Klassiker i digitalt format

En gammal sanning som jag kommit underfund med är att antingen jobbar man på bion eller så går man på bio.

Som nu nyligen, då det blev tur över sundet igen för femtioelfte gången för att uppleva bio när det är som bäst. CinemaxX Köpenhamn fortsätter nämligen sina klassikervisningar fast nu digitalt. Först ut var inget mindre än Baz Luhrmans enastående Moulin Rouge! och Romeo+Juliet. Lagom paketerat under premiärveckan på The Great Gatsby. Både smart och trevligt.

Hur trött man än är på ekorrhjulet som aldrig slutar snurra så orkar man ändå fortsätta efter en sådan här kväll. En salong med 17,95 meter bred duk, och jag sitter på rad T (3) i mitten. Snacka om att upplevelsen är fenomenal när du knappt ser något annat än duk framför dig. Speciellt med två så visuellt storslagna filmer som dessa två. Dessutom utan textning!

Men trots allt underbart kan man inte stänga av den delen av hjärnan som alltid jobbar och noterar en del intressanta saker. Som att CinemaxX som konsekvent installerat Sonys 4K maskiner överallt väljer att köra en 2D film med 3D-objektivet på, dvs. en hel del av ljuset försvinner och du kör bara bild på cirka halva SXRD-panelen.

Så, det i sin tur betyder att det bara var 2K kopior på filmerna och tyvärr syntes det direkt. Men å andra sidan i fallet med Moulin Rouge! så var restaureringen lidande av skicket på filmen. Eftersom man troligen inte har kvar något av de digitala mellanformaten eller effekterna så fick man gå tillbaka till det flera generationer gamla negativet som blev visningkopior, eller för den delen kanske till och med ett positiv (visningskopia). För det var rejält kornigt och led fruktansvärt av brus. Det brusade så hårt i vissa övergångar mellan färgerna att Jpeg2000 komprimeringen fick frispel på vissa ställen (något jag har sett i fler moderna Hollywood-filmer på kort tid faktiskt).

Utöver det avslöjade den digitala restaureringen hur extremt oskarpa filmerna faktiskt är i flera scener. I Moulin Rouge! var det övertydligt när det var scener som krävde mycket compositing då detaljrikedomen var som bortblåst. I Romeo+Juliet som var betydligt renare i bilden då den använde mycket färre effekter så var det helt enkelt klassisk oskärpa vid inspelning som avslöjade att focus-pullern inte var vaken den dagen...

Något jag också lagt märke till på sista tiden att varje gång jag har varit i Danmark så har det alltid strulat något med den digitala tekniken. Ett kort ljudbortfall på Moulin Rouge! och man kunde även lägga märke till aktskiftena i maskinen när servern inte orkade mata mediablocket med nästa del av DCP:n i tid, så det blev ett kort hack i uppspelningen.

Men ljudet då? Lite besviken på Moulin Rouge! som jag minns som en rejält spektakulär Dolby SR-mix. Det heldigitala ljudet var lite tamt även om dynamiken var strålande. Men Romeo+Juliet tar priset med sitt helt sanslösa ljud. Får gåshud bara jag tänker på hela anslaget med sitt "In fair Verona, where we lay our scene" varpå hela helvetet brakar loss... Kort sagt är jag djupt imponerad av både film och presentation.

På vägen hem räknade jag ut att det var 16 år sedan jag såg Romeo+Juliet sist på bio. Oj...