Sedda biofilmer 2007

Precis som förra året tycker jag det är dags att summera året genom att lista alla filmer sedda på bio. I år blev det riktigt många, hela 45 st. Inte riktigt rekord för egen del men inte alls långt ifrån. Här är listan.

• The Departed


• Déjà Vu


• Snow Cake - Årets film!


• Marie Antoinette


• Saw III


• Den svarta dahlian - Årets FLOPP!


• Rocky Balboa


• Babel


• Greece: Secrets of the Past (IMAX)


• Mystery of the Nile (IMAX) - Årets storformatsupplevelse!


• Hannibal Rising


• The Queen


• Sunshine


• 300


• Apocalypto


• Blood Diamond


• The Number 23


• Epic Movie


• Dreamgirls - Årets musikalupplevelse!


• My Fair Lady - Årets bioupplevelse! 70mm på Royal, Malmö! Kaffe i pausen! etc...


• Last King of Scotland


• Notes on a Scandal


• Den nya världen


• Deep Sea (IMAX)


• Ocean's Thirteen


• Pirates of the Caribbean: Vid världens ände - Årets långkörare


• Transformers


• Die Hard 4.0


• Harry Potter och Fenixorden


• Grindhouse: Death Proof - Årets WTF?


• The Simpsons - Filmen


• The Alps (IMAX)


• Disturbia


• Från andra sidan - Årets "oops, jag körde nog på för hög volym..."


• The Bourne Ultimatum


• Bristande bevis


• Råttatouille


• 1408


• Solstorm


• Stardust


• The Kingdom - Årets skräckupplevelse (rent filmtekniskt med skitkopia alltså)


• Elizabeth: The Golden Age


• Guldkompassen - Årets besvikelse


• Saw IV


• Arn - Tempelriddaren - Årets positiva lilla överraskning

5000

Högst troligen passeras en milstolpe idag, nämligen föreställning nummer 5000 sedan nyinvigningen den 7/2 1997.

Jag kan inte riktigt hitta "rätt" föreställning i min statistik eftersom den även rymmer slutna visningar och andra som ligger med för att redovisa antal besökare, men som ändå inte tillhör öppna visningar av ordinarie repetoar. Vi pratar som sagt över 5000 inmatade föreställningar i databasen spridda på tio år.

Men plus/minus ett par föreställningar så är det alltså idag som ser föreställning 5000.

Mellan den 23/1 1937 då Svenska Förenade Biograf AB invigde Grand med Söder om Landsvägen, och 31/12 1982 då SF valde att lägga ner driften, visades 2893 filmer och utöver det 949 matinéprogram. Beroende på hur man räknar hamnar mina uppskattningar på mellan 40000 och 45000 föreställningar mellan 1937 och 1982.

Och då har jag inte ens börjat titta på alla filmer efter den 3/1 1983 då det privata övertagandet startade med Hett guld fram till stängningen med Heat 9/4 1996.

I grund och botten är jag ändå väldigt stolt att få jobba på en biograf som nu varit öppen i drygt 70 år. Listan på filmer är hisnande (sida 130 till 152 i boken jag har som referens, Trelleborgs biografer - Deras historia och program, Karleric Liliedahl 1997). Vilken filmhistoria har inte passerat revy innanför dessa fyra väggar? Synd bara att det gamla maskinrummet inte finns kvar, där alla dessa 40K+ föreställningar kördes. Men det nya, trånga, och lätt bullriga rummet firar alltså nummer 5000 idag.

My drug of choice

Nyligen pantades hela fem flak burkar av denna energidryck. Drickes med fördel morgon, middag, kväll. Dock med egenhändigt beslutad maxdos av fem burkar per dygn. Och absolut ingen alkohol.

Sedan slutet av oktober har det alltså blivit över 120 burkar, men endast två öl.

Om de har någon effekt? Öhm... ja. Efter ett par burkar och därpå en cykeltur i en över en mil, i motvind och högt tempo var jag inte ens trött. Och vid två andra tillfällen har jag gått till sängs 8:40 på morgonen, efter en annars vanlig arbetsdag.

Men idag julafton klarar jag mig utan min Hustler.

Tror jag.

I övrigt en God Jul på er alla.

Uppdatering. Jo, givetvis är jag helt beroende av trimethylxanthine, C₈H₁₀N₄O₂, mera känt som koffein. Abstinenshuvudvärken satte in lagom till sillen... aj.

Månadens bild, december 2007

Nordsjön
Canon EOS 350D, EF 17-40mm f/4,0L USM

En bild från arkivet, här på väg hem över Nordsjön ombord på dåvarande M/S Princess of Scandinavia.

Full rulle, bokstavligen...

Här är den så, eller halva, del 1 av den dyraste filmen i Svensk filmhistoria, Arn - Tempelriddaren, eller Arne som jag kort och gott kallar den för.

