Jag struntar faktiskt i vad prognoser och målgrupper heter, om en film från en så stor producent som Pixar blir nedvärderad till att endast visas i sex kopior i originalversion i landet (på premiären utspridda i Umeå, Uppsala, Stockholm - 2 kopior, Göteborg och Lund) blir jag smått sur. Att upprepa den fenomenala känslan av Ratatouille på Royal i Malmö kunde man alltså glömma...
Så det blev att åka buss till Malmö, tåg över Öresund, hoppa av på Kastrup, ta Metron och stiga av i Fredriksberg. Mitt i smeten men ändå avsides i Köpenhamn. Och besöka den relativt nyöppnade Falkoner Biografen. Föreställning 16:30, salong 5 (av 5), beläget i källarplan. Hmmm... Och därtill se digitalprojektorns uppstart på duken... nja, roligare kan vi väl ha det? Förfilmen Presto avslöjade också lite mer än väntat, som hur svårt det är att lägga skärpan rätt i vissa salonger, bilden var skarp i ovan- och underkanten men inte i mitten. Aj aj. Däremot justerade maskinisten skärpan när huvudfilmen startade och la vikten vid mitten av bilden, och eftersom jag inte läser text så gjorde det inget att texten därmed blev det suddigaste jag annars sett på länge...
Men trots allt var duken lika stor som "hemma" och med ett kanonljud därtill så var ju magin komplett. Faktum är att Wall-E i mitt tycke är det absolut bästa Pixar har gjort, någonsin. Så fantastiskt snygg, så underbart berättad och så perfekt att man häpnar, och med ens var resan värd varenda sekund.
Dagen efter så provkörde jag akt 1 av en av de svenskdubbade kopiorna. Visst fanns magin där, även om det nu pratades nått obskyrt språk där på duken... usch. Och dagen efter det så spolade jag upp hela min kopia av filmen, färdig bara minuterna innan premiären dessutom.
Men jag säger då det. När man får hantera något som är så perfekt på alla sätt och vis, kryper verkligen yrkesstoltheten fram igen. Jag blir så obeskrivligt glad av att köra Wall-E, mer så än att (fortfarande) få köra Mamma Mia!.
Det enda jag tycker är synd är att jag egentligen vill köra filmen på en högre volym, sekvensen där Wall-E åker iväg ut i rymden bör nämligen spelas så att musiken av Thomas Newman ges den pondus och karaktär den ska ha, dock blir det lite i överkant för målgruppen med barn. Synd, de vet inte vad de går miste om...
3 kommentarer:
Vid sådana här tillfällen är det praktiskt med DTS och maskinistkontakter! :)
Vi gör som Mattias. Kör DTS skivan. Funkar. Dock har jag inte sett filmen än, men förfilmen är något av det sötaste/roligaste jag sett på riktigt länge.
Jojo, men det är ju inte bara ljudet som är översatt. Pixar och Disney är ju glada för att smidigt översätta även skyltar och annat visuellt i filmen.
Dessutom, DTS? När jag inte ens har en SR-D basement reader än... :-( Men visst är det praktiskt, det håller jag med om. :-)
Jag tog faktiskt upp det här med DTS och "flerspråksmöjligheten" med filmsättaren som gjorde ett besök nyligen.
Skicka en kommentar