Operation Fix It: Hörslinga

Då var det dags att börja göra ett och annat. Det här med ombyggnaden har återigen fastnat i ett dödläge, men vad kunde man egentligen förvänta sig. Så då inleder jag härmed operation "Fix It" eller vad man nu ska kalla den. Sådant som måste åtgärdas, och det helst i förrgår.

Först ut är: hörslingan.

Under sommaren har det kommit en hel del kunder som frågat om den fungerar, vartill de dessvärre alltid fått ett nekande svar. Den berömda sista droppen kom när två föräldrar på två föreställningar i rad till Wall·E frågade efter hörslinga. Problemet är inte att den är ur funktion , utan p.g.a. hur den fungerar som den är avstängd.

Nere på scenen står en s.k. slingförstärkare som driver själva hörslingan. Men där finns också tre mikrofoner utspridda på scenen, två mellan duk och högtalare fast ett par meter högre upp, och en sitter i orkesterdiket. Ljudet de tar upp går till en PA-förstärkare som matar det vidare till slingförstärkaren som som i sin tur förser eventuella hörapparater med ljudet. Det innebär alltså att allt ljud som fångas upp hörs, och det blir p.g.a. mikrofonernas placering en riktig soppa med ljud. Dessutom finns en limiter i systemet som effektivt klipper av ljud som understiger en viss nivå. Så under tysta dialogfilmer så stänger förstärkaren av sig då den inte får någon signal. Därtill är det just mikrofoner som tar upp ljudet, så sitter Olle på rad 2 och hostar så hör även Bertil på rad 14 det via sin hörapparat. Guuud så genomtänkt system.

Men så var det ju, när lokalen renoverades sist var teatern allt man hade för ögonen. Att det från början och även efteråt skulle vara en bio som huvudverksamhet i lokalen det glömdes liksom bort. Och nu över 11 år senare så används teaterscenen knappt alls. Men hörslingan är ändå anpassad för live teater. Väldigt irriterande. För att åter bekanta mig med systemet så slog jag på det för första gången på länge, och laddade vår övervakningsenhet till slingan, samt lyssnade på delar av Arn - Riket vid vägens slut, bara för att ha en koll på hur det låter. Och jag säger då det. Fy fan. Det gick över huvud taget inte att höra dialogen för andra ljudeffekter, och skarpt och jävligt var ljudet också. Det var värre än jag mindes det som.

Nu är det så att Dolby har tänkt på det här, och även vår gamla CP65 har en utgång för hörslingor, så även vår nya CP650. Eftersom jag har tjatat förr på att vi måste få igång vår hörslinga som det är tänkt utan att det hänt speciellt mycket så får man ju ta saken i egna händer.

Sagt och gjort. Jag har tittat i specifikationerna för CP650 vad gäller H/I utgången på baksidan. En trevlig liten sak med RCA-kontakt, 200mV signal. I andra änden finns en UniVox 650 (nej, jag skojar inte - samma modellnummer som ljudprocessorn - rätt läckert) med trenne XLR-ingångar och en himla massa inställningsmöjligheter för signalerna enligt en installationsmanual jag hittade på nätet. Därtill så har jag kollat upp hur jag måste dra kabeln, och det blir en mindre skärseld må jag lova. Igenom maskinrummsväggen på befintlig kabelstege, genom en nödugångspassage i taket, ner genom en ränna in till en ny kabelstege som löper längs ventilationen på vänstersidan i salongen. Det krävs där att "locket" på ventilationstrumman tas av hela vägen (20 meter) och därefter måste vi in genom en servicelucka, klättra tre meter bakom väggen för att trä kabeln igenom ett hål ut på ytterligare en kabelstege ut på scenen innan vi efter ett par meter igen kan dra ner den till golvnivå där ett apparatskåp står med alla ljudutrustning för scenen finns.

Kontakter finns eller går att skaffa på valfri butik som säljer sådant, kabeln kunde vara av ganska simpel typ enligt uppgift, så det enda större besväret är att dra sladden och givetivs ställa in nivåer och inställningar på slingförstärkaren. Och då kära vänner tänker jag ställa in den så det låter bra för filmljud. Inget annat.

Så om det är någon där ute med mera erfarenhet av att koppla ihop en CP650 med en Univox 650 så får ni gärna höra av er. Det är trots allt mitt första försök att fixa ljud till hörslinga, samt att all efterforskning har fått göras på egen hand med manualer som referens.

Att åka över bron för en film

Den här veckan hade Pixars senaste mästerverk Wall-E premiär i Sverige. Dock så hade jag redan sett den, fast i Danmark.



Jag struntar faktiskt i vad prognoser och målgrupper heter, om en film från en så stor producent som Pixar blir nedvärderad till att endast visas i sex kopior i originalversion i landet (på premiären utspridda i Umeå, Uppsala, Stockholm - 2 kopior, Göteborg och Lund) blir jag smått sur. Att upprepa den fenomenala känslan av Ratatouille på Royal i Malmö kunde man alltså glömma...

Så det blev att åka buss till Malmö, tåg över Öresund, hoppa av på Kastrup, ta Metron och stiga av i Fredriksberg. Mitt i smeten men ändå avsides i Köpenhamn. Och besöka den relativt nyöppnade Falkoner Biografen. Föreställning 16:30, salong 5 (av 5), beläget i källarplan. Hmmm... Och därtill se digitalprojektorns uppstart på duken... nja, roligare kan vi väl ha det? Förfilmen Presto avslöjade också lite mer än väntat, som hur svårt det är att lägga skärpan rätt i vissa salonger, bilden var skarp i ovan- och underkanten men inte i mitten. Aj aj. Däremot justerade maskinisten skärpan när huvudfilmen startade och la vikten vid mitten av bilden, och eftersom jag inte läser text så gjorde det inget att texten därmed blev det suddigaste jag annars sett på länge...

Men trots allt var duken lika stor som "hemma" och med ett kanonljud därtill så var ju magin komplett. Faktum är att Wall-E i mitt tycke är det absolut bästa Pixar har gjort, någonsin. Så fantastiskt snygg, så underbart berättad och så perfekt att man häpnar, och med ens var resan värd varenda sekund.

Dagen efter så provkörde jag akt 1 av en av de svenskdubbade kopiorna. Visst fanns magin där, även om det nu pratades nått obskyrt språk där på duken... usch. Och dagen efter det så spolade jag upp hela min kopia av filmen, färdig bara minuterna innan premiären dessutom.

Men jag säger då det. När man får hantera något som är så perfekt på alla sätt och vis, kryper verkligen yrkesstoltheten fram igen. Jag blir så obeskrivligt glad av att köra Wall-E, mer så än att (fortfarande) få köra Mamma Mia!.

Det enda jag tycker är synd är att jag egentligen vill köra filmen på en högre volym, sekvensen där Wall-E åker iväg ut i rymden bör nämligen spelas så att musiken av Thomas Newman ges den pondus och karaktär den ska ha, dock blir det lite i överkant för målgruppen med barn. Synd, de vet inte vad de går miste om...

A (working) day in the life...

Av någon konstig anledning fick jag för mig att logga hela dagens händelser. Vet inte varför jag fick den känslan att det kunde vara bra att göra, men det visade sig snart varför...

• 11:55 - Anländer till bion, har då varit uppe i cirka en timme. Påbörjar direkt rengöring av ljudläsarna, då jag anar att dolby-nivåerna inte riktigt stämmer på dem.


• 12:02 - Startar intrimmningen genom att ta ut säkringarna för lamphuset till projektor 2 och kör slingan Dolby Cat. 69T först i projektor 2 och sedan projektor 1 medans ljudprocessorn får tugga på signalen en stund. Kommer på mig själv med att sakna tiden då jag fick skruva på små skruvar i vår gamla CP65:a istället för att låta en dator räkna ut nivåerna själv. Nostalgi.


• 12:14 - Putsar fönsterna till salongen eftersom jag upptäckte sent igårkväll att någon med flottiga fingrar klafsat på rutan framför projektor 1. Hur man nu kan nå dit upp (jag måste ha stege/stå på stolarna på rad 15 för att nå dit).


• 12:25 - Inser att städningen av salongen inte var av högsta kvalitet direkt, hela golvet måste våttorkas igen. Alla fjorton rader!


• 12:52 - Städningen klar, släpper in till Kung Fu Panda.
.

• 12:54 - Startar reklamen...


• 12:57 - ...och nödstoppar skiten igen. Visar sig att scalern har större problem än vanligt. Stänger ridån igen och meddelar publiken att jag bara väntar in lite innan start av filmen.


• 12:59 - Startar föreställningen - trodde jag ja, missade att programmera om automatiken för en bypass av reklamen. Pinsamt men det gick att rädda genom att skifta in lite senare bara.


• 13:03 - Filmen är igång.


• 13:41 - Första skiftet i filmen sker, projektor 2 rullar nu med akt 3 av filmen.


• 13:46 - Projektor 1 är färdigladdad med sista hjulet av filmen.


• 13:54 - Skifte nummer två, projektor 1 kör igen med akt 4 och 5 av Kung Fu Panda.


• 13:58 - Projektor 2 redan laddad och klar med akt 3 av Star Wars: The Clone Wars. Här är vi effektiva...


• 14:25 - Eftertexterna tar vid på Kung Fu Panda och publiken vandrar ut. Eftersom alla har gått ut stänger vi dörrarna och jag tar mig friheten att slå tillbaka bildformatet till vidfilm redan nu (Panda är i Cinemascope annars), så att jag kan i lugn och ro dra dukmasken rätt redan nu när filmen rullar (jag har ett YouTube-klipp på gång som visar hur/varför jag måste göra det). Givetvis har folk glömt saker och kommer in igen, är rätt pedantisk med bildformat så jag ogillar att köra "fel" format när kunder kan se på.


• 14:35 - Eftertexterna helt slut på Pandan. Öppnar ridån igen eftersom jag har mer att göra.


• 14:40 - Startar och kör test av bild/ljud på digitalreklamen så att jag kan se om scalern håller måttet. Efter att ha valt rätt in och utgång på den så fungerar allt perfekt. Den fem minuter långa testfilmen körs helt felfritt. Samtidigt laddar jag projektor 1 med första hjulet av Star Wars.


• 14:45 - Ljud och bildtest är klart. Kassan är upptagen med kunder så jag hinner ta två telefonsamtal i maskinrummet (har tillgång till kassaprogrammet även där så jag kan boka och svara på frågor).


• 14:49 - Påbörjar insläppet till Star Wars.


• 14:53 - Reklamstart...