Egentligen har jag lyckats med det omöjliga. Den info jag har säger att hjulet jag just spolat upp tre trailers och de fyra första akterna på rymmer 2200 meter film. På hjulet ser ni 2209 meter (vilket är 1 timme, 20 minuter, 31 sekunder). Med utrymme kvar. Dags att uppdatera min info alltså. Och att jag ens vågat mig på detta trick var att utan en egen trailer skulle paketet endast vara 2173 meter långt, vilket skulle rymmas. Men när jag såg hur mycket som fanns kvar på hjulet då var det bara att lägga på trailern, det fanns ju gott om utrymme kvar.

I övrigt ska det bli kul att köra filmen för publik sen. Det är länge sedan jag haft en film med så välmixat soundtrack att jag kunnat köra den på volym 5,3 (mot normalt 4,5-4,8).

BioShock rulez!

Noterar i veckans Film Music Weekly att årets bästa spel vunnit än mer priser, nu har nämligen Gary Schymans fantastiska score till BioShock vunnit för bästa soundtrack vid The Spike TV
Video Game Awards och även vid X-Play Best of 2007 Awards. Sannerligen välförtjänta priser, för att vara musik till ett spel så är det helt i klass med "riktig" filmmusik. Ladda själv ner det gratis (och lagligt) och lyssna (zip-filen finns under rubriken "Introducing BioShock Orchestral Score", sök och ni skall finna).

BioShock vann även priser för bästa Art Direction och manus vid X-Play. Och sannerligen är BioShock spelet jag verkligen vill se som film. Bara man behåller miljön, stämningen och musiken så gott det går. Men risken är stor för att det blir fullständigt förstört om man inte behandlar berättelsen varsamt. Minns hur illa man behandlade Tomb Raider när det fantastiska spelet blev film... tack och lov fick jag sätta tänderna i Tomb Raider Anniversary till PC tidigare i år och läka såren med hur det spelet egentligen borde ha sett ut.

Vad är sannolikheten...

...att kunder ringer exakt då man inte har tid att svara. Eller går till kiosken när man heller inte kan eller bör lämna maskinrummet.

Det här slår aldrig fel, tro mig. Eftersom jag kör med skiften på två projektorer bör jag vara i maskinrummet för att se så allt går rätt till.

Och oavsett längd på filmen och tidpunkter för skiftena så kan man ge sig den på att det nästan alltid är någon som går ut från salongen och vill handla i kiosken. Absolut inget fel med det, men varför väljer de nästan alltid att gå då jag har 2-3 minuter kvar till skiftet och jag egentligen inte vill lämna maskinrummet.

Eller för den delen att jag sitter i kassan i över en timme utan att göra något vettigt alls. Surfar bara lite slött på kassadatorn. Ingen telefon ringer, ingen kund kommer genom ytterdörren. Och jag går tillbaka till maskinrummet för skiftet... och som på beställning ringer telefonen. Eller att det kommer in någon från gatan.

The Omen Curse... continues...

Jodå, nu har jag drabbats av den igen... The Omen Curse.

Den här gången var det dvd:n med remaken som låg på skrivbordet. Och givetvis spiller jag ut julmust över tangentbord och mus. Klibbigt värre!

Filmen är åter förpassad till samlingen där den hör hemma.

Dagens citat - Säg aaaaah!

Jaså, ni ska sitta där och skrika?

Besökare som kommenterar vänner som satt sig längst bak i salongen inför Saw IV.

Och ja, skrika kunde de... under trailern för The Eye som är taggad framför. Sen om de skrek under filmen vet jag inte, för då hade jag slutat för dagen.

Mer panoramafotografering

Förra hösten publicerade jag en liten text om hur man skapar panoramafotografier.

Nu så kan jag glatt länka till mina senaste skapelser, gjorda för Polyfoto, en av de lokala fotobutikerna. Utomhus och butiken samt fotoataljén blev föremål för fotograferingen.

Kul och givande, speciellt utomhuspanoramat där trafik och gående hela tiden ändrades för varje bild. Det blev lite pussel över det hela, men det gick. För att inte nämna hur svårt det var att haffa parkeringsplatsen innan någon annan bil hann stanna där...

"Välkommen till biograf fryshuset"

Snacka om kontraster just nu. I maskinrummet går temperaturen stadigt upp från 25 grader Celsius när dagen börjar, till en 30-35 grader när dagen är slut.

Samtidigt har ventilationsanläggningen fått spatt och spader (läs: gått sönder) och istället för att trycka in luft med temperaturen 22 grader som bör-värdet anges till i kontrolldisplayen, så står det 12,2 grader i fältet är-värde. Salongen är kall som en igloo!

Så har det varit sedan i fredags. Ironiskt nog så visar vi Guldkompassen just nu, som innehåller en hel del kalla isiga vidder. Begreppet filmupplevelse har fått en ny innebörd...

Uppdatering: Jodå, efter ett par dagar fick de fart på systemet igen. Så nu slipper man frysa.

Stämningsfull marknadsföring

Teaseraffischen till Pixars nästa film Wall-E.

