Att köra film - The Movie!

I dessa tider restaureras många klassiker för att den framtida publiken ska kunna njuta av dem. Ibland måste man restaurera för att över huvudtaget ha kvar filmerna. Men man behöver inte alltid kopiera från film till ny film. Det kan räcka med att föra över från VHS till dvd.

Det var dags att rädda min VHS-kassett med Att köra film - The Movie. Så sagt och gjort. Så nu kan jag åter njuta av denna instruktionsvideo för maskinister. Har inte sett filmen på minst sju år så det är intressant att se hur mycket jag minns.

I övrigt en liten klassiker inom genren. Typ. Dock med en ytterst begränsad målgrupp, givetvis.

Lycka är 7 timmar i biomörkret med 70mm

Så, hur var nu de tre 70mm-filmerna jag såg i början av veckan? Framförallt, har livet en mening nu när jag äntligen fått se Titanic på 70mm?

Om vi säger så här... Titanic var en otroligt mycket större, och detaljrikare upplevelse på 70mm än på 35mm (och givetvis dvd). Jag tror heller inte att HD-releaser kommer ens vara i närheten, och då pratar jag inte bara om upplösningen. Sådana saker som färgmättnaden var helt otrolig att se, detaljer i färgskiftningar och ljussättningen som inte kunde ses tidigare. Det enda jag inte gillade med Titanic var att föreställningen hade paus, något som inte fanns på 35mm-kopiorna och som jag vet James Cameron själv ogillar (paus alltså).

Dock blev höjdpunkten faktiskt en annan film, nämligen Baraka. Jag har aldrig tidigare varit med om en film eller föreställning som kunnat försätta tid och rum på ett sådant fullständigt sätt. Mästerligt foto direkt på 65mm negativ gav en bild som var sanslöst högupplöst på duken. I kombination med en ljudanläggning som fick jobba hårt för att leverera Michael Sterns fantastiska soundtrack kunde man både se och känna filmen. Filmen i sig var också helt enastående, det är sällan man blir så rörd av bara bilder med musik.

På det hela taget var det tre helt otroliga filmupplevelser. 2001: A Space Odyssey var riktigt kul att se i så bra skick och den lyckades även med konsttycket att involvera publiken i berättelsen. Givetvis tänker jag på scnenen där monoliten skickar radiosignalen från månen. Ljudeffekten är så skarp att alla i publiken gör samma sak som skådespelarna, tar sig för öronen. Riktigt roligt att bli en del av filmen på det sättet (oavsett om det var medvetet eller omedvetet).

Vad jag tar med mig av två dagars pendlande till och från Köpenhamn, och 7 timmar, 11 minuter film i 70mm format är en känsla av - kan inte beskriva det annorlunda - lycka. Titanic var lika fantastisk som jag hoppats på, och så fick jag än ännu större upplevelse i Baraka (från vilken jag nog inte har hämtat mig från än).

Och så fick jag spanat in Nordisk Films flaggskepp till biograf, Imperial. Väldigt stilren fojé och salong och mycket hög "wow"-faktor på salongen. Dock med ett problem, den har mindre duk och sämre betrakningsvinkel mot duken än t.ex. Royal i Malmö. Royal förblir alltså favoriten.

Hur ledigt blir det idag då?

Så, då drar jag till Köpenhamn och spenderar ledig tid med lite 70mm-film.

Frågan är bara hur ledigt det kommer att bli. Sist jag var i Köpenhamn så fick jag sitta och hjälpa till med felsökning på bion när jag åkte Metron hela vägen från Nörrebro station ut till Kastrup (förvånansvärt bra mobiltäckning nere i tunneln).

I'll be Doomed

Lyckades med en trevlig bredrift för några timmar sedan. Att klå E4M2: Perfect Hatred i Ultimate Doom på Xbox 360. På Ultra Violence. Med 24% i Health från start. Phear my 1337 skillz u n00bs... eller nått.

Samtidigt som jag sitter och blir irriterad på BioShocks svårighetsgrad på normal, får spatt och spader av kontrollerna i Condemned 2, så sitter jag alltså och spöar fullständigt skiten ur demonerna i ett av alla tiders bästa spel - även om det är nästan 15 år gammalt.

Sen kan man ju undra varför jag hostat upp 400 Microsoft Points för att köpa en pixel-pefekt kopia av PC-versionen (som jag givetvis redan äger tillsammans med Doom II, Heretic och Hexen). Svaret på den frågan är att det är 1) Kult! 2) Askul! 3) Snabba 200 Gamerscore 4) Historia.

Alla andra 3D spel av idag har Doom att tacka för sin existens. Det var först, det blev störst och allt har egentligen varit en vidareutveckling därifrån. I min mening finns det inga spel som idag kan matcha Doom i ren och skär spelglädje. Visst älskar jag den mörka stämningen och den fantastiska arkitekturen i BioShock. Och jag älskar att bli skrämd av Condemned, men de kan ändå inte mäta sig med originalet. Trots att originalet har pixlar lika stora som tegelstenar och 2D monster.

Mer 70mm

Sådärja, nu har jag köpt mina biljetter till 70mm-festivalen i Köpenhamn den här veckan.

Väntade in i det sista, men så vet man inte ibland hur det blir med personal som kan jobba när jag själv ska se film. Alltid ett orosmoln.

Men nu har jag äntligen köpt dem. Det blev 2001: A Space Odyssey och Baraka på måndag. Sedan kommer min personliga höjdpunkt, Titanic på tisdagen. Vad jag har längtat efter att få se Titanic på 70mm enda sedan jag fick reda på att den även gjordes i ett fåtal kopior i det formatet.

Intresserade av film i det stora formatet kan spana in bilder som uppdateras under hela helgen på in70mm.com. Visst ser 2001 helt underbar ut på duken?

Har aldrig varit på Imperial tidigare, men min vana trogen så kan ni ju gissa var jag sitter... Just det, rad 4 mitten. (rad 5 på 2001 dock). Vi ses väl i biomörkret?

El Floppo II: Skitfilmens återkomst

Ett svårslaget rekord blev slaget förra veckan. Och sedan slaget igen den här veckan. Trodde inte det skulle gå att slå Den svarta Dahlians tre (av fyra) inställda föreställningar p.g.a. publikbrist.

Men nej, Meet the Spartans lyckades med bedriften att inte locka en enda kotte på fyra dagar i rad. Bara att slå av automatiken och ladda ur projektorn och sätta tillbaka filmhjulet på förvaringen igen. Och givetvis så skulle filmen visas en vecka till. Med följden att det tveksamma rekordet slogs ta mig fan omedelbart med fem inställda föreställningar på raken.

Och kom nu inte dragandes med tramset om vilket trams filmen är. Den var i alla fall mycket bättre än Epic Movie... Dessutom ska jag visa något som är ritkigt tramsigt så fort jag dragit ner bilden från kamerans minneskort.

Full rulle...

Det var en rejält tight fredag må jag säga. Spiderwick kom redan på torsdagen så 17-föreställningen kunde starta som vanligt.

Men var tog 27 Dresses vägen? Jo, den kom, fast äckligt sent. Det var bara att kasta sig på kopian och få upp den för att ens ha en chans på att starta den till 19:00. Jag var klar med hjul två (av två) när Spiderwick var inne på eftertexterna, och då hade jag låtit bli att spola tillbaka första hjulet av Spiderwick under tiden.

Så, därefter följde smått intensiva minuter av att backa två hjul fantasyfilm, ladda kvällens chick-flick och annat smått och gott som ska göras. Och när det var klart var det bara att släppa in direkt.

Och stressen var inte slut med det, för efteråt så slutade 27 Dresses med all eftertext ungefär 21:05 (reklamen och trailers flyttar ju filmens faktiska startid till en bit efter annonserad tid). 21:10 ska reklamen starta för Meet the Spartans med annonserad starttid 21:15...

Nåja, så extremt stressigt upplevdes det inte som. Blev rejält överraskad av James Horners musik i Spiderwick. Det är sällan jag hör nyskriven musik av en av mina favoritkompositörer. Så stressigt eller inte, så gick man med ett stort smil på läpparna hela kvällen.

Månadens bild, mars 2008

Hantverk
Canon EOS 350D, EF 17-40mm f/4L USM

Något manipulerad, ökad kontrast och justerat vitbalansen över "gränsen" för vad som får anses rimligt för en icke-manipulerad bild. Således mer konstbild än dokument över byte av takfönster.

Tillfälligheter?

Förra onsdagen var jag på en konsert i Köpenhamn. Det var Jean-Michel Jarre som spelade Oxygene live. Jean-Michel är son till Maurice Jarre som komponerade musik till bl.a. Doctor Zhivago, en film jag såg så sent som i lördags.

Inte nog med det. Innan konserten på onsdagen åt vi på en restaurang, mitt emot Rialto, en av Köpenhamns gamla fina biografer, där just Doctor Zhivago visades i två och ett halvt år på 1960-talet.

Det är inte slut än. Just nu rullar filmen 10.000 BC i mitt maskinrum. Vem gör berättarrösten i den filmen? Jo, Omar Sharif som ju spelade huvudrollen Yuri Zhivago...

För er som inte var där...

finns nu lite bilder på gårdagens 70mm-evenemang på in70mm.com. Tycker mig kunna skymta mig själv och mitt sällskap längst fram på bilden "During projection" lite längre ner i galleriet...

Bland maskinister, tekniker och övriga entusiaster... ett år senare.

Oj då, mer en en vecka utan något att skriva om? Nej då. Bara lite ont om tid att göra det på. Men nu så...

Vi börjar med dagens händelser. Vilket var fyra (!) timmars sömn följt av David Lean's Doctor Zhivago från 1965, i 70mm-format på Royal, Malmö. Ett helt år har gått sedan sist jag var där för samma grandiosa filmupplevelse.

