Det var jag och Stardust. Tom salong, eftertexter rullar. Volymen drogs upp från 4,8 (som ändå gav rätt bra pådrag) till referensnivå 7,0 inför Can Can ur Orfeus i underjorden av Offenbach som filmskaparna haft den goda smaken att inkludera där.
Ja, jävlar vad livat det blev här då. Det var nästan lika kraftigt som om en riktig symfoniorkester som tar i för kung och fosterland.
Synd bara att det inte är min privata stereo vi pratar om... men vänta lite nu... jomenvisst har det ju hänt att jag tagit med en skiva eller två för att lyssna in bra musik... En sak är ju säker, den anläggningen har mer än en gång avslöjat platta och trista inspelningar som annars låter helt ok hemma.
1 kommentar:
Haha, jag har gjort precis samma sak med sluttexterna i den filmen. Skrämde slag på en stackars kassapersonal.. =)...
Skicka en kommentar