Memories of London

...eller mitt fantastiska Koyaanisqatsi-ögonblick.

När man får en fantastisk kontrast av en förgrund som står still framför en framrusande bakgrund, och ljuset perfekt fångat av en 12-bit sensor med 13 f-stops omfång, i Super16-format. Och det är ett helt slumpartat ögonblick på Covent Garden, Picadilly Line platform.

Därtill med ett objektiv som kostat under 1000-lappen som samtidigt ger bildkvalitet som rivaliserar diton med tio gånger så hög prislapp.

Bilden är frame 10376 i en kortfilm/semesterfilm jag arbetar på. Passion project. 2K DCP kopia ska självklart ordnas. Möjligen samtidig onlinepremiär. Återstår att se, det är bara jag som väntar på den här filmen om vi säger så.

Dunder och brak...

...är vad man får när man har en 18" rejäl JBL på andra sidan väggen från kassan räknat.

Som kör hårt.

Som kör hårt som fan, rent ut sagt.

Många filmer har varit bullriga men det här... Det knakar som fan i innertaket i kassan också.  Men nivåerna i salongen är helt ok. Tvärt om är det lika ljuvligt här som i en IMAX salong.

Blade Runner 2049, you rock!

Att vakna på rätt sida

Biografmaskinist och tidiga morgnar är igen bra kombination.

Så när det ska ges fyra dagars skolbio kl. 9:00 och det bara blir dryga fem timmars sömn är dagen lite trög om vi säger så.

Tills man startar filmen och det här spelas.

Oh, what a wonderful morning!

Nystart

Då har man för andra gången på samma arbetsplats bytt arbetsgivare/ägare. Detta utdraget på en period om 19 år.

Först var biografen helt privatägd av ett litet handelsbolag när jag kom in i maskinrummet 1998. 2006 bar det sig inte bättre än att Videvox köpte upp biografen som då hade kört med lönsamhetsproblem ett längre tag.

Glädjande nog så gick vi med liten vinst de senaste åren men så för några veckor sedan kom nästa lilla "bomb". Videvox valde att sälja av Grand eftersom vi låg lättast till försäljning i eget bolag.

Så från och med i dag är det lite som en nystart när man kallar Svenska Bio för sin arbetsgivare.

Det här kommer bara sluta bra. Me Gusta.

Grilltider...

...kan vara en pina när man jobbar i mörka maskinrum.

Salongen är oftast för tom på folk för sitt eget bästa och "alla andra" sitter där ute och grillar i kvällssolen. Det enda jag solar i är ljuset från Xenonkolvarna.

Men så får någon för sig att grilla på en granngård till biofastigheten. Och luftintaget till maskinrumsventilationen ligger lagom i vägen för att mitt maskinrum ska dofta som uteserveringarna på Tivoli, Köpenhamn i sommartider.

Nästan så man får svårt att slita sig från att skyffla DCP:er mellan servrarna och gå ut och släppa in till nästa film... doftar så gott ju! :D

What's up?

Länge sedan man skrev något här, tyvärr har ju saker och ting gått på ren rutin mer eller mindre i flera års tid.

Visserligen har man fått programmera exotiska makron för både Tomorrowland och Jurassic World som lekte Todd-AO och IMAX på vanliga biografer, men det är något för ett annat inlägg. Eller att jag ränner över sundet för filmer i digital IMAX lite då och då. Eller att man sett en av världens bästa filmer (Blade Runner) i magnifik 18,4 meter så man får religiösa upplevelser...

Nej, faktum är att det räcker med en veckas tid för att vända upp och ner på nästan allt. Känner inte för att skriva mer just nu eftersom jag inte helt har landat än.

Men en ledtråd om vad som händer är att jag utöver mina egna två salonger har bekantat mig med tre till...

Rendera mera

Det går så fort på duken att man alltid glömmer bort hur lång tid det kan ta att få ut färdigt foto till filmer/vinjetter/trailers och vad man nu vill visa.

Vid mindre projekt har jag färdiga mallar eller åtminstone s.k. "assets" att utgå ifrån i Sony Vegas Pro. På så sätt kan man snabbt göra färdiga textskyltar eller liknande, om man ibland behöver pusha ett premiärdatum mer än vad trailern själv gör, eller om filmen vunnit fina priser - där har jag en komplett mall för både Oscars och Golden Globes, och till nästa säsong även Guldbaggar.

Och i dessa sammanhang tar det ofta inte lång tid att omvandla idé till färdig exporterad bildsekvens. Några minuter till för color grading och XYZ-konvertering, några minuter utöver det för Jpeg2000-komprimeringen och slutlig DCP.