• 14:56 - ...och nödstopp igen. Visar sig att scalern är verkligen kass nu. 10 sekunder bild gör att den startar om sig själv vilket tar 20-30 sekunder innan den visar någon bild igen och sedan börjar allt om. Jävla förbannade skit. Misstänker starkt att det är bastu-temperaturerna i maskinrummet som slitit på den.


• 14:59 - Startar 35mm direkt, nu med korrekt programmering av automatiken.


• 15:02 - Filmen igång och jag ringer reklamsupporten, som lovar att skynda på processen med ny scaler. Den är redan felanmäld för fel på nätaggregatet så nu är det än mer angeläget. Speciellt nu som nästa månad ska trailers också ta steget över till den digitala domänen (visserligen bara de svenska bolagen än så länge). Men ändå.


• 15:39 - Dagens höjdpunkt. Får samtal från den maskinist som skulle kört nästa två föreställningar. Han är sjuk. Kan knappt hålla mig för skratt (allvarligt!). Efteråt trodde kassan det var nått fel på mig så mycket som jag skrattade. Det är ju så typiskt så det är komiskt.


• 15:40 - Första skiftet i Star Wars. Projektor 2 kör gladeligen på i 18 minuter på akt 3.


• 15:45 - Projektor 1 är klar med akt 4 och 5 av Star Wars.


• 15:59 - Skifte igen.


• 16:03 - Projektor 2 nu laddad och klar med akt 2 av Mamma Mia!. Effektiviteten når nya höjder...


• 16:34 - Eftertexterna börjar på Star Wars. Samma sak, när alla är ute slår jag om till vidfilm igen. Den här gången har ingen glömt något av värde kvar i salongen. Så jag kan dra i dukmasken i lugn och ro, dock med sänkt volym på filmen. Kung Fu Panda kan jag stå en meter ifrån fronthögtalarna utan problem, för musiken är så underbar, men Star Wars är lite värre.


• 16:42 - Eftertexterna är slut och det sedvanliga tillbakaspolandet tar vid.


• 16:46 - Projektor 1 återigen laddad, fast nu med Mamma Mia! akt 1. Automatiken omställd för start av 35mm direkt som tidigare.


• 16:47 - Städningen klar och insläppet börjar till Mamma Mia!.


• 17:04 - Startar föreställningen lite efter utsatt tid då fler står kvar i kassan till kiosken. Och så har jag bara två trailers framför filmen.


• 17:06 - Mamma Mia! är igång. Och jag anar att min intuition om nivåerna på ljudet stämmer, för det låter... bättre den här kvällen.


• 17:22 - Första skiftet äger redan rum.


• 17:28 - Projektor 1 är klar och laddad med mastodonthjulet med akt 3 till 6 av Mamma Mia! (1 timme 17 minuter).


• 17:38 - Nästa skifte...


• 17:45 - Lyssar i salongen på Lay All Your Love On Me eftersom det är min referenslåt i filmen. Och bas och ljudtryck är tillbaka på sina normala nivåer. Jäklar vilket tryck jag får på volym 6.0. Den senaste veckan har det varit lägre ljudtryck även om volymen har varit densamma. Och det har trillat in ett par klagomål under veckan också, att vi kört filmen för tyst!


• 18:50 - Eftertexterna på Mamma Mia! tar vid. Men här är folk så glada att sitta kvar och lyssna så jag varken kan eller vill slå om till VF redan nu.


• 18:55 - Mamma Mia! slut för dagen.


• 19:11 - Båda projektorerna är omladdade med Arn - riket vid vägens slut, varav första hjulet är väldigt packat med hela 1 timme, 15 minuter. Nästa bara 15 minuter. Har även märkt sista hjulet med egenhändigt skapad CF-märkning så nästa maskinist som nu ska köra Arn kan ladda filmen rätt. Arn har nämligen sladdar av ISO-typ (nedräkning med 24 bilder per nummer), istället för SMPTE-typ (nedräkning med 16 bilder per nummer). Andra filmer med ISO-sladd har haft en CF-märkning (vet inte vad det står för, jag gissar på Control Frame) exakt där jag har räknat ut att man ska ställa filmen.


• 19:21 - Näste maskinist (nej, inte den som var sjuk utan en annan stackare som jag fick ringa in) släpper in till Arn.


• 19:28 - Filmen börjar rulla med lite trailers först ut.


• 19:33 - Arn är igång. Hjälper till att få ut lite försäljarrapporter ur skrivaren, den är lite bångstyrig ibland.


• 19:51 - Packar ihop för att dra mig hemåt.


• 20:23 - Äntligen sitter man på cykeln och tar den lååånga vägen hem. Den som jag alltid tar numera för att motionera samtidigt som den tar mig via hamnen hemåt. Alltid kul att se färjorna som anlöper Trelleborg. Längtar redan tillbaka att åka till Tyskland igen. Kommer på mig med att planera minisemestrar genom dagskryssningar.


• 20:33 - Hemma igen.


• 20:41 - Äter middag. Det första jag har ätit idag, förutom en halv hamburgare som en i kassan inte orkade äta upp, och varför slänga bra mat? Jag som inte ätit innan kunde inte säga nej. Just det ja, det blev en hel del popcorn också, men det blir det alltid.

Ja, se där. En helt vanlig dag i mitt liv... typ.

Slutligen lite datortips: Man kan använda vanliga Anteckningar i Windows 2000/XP som loggbok. Starta ett tomt dokument och tryck på F5 så får du en tidsstämpel inklistrad automatiskt. Så den gamla Pentium 3-datorn i maskinrummet fick mycket att göra idag, köra kassaprogrammets databaser, telefonbokningen och min logg. Men den klagar nog inte.

Och så var stället i tidningen igen...

Jag låter artikeln tala för sig själv, för jag har inte ork att skriva mycket själv för tillfället.



Allt jag säger är: lösning nära? Fan trot'...

Och nej, vi har faktiskt kvar Mamma Mia! fortfarande. Det gick att pussla in den och Arn på en och samma duk.

Nu är måttet rågat!

Under sommaren har jag inte skrivit så mycket på bloggen, det har mest blivit små inhopp när lite mera exotiska saker hänt, och oftast då inte något som handlat om film eller jobbet som sådant. Orsaken stavas mer eller mindre utmattning.

För det första har jag inte haft semester på ett och ett halvt år. Och det börjar ta ut sin rätt när alla andra tar ut sin semester och flyr fältet till höger och vänster. Juni månad i år har jag mer eller mindre kört samtliga föreställningar vi visade helt själv. Och det var inte lite med alla storfilmer som låg då. Juli har fortsatt i exakt samma anda... Då sticker det direkt i ögonen när man som i mitt fall inte ens kan ta en enda ledig dag nu i augusti för en Tysklandsresa utan att det måste planeras in absurdum långt i förväg. Jag blir inte ens tillfrågad om jag vill ta någon semester. Nej, alla förutsätter att jag kan jobba precis alltid.

För det andra har man en arbetsplats som trots övertagandet av ett större företag för två år sedan, med utökad filmvisning som följd, fortfarande är hopplöst fast i en förlegad syn på jobbtiderna. Förr var biografen grön, och körde därefter: fem kvällar i veckan, en föreställning per kväll. Nu har vi varit en röd biograf (SFI-avgiftspliktig) i nästan två år och kör alla dagar i veckan, minst två föreställningar - ofta fler än så - men kassapersonalen jobbar ändå "bara" mellan timmen före föreställningsstart och tills dess att filmen har startat. Jaha? Det innebär att många av dem springer så fort att eftersläntrare som kommer fem minuter efter utsatt starttid har jag fått sälja biljetter till, trots att jag då är vaktmästare och maskinist med fullt upp när filmen ska starta.

Idag inträffade också en incident av rang (och den direkta orsaken till den här urladdningen på bloggen) och jag har sällan blivit så förbannad som idag. Ponera själv att du har fullt upp och ber någon som sålt till 16:30-föreställningen ta över och sälja och svara i telefon för kunder som strömmar in till nästa förställning 18:30, och får till svar att "jag börjar inte jobba förrän 17:30"... jaha? Och sedan inte lyfter på sin feta röv och gör ett dyft. Och som sedan dessutom går iväg från bion utan att meddela mig som gått tillbaka till maskinrummet för att ta hand om ett av två skiften i filmen! Det kom kunder från gatan men som vände efter en stund igen eftersom ingen kom och hjälpte dem i kassan, jag hade ju ingen aning om att kassapersonalen hade flygit sin kos! Värre var att kassan var ju kvar, helt obevakad. Och det rimmar ju fan så illa med tanke på inbrottet för ett tag sedan.

Så jag gjorde det som vi egentligen inte ska göra: låsa dörren och högaktningsfullt skita i alla telefonsamtal, för då ville jag bara hantera filmen och var annars så obeskrivligt arg att jag omöjligt kunnat hantera folk i övrigt. Ett under att jag ens kunde ladda hjul tre av Kung Fu Panda för den delen heller... Sen ringde jag inte ett, utan två samtal. Till föreståndaren och sedan till VD:n i Stockholm. Och det utlovades liv i luckan, vilket verkligen behövs nu.

Måste tillägga att min kritik givetvis inte gäller alla som jobbar i kassan, flera har jag haft otroligt roligt med under sommaren, och lärt känna än mer nu än under alla år tidigare som vi jobbat tillsammans.

För det tredje förvärras situationen av att jag har en projektor med defekt ljudläsare. Projektor 2 har, som senaste teknikern konstaterade, troligen en sprucken glasstav i läsaren. Vilket ger spökfrekvenser och distorsion, tillräckligt för att förstöra kanalseparationen och att dialogen ska spricka och låta vass. Nu är hela anläggningen hjälpligt korrigerad för felet, och tack och lov låter musikalen Mamma Mia! ändå bra på den projektorn, men enda sedan Indiana Jones och kristalldödskallens rike kör jag alla filmer på tre hjul, även om de går in på två. Jag kör helt enkelt så lite som möjligt på projektor 2, och det är alltid bara en akt. The Happening och Kung Fu Panda delar rekordet på endast 12 minuter på den enskilda akten. I Mamma Mia!s fall kör jag akt 1 och 2 på var sin maskin och slutligen resten av filmen på den hela projektorn igen. Kunderna märker inte av det (förutom de som hör bra), och i gengäld är jag fast i maskinrummet mycket mer än vad jag egentligen känner för. Och så krockar det totalt med punkt två ovan. Ni förstår...

För det fjärde är det ju förbannat kul att jobba kväll efter kväll i en bastu. Nej jag skojar inte. Luftfuktigheten för närvarande och temperaturen i maskinrummet gör att det är en bastu jag jobbar i. 43 grader varje jävla kväll när alla filmer är körda. De sista timmarna går det inte att gå upp till filmen utan att det svider i kinderna och man känner hur ögonen blir ansträngda. Svetten formligen rinner av en också, och så toppas allt av att man får en varning för att slutstegen kan lägga av i den extrema värmen. Och här sitter jag med en musikal och tung action i The Dark Knight. Det är ju väldigt tysta filmer vi pratar om, eller hur? Vår portabla AC går ju bara att köra mellan förställningarna då dörren är öppen och vi har någonstans att leda ut värmen.