Är den inte underbar? Förutom motivet som väcker funderingar så säger den redan nu mycket mer om filmen än vad många andra affischer gör. Taglinen går heller inte av för hackor:

After 700 years of doing what he was built for,
he'll discover what he was meant for.

Jag får rysningar av den här marknadsföringen. Pixar får helt enkelt inte misslyckas nu.

Den som väntar på nått gott...

Igår fick jag höra att några ur kassapersonalen på min bio skulle in till Malmö, för att se Saw IV. Den har legat som "kommande" för vår del sedan ett par veckor innan Sverigepremiären. Men nu så orkade de alltså inte vänta längre.

Idag fick jag reda på nästa spelveckas program. Gissa vad vi ska visa sen kvällstid? Saw IV, givetvis.

Filmskador deluxe

Bilden får illustrera vad jag fick klippa bort från förra veckans The Kingdom. Min första reaktion vid spolbordet var ungefär i stil med "men va fan är det här?".

Jodå, någon har haft den goda smaken att fullständigt förstöra ljudspåret precis där eftertexterna börjar på akt 6. Lägg därtill att precis hela kopian är fullständigt nerlusad med repor. På båda sidorna. Diagonala på den ena och raka på den andra. Många är gröna. Från början till slut.

Jag skickade inte bara en fysisk filmskaderapport på papper utan även via mail direkt till distributören. Så nu ligger kopian oanvänd i maskinrummet och väntar på transport tillbaka till lagret. Någon mer projektor lär den inte se röken av, får man hoppas för alla filmälskares skull.

Det var nästan så att jag skämdes över att visa en kopia i det skicket.

Omaskerad irritation

Jag blir så trött... idag havererade min dukmask. Igen. Bara tredje gången i år. Dessa svarta tygstycken på var sin sida om duken som så fint ska definiera den "aktiva" ytan på duken ville helt enkelt inte längre flytta på sig.

Tur i oturen var att det skedde efter avslutad föreställning. Värre var det att jag inte var på bion då. Så det blev en utryckning och försöka få den att lyda. Vilket idag bestod i att slå av strömförsörjningen till motorn, och med två personer försiktigt dra var sin dukmask utåt förbi yttersta läget för Cinemascope. Först därefter kan man slå på strömmen igen och låta den vandra in tills den hittar rätt läge. Vi hann få den att samarbeta men det krävdes att vi struntade i reklamfilmen framför nästa föreställning och direkt körde igång 35mm filmen efter att publiken släppts in.

Gissa om jag vill ha vårt befintliga system för dukmasken utbytt...

Ännu aktiv

Jaha, då var en till recension uppe på dvdforum.nu, den här gången för Vargarnas rike. En titel som legat liiite för länge innan man fick tummarna ur... Nåväl. Såg den (minst) tre gånger, läste boken och dammsugit Wikipedia för bakgrund till De grå vargarna, som filmens titel anspelar på. I min mening bitvis medioker bok men bra film.

Jag vill fortsätta att recensera filmer för dvdforum.nu, problemet är att det har varit en bristvara med tid att göra det på. Och de senaste veckorna har varit intressanta, minst sagt, ur den vinkeln att det finns visst något som heter socialt umgänge utanför arbetet också. Livet är trots allt mer än äta, sova, jobba. Och därmed mindre tid till skrivandet... nåja. "If something's important, you make the time" som de säger i Star Trek VI: The Undiscovered Country (hjärnsläpp också, Star Trek Generations ska det ju vara).

Fullt ös!

Det var jag och Stardust. Tom salong, eftertexter rullar. Volymen drogs upp från 4,8 (som ändå gav rätt bra pådrag) till referensnivå 7,0 inför Can Can ur Orfeus i underjorden av Offenbach som filmskaparna haft den goda smaken att inkludera där.

Ja, jävlar vad livat det blev här då. Det var nästan lika kraftigt som om en riktig symfoniorkester som tar i för kung och fosterland.

Synd bara att det inte är min privata stereo vi pratar om... men vänta lite nu... jomenvisst har det ju hänt att jag tagit med en skiva eller två för att lyssna in bra musik... En sak är ju säker, den anläggningen har mer än en gång avslöjat platta och trista inspelningar som annars låter helt ok hemma.

Dagens citat - Big enough?

Oj, nu blev TV:n större...

Någon i publiken när dukmasken gick från vidfilm till Cinemascope innan Råttatouille.

Månadens bild, november 2007

Snöfall
Canon EOS 350D, EF 50mm f/1,2L USM

Det snöade för inte allt för länge sedan. Snön är tyvärr just nu borta igen, men bilden är kvar.

Tillståndskort - när du får oväntat besök

Det är inte varje dag, men när man minst anar det så kommer de... kontrollanterna från Statens Biografbyrå.

Dagens kontroll var bara över om vi hade alla tillståndskort (även kallade censurkort) för den film/trailers som just då visades. Inget krångligare. Inget att anmärka och han var även nöjd med våra anslag om åldersgränserna, vilket ju är bra.

