Housekeeping!

Åh... en sån där dag... typ.

Kommer till bion och upptäcker att salongen inte är städad efter uthyrning till dansuppvisning. Som har varit fullsatt och det ser ut därefter. Lustigt nog vet uppenbarligen ingen heller huruvida hyresavtalet med arrangören stipulerar vem som städar var/när/hur. Om det är arrangören så har de ju skitit i det, är det vi på bion har ju det brustit totalt - ingen info har getts till mig heller, annars hade jag bara kommit tidigare. Blir lagom sur och hinner på nån konstig vänster återställa scenen med högtalare och duk, ladda filmen och städa rad 15 till 4, sen började reklamen. Man kan ju för fan inte släppa in betalande kunder till en veritabel svinstia även om jag vet att vissa här tycker det...

Därefter får man höra skräckhistorier om ungar tillhörande danssällskapet som sprungit runt i foajén mellan deras föreställningar och även sprungit in bakom kassan och velat "sno" både det ena och det andra. Kassören hade prompt motat bort dem givetvis. Vilket sätt dagens ungdom har... snorvalpar.

Därtill lyftes frågan om toaletterna som var något skabbiga enligt uppgift. Och givetvis var de det, pissfläckar som säkert suttit kvar i någon vecka och icke tömda sanitetspåsar (mmm, bouquet de bortglömda sanitetsbindor...*host*). Det var bara att fortsätta när man ändå var uppe i varv, 1,5 h senare var dessa tre toaletter som nya, och även hela yttre foajéns väggar avtorkade mot skit som suttit där alldeles för länge.  Plus ett ytterst märkligt fenomen, läskfläckar 1,5m upp på pelaren i inre foajén. Inte första gången jag får torka bort fläckar därifrån... och det är bara där det händer. Inga andra väggar och inte alls i de höjderna heller. Va fan gör folk när man inte tittar på?

Därtill beställt avhämtning på tre gigantiska säckar pantburkar som bara samlats på hög i städskrubben utan att en kotte brytt sig om att springa och panta (vilket normalt sett sker, men inte på den senaste månaden). Jag drar liksom gränsen när man inte kommer in i städskrubben för så simpelt uppdrag som att hämta rengöringsmedel och måste sträcka sig och "klättra" över säckar, skurhink, dammsugare och förvaring av toalettpappret... Därtill satt en lapp mellan städarna där den ena frågar om den andre kunde panta burkarna. Den vet jag har suttit orörd i två veckor och berget burkar/flaskor växte lavinartat under tiden. Well then... Nu har jag att roa mig på ICA Maxi ett par dagar så länge.

Tyvärr borde jag nog inte jobbat idag efter allt det här, måste ha stunkit duktigt av svett vid insläpp till Avengers och Battleship. Ojoj...

Ommöblering

Vad har man gjort idag då? Inget speciellt, bara möblerat om ett trailerpaket och provkört detsamma...

Provköra trailers... overkill, någon?

Till saken hör att jag aldrig blev nöjd med trailrarna till Harry Potter och dödsrelikerna - Del 1, eftersom först har jag en Vidfilmstrailer, sedan två i Cinemascope, fast den andra av dessa är "fejk CS", med svarta kanter på sidan eftersom ursprungsfilmen i fråga, Yogi Björn, är i VF. Dvs, jag har en dukmask som går ut till CS för en trailer, sedan blir där svart igen innan filmen börjar och använder hela duken.

No more... så jag drog av hela paketet och möblerade om det snyggt, så nu sitter Yogi Björn före Red Riding Hood, samt att jag specialprogrammerat min dukmask att inte gå ut förrän trailern för Yogi Björn är slut. Därav att jag provkörde paketet för att se att allt fungerade. Dels det, och för att jag trimmat hårt bland alla enormt långa sladdar till trailrarna. Det behöver inte vara 3-4 sekunder totalt svart mellan startsladden och tills trailern börjar. Men eftersom det inte finns ett enda bildskillnadsstreck att tillgå så får man räkna alla rutor för hand, och det går 4 perforeringar på en bildruta, 24 rutor per sekund... så det är en hel del att räkna...

Var det värt det då? Oja, nu dras dukmasken ut snyggt när bilden verkligen är i CS inunder. Blir en lite maffigare övergång till det större bildformatet.

Och därmed är också automatikprogrammeringen för Harry Potter så maximalt komplicerad det nu går att få för tillfället, eftersom jag inte bara har en dukmask som flyttas oberoende av formatändringen i maskin, men även att sedan dag 1 filmen visats har en fördröjning på 18 sekunder från det att automatiken släcker ljuset i salongen tills den höjer volymen från 4,2 till 5,7 (som jag kör Harry Potter på). Detta då jag har en DTS-vinjett som inte bör köras högre än 4,5.