Nu har man äntligen lovat att göra något åt ljudläsaren (men herregud liksom, den gick sönder förra våren, ny beställdes i januari i år och först nu till hösten ska den dyka upp), och ventilationen har man också sagt sig vilja åtgärda så fort som möjligt, men å andra sidan tror jag på det först när det händer något. Jag har en åtgärdslista med punkter som sträcker sig tillbaka över ett år, och det händer inte ett dugg på flera av punkterna.

För det femte är det ju jättekul att dyka upp dagen efter en ytterst välbesökt föreställning av Mamma Mia! och finna salongen i exakt samma skick som kvällen innan, dvs. helt ostädad. Och det är 60 minuter till filmstart. Eller för den delen att städpersonal har mage att inte dyka upp mellan två föreställningar som de ska, för jag har ju all tid i världen att städa efter 140 kunder på Kung Fu Panda, och det innan en fullbokad föreställning av Mamma Mia!, där jag ska ladda om två projektorer, bråka med vår dukmask och städa... på bara 15 minuter? Och som ni kanske anar, har det inte hänt en gång... utan ett flertal. Sommaren har varit full av många och långa samtal till föreståndaren må jag säga...

Och slutligen - och nu blir det lite mera privat - är det tröttsamt att vara singel. Sommaren har varit full av romantiska komedier och det har emellanåt varit jobbigt att ta alla smällar till höger och vänster med jobbet, utan att ha någon där hemma som väntar på en, eller för den delen, någon att se en bra film med. Speciellt när de många romantiska filmerna konstant påmint en om vad man går miste om. Visserligen ser jag alla filmer vi får tillsammans med min andre maskinist, men straight som han är blir det inte riktigt samma sak. Det ska däremot sägas att utan honom hade jag absolut gått under isen för länge sedan.

Jag besökte ett medium förra hösten som sa att det skulle dyka upp någon i min närhet, och nyligen upprepades budskapet när andra i familjen besökte samma medium. Jag är bara rädd att jag i min enskildhet har gått in för mycket i jobbet och slutar se mig omkring, att jag kört på i samma gamla hjulspår för länge för att ens kunna väja när jag kanske skulle ha gjort det. Min personliga inställning till saker och ting är att allt har en mening, och allt som hänt har garanterat en mening i det långa loppet. Jag är bara så orolig för att jag förstört för mig själv genom att inte kunna ta det lugnt och sakta ner någon gång, trots att jag vet att mitt råd till mig själv skulle vara att tagga ner och låta saker och ting lösa sig själva.

Frågan jag har ställt mig själv också är hur länge och hur mycket jag orkar stå ut med. Och svaret är att jag vet inte. Jag har ingen aning om när jag eventuellt går in i den berömda väggen, eller om jag kommer att ta mig ur ytterligare en svacka i tillvaron. Det som talar för ett positivt slut på sagan är att dagens incident inte slutade med att jag känner mig uppgiven eller trött, utan snarare enormt agiterad, med ett tydligt sikte på att nu jävlar ska jag ändra på saker och ting.

Men det är inte, och har inte varit, helt nattsvart. Det finns små glädjeämnen, och mer roliga saker runt hörnet, både i livet och på bloggen. Men det sparar jag till en annan dag, för nu har jag suttit kvar på bion i över en timme extra och putsat fönsterna mellan maskinrum och salong. Nu får det räcka för idag.

Ett, tu, tre....

...så går det åt helvete.

Det här bloggen har på sista tiden mindre handlat om att köra film, utan mer åt diverse haverier. Ocn nu så har ett till inträffat. Vår scaler bråkar, router bråkade, och nu har ta mig fan läskmaskinen också havererat. Tre gånger!

Förra veckan slutade den nämligen att fungera och luktade bränt. Det "fixades" nästan omedelbart och servicekillen hittade tre fel på den; termostaten, fläkten och någonting till som jag glömt. Men maskinen fungerade bara i tio minuter från det att den skulle fungera igen. Och han fick återkomma två dagar senare och begrep ingenting. Därtill bytte han mer saker i den och maskinen var mer eller mindre totalt servad som han utryckte det.

Snabbspola till idag. Då det åter luktar bränt och sedan säger *poff*, gnistor slår ut från maskinen och säkringen löser ut (och drar med sig kassadatorn). Just lyckat mitt i försäljningen till Kung Fu Panda.

Vilket omen. Tre elektriska saker på kort tid, och den tredje grejen går sönder inte en, utan tre gånger till råga på allt.

Tillägg: Det kom en tekniker igår 4/8 och tittade på den. Men han mer eller mindre dödföklarade maskinen när han fick höra symptomen. Så nu är en ny maskin på väg. Jippi!

Väck inte nattdjuret...

Ugh! Jag är definitivt ett nattdjur. Inte nog med att man alltid jobbar sen eftermiddag och kvällar/nätter. Att går ur sängen innan kl. 12:00 anser jag är ogudaktigt tidigt.

Så att bli väckt redan kvart i tio av Stockholmskontoret var ju väldigt roande... och än bättre blir det när hela nätverkstrafiken på bion ligger nere, därav ärendet.

Snabbt en kopp kaffe och sedan fick man sätta fart till jobbet igen. Och där kommer nästa konstighet. För vad är det med våra elektriska saker nuförtiden, först scalern och nu routern som har problem med strömförsörjningen. Visade sig vara nätadaptern som inte längre kunde hålla spänningen uppe, vilket fick till följd att VPN-tunneln till huvudkontoret låg nere. Och det samtidigt som telefonen går varm med folk som vill boka till Mamma Mia!. Jättekul.

Nåväl, det löste sig med en annan adapter som fungerade. Men vad ska man göra nu när man ändå är uppe så här "tidigt"... tur att jag bara ska köra halva kvällen, annars lär jag nog somna i maskinrummet.

...nähä, där gick den åt helvete igen.

Jodå, säg den lycka som varar. Scalern är alltså kass. På riktigt.

Visar sig nu att den är defekt så till vida att den inte vill starta upp som den ska. Stand-by dioden tänder kort och släcks sedan, och därefter är den död. Det enda knep jag fick att prova av supporten var att dra ut sladden och låta den vara strömlös ett tag för att sedan prova igen. Och det är är det blir så smått lustigt.

För projektorn, scalern och skärmarna till reklamdatornerna sitter på ett eget grenuttag med strömbrytare, just för att jag ska kunna slå av strömmen helt till dessa saker över natten och dagarna när de ändå inte behövs.

Och om scalern är strömlös över ungefär 16 timmar varje dag och sedan inte vill starta så vad gör väl en 30-60-120 minuter till innan man trycker in sladden... mycket uppenbarligen, för ibland går den igång, ibland inte. Så nu sitter den där på ett annat uttag och är alltid igång eller i stand-by läge. Varken speciellt miljömedvetet eller bra. Men enda sättet för den jäkla burken att fungera dagligen.

Givetvis är den felanmäld, men hur lång tid det tar innan den åker på service, det vette fan...

Länge leve scalern!

I fredags valde scalern att inte vakna till liv, vilket omöjliggjorde reklamfilmsvisning (projektorn ska matas med 1080p, men mediaservern kan bara mata ut 1080i - vilket scalern lätt fixar). Hittade inget fel och provade flera vägguttag och drog ut och satte in sladden igen flera gånger.

Idag hittade jag felet. Gissa vad det var då? Jo, elsladden själv. När jag provade kablen som egentligen sitter i vår laserskrivare vaknade scalern omedelbart. Underbart. Men fråga mig inte hur en sladd som sitter still och över huvud taget inte rörs kan "lägga av" på det viset...

I vilket fall som helst bär det av till Clas Ohlson imorgon för en ny sladd, så vi inte behöver välja; skriva ut kassarapporter eller visa reklamfilm.

En van med släp kommer lastat med...

...106 biostolar. Mein Gott!





Som sagt, 2 timmar tog det att bära in med hjälp av en vagn. Över ett metriskt ton i stålet. Svettigt värre.

Stolsramarna har tidigare suttit i Falun fick jag reda på. Intressant.

Mamma Mia! vilken dag...

Det började ju lugnt kan man tycka, det skulle levereras lite biografstolar till salong 2. Men det var värsta fys-passet då antalet detaljer och säten vida översteg all min fantasi. Men två timmar tog det att bära in över ett metriskt ton av stolramar, sittdynor, ryggstöd och armstöd.

Och sedan har vi ju då dagens stora begivenhet, premiären av Mamma Mia!. Biljetterna har gått åt som smör i solsken och allt som allt blev bara fyra platser osålda. Enastående.

Mindre enastående var det faktum att en viss kritisk detalj i utrustningen inte ville vakna idag. Nämligen scalern till digitalreklamen, den var stendöd. Vilket i sin tur betydde återgång till de forna tiderna när jag trycker på start av projektorn istället för aktivering av reklamdatorn, lätt nostalgiskt.

Och hur blev volymen på filmen? Jo, jag provkörde den i veckan på 6,2 men fann att även om det fanns ett rejält tryck i musiken och dialogen inte blev för stark så kom vissa inslag av körsång att skapa en för skarp diskant. Jag nöjde mig med 6,0 vilket i alla fall var rekord för offentlig visning (jag har provkört anläggningen på referensvolym också nämligen).

Min favoritakt i filmen är annars akt 3, med Chiquitita, Dancing Queen, Our Last Summer, Lay All Your Love On Me och Super Trouper, allt inklämt på 554 meter film. Magiskt.

Och så slutligen var allt lugnt efteråt, och jag skulle ta bilder på biostolarna som levererats. Då ringer mobilen, en kund som varit och sett filmen hade tappat sin väska och på någon vänster fått tag i mitt nummer. Eftersom jag var kvar på bion var det inga problem att leta upp väskan och återlämna den till kunden som kört tillbaka. Det lustiga var att jag egentligen skulle fotograferat imorgon istället, men valde att ta med kameran redan idag. Där ser man...

Loud and Proud 2

Jag hoppades att ljudspåret på Mamma Mia! skulle vara minst lika välmixat som det till Dreamgirls, och det verkar vara så. Två akter provkördes tidigare idag inför kvällens förhandsvisning och resultatet pekade på att jag skulle kunna köra filmen på rekordvolym, utan att ha besökarna i upptryckta i bakre salongsväggen.

