Premiär!

Äntligen! Den är här!


Klicka vidare till youtube, dra upp till 1080 (eller 720 om du inte har FullHD) och upp till helskärm. Upp med volymen också när du ändå håller på.

Film nummero 1 av 4 (än så länge) där man varit med om finansiering som gett credits. Finns en film till fast där blir det inte credits, men den är så viktig ändå (dokumentär) att det gör inget. Nu blir det Whisky!

Snart...

Uppdatering: Pressrelease (PDF)

Det här är alltså filmen jag varit med att finansiera tillsammans med ett par tusen andra. Varför? För att den gjordes med Blender, ett 3D program som är oerhört kompetent och helt gratis.

Själv använder jag Blender då och då för att göra lite 3D när det behövs, och jag är så nördig att jag har skapat en mall för att rendera till Todd-AO 2.20:1 och använda en digital sensorstorlek som motsvarar ett 65mm negativ. Hihi...

Blåstrålefilm

Torsdagen som gick hade vi en premiär, första gången jag kört Blu ray film för publik.

Först veckan innan noterade jag att vi var dubbelbokade med digitalvisningar i båda salongerna samtidigt, vilket i mitt fall betyder dvd eftersom vi inte har någon mediaspelare (trots att jag tjatat tidigare, nåväl). Bestämmer mig för att jag kan ju lika gärna ta min egen BD-spelare till salong ett så slipper vi problemet med att skaffa en spelare till, i väntan på riktig digitalbio.

Dagen innan filmvisningen har jag spelaren i väskan och hämtar paket, vilket visar sig vara Big Boys Gone Bananas, och till råga på allt visar det sig vara en Blu Ray-skiva. Nämen! Det var inte väntat, och så lämpligt således.

Sagt och gjort. Provkör bitar från Bananas-dokumentären och valde också att passa på med en hel långfilm efteråt på kvällen. Det blev General Orders No. 9 (trailer här) som jag fått hem från USA, kanske en av de vackraste dokumentärerna någonsin gjorda. Helt i klass med Qatsi-trilogin och Baraka/Chronos. Helt enastående film, och ett oerhört engagerande soundtrack (Om ni tittat på trailern så är det vokala stycket som används "Mother and Child" av John Tavener, framförd av Tenebrae - jag gjorde min research och lyckades hitta rätt inspelning på kuppen! Används flitigt i filmen.) Som givetvis kördes per instruktion: LOUD. Vem vet, troligen första gången den filmen någonsin rullade på Svensk bio, har inte lyckats hitta info om den gått på någon festival, har inte ens hittat att den skulle visats i Europa - vilket iofs. inte är så konstigt eftersom ämnet är den Amerikanska södern och dess urbanisering.

Så, snabbspola till torsdagen. Visning som vanligt, lite irriterande att jag inte lyckades trolla bort startmärket, min spelare visar nämligen "Play BD-Rom" när man kör brända skivor, men den låg bara på i några sekunder. Däremot lyckades jag snyggare med avslut och upptändning efteråt, speciellt eftersom regissören var i salongen då. Givetvis duger inget mindre än perfektion, och det fick jag höra av en ljudtekniker som satt i salongen också. Sånt är kul.

Må säga att det är det bästa av två världar att köra från skiv-baserad spelare. Utmaningen att köra manuellt med ljus/ljud och högupplöst (i det här fallet iaf.) bild/ljud som reder sig själv efter man tryckt på play. Underbart kul. Restaurerar ju lite glädje i det här jobbet som på sista tiden bara består av ladda film/städa efter folk/ladda/städa/gå hem/återvända till jobb... etc...

Moi, Cinematographer!

Ledig, ledig och ledig... nästan. Mindre störningsmoment i ett satellittest från London inför torsdagens visning av en pjäs som hos mig säkerligen kommer besökas av Spöket Laban och närmast sörjande. Nåväl.

Förutom bevistandet av generalrepetitionen av Here comes the Sun på Malmö Stadsteater Intiman så fick jag se ombyggda Royal från insidan. Och lyssna på den unika ljudanläggningen. Och... Provköra egna DCP:er. Skapade från min egen kamera. Lycka!

Det börjar med att man filmar lite. I mitt fall med en Canon EOS 5D Mk II kamera med olika objektiv. Allt filmas i 1080p (1.78:1) i IVTC-sync (dvs 23.976 fps). Detta läggs in i Sony Vegas och bearbetas i en specialprofil jag skapat för ändamålet att göra 2k CinemaScope-filer. Alltså output i 2048*858 pixlar.

