Dubbelt digitalt haveri

Å vad jag älskar film på 35mm. Alltid så foglig, och gör vad den ska. Allt den vill ha är en lagringsplats, frammatning och projektor för visning. Utöver det bara lite kärlek och omtanke.

Annat är det med digitalfilm/reklam. Den kräver datorer som bråkar, projektorer som sätter i halsen över en DVI-sladd, och scalers som får tuppjuck i den värme som uppstår när hela härligheten ska samsas i ett rum utan ventilation.

Just nu har jag en 720p projektor som mer än gärna tappar all färg i en av grundfärgerna, slumpmässigt så. Ena dagen kan det vara det röda, andra den blåa. Ser ju jätteroligt ut när skådespelare i reklamen är så härligt njursjukt gula i hyn...


Referenspunkt: Ketchupflaskan ska vara RÖD... men icke

Problemet löses enbart genom omstart av reklamdatorn eller att man drar ut DVI-sladden helt ur projektorn och trycker in den igen. Säg mig när jag har den tiden att gå från insläppet till filmen och göra detta... Dessutom kommer kunder ut och frågar om även filmen ska vara så konstig. Känns härligt att berätta att nej, då blir det "riktig" film som inte har havererade färger.

Och som grädde på moset upptäckte jag igår också att det nog blir reklamfritt i stora salongen ett tag framöver, för helt plötsligt stod scalern och växlade mellan standby och on-läge hela tiden med blinkande power-led och displayen flashade som det vore disco.

Ja jag säger då det...

Ursäkta röran, vi bygger om! - Panorama

Ett tag sedan senaste inlägget, och egentligen har inte mycket hänt. Ombyggnaden går långsamt framåt, Vi har nu ett stort och fint hål i en bärande vägg med stödpelare och ingjutna balkar etc. Kassan är ännu inte påbörjad, däremot har man nu påbörjat arbetet med att iordningställa väggarna runt om kassan.

Bjuder härmed på två panoraman, fotograferade förra söndagen. Först yttre foajén med vad som nu ska bli den nya kassan.



Och så den inre foajén, eller den del som nu ska bli foajé snart. Än så länge får man gå snitslad bana runt för att komma in i salongen.



Detta panorama markerar även en nyhet för mig. Det är inte bara ett panorama, utan även en HDR-bild. Totalt tre exponeringar per vinkel, 15-bilder för att täcka 360 grader. Allt som allt 45 bilder som med hälften automatik, hälften manuellt finjusterande skapade ett redigt 32-bit, 58 Megapixel-panorama. Hela tre program var involverade i skapandet av detta 332 MB monster...

Mer panoramafotografering

Förra hösten publicerade jag en liten text om hur man skapar panoramafotografier.

Nu så kan jag glatt länka till mina senaste skapelser, gjorda för Polyfoto, en av de lokala fotobutikerna. Utomhus och butiken samt fotoataljén blev föremål för fotograferingen.

Kul och givande, speciellt utomhuspanoramat där trafik och gående hela tiden ändrades för varje bild. Det blev lite pussel över det hela, men det gick. För att inte nämna hur svårt det var att haffa parkeringsplatsen innan någon annan bil hann stanna där...

En grundkurs i (avancerad) panoramafotografering

Fotografering är kul. Jag vet inte om det är mitt fotointresse som fött filmintresset eller tvärtom, men det borde ju vara logiskt att de hänger ihop. Och när det kommer till fotografering finns det inget jag gillar mer än att skapa panoraman. Något tidskrävande visserligen, men ofta blir det spektakulära resultat.

Det var därför med ganska stort intresse som jag slog upp senaste numret av DigitalFoto, eftersom de skulle täcka ämnet panorama. Dock var de två artiklarna lite av en besvikelse eftersom de var riktigt grundläggande och använde en metodik som inte alls passar sig för t.ex. inomhuspanoraman. Så här är min alternativa grundkurs till (avancerad) panoramafotografering. Enjoy!

Utrustning
Grundutrustningen är ett gediget stativ eftersom varje delbild måste vara så skarp som möjligt. För att uppnå ett stort skärpedjup behöver vi en liten bländare, någonstans mellan f/16-f/20 eller högre. Slutartiden blir därav mellan 2,5 till 8 sekunder beroende på hur mycket ljus vi har tillgängligt.

Använd motljusskydd för att undanröja problem med lampor eller en lågt stående sol utanför bilden. Har du ett UV-filter monterat som yttre skydd på objektivet kan det vara lämpligt att ta av det när det förekommer starka ljuskällor som solen eller lampor, det bildas nämligen väldigt lätt flares mellan filtret och det yttre objektivglaset. Om du också har skarpa lampor som skiner direkt mot kameran uppstår också "ljusblommor" när bländaren är så liten som f/20. Prova därför ett par bilder tills du hittat en bländarinställning som är en kompromiss mellan stort skärpedjup och så små ljusblommor som möjligt. Men ibland kan även dessa ljusblommor vara dekoraktiva och efterlikna en stjärnhimmel om man så vill. Experimentera gärna här.

Om man bara fotograferar utomhus eller med en brännvidd på 35-40mm eller mer lär man sällan ha problem med parallaxfel, men för inhomhusbruk eller med ett vidvinkelobjektiv (generellt sett under 35mm) bör man använda ett för ändamålet avsett panoramahuvud som eliminerar alla parallaxfel efter en noggrann inställning. Sådan utrustning är oftast ganska dyr och riktar sig också till dem som är seriöst intresserade av panoramafotografering och vill uppnå perfektion, så gott som varje gång.