ARF 07, dag 3+4

Onsdag och torsdag ängnades åt att enbart köra American History X. På området är det en klassiker och rullar så gott som varje år ARF kör, och väldigt ofta som vanlig skolfilm. Men räkna med att den får konkurrens nästa gång med This is England, var så säkra.

Annars har dagarna varit väldigt enformiga. Dag 3 gick felfritt, fick tyvärr inte tid att äta lunch, första omgången var slut 11:50 och nästa skulle börja 12:30. Så varken jag eller den stackars projektorn fick inte mycket vila. Kanske var det därför som den inte kunde tända lampa 2 dagen efter. Så den sista filmvisningen gick med reducerad ljusstyrka.

En typisk ARF-dag har varit att anlända till bion 9:00. Starta projektorn, starta ljudanläggningen och dvdspelaren. När menyn väl behagar dyka upp på duken så är det dags att fixa alla inställningar, språk/text etc. Slutligen sätta den att vänta i huvudmenyn med markören på "Play Movie", typ. Stänga för ljuset i projektorn och stänga ridån, samt sätta ljudet på rätt volym och tysta det därefter med mute. Därefter släppa in eleverna och vänta på att allt kan börja. Vilket innebär att jag öppnar ridån, väntar ett par sekunder, trycker på Enter på dvdspelarens fjärrkontroll, slår på ljuset i projektorn och snabbt gå till ljudprocessorn och slå på ljudet igen. Samt upprepa proceduren nästa föreställning.

Det roligaste av allt sådana hära dagar är att lyssna på och ge sig in i diskussioner om filmerna som visas. Flera av arrangörerna jobbar redan med film, andra kommer från Kultur och Skolnämden här i stan och är rejält insatta i ämnet. Och att satsningen går hem står klart.

Men oj vad trött jag blev varje dag. Det blev att sova lite när jag kom hem varje eftermiddag. Vilket jag normalt sett avskyr, hatar att vakna när det åter blivit mörkt ute och veta att jag har kvällen kvar innan jag ska sova "på riktigt". Dessutom har schemat kört till sig så jag fått skjuta upp ett fotouppdrag jag annars skulle gjort imorgon lördag t.ex. Det är verkligen full rulle just nu.

Summa intag dag 3+4: 5 energidrycker, 3 koppar bryggkaffe, 3 filmer (digitalt), 1 film (35mm), 1 dvdfilm hemma.

ARF 07, dag 2

Idag kom jag ur sängen i tid, var på bion i tid, men till vilken nytta. Inte en enda elev dök upp. Arrangören ringde runt och letade efter någon lärare som hade koll, vilket visade sig vara... ingen alls. Rektorsexpiditionen visste inget, en annan lärare i samma arbetsgrupp som kontaktpersonen på pappret visste inget etc. Skamligt Liljeborgsskolan! Jag skäms nästan för att varit elev där för många år sedan. Men i och för sig är jag inte förvånad, ni kunde inte stoppa mobbning då, så då kan ni väl heller inte hålla reda på om era elever är bokade sedan Maj i år på filmvisning om ämnet heller.

Så jag kunde ta lunch extra tidigt. Blev att insupa lite atmosfär och kaffe på Espresso House istället. Träffa på folk på stan och dylikt. Det märks att jag är ett nattdjur normalt sett, för det kändes udda att vara ute så här dags utan att vara på bion. Väl innanför bions ytterdörr tappar man lätt kontrollen om det är dag, kväll eller mitt i natten...

Lite mera livat blev det under eftermiddagen med Skruva den som Beckham. Och som grädde på moset kom 148 personer till den öppna (och gratis) visningen av This is England (salongen rymmer 201). Förbannat bra film. Det känns nästan som en ära att få ha visat den. Så bra är den, och det är inte många filmer som lever upp till den standarden. Senast var med Snow Cake i våras. Fick även sällskap av lärlingen igen som också kommenterade hur udda det är att köra digitalt när man lärt sig köra 35mm.

Andra nyheter för dagen, tja inget speciellt, mer än att en dator till ska sättas in i maskinrummet, en filmpremiär är inställd och ersatt med en annan.

Dagens intag: 3 energidrycker, 2 cappuccino, 2 filmer (digitalt), 0 filmer (35mm), 1 dvdfilm hemma.

ARF 07, dag 1

De Antirasistiska Filmdagarna har börjat. Det här är tredje året jag kör film för dem. Nytt för i år är att samtliga visningar är digitala.

Började redan igår kväll med att sätta upp dvdspelare, koppla kablar och ordna till ljudet. Noterar dock att spelaren ger bildkvalitet som inte är speciellt bra.

Vaknar som i morse, en aningens sent och får sätta fart direkt. Men jag hann, med 15 minuter till godo. Första gruppen är åttor och nior och ska se Belfast Girls. Den från kulturnämnden som presenterade visningen för elverna blev lite bestört när vissa lärare inte bemödat sig att introducera eleverna i ämnet Nordirland och konflikten där mellan protestanter och katoliker. Nu blev också dokumentären de såg lite för mastig för de flesta av dem.