Projekt "test2cs-b.veg" i Vegas Pro 11. Frame 7002 markerad.

Därefter var det lite tweaking och fixing och slutligen export till digitalt negativ. Det tog en halvtimme. Därefter konvertering till Jpeg2000-master filer. Det tog nästan fyra timmar(!). För 8 minuter film!!! Tänk då vad en hel jäkla långfilm tar i mastringtid...

Frame 7002 i det digitala negativet.

Ja, och slutligen mastra DCP-filer (som tog inte mer än 8 GB utrymme). Och mata in dem i en Dolby DSS200 server. Och ut på Sveriges Största Bioduk!

Frame 7002 på Royals duk i 2k!

Helt jävla underbart!

I paketet ingick även en vinjett för mina egna smalfilmsvisningar gjord exklusivt i Blender samt en special 2k-CS-version av min Requiem for 35mm video och alla fungerade ypperligt i 2k också. Jag är således väl förberedd för digitaltiden och ska fortsätta skapa eget material för digitalbio. Den saken är klar som korvspad!

Första operan avklarad

Så, då har man haft The Met i huset också. Riktigt trevligt med att rivstarta med Rhenguldet, och även om vi inte ska visa alla operor så känns det som en riktigt bra start. Och inte ligger man på latsidan, redan nu på torsdag fortsätter de digitala evenemangen med teater från London, National Theatres uppsättning av A Disappearing Number. Till skillnad från operorna så ska vi visa alla föreställningar från National Theatre, så här blir en del att göra framöver.

Teknikmässigt har det blivit en hel del nya sladdar. Det eviga ormboet växer sig allt större vill jag lova. Fast på bilden är det värre än det kommer att bli, för nu när allt är testat både en och två gånger samt första skarpa föreställningen är avklarad ska det buntas ihop i snyggare härvor än så här. Det som är nytt är för övrigt en scaler/presenationsswitch, fullHD-skärm, dubbla satellitmottagare, extern hårddisk och en ny ljuddekoder: ECI-60;

Den lilla saken överst i bilden. Smart liten pryl som avkodar AC3 från optisk- eller coax-ingång och matar ut 6-kanalig analog output som ljudprocessorn tar in som externt 6-kanaligt ljud. Skarpögda noterar att den verkar vara inkopplad på DTS:ens kanal, och så är det. Den sitter mellan DTS och ljudprocessorn, och när den inte används bara matas DTS-ljudet vidare. Riktigt smart att den också är modern och har USB-port, så att konfigurera var ju en dröm, bara att plugga in den till min netbook (med drivrutiner installerade givetvis) och säga åt den hur den ska bete sig vid uppstart. Trevligt.

Ny trycksvärta

Nu inför premiären av operavisningar från The Metropolitan Opera på lördag. Vilket ju är trevligt.

Förvirrad lokalpress

I gårdagens lokalpress kunde man se detta:


Nu är det bara så att SF har inte ägt biografen sedan 31 December 1982...

Den som väntar på något gott...

Jag lade märke till en extrascen efter eftertexterna på Iron Man 2. Vilket ju alltid är kul när man inkluderar lite mer för fansen. Fast hur många ser dessa scener egentligen?

Så jag fick en tanke; tänk om man tog en pressbild från filmen, lade in den i reklamprogrammet som går på skärmarna ovan kassan med någon liten bildtext om att "Ska du se Iron Man 2? Den som väntar på något gott, ser mer efter eftertexterna...".

Sagt och gjort. Och resultatet? Nästan fullsatt premiär i vår lilla salong (den stora var hyrd för en teaterföreställning), och efteråt kom bara 5 stycken ut direkt när texterna började. Resterande 28 satt kvar och såg hela filmen. WOW!

Dokumentera mera

Det är mycket dokumentärer just nu. Vi visade Drottningen och jag för drygt en månad sedan, och just nu rullar This Is It (som i och för sig är mer en konsertfilm än dokumentär) och Bananas!^* är inbokad till slutet av november.

Men så är de väldigt produktiva på den lokala fronten också. I våras var det gymnasieelever som gjorde sin egen dokumentär, och för några veckor sedan var det Berra som vi visade.

Och idag är det dags igen för en lite mera mastig 2-timmars dokumentär om en del av dem som arbetskraftsinvandrade till kommunen på 1970-talet.

Soundcheck

Det är irriterande att upptäcka att DTS-ljudet är defekt på en så stor högprofilfilm som This Is It!. Hackande till och från vilket är synd, för annars lät det mycket bra.

Men eftersom DTS annars fungerar felfritt på Upp misstänker jag att det är själva tidskoden på filmen som är kass, eftersom att tvinga över ljudet i SR-D går bra tills att DTS tappar synken och återställer sig själv därefter. Fick ta ut DTS-skivorna och slå av dts-lådan, då först kunde hela filmen rulla klart med Dolby Digital istället.

Volymen? Är i valet och kvalet mellan 6,0 eller 6,5 faktiskt. Får se hur ljudet upplevs när salongen är fylld på premiären. Känslan av en konsert finns där i alla fall, och vår ljudanläggning får sig en trevlig liten work-out på kuppen. Trevligt.

Skånepremiär

Igår hade vi Skånepremiären av Berra, en dokumentär om konstnären Bertil Herlow-Svensson. Såg inget av dokumentären men den var uppskattad av de som såg den, samt att Bertil själv var inbjuden att se den.

Och så fick man pilla på en DVCAM-spelare, vilket inte händer ofta. Just den här modellen hyrdes från Lund, och var en liten bitch att få ut bild ur. Tog ett par försök att koppla ihop den med vår scaler men till sist gick den med på att mata ut S-Video via två av kablarna. Ljudet gick via två XLR-kontakter men hade tack och lov konvetererare till RCA så det gick att mata till vår ljudprocessor i andra änden.

Färgglada sladdar var det i alla fall...

Världspremiär av det lilla slaget

Istället för någon av de stora blockbuster-filmerna så hade vi en lite mindre, men ändå lika intressant, världspremiär igår den 22/4-2009.

Det var nämligen ett par gymnasielever här ifrån Trelleborg som gjort en dokumentär om den gamla svenskkolonin Saint-Barthélemy.

Att köra från dvd som dagen bjöd på är alltid kul. Speciellt som systemet jag koppar ihop för varje gång är riktigt snårigt på sina håll. Fick tag på en dvdspelare med HDMI så jag maxar bilden så gott det nu går via 576p50Hz (uppskalat till 1080p60Hz via vår scaler). Ljudet å sin sida matas in via NonSync2 ingången i ljudanläggningen, som då erbjuder stereo med vänster/höger-front samt "eko" på surrounden. Vilket kan låta märkligt så jag stänger av surround-steget, så att bara fronten jobbar.

Vilket får mig att sakna min gamla CP-65 processor, där jag kunde mata in vänster/höger och be kontrollerkortet att tolka signalen som Dolby Surround och mata ut en 4.1-mix, ungefär som ProLogic gör för hemmabioanläggningar. Fan vad underbart det lät... Nåja, CP-65:an står i förrådet och väntar på att återvända till rampljuset som processor för salong 2. Alltid något.

Presentera mera

I dagarna sju har jag lånat vår scenmästares privata system för trådlösa mikrofoner. Lånat eftersom biograf/scenens egen utrustning är kass, halva mixerbordet fungerar inte och mottagarenheten för ställets egen trådlösa mikrofon var också helt ur funktion. Något som vi upptäckte dagen innan premiären av Quantum of Solace.

Men med scenmästarens hjälp så har vi alltså ändå kunnat prova ett nytt koncept för den här biografen; att presentera filmen. Detta från ett direkt tips från Sony Pictures som kräver övervakning av James Bond-publiken med jämna mellanrum medelst mörkerkikare för att förhindra piratkopiering.

Dock har jag valt att helt koncentrera presentationen till att hälsa välkommen, tipsa om att papperskorgarna inte är farliga och bits inte, kort beskriva för förstagångsbesökare var de hittar toaletterna, samt påminna om att inte glömma slå på mobiltelefonerna... efter filmen. Och sist av allt önska en riktigt trevlig biokväll.

Problemet är att jag avskyr att höra min egen röst på inspelningar. Det är illa nog att jag redan servar vår telefonbokning på denna fronten. Att presentera Quantum of Solace var dessutom min idé så jag fick ju göra detta hela veckan själv. Även de föreställningar som jag inte körde. Nervöst var bara förnamnet.