Fotograferingen
För att få rätt exponering av bilderna riktar du kameran mot den ljusaste punkten. Om det är svårt att avgöra vilken det är, så ljusmät varje bild för sig med kameran ställd i bländarprioriteringsläget. Den bild som anges ha den kortaste exponeringstiden av kamerans TTL-ljusmätning är rätt plats att ljusmäta på. Om du skall ta ett 360-graders panorama ställer du nu in det manuella läget med aktuell bländare och exponeringstid. Om du bara skall ta ett par bilder för ett partiellt panorama kan du använda exponeringslåset istället. Har du spegellåsning är det också att föredra för att än mer reducera rörelseoskärpa. Helst skall du även använda fjärrutlösare men det är inte ett krav om du är lätt på handen.

Om du har en kamera med sensor i APS-C format (1.50:1) och fotograferar i porträttformat, som jag alltid gör, bör varje bild tas med 24 graders mellanrum. Detta ger en överlappning på ca 45-50% vilket i sin tur minimerar bildförlust senare, vilket jag beskriver längre ner.

Efterbehandling / Stitching
Nu börjar vi närma oss efterbehandlingen i datorn. Tidningen DigitalFoto nämner här att man inte bör använda en brännvidd under 35 mm för att undvika vidvinkelstörningar. Men vill man skapa detaljrika och realistiska QuickTimeVR-panoraman eller helt enkelt komma nära sitt fotoobjekt (som man oftast är inomhus) behöver man absolut använda sig av ett vidvinkelobjektiv, gärna ett i klassen supervidvinkel. Men så behöver man också ett mera avancerat program än Photoshop Merge/CS/Elements som tidningen använder sig av i sin artikel. Det finns ett antal program om är specialiserade på just detta med panoraman, t.ex. The Panorama Factory eller PTGui, båda rimligt prissatta.


Själv använder jag just Panorama Factory (sedermera förkortat PF) som utifrån objektivets brännvid konverterar bilderna till det mellanformat som syns här till höger. Det kan se lustigt ut men i icke-tekniska termer är bilden helt enkelt en beskrivning av hur den skulle ha sett ut om den var ritad på insidan av en cylinder, där hela cylindern är det kompletta panoramat. Och det är just detta hela panorama, eller den hela cylindern, vi vill åt. Denna process att skapa ett panorama kallas på engelska stitching.

Om vi tittar på exemplet med de förvrängda bilderna till höger ser vi också varför överlappningen behöver vara nära 50%. Ju mer vertikal upplösning vi vill ha på slutresultatet desto närmare "topparna" behöver varje bildskarv ligga. För ett 360-graders panorama behövs just 15 bilder för att nå detta mål. Har du en kamera med sensor i 4:3 format kan det behövas några fler. Experimentera fram till vad du behöver för din kamera.

Själva stitching-processen är den som är mest tidskrävande. Även om bilderna som i mitt fall är fotograferade med hjälp av ett korrekt inställt panoramahuvud är knepet här att använda sig av det halvautomatiska läget (semi-automatic under wizard-mode) i PF. Detta gör att man får placera ut kontrollpunkter på varje bildpar så programmet vet exakt hur bilderna hänger ihop. Detta är perfekt eftersom vi inte alltid kan kontrollera lutningen, trots noggranna förberedelser. Det räcker med så lite som 1-2 graders lutning för att det skall uppstå problem vid finjusteringen och resulterar i onödiga skuggor i överlappningsområdet.

När PF är färdig med sin genomgång och har skapat den färdiga bildfilen kan, och bör, du gå tillbaka till själva "rå"-panoramat och granska alla skarvar noga i 1:1 förstoring, för att se efter så finjusteringen inte har missat vissa detaljer. Det är mer regel än undantag att den gör så i områden som är helfärgade eller med upprepande texturer, som tapeter med mönster och kakelplattor t.ex.

Slutresultatet kommer att ha böjda linjer i ovan och underkant, och ju kortare brännvidd objektivet hade desto mera böjda linjer får vi. Detta är helt normalt då vi återskapat en bild där alla inbördes proportioner är korrekta, precis som om vi fotograferat direkt med ett fisheye-objektiv. Och för att återgå till cylindern: det ser nu ut precis som om bilden vore tryckt på insidan av sagda cylinder. Det är mycket riktigt precis så QuickTime-VR hanterar panoramat i visningsfönstret.

Din färdiga panoramabild kan som sagt exporteras till QuickTime-VR film eller beskådas som den är. PF erbjuder även en funktion för att beskära en del av ditt panorama tillbaka till en raktecknande bild, men tänk här på att behålla bilden relativt smal, eftersom de yttersta kanterna till höger och vänster blir oproportionerligt breda och ser oftast väldigt konstiga ut om man inte är van eller vet hur man skall tolka perspektivet.

Slutligen
Detta var en kortare inblick i min favoritsysselsättning gällande fotografering. Det är en dyr hobby (stativ 975 kr, panoramahuvud ca 3700 kr, programvara $69) men utrustningen är en engångskostnad. Och i gengäld ger den absolut unika bilder som aldrig slutar att fascinera mig.