Men så ibland behöver man något helt annat. Fick en idé om att helt ändra presentationen på föreställningarna och behövde en snygg vinjett till detta. Och eftersom den ska visas i både 2D och 3D så behövdes den animeras från grunden i 3D.

Så det blev ett evigt testande fram och tillbaka, speciellt som det inte fanns en färdig vision om slutprodukten. Kanske inte det mest optimala sättet att arbeta, men så småningom började vissa saker sitta. Dessutom var det bara jag som väntade på slutresultatet så det fick ta den tiden det behövde.


Tre månader tog det. Hundratals test. Hundratals timmar med trial and error. Komponera för 2D och 3D samtidigt, justera 3D-kamera riggen fram och tillbaka etc. Animera rubb och stubb, som effekter, ljus, kamera...

Compositing i Blender - skitkul när det blir rätt, frustrerande när man inte hittar felen till varför alpha-kanalerna strular...

Men tidsåtgången är inte slut där... efter att ha satt alla reglage på maximal kvalitet och starta tuggandet kom det bara ut 36 bildrutor på en timme. Och det var i början där det knappt syns något... hmmm, den iden om att rendera i 4K "bara för att" tar vi och kastar för tillfället.

Men det är klassikern, sätt datorn på att rendera och gå och jobba och titta in på renderingen då och då på fjärranslutning. Men det tog ändå två arbetsdagar för datorn att rendera färdigt 2D versionen. Och därefter var det ännu mera redigering, pålagt en grain plate, justering av nivåer och color grading följt av export till DCP, för test, och vid det här laget var inte ljudet färdigt heller.

Sen blev det ännu roligare i 3D, då vänster och höger skulle renderas till layered EXR-format. Vilket visade sig smart eftersom första testet i 3D gav enorm ghosting p.g.a. för hög kontrast på svart bakgrund. Men eftersom renderingen bara behövdes göras om från EXR-filerna och inte från grunden så gick omrenderingen på bråkdelen av samma tid.

Och här upptäcker man en sak till, att Blender renderat fel i en av ljuskällorna i bilden. Fullt med buffer-fel på skuggningen. I alla tre renderingsomgångarna. Så det blev att ta fram traditionell bildbehandling och putsa upp dessa 30-talet bildrutor för hand, en och en.

Vilken film var det nu jag skulle visa?

Förr skrev man roliga titlar på tejpbiten som satt ytterst på filmkakan.

Nuförtiden döper man föreställningarna på servern istället.

Varför ge upp en fin tradition bara för att filerna är digitala?

Det mest jävulska man skulle kunna göra just nu är att döpa en film till Aptränaren och den andra till Drakarnas planet... om man vet vilka filmer som är aktuella på repertoaren just nu skulle det vara riktigt klurigt att ta rätt film. På filmtiden hade man fått lyfta på slutsladden och hoppas kunna utläsa sista aktens titelinfo. Digitalt är det ju bara att välja föreställningen och se vilken DCP som är programmerad att köras. Eller lita på att schemaläggningen funkar...

D.I.Y. Filmlook

Mmm... graaaaiinnsss...

Eller rent tekniskt: en 2K grain plate applicerad på annars steril 3D renderad bild = något som påminner starkt om film. Det är inte första gången jag gör det heller, men här är det en äkta grain plate, scannad från 35mm negativ. Väl värd pengarna i min mening.

Det började med en trailer...

Det började med en trailer. Jag var på besök på Kino i Lund för att hämta en film, och råkade se en trailer i salong 2 för Dagarnas skum. Nu råkade det sig inte bättre än att jag själv fick filmen att visa en tid efter det, och med det körde jag trailern nästan dagligen framför andra filmer.

Och något klickade med låten som spelas i majoriteten av trailern. Vad var det här för underbar musik? Lite efterforskningar senare och svaret var givet...

"I Love You" av Woodkid.

I'm in heaven! Så underbart bra. Och det kunde ju sluta där, med att man letade upp alla EP och album som släppts. Vilket var några EPs och ett album. Men i letandet hittade jag även en liveinspelning från Lyon sommaren 2013. Och även om det var en lite iffy inspelning så var det så underbart att se låtarna live med orkester. Otrolig publikkontakt och musik som verkligen resonerade i mig.

Så det stod snabbt klart att den här artisten måste jag se live. Men uppenbarligen är han helt okänd i Sverige... dock inte Tyskland. En spelning dök fort upp i Hamburg.