Men ibland flyter allt perfekt. Gårdagen bjöd dessutom på ett litet klassiskt problem, nämligen att någon bland besökarna parkerat sin bil fel på gatan utanför så att en utfart för boende i fastigheten blockerats. Tack och lov så hade jag ju för en gångs skull en mikrofon i närheten. Så det var bara att fråga efter vederbörande direkt. Och därefter gick resten av presenationen som på räls.

Men idag packar jag alltså ner mikrofoner och mottagarenheter igen. För den här gången i alla fall.

Mamma Mia! vilken dag...

Det började ju lugnt kan man tycka, det skulle levereras lite biografstolar till salong 2. Men det var värsta fys-passet då antalet detaljer och säten vida översteg all min fantasi. Men två timmar tog det att bära in över ett metriskt ton av stolramar, sittdynor, ryggstöd och armstöd.

Och sedan har vi ju då dagens stora begivenhet, premiären av Mamma Mia!. Biljetterna har gått åt som smör i solsken och allt som allt blev bara fyra platser osålda. Enastående.

Mindre enastående var det faktum att en viss kritisk detalj i utrustningen inte ville vakna idag. Nämligen scalern till digitalreklamen, den var stendöd. Vilket i sin tur betydde återgång till de forna tiderna när jag trycker på start av projektorn istället för aktivering av reklamdatorn, lätt nostalgiskt.

Och hur blev volymen på filmen? Jo, jag provkörde den i veckan på 6,2 men fann att även om det fanns ett rejält tryck i musiken och dialogen inte blev för stark så kom vissa inslag av körsång att skapa en för skarp diskant. Jag nöjde mig med 6,0 vilket i alla fall var rekord för offentlig visning (jag har provkört anläggningen på referensvolym också nämligen).

Min favoritakt i filmen är annars akt 3, med Chiquitita, Dancing Queen, Our Last Summer, Lay All Your Love On Me och Super Trouper, allt inklämt på 554 meter film. Magiskt.

Och så slutligen var allt lugnt efteråt, och jag skulle ta bilder på biostolarna som levererats. Då ringer mobilen, en kund som varit och sett filmen hade tappat sin väska och på någon vänster fått tag i mitt nummer. Eftersom jag var kvar på bion var det inga problem att leta upp väskan och återlämna den till kunden som kört tillbaka. Det lustiga var att jag egentligen skulle fotograferat imorgon istället, men valde att ta med kameran redan idag. Där ser man...

Loud and Proud 2

Jag hoppades att ljudspåret på Mamma Mia! skulle vara minst lika välmixat som det till Dreamgirls, och det verkar vara så. Två akter provkördes tidigare idag inför kvällens förhandsvisning och resultatet pekade på att jag skulle kunna köra filmen på rekordvolym, utan att ha besökarna i upptryckta i bakre salongsväggen.

Och Cloverfields 5,7 såg sig slaget av Mamma Mia!s 5,9. Normalt sett håller sig filmerna med så stark mix att allt från 4,5 till 5,0 är vanliga volyminställningar. Men 5,9 lät bra, med riktigt bra ljudbild i musiken utan att det upplevdes som för högt, speciellt då det fanns en del äldre i publiken.

Och så fick jag en kommentar efter filmen ikväll. Att jag gärna kunde dra upp volymen lite till för "det där lilla extra"... Så jag får se var jag lägger volymen på den ordinarie premiären nästa fredag.

I övrigt var det första gången jag körde Dolby-trailern Perspective för publik (fast min trailer säger bara Dolby på slutet). Dubbel premiär alltså.

Tight premiär

Är det inte typiskt? En lokal amatörteatergrupp har haft teaterscenen bokad sedan ett halvår. En av deras föreställningar var satt till 19:00 den 22/5. Gissa vilken högprofilfilm som skulle ha sin premiär samtidigt? Nåja, Indiana Jones och kristalldödskallens rike fick helt enkelt flytta på sig till 21:30.

Eftersom teatergruppen spelade även kvällen innan så var scenen inte återställd till film, så för att provköra akt 1 och 4 av kopian fick jag fixa scenen först. Och därefter ställa tillbaka allt för teatern. Mycket jobb för bara två akter om ca 18 minuter vardera. Men vad gör man inte för premiärpubliken. Men sen var det bara att dra ihop hela kopian på spolbordet och fixa tillbaka scenen till teatergruppen.