Yrkesskadad? Nä...

Vissa har säkert "normala" tankar när de går och lägger sig. Hur dagen har varit eller vad man ska göra imorgon - eller kanske tänker på någon speciell, vad vet jag.

Själv är man så yrkesskadad så det sista jag minns att jag tänkte på var hur jag skulle lägga kopiorna på ettans non-rewind så jag hade B-tallriken ledig söndag kväll för nerspolning av Änglavakt. Det vill säga att jag mentalt gick igenom hela helgens körschema i huvudet ett par gånger tills jag "hittade" rätt.

Hoppsan...

Effekter på plats

Just nu är jag helt slut i rutan. Prova själv att totalt sett jobba 14,5 timmar ena dagen, och 13 timmar andra dagen.

Vad jag har gjort? Tja, minns ni vad vi fick levererat den 4/7 2007? Egentligen inte jag heller, men nu är de äntligen på plats! För trött i nuläget att skriva mer men jag lovar en mera heltäckande rapportering imorgon.

Under tiden är allt jag orkar skriva att EAW CR72i ger ett monsterljud utan dess like... woah! Så om ni som såg premiären av Transformers: De besegrades hämnd så får jag väl ursäkta mig med att det kanske blev liiiite i överkant på volymen. Till mitt försvar så var högtalarna inte EQ:ade för fem öre, för det hann vi inte med alls. Surrounden körde helt enkelt över frontarna...

All work and no play...

För det mesta känns det som om allt jag gör är att jobba. Och no shit, tittar man på vad jag spenderar tiden med så rör nästan allt något som har med film och bio att göra.

Antingen sitter jag hemma och skyfflar pressmaterial hit och dit, eller programmerar och underhåller databaser med statistik och programsättningar, eller fjärransluter och lägger in sagda program i kassasystemet. Hemsidan och trailerdvd:n tar också sin beskärda tid, även om jag numera håller underhållet av de båda på ett minimum i väntan på att få igång ett bättre och databasdrivet publiceringsverktyg (som jag givetvis utvecklar själv). Påminn mig inte om hur många lösenord jag har i huvudet till alla möjliga hörn och vrår i systemen, routers, datorer admin/user etc...

Och eftersom jag inte har något annat jobb så får ju alltid jag rycka ut och öppna för hantverkare och tekniker när inte föreståndaren skulle vara i närheten. Som idag, när elektrikern dök upp för att kolla varför elen på scenen beter sig märkligt.

Och där var man ju fast. Tills jag kunde trycka in en liten paus för "lunch" strax innan jag skulle tillbaka för att köra kvällens program. Och därefter skulle vi vara två stycken att bära ner en jävla massa sittkuddar till utrymmen under scenen. Eftersom scenen är hyrd över nyår och en bit in i februari så måste alla biostolar som levererades i somras flyttas. Och återigen, gissa vem som får göra jobbet?

Det har snackats om att jag skulle få hjälp, men av den såg man fan inte röken. Imorgon kväll efter filmerna ska vi visst vara tre stycken, men jag tror det inte förrän de andra två dyker upp. Så enkelt är det.

Men man får sina belöningar ibland. Som idag när jag kunde köra delar av ABBAs Super Trouper album på referensvolym 7,0 via non-sync som ren underhållning när man slet som ett djur med dessa kuddar bakom scenen. Ja, det var livat även om man var ensam på bygget...

Och mer belöning kommer nästa vecka, eftersom jag är den enda från bion som har möjlighet att gå på studiebesök på Skånes enda digitala 3D-bio. Take that latmaskar!

A (working) day in the life...

Av någon konstig anledning fick jag för mig att logga hela dagens händelser. Vet inte varför jag fick den känslan att det kunde vara bra att göra, men det visade sig snart varför...

• 11:55 - Anländer till bion, har då varit uppe i cirka en timme. Påbörjar direkt rengöring av ljudläsarna, då jag anar att dolby-nivåerna inte riktigt stämmer på dem.


• 12:02 - Startar intrimmningen genom att ta ut säkringarna för lamphuset till projektor 2 och kör slingan Dolby Cat. 69T först i projektor 2 och sedan projektor 1 medans ljudprocessorn får tugga på signalen en stund. Kommer på mig själv med att sakna tiden då jag fick skruva på små skruvar i vår gamla CP65:a istället för att låta en dator räkna ut nivåerna själv. Nostalgi.


• 12:14 - Putsar fönsterna till salongen eftersom jag upptäckte sent igårkväll att någon med flottiga fingrar klafsat på rutan framför projektor 1. Hur man nu kan nå dit upp (jag måste ha stege/stå på stolarna på rad 15 för att nå dit).


• 12:25 - Inser att städningen av salongen inte var av högsta kvalitet direkt, hela golvet måste våttorkas igen. Alla fjorton rader!