Så dryga månaden senare satt jag där på tåget mot Hamburg. Allt var bokat och klart; resa, hotell, konsertbiljett och det som skulle visa sig vara den absolut bästa konserten jag någonsin upplevt live. Där precis allt funkade, där jag fullständigt sket i fulla, skräniga tjejer på raden bakom som spillde öl på mig (det var ju bara att byta plats och fortsätta njuta). Där precis allt var så mitt i prick att ja, det golvar allt jag sett live tidigare; Lady Gaga, NKOTBSB, Leonard Cohen, Aimee Mann, Mark Knopfler (x2) och så vidare. Woodkid: The Golden Age Tour 2014 Germany var fullständigt enastående. På alla sätt och vis.

Och tänka sig att allt detta tack vare en simpel trailer. (som jag dessutom aldrig kommer att ta bort från servern som tack för upptäckten).

Trailerplanering

En trevlig sak med digitala trailers är att de ju kan visas hur som helst, bara man har lagt in den en gång och den finns på alla servrar i huset kan samma trailer framför alla lämpliga filmer.

Förr med 35mm var det ju att välja med omsorg var en viss trailer skulle taggas på. Minns att jag blev rätt duktig på att flytta och byta trailers när jag fått non-rewind, en mycket trevlig kunskap att få. Börja pilla på film längst in på en filmkaka på det viset kräver nerver...

Men tillbaka till nutiden. Inför jul- och nyårshelgen fick jag ny kommandelista och matchar upp vad jag ska spela för trailers därtill. Och här kommer verkligen mina anteckningar till pass, eftersom jag provkör alla trailers jag lägger in (för bildformat och vilken lämplig volym de har), så jag har lättare att välja om det finns flera versioner av samma trailer.

Som här, jag skippar trailer F på The Secret life of Walter Mitty eftersom den är alldeles för lång (3:12!! och avslöjar för mycket) men samma film trailer C är utmärkt (eftersom de säger bara tre repliker, är mystisk och fin, dock är den lite för ljus - men utmärkt att köra framför 3D film i 2D - dock är den bara i vidfilm).

Det här förfarandet att testa trailers är kul men det kan bli overkill också. Vid ett tillfälle hade jag laddat ner lite väl mycket nya trailers på ett bräde och vips blev det 45 minuter i salongen med surfplattan som anteckningsblock. Nåja. Det är rätt kul ändå att sitta och jämföra trailers med varandra. Vad man fastnar för själv, vad som innehåller vad och vilka trailers (trots åldergränsen) som man inte bör visa framför vissa målgrupper.

Sist av allt så uppskattar man självklart att jag har makten att bygga mina egna föreställningar, precis som på 35mm-tiden.

Klassiker i digitalt format

En gammal sanning som jag kommit underfund med är att antingen jobbar man på bion eller så går man på bio.

Som nu nyligen, då det blev tur över sundet igen för femtioelfte gången för att uppleva bio när det är som bäst. CinemaxX Köpenhamn fortsätter nämligen sina klassikervisningar fast nu digitalt. Först ut var inget mindre än Baz Luhrmans enastående Moulin Rouge! och Romeo+Juliet. Lagom paketerat under premiärveckan på The Great Gatsby. Både smart och trevligt.

Hur trött man än är på ekorrhjulet som aldrig slutar snurra så orkar man ändå fortsätta efter en sådan här kväll. En salong med 17,95 meter bred duk, och jag sitter på rad T (3) i mitten. Snacka om att upplevelsen är fenomenal när du knappt ser något annat än duk framför dig. Speciellt med två så visuellt storslagna filmer som dessa två. Dessutom utan textning!

Men trots allt underbart kan man inte stänga av den delen av hjärnan som alltid jobbar och noterar en del intressanta saker. Som att CinemaxX som konsekvent installerat Sonys 4K maskiner överallt väljer att köra en 2D film med 3D-objektivet på, dvs. en hel del av ljuset försvinner och du kör bara bild på cirka halva SXRD-panelen.

Så, det i sin tur betyder att det bara var 2K kopior på filmerna och tyvärr syntes det direkt. Men å andra sidan i fallet med Moulin Rouge! så var restaureringen lidande av skicket på filmen. Eftersom man troligen inte har kvar något av de digitala mellanformaten eller effekterna så fick man gå tillbaka till det flera generationer gamla negativet som blev visningkopior, eller för den delen kanske till och med ett positiv (visningskopia). För det var rejält kornigt och led fruktansvärt av brus. Det brusade så hårt i vissa övergångar mellan färgerna att Jpeg2000 komprimeringen fick frispel på vissa ställen (något jag har sett i fler moderna Hollywood-filmer på kort tid faktiskt).