Det är så underbart att höra Lara's Theme i diskret multikanalsstereo från det analoga magnetljudet på (enligt uppgift) Skandinaviens enda 70mm-kopia av filmen. Det och att återigen sitta på rad 4 i mitten - den här gången med mina andra medmaskinister och en stackars god vän som fick utstå en del nörderier och tekniska kommentarer (mest från min sida, de andra två maskinisterna fick se sitt livs första 70mm-visning) - gjorde dagen till en riktigt underbar sådan. Och så blev man kallad "Wikipedia" på kuppen. Bara för att jag är med och sprider The Knowledge om allt vad 70mm innebär i teknik, upplevelse och inlevelse.

Fick även beträda helig mark - det vill säga maskinrummet - där två DP-70 projektorer med var sin mastodont-akt rullade långt innan insläpp. Nu när jag skriver det här sitter jag 1,5 meter från mina egna 35mm Ernemann 15 projektorer som smattrar på i lugnt takt. Den egna duken och tekniken känns så... liten, i jämförelse med vad som krävs för en 70mm-föreställning.

Allt är så mycket större, maskinerna, filmen, duken, ljudet och upplösningen. Det är inte svårt att förstå varför formatet under sin storhetstid var filmens Rolls Royce på premiärpalatsen. I ren jämförelse kan ju nämnas att föreställningen inleddes med kuriosa, trailern för Doctor Zhivago visades digitalt, uppskalad till 720p. Det var absolut ingenting jämfört med vad som kom sen. Även om kopian var gammal, sliten, repig och väldigt färgblekt, spöar den forftfarande skiten ur det mesta (som till exempel mina öron... fan vad extremt vass diskanten var emellanåt. Öronpropparna var inte långt borta må jag lova).

Har funderat på att ta mig över till Imperials 70mm festival i Köpenhamn i slutet av den här månaden. Måste se flera av deras titlar (dock inte Zhivago igen, eftersom det dessutom är samma kopia som jag redan sett idag som ska visas då).

Slutligen, dags för lite skamlös namedropping. Stort tack till Sebastian, Martin, Robin och Alex. Ni vet vem ni är och varför ni ska ha tack! Om ni bara visste på hur bra humör jag blev idag tack vare er.

Tillägg: Kom på att nu är Doctor Zhivago med i den exklusiva klubb av klassiker som jag sett två gånger på bio, innan jag ens sett dem på dvd. Annars är det Ben-Hur som jag sett på 35mm + 70mm innan dvd:n. Jag köpte Zhivago på dvd efter den första gången, men hade alltså inte sett den innan gårdagens visning kom emellan...

I afton: Glans

Ikväll var det ingen film på bion, däremot lite Stand Up Comedy. På scen Johan Glans, och bonuskomiker Håkan Jäder.

Det var riktigt kul att se Glans live, och intressant att notera att Trelleborg var den ort på hans turné som hade sålt slut fortast. Det tog ungefär tre minuter så var alla platser borta, eller nått i den stilen.

Men även om det inte var film idag så blir det lite jobb ändå, måste ner och återställa scenen så jag kan köra matinéerna imorgon som vanligt.

Mer dunder och brak

Jaha, så var man där igen, med en film som kräver inte så lite av ljudanläggningen. Sist var det Cloverfield som rev loss. Den här gången är det Sweeney Todd: The Demon Barber of Fleet Street. Med en liten skillnad, det är en musikal.

Eftersom jag har en ljudläsare som är lätt sinnesrubbad (läs kass, om än hjälpligt fixad) så klarar sig de flesta filmerna ändå. Men vad händer när man matar projektorn med ett ljudspår som kräver finess och finlir? Ja... distortion kanske?

Akt 1-4 rullar på projektor 1 som inte har några problem, men 5-7 ger mig gråa hår när de passerar igenom projektor 2. Så till den milda grad att jag kastat om fullständigt i körschemat. Från idag rullar 1-4 som de ska i projektor 1, sedan rullar akt 5 ensam i projektor 2 så jag har 380 meter på mig (drygt 13 minuter) att ladda om projektor 1 med akt 6-7. Att köra med film på tre hjul har inte hänt sedan förra sommaren då Transformers blev sist ut. Annars har jag bara tryckt in allt vi visat på endast två hjul. Även då det ibland har varit att utmana ödet. Ja, och enda undantaget var när jag körde Shrek den tredje manuellt.

Men ljudet då? Jodå, mycket bättre, nu är det bara styckena A Little Priest och Johanna som blir lite störda av ljudproblemen. Men då uppdagar sig ett annat problem med Dolby SR-mixen när jag hört finalen på "rätt" projektor. Att spåret saknar all form av riktigt finlir. Dynamiken är rent enorm, eftersom även volym 5,3 får dialogen att falla igenom emellanåt och bli för tyst, samtidigt som just musik och sång har ett otroligt tryck som tidvis blir nästan för bra. Det är lite antingen eller så att säga, vilket känns synd då jag sett filmen med DTS-ljud tidigare och då lät det minsann bra. Mer eller mindre det enda jag är helt nöjd med är inledningen på overtyren, med en kraftig orgel som får basen att jobba häcken av sig.

Tror jag ska börja tjata igen på var tusan min nya ljudläsare blir av...

Det är med kliande fingrar...

...jag skriver dessa rader, och nu ska ni få höra om mina eskapader.

Undrar för övrigt vem som kom på den underbara idén att plattorna till undertaket ska vara av isolering? Skulle byta en liten spotlight som gått sönder. Givetvis så sitter lamporna som berget och just den jag skulle byta ut var jag tvungen att helt montera ut armaturen från undertaket innan jag kunde byta lampan. Det innebar direktkontakt med en hel del av denna gula plåga.

Och givetvis upptäcker man att en ny lampa innebär att den lyser mer än dubbelt så starkt som resten som suttit där i ett par år. Jaha. Vilket givetvis innebär att man tar fram stegen igen och byter rubbet. Sex lampor bytta, två andra helt urkopplade då de lyser på saker som inte bör lysas på längre.

Så nu sitter man här och kliar sig om händerna. Men snyggt blev det.

Happy Factory...

Antingen händer absolut ingenting, eller så händer allt på en gång.

Gårdagen bjöd på bara fyra och en halv timmes sömn, en strulande kortterminal så fort jag steg innanför ytterdörren på bion. Blev försenad upp till maskinrummet och laddade inte filmen förrän två minuter innan reklamstarten (vilket i sig inte var någon panik eftersom det endast var två biljetter sålda till föreställningen).

Då strejkar givetvis digitalprojektorn, så när jag struntar i att få liv i den så skiftar jag över till 35mm direkt. Då har jag ju laddat halvbild, naturligtvis, så att trailern till Horton är tudelad med ett fett svart bildskillnadstreck mitt på duken. En timme senare vandrar diverse fingrar in i ett snabbt roterande filmhjul på spolbordet (har fortfarande ont i ett av dem så här dagen efter).

Slutligen idag så blev det fem timmar sovande innan jobb igen. Det första som möter en på bion idag är en stol som lossnat från golvet (hur i hela fridens namn man nu kan rucka på något som sitter förankrat i ett betongblock... möjligen med reservation för att betongen under salongsgolvet är i original från 1937).

Sur, irriterad, bitter eller lite smått förbannad? Inte det minsta. Ett stort smil på läpparna hela dagen igår, som i och för sig möjligen var introducerat av de mängder energidryck som gick åt för att hålla mig igång. Just i dag har samma glada humör kunnat rulla på som inget hade hänt.

Nej, jag knaprar inte piller. Däremot så fick jag lite glädje injicerat med musikalen Hairspray på dvd tidigare i veckan, och effekten sitter i än. Likaså kör jag nu själv musikal på duken med Sweeney Todd. Och som inte det vore nog så har jag börjat göra musik själv, men det är något för framtida blogposter.

Dagens citat - avancerad matematik

-Där har vi en plus två...
-Men var det inte tre?

Kort konversation mellan mig och tre tjejer som jag släppte in till en film häromdagen.

Många gånger kommer två biljetter som sitter ihop och personen efter den som hade biljetterna blir ibland konfunderad över om jag fått dennes biljett också, därav brukar jag bara kort bekräfta antalet biljetter när jag river två eller fler biljetter samtidigt.

I citatet hade jag alltså fått en separat biljett samt två biljetter som satt ihop strax därpå.

Tilläggas kan att de skrattade allihopa åt det roliga.

Vanliga biografiska massuppfittningar...

Nej, vi sänder inte en film. Vi visar den, eller kör som vi säger internt. Sänder gör Radio- och TV-kanaler.

Och snälla nån, skilj på att boka och att köpa biljetter. Hur många gånger har ni inte frågat om ni kan boka biljetter för att stunden senare hosta upp plånboken för att betala dem. Vis av erfarenhet har man ju lärt sig att alltid fråga "ska du boka eller köpa dem?" så missförstånd undviks.

Dessutom är det inte per automatik fri sittning om vi i kassan uttryckligen frågar var ni vill sitta i salongen och ni därefter får platsbestämda biljetter, eller för den delen att det blir fritt bara för det inte är så många andra som ska se filmen. Men tji får ni när platsen ni valt visar sig vara upptagen av någon annan med "rätt" biljett.

Det som göms i snö...

...kommer fram när man städar.

Storstädning här hemma. Vad hittar man under en hög med papper/räkningar/fakturor?

Jo, en hel månadslön från bion, kvitterad den 11/4 2007. Och inte alls oansenlig i storlek, ett stort antal 500-lappar.

Den stora frågan är hur farao jag har kunnat glömma bort att sätta in så mycket pengar på banken direkt. Och att jag aldrig saknat dem eller behövt pengarna? Undrar vad mer för märkliga fynd jag kommer att göra när jag gör en arkeologisk utgrävning bakom alla dammtussar stora som hamstrar i hörnen...

Månadens bild, februari 2008

Undre däck
Canon EOS 350D, EF 17-40mm f/4L USM
Ojdå, Februari passerade lite väl snabbt... dags för februaribilden i mars i stället.

Ett par däck ner från var de flesta befinner sig ombord på överfarten mellan Trelleborg och Sassnitz. Den konstanta lysrörsbelysningen och avsaknaden av kontakt med yttervärlden gör det nästan till en drömsk, om än smått bullrig, värld. Just M/S Trelleborg har även ett rätt komplicerat system av korridorer och lejdare.