• 12:52 - Städningen klar, släpper in till Kung Fu Panda.
.

• 12:54 - Startar reklamen...


• 12:57 - ...och nödstoppar skiten igen. Visar sig att scalern har större problem än vanligt. Stänger ridån igen och meddelar publiken att jag bara väntar in lite innan start av filmen.


• 12:59 - Startar föreställningen - trodde jag ja, missade att programmera om automatiken för en bypass av reklamen. Pinsamt men det gick att rädda genom att skifta in lite senare bara.


• 13:03 - Filmen är igång.


• 13:41 - Första skiftet i filmen sker, projektor 2 rullar nu med akt 3 av filmen.


• 13:46 - Projektor 1 är färdigladdad med sista hjulet av filmen.


• 13:54 - Skifte nummer två, projektor 1 kör igen med akt 4 och 5 av Kung Fu Panda.


• 13:58 - Projektor 2 redan laddad och klar med akt 3 av Star Wars: The Clone Wars. Här är vi effektiva...


• 14:25 - Eftertexterna tar vid på Kung Fu Panda och publiken vandrar ut. Eftersom alla har gått ut stänger vi dörrarna och jag tar mig friheten att slå tillbaka bildformatet till vidfilm redan nu (Panda är i Cinemascope annars), så att jag kan i lugn och ro dra dukmasken rätt redan nu när filmen rullar (jag har ett YouTube-klipp på gång som visar hur/varför jag måste göra det). Givetvis har folk glömt saker och kommer in igen, är rätt pedantisk med bildformat så jag ogillar att köra "fel" format när kunder kan se på.


• 14:35 - Eftertexterna helt slut på Pandan. Öppnar ridån igen eftersom jag har mer att göra.


• 14:40 - Startar och kör test av bild/ljud på digitalreklamen så att jag kan se om scalern håller måttet. Efter att ha valt rätt in och utgång på den så fungerar allt perfekt. Den fem minuter långa testfilmen körs helt felfritt. Samtidigt laddar jag projektor 1 med första hjulet av Star Wars.


• 14:45 - Ljud och bildtest är klart. Kassan är upptagen med kunder så jag hinner ta två telefonsamtal i maskinrummet (har tillgång till kassaprogrammet även där så jag kan boka och svara på frågor).


• 14:49 - Påbörjar insläppet till Star Wars.


• 14:53 - Reklamstart...


• 14:56 - ...och nödstopp igen. Visar sig att scalern är verkligen kass nu. 10 sekunder bild gör att den startar om sig själv vilket tar 20-30 sekunder innan den visar någon bild igen och sedan börjar allt om. Jävla förbannade skit. Misstänker starkt att det är bastu-temperaturerna i maskinrummet som slitit på den.


• 14:59 - Startar 35mm direkt, nu med korrekt programmering av automatiken.


• 15:02 - Filmen igång och jag ringer reklamsupporten, som lovar att skynda på processen med ny scaler. Den är redan felanmäld för fel på nätaggregatet så nu är det än mer angeläget. Speciellt nu som nästa månad ska trailers också ta steget över till den digitala domänen (visserligen bara de svenska bolagen än så länge). Men ändå.


• 15:39 - Dagens höjdpunkt. Får samtal från den maskinist som skulle kört nästa två föreställningar. Han är sjuk. Kan knappt hålla mig för skratt (allvarligt!). Efteråt trodde kassan det var nått fel på mig så mycket som jag skrattade. Det är ju så typiskt så det är komiskt.


• 15:40 - Första skiftet i Star Wars. Projektor 2 kör gladeligen på i 18 minuter på akt 3.


• 15:45 - Projektor 1 är klar med akt 4 och 5 av Star Wars.


• 15:59 - Skifte igen.


• 16:03 - Projektor 2 nu laddad och klar med akt 2 av Mamma Mia!. Effektiviteten når nya höjder...


• 16:34 - Eftertexterna börjar på Star Wars. Samma sak, när alla är ute slår jag om till vidfilm igen. Den här gången har ingen glömt något av värde kvar i salongen. Så jag kan dra i dukmasken i lugn och ro, dock med sänkt volym på filmen. Kung Fu Panda kan jag stå en meter ifrån fronthögtalarna utan problem, för musiken är så underbar, men Star Wars är lite värre.


• 16:42 - Eftertexterna är slut och det sedvanliga tillbakaspolandet tar vid.


• 16:46 - Projektor 1 återigen laddad, fast nu med Mamma Mia! akt 1. Automatiken omställd för start av 35mm direkt som tidigare.


• 16:47 - Städningen klar och insläppet börjar till Mamma Mia!.


• 17:04 - Startar föreställningen lite efter utsatt tid då fler står kvar i kassan till kiosken. Och så har jag bara två trailers framför filmen.