Men som sagt, bilden var jag absolut inte nöjd med. Småsuddig, diffus, svaga färger. Men jag fick tag på en dvdspelare med bättre bildkretsar. Men ingen HDMI-kabel. Direkt efteråt fick det alltså i ilfart cyklas till Clas Ohlson och inhanda en sådan. Och vilket lyft. Nu är bilden skarp igen. Så skarp att man från rad 1-4 bara ser MPEG-artefakter och artificiell konturförbättring (EE) all over the place. Nåja. Hann provköra hela 20 minuter av morgondagens This is England innan det var dags att släppa in nästa omgång.

Och mitt i alltihopa så ringer VD:n från Stockholm. Den mediaserver vi egentligen skulle kört med var försenad då den skulle programmeras lite till. Fick då reda på att det var meningen att vi skulle haft ett Dolby EX-kort i vår nya ljudanläggning också. Men det lyser med sin frånvaro så möjligheten finns att det ska installeras Surround Extension också när ombyggnad av biografen och installation av non-rewind/digialljud etc. rycker allt närmare.

I övrigt ett jäkla cyklande fram och tillbaka. Förra veckan tog jag även ett par panoraman till en av fotobutikerna i staden, så jag passade även på att leverara dessa bilder och QuickTimeVR-filmer på CD till dem, samt hämta reklamstandee till Bee Movie.

Allt som allt, dagens skörd: 3 energidrycker, 1 cappuchino, 2 filmer (digitalt), 0 filmer (35mm), 1 2 dvdfilmer sedda hemma.

Busiga formatändringar

Då har jag visat färdigt Var är Bus-Alfons? för den här gången då. Lustig liten film. Inte för bildformatet, vilket ju är 1.37:1, numera är det ju inte några problem.

Nej, det lustiga var att det den här gången var olika ljudformat på de olika kortfilmerna i samlingen. Den första filmen var från 1994 och i stereo, vilket gick att köra i Dolby A utan problem. Men resten av dem var från 1979-80 och i mono. Så det blev ju till att vakta som en hök och byta från format 04 till 01 i skarven mellan den första och andra kortfilmen, samt dra upp volymen något.

Och för att toppa det hela så hade jag lagt på trailern för Lilla spöket Laban - Spökdags först. Men Laban är i vidfilm 1.78:1. Och allt kördes med optik för 1.37:1, med dukmask som jag inte kan dra in längre än till just 1.78:1 Svårt att förklara i ord för er som eventuellt inte förstår det här med bildformat, men tänk er en Widescreen TV: ta därefter en film i Widescreen men som inte är anamorfisk utan har svarta kanter ovan och under bilden. Kör den sen på er TV i 4:3-läget, vad händer? Jo en bild mitt på skärmen med bara ett hav svärta runt om. Just så såg det ut på min duk under den Laban-trailern.

Det är inte lätt alltid, att hålla reda på allt vad ljud och bild heter.

Mardrömsveckan är över... för den här gången.

Höstlovet är äntligen över. Skolbarnen säger nog tvärt om, men jag jublar.

Veckan i siffror kanske?

• 1 salong


• 2 maskinister


• 2 samtal till reklamfilmsupporten


• 6 misstag, kategori oops...


• 7 filmer


• 3 bildformat (2.35:1, 1.78:1 och 1.37:1)


• 3 ljudformat (Dolby SR, Dolby A och mono)


• 13 filmhjul att hålla reda på


• 16 gånger byte av objektiv för hand, från Vidfilm 1.78:1 till Normalbild 1.37:1 och tillbaka igen


• 53 föreställningar


• 69 timmar brinntid för projektorlamporna


• 98 filmladdningar i projektor


• 1550 besökare

Lustigt nog är teaterscenen abbonerad två dagar nu i veckan så jag får ännu mera tid att vila ut på.

Dagens citat - Sequel?

Jaha, då kommer 1409 snart då?

Besökare som just sett 1408.

Full rulle, eller hur man står ut i galenskapen...

Så här mitt uppe i höstlovsveckan är det verkligen full rulle. På alla sätt och vis.

Jag måste börja dagen med lite energidryck (vilket ju är Kaffe++ på burk, typ). Sen har vi ju matinéer på matinéer och maskinrummet blir bara varmare och varmare, trots en portabel luftkonditionerare som jobbar hårt mellan föreställningarna.

Har pratat med filmsättaren två gånger, VD:n en gång, den lokala platschefen flera gånger. Saker och ting händer hela tiden. Personal som har attitydproblem, schemaläggningsproblem, en VPN-router som lägger av och tar med sig IP-telefonin, letat fram affischer som gömt sig sedan början av oktober... listan är lång.

Och när jag äntligen kan gå hem så fortsätter mobilen ringa med ärenden. Än det ena och en det andra. Tack och lov har jag funnit en liten tråd att hålla fast vid som håller kvar mig vid minna sinnes fulla bruk och jag finner faktiskt tillvaron - trots stressen, svetten och de långa dagarna - fullt angenäm emellanåt. Man har ju givetvis gått och kärat ner sig i någon... *suck*

Men det bästa av allt var i kväll, när ingen mindre än Jan Troell kom och såg en film. Vilket fick mig att minnas den där dagen i december för många år sedan, då jag fakiskt fick äran av att provköra två akter med dagstagningar (dailies) från Så vit som en snö, då de ville se hur fotot skulle se ut på stor duk.