Dunder och brak

Den här veckan bjuder på vad som känns som en gammal bekant vid det här laget, Cloverfield. Själv såg jag den på Royal i Malmö, Sveriges duk numero uno, med härligt mullrigt SDDS-ljud och trevligt sällskap må jag tillägga.

Nu gästar samma film mitt maskinrum och eftersom jag vet att min egen baslåda är lite trött så var det lämpligt att provköra delar ur filmen först, för att kontrollera hur det låter. Och jag säger då det...

Det är klart, både på pappret och i praktiken är det skillnad på analogt och digitalt ljud. Men när man blir så brutalt överkörd av ljudmixen går det knappast att höra skillnad. Nu vet jag i och för sig inte om ljudspåret är speciellt aggressivt eller om det var den något uppskruvade volyminställningen 5,7 som gjorde sitt till, men det lät extremt bra. Så till den milda grad att jag valde att dra fram min gamla fina Dolby SR Temple-trailer och taggade på. Som ren jämförelse ligger digitalreklamen på volym 3,7, trailers på 4,2 och filmer på allt från 4,5 till 5,0.

Även om det lät bra och basen klarade av filmen så har jag inte fullt så bra pådrag med publik, trots det så har har Cloverfield ändå rekord för bästa ljudtryck i salongen, än så länge i år.

Och ja, efter tips rullade de sista sekundrarna av eftertexterna baklänges efter avslutad föreställning (med endast personal kvar). Märklig känsla att ladda den del av filmen som heter Foot R5 och inte Head R4 (eller R1 för den delen).

Celebert besök

Just nu rullar Morgan Pålsson - Världsreporter, och det är en lite roligare föreställning än vanligt.

Ni förstår, orkestern som spelar i filmens första scen är Söderslätts Musikkår. Dessa statister råkar just nu sitta i salongen tittandes på filmen (och sig själva alltså). Och det är ju inte varje dag man får köra film för medverkande...

Tillägg: Givetvis utbröt ett mindre jubel under eftertexterna när Tack-listan rullade förbi. Härlig stämning helt klart.

Lägesrapport

Så, då vart årets sportlov över. Äntligen. Inte en sekund för tidigt. Men samtidigt har det varit smått mysigt emellanåt, det har känts som om man jobbat på en mindre filmstad även om det bara är en salong.

Veckan i siffror:

• 1 salong


• 1 samtal till digitalreklamssupporten


• 1 ventilationshaveri (kategori: totalt)


• 1 ljudformat (Dolby SR)


• 2 bildformat (Vidfilm och CinemaScope)


• 3 maskinister


• 6 gånger som reklamfilmsservern blivit avstängd p.g.a. den håller sånt fruktansvärt oväsen i värmen


• 8 filmer


• 15 filmhjul att hålla reda på


• 41° C - temperaturrekord maskinrummet


• 49 föreställningar


• 10:30 - det tidigaste jag varit på plats (halvtimme före filmstart)


• 02:35 - det senaste jag gått hem...


• 1442 besökare

Därtill kan jag rapportera 0 misstag, möjligen med undantag för ett mindre programmeringsfel som fick projektorn att byta bildformat fem sekunder för sent. Syntes knappt. Ja, det och en stängd brandlucka som jag glömt och öppna igen, det syntes ju lite mera.

I övrigt hann jag även med att ta mig till Malmö för att inte missa Sweeney Todd när den visades på Royal. Det var helt klart värt resan, då den redan kandiderar till titeln Årets musikal. Möjligen även titeln Årets snyggaste ljudmix på DTS.

Annars har dygnsrytmen vridit tillbaks till att man numera går upp på förmiddagen igen. Har haft bra hjälp av min väckarklocka av typen SleepTracker. Trevlig liten pryl. Men dessvärre så lär väl rytmen få sig en smäll igen, inatt är det ju Oscarsgalan. Och imorgon natt är det bokrean...

All things Tideland

Ja, det började med en dvd att recensera. Terry Gilliams mardrömslika skildring av Mitch Cullins bok Tideland. Musiken i filmen är riktigt bra: drömsk, storslagen men ändå minimalistisk och framför allt lika snårig och mångsidig som bilderna till vilka den spelas. Och på kommentarspåret till filmen pratades det rätt mycket om boken hit och boken dit.

Så nu under sportlovet då jag ändå inte har tid att se, än mindre skriva om film, så fick det gå lika bra med att läsa boken (på engelska dessutom) och lyssna på soundtracket på CD.

Lustigt nog är boken bara den andra skönlitterära boken på engelska som jag äger. Annars är det bara facklitteratur. Och den första romanen på engelska då? Mycket riktigt även den med filmtema, förlagan till filmen med samma namn The Last King of Scotland av Giles Foden.

(Do not) read my... subtitles

Visar nu Guldkompassen för tredje gången sedan premiären. Värt att notera är textningen på den här filmen.

Både första och andra gången fick jag en kopia där textningen var av modell XL, stor som ett hus och av komposittyp, alltså inte utbränd med laser som annars är standard. Men nu tredje gången har jag en kopia som är just lasertextad. Förutom akt 5, som är av den urpsrungliga typen. Snacka om kontraster, det ser ju inte klokt ut när 300 meter (10 minuter, 56 sekunder) är av en helt annan och större text, för att efteråt återgå till normal igen.

Misstänker att någonstans har en kopia gått hädan till repor och blivit ersatt av en otextad reservkopia som i all hast lasertextats. Men snälla, varför kunde inte akt 5 också blivit utbytt (även om den är av helt OK kvalitet)?

Ventilera mera...

Manöverpanel MP1 på väggen där, säg mig varför i helvete summalarm A-AS3 lyster rött och B-AS2 löser ut varje dag.

B-AS2 kan jag åtgärda, fast jag måste ner i källaren för att starta om hela ventilationen till foajén. Annars räcker det med en gryta popcorn eller så för att förvandla stället till filmstudion under inspelningen av Dimmornas bro, med skillnaden att vår dimma luktar popcorn.

Men A-AS3 var ett mysterium. Apparatskåp 1 (AS1) fungerar, AS2 fungerar efter omstart. Men var farao sitter AS3 då? Ja, det undrade flera av oss. Tills jag råkade komma ihåg en händelse för ett par år sedan, då ett svagt pipande ljud kunde höras i salongen mellan föreställningarna. Detta spårades då till en summer långt ner bland logerna under scenen, bakom två servicedörrar i musikerlogen. Där sitter värmepumparna till den delen av byggnaden. Och de hade stannat.

Vilket en av pumparna gjort även idag. Och där satt också något som bara kan beskrivas som AS3. Problemet identifierat, om än inte löst. Men tjatandet på berörda parter fortsätter. Och jag lär få starta om ventilationen även imorgon, och dagen därpå... och så vidare.

Härlig inledning på sportlovsveckan.

I *heart* pressmaterial

Jag gillar pressmaterial. Uppenbarligen. Eftersom på disken finns just nu hela 15,14 GB av pressbilder, filminfo, trailers, affischer, namnsnitt och liknande - om jag nu räknat rätt, det är utspritt på en hel del mappar. Och på 19 CD-R skivor samlas allt tidigare material från filmer 1,5 år tillbaka i tiden.

Det är inte speciellt svårt att samla på sig sådana mängder, jag har egna inloggningsuppgifter till flertalet pressidor eftersom jag fixar och donar med biografens hemsida. Dessutom kör jag eget race med en egen trailerdvd för foajé-TV:n. Filmbranschens egen trailerdvd är bra men för generell för vår del (jag menar, hade vi haft premiär på 20% av filmerna på de skivorna hade jag varit lycklig), dessutom har jag möjlighet att välja vilka trailers som visas vid vilken tidpunkt (slut på gnälliga föräldrar alltså).



Normalt sett är det lugna puckar att fixa och trixa ihop programmet, dels för att jag stortrivs med programmen men också för att projektfilen är färdig och det är bara att lägga till och ta bort trailers.

Men nu är det sportlov nästa vecka i den här delen av landet vilket ställer mera krav. Och så har jag fått en hel del nya titlar på kommande-listan. Så i stort sett hela torsdagen gick åt att koda trailers och bildspel, normalisera ljudet på alla trailers så de låter lika högt, planera ordningen på alla inslag i valfritt kalkylark, och slutligen mastra skivan. Jag lämnade inte datorn mer än för att gå och köra dagens matiné Asterix på olympiaden, typ.

Men så här mitt i natten är jag äntligen klar.

Now you see it, now you don't...

Igår var första gången på rätt många år som jag kört en förhandsvisning, och inte bara en vanlig "smygpremiär". Morgan Pålsson - väldigt kork... öhm, jag menar Världsreporter var kvällens begivenhet i en hyrd visning.

Kopian dök upp vid lunchtid, blev uppspolad och visad på kvällen. Och idag blev den nerspolad igen och transporterad till en annan ort för vanlig pressvisning... Det går undan ibland.

Det går så undan att jag glömde bort att återställa scalern till digitalprojektorn eftersom en PowerPoint-presentation låg på duken under insläppet till förhandsvisningen. Så reklamen idag började med den klassiskt blå "video mute" bilden. Hoppsan...

Ledig kväll!

Ahh... äntligen ledig. Kan inte riktigt komma ihåg när jag hade en kväll ledig sist. Skulle inte kört matinéerna i dag men fick köra en av dem iallafall. Och ändå dök jag upp efter den andra matinéen för att se över bygget. Det är visst en rejäl arbetsskada att jag... inte... kan... lämna... jobbet... ifred.

Men nu är den här. En ledig kväll. Och vad gör jag?

Bokar biljetter till Cloverfield i Malmö. Bussen går om 18 minuter.

Är jag inte underbart förutsägbar? Antingen jobbar jag på bion, eller så går jag på bio...

Sent ute?

Arn - Tempelriddaren fortsätter att rulla. Idag drog den överraskande många besök. Tills man tittar i kassan, då är det uppenbart varför.

Ungefär hälften av besökarna kom med SFs företagsbiljetter. Och alla utom två av dessa biljetter hade giltighetsdatum som gick ut... idag.

Censurera mera...