• 17:06 - Mamma Mia! är igång. Och jag anar att min intuition om nivåerna på ljudet stämmer, för det låter... bättre den här kvällen.


• 17:22 - Första skiftet äger redan rum.


• 17:28 - Projektor 1 är klar och laddad med mastodonthjulet med akt 3 till 6 av Mamma Mia! (1 timme 17 minuter).


• 17:38 - Nästa skifte...


• 17:45 - Lyssar i salongen på Lay All Your Love On Me eftersom det är min referenslåt i filmen. Och bas och ljudtryck är tillbaka på sina normala nivåer. Jäklar vilket tryck jag får på volym 6.0. Den senaste veckan har det varit lägre ljudtryck även om volymen har varit densamma. Och det har trillat in ett par klagomål under veckan också, att vi kört filmen för tyst!


• 18:50 - Eftertexterna på Mamma Mia! tar vid. Men här är folk så glada att sitta kvar och lyssna så jag varken kan eller vill slå om till VF redan nu.


• 18:55 - Mamma Mia! slut för dagen.


• 19:11 - Båda projektorerna är omladdade med Arn - riket vid vägens slut, varav första hjulet är väldigt packat med hela 1 timme, 15 minuter. Nästa bara 15 minuter. Har även märkt sista hjulet med egenhändigt skapad CF-märkning så nästa maskinist som nu ska köra Arn kan ladda filmen rätt. Arn har nämligen sladdar av ISO-typ (nedräkning med 24 bilder per nummer), istället för SMPTE-typ (nedräkning med 16 bilder per nummer). Andra filmer med ISO-sladd har haft en CF-märkning (vet inte vad det står för, jag gissar på Control Frame) exakt där jag har räknat ut att man ska ställa filmen.


• 19:21 - Näste maskinist (nej, inte den som var sjuk utan en annan stackare som jag fick ringa in) släpper in till Arn.


• 19:28 - Filmen börjar rulla med lite trailers först ut.


• 19:33 - Arn är igång. Hjälper till att få ut lite försäljarrapporter ur skrivaren, den är lite bångstyrig ibland.


• 19:51 - Packar ihop för att dra mig hemåt.


• 20:23 - Äntligen sitter man på cykeln och tar den lååånga vägen hem. Den som jag alltid tar numera för att motionera samtidigt som den tar mig via hamnen hemåt. Alltid kul att se färjorna som anlöper Trelleborg. Längtar redan tillbaka att åka till Tyskland igen. Kommer på mig med att planera minisemestrar genom dagskryssningar.


• 20:33 - Hemma igen.


• 20:41 - Äter middag. Det första jag har ätit idag, förutom en halv hamburgare som en i kassan inte orkade äta upp, och varför slänga bra mat? Jag som inte ätit innan kunde inte säga nej. Just det ja, det blev en hel del popcorn också, men det blir det alltid.

Ja, se där. En helt vanlig dag i mitt liv... typ.

Slutligen lite datortips: Man kan använda vanliga Anteckningar i Windows 2000/XP som loggbok. Starta ett tomt dokument och tryck på F5 så får du en tidsstämpel inklistrad automatiskt. Så den gamla Pentium 3-datorn i maskinrummet fick mycket att göra idag, köra kassaprogrammets databaser, telefonbokningen och min logg. Men den klagar nog inte.

Nu är måttet rågat!

Under sommaren har jag inte skrivit så mycket på bloggen, det har mest blivit små inhopp när lite mera exotiska saker hänt, och oftast då inte något som handlat om film eller jobbet som sådant. Orsaken stavas mer eller mindre utmattning.

För det första har jag inte haft semester på ett och ett halvt år. Och det börjar ta ut sin rätt när alla andra tar ut sin semester och flyr fältet till höger och vänster. Juni månad i år har jag mer eller mindre kört samtliga föreställningar vi visade helt själv. Och det var inte lite med alla storfilmer som låg då. Juli har fortsatt i exakt samma anda... Då sticker det direkt i ögonen när man som i mitt fall inte ens kan ta en enda ledig dag nu i augusti för en Tysklandsresa utan att det måste planeras in absurdum långt i förväg. Jag blir inte ens tillfrågad om jag vill ta någon semester. Nej, alla förutsätter att jag kan jobba precis alltid.

För det andra har man en arbetsplats som trots övertagandet av ett större företag för två år sedan, med utökad filmvisning som följd, fortfarande är hopplöst fast i en förlegad syn på jobbtiderna. Förr var biografen grön, och körde därefter: fem kvällar i veckan, en föreställning per kväll. Nu har vi varit en röd biograf (SFI-avgiftspliktig) i nästan två år och kör alla dagar i veckan, minst två föreställningar - ofta fler än så - men kassapersonalen jobbar ändå "bara" mellan timmen före föreställningsstart och tills dess att filmen har startat. Jaha? Det innebär att många av dem springer så fort att eftersläntrare som kommer fem minuter efter utsatt starttid har jag fått sälja biljetter till, trots att jag då är vaktmästare och maskinist med fullt upp när filmen ska starta.

