Lycka är 7 timmar i biomörkret med 70mm

Så, hur var nu de tre 70mm-filmerna jag såg i början av veckan? Framförallt, har livet en mening nu när jag äntligen fått se Titanic på 70mm?

Om vi säger så här... Titanic var en otroligt mycket större, och detaljrikare upplevelse på 70mm än på 35mm (och givetvis dvd). Jag tror heller inte att HD-releaser kommer ens vara i närheten, och då pratar jag inte bara om upplösningen. Sådana saker som färgmättnaden var helt otrolig att se, detaljer i färgskiftningar och ljussättningen som inte kunde ses tidigare. Det enda jag inte gillade med Titanic var att föreställningen hade paus, något som inte fanns på 35mm-kopiorna och som jag vet James Cameron själv ogillar (paus alltså).

Dock blev höjdpunkten faktiskt en annan film, nämligen Baraka. Jag har aldrig tidigare varit med om en film eller föreställning som kunnat försätta tid och rum på ett sådant fullständigt sätt. Mästerligt foto direkt på 65mm negativ gav en bild som var sanslöst högupplöst på duken. I kombination med en ljudanläggning som fick jobba hårt för att leverera Michael Sterns fantastiska soundtrack kunde man både se och känna filmen. Filmen i sig var också helt enastående, det är sällan man blir så rörd av bara bilder med musik.

På det hela taget var det tre helt otroliga filmupplevelser. 2001: A Space Odyssey var riktigt kul att se i så bra skick och den lyckades även med konsttycket att involvera publiken i berättelsen. Givetvis tänker jag på scnenen där monoliten skickar radiosignalen från månen. Ljudeffekten är så skarp att alla i publiken gör samma sak som skådespelarna, tar sig för öronen. Riktigt roligt att bli en del av filmen på det sättet (oavsett om det var medvetet eller omedvetet).

Vad jag tar med mig av två dagars pendlande till och från Köpenhamn, och 7 timmar, 11 minuter film i 70mm format är en känsla av - kan inte beskriva det annorlunda - lycka. Titanic var lika fantastisk som jag hoppats på, och så fick jag än ännu större upplevelse i Baraka (från vilken jag nog inte har hämtat mig från än).

Och så fick jag spanat in Nordisk Films flaggskepp till biograf, Imperial. Väldigt stilren fojé och salong och mycket hög "wow"-faktor på salongen. Dock med ett problem, den har mindre duk och sämre betrakningsvinkel mot duken än t.ex. Royal i Malmö. Royal förblir alltså favoriten.