måndag, april 28, 2008

I'll be Doomed

Lyckades med en trevlig bredrift för några timmar sedan. Att klå E4M2: Perfect Hatred i Ultimate Doom på Xbox 360. På Ultra Violence. Med 24% i Health från start. Phear my 1337 skillz u n00bs... eller nått.

Samtidigt som jag sitter och blir irriterad på BioShocks svårighetsgrad på normal, får spatt och spader av kontrollerna i Condemned 2, så sitter jag alltså och spöar fullständigt skiten ur demonerna i ett av alla tiders bästa spel - även om det är nästan 15 år gammalt.

Sen kan man ju undra varför jag hostat upp 400 Microsoft Points för att köpa en pixel-pefekt kopia av PC-versionen (som jag givetvis redan äger tillsammans med Doom II, Heretic och Hexen). Svaret på den frågan är att det är 1) Kult! 2) Askul! 3) Snabba 200 Gamerscore 4) Historia.

Alla andra 3D spel av idag har Doom att tacka för sin existens. Det var först, det blev störst och allt har egentligen varit en vidareutveckling därifrån. I min mening finns det inga spel som idag kan matcha Doom i ren och skär spelglädje. Visst älskar jag den mörka stämningen och den fantastiska arkitekturen i BioShock. Och jag älskar att bli skrämd av Condemned, men de kan ändå inte mäta sig med originalet. Trots att originalet har pixlar lika stora som tegelstenar och 2D monster.

4 kommentarer:

Ekorren sa...

Dom är så coolt va. Eftersom det inte fanns något annat liknande på den tiden så spelade man det om och om och om igen. Stört skön stämning, cola vapen, läskiga fiender och läskiga ljud. :D

ja cred ska det ha...

Ekorren sa...

*Doom

Uffe sa...

Wolfenstein3D då???

Kristoffer Strömblad sa...

Wolfenstein 3D är inte samma sak, eftersom det var för simpelt och ingen äkta 3D. Det var iofs inte Doom heller men det dolde sina begränsningar snyggt istället.

Mycket av Dooms genomslagskraft låg i att 3D spelen innan Doom var byggda på Wolfenstein och man kom inte längre grafiskt. Allt var rutigt i perfekta kuber och helt utan texturer på golv och tak. Har själv byggt Wolfenstein-banor för många år sedan. Det var bara att sitta och klika i ett rutnät om det skulle vara on eller off, och bestämma utseende på väggarna.

Doom introducerade texturer på alla ytor, öppen himmel där så behövdes, hissar, fri layout med många små detaljer etc. Också en mycket högre nivå av placeringsmöjligheter för objekt på golvet, som kandelabrar, ljus och liknande.

Kapacietet i Doom-motorn blir först riktigt imponerande i de senare utbyggnaderna Final Doom där de två olika 32-level WAD-filerna levererar en otrolig mängd detaljer, tricks och geografi som faktiskt imponerar mer än t.ex. i Quake 1, speciellt med tanke på hur enkel tekniken i Doom är.