Utöver det avslöjade den digitala restaureringen hur extremt oskarpa filmerna faktiskt är i flera scener. I Moulin Rouge! var det övertydligt när det var scener som krävde mycket compositing då detaljrikedomen var som bortblåst. I Romeo+Juliet som var betydligt renare i bilden då den använde mycket färre effekter så var det helt enkelt klassisk oskärpa vid inspelning som avslöjade att focus-pullern inte var vaken den dagen...

Något jag också lagt märke till på sista tiden att varje gång jag har varit i Danmark så har det alltid strulat något med den digitala tekniken. Ett kort ljudbortfall på Moulin Rouge! och man kunde även lägga märke till aktskiftena i maskinen när servern inte orkade mata mediablocket med nästa del av DCP:n i tid, så det blev ett kort hack i uppspelningen.

Men ljudet då? Lite besviken på Moulin Rouge! som jag minns som en rejält spektakulär Dolby SR-mix. Det heldigitala ljudet var lite tamt även om dynamiken var strålande. Men Romeo+Juliet tar priset med sitt helt sanslösa ljud. Får gåshud bara jag tänker på hela anslaget med sitt "In fair Verona, where we lay our scene" varpå hela helvetet brakar loss... Kort sagt är jag djupt imponerad av både film och presentation.

På vägen hem räknade jag ut att det var 16 år sedan jag såg Romeo+Juliet sist på bio. Oj...

soundtest1_TST_S_SV-XX_SE_51-2K_20121209_DCP_OV

Från det opublicerade arkivet:
 
Musik i stereo är kul, men inte speciellt nyskapande precis. Men bara för man alltid gjort det i stereo betyder det inte att man inte ska prova och vidga vyerna lite. Som t.ex. från 2 till 6 kanaler. Från 44.1kHz/16bit till 48kHz/24bit.

Sagt och gjort. En av mina egna favoritlåtar blev soundtrack i December nämligen. På bio, och inte på någon av mina egna dukar till råga på allt. Så det var bara att börja experimentera med surroundmixning. Att byta från stereo till 5.1 i Sony Acid Pro 7 är lätt gjort. Att mixa det snyggt är en helt annan femma. För att inte tala om de olika surroundpanoreringsmodellerna som låter helt olika, Constant Power eller Film? Hmmm...

När alla ljudeffekter (jag skapar musik med s.k. loops; samplingar som är optimerade för repetitiv ljudläggning och pitch-korrektion) ska trängas i två kanaler måste man ta till vissa tricks för att få mixen att inte bli grötig när allt ska samsas om samma utrymme. Men när man har sex kanaler då kan man göra avsevärt mycket mer, om man nu inte råkar göra misstaget att centern får för mycket att göra kontra de andra front-kanalerna, vilket är lätt hänt.

Men det är i alla fall ett steg på vägen att faktiskt ha en komplett (nåja, igen bild att prata om) DCP att provköra med.

Det man har lärt sig genom att provköra ett par olika versioner är värdefullt att ta tillbaka till datorn och fila vidare på mixen. Som t.ex. att man har en ljudanläggning som obönhörligen avslöjar alla fel i mixen genom att spela så rent att man hör alla märkliga klipp och fade-outs som inte hörs på datorn i stereo. Samt att man inte ska underskatta surrounden. Hur rolig den är är att leka med så måste den hållas i schack för att inte helt köra över fronten.

Svårast var dock att lägga rätt information i LFE-kanalen. Där ska ju bara lågbas hamna vilket i musik egentligen inte är så mycket. Men i mitt fall fick en duplicerad basgång fritt utrymme och via mina dubbel-18" så lät och kändes det riktigt fint.

Tillägg långt efter inlägget egentligen skulle ha postats:

Musiken togs emot väldigt väl fick jag höra där den spelade nio dagar till ett bildspel som en digital fotoutställning. Och om ni står ut med stereomixen så finnes hela filmen/bildspelet/fotoutställningen på YouTube. Enjoy. Låten heter för övrigt "Late Night Screening (Extended mix)" och är direkt inspirerad av mina sena kvällar i maskin då man satt och väntade på att 35mm kopian skulle köra färdigt.

Men det var riktigt kul att få en kopia på DCP:n och köra för mig själv. Slutmixen blev jag också väldigt nöjd med.

Filmkramare!