Och Cloverfields 5,7 såg sig slaget av Mamma Mia!s 5,9. Normalt sett håller sig filmerna med så stark mix att allt från 4,5 till 5,0 är vanliga volyminställningar. Men 5,9 lät bra, med riktigt bra ljudbild i musiken utan att det upplevdes som för högt, speciellt då det fanns en del äldre i publiken.

Och så fick jag en kommentar efter filmen ikväll. Att jag gärna kunde dra upp volymen lite till för "det där lilla extra"... Så jag får se var jag lägger volymen på den ordinarie premiären nästa fredag.

I övrigt var det första gången jag körde Dolby-trailern Perspective för publik (fast min trailer säger bara Dolby på slutet). Dubbel premiär alltså.

Dagens citat - Blind date?

Det här ska bli en upplevelse. Vi vet inte vad det är vi ska se...

Men det kan jag berätta. Biljetten sa Sex and the City och det är samma film laddad i projektorn. Det torde med all rimlighet vara Sex and the City ni ska se...

Tillägg: Efteråt var det de som fällde ovan citat som skrattade mest efteråt av besökare på väg ut från föreställningen. Riktigt roligt att kunna underhålla folk när filmer blir så uppskattade.

"Biograf utsatt för fräck stöld"

Jaha, det var ju ett snyggt sätt att sätta fart på bloggen igen efter lite (ofrivilligt) uppehåll. Med en tidningsrubrik. Som tyvärr handlar om min bio, och den är dagsfärsk.
Läs hela artikeln om ni så önskar.

Vill dock kommentera ett sakfel, vi började inte sälja biljetter förrän det stod klart att polisen inte bemödade sig ett besök på plats, och inte när polisen gett klartecken att fortsätta som det framstår i texten. Vilket i sin tur är irriterande, för igår kväll stals ett par cigarettlimpor från en butik bara ett litet stenkast från bion. Och då kom piké- och patrullbil till platsen. Möjligen är det så att butiksrån prioriteras, men det är ju märkligt att de inte ens kollar upp ett inbrott där långt mer pengar försvunnit än värdet av fyra cigarettlimpor.

Som sagt. Irriterande är bara förnamnet.

Men de som ville se Sex and the City fick givetvis göra det, allt kom igång med endast fem minuters fördröjning. Och den sista föreställningen av The Happening rullar även den felfritt.

Fredagen den trettonde var lite sen i år...

Det är jättekul (NOT!) att få telefonsamtal om att dukmasken gått sönder. Tack och lov tog jag inte samtalet igår kväll, för då spenderades ledig tid på Malmö Stadion med Dolly Parton på scen.

Nej, idag söndag fick man så höra att höger dukmask på bion inte var helt frisk. Och när man så tittar på fanskapet ser man att en 20 cm lång reva strax under fästet i skenan. Fem meter över golvet.

Så det var bara att ta ner hela tygstycket, och det är inte litet det, tre gånger fem meter. Väl nere på scengolvet fick jag så försöka sy ihop det igen, hade dock inte någon reservtyg att fästa på baksidan så jag kan bara hoppas att sömmen håller en tid till tills jag fått fixat lämpligt tyg i lämplig storlek. Och då måste hela härligheten ner igen.

Vilket betyder att det ska upp igen. Och upp är inte det lättaste minsann. Så nu sitter man här med trötta armar och ben (det blev ett par gånger upp och ner för stegen), och jag kan inte säga att jag ser fram emot att fixa masken igen...

Spoilervarning!

Kära medmaskinister som får visa The Happening. Läs vänligen inte filmens censurkort. Det gjorde jag. Stort misstag.

Efter att ha sett trailern dagligen i över en månad (på duken och på foajé-TV:n) kom så äntligen filmen till maskinrummet. Och vanan trogen ska ju kopian inspekteras, med en titt på det lilla A5-kortet.

Trailern och marknadsföringen har verkligen lyckats skapa ett intresse över vad som egentligen händer i filmen, allt är ju så mystiskt så... Och även om handlingsbeskrivningen på kortet inte avslöjar hur filmen slutar, så står det klart och tydligt vad som orsakar filmens hemskheter...

Så Aj. Där försvann månadens plot twist. Fan också.

Jodå, jag ska se filmen ändå, men det hade varit roligare om jag hållt mig till att läsa aktlängderna och inte längre ner på kortet.

Tillfälligt avbrott...

Och nu över till pinsamhetsrapporten: Det var en tejpbit som lossnade i all sin ensamhet i väntan på filmstart, medans maskinisten rev biljetter. När så projektorn startade vägrade avbrottskyddet att fungera det med, dvs. de första sju, åtta sekunderna av trailern till Kung Fu Panda åkte rätt ut på golvet... och automatiken hade inte aktiverats heller, så svart var det på duken.

Hoppsan... Det var bara att trycka på stopp, informera publiken om ett tekniskt fel och gå upp och snabbt dra upp filen på upptagningshjulet och starta mitt i trailern istället.

Som om inte det var nog upptäckte jag att spännbanden i filmbanan på projektor 1 måste bytas omgående. Och fixa avbrottskyddet... och putsa trailern på spolbordet. Gissa vem som kommer jobba sent ikväll?

Dagens citat - Ser jag fet ut med den här biljetten?

Jag har två biljetter för jag är överviktig...

Lustig kund som defintivt inte var fet. Istället var de två stycken som skulle in till 21 och den förste skulle skoja till det. Rätt roligt faktiskt. De skrattade båda två.

Ja, mycket ska man höra vid insläppet...

Vett och fucking-jävla-ettikett! Tack!

Hur var det nu man ska uppföra sig på bio? Gorma, gnissla med sätet bredvid, byta plats femtielva gånger under filmen och kasta barnkuddar på varandra? Nej, sannerligen inte, men vissa individer är helt enkelt för omogna för att inte göra annat.

Om du vill kasta 70 kr i sjön och förstöra för dig själv, så är det helt i sin ordning. Men när du sitter tillsammans med andra betalande i en biosalong på en film som dessutom kräver åtminstone lite hjärnceller får du fan i mig finna dig i att du inte ska störa de andra.

Det började med att det var ett jävla liv i salongen under reklamen. Jag fick gå in och säga till två olika grupper av tonåringar. Där kunde det ha slutat för min del, eftersom jag inte skulle köra aktuell föreställning av 21. Men man hinner inte två minuter in i filmen förrän första klagomålet dyker upp. De kastade visst kuddar på varandra...

Så det var ett evigt övervakande från maskinrummet och från salongen. Ögontjänare var de också. Så länge jag stod i salongen och glodde på dem var de tysta. Om jag så gick ut en stund så var det en annan femma efter en stund. Jävla ofog. Lyckades dock överlista dem lite till slut, genom att gå in på andra sidan salongen. Och vid nästa tillfälle de inte kunde hålla tyst (och nu menar jag inte småprat, utan riktigt högt och störande småskrikande), direkt lysa på dem med ficklampan av LED-typ (starkt ljus), och högt proklamera att "hur var det nu med att hålla sig lugn och tyst?".

Lite effekt hade det, eftersom fyra av dem gick i förtid. Och hade de inte gått så hade de åkt ut ändå. Men jag som skulle sluta vid 21-tiden gick nu hem istället vid 23:30. Ett par timmars obetald arbetstid där, jaha...

Månadens bild, april 2008

Fly By
Canon EOS 350D, EF 50mm f/1,2L USM

Oj då, april och maj har passerat utan en ny bild. Dags att reparera skadan med bilden för april då. En ledig kväll och en cykeltur på över milen resulterade i detta vid ett tillfälle. Hade jag varit snabbare på det hade jag fått planet och månen mer tillsammans. Men men...

Skolfilm i lätt sovande tillstånd...

Det tog inte ett år som jag trodde sist, utan bara 197 dagar (eller 6 månader och 15 dagar). Så idag satt jag där igen och körde This is England för skolklasser igen.

Dessvärre har jag fortfarande ingen mediaserver att köra från, så en dvdspelare med YPbPr-output fick duga. Scalern har säkert inget emot att få tugga på 576p50-material för omväxlings skull. Men spelaren var inte av helt top-notch kvalitet, bilden var lite mörk och blurrig. Fick ändra gamma i projektorn för att kompensera något. This is England såg bra ut, men Pans labyrint hade problem med sin generellt mörka bild.

Men sen är det någon som kan förklara varför det alltid blir fel på sovandet när jag ska jobba tidigt på dagarna? Dagen inleddes med rekordlåga två, tre timmars sömn! Följt av en kanna kaffe, jobb på bions hemsida, mail till huvudkontoret, för att sen cykla till bion och allt det där... därefter fanns nästan ingen tid att vila på. Sov ikapp bara 1,5 timme. Sen var det Indy 4 igen. Så jag har bara orkat spola upp två akter på morgondagens skolfilm I elfte timmen.

Dagens citat - komplex?

Oj, va liten biograf. Fan va' liten den är...

Hört av kund som steg in i salongen till dagens matinée av Indiana Jones och kristalldödskallens rike.

Nåja, så jäkla liten är den inte, med sina 201 platser är den så vitt jag förstår skånes tionde största salong till antalet platser. Har inte hittat definitiva uppgifter på detta faktum dock. Men det är klart, den kan inte mäta sig med Royal, Malmö eller Imperial, Köpenhamn.

Dock har den varit större, med 386 platser från 1937 till 1996, och är den sista kvarvarande biosalongen i Trelleborg.

Tight premiär

Är det inte typiskt? En lokal amatörteatergrupp har haft teaterscenen bokad sedan ett halvår. En av deras föreställningar var satt till 19:00 den 22/5. Gissa vilken högprofilfilm som skulle ha sin premiär samtidigt? Nåja, Indiana Jones och kristalldödskallens rike fick helt enkelt flytta på sig till 21:30.

Eftersom teatergruppen spelade även kvällen innan så var scenen inte återställd till film, så för att provköra akt 1 och 4 av kopian fick jag fixa scenen först. Och därefter ställa tillbaka allt för teatern. Mycket jobb för bara två akter om ca 18 minuter vardera. Men vad gör man inte för premiärpubliken. Men sen var det bara att dra ihop hela kopian på spolbordet och fixa tillbaka scenen till teatergruppen.

Så, snabbspola till kvällen. Teaterpjäsen drar då givetvis ut på tiden och slutar inte förrän 21:22... Och med foajén fylld med filmpublik är det verkligen full rulle som gäller. Scenen återställs rekordsnabbt, tack vare att jag fick hjälp av en annan maskinist som dök upp för kvällen. Jag kastade mig över filmen och laddade, och en stackars städare fick snabbsopa golvet för de popcorn som där fanns kvar efter teaterpubliken. Problemet är att jag inte kunnat ladda tidigare, eftersom jag måste ladda projektor 1 i vidfilm, vilket innebär att dukmasken drar sig in till det smalare formatet, inte så bra medans teaterpjäsen pågår...

Nåväl. Några intensiva minuter senare så var det klart för insläpp och strax därefter tryckte jag på Start maskin 1. Trots allt flöt det på väldigt smidigt måste jag säga. Teatergruppen visste om hur kort om tid det var och gjorde vad de kunde för att avsluta snabbt. Vi på bion var med på noterna och gjorde vad vi kunde, och publiken klagade inte. Tvärt om var det många som reagerade positivt när de såg att det var teater innan deras film.

Blade Runner i 2K

Det var ett tag sen sist, men tiden har gått åt till en hel del. Som i fredags, då jag var över i Köpenhamn igen, fast den här gången för en digitalvisning av Blade Runner i Final Cut-utförande.

Så nu har jag äntligen fått se en 2K-visning, alltså Digital Cinema.

Och vad ska jag säga? Med en Barco DP100, med 3-chip DLP, i maskinrummet borde det ju vara en mycket bra bild. Och det var det, bra färger, extremt bra återgivning av ursprungsfilmens kornighet, och detaljerna var mycket bra.

Men... jag kunde även se pixlarna från rad 5 där jag satt. Under rätt kontrastförhållanden såg jag alltså rutnätet med pixlar. Nu var i och för sig bilden hela 17*7,4 meter stor så det kanske inte var så konstigt. Men faktum kvarstår, för de riktigt stora dukarna måste alltså 4K-projektorer till.

Men filmen i övrigt var helt fantastisk att få se på bio. Tidigare har jag sett originalversionen från 1982 på 35mm på Cinemateket. Och cirkeln är sluten med den sista versionen av samma film, även den på bio.

Att köra film - The Movie!

I dessa tider restaureras många klassiker för att den framtida publiken ska kunna njuta av dem. Ibland måste man restaurera för att över huvudtaget ha kvar filmerna. Men man behöver inte alltid kopiera från film till ny film. Det kan räcka med att föra över från VHS till dvd.

Det var dags att rädda min VHS-kassett med Att köra film - The Movie. Så sagt och gjort. Så nu kan jag åter njuta av denna instruktionsvideo för maskinister. Har inte sett filmen på minst sju år så det är intressant att se hur mycket jag minns.

I övrigt en liten klassiker inom genren. Typ. Dock med en ytterst begränsad målgrupp, givetvis.

Lycka är 7 timmar i biomörkret med 70mm

Så, hur var nu de tre 70mm-filmerna jag såg i början av veckan? Framförallt, har livet en mening nu när jag äntligen fått se Titanic på 70mm?

Om vi säger så här... Titanic var en otroligt mycket större, och detaljrikare upplevelse på 70mm än på 35mm (och givetvis dvd). Jag tror heller inte att HD-releaser kommer ens vara i närheten, och då pratar jag inte bara om upplösningen. Sådana saker som färgmättnaden var helt otrolig att se, detaljer i färgskiftningar och ljussättningen som inte kunde ses tidigare. Det enda jag inte gillade med Titanic var att föreställningen hade paus, något som inte fanns på 35mm-kopiorna och som jag vet James Cameron själv ogillar (paus alltså).

Dock blev höjdpunkten faktiskt en annan film, nämligen Baraka. Jag har aldrig tidigare varit med om en film eller föreställning som kunnat försätta tid och rum på ett sådant fullständigt sätt. Mästerligt foto direkt på 65mm negativ gav en bild som var sanslöst högupplöst på duken. I kombination med en ljudanläggning som fick jobba hårt för att leverera Michael Sterns fantastiska soundtrack kunde man både se och känna filmen. Filmen i sig var också helt enastående, det är sällan man blir så rörd av bara bilder med musik.

På det hela taget var det tre helt otroliga filmupplevelser. 2001: A Space Odyssey var riktigt kul att se i så bra skick och den lyckades även med konsttycket att involvera publiken i berättelsen. Givetvis tänker jag på scnenen där monoliten skickar radiosignalen från månen. Ljudeffekten är så skarp att alla i publiken gör samma sak som skådespelarna, tar sig för öronen. Riktigt roligt att bli en del av filmen på det sättet (oavsett om det var medvetet eller omedvetet).

Vad jag tar med mig av två dagars pendlande till och från Köpenhamn, och 7 timmar, 11 minuter film i 70mm format är en känsla av - kan inte beskriva det annorlunda - lycka. Titanic var lika fantastisk som jag hoppats på, och så fick jag än ännu större upplevelse i Baraka (från vilken jag nog inte har hämtat mig från än).

Och så fick jag spanat in Nordisk Films flaggskepp till biograf, Imperial. Väldigt stilren fojé och salong och mycket hög "wow"-faktor på salongen. Dock med ett problem, den har mindre duk och sämre betrakningsvinkel mot duken än t.ex. Royal i Malmö. Royal förblir alltså favoriten.

Hur ledigt blir det idag då?

Så, då drar jag till Köpenhamn och spenderar ledig tid med lite 70mm-film.

Frågan är bara hur ledigt det kommer att bli. Sist jag var i Köpenhamn så fick jag sitta och hjälpa till med felsökning på bion när jag åkte Metron hela vägen från Nörrebro station ut till Kastrup (förvånansvärt bra mobiltäckning nere i tunneln).

I'll be Doomed

Lyckades med en trevlig bredrift för några timmar sedan. Att klå E4M2: Perfect Hatred i Ultimate Doom på Xbox 360. På Ultra Violence. Med 24% i Health från start. Phear my 1337 skillz u n00bs... eller nått.

Samtidigt som jag sitter och blir irriterad på BioShocks svårighetsgrad på normal, får spatt och spader av kontrollerna i Condemned 2, så sitter jag alltså och spöar fullständigt skiten ur demonerna i ett av alla tiders bästa spel - även om det är nästan 15 år gammalt.

Sen kan man ju undra varför jag hostat upp 400 Microsoft Points för att köpa en pixel-pefekt kopia av PC-versionen (som jag givetvis redan äger tillsammans med Doom II, Heretic och Hexen). Svaret på den frågan är att det är 1) Kult! 2) Askul! 3) Snabba 200 Gamerscore 4) Historia.

Alla andra 3D spel av idag har Doom att tacka för sin existens. Det var först, det blev störst och allt har egentligen varit en vidareutveckling därifrån. I min mening finns det inga spel som idag kan matcha Doom i ren och skär spelglädje. Visst älskar jag den mörka stämningen och den fantastiska arkitekturen i BioShock. Och jag älskar att bli skrämd av Condemned, men de kan ändå inte mäta sig med originalet. Trots att originalet har pixlar lika stora som tegelstenar och 2D monster.

Mer 70mm

Sådärja, nu har jag köpt mina biljetter till 70mm-festivalen i Köpenhamn den här veckan.

Väntade in i det sista, men så vet man inte ibland hur det blir med personal som kan jobba när jag själv ska se film. Alltid ett orosmoln.

Men nu har jag äntligen köpt dem. Det blev 2001: A Space Odyssey och Baraka på måndag. Sedan kommer min personliga höjdpunkt, Titanic på tisdagen. Vad jag har längtat efter att få se Titanic på 70mm enda sedan jag fick reda på att den även gjordes i ett fåtal kopior i det formatet.

Intresserade av film i det stora formatet kan spana in bilder som uppdateras under hela helgen på in70mm.com. Visst ser 2001 helt underbar ut på duken?

Har aldrig varit på Imperial tidigare, men min vana trogen så kan ni ju gissa var jag sitter... Just det, rad 4 mitten. (rad 5 på 2001 dock). Vi ses väl i biomörkret?

El Floppo II: Skitfilmens återkomst

Ett svårslaget rekord blev slaget förra veckan. Och sedan slaget igen den här veckan. Trodde inte det skulle gå att slå Den svarta Dahlians tre (av fyra) inställda föreställningar p.g.a. publikbrist.

Men nej, Meet the Spartans lyckades med bedriften att inte locka en enda kotte på fyra dagar i rad. Bara att slå av automatiken och ladda ur projektorn och sätta tillbaka filmhjulet på förvaringen igen. Och givetvis så skulle filmen visas en vecka till. Med följden att det tveksamma rekordet slogs ta mig fan omedelbart med fem inställda föreställningar på raken.

Och kom nu inte dragandes med tramset om vilket trams filmen är. Den var i alla fall mycket bättre än Epic Movie... Dessutom ska jag visa något som är ritkigt tramsigt så fort jag dragit ner bilden från kamerans minneskort.

Full rulle...

Det var en rejält tight fredag må jag säga. Spiderwick kom redan på torsdagen så 17-föreställningen kunde starta som vanligt.

Men var tog 27 Dresses vägen? Jo, den kom, fast äckligt sent. Det var bara att kasta sig på kopian och få upp den för att ens ha en chans på att starta den till 19:00. Jag var klar med hjul två (av två) när Spiderwick var inne på eftertexterna, och då hade jag låtit bli att spola tillbaka första hjulet av Spiderwick under tiden.

Så, därefter följde smått intensiva minuter av att backa två hjul fantasyfilm, ladda kvällens chick-flick och annat smått och gott som ska göras. Och när det var klart var det bara att släppa in direkt.

Och stressen var inte slut med det, för efteråt så slutade 27 Dresses med all eftertext ungefär 21:05 (reklamen och trailers flyttar ju filmens faktiska startid till en bit efter annonserad tid). 21:10 ska reklamen starta för Meet the Spartans med annonserad starttid 21:15...

Nåja, så extremt stressigt upplevdes det inte som. Blev rejält överraskad av James Horners musik i Spiderwick. Det är sällan jag hör nyskriven musik av en av mina favoritkompositörer. Så stressigt eller inte, så gick man med ett stort smil på läpparna hela kvällen.

Månadens bild, mars 2008

Hantverk
Canon EOS 350D, EF 17-40mm f/4L USM

Något manipulerad, ökad kontrast och justerat vitbalansen över "gränsen" för vad som får anses rimligt för en icke-manipulerad bild. Således mer konstbild än dokument över byte av takfönster.

Tillfälligheter?

Förra onsdagen var jag på en konsert i Köpenhamn. Det var Jean-Michel Jarre som spelade Oxygene live. Jean-Michel är son till Maurice Jarre som komponerade musik till bl.a. Doctor Zhivago, en film jag såg så sent som i lördags.

Inte nog med det. Innan konserten på onsdagen åt vi på en restaurang, mitt emot Rialto, en av Köpenhamns gamla fina biografer, där just Doctor Zhivago visades i två och ett halvt år på 1960-talet.

Det är inte slut än. Just nu rullar filmen 10.000 BC i mitt maskinrum. Vem gör berättarrösten i den filmen? Jo, Omar Sharif som ju spelade huvudrollen Yuri Zhivago...

För er som inte var där...

finns nu lite bilder på gårdagens 70mm-evenemang på in70mm.com. Tycker mig kunna skymta mig själv och mitt sällskap längst fram på bilden "During projection" lite längre ner i galleriet...

Bland maskinister, tekniker och övriga entusiaster... ett år senare.

Oj då, mer en en vecka utan något att skriva om? Nej då. Bara lite ont om tid att göra det på. Men nu så...

Vi börjar med dagens händelser. Vilket var fyra (!) timmars sömn följt av David Lean's Doctor Zhivago från 1965, i 70mm-format på Royal, Malmö. Ett helt år har gått sedan sist jag var där för samma grandiosa filmupplevelse.

Det är så underbart att höra Lara's Theme i diskret multikanalsstereo från det analoga magnetljudet på (enligt uppgift) Skandinaviens enda 70mm-kopia av filmen. Det och att återigen sitta på rad 4 i mitten - den här gången med mina andra medmaskinister och en stackars god vän som fick utstå en del nörderier och tekniska kommentarer (mest från min sida, de andra två maskinisterna fick se sitt livs första 70mm-visning) - gjorde dagen till en riktigt underbar sådan. Och så blev man kallad "Wikipedia" på kuppen. Bara för att jag är med och sprider The Knowledge om allt vad 70mm innebär i teknik, upplevelse och inlevelse.

Fick även beträda helig mark - det vill säga maskinrummet - där två DP-70 projektorer med var sin mastodont-akt rullade långt innan insläpp. Nu när jag skriver det här sitter jag 1,5 meter från mina egna 35mm Ernemann 15 projektorer som smattrar på i lugnt takt. Den egna duken och tekniken känns så... liten, i jämförelse med vad som krävs för en 70mm-föreställning.

Allt är så mycket större, maskinerna, filmen, duken, ljudet och upplösningen. Det är inte svårt att förstå varför formatet under sin storhetstid var filmens Rolls Royce på premiärpalatsen. I ren jämförelse kan ju nämnas att föreställningen inleddes med kuriosa, trailern för Doctor Zhivago visades digitalt, uppskalad till 720p. Det var absolut ingenting jämfört med vad som kom sen. Även om kopian var gammal, sliten, repig och väldigt färgblekt, spöar den forftfarande skiten ur det mesta (som till exempel mina öron... fan vad extremt vass diskanten var emellanåt. Öronpropparna var inte långt borta må jag lova).

Har funderat på att ta mig över till Imperials 70mm festival i Köpenhamn i slutet av den här månaden. Måste se flera av deras titlar (dock inte Zhivago igen, eftersom det dessutom är samma kopia som jag redan sett idag som ska visas då).

Slutligen, dags för lite skamlös namedropping. Stort tack till Sebastian, Martin, Robin och Alex. Ni vet vem ni är och varför ni ska ha tack! Om ni bara visste på hur bra humör jag blev idag tack vare er.

Tillägg: Kom på att nu är Doctor Zhivago med i den exklusiva klubb av klassiker som jag sett två gånger på bio, innan jag ens sett dem på dvd. Annars är det Ben-Hur som jag sett på 35mm + 70mm innan dvd:n. Jag köpte Zhivago på dvd efter den första gången, men hade alltså inte sett den innan gårdagens visning kom emellan...

I afton: Glans

Ikväll var det ingen film på bion, däremot lite Stand Up Comedy. På scen Johan Glans, och bonuskomiker Håkan Jäder.

Det var riktigt kul att se Glans live, och intressant att notera att Trelleborg var den ort på hans turné som hade sålt slut fortast. Det tog ungefär tre minuter så var alla platser borta, eller nått i den stilen.

Men även om det inte var film idag så blir det lite jobb ändå, måste ner och återställa scenen så jag kan köra matinéerna imorgon som vanligt.

Mer dunder och brak

Jaha, så var man där igen, med en film som kräver inte så lite av ljudanläggningen. Sist var det Cloverfield som rev loss. Den här gången är det Sweeney Todd: The Demon Barber of Fleet Street. Med en liten skillnad, det är en musikal.

Eftersom jag har en ljudläsare som är lätt sinnesrubbad (läs kass, om än hjälpligt fixad) så klarar sig de flesta filmerna ändå. Men vad händer när man matar projektorn med ett ljudspår som kräver finess och finlir? Ja... distortion kanske?

Akt 1-4 rullar på projektor 1 som inte har några problem, men 5-7 ger mig gråa hår när de passerar igenom projektor 2. Så till den milda grad att jag kastat om fullständigt i körschemat. Från idag rullar 1-4 som de ska i projektor 1, sedan rullar akt 5 ensam i projektor 2 så jag har 380 meter på mig (drygt 13 minuter) att ladda om projektor 1 med akt 6-7. Att köra med film på tre hjul har inte hänt sedan förra sommaren då Transformers blev sist ut. Annars har jag bara tryckt in allt vi visat på endast två hjul. Även då det ibland har varit att utmana ödet. Ja, och enda undantaget var när jag körde Shrek den tredje manuellt.

Men ljudet då? Jodå, mycket bättre, nu är det bara styckena A Little Priest och Johanna som blir lite störda av ljudproblemen. Men då uppdagar sig ett annat problem med Dolby SR-mixen när jag hört finalen på "rätt" projektor. Att spåret saknar all form av riktigt finlir. Dynamiken är rent enorm, eftersom även volym 5,3 får dialogen att falla igenom emellanåt och bli för tyst, samtidigt som just musik och sång har ett otroligt tryck som tidvis blir nästan för bra. Det är lite antingen eller så att säga, vilket känns synd då jag sett filmen med DTS-ljud tidigare och då lät det minsann bra. Mer eller mindre det enda jag är helt nöjd med är inledningen på overtyren, med en kraftig orgel som får basen att jobba häcken av sig.

Tror jag ska börja tjata igen på var tusan min nya ljudläsare blir av...

Det är med kliande fingrar...

...jag skriver dessa rader, och nu ska ni få höra om mina eskapader.

Undrar för övrigt vem som kom på den underbara idén att plattorna till undertaket ska vara av isolering? Skulle byta en liten spotlight som gått sönder. Givetvis så sitter lamporna som berget och just den jag skulle byta ut var jag tvungen att helt montera ut armaturen från undertaket innan jag kunde byta lampan. Det innebar direktkontakt med en hel del av denna gula plåga.

Och givetvis upptäcker man att en ny lampa innebär att den lyser mer än dubbelt så starkt som resten som suttit där i ett par år. Jaha. Vilket givetvis innebär att man tar fram stegen igen och byter rubbet. Sex lampor bytta, två andra helt urkopplade då de lyser på saker som inte bör lysas på längre.

Så nu sitter man här och kliar sig om händerna. Men snyggt blev det.

Happy Factory...

Antingen händer absolut ingenting, eller så händer allt på en gång.

Gårdagen bjöd på bara fyra och en halv timmes sömn, en strulande kortterminal så fort jag steg innanför ytterdörren på bion. Blev försenad upp till maskinrummet och laddade inte filmen förrän två minuter innan reklamstarten (vilket i sig inte var någon panik eftersom det endast var två biljetter sålda till föreställningen).

Då strejkar givetvis digitalprojektorn, så när jag struntar i att få liv i den så skiftar jag över till 35mm direkt. Då har jag ju laddat halvbild, naturligtvis, så att trailern till Horton är tudelad med ett fett svart bildskillnadstreck mitt på duken. En timme senare vandrar diverse fingrar in i ett snabbt roterande filmhjul på spolbordet (har fortfarande ont i ett av dem så här dagen efter).

Slutligen idag så blev det fem timmar sovande innan jobb igen. Det första som möter en på bion idag är en stol som lossnat från golvet (hur i hela fridens namn man nu kan rucka på något som sitter förankrat i ett betongblock... möjligen med reservation för att betongen under salongsgolvet är i original från 1937).

Sur, irriterad, bitter eller lite smått förbannad? Inte det minsta. Ett stort smil på läpparna hela dagen igår, som i och för sig möjligen var introducerat av de mängder energidryck som gick åt för att hålla mig igång. Just i dag har samma glada humör kunnat rulla på som inget hade hänt.

Nej, jag knaprar inte piller. Däremot så fick jag lite glädje injicerat med musikalen Hairspray på dvd tidigare i veckan, och effekten sitter i än. Likaså kör jag nu själv musikal på duken med Sweeney Todd. Och som inte det vore nog så har jag börjat göra musik själv, men det är något för framtida blogposter.

Dagens citat - avancerad matematik

-Där har vi en plus två...
-Men var det inte tre?

Kort konversation mellan mig och tre tjejer som jag släppte in till en film häromdagen.

Många gånger kommer två biljetter som sitter ihop och personen efter den som hade biljetterna blir ibland konfunderad över om jag fått dennes biljett också, därav brukar jag bara kort bekräfta antalet biljetter när jag river två eller fler biljetter samtidigt.

I citatet hade jag alltså fått en separat biljett samt två biljetter som satt ihop strax därpå.

Tilläggas kan att de skrattade allihopa åt det roliga.

Vanliga biografiska massuppfittningar...

Nej, vi sänder inte en film. Vi visar den, eller kör som vi säger internt. Sänder gör Radio- och TV-kanaler.

Och snälla nån, skilj på att boka och att köpa biljetter. Hur många gånger har ni inte frågat om ni kan boka biljetter för att stunden senare hosta upp plånboken för att betala dem. Vis av erfarenhet har man ju lärt sig att alltid fråga "ska du boka eller köpa dem?" så missförstånd undviks.

Dessutom är det inte per automatik fri sittning om vi i kassan uttryckligen frågar var ni vill sitta i salongen och ni därefter får platsbestämda biljetter, eller för den delen att det blir fritt bara för det inte är så många andra som ska se filmen. Men tji får ni när platsen ni valt visar sig vara upptagen av någon annan med "rätt" biljett.

Det som göms i snö...

...kommer fram när man städar.

Storstädning här hemma. Vad hittar man under en hög med papper/räkningar/fakturor?

Jo, en hel månadslön från bion, kvitterad den 11/4 2007. Och inte alls oansenlig i storlek, ett stort antal 500-lappar.

Den stora frågan är hur farao jag har kunnat glömma bort att sätta in så mycket pengar på banken direkt. Och att jag aldrig saknat dem eller behövt pengarna? Undrar vad mer för märkliga fynd jag kommer att göra när jag gör en arkeologisk utgrävning bakom alla dammtussar stora som hamstrar i hörnen...