Det här med filmcensur tar sig rätt udda uttryck ibland. Du levande är i Sverige tillåten från 7 år med motiveringen:

Inslag av man som spänns fast i en elektrisk stol och en man som faller ihop inför sina arbetskamrater.

Nu har filmen blivit granskad av BBFC, den brittiska censuren och fått åldergränsen 15 år. Orsaken?

Contains strong comic sex scene

Håhåjaja... Men faktum är att den svenska censuren ändå inte förstås av en del föräldrar. Våld och obehagligheter driver upp åldergränsen här. Inte beskedligt filmsex. Titta på Ciao Bella som faktiskt är godkänd som barntillåten. Det var filmbolaget själva som satte 11 år för att gardera sig och biografägarna mot för mycket klagomål från föräldrar. Det trots att filmen riktar sig till ungdomar, och inte barn i allmännhet.

Månadens bild, januari 2008

Departure
Canon EOS 350D, EF 17-40mm f/4L USM

Inte mycket fotograferande utanför bion den här månaden, så arkivet får öppnas igen. Den här bilden kanske inte säger så mycket, förutom att för mig är ljuset och färgerna helt underbara här nere i underjorden.

Platsen har faktiskt filmanknytning. Det är på den här stationen Inspector Gesberg sitter och väntar på The Roller Skater och stiger på tåget samtidigt och griper honom strax därpå. Filmen är Luc Bessons fantastiska Subway och stationen är Concorde, i Paris Metró.

Hela veckan i Paris för två år sedan var emellanåt som att gå igenom filmkulisser. Hittade två ställen till i Metron som använts i just Subway och faktiskt även stationen Cité vars trappor upp till gatunivå snyggt används i The Bourne Identity med Richard Chamberlain från 1988.

Givetvis tittades det runt lite där Amelie från Montmartre också delvis spelades in. Men just Metron har jag inte sett så mycket på bild så därför väljer jag denna bilden istället för något mera "tursitvykortsaktigt".

Ute och cyklar... not!

Och så har vi det här med oförutsedda utgifter... Visserligen planerade jag redan för att skaffa ny cykel till våren, men lagen om alltings jävlighet slog till igår och satte käppar i hjulet (bildligt talat) på cykeln. Jag har ingen framdrivning alls eller ens fotbroms kvar. Pedalerna går bara runt och runt och jag kommer ingen vart. Lägg därtill två ekror som gått av på kort tid, ett skevt bakhjul och växlar som inte vill som jag vill. Eftersom åbäket är 19 år gammalt så blir det en ny istället för reparation.

Då jag ganska ofta far som ett jehu mellan hemmet och bion (idag har jag varit på jobb tre gånger under dagen) så måste jag göra en raid på sparkontot och i en cykelaffär redan imorgon.

If it's not broken, don't fix it...

Varför kan man som regel räkna med att efter ett besök av servicetekniker så är det något annat som strular än det som teknikern kom för att fixa?

Förra våren var ett rent rutinbesök för kontroll av maskinerna och inställningarna för ljudet. Föreställningen efteråt så låg ljudläsaren och läste perforeringen. Idag var det dags igen, den här gången för att undersöka den där ljudläsaren lite närmare eftersom den gett oss en del problem under hösten.



Inte speciellt kul besked, antingen är lasern kass eller så har en glasstav till fotocellen spruckit och ger ljud som får ljudprocessorn att spöka till det i kanalseparationen. Ny läsare? Nja, eftersom en Ernemann SR-D basement reader redan är beställd så vill man vänta till den dyker upp, då vi dessutom måste göra en helt ny kalibrering av salongen. Fram tills dess så var det bara att lappa ihop systemet efter bästa förmåga. Exakt hur det gick till kan jag ju berätta, but then I would have to kill you... eller nått.

Ja, och vad hände efter att teknikern åkt iväg till nästa ort. Jo, det börjar brusa i vänster surround. Tack och lov var det bara något som slutsteget satt i halsen över, för det försvann efter en omstart av systemet.

Ironi

Sedan slutet av December ligger det en speciell reklam/informationsfilm sist i reklamblocket. Ett litet servicemeddelande från "huvudrollsinnehavaren" i Kung Fu Panda som uppmanar publiken att lugna sig, inte prata och framförallt inte använda mobilerna. Rätt rolig liten film faktiskt. Det händer rätt ofta att mobiler dyker upp under tiden den visas och blir avstängda.

Jag brukar alltid se till att stå i salongen vid ingången för att se att 35mm-projektorn tar över som den ska efter digitalreklamen. Men ungefär tio sekunder efter herr Panda proklamerat "Ni är asgrymma... fast inte du, som SMS:ar. Jag har koll på dig du...", så ringer en mobiltelefon. Gissa vems? Jo min. Ooops. Glömt att slå över till ljudlöst som jag brukar.

Antik installation

Idag gjordes en lite annorlunda installation på bion. Den gamla Ernemann V projektorn som står utställd i foajén fick sitt lamphus utbytt. Det som satt på plats var från 1979 och användes ända fram till 1996 då bion byggdes om helt med nya maskiner som följd. I det satt fortfarande en 1 kW Xenon-kolv kvar.

Numera sitter där ett äldre lamphus, men tillika ett original Ernemann dito. Det saknas bara en liten tratt som ska sitta mellan lamphuset och själva projektorn. På tal är även att sätta dit en ljudläsare igen då den tidigare blev såld som reserdel.

I övrigt levererades fler surroundhögtalare, samt en fullständigt enorm subwoofer, dock helt nya (till skillnad från lamphuset alltså). Det var en mindre pers att bära den tillsammans med två andra personer 30-40 meter från lastbilen till lämplig förvaringsplats, då vi inte hade någon vagn till hjälp. Den ska installeras om ca. två veckor är det tänkt, vilket behövs för dagens baslåda är rätt trött. Precis som mina armar...

10 år

Så länge har jag nu jobbat som biografmaskinist. 10 hela år idag.

Fredagen den 16/1, 1998 spenderade jag kvällen i maskinrummet med Svensson, Svensson - Filmen. Idag, lustigt nog på exakt samma klockslag, körde jag American Gangster.

Vad har man åstadkommit på dessa år då?

Rent praktiskt har jag styrt upp presentationen av filmerna något. Före min tid kördes filmerna slut i projektorn utan vare sig att ridån drogs eller projektorn skiftade ur. Säger bara Ugh! I nuläget har jag nog maximerat komplexiteten i hur det går att programmera vår befintliga automation. Allt utom salongsbelysningen. Av någon märklig anledning är den fortfarande helt manuell (men snart blir det ändring på den punkten).

Har man gjort några misstag då? Oja! Värsta pinsamheten måste vara när en så gott som fullsatt salong ser på Saving Private Ryan och invasionen i Normande precis är igång. Jag får problem med den andra projektorn och filmen fastnar i en avtagningsarm. För att få loss den måste jag slå av strömmen till projektorn. Men tyvärr delar båda projektorerna - mig ovetandes - samma säkring och det säger bara *poff* och blir svart. Efter ett par sekunder så får jag igång filmen igen, och efteråt fick jag höra av en vän att någon lustigt nog uttalat sig med att "Oj, där sköt de nog maskinisten".

En av de mera udda minnena är att ha fått köra dagstagningar från Så vit som en snö för fotografen och några till ur produktionsteamet. Eftersom de dök upp samma dag som vi hade världspremiären av End of Days minns jag deras kommentar så tydligt. Att budgeten för enbart slutscenen i den filmen måste ha motsvarat hela deras produktionsbudget. Säger en hel del.

Annars har jag fått också fått fingra på en 35mm kopia av Ben-Hur. Oklart om det var en origialkopia från 1959 eller av senare årgång, men klart var att den var rejält gammal och sliten. En ren ära att ha haft filmen i mitt maskinrum med tanke på hur fantastisk den filmen är. Underbart.

Jag har räknat ut att jag måste ha laddat film långt över 10000 gånger på dessa år, fördelat på 528 visade filmer. Nice!

Konsten att ta det lugnt

Sist jag hade riktig semester var förra nyårshelgen som spenderades i Edinburgh. Sedan dess har jag velat återvända till Blackpool som jag besökte redan 2005, men av det blev det inget. Eftersom hösten i övrigt innebar en del jävelskap på och vid sidan av jobbet så har jag verkligen velat komma iväg någonstans, men icke.

Efter jul och nyårshelgen har jag helt enkelt gått ner i varv för att på sätt och vis "ladda batterierna" även om varje dag ändå innebär att jag måste iväg för att köra film. Därav så få texter på bloggen på sistonde.

När jag så tittar igenom en rad opublicerade bloggtexter finns här en samling riktigt syrliga inlägg skrivna i stundens hetta (som jag tack och lov väntat med tills jag återfått en viss kyla). Andra har jag inte vågat publicera då de rört privatlivet på ett sätt som jag inte riktigt hade förväntat mig att jag skulle kunna skriva.

Till saken hör att jag inte brukar hålla koll på hur gammal jag är. Kalendern säger sedan några dagar tillbaka 29, men jag har hela tiden kännt mig som 25. Men under hösten har den siffran långsamt reviderats upp till kalendervärdet. Jag har kännt mig så trött och direkt gammal ibland. Jag har kört i samma hjulspår i ett bra antal år nu (imorgon ska ni få reda på exakt hur många), och att inte känna sig uppskattad för det jag gör för företaget och andra omkring mig är direkt slitsamt för själen. Allt har varit äta, sova, jobba. Mer eller mindre.

Men som sagt, något hände där kring mitten av Oktober. En för mig ny bekantskap dyker upp i den mest underbara person jag någonsin träffat. Enda problemet är att jag är min vana trogen och faller pladask för en straight kille. Så typiskt. Men inget ont som inte för något gott med sig. Vi är goda vänner ändå. Och tack vare honom har jag återupptäckt konsten att ta det lugnt med ren "slacking". Att cykla hem kl. 7 på morgonen ger också sitt lilla perspektiv på tillvaron.

Så det är glädje jag noterar att jag är 29, men återigen känner mig som 25.

A(r)nstormningen!

Ja, premiärsugna var ni, Trelleborgare.

