kl. 11:00, 12:00, 14:00, 16:30, 18:30, 21:00
Där har ni listan över de föreställningar jag skulle köra idag. Med andra ord rubbet. Gå ifrån för lunch? Paus? Nej. På sin höjd en kebabrulle som någon i kiosken/kassan får springa och hämta. Om de ens är kvar, för normalt sett försvinner de efter föreställningsstart likt kackerlacker när man tänder ljuset. Så långa perioder är jag själv kvar på bygget.
Mitt maskinrum har två projektorer som alltid måste samsas om en film, om längden överstiger 1h, 15 minuter, vilket de absolut flesta filmer gör. Även om systemet normalt sett är automatiserat så finns vissa avarter, och flera små irriterande detaljer som gör jobbet rätt jobbigt, om man samtidigt ska hålla koll på vem som eventuellt lämnar salongen för att gå på toa eller vill köpa mer godis i kiosken. Eller att folk kommer in från gatan eller att telefonen ringer. Dessutom är man ju även vaktmästare och släpper in/ut publiken, samt vid behov städar också.
Så, dryga 12 timmars arbetsdag under de här omständigheterna är mer än vad jag egentligen accepterar. Problemet är nämligen att det är så här varje gång det är skollov, och matinéerna tar över schemat likt blodsugare från Transylvanien. Alla andra med maskinistkompetens har något annat att göra. Kvar blir bara jag som kan ta tiderna. Även om jag egentligen också har något annat att göra. Strejka? Nej, inte när vi får två premiärfilmer som måste visas för att visa god vilja mot filmbolagen. Liten biograf som det är måste både kundkontakt och bolagskontakten vårdas.
Så det är inte så konstigt att jag var så trött så jag höll på att somna i maskinrummet. Och misstagen hopade sig. Glömde en skyddslucka stängd i maskin ett, glömde byta bildfönster efter en av filmerna och laddat halvbild. Och då var halva dagen kvar...
Dock inträffade två positiva saker. En annan maskinist kunde motvilligt ta kl. 14:00 så jag kunde åka iväg på släktmiddag. Detta dock efter påtryckningar. Och dessutom fick jag sällskap från 18:00 till stängningsdags. Det blev rätt roligt mellan filmladdningar, tillbakaspolningar och allt det andra. Dessutom bjöd han på tre burkar energidryck. Hjärnan vaknade verkligen till liv därefter. Vilket jag får tacka för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar