Sist jag hade riktig semester var förra nyårshelgen som spenderades i Edinburgh. Sedan dess har jag velat återvända till Blackpool som jag besökte redan 2005, men av det blev det inget. Eftersom hösten i övrigt innebar en del jävelskap på och vid sidan av jobbet så har jag verkligen velat komma iväg någonstans, men icke.
Efter jul och nyårshelgen har jag helt enkelt gått ner i varv för att på sätt och vis "ladda batterierna" även om varje dag ändå innebär att jag måste iväg för att köra film. Därav så få texter på bloggen på sistonde.
När jag så tittar igenom en rad opublicerade bloggtexter finns här en samling riktigt syrliga inlägg skrivna i stundens hetta (som jag tack och lov väntat med tills jag återfått en viss kyla). Andra har jag inte vågat publicera då de rört privatlivet på ett sätt som jag inte riktigt hade förväntat mig att jag skulle kunna skriva.
Till saken hör att jag inte brukar hålla koll på hur gammal jag är. Kalendern säger sedan några dagar tillbaka 29, men jag har hela tiden kännt mig som 25. Men under hösten har den siffran långsamt reviderats upp till kalendervärdet. Jag har kännt mig så trött och direkt gammal ibland. Jag har kört i samma hjulspår i ett bra antal år nu (imorgon ska ni få reda på exakt hur många), och att inte känna sig uppskattad för det jag gör för företaget och andra omkring mig är direkt slitsamt för själen. Allt har varit äta, sova, jobba. Mer eller mindre.
Men som sagt, något hände där kring mitten av Oktober. En för mig ny bekantskap dyker upp i den mest underbara person jag någonsin träffat. Enda problemet är att jag är min vana trogen och faller pladask för en straight kille. Så typiskt. Men inget ont som inte för något gott med sig. Vi är goda vänner ändå. Och tack vare honom har jag återupptäckt konsten att ta det lugnt med ren "slacking". Att cykla hem kl. 7 på morgonen ger också sitt lilla perspektiv på tillvaron.
Så det är glädje jag noterar att jag är 29, men återigen känner mig som 25.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar