onsdag, oktober 28, 2009

Soundcheck

Det är irriterande att upptäcka att DTS-ljudet är defekt på en så stor högprofilfilm som This Is It!. Hackande till och från vilket är synd, för annars lät det mycket bra.

Men eftersom DTS annars fungerar felfritt på Upp misstänker jag att det är själva tidskoden på filmen som är kass, eftersom att tvinga över ljudet i SR-D går bra tills att DTS tappar synken och återställer sig själv därefter. Fick ta ut DTS-skivorna och slå av dts-lådan, då först kunde hela filmen rulla klart med Dolby Digital istället.

Volymen? Är i valet och kvalet mellan 6,0 eller 6,5 faktiskt. Får se hur ljudet upplevs när salongen är fylld på premiären. Känslan av en konsert finns där i alla fall, och vår ljudanläggning får sig en trevlig liten work-out på kuppen. Trevligt.

lördag, oktober 17, 2009

DTS-premiär (officiell sådan)

Igår hade jag den "officiella" DTS-premiären. Första filmen med dts var annars G-Force för några veckor sedan, sedan körde vi även The Ugly Truth och Beck - I stormens öga men vi sa inget om ljudet till kund. Därtill så har jag kört provkört Linje 1-2-3 kapad, Baksmällan och District 9 i salong 1 med DTS, även om dessa endast rullat i salong 2 annars.

Och just testet med District 9 var underbart, ett papper i dts-läsaren och sex sekunder senare körde Dolby Digital istället för SR, dubbel backup helt enkelt.

Så igår kom kopian på Upp och med den kom en dts-skiva. Då kliade det lite väl mycket i fingrarna så en av mina dts-vinjetter åkte på. Sparks Sprite Suite. Och den var då verkligen inte mesig ljudmässigt trots sina 15 sekunder.

söndag, oktober 11, 2009

Kyparn, kan jag få lite ljus på tallriken, tack.

Nu när två salonger gör att maskinrummet nästan alltid hålls släckt blir det lite svårt att se vad man gör där på understa tallriken längst in i hörnet.

Med gamla hederliga non-rewinder som inte har nymodigheter som vissa modernare modeller så heter lösningen Clas Ohlson. Och simsalabim har man LED-ljus som snyggt monteras undertill på armen av ovanförliggande tallrik. Så har jag på båda mina stolpar. Ett lätt tryck på ljuset och de tänds, och ett tryck till och de är släckta. Modellen heter Dot-It från Osram.

Så nu ser man vad gör när man ska dra ett par meter grön- och rutsladd genom den där lilla spindeln ett par gånger om dagen. Jag är definitivt inte den första att fixa ljus på egen hand på det här sättet, men jag tycker det är fiffigt till tusen.

Då kan man åstadkomma sådana här snygga bilder också...

45 sekunders exponeringstid på Whatever Works. Mysigt.

Samt att LED-ljuset ovanför mittentallriken på ettans non-rewind, där jag spolar ner all film, hjälper till att lysa upp kakan så jag lättare ser märkena mellan varje akt. Där inne på tallriken har takbelysningen ändå svårt att lysa upp nämligen.

lördag, oktober 10, 2009

Det är lätt att bli knäpp...

...när det knäpper i salong 1 när ridån öppnar och stänger sig. Ett elektriskt sprakande som inte hörts tidigare uppstod nämligen när just ridå eller dukmask rörde på sig. Hade ingen aning om var felet uppstod, så fort man tryckte på knapparna på automatiken för dessa operationer så sprakade det.

Men efter ett par tankeomgångar och felsökningar så kom jag på var felet låg, det var nämligen ett bortglömt slutsteg på teaterscenen efter en teatergrupp som övat tidigare på dagen. Slutsteget var igång och det var helt enkelt scenens högtalare, inte bions, som sprakade. Av någon anledning reagerade det på när motorerna till ridå och dukmask startade och stoppade.

Men värre var att automatiken till salong 2 börjar spöka rejält. Eller vad sägs om att den startar om sig själv under föreställning. Eller att den slutar reagera på pulser från projektorn, dvs blänkmärken passerar utan att det händer ett smack.

Som sagt... tror jag håller på att bli knäpp på tekniken ibland.

tisdag, oktober 06, 2009

Nu blev det liv i lådan

Sedan nypremiären av salong 1 har vi haft en ny ljudläsare i projektorn, med både vanlig analog tontillsats och SR-D läsare (Dolby Digital för er som inte är så hemma bland förkortningarna). Men den förblev inaktiv då vi inte hann installera klart den till just premiären, endast digitalljud i form av DTS har vi kunnat köra. Men givetvis så var det bara DTS-skivor med ett par filmer den första veckan, sedan har det varit analog SR som rullat hela tiden i och med Flickan som lekte med elden.

Men så idag... nu blev det annat liv i luckan vill jag lova. Nätaggregatet inkopplat, strömstyrkan på LED-ljuset justerat till max, lite petande på själva läsaren för den läste snett, men sen... läste den med kanonkvalitet!



Enligt teknikern är värdet 3 mycket bra. 4 bra, 5, 6 och 7 "normalt". Vid F är det kört. Så det var ju kul att vi vid skarpt test medelst District 9 kunde se att en 2:a dök upp i displayen och låg kvar långa stunder. Värdet avser helt enkelt hur många tiotal procent felkorrektion som ljudprocessorn måste göra per sekund, dvs. desto lägre siffra desto bättre. Skarvar mellan akterna passerade utan problem, med viss läsning på 7 och ibland F men inget värre.

Sen kom ju klassikern svensk film in i bilden. Kvällens föreställning av just Flickan som lekte med elden gav vid handen en 6:a på alla akter utom den sista som låg konstant på 7. Och aktskarvarna gav vid minst ett tillfälle en fallback till analogt ljud under en bråkdel av en sekund. Typiskt svenskt filmljud med andra ord...