Man vet att man är en filmkramare när man kommer på sig själv med att lägga på filmkorn på sin nya DCP-policy trailer. Och då menar jag inte något random noise-pattern utan en trevlig grain-plate, korrekt inlagd med gammakorrigerad loopad filmfil, baserad på Kodak Vision 800T 35mm färgnegativ.

Kommer krävas en duktigt högre bitrate för att göra bruset rättvisa men det kan det faktiskt vara värt.

Dessutom sitter jag och experimenterar med OpenEXR och korrekt (proffs-) compositing för att maximera bildkvaliteten på ett 15s intro för matinéerna som kidsen kommer ha glömt lika fort som den är över.

Nåja, allt för konsten. Eller hur?

Nästa steg är i alla fall att hitta rätt inställningar och teknik för att skapa jitter i bildstilleståndet. Den dagen jag skapar min första riktiga film ska det fan se ut som äkta film också, även om den består av bits och byte istället för plastfilm, so help me...

The sound of coming attractions

Det finns trailers, och så finns det Trailers, och slutligen så finns det TRAILERS. Sådana där man skiter i publiken, de visas bara för att jag vill se och höra dem om och om igen...

Under julhelgen har jag tagit bort alla trailers på alla filmer eftersom de åt upp alla marginaler mellan föreställningarna med råge. De är ju så glada i 2-2,5 minuters trailers nuförtiden. Men nu när publiken sinar något på vissa filmer, och jag får hjälp närmare kvällen så kan det vara bra att återinföra trailers on select shows.

Först ut min lilla favorit. "Iron Man 3" Trailer A. För att den är så fantastiskt snyggt mixad! Musik och ljudläggning är enastående. Det räcker att stå i slussen till salong 2 innan "Skyfall" ska börja för att få gåshud som räcker flera timmar... Ni kan ju tänka hur det lät när jag provkörde trailern i November i salong 1... på inte så publikvänlig volym om vi säger så... *får nått lyriskt i blicken*

Äntligen!

Årets Shite åker ut från servern. Bye bye! We will NOT miss you...

Ljuv musik

Nej, magen är inte 100% ännu. Troligen inte ens 75%. Så springa och städa efter fjortisar är inte roligt. (Ja, filmen är från 15 men det betyder inte att det är fjortisfritt dessvärre...).

Så man drar på cd-spelaren och drar upp volymen duktigt för att få det hela att gå fortare. Och så kommer ovanstående musik på... (i avsevärt mycket bättre återgivning, Tuben har rätt kasst ljud på gamla videos). Och det är så underbart!

Låten är inte desto mindre en av mina referenslåtar, den har precis allt. Basen är djup och exakt, diskanten likaså krävande av ljudanläggningen och mellanregistret är också fullproppat med godis, och således kan låten inte spelas perfekt hur som helst. Men en CP650 i format 75 och ljudanläggning i övrigt som kan försätta berg... då jäklar är det kul att stå med händerna i papperskorgarna och ösa ut mängder med läskbägare där folk inte haft vett nog att dricka ur först...

Premiär!

Äntligen! Den är här!


Klicka vidare till youtube, dra upp till 1080 (eller 720 om du inte har FullHD) och upp till helskärm. Upp med volymen också när du ändå håller på.

Film nummero 1 av 4 (än så länge) där man varit med om finansiering som gett credits. Finns en film till fast där blir det inte credits, men den är så viktig ändå (dokumentär) att det gör inget. Nu blir det Whisky!

Going Digital!

Igår kom beskedet man väntat på ett bra tag, vi får bidrag för digitalisering av båda salongerna. Och idag är beskedet att det ska vara klart innan September.

Så nu är det sista sommaren med 35mm. Lite tråkigt på ett sätt faktiskt. Dags att värma upp systemkameran och spela in det jag behöver för dokumentären jag filar på...

Mango Open Movie

Jo, så att eh... Nu ska man vara med i eftertexterna på en film också. Blender Foundations fjärde "open movie" projekt, efter Elephant's Dream, Big Buck Bunny och Sintel.

Rent tekniskt är crediten för förhandssupport via förbokning av dvd-boxen. Så medfinansiär är man alltså. Release om ca 7 månader. Ska bli så kul.

Bilderna är från pressmaterialet till filmen, som än så länge går under kodnamn Mango. Till skillnad från tidigare filmer som varit heldigitala ska den här använda Blenders nya förmåga med camera-tracking och därmed blanda live action med CGI. Vilket är ett koncept jag filar på att fixa in i en vinjett för mina egna dukar när de blir digitala. Så det här ska bli intressant att följa.