Idag inträffade också en incident av rang (och den direkta orsaken till den här urladdningen på bloggen) och jag har sällan blivit så förbannad som idag. Ponera själv att du har fullt upp och ber någon som sålt till 16:30-föreställningen ta över och sälja och svara i telefon för kunder som strömmar in till nästa förställning 18:30, och får till svar att "jag börjar inte jobba förrän 17:30"... jaha? Och sedan inte lyfter på sin feta röv och gör ett dyft. Och som sedan dessutom går iväg från bion utan att meddela mig som gått tillbaka till maskinrummet för att ta hand om ett av två skiften i filmen! Det kom kunder från gatan men som vände efter en stund igen eftersom ingen kom och hjälpte dem i kassan, jag hade ju ingen aning om att kassapersonalen hade flygit sin kos! Värre var att kassan var ju kvar, helt obevakad. Och det rimmar ju fan så illa med tanke på inbrottet för ett tag sedan.

Så jag gjorde det som vi egentligen inte ska göra: låsa dörren och högaktningsfullt skita i alla telefonsamtal, för då ville jag bara hantera filmen och var annars så obeskrivligt arg att jag omöjligt kunnat hantera folk i övrigt. Ett under att jag ens kunde ladda hjul tre av Kung Fu Panda för den delen heller... Sen ringde jag inte ett, utan två samtal. Till föreståndaren och sedan till VD:n i Stockholm. Och det utlovades liv i luckan, vilket verkligen behövs nu.

Måste tillägga att min kritik givetvis inte gäller alla som jobbar i kassan, flera har jag haft otroligt roligt med under sommaren, och lärt känna än mer nu än under alla år tidigare som vi jobbat tillsammans.

För det tredje förvärras situationen av att jag har en projektor med defekt ljudläsare. Projektor 2 har, som senaste teknikern konstaterade, troligen en sprucken glasstav i läsaren. Vilket ger spökfrekvenser och distorsion, tillräckligt för att förstöra kanalseparationen och att dialogen ska spricka och låta vass. Nu är hela anläggningen hjälpligt korrigerad för felet, och tack och lov låter musikalen Mamma Mia! ändå bra på den projektorn, men enda sedan Indiana Jones och kristalldödskallens rike kör jag alla filmer på tre hjul, även om de går in på två. Jag kör helt enkelt så lite som möjligt på projektor 2, och det är alltid bara en akt. The Happening och Kung Fu Panda delar rekordet på endast 12 minuter på den enskilda akten. I Mamma Mia!s fall kör jag akt 1 och 2 på var sin maskin och slutligen resten av filmen på den hela projektorn igen. Kunderna märker inte av det (förutom de som hör bra), och i gengäld är jag fast i maskinrummet mycket mer än vad jag egentligen känner för. Och så krockar det totalt med punkt två ovan. Ni förstår...

För det fjärde är det ju förbannat kul att jobba kväll efter kväll i en bastu. Nej jag skojar inte. Luftfuktigheten för närvarande och temperaturen i maskinrummet gör att det är en bastu jag jobbar i. 43 grader varje jävla kväll när alla filmer är körda. De sista timmarna går det inte att gå upp till filmen utan att det svider i kinderna och man känner hur ögonen blir ansträngda. Svetten formligen rinner av en också, och så toppas allt av att man får en varning för att slutstegen kan lägga av i den extrema värmen. Och här sitter jag med en musikal och tung action i The Dark Knight. Det är ju väldigt tysta filmer vi pratar om, eller hur? Vår portabla AC går ju bara att köra mellan förställningarna då dörren är öppen och vi har någonstans att leda ut värmen.

Nu har man äntligen lovat att göra något åt ljudläsaren (men herregud liksom, den gick sönder förra våren, ny beställdes i januari i år och först nu till hösten ska den dyka upp), och ventilationen har man också sagt sig vilja åtgärda så fort som möjligt, men å andra sidan tror jag på det först när det händer något. Jag har en åtgärdslista med punkter som sträcker sig tillbaka över ett år, och det händer inte ett dugg på flera av punkterna.

För det femte är det ju jättekul att dyka upp dagen efter en ytterst välbesökt föreställning av Mamma Mia! och finna salongen i exakt samma skick som kvällen innan, dvs. helt ostädad. Och det är 60 minuter till filmstart. Eller för den delen att städpersonal har mage att inte dyka upp mellan två föreställningar som de ska, för jag har ju all tid i världen att städa efter 140 kunder på Kung Fu Panda, och det innan en fullbokad föreställning av Mamma Mia!, där jag ska ladda om två projektorer, bråka med vår dukmask och städa... på bara 15 minuter? Och som ni kanske anar, har det inte hänt en gång... utan ett flertal. Sommaren har varit full av många och långa samtal till föreståndaren må jag säga...