Månadens bild, februari 2008

Undre däck
Canon EOS 350D, EF 17-40mm f/4L USM
Ojdå, Februari passerade lite väl snabbt... dags för februaribilden i mars i stället.

Ett par däck ner från var de flesta befinner sig ombord på överfarten mellan Trelleborg och Sassnitz. Den konstanta lysrörsbelysningen och avsaknaden av kontakt med yttervärlden gör det nästan till en drömsk, om än smått bullrig, värld. Just M/S Trelleborg har även ett rätt komplicerat system av korridorer och lejdare.

Dunder och brak

Den här veckan bjuder på vad som känns som en gammal bekant vid det här laget, Cloverfield. Själv såg jag den på Royal i Malmö, Sveriges duk numero uno, med härligt mullrigt SDDS-ljud och trevligt sällskap må jag tillägga.

Nu gästar samma film mitt maskinrum och eftersom jag vet att min egen baslåda är lite trött så var det lämpligt att provköra delar ur filmen först, för att kontrollera hur det låter. Och jag säger då det...

Det är klart, både på pappret och i praktiken är det skillnad på analogt och digitalt ljud. Men när man blir så brutalt överkörd av ljudmixen går det knappast att höra skillnad. Nu vet jag i och för sig inte om ljudspåret är speciellt aggressivt eller om det var den något uppskruvade volyminställningen 5,7 som gjorde sitt till, men det lät extremt bra. Så till den milda grad att jag valde att dra fram min gamla fina Dolby SR Temple-trailer och taggade på. Som ren jämförelse ligger digitalreklamen på volym 3,7, trailers på 4,2 och filmer på allt från 4,5 till 5,0.

Även om det lät bra och basen klarade av filmen så har jag inte fullt så bra pådrag med publik, trots det så har har Cloverfield ändå rekord för bästa ljudtryck i salongen, än så länge i år.

Och ja, efter tips rullade de sista sekundrarna av eftertexterna baklänges efter avslutad föreställning (med endast personal kvar). Märklig känsla att ladda den del av filmen som heter Foot R5 och inte Head R4 (eller R1 för den delen).

Celebert besök

Just nu rullar Morgan Pålsson - Världsreporter, och det är en lite roligare föreställning än vanligt.

Ni förstår, orkestern som spelar i filmens första scen är Söderslätts Musikkår. Dessa statister råkar just nu sitta i salongen tittandes på filmen (och sig själva alltså). Och det är ju inte varje dag man får köra film för medverkande...

Tillägg: Givetvis utbröt ett mindre jubel under eftertexterna när Tack-listan rullade förbi. Härlig stämning helt klart.

Lägesrapport

Så, då vart årets sportlov över. Äntligen. Inte en sekund för tidigt. Men samtidigt har det varit smått mysigt emellanåt, det har känts som om man jobbat på en mindre filmstad även om det bara är en salong.

Veckan i siffror:

• 1 salong


• 1 samtal till digitalreklamssupporten


• 1 ventilationshaveri (kategori: totalt)


• 1 ljudformat (Dolby SR)


• 2 bildformat (Vidfilm och CinemaScope)


• 3 maskinister


• 6 gånger som reklamfilmsservern blivit avstängd p.g.a. den håller sånt fruktansvärt oväsen i värmen


• 8 filmer


• 15 filmhjul att hålla reda på


• 41° C - temperaturrekord maskinrummet


• 49 föreställningar


• 10:30 - det tidigaste jag varit på plats (halvtimme före filmstart)


• 02:35 - det senaste jag gått hem...


• 1442 besökare

Därtill kan jag rapportera 0 misstag, möjligen med undantag för ett mindre programmeringsfel som fick projektorn att byta bildformat fem sekunder för sent. Syntes knappt. Ja, det och en stängd brandlucka som jag glömt och öppna igen, det syntes ju lite mera.

I övrigt hann jag även med att ta mig till Malmö för att inte missa Sweeney Todd när den visades på Royal. Det var helt klart värt resan, då den redan kandiderar till titeln Årets musikal. Möjligen även titeln Årets snyggaste ljudmix på DTS.

Annars har dygnsrytmen vridit tillbaks till att man numera går upp på förmiddagen igen. Har haft bra hjälp av min väckarklocka av typen SleepTracker. Trevlig liten pryl. Men dessvärre så lär väl rytmen få sig en smäll igen, inatt är det ju Oscarsgalan. Och imorgon natt är det bokrean...

All things Tideland

Ja, det började med en dvd att recensera. Terry Gilliams mardrömslika skildring av Mitch Cullins bok Tideland. Musiken i filmen är riktigt bra: drömsk, storslagen men ändå minimalistisk och framför allt lika snårig och mångsidig som bilderna till vilka den spelas. Och på kommentarspåret till filmen pratades det rätt mycket om boken hit och boken dit.

Så nu under sportlovet då jag ändå inte har tid att se, än mindre skriva om film, så fick det gå lika bra med att läsa boken (på engelska dessutom) och lyssna på soundtracket på CD.

Lustigt nog är boken bara den andra skönlitterära boken på engelska som jag äger. Annars är det bara facklitteratur. Och den första romanen på engelska då? Mycket riktigt även den med filmtema, förlagan till filmen med samma namn The Last King of Scotland av Giles Foden.

(Do not) read my... subtitles

Visar nu Guldkompassen för tredje gången sedan premiären. Värt att notera är textningen på den här filmen.

Både första och andra gången fick jag en kopia där textningen var av modell XL, stor som ett hus och av komposittyp, alltså inte utbränd med laser som annars är standard. Men nu tredje gången har jag en kopia som är just lasertextad. Förutom akt 5, som är av den urpsrungliga typen. Snacka om kontraster, det ser ju inte klokt ut när 300 meter (10 minuter, 56 sekunder) är av en helt annan och större text, för att efteråt återgå till normal igen.

Misstänker att någonstans har en kopia gått hädan till repor och blivit ersatt av en otextad reservkopia som i all hast lasertextats. Men snälla, varför kunde inte akt 5 också blivit utbytt (även om den är av helt OK kvalitet)?

Ventilera mera...

Manöverpanel MP1 på väggen där, säg mig varför i helvete summalarm A-AS3 lyster rött och B-AS2 löser ut varje dag.

B-AS2 kan jag åtgärda, fast jag måste ner i källaren för att starta om hela ventilationen till foajén. Annars räcker det med en gryta popcorn eller så för att förvandla stället till filmstudion under inspelningen av Dimmornas bro, med skillnaden att vår dimma luktar popcorn.

Men A-AS3 var ett mysterium. Apparatskåp 1 (AS1) fungerar, AS2 fungerar efter omstart. Men var farao sitter AS3 då? Ja, det undrade flera av oss. Tills jag råkade komma ihåg en händelse för ett par år sedan, då ett svagt pipande ljud kunde höras i salongen mellan föreställningarna. Detta spårades då till en summer långt ner bland logerna under scenen, bakom två servicedörrar i musikerlogen. Där sitter värmepumparna till den delen av byggnaden. Och de hade stannat.

Vilket en av pumparna gjort även idag. Och där satt också något som bara kan beskrivas som AS3. Problemet identifierat, om än inte löst. Men tjatandet på berörda parter fortsätter. Och jag lär få starta om ventilationen även imorgon, och dagen därpå... och så vidare.

Härlig inledning på sportlovsveckan.

I *heart* pressmaterial

Jag gillar pressmaterial. Uppenbarligen. Eftersom på disken finns just nu hela 15,14 GB av pressbilder, filminfo, trailers, affischer, namnsnitt och liknande - om jag nu räknat rätt, det är utspritt på en hel del mappar. Och på 19 CD-R skivor samlas allt tidigare material från filmer 1,5 år tillbaka i tiden.

Det är inte speciellt svårt att samla på sig sådana mängder, jag har egna inloggningsuppgifter till flertalet pressidor eftersom jag fixar och donar med biografens hemsida. Dessutom kör jag eget race med en egen trailerdvd för foajé-TV:n. Filmbranschens egen trailerdvd är bra men för generell för vår del (jag menar, hade vi haft premiär på 20% av filmerna på de skivorna hade jag varit lycklig), dessutom har jag möjlighet att välja vilka trailers som visas vid vilken tidpunkt (slut på gnälliga föräldrar alltså).



Normalt sett är det lugna puckar att fixa och trixa ihop programmet, dels för att jag stortrivs med programmen men också för att projektfilen är färdig och det är bara att lägga till och ta bort trailers.

Men nu är det sportlov nästa vecka i den här delen av landet vilket ställer mera krav. Och så har jag fått en hel del nya titlar på kommande-listan. Så i stort sett hela torsdagen gick åt att koda trailers och bildspel, normalisera ljudet på alla trailers så de låter lika högt, planera ordningen på alla inslag i valfritt kalkylark, och slutligen mastra skivan. Jag lämnade inte datorn mer än för att gå och köra dagens matiné Asterix på olympiaden, typ.

Men så här mitt i natten är jag äntligen klar.

Now you see it, now you don't...

Igår var första gången på rätt många år som jag kört en förhandsvisning, och inte bara en vanlig "smygpremiär". Morgan Pålsson - väldigt kork... öhm, jag menar Världsreporter var kvällens begivenhet i en hyrd visning.

Kopian dök upp vid lunchtid, blev uppspolad och visad på kvällen. Och idag blev den nerspolad igen och transporterad till en annan ort för vanlig pressvisning... Det går undan ibland.

Det går så undan att jag glömde bort att återställa scalern till digitalprojektorn eftersom en PowerPoint-presentation låg på duken under insläppet till förhandsvisningen. Så reklamen idag började med den klassiskt blå "video mute" bilden. Hoppsan...

Ledig kväll!

Ahh... äntligen ledig. Kan inte riktigt komma ihåg när jag hade en kväll ledig sist. Skulle inte kört matinéerna i dag men fick köra en av dem iallafall. Och ändå dök jag upp efter den andra matinéen för att se över bygget. Det är visst en rejäl arbetsskada att jag... inte... kan... lämna... jobbet... ifred.

Men nu är den här. En ledig kväll. Och vad gör jag?

Bokar biljetter till Cloverfield i Malmö. Bussen går om 18 minuter.

Är jag inte underbart förutsägbar? Antingen jobbar jag på bion, eller så går jag på bio...

Sent ute?

Arn - Tempelriddaren fortsätter att rulla. Idag drog den överraskande många besök. Tills man tittar i kassan, då är det uppenbart varför.

Ungefär hälften av besökarna kom med SFs företagsbiljetter. Och alla utom två av dessa biljetter hade giltighetsdatum som gick ut... idag.

Censurera mera...