Det är dagar som den här då jag trots allt älskar jobbet.

Ännu en lång dag till ända

Vad göra om man är uttråkad på bio? Döpa om filmer kanske? Just nu har jag kopior märkta med Alfonso den Busige, Kollopuckona, Bourne Again och Råttkäk.

Pinsamt värre

Ok. Helgen är över men mardrömsveckan har bara börjat. Låt oss summera:

1. Glömt en skyddslucka stängd i maskin 1. De första fem sekundrarna av trailern för Lilla spöket Laban - Spökdags syns inte.


2. Glömt byta bildfönster efter föreställning i bildformatet Normalbild. Inget märks eftersom Bee Movie-trailern är hard-matte. Lyckas trycka in fönstret blixsnabbt i rätt läge mellan trailern och huvudfilmen.


3. Glömt programmera om efter tidigare matiné som skulle börja i Dolby A så att även nästa gör det, även om det skulle vara Dolby SR. Publiken hör inget, om det inte vore för volymnivån som var lite låg inledningsvis.


4. Laddat halvbild (dvs. bildrutan låg inte rätt i fönstret). Korrigerades snabbt när filmen startade.


5. Och slutligen, ett clip-freeze fel i reklamblocket gjorde att filmen skulle startat för tidigt, alltså innan reklamen var färdig. För att förhindra detta tar jag över automationen och startar upp filmen manuellt. Men glömmer programmera om densamma så att mitt i 1408 blir det... svart och paus... Maskin 2 tog inte över som den skulle. Ooops.

Jag tror jag behöver semester.

Working nine to five... yeah right...

kl. 11:00, 12:00, 14:00, 16:30, 18:30, 21:00

Där har ni listan över de föreställningar jag skulle köra idag. Med andra ord rubbet. Gå ifrån för lunch? Paus? Nej. På sin höjd en kebabrulle som någon i kiosken/kassan får springa och hämta. Om de ens är kvar, för normalt sett försvinner de efter föreställningsstart likt kackerlacker när man tänder ljuset. Så långa perioder är jag själv kvar på bygget.

Mitt maskinrum har två projektorer som alltid måste samsas om en film, om längden överstiger 1h, 15 minuter, vilket de absolut flesta filmer gör. Även om systemet normalt sett är automatiserat så finns vissa avarter, och flera små irriterande detaljer som gör jobbet rätt jobbigt, om man samtidigt ska hålla koll på vem som eventuellt lämnar salongen för att gå på toa eller vill köpa mer godis i kiosken. Eller att folk kommer in från gatan eller att telefonen ringer. Dessutom är man ju även vaktmästare och släpper in/ut publiken, samt vid behov städar också.

Så, dryga 12 timmars arbetsdag under de här omständigheterna är mer än vad jag egentligen accepterar. Problemet är nämligen att det är så här varje gång det är skollov, och matinéerna tar över schemat likt blodsugare från Transylvanien. Alla andra med maskinistkompetens har något annat att göra. Kvar blir bara jag som kan ta tiderna. Även om jag egentligen också har något annat att göra. Strejka? Nej, inte när vi får två premiärfilmer som måste visas för att visa god vilja mot filmbolagen. Liten biograf som det är måste både kundkontakt och bolagskontakten vårdas.

Så det är inte så konstigt att jag var så trött så jag höll på att somna i maskinrummet. Och misstagen hopade sig. Glömde en skyddslucka stängd i maskin ett, glömde byta bildfönster efter en av filmerna och laddat halvbild. Och då var halva dagen kvar...

Dock inträffade två positiva saker. En annan maskinist kunde motvilligt ta kl. 14:00 så jag kunde åka iväg på släktmiddag. Detta dock efter påtryckningar. Och dessutom fick jag sällskap från 18:00 till stängningsdags. Det blev rätt roligt mellan filmladdningar, tillbakaspolningar och allt det andra. Dessutom bjöd han på tre burkar energidryck. Hjärnan vaknade verkligen till liv därefter. Vilket jag får tacka för.

Bra musik tål att upprepas

Bra filmmusik i all ära, men nu har samma låt förekommit i tre helt olika trailers på kort tid... Lyssna bara på Sicko, Bee Movie och Wall-E.

Den gemensamma nämnaren här är låten The Office av Michael Kamen från Brazil.

Jag vet inte vilken trailer som var först med att använda musiken, men Wall-E trailern använder den bäst i mitt tycke. Ännu bättre är det i den längre teaser som just nu visas framför den svenska versionen av Råttatouille där mycket mera av melodin används. Hela teasern känns centrerad kring användandet av stycket vilket skänker större genomslagskraft. I de övriga fallen känns det betydligt mera pålagt i efterhand.