Och slutligen - och nu blir det lite mera privat - är det tröttsamt att vara singel. Sommaren har varit full av romantiska komedier och det har emellanåt varit jobbigt att ta alla smällar till höger och vänster med jobbet, utan att ha någon där hemma som väntar på en, eller för den delen, någon att se en bra film med. Speciellt när de många romantiska filmerna konstant påmint en om vad man går miste om. Visserligen ser jag alla filmer vi får tillsammans med min andre maskinist, men straight som han är blir det inte riktigt samma sak. Det ska däremot sägas att utan honom hade jag absolut gått under isen för länge sedan.

Jag besökte ett medium förra hösten som sa att det skulle dyka upp någon i min närhet, och nyligen upprepades budskapet när andra i familjen besökte samma medium. Jag är bara rädd att jag i min enskildhet har gått in för mycket i jobbet och slutar se mig omkring, att jag kört på i samma gamla hjulspår för länge för att ens kunna väja när jag kanske skulle ha gjort det. Min personliga inställning till saker och ting är att allt har en mening, och allt som hänt har garanterat en mening i det långa loppet. Jag är bara så orolig för att jag förstört för mig själv genom att inte kunna ta det lugnt och sakta ner någon gång, trots att jag vet att mitt råd till mig själv skulle vara att tagga ner och låta saker och ting lösa sig själva.

Frågan jag har ställt mig själv också är hur länge och hur mycket jag orkar stå ut med. Och svaret är att jag vet inte. Jag har ingen aning om när jag eventuellt går in i den berömda väggen, eller om jag kommer att ta mig ur ytterligare en svacka i tillvaron. Det som talar för ett positivt slut på sagan är att dagens incident inte slutade med att jag känner mig uppgiven eller trött, utan snarare enormt agiterad, med ett tydligt sikte på att nu jävlar ska jag ändra på saker och ting.

Men det är inte, och har inte varit, helt nattsvart. Det finns små glädjeämnen, och mer roliga saker runt hörnet, både i livet och på bloggen. Men det sparar jag till en annan dag, för nu har jag suttit kvar på bion i över en timme extra och putsat fönsterna mellan maskinrum och salong. Nu får det räcka för idag.

Väck inte nattdjuret...

Ugh! Jag är definitivt ett nattdjur. Inte nog med att man alltid jobbar sen eftermiddag och kvällar/nätter. Att går ur sängen innan kl. 12:00 anser jag är ogudaktigt tidigt.

Så att bli väckt redan kvart i tio av Stockholmskontoret var ju väldigt roande... och än bättre blir det när hela nätverkstrafiken på bion ligger nere, därav ärendet.

Snabbt en kopp kaffe och sedan fick man sätta fart till jobbet igen. Och där kommer nästa konstighet. För vad är det med våra elektriska saker nuförtiden, först scalern och nu routern som har problem med strömförsörjningen. Visade sig vara nätadaptern som inte längre kunde hålla spänningen uppe, vilket fick till följd att VPN-tunneln till huvudkontoret låg nere. Och det samtidigt som telefonen går varm med folk som vill boka till Mamma Mia!. Jättekul.

Nåväl, det löste sig med en annan adapter som fungerade. Men vad ska man göra nu när man ändå är uppe så här "tidigt"... tur att jag bara ska köra halva kvällen, annars lär jag nog somna i maskinrummet.

Hur ledigt blir det idag då?

Så, då drar jag till Köpenhamn och spenderar ledig tid med lite 70mm-film.

Frågan är bara hur ledigt det kommer att bli. Sist jag var i Köpenhamn så fick jag sitta och hjälpa till med felsökning på bion när jag åkte Metron hela vägen från Nörrebro station ut till Kastrup (förvånansvärt bra mobiltäckning nere i tunneln).

ARF 07, dag 1

De Antirasistiska Filmdagarna har börjat. Det här är tredje året jag kör film för dem. Nytt för i år är att samtliga visningar är digitala.

Började redan igår kväll med att sätta upp dvdspelare, koppla kablar och ordna till ljudet. Noterar dock att spelaren ger bildkvalitet som inte är speciellt bra.

Vaknar som i morse, en aningens sent och får sätta fart direkt. Men jag hann, med 15 minuter till godo. Första gruppen är åttor och nior och ska se Belfast Girls. Den från kulturnämnden som presenterade visningen för elverna blev lite bestört när vissa lärare inte bemödat sig att introducera eleverna i ämnet Nordirland och konflikten där mellan protestanter och katoliker. Nu blev också dokumentären de såg lite för mastig för de flesta av dem.