315 personer såg premiären av Arn - Tempelriddaren (kapacitetstak 402 för de två föreställningarna). Faktum är att Arn gått bäst sedan Hälsoresan av alla filmer som haft premiär på juldagen. Tillsammans med just Hälsoresan är Arn också de enda filmer som kommit över 1000 besök under december månad, med juldagspremiär.

Det är för övrigt inte första gången lokaltidningen "går på bio". För två år sedan var det lite mera stillsamt då King Kong visades, och även jag fastnade på bild. (Huga, vilken frisyr jag hade då, varning för extremrufs. Numera kör jag ju med korta, sköna, 9 mm.)

Sedda biofilmer 2007

Precis som förra året tycker jag det är dags att summera året genom att lista alla filmer sedda på bio. I år blev det riktigt många, hela 45 st. Inte riktigt rekord för egen del men inte alls långt ifrån. Här är listan.

• The Departed


• Déjà Vu


• Snow Cake - Årets film!


• Marie Antoinette


• Saw III


• Den svarta dahlian - Årets FLOPP!


• Rocky Balboa


• Babel


• Greece: Secrets of the Past (IMAX)


• Mystery of the Nile (IMAX) - Årets storformatsupplevelse!


• Hannibal Rising


• The Queen


• Sunshine


• 300


• Apocalypto


• Blood Diamond


• The Number 23


• Epic Movie


• Dreamgirls - Årets musikalupplevelse!


• My Fair Lady - Årets bioupplevelse! 70mm på Royal, Malmö! Kaffe i pausen! etc...


• Last King of Scotland


• Notes on a Scandal


• Den nya världen


• Deep Sea (IMAX)


• Ocean's Thirteen


• Pirates of the Caribbean: Vid världens ände - Årets långkörare


• Transformers


• Die Hard 4.0


• Harry Potter och Fenixorden


• Grindhouse: Death Proof - Årets WTF?


• The Simpsons - Filmen


• The Alps (IMAX)


• Disturbia


• Från andra sidan - Årets "oops, jag körde nog på för hög volym..."


• The Bourne Ultimatum


• Bristande bevis


• Råttatouille


• 1408


• Solstorm


• Stardust


• The Kingdom - Årets skräckupplevelse (rent filmtekniskt med skitkopia alltså)


• Elizabeth: The Golden Age


• Guldkompassen - Årets besvikelse


• Saw IV


• Arn - Tempelriddaren - Årets positiva lilla överraskning

5000

Högst troligen passeras en milstolpe idag, nämligen föreställning nummer 5000 sedan nyinvigningen den 7/2 1997.

Jag kan inte riktigt hitta "rätt" föreställning i min statistik eftersom den även rymmer slutna visningar och andra som ligger med för att redovisa antal besökare, men som ändå inte tillhör öppna visningar av ordinarie repetoar. Vi pratar som sagt över 5000 inmatade föreställningar i databasen spridda på tio år.

Men plus/minus ett par föreställningar så är det alltså idag som ser föreställning 5000.

Mellan den 23/1 1937 då Svenska Förenade Biograf AB invigde Grand med Söder om Landsvägen, och 31/12 1982 då SF valde att lägga ner driften, visades 2893 filmer och utöver det 949 matinéprogram. Beroende på hur man räknar hamnar mina uppskattningar på mellan 40000 och 45000 föreställningar mellan 1937 och 1982.

Och då har jag inte ens börjat titta på alla filmer efter den 3/1 1983 då det privata övertagandet startade med Hett guld fram till stängningen med Heat 9/4 1996.

I grund och botten är jag ändå väldigt stolt att få jobba på en biograf som nu varit öppen i drygt 70 år. Listan på filmer är hisnande (sida 130 till 152 i boken jag har som referens, Trelleborgs biografer - Deras historia och program, Karleric Liliedahl 1997). Vilken filmhistoria har inte passerat revy innanför dessa fyra väggar? Synd bara att det gamla maskinrummet inte finns kvar, där alla dessa 40K+ föreställningar kördes. Men det nya, trånga, och lätt bullriga rummet firar alltså nummer 5000 idag.

My drug of choice

Nyligen pantades hela fem flak burkar av denna energidryck. Drickes med fördel morgon, middag, kväll. Dock med egenhändigt beslutad maxdos av fem burkar per dygn. Och absolut ingen alkohol.

Sedan slutet av oktober har det alltså blivit över 120 burkar, men endast två öl.

Om de har någon effekt? Öhm... ja. Efter ett par burkar och därpå en cykeltur i en över en mil, i motvind och högt tempo var jag inte ens trött. Och vid två andra tillfällen har jag gått till sängs 8:40 på morgonen, efter en annars vanlig arbetsdag.

Men idag julafton klarar jag mig utan min Hustler.

Tror jag.

I övrigt en God Jul på er alla.

Uppdatering. Jo, givetvis är jag helt beroende av trimethylxanthine, C₈H₁₀N₄O₂, mera känt som koffein. Abstinenshuvudvärken satte in lagom till sillen... aj.

Månadens bild, december 2007

Nordsjön
Canon EOS 350D, EF 17-40mm f/4,0L USM

En bild från arkivet, här på väg hem över Nordsjön ombord på dåvarande M/S Princess of Scandinavia.

Full rulle, bokstavligen...

Här är den så, eller halva, del 1 av den dyraste filmen i Svensk filmhistoria, Arn - Tempelriddaren, eller Arne som jag kort och gott kallar den för.

Egentligen har jag lyckats med det omöjliga. Den info jag har säger att hjulet jag just spolat upp tre trailers och de fyra första akterna på rymmer 2200 meter film. På hjulet ser ni 2209 meter (vilket är 1 timme, 20 minuter, 31 sekunder). Med utrymme kvar. Dags att uppdatera min info alltså. Och att jag ens vågat mig på detta trick var att utan en egen trailer skulle paketet endast vara 2173 meter långt, vilket skulle rymmas. Men när jag såg hur mycket som fanns kvar på hjulet då var det bara att lägga på trailern, det fanns ju gott om utrymme kvar.

I övrigt ska det bli kul att köra filmen för publik sen. Det är länge sedan jag haft en film med så välmixat soundtrack att jag kunnat köra den på volym 5,3 (mot normalt 4,5-4,8).

BioShock rulez!

Noterar i veckans Film Music Weekly att årets bästa spel vunnit än mer priser, nu har nämligen Gary Schymans fantastiska score till BioShock vunnit för bästa soundtrack vid The Spike TV
Video Game Awards och även vid X-Play Best of 2007 Awards. Sannerligen välförtjänta priser, för att vara musik till ett spel så är det helt i klass med "riktig" filmmusik. Ladda själv ner det gratis (och lagligt) och lyssna (zip-filen finns under rubriken "Introducing BioShock Orchestral Score", sök och ni skall finna).

BioShock vann även priser för bästa Art Direction och manus vid X-Play. Och sannerligen är BioShock spelet jag verkligen vill se som film. Bara man behåller miljön, stämningen och musiken så gott det går. Men risken är stor för att det blir fullständigt förstört om man inte behandlar berättelsen varsamt. Minns hur illa man behandlade Tomb Raider när det fantastiska spelet blev film... tack och lov fick jag sätta tänderna i Tomb Raider Anniversary till PC tidigare i år och läka såren med hur det spelet egentligen borde ha sett ut.

Vad är sannolikheten...

...att kunder ringer exakt då man inte har tid att svara. Eller går till kiosken när man heller inte kan eller bör lämna maskinrummet.

Det här slår aldrig fel, tro mig. Eftersom jag kör med skiften på två projektorer bör jag vara i maskinrummet för att se så allt går rätt till.

Och oavsett längd på filmen och tidpunkter för skiftena så kan man ge sig den på att det nästan alltid är någon som går ut från salongen och vill handla i kiosken. Absolut inget fel med det, men varför väljer de nästan alltid att gå då jag har 2-3 minuter kvar till skiftet och jag egentligen inte vill lämna maskinrummet.

Eller för den delen att jag sitter i kassan i över en timme utan att göra något vettigt alls. Surfar bara lite slött på kassadatorn. Ingen telefon ringer, ingen kund kommer genom ytterdörren. Och jag går tillbaka till maskinrummet för skiftet... och som på beställning ringer telefonen. Eller att det kommer in någon från gatan.

The Omen Curse... continues...

Jodå, nu har jag drabbats av den igen... The Omen Curse.

Den här gången var det dvd:n med remaken som låg på skrivbordet. Och givetvis spiller jag ut julmust över tangentbord och mus. Klibbigt värre!

Filmen är åter förpassad till samlingen där den hör hemma.

Dagens citat - Säg aaaaah!

Jaså, ni ska sitta där och skrika?

Besökare som kommenterar vänner som satt sig längst bak i salongen inför Saw IV.

Och ja, skrika kunde de... under trailern för The Eye som är taggad framför. Sen om de skrek under filmen vet jag inte, för då hade jag slutat för dagen.

Mer panoramafotografering

Förra hösten publicerade jag en liten text om hur man skapar panoramafotografier.

Nu så kan jag glatt länka till mina senaste skapelser, gjorda för Polyfoto, en av de lokala fotobutikerna. Utomhus och butiken samt fotoataljén blev föremål för fotograferingen.

Kul och givande, speciellt utomhuspanoramat där trafik och gående hela tiden ändrades för varje bild. Det blev lite pussel över det hela, men det gick. För att inte nämna hur svårt det var att haffa parkeringsplatsen innan någon annan bil hann stanna där...

"Välkommen till biograf fryshuset"

Snacka om kontraster just nu. I maskinrummet går temperaturen stadigt upp från 25 grader Celsius när dagen börjar, till en 30-35 grader när dagen är slut.

Samtidigt har ventilationsanläggningen fått spatt och spader (läs: gått sönder) och istället för att trycka in luft med temperaturen 22 grader som bör-värdet anges till i kontrolldisplayen, så står det 12,2 grader i fältet är-värde. Salongen är kall som en igloo!

Så har det varit sedan i fredags. Ironiskt nog så visar vi Guldkompassen just nu, som innehåller en hel del kalla isiga vidder. Begreppet filmupplevelse har fått en ny innebörd...