Det här med filmcensur tar sig rätt udda uttryck ibland. Du levande är i Sverige tillåten från 7 år med motiveringen:

Inslag av man som spänns fast i en elektrisk stol och en man som faller ihop inför sina arbetskamrater.

Nu har filmen blivit granskad av BBFC, den brittiska censuren och fått åldergränsen 15 år. Orsaken?

Contains strong comic sex scene

Håhåjaja... Men faktum är att den svenska censuren ändå inte förstås av en del föräldrar. Våld och obehagligheter driver upp åldergränsen här. Inte beskedligt filmsex. Titta på Ciao Bella som faktiskt är godkänd som barntillåten. Det var filmbolaget själva som satte 11 år för att gardera sig och biografägarna mot för mycket klagomål från föräldrar. Det trots att filmen riktar sig till ungdomar, och inte barn i allmännhet.

Månadens bild, januari 2008

Departure
Canon EOS 350D, EF 17-40mm f/4L USM

Inte mycket fotograferande utanför bion den här månaden, så arkivet får öppnas igen. Den här bilden kanske inte säger så mycket, förutom att för mig är ljuset och färgerna helt underbara här nere i underjorden.

Platsen har faktiskt filmanknytning. Det är på den här stationen Inspector Gesberg sitter och väntar på The Roller Skater och stiger på tåget samtidigt och griper honom strax därpå. Filmen är Luc Bessons fantastiska Subway och stationen är Concorde, i Paris Metró.

Hela veckan i Paris för två år sedan var emellanåt som att gå igenom filmkulisser. Hittade två ställen till i Metron som använts i just Subway och faktiskt även stationen Cité vars trappor upp till gatunivå snyggt används i The Bourne Identity med Richard Chamberlain från 1988.

Givetvis tittades det runt lite där Amelie från Montmartre också delvis spelades in. Men just Metron har jag inte sett så mycket på bild så därför väljer jag denna bilden istället för något mera "tursitvykortsaktigt".

Ute och cyklar... not!

Och så har vi det här med oförutsedda utgifter... Visserligen planerade jag redan för att skaffa ny cykel till våren, men lagen om alltings jävlighet slog till igår och satte käppar i hjulet (bildligt talat) på cykeln. Jag har ingen framdrivning alls eller ens fotbroms kvar. Pedalerna går bara runt och runt och jag kommer ingen vart. Lägg därtill två ekror som gått av på kort tid, ett skevt bakhjul och växlar som inte vill som jag vill. Eftersom åbäket är 19 år gammalt så blir det en ny istället för reparation.

Då jag ganska ofta far som ett jehu mellan hemmet och bion (idag har jag varit på jobb tre gånger under dagen) så måste jag göra en raid på sparkontot och i en cykelaffär redan imorgon.

If it's not broken, don't fix it...

Varför kan man som regel räkna med att efter ett besök av servicetekniker så är det något annat som strular än det som teknikern kom för att fixa?

Förra våren var ett rent rutinbesök för kontroll av maskinerna och inställningarna för ljudet. Föreställningen efteråt så låg ljudläsaren och läste perforeringen. Idag var det dags igen, den här gången för att undersöka den där ljudläsaren lite närmare eftersom den gett oss en del problem under hösten.



Inte speciellt kul besked, antingen är lasern kass eller så har en glasstav till fotocellen spruckit och ger ljud som får ljudprocessorn att spöka till det i kanalseparationen. Ny läsare? Nja, eftersom en Ernemann SR-D basement reader redan är beställd så vill man vänta till den dyker upp, då vi dessutom måste göra en helt ny kalibrering av salongen. Fram tills dess så var det bara att lappa ihop systemet efter bästa förmåga. Exakt hur det gick till kan jag ju berätta, but then I would have to kill you... eller nått.

Ja, och vad hände efter att teknikern åkt iväg till nästa ort. Jo, det börjar brusa i vänster surround. Tack och lov var det bara något som slutsteget satt i halsen över, för det försvann efter en omstart av systemet.

Ironi

Sedan slutet av December ligger det en speciell reklam/informationsfilm sist i reklamblocket. Ett litet servicemeddelande från "huvudrollsinnehavaren" i Kung Fu Panda som uppmanar publiken att lugna sig, inte prata och framförallt inte använda mobilerna. Rätt rolig liten film faktiskt. Det händer rätt ofta att mobiler dyker upp under tiden den visas och blir avstängda.

Jag brukar alltid se till att stå i salongen vid ingången för att se att 35mm-projektorn tar över som den ska efter digitalreklamen. Men ungefär tio sekunder efter herr Panda proklamerat "Ni är asgrymma... fast inte du, som SMS:ar. Jag har koll på dig du...", så ringer en mobiltelefon. Gissa vems? Jo min. Ooops. Glömt att slå över till ljudlöst som jag brukar.

Antik installation

Idag gjordes en lite annorlunda installation på bion. Den gamla Ernemann V projektorn som står utställd i foajén fick sitt lamphus utbytt. Det som satt på plats var från 1979 och användes ända fram till 1996 då bion byggdes om helt med nya maskiner som följd. I det satt fortfarande en 1 kW Xenon-kolv kvar.

Numera sitter där ett äldre lamphus, men tillika ett original Ernemann dito. Det saknas bara en liten tratt som ska sitta mellan lamphuset och själva projektorn. På tal är även att sätta dit en ljudläsare igen då den tidigare blev såld som reserdel.

I övrigt levererades fler surroundhögtalare, samt en fullständigt enorm subwoofer, dock helt nya (till skillnad från lamphuset alltså). Det var en mindre pers att bära den tillsammans med två andra personer 30-40 meter från lastbilen till lämplig förvaringsplats, då vi inte hade någon vagn till hjälp. Den ska installeras om ca. två veckor är det tänkt, vilket behövs för dagens baslåda är rätt trött. Precis som mina armar...

10 år

Så länge har jag nu jobbat som biografmaskinist. 10 hela år idag.

Fredagen den 16/1, 1998 spenderade jag kvällen i maskinrummet med Svensson, Svensson - Filmen. Idag, lustigt nog på exakt samma klockslag, körde jag American Gangster.

Vad har man åstadkommit på dessa år då?

Rent praktiskt har jag styrt upp presentationen av filmerna något. Före min tid kördes filmerna slut i projektorn utan vare sig att ridån drogs eller projektorn skiftade ur. Säger bara Ugh! I nuläget har jag nog maximerat komplexiteten i hur det går att programmera vår befintliga automation. Allt utom salongsbelysningen. Av någon märklig anledning är den fortfarande helt manuell (men snart blir det ändring på den punkten).

Har man gjort några misstag då? Oja! Värsta pinsamheten måste vara när en så gott som fullsatt salong ser på Saving Private Ryan och invasionen i Normande precis är igång. Jag får problem med den andra projektorn och filmen fastnar i en avtagningsarm. För att få loss den måste jag slå av strömmen till projektorn. Men tyvärr delar båda projektorerna - mig ovetandes - samma säkring och det säger bara *poff* och blir svart. Efter ett par sekunder så får jag igång filmen igen, och efteråt fick jag höra av en vän att någon lustigt nog uttalat sig med att "Oj, där sköt de nog maskinisten".

En av de mera udda minnena är att ha fått köra dagstagningar från Så vit som en snö för fotografen och några till ur produktionsteamet. Eftersom de dök upp samma dag som vi hade världspremiären av End of Days minns jag deras kommentar så tydligt. Att budgeten för enbart slutscenen i den filmen måste ha motsvarat hela deras produktionsbudget. Säger en hel del.

Annars har jag fått också fått fingra på en 35mm kopia av Ben-Hur. Oklart om det var en origialkopia från 1959 eller av senare årgång, men klart var att den var rejält gammal och sliten. En ren ära att ha haft filmen i mitt maskinrum med tanke på hur fantastisk den filmen är. Underbart.

Jag har räknat ut att jag måste ha laddat film långt över 10000 gånger på dessa år, fördelat på 528 visade filmer. Nice!

Konsten att ta det lugnt

Sist jag hade riktig semester var förra nyårshelgen som spenderades i Edinburgh. Sedan dess har jag velat återvända till Blackpool som jag besökte redan 2005, men av det blev det inget. Eftersom hösten i övrigt innebar en del jävelskap på och vid sidan av jobbet så har jag verkligen velat komma iväg någonstans, men icke.

Efter jul och nyårshelgen har jag helt enkelt gått ner i varv för att på sätt och vis "ladda batterierna" även om varje dag ändå innebär att jag måste iväg för att köra film. Därav så få texter på bloggen på sistonde.

När jag så tittar igenom en rad opublicerade bloggtexter finns här en samling riktigt syrliga inlägg skrivna i stundens hetta (som jag tack och lov väntat med tills jag återfått en viss kyla). Andra har jag inte vågat publicera då de rört privatlivet på ett sätt som jag inte riktigt hade förväntat mig att jag skulle kunna skriva.

Till saken hör att jag inte brukar hålla koll på hur gammal jag är. Kalendern säger sedan några dagar tillbaka 29, men jag har hela tiden kännt mig som 25. Men under hösten har den siffran långsamt reviderats upp till kalendervärdet. Jag har kännt mig så trött och direkt gammal ibland. Jag har kört i samma hjulspår i ett bra antal år nu (imorgon ska ni få reda på exakt hur många), och att inte känna sig uppskattad för det jag gör för företaget och andra omkring mig är direkt slitsamt för själen. Allt har varit äta, sova, jobba. Mer eller mindre.

Men som sagt, något hände där kring mitten av Oktober. En för mig ny bekantskap dyker upp i den mest underbara person jag någonsin träffat. Enda problemet är att jag är min vana trogen och faller pladask för en straight kille. Så typiskt. Men inget ont som inte för något gott med sig. Vi är goda vänner ändå. Och tack vare honom har jag återupptäckt konsten att ta det lugnt med ren "slacking". Att cykla hem kl. 7 på morgonen ger också sitt lilla perspektiv på tillvaron.

Så det är glädje jag noterar att jag är 29, men återigen känner mig som 25.

A(r)nstormningen!

Ja, premiärsugna var ni, Trelleborgare.

315 personer såg premiären av Arn - Tempelriddaren (kapacitetstak 402 för de två föreställningarna). Faktum är att Arn gått bäst sedan Hälsoresan av alla filmer som haft premiär på juldagen. Tillsammans med just Hälsoresan är Arn också de enda filmer som kommit över 1000 besök under december månad, med juldagspremiär.

Det är för övrigt inte första gången lokaltidningen "går på bio". För två år sedan var det lite mera stillsamt då King Kong visades, och även jag fastnade på bild. (Huga, vilken frisyr jag hade då, varning för extremrufs. Numera kör jag ju med korta, sköna, 9 mm.)