Men som sagt, bilden var jag absolut inte nöjd med. Småsuddig, diffus, svaga färger. Men jag fick tag på en dvdspelare med bättre bildkretsar. Men ingen HDMI-kabel. Direkt efteråt fick det alltså i ilfart cyklas till Clas Ohlson och inhanda en sådan. Och vilket lyft. Nu är bilden skarp igen. Så skarp att man från rad 1-4 bara ser MPEG-artefakter och artificiell konturförbättring (EE) all over the place. Nåja. Hann provköra hela 20 minuter av morgondagens This is England innan det var dags att släppa in nästa omgång.

Och mitt i alltihopa så ringer VD:n från Stockholm. Den mediaserver vi egentligen skulle kört med var försenad då den skulle programmeras lite till. Fick då reda på att det var meningen att vi skulle haft ett Dolby EX-kort i vår nya ljudanläggning också. Men det lyser med sin frånvaro så möjligheten finns att det ska installeras Surround Extension också när ombyggnad av biografen och installation av non-rewind/digialljud etc. rycker allt närmare.

I övrigt ett jäkla cyklande fram och tillbaka. Förra veckan tog jag även ett par panoraman till en av fotobutikerna i staden, så jag passade även på att leverara dessa bilder och QuickTimeVR-filmer på CD till dem, samt hämta reklamstandee till Bee Movie.

Allt som allt, dagens skörd: 3 energidrycker, 1 cappuchino, 2 filmer (digitalt), 0 filmer (35mm), 1 2 dvdfilmer sedda hemma.

Mardrömsveckan är över... för den här gången.

Höstlovet är äntligen över. Skolbarnen säger nog tvärt om, men jag jublar.

Veckan i siffror kanske?

• 1 salong


• 2 maskinister


• 2 samtal till reklamfilmsupporten


• 6 misstag, kategori oops...


• 7 filmer


• 3 bildformat (2.35:1, 1.78:1 och 1.37:1)


• 3 ljudformat (Dolby SR, Dolby A och mono)


• 13 filmhjul att hålla reda på


• 16 gånger byte av objektiv för hand, från Vidfilm 1.78:1 till Normalbild 1.37:1 och tillbaka igen


• 53 föreställningar


• 69 timmar brinntid för projektorlamporna


• 98 filmladdningar i projektor


• 1550 besökare

Lustigt nog är teaterscenen abbonerad två dagar nu i veckan så jag får ännu mera tid att vila ut på.

Full rulle, eller hur man står ut i galenskapen...

Så här mitt uppe i höstlovsveckan är det verkligen full rulle. På alla sätt och vis.

Jag måste börja dagen med lite energidryck (vilket ju är Kaffe++ på burk, typ). Sen har vi ju matinéer på matinéer och maskinrummet blir bara varmare och varmare, trots en portabel luftkonditionerare som jobbar hårt mellan föreställningarna.

Har pratat med filmsättaren två gånger, VD:n en gång, den lokala platschefen flera gånger. Saker och ting händer hela tiden. Personal som har attitydproblem, schemaläggningsproblem, en VPN-router som lägger av och tar med sig IP-telefonin, letat fram affischer som gömt sig sedan början av oktober... listan är lång.

Och när jag äntligen kan gå hem så fortsätter mobilen ringa med ärenden. Än det ena och en det andra. Tack och lov har jag funnit en liten tråd att hålla fast vid som håller kvar mig vid minna sinnes fulla bruk och jag finner faktiskt tillvaron - trots stressen, svetten och de långa dagarna - fullt angenäm emellanåt. Man har ju givetvis gått och kärat ner sig i någon... *suck*

Men det bästa av allt var i kväll, när ingen mindre än Jan Troell kom och såg en film. Vilket fick mig att minnas den där dagen i december för många år sedan, då jag fakiskt fick äran av att provköra två akter med dagstagningar (dailies) från Så vit som en snö, då de ville se hur fotot skulle se ut på stor duk.

Det är dagar som den här då jag trots allt älskar jobbet.

Lärling + Vikariat

Under veckan som varit så har jag återigen fått gå tillbaka till mina egna "maskiniströtter" och försöka minnas hur det var när jag själv lärde mig köra film. Orsaken är att jag återigen har en lärlig i maskinrummet. Farhågor dök upp att vi kanske är för få aktiva som kör film regelbundet. Så en trevare lades ut till en som tidigare var intresserad och se, napp direkt. Allt jag säger är; welcome to the dark side my Padawan!