Uppdatering: Jodå, efter ett par dagar fick de fart på systemet igen. Så nu slipper man frysa.

Stämningsfull marknadsföring

Teaseraffischen till Pixars nästa film Wall-E.

Är den inte underbar? Förutom motivet som väcker funderingar så säger den redan nu mycket mer om filmen än vad många andra affischer gör. Taglinen går heller inte av för hackor:

After 700 years of doing what he was built for,
he'll discover what he was meant for.

Jag får rysningar av den här marknadsföringen. Pixar får helt enkelt inte misslyckas nu.

Den som väntar på nått gott...

Igår fick jag höra att några ur kassapersonalen på min bio skulle in till Malmö, för att se Saw IV. Den har legat som "kommande" för vår del sedan ett par veckor innan Sverigepremiären. Men nu så orkade de alltså inte vänta längre.

Idag fick jag reda på nästa spelveckas program. Gissa vad vi ska visa sen kvällstid? Saw IV, givetvis.

Filmskador deluxe

Bilden får illustrera vad jag fick klippa bort från förra veckans The Kingdom. Min första reaktion vid spolbordet var ungefär i stil med "men va fan är det här?".

Jodå, någon har haft den goda smaken att fullständigt förstöra ljudspåret precis där eftertexterna börjar på akt 6. Lägg därtill att precis hela kopian är fullständigt nerlusad med repor. På båda sidorna. Diagonala på den ena och raka på den andra. Många är gröna. Från början till slut.

Jag skickade inte bara en fysisk filmskaderapport på papper utan även via mail direkt till distributören. Så nu ligger kopian oanvänd i maskinrummet och väntar på transport tillbaka till lagret. Någon mer projektor lär den inte se röken av, får man hoppas för alla filmälskares skull.

Det var nästan så att jag skämdes över att visa en kopia i det skicket.

Omaskerad irritation

Jag blir så trött... idag havererade min dukmask. Igen. Bara tredje gången i år. Dessa svarta tygstycken på var sin sida om duken som så fint ska definiera den "aktiva" ytan på duken ville helt enkelt inte längre flytta på sig.

Tur i oturen var att det skedde efter avslutad föreställning. Värre var det att jag inte var på bion då. Så det blev en utryckning och försöka få den att lyda. Vilket idag bestod i att slå av strömförsörjningen till motorn, och med två personer försiktigt dra var sin dukmask utåt förbi yttersta läget för Cinemascope. Först därefter kan man slå på strömmen igen och låta den vandra in tills den hittar rätt läge. Vi hann få den att samarbeta men det krävdes att vi struntade i reklamfilmen framför nästa föreställning och direkt körde igång 35mm filmen efter att publiken släppts in.

Gissa om jag vill ha vårt befintliga system för dukmasken utbytt...

Ännu aktiv

Jaha, då var en till recension uppe på dvdforum.nu, den här gången för Vargarnas rike. En titel som legat liiite för länge innan man fick tummarna ur... Nåväl. Såg den (minst) tre gånger, läste boken och dammsugit Wikipedia för bakgrund till De grå vargarna, som filmens titel anspelar på. I min mening bitvis medioker bok men bra film.

Jag vill fortsätta att recensera filmer för dvdforum.nu, problemet är att det har varit en bristvara med tid att göra det på. Och de senaste veckorna har varit intressanta, minst sagt, ur den vinkeln att det finns visst något som heter socialt umgänge utanför arbetet också. Livet är trots allt mer än äta, sova, jobba. Och därmed mindre tid till skrivandet... nåja. "If something's important, you make the time" som de säger i Star Trek VI: The Undiscovered Country (hjärnsläpp också, Star Trek Generations ska det ju vara).

Fullt ös!

Det var jag och Stardust. Tom salong, eftertexter rullar. Volymen drogs upp från 4,8 (som ändå gav rätt bra pådrag) till referensnivå 7,0 inför Can Can ur Orfeus i underjorden av Offenbach som filmskaparna haft den goda smaken att inkludera där.

Ja, jävlar vad livat det blev här då. Det var nästan lika kraftigt som om en riktig symfoniorkester som tar i för kung och fosterland.

Synd bara att det inte är min privata stereo vi pratar om... men vänta lite nu... jomenvisst har det ju hänt att jag tagit med en skiva eller två för att lyssna in bra musik... En sak är ju säker, den anläggningen har mer än en gång avslöjat platta och trista inspelningar som annars låter helt ok hemma.

Dagens citat - Big enough?

Oj, nu blev TV:n större...

Någon i publiken när dukmasken gick från vidfilm till Cinemascope innan Råttatouille.

Månadens bild, november 2007

Snöfall
Canon EOS 350D, EF 50mm f/1,2L USM

Det snöade för inte allt för länge sedan. Snön är tyvärr just nu borta igen, men bilden är kvar.

Tillståndskort - när du får oväntat besök

Det är inte varje dag, men när man minst anar det så kommer de... kontrollanterna från Statens Biografbyrå.

Dagens kontroll var bara över om vi hade alla tillståndskort (även kallade censurkort) för den film/trailers som just då visades. Inget krångligare. Inget att anmärka och han var även nöjd med våra anslag om åldersgränserna, vilket ju är bra.

ARF 07, dag 3+4

Onsdag och torsdag ängnades åt att enbart köra American History X. På området är det en klassiker och rullar så gott som varje år ARF kör, och väldigt ofta som vanlig skolfilm. Men räkna med att den får konkurrens nästa gång med This is England, var så säkra.

Annars har dagarna varit väldigt enformiga. Dag 3 gick felfritt, fick tyvärr inte tid att äta lunch, första omgången var slut 11:50 och nästa skulle börja 12:30. Så varken jag eller den stackars projektorn fick inte mycket vila. Kanske var det därför som den inte kunde tända lampa 2 dagen efter. Så den sista filmvisningen gick med reducerad ljusstyrka.

En typisk ARF-dag har varit att anlända till bion 9:00. Starta projektorn, starta ljudanläggningen och dvdspelaren. När menyn väl behagar dyka upp på duken så är det dags att fixa alla inställningar, språk/text etc. Slutligen sätta den att vänta i huvudmenyn med markören på "Play Movie", typ. Stänga för ljuset i projektorn och stänga ridån, samt sätta ljudet på rätt volym och tysta det därefter med mute. Därefter släppa in eleverna och vänta på att allt kan börja. Vilket innebär att jag öppnar ridån, väntar ett par sekunder, trycker på Enter på dvdspelarens fjärrkontroll, slår på ljuset i projektorn och snabbt gå till ljudprocessorn och slå på ljudet igen. Samt upprepa proceduren nästa föreställning.

Det roligaste av allt sådana hära dagar är att lyssna på och ge sig in i diskussioner om filmerna som visas. Flera av arrangörerna jobbar redan med film, andra kommer från Kultur och Skolnämden här i stan och är rejält insatta i ämnet. Och att satsningen går hem står klart.

Men oj vad trött jag blev varje dag. Det blev att sova lite när jag kom hem varje eftermiddag. Vilket jag normalt sett avskyr, hatar att vakna när det åter blivit mörkt ute och veta att jag har kvällen kvar innan jag ska sova "på riktigt". Dessutom har schemat kört till sig så jag fått skjuta upp ett fotouppdrag jag annars skulle gjort imorgon lördag t.ex. Det är verkligen full rulle just nu.

Summa intag dag 3+4: 5 energidrycker, 3 koppar bryggkaffe, 3 filmer (digitalt), 1 film (35mm), 1 dvdfilm hemma.

ARF 07, dag 2

Idag kom jag ur sängen i tid, var på bion i tid, men till vilken nytta. Inte en enda elev dök upp. Arrangören ringde runt och letade efter någon lärare som hade koll, vilket visade sig vara... ingen alls. Rektorsexpiditionen visste inget, en annan lärare i samma arbetsgrupp som kontaktpersonen på pappret visste inget etc. Skamligt Liljeborgsskolan! Jag skäms nästan för att varit elev där för många år sedan. Men i och för sig är jag inte förvånad, ni kunde inte stoppa mobbning då, så då kan ni väl heller inte hålla reda på om era elever är bokade sedan Maj i år på filmvisning om ämnet heller.

Så jag kunde ta lunch extra tidigt. Blev att insupa lite atmosfär och kaffe på Espresso House istället. Träffa på folk på stan och dylikt. Det märks att jag är ett nattdjur normalt sett, för det kändes udda att vara ute så här dags utan att vara på bion. Väl innanför bions ytterdörr tappar man lätt kontrollen om det är dag, kväll eller mitt i natten...

Lite mera livat blev det under eftermiddagen med Skruva den som Beckham. Och som grädde på moset kom 148 personer till den öppna (och gratis) visningen av This is England (salongen rymmer 201). Förbannat bra film. Det känns nästan som en ära att få ha visat den. Så bra är den, och det är inte många filmer som lever upp till den standarden. Senast var med Snow Cake i våras. Fick även sällskap av lärlingen igen som också kommenterade hur udda det är att köra digitalt när man lärt sig köra 35mm.

Andra nyheter för dagen, tja inget speciellt, mer än att en dator till ska sättas in i maskinrummet, en filmpremiär är inställd och ersatt med en annan.

Dagens intag: 3 energidrycker, 2 cappuccino, 2 filmer (digitalt), 0 filmer (35mm), 1 dvdfilm hemma.

ARF 07, dag 1

De Antirasistiska Filmdagarna har börjat. Det här är tredje året jag kör film för dem. Nytt för i år är att samtliga visningar är digitala.

Började redan igår kväll med att sätta upp dvdspelare, koppla kablar och ordna till ljudet. Noterar dock att spelaren ger bildkvalitet som inte är speciellt bra.

Vaknar som i morse, en aningens sent och får sätta fart direkt. Men jag hann, med 15 minuter till godo. Första gruppen är åttor och nior och ska se Belfast Girls. Den från kulturnämnden som presenterade visningen för elverna blev lite bestört när vissa lärare inte bemödat sig att introducera eleverna i ämnet Nordirland och konflikten där mellan protestanter och katoliker. Nu blev också dokumentären de såg lite för mastig för de flesta av dem.