Lycka är en matinéföreställning

Ta en kopia matinéfilm:



Lägg till ett enkelt körschema, så du vet vad du gör och när:



Lägg ihop och du får en lyckad matinéföreställning. Ok, första skiftet mellan akt 1 och 2 blev det ett litet glapp med svart bild på. Men resten satt som en smäck. I brist på bättre ord: Yay!

Tillägg efter söndagens matiné. Här gjorde jag tvärt om mellan akt 2 och 3, skiftade in lite för tidigt. Men resten gick bra. Det tar sig ju. Nu lär jag väl få besked på att Shrek ska visas hela höstlovet också så är min vecka gjord...

Vad har jag gett mig in på?

En halvtimme kvar till matinéstart. Magen håller på att vända in och ut på sig själv, inte enbart p.g.a. nervositet utan även lite för mycket koffein för någon timme sedan. Aj.

Ungarna dräller in genom ytterdörren, samtliga ska se Shrek den Tredje. Jag som trodde att nu när Råttatouille haft premiär att bara ett fåtal skulle vilja sett ett träsktroll. Illa. För mig alltså, som beslutat mig för att köra Shrek manuellt. Visst har jag övat mig lite under veckan, men just nu känns det otillräckligt.

Jag tror dock att det är dags för lite Yoda-visdom: Do or do not. There is no try.

Samt att det är dags att kolla projektorerna igen, för tredje gången...

Övning ger färdighet

Är rejält nervös inför helgens två föreställningar av Shrek den Tredje. Eftersom förra helgen skulle vara den sista så var kopian redan nerspolad i sin transportlåda på måndagen då beskedet kom om två visnngar till.

Då åkte den upp igen, fast nu sitter varje akt för sig på var sitt hjul. Utan tejp för automationen. Så lördag och söndag kl. 12:00 ska jag åter ge mig i kast med det ursprungliga sättet att köra film som finns. En helmanuell visning.

Endast guidad av de små prickarna man ser uppe i höger hörn av bilden så ska jag alltså få nästa maskin att ta över när föregående akt rullat klart, inte det lättaste när jag inte kört så här på fem, sex eller sju år, minns faktiskt inte när det var.

Så i två dagars tid har jag fått öva upp mig igen. Och jag tror det ska gå vägen nu, men nervöst är det i alla fall. Och så har jag bjudit in min lärling att skåda hur det gick till förr i tiden. Att göra bort mig is not an option...

Upphittat: chipsglasögon!

Igår vid stängningsdags stod en popcornbägare på marken utanför ytterdörren. För att hålla entréytan ren och städad tog vi in den och då upptäckte vi vad som fanns i den. Inte popcorn men potatischips. Och bland chipsen fanns till råga på allt ett par glasögon av märke Giorgio Armani...

Överraskningarnas tid är inte förbi.

Digitala inkörningsproblem

Sydsvenskan rapporterar om SF Bios problem med att visa digitala kopior av diverse Ingmar Bergman-filmer.

Jag tycker det är otroligt läckert att man "återanvänder" digitalprojektorerna som annars bara kör reklam till just spelfilm. Själv har jag redan viss erfarenhet (samt två långfilmer till) på min FullHD-projektor, och mer ska det bli. Om en månad drar Antirasistiska Filmdagar igång igen, och givetvis ställer jag upp och kör rubbet här i stan. Nytt för i år är ju att allt är just digitalt.

Tvärt om mot vad många tror är det absolut inte att bra trycka på en knapp, speciellt inte när man ska köra film från annan källa än reklamdatorn själv. Dels måste man koppla om bild och ljud först och eftersom inget externt inkopplat system är automatiserat är det femtioelva detaljer som ska samköras helt manuellt. Men samtidigt är det kul på nått speciellt banbrytande sätt, en maskinist från 1950-talet hade ju verkligen kliat sig i huvudet vid ansynen av dagens teknik.

Lurig telefon

Efter att i alla år haft en vanlig telefon i kassan på bion här nere i södra Skåne så sitter där nu en ny spännande sak kallad IP-telefon. Växeln finns på huvudkontoret i Stockholm.

Därför kan det bli rätt lustigt när man ringer ut och inte tänker på var växeln sitter samt glömmer bort det här med riktnummer... pinsamt.

Haveri!

Det händer ju ibland att saker och ting inte går som planerat. Eller vad sägs om det här:

Tio minuter efter utsatt föreställningsstart fick jag ett samtal från den som körde torsdagens första föreställning; "ett hjul har gått i sönder och dragit av filmen"... Det var bara att avsluta vad jag nu höll på med och ta mig ner till bion fortare än kvickt. Under tiden kunde maskinisten ladda om den andra projektorn och fortsätta föreställningen, samt förvarna publiken om att det skulle bli en paus mitt i, nästa filmhjul måste laddas på samma projektor.

Men nu hade jag ett gammalt extrahjul liggande, som egentligen suttit någon helt annanstans i projektorn, vilket syns på nästa bild, men det passade. Så vi hann reparera projektorn hjälpligt under tiden så det blev ingen paus i föreställningen, tack och lov.


