Det var ett tag sen sist, men tiden har gått åt till en hel del. Som i fredags, då jag var över i Köpenhamn igen, fast den här gången för en digitalvisning av Blade Runner i Final Cut-utförande.
Så nu har jag äntligen fått se en 2K-visning, alltså Digital Cinema.
Och vad ska jag säga? Med en Barco DP100, med 3-chip DLP, i maskinrummet borde det ju vara en mycket bra bild. Och det var det, bra färger, extremt bra återgivning av ursprungsfilmens kornighet, och detaljerna var mycket bra.
Men... jag kunde även se pixlarna från rad 5 där jag satt. Under rätt kontrastförhållanden såg jag alltså rutnätet med pixlar. Nu var i och för sig bilden hela 17*7,4 meter stor så det kanske inte var så konstigt. Men faktum kvarstår, för de riktigt stora dukarna måste alltså 4K-projektorer till.
Men filmen i övrigt var helt fantastisk att få se på bio. Tidigare har jag sett originalversionen från 1982 på 35mm på Cinemateket. Och cirkeln är sluten med den sista versionen av samma film, även den på bio.
1 kommentar:
Hmm.. På den där duken bör pixlarna ha varit ungefär en centimeter breda (1740 / 1998 ~ 0.87). Ganska stort.
(Enligt DCI-specen ska en master vara 1998 pixlar bred, så alltså bör man zooma in lite från 2048.)
Skicka en kommentar