Men som sagt, bilden var jag absolut inte nöjd med. Småsuddig, diffus, svaga färger. Men jag fick tag på en dvdspelare med bättre bildkretsar. Men ingen HDMI-kabel. Direkt efteråt fick det alltså i ilfart cyklas till Clas Ohlson och inhanda en sådan. Och vilket lyft. Nu är bilden skarp igen. Så skarp att man från rad 1-4 bara ser MPEG-artefakter och artificiell konturförbättring (EE) all over the place. Nåja. Hann provköra hela 20 minuter av morgondagens This is England innan det var dags att släppa in nästa omgång.

Och mitt i alltihopa så ringer VD:n från Stockholm. Den mediaserver vi egentligen skulle kört med var försenad då den skulle programmeras lite till. Fick då reda på att det var meningen att vi skulle haft ett Dolby EX-kort i vår nya ljudanläggning också. Men det lyser med sin frånvaro så möjligheten finns att det ska installeras Surround Extension också när ombyggnad av biografen och installation av non-rewind/digialljud etc. rycker allt närmare.

I övrigt ett jäkla cyklande fram och tillbaka. Förra veckan tog jag även ett par panoraman till en av fotobutikerna i staden, så jag passade även på att leverara dessa bilder och QuickTimeVR-filmer på CD till dem, samt hämta reklamstandee till Bee Movie.

Allt som allt, dagens skörd: 3 energidrycker, 1 cappuchino, 2 filmer (digitalt), 0 filmer (35mm), 1 2 dvdfilmer sedda hemma.

Busiga formatändringar

Då har jag visat färdigt Var är Bus-Alfons? för den här gången då. Lustig liten film. Inte för bildformatet, vilket ju är 1.37:1, numera är det ju inte några problem.

Nej, det lustiga var att det den här gången var olika ljudformat på de olika kortfilmerna i samlingen. Den första filmen var från 1994 och i stereo, vilket gick att köra i Dolby A utan problem. Men resten av dem var från 1979-80 och i mono. Så det blev ju till att vakta som en hök och byta från format 04 till 01 i skarven mellan den första och andra kortfilmen, samt dra upp volymen något.

Och för att toppa det hela så hade jag lagt på trailern för Lilla spöket Laban - Spökdags först. Men Laban är i vidfilm 1.78:1. Och allt kördes med optik för 1.37:1, med dukmask som jag inte kan dra in längre än till just 1.78:1 Svårt att förklara i ord för er som eventuellt inte förstår det här med bildformat, men tänk er en Widescreen TV: ta därefter en film i Widescreen men som inte är anamorfisk utan har svarta kanter ovan och under bilden. Kör den sen på er TV i 4:3-läget, vad händer? Jo en bild mitt på skärmen med bara ett hav svärta runt om. Just så såg det ut på min duk under den Laban-trailern.

Det är inte lätt alltid, att hålla reda på allt vad ljud och bild heter.

Mardrömsveckan är över... för den här gången.

Höstlovet är äntligen över. Skolbarnen säger nog tvärt om, men jag jublar.

Veckan i siffror kanske?

• 1 salong


• 2 maskinister


• 2 samtal till reklamfilmsupporten


• 6 misstag, kategori oops...


• 7 filmer


• 3 bildformat (2.35:1, 1.78:1 och 1.37:1)


• 3 ljudformat (Dolby SR, Dolby A och mono)


• 13 filmhjul att hålla reda på


• 16 gånger byte av objektiv för hand, från Vidfilm 1.78:1 till Normalbild 1.37:1 och tillbaka igen


• 53 föreställningar


• 69 timmar brinntid för projektorlamporna


• 98 filmladdningar i projektor


• 1550 besökare

Lustigt nog är teaterscenen abbonerad två dagar nu i veckan så jag får ännu mera tid att vila ut på.

Dagens citat - Sequel?

Jaha, då kommer 1409 snart då?

Besökare som just sett 1408.

Full rulle, eller hur man står ut i galenskapen...

Så här mitt uppe i höstlovsveckan är det verkligen full rulle. På alla sätt och vis.

Jag måste börja dagen med lite energidryck (vilket ju är Kaffe++ på burk, typ). Sen har vi ju matinéer på matinéer och maskinrummet blir bara varmare och varmare, trots en portabel luftkonditionerare som jobbar hårt mellan föreställningarna.

Har pratat med filmsättaren två gånger, VD:n en gång, den lokala platschefen flera gånger. Saker och ting händer hela tiden. Personal som har attitydproblem, schemaläggningsproblem, en VPN-router som lägger av och tar med sig IP-telefonin, letat fram affischer som gömt sig sedan början av oktober... listan är lång.

Och när jag äntligen kan gå hem så fortsätter mobilen ringa med ärenden. Än det ena och en det andra. Tack och lov har jag funnit en liten tråd att hålla fast vid som håller kvar mig vid minna sinnes fulla bruk och jag finner faktiskt tillvaron - trots stressen, svetten och de långa dagarna - fullt angenäm emellanåt. Man har ju givetvis gått och kärat ner sig i någon... *suck*

Men det bästa av allt var i kväll, när ingen mindre än Jan Troell kom och såg en film. Vilket fick mig att minnas den där dagen i december för många år sedan, då jag fakiskt fick äran av att provköra två akter med dagstagningar (dailies) från Så vit som en snö, då de ville se hur fotot skulle se ut på stor duk.

Det är dagar som den här då jag trots allt älskar jobbet.

Ännu en lång dag till ända

Vad göra om man är uttråkad på bio? Döpa om filmer kanske? Just nu har jag kopior märkta med Alfonso den Busige, Kollopuckona, Bourne Again och Råttkäk.

Pinsamt värre

Ok. Helgen är över men mardrömsveckan har bara börjat. Låt oss summera:

1. Glömt en skyddslucka stängd i maskin 1. De första fem sekundrarna av trailern för Lilla spöket Laban - Spökdags syns inte.


2. Glömt byta bildfönster efter föreställning i bildformatet Normalbild. Inget märks eftersom Bee Movie-trailern är hard-matte. Lyckas trycka in fönstret blixsnabbt i rätt läge mellan trailern och huvudfilmen.


3. Glömt programmera om efter tidigare matiné som skulle börja i Dolby A så att även nästa gör det, även om det skulle vara Dolby SR. Publiken hör inget, om det inte vore för volymnivån som var lite låg inledningsvis.


4. Laddat halvbild (dvs. bildrutan låg inte rätt i fönstret). Korrigerades snabbt när filmen startade.


5. Och slutligen, ett clip-freeze fel i reklamblocket gjorde att filmen skulle startat för tidigt, alltså innan reklamen var färdig. För att förhindra detta tar jag över automationen och startar upp filmen manuellt. Men glömmer programmera om densamma så att mitt i 1408 blir det... svart och paus... Maskin 2 tog inte över som den skulle. Ooops.

Jag tror jag behöver semester.

Working nine to five... yeah right...

kl. 11:00, 12:00, 14:00, 16:30, 18:30, 21:00

Där har ni listan över de föreställningar jag skulle köra idag. Med andra ord rubbet. Gå ifrån för lunch? Paus? Nej. På sin höjd en kebabrulle som någon i kiosken/kassan får springa och hämta. Om de ens är kvar, för normalt sett försvinner de efter föreställningsstart likt kackerlacker när man tänder ljuset. Så långa perioder är jag själv kvar på bygget.

Mitt maskinrum har två projektorer som alltid måste samsas om en film, om längden överstiger 1h, 15 minuter, vilket de absolut flesta filmer gör. Även om systemet normalt sett är automatiserat så finns vissa avarter, och flera små irriterande detaljer som gör jobbet rätt jobbigt, om man samtidigt ska hålla koll på vem som eventuellt lämnar salongen för att gå på toa eller vill köpa mer godis i kiosken. Eller att folk kommer in från gatan eller att telefonen ringer. Dessutom är man ju även vaktmästare och släpper in/ut publiken, samt vid behov städar också.

Så, dryga 12 timmars arbetsdag under de här omständigheterna är mer än vad jag egentligen accepterar. Problemet är nämligen att det är så här varje gång det är skollov, och matinéerna tar över schemat likt blodsugare från Transylvanien. Alla andra med maskinistkompetens har något annat att göra. Kvar blir bara jag som kan ta tiderna. Även om jag egentligen också har något annat att göra. Strejka? Nej, inte när vi får två premiärfilmer som måste visas för att visa god vilja mot filmbolagen. Liten biograf som det är måste både kundkontakt och bolagskontakten vårdas.

Så det är inte så konstigt att jag var så trött så jag höll på att somna i maskinrummet. Och misstagen hopade sig. Glömde en skyddslucka stängd i maskin ett, glömde byta bildfönster efter en av filmerna och laddat halvbild. Och då var halva dagen kvar...

Dock inträffade två positiva saker. En annan maskinist kunde motvilligt ta kl. 14:00 så jag kunde åka iväg på släktmiddag. Detta dock efter påtryckningar. Och dessutom fick jag sällskap från 18:00 till stängningsdags. Det blev rätt roligt mellan filmladdningar, tillbakaspolningar och allt det andra. Dessutom bjöd han på tre burkar energidryck. Hjärnan vaknade verkligen till liv därefter. Vilket jag får tacka för.

Bra musik tål att upprepas

Bra filmmusik i all ära, men nu har samma låt förekommit i tre helt olika trailers på kort tid... Lyssna bara på Sicko, Bee Movie och Wall-E.

Den gemensamma nämnaren här är låten The Office av Michael Kamen från Brazil.

Jag vet inte vilken trailer som var först med att använda musiken, men Wall-E trailern använder den bäst i mitt tycke. Ännu bättre är det i den längre teaser som just nu visas framför den svenska versionen av Råttatouille där mycket mera av melodin används. Hela teasern känns centrerad kring användandet av stycket vilket skänker större genomslagskraft. I de övriga fallen känns det betydligt mera pålagt i efterhand.