I övrigt så fick man ju hoppa in som biografföreståndare för ett par dagar när chefen var på semester. Minst sagt kul upplevelse att hålla i allt det praktiska för en hel biograf. Arbetsuppgifterna är mig dock inte främmande, eftersom jag under en tid fått göra flera små inhopp ditåt. Men det känns märkligt, eftersom jag kommer längre ifrån tekniken och mer åt det administrativa. Problemet är inte att jag ogillar det, snarare tvärt om. Nåväl, jag lär nog inte sluta köra film för det, och jag tar det just som en kortare exkursion som kan sätta de ordinarie uppgifterna i ny dager.

Arbetsnarkoman, nu igen?

Var "tvungen" att ta mig till bion sent på kvällen efter sista föreställningen för att testa nya lampor i salongen. Fick en idé om att dämpa belysningen ju längre fram lamporna satt mot duken för att dels förbättra bildkvaliteten under reklamen och trailers, men också för att skapa en optisk illusion som i bästa fall ger intrycket av ett större prosceneri.

Så det var jag, en trave glödlampor, en stege, filmmusik på bra volym via CD/non-sync, och en tom salong, mitt i natten. Glömde jag nämna att det var obetald arbetstid?

Nåväl, resultatet blev sublilt, men skapar ändå den effekt jag var ute efter. Salongen känns en aningens större genom att lura ögat med ljuset.

Givetvis kunde jag inte låta bli att kalibrera om digitalprojektorn för reklamen när jag ändå höll på, då den nu blivit så inkörd att det var dags att justera ljusstyrka och kontrast lite.

Äventyr på hög höjd

Min dukmask har varit lite krasslig så idag fick jag utföra ett litet akut ingrepp på den.

En dukmask är oftast två svarta tygstycken som på var sin sida av duken anger bredden på bilden genom att flytta sig i sidled. Vissa salonger har även en dukmask som rör sig vertikalt. Normalt fungerar dukmasken som den ska, men på senare tid har den uppvisat problem att dra sig rakt, utan bildar ofta formen av en likbent parallelltrapets. Inte snyggt.

Så det är inte varje dag som man får rulla upp duken, montera ner högtalarna och dra fram den stora stegen för att sedan klättra upp och utföra lite sömnad med nål och tråd för hand, sisådär fyra meter över det svarta, hårda scengolvet. Jag är absolut inte höjdrädd, men det blir rätt nervöst när man står på en liten plattform så högt upp utan speciellt mycket skydd.

Problemet med dukmasken var att en liten reva som bildats för en tid sedan gått upp och nu var större än någonsin, och fick den blytyngda nederdelen att landa på golvet. Men lite sömnad senare så var den som bättre begagnad igen. Och det var bara på höger sida. Vänstersidans problem var tvärt om upptäckte jag. Där har någon dragit upp tyget för långt från golvet istället, så jag måste på hela proceduren igen snart efter att jag skaffat fram fler buntband och byta ut de som redan sitter där.

Arbetsnarkoman? Igen?

Påskafton var egentligen en ledig dag. Ingen film, inga föreställningar, inget mer än en påskmiddag med familjen.

Tror ni inte att jag dyker upp på förmiddagen ändå för att testa en ny typ av programmering av skiftdatorn för projektorerna?

Jodå. Yours truly mer eller mindre bor på bion nuförtiden...

Det enda som är positivt med dagen är att de två testkörningarna av trailers fungerade fullständigt felfritt, så från och med i morgon har jag mycket bättre möjlighet att köra trailers och huvudfilm i skilda bildformat än tidigare.

Och så fick jag återse en gammal favorit jag har liggande, trailern till Michael Bays The Island, på hög volym i Dolby SR till råga på allt. Mysigt.

Arbetsnarkoman?

Jag trodde Halloween redan hade varit, men när jag såg arbetsschemat för imorgon första gången så var det rena rama Fredagen den 13:e. Sju föreställningar med en total arbetstid på över 14 timmar i sträck.

Vi är för närvarande tre personer som kan köra film på bion. Jag är den ende som inte har något annat jobb så jag kan allt som oftast köra dagtid under t.ex. skollov. Men jag hade ärligt talat väntat mig mer än ett vagt "Eh... nej, det blir svårt..." om varför ingen annan kunde ta och köra kvällstiderna.

Jag har förstått genom att jämföra med andra ställen att jag har väldigt bra betalt, men någon måtta får det nog allt vara. Jag har dessutom jobbat omkring tio timmar per dag sedan i söndags, lägg därtill skolfilmer förra veckan med allt vad det innebar. Så 14 timmar på ett bräde? Tack, men nej Tack!

Glädjande nog så kommer det en person till som jag ska lära upp som maskinist vilket absolut behövs. Inte bara när det är lov utan för vad som väntar biografen runt hörnet med fler salonger, som är under planering.

Hur gick det nu med arbetsschemat då? Jo, jag lyckades få ner mina tider till endast 9,5 timme istället.