Så, snabbspola till kvällen. Teaterpjäsen drar då givetvis ut på tiden och slutar inte förrän 21:22... Och med foajén fylld med filmpublik är det verkligen full rulle som gäller. Scenen återställs rekordsnabbt, tack vare att jag fick hjälp av en annan maskinist som dök upp för kvällen. Jag kastade mig över filmen och laddade, och en stackars städare fick snabbsopa golvet för de popcorn som där fanns kvar efter teaterpubliken. Problemet är att jag inte kunnat ladda tidigare, eftersom jag måste ladda projektor 1 i vidfilm, vilket innebär att dukmasken drar sig in till det smalare formatet, inte så bra medans teaterpjäsen pågår...

Nåväl. Några intensiva minuter senare så var det klart för insläpp och strax därefter tryckte jag på Start maskin 1. Trots allt flöt det på väldigt smidigt måste jag säga. Teatergruppen visste om hur kort om tid det var och gjorde vad de kunde för att avsluta snabbt. Vi på bion var med på noterna och gjorde vad vi kunde, och publiken klagade inte. Tvärt om var det många som reagerade positivt när de såg att det var teater innan deras film.

A(r)nstormningen!

Ja, premiärsugna var ni, Trelleborgare.

315 personer såg premiären av Arn - Tempelriddaren (kapacitetstak 402 för de två föreställningarna). Faktum är att Arn gått bäst sedan Hälsoresan av alla filmer som haft premiär på juldagen. Tillsammans med just Hälsoresan är Arn också de enda filmer som kommit över 1000 besök under december månad, med juldagspremiär.

Det är för övrigt inte första gången lokaltidningen "går på bio". För två år sedan var det lite mera stillsamt då King Kong visades, och även jag fastnade på bild. (Huga, vilken frisyr jag hade då, varning för extremrufs. Numera kör jag ju med korta, sköna, 9 mm.)

Limited editon... typ.

Jag fick ett intressant besked idag, att jag får Sverigepremiären på Jodie Fosters nya The Stranger Inside den 16/11. Men här kommer det intressanta: Filmen får visst en ganska begränsad release. Eller som filmsättaren sa i stil med att SF har "fullt i sina salonger".

Återstår att se huruvida det nu stämmer, eller kanske ändras på vägen. Men det vore onekligen kul med att visa en film i Trelleborg som kanske inte ens går upp från premiärdatumet i Malmö. Det är i alla fall en vinkel för marknadsföringen, en relativt exklusiv premiär.

Och jag har en viss erfarenhet av smala releaser, för några år sedan så visade jag en förhandsvisning på den bästa danska film jag någonsin sett Bornholms Stemme och därefter den vanliga premiären. Nu blev det en liten nischartad film och därmed väldigt kul att visa den. Och den gick inte upp på så många ställen i landet. Den finns inte ens på dvd i nuläget! Så nischad blev den rullen.

Bonusmaterial på bio

Spolade upp min kopia av Familjen Robinson inför premiären och yttrade två saker när jag upptäckte vad som stod på censurkorten. Först Oh Wow! och sedan Oh Shit!.

Först så har Disney tagit efter Pixar och inkluderar en kortfilm före huvudfilmen. I detta fall Boat Builders från 1938, restaurerad och fin. Jättekul att kunna visa en klassiker för dagens unga publik. Men kortfilmen har en speltid på ungefär 7 minuter. Vilket föranledde det andra yttrandet.

För denna speltid är inte inräknad i huvudfilmens speltid, som för sig redan är 95 minuter. Problematiken infinner sig då direkt när vi har film: 95 minuter, kortfilm: 7 minuter, trailers: 4 minuter. I en tidsslot på 120 minuter ger det en tidsmarginal till nästa föreställning på endast tio minuter! (då reklamen startar fem minuter före utsatt tid). Helt klart var vår filmsättare inte medveten om inkluderandet av kortfilmen när han satte programtiderna...

0,3076%

0,3076% av alla besökare i Sverige som i helgen såg Casino Royale valde att se filmen på min bio. Kan tyckas en otroligt låg siffra i procent men faktum är att filmen ligger ganska högt över vårt normala publiksnitt för varje föreställning. En succé med andra ord.

Dock ligger vi i lä om man tittar på antal besökare i snitt per bio, då ligger vi på ca 40% av snittet. Men det beror delvis på att den körs flera gånger per dag i de större multiplexen. Jag har bara kört den fem gånger på tre dagar.