Lycka är en matinéföreställning

Ta en kopia matinéfilm:



Lägg till ett enkelt körschema, så du vet vad du gör och när:



Lägg ihop och du får en lyckad matinéföreställning. Ok, första skiftet mellan akt 1 och 2 blev det ett litet glapp med svart bild på. Men resten satt som en smäck. I brist på bättre ord: Yay!

Tillägg efter söndagens matiné. Här gjorde jag tvärt om mellan akt 2 och 3, skiftade in lite för tidigt. Men resten gick bra. Det tar sig ju. Nu lär jag väl få besked på att Shrek ska visas hela höstlovet också så är min vecka gjord...

Vad har jag gett mig in på?

En halvtimme kvar till matinéstart. Magen håller på att vända in och ut på sig själv, inte enbart p.g.a. nervositet utan även lite för mycket koffein för någon timme sedan. Aj.

Ungarna dräller in genom ytterdörren, samtliga ska se Shrek den Tredje. Jag som trodde att nu när Råttatouille haft premiär att bara ett fåtal skulle vilja sett ett träsktroll. Illa. För mig alltså, som beslutat mig för att köra Shrek manuellt. Visst har jag övat mig lite under veckan, men just nu känns det otillräckligt.

Jag tror dock att det är dags för lite Yoda-visdom: Do or do not. There is no try.

Samt att det är dags att kolla projektorerna igen, för tredje gången...

Övning ger färdighet

Är rejält nervös inför helgens två föreställningar av Shrek den Tredje. Eftersom förra helgen skulle vara den sista så var kopian redan nerspolad i sin transportlåda på måndagen då beskedet kom om två visnngar till.

Då åkte den upp igen, fast nu sitter varje akt för sig på var sitt hjul. Utan tejp för automationen. Så lördag och söndag kl. 12:00 ska jag åter ge mig i kast med det ursprungliga sättet att köra film som finns. En helmanuell visning.

Endast guidad av de små prickarna man ser uppe i höger hörn av bilden så ska jag alltså få nästa maskin att ta över när föregående akt rullat klart, inte det lättaste när jag inte kört så här på fem, sex eller sju år, minns faktiskt inte när det var.

Så i två dagars tid har jag fått öva upp mig igen. Och jag tror det ska gå vägen nu, men nervöst är det i alla fall. Och så har jag bjudit in min lärling att skåda hur det gick till förr i tiden. Att göra bort mig is not an option...

Upphittat: chipsglasögon!

Igår vid stängningsdags stod en popcornbägare på marken utanför ytterdörren. För att hålla entréytan ren och städad tog vi in den och då upptäckte vi vad som fanns i den. Inte popcorn men potatischips. Och bland chipsen fanns till råga på allt ett par glasögon av märke Giorgio Armani...

Överraskningarnas tid är inte förbi.

Digitala inkörningsproblem

Sydsvenskan rapporterar om SF Bios problem med att visa digitala kopior av diverse Ingmar Bergman-filmer.

Jag tycker det är otroligt läckert att man "återanvänder" digitalprojektorerna som annars bara kör reklam till just spelfilm. Själv har jag redan viss erfarenhet (samt två långfilmer till) på min FullHD-projektor, och mer ska det bli. Om en månad drar Antirasistiska Filmdagar igång igen, och givetvis ställer jag upp och kör rubbet här i stan. Nytt för i år är ju att allt är just digitalt.

Tvärt om mot vad många tror är det absolut inte att bra trycka på en knapp, speciellt inte när man ska köra film från annan källa än reklamdatorn själv. Dels måste man koppla om bild och ljud först och eftersom inget externt inkopplat system är automatiserat är det femtioelva detaljer som ska samköras helt manuellt. Men samtidigt är det kul på nått speciellt banbrytande sätt, en maskinist från 1950-talet hade ju verkligen kliat sig i huvudet vid ansynen av dagens teknik.

Lurig telefon

Efter att i alla år haft en vanlig telefon i kassan på bion här nere i södra Skåne så sitter där nu en ny spännande sak kallad IP-telefon. Växeln finns på huvudkontoret i Stockholm.

Därför kan det bli rätt lustigt när man ringer ut och inte tänker på var växeln sitter samt glömmer bort det här med riktnummer... pinsamt.

Haveri!

Det händer ju ibland att saker och ting inte går som planerat. Eller vad sägs om det här:

Tio minuter efter utsatt föreställningsstart fick jag ett samtal från den som körde torsdagens första föreställning; "ett hjul har gått i sönder och dragit av filmen"... Det var bara att avsluta vad jag nu höll på med och ta mig ner till bion fortare än kvickt. Under tiden kunde maskinisten ladda om den andra projektorn och fortsätta föreställningen, samt förvarna publiken om att det skulle bli en paus mitt i, nästa filmhjul måste laddas på samma projektor.

Men nu hade jag ett gammalt extrahjul liggande, som egentligen suttit någon helt annanstans i projektorn, vilket syns på nästa bild, men det passade. Så vi hann reparera projektorn hjälpligt under tiden så det blev ingen paus i föreställningen, tack och lov.


Men filmen då, ja, 154 rutor har en grov grönrepa nästan längst ut till vänster i bilden, och jag fick klippa bort 14 rutor omkring den plats där filmen helt enkelt gått av. Det var inte läge att ta bort alla dessa skadade rutor, eftersom perforeringen och filmremsan som sådan är hel, samt att skadan sker under förtexterna med bara en voice-over på svart bild. Dessutom är ju 154 rutor bara 6,41 sekunder.

Nytt hjul beställdes inom 20 minuter från haveriet. Samt att alla liknande hjul måste ses över så det inte finns fler sådana bitar med sprickor som bara väntar på att haverera när man minst anar det.

Vad håller UIP på med?

Den frågan är verkligen befogad. För andra veckan i rad så har de totalt strulat till det och jag blir utan Shrek den Tredje i originalversion. Värre är det eftersom vår filmsättare rapporterade om tre av sina biografer som saknade filmer från UIP, samt föreståndaren för den bio där "min" kopia av Shrek fortfarande låg kvar kände till hela fem fall av uteblivna UIP-titlar...

Det är rejält illa ställt på UIP just nu.

Full på en söndagkväll... jajamen!

Jag tror att helgens BioToppen kan bli lite haltande, eller åtminstonde baserad på ofullständiga uppgifter. När jag försökte logga in ikväll och leverera mina siffror för dagen så möts man helt sonika av ett systemmeddelande som påpekar att databastransaktionsloggen är full. Nice! som Borat skulle säga.

Det lustliga är att det inte är första gången det händer. Så ett tips till Kontrollbyråns databasadministratör: När loggen börjar bli full, ta backup på fredagen, innan ni tar helg, så slipper den bli full över helgen när de flesta föreställningar rullar...

Jamen, va fan...?

Ungefär så som rubriken säger var mitt direkta svar på dagens lilla nyhet. Att Shrek den tredje i originalversion uteblev och helt sonika ersattes med den dubbade versionen. Nu har jag redan kört den svenska versionen i fem veckor och att fylla ut med orignalet var hett efterlängtat.

Men nej, torsdag eftermiddag så "fanns ingen kopia ledig". Jamen, i måndags var allt frid och fröjd och jag fick det bekräftat från två håll, så hemsida, skyltfönster, lokaltidningens kalendarium, bioguiden.se och telefonsvarare har fel uppgifter.

Vem som klantat sig bortom rim och reson vet jag inte. Bara att det är så fruktansvärt irriterande med det extremt korta varslet, samt så tråkigt att någon inte kan hålla koll på om kopian var ledig eller inte.

Hur var det kopplat här då?

Fick sätta upp en varningstext på kontrollenheten på min projektor 1 för en tid sedan. Detta eftersom den är smått märkligt kopplad så att ljudet matas ut direkt även om du inte skiftat in projektorn. Skulle jag alltså starta en film utan att köra reklam först t.ex. måste jag se till att tysta ljudet med mute först, annars hörs det klassiska lilla synkpipet strax innan bilden startar.

Detta har även en annan, lite mera irriterande bieffekt, att när jag startar projektorn utan film laddad, som t.ex. när jag ska byta bildformat, så skickas en ljudpuls på full modulation till processorn. Detta ter sig som ett kraftig knäpp i ljudet. Vilket med slutstegen förvandlas till en kraftig smäll. Och med mina nya slutsteg så är smällen nu så kraftig att den potentiellt kan förstöra högtalarna på sikt.

Men kopplingen är inte helt av ondo, utan när jag ska köra min testslinga Cat. No. 69 Dolby Test Tone (eller på svenska helt kort Dolby-ton) så behöver jag inte mer än ladda slingan och trycka på start. När jag ska köra tonen i projektor 2 måste jag ta ut säkringarna i lamphuset så jag inte tänder kolven, och därefter trycka på start och inskifte för att få ut ljud. Lite mera omständligt.

Månadens bild, oktober 2007

Bildäck
Canon EOS 350D, EF 17-40mm f/4,0L USM

Ombord på M/S Trelleborg, här under de sista minutrarna in till färjeläget i Neu Mukran. Det finns få saker som är så mysiga som när kavitationen får hela däcket att mullra härligt (yes, I'm a sucker för low frequency effects...)

Lärling + Vikariat

Under veckan som varit så har jag återigen fått gå tillbaka till mina egna "maskiniströtter" och försöka minnas hur det var när jag själv lärde mig köra film. Orsaken är att jag återigen har en lärlig i maskinrummet. Farhågor dök upp att vi kanske är för få aktiva som kör film regelbundet. Så en trevare lades ut till en som tidigare var intresserad och se, napp direkt. Allt jag säger är; welcome to the dark side my Padawan!

I övrigt så fick man ju hoppa in som biografföreståndare för ett par dagar när chefen var på semester. Minst sagt kul upplevelse att hålla i allt det praktiska för en hel biograf. Arbetsuppgifterna är mig dock inte främmande, eftersom jag under en tid fått göra flera små inhopp ditåt. Men det känns märkligt, eftersom jag kommer längre ifrån tekniken och mer åt det administrativa. Problemet är inte att jag ogillar det, snarare tvärt om. Nåväl, jag lär nog inte sluta köra film för det, och jag tar det just som en kortare exkursion som kan sätta de ordinarie uppgifterna i ny dager.