Grindhouse: Death Proof är en ytterst rolig film. Inte till innehållet, men rent tekniskt.
Akt 1 - 3 är medvetet manipulerade så att de ser fruktansvärt slitna ut, med repor, tejpskarvar, klipp, damm, inristade skiftmärken och allsköns problem med ljudet. Hade det varit på riktigt hade mitt block för filmskaderapporter varit slut vid det här laget. Det var så verkligt att jag blev lurad när jag spolade upp filmen. Först trodde jag att någon märkt ut skiftmärkena på akt 3 med krita (som trots allt förekommer), men då märket inte försvann när jag gnuggade på filmen (som det brukar göra) så insåg jag att det faktiskt skulle vara så...
Och så är akt 4 helt svart/vit. Och inte bara färgfilm med bilden justerad, nej, 175 meter av filmens totalt 3102 meter är kopierad på äkta svartvit filmbas. Hur jäkla läckert som helst. Se bilden intill, som visar skarven mellan akt 4 och 5.
Akt 5 - 7 är av ganska normala men i eftertexterna klipper herr Tarantino in massor utav bildrutor från diverse färgtester, som normalt sett syns på många startsladdar.
På sätt och vis känns hela filmen som ett enda stort insiderskämt för oss som jobbar med film, eftersom filmen medvetet är gjord att efterlikna hur det kan te sig om filmer får rulla för länge på ställen helt utan kvalitetstänkande.
Jag var dock tvungen att sätta en lapp i kassan om detta till de kunder som eventuellt inte är införstådda med vad herr Tarantino håller på med.
2 kommentarer:
Haha, rätt så udda och kul faktiskt!
Spolade ner Death Proof idag, sista visningen i Gbg för den här gången.. :(
Skicka en kommentar