Men filmen då, ja, 154 rutor har en grov grönrepa nästan längst ut till vänster i bilden, och jag fick klippa bort 14 rutor omkring den plats där filmen helt enkelt gått av. Det var inte läge att ta bort alla dessa skadade rutor, eftersom perforeringen och filmremsan som sådan är hel, samt att skadan sker under förtexterna med bara en voice-over på svart bild. Dessutom är ju 154 rutor bara 6,41 sekunder.

Nytt hjul beställdes inom 20 minuter från haveriet. Samt att alla liknande hjul måste ses över så det inte finns fler sådana bitar med sprickor som bara väntar på att haverera när man minst anar det.

Vad håller UIP på med?

Den frågan är verkligen befogad. För andra veckan i rad så har de totalt strulat till det och jag blir utan Shrek den Tredje i originalversion. Värre är det eftersom vår filmsättare rapporterade om tre av sina biografer som saknade filmer från UIP, samt föreståndaren för den bio där "min" kopia av Shrek fortfarande låg kvar kände till hela fem fall av uteblivna UIP-titlar...

Det är rejält illa ställt på UIP just nu.

Full på en söndagkväll... jajamen!

Jag tror att helgens BioToppen kan bli lite haltande, eller åtminstonde baserad på ofullständiga uppgifter. När jag försökte logga in ikväll och leverera mina siffror för dagen så möts man helt sonika av ett systemmeddelande som påpekar att databastransaktionsloggen är full. Nice! som Borat skulle säga.

Det lustliga är att det inte är första gången det händer. Så ett tips till Kontrollbyråns databasadministratör: När loggen börjar bli full, ta backup på fredagen, innan ni tar helg, så slipper den bli full över helgen när de flesta föreställningar rullar...

Jamen, va fan...?

Ungefär så som rubriken säger var mitt direkta svar på dagens lilla nyhet. Att Shrek den tredje i originalversion uteblev och helt sonika ersattes med den dubbade versionen. Nu har jag redan kört den svenska versionen i fem veckor och att fylla ut med orignalet var hett efterlängtat.

Men nej, torsdag eftermiddag så "fanns ingen kopia ledig". Jamen, i måndags var allt frid och fröjd och jag fick det bekräftat från två håll, så hemsida, skyltfönster, lokaltidningens kalendarium, bioguiden.se och telefonsvarare har fel uppgifter.

Vem som klantat sig bortom rim och reson vet jag inte. Bara att det är så fruktansvärt irriterande med det extremt korta varslet, samt så tråkigt att någon inte kan hålla koll på om kopian var ledig eller inte.

Hur var det kopplat här då?

Fick sätta upp en varningstext på kontrollenheten på min projektor 1 för en tid sedan. Detta eftersom den är smått märkligt kopplad så att ljudet matas ut direkt även om du inte skiftat in projektorn. Skulle jag alltså starta en film utan att köra reklam först t.ex. måste jag se till att tysta ljudet med mute först, annars hörs det klassiska lilla synkpipet strax innan bilden startar.

Detta har även en annan, lite mera irriterande bieffekt, att när jag startar projektorn utan film laddad, som t.ex. när jag ska byta bildformat, så skickas en ljudpuls på full modulation till processorn. Detta ter sig som ett kraftig knäpp i ljudet. Vilket med slutstegen förvandlas till en kraftig smäll. Och med mina nya slutsteg så är smällen nu så kraftig att den potentiellt kan förstöra högtalarna på sikt.

Men kopplingen är inte helt av ondo, utan när jag ska köra min testslinga Cat. No. 69 Dolby Test Tone (eller på svenska helt kort Dolby-ton) så behöver jag inte mer än ladda slingan och trycka på start. När jag ska köra tonen i projektor 2 måste jag ta ut säkringarna i lamphuset så jag inte tänder kolven, och därefter trycka på start och inskifte för att få ut ljud. Lite mera omständligt.

Månadens bild, oktober 2007

Bildäck
Canon EOS 350D, EF 17-40mm f/4,0L USM

Ombord på M/S Trelleborg, här under de sista minutrarna in till färjeläget i Neu Mukran. Det finns få saker som är så mysiga som när kavitationen får hela däcket att mullra härligt (yes, I'm a sucker för low frequency effects...)

Lärling + Vikariat

Under veckan som varit så har jag återigen fått gå tillbaka till mina egna "maskiniströtter" och försöka minnas hur det var när jag själv lärde mig köra film. Orsaken är att jag återigen har en lärlig i maskinrummet. Farhågor dök upp att vi kanske är för få aktiva som kör film regelbundet. Så en trevare lades ut till en som tidigare var intresserad och se, napp direkt. Allt jag säger är; welcome to the dark side my Padawan!

I övrigt så fick man ju hoppa in som biografföreståndare för ett par dagar när chefen var på semester. Minst sagt kul upplevelse att hålla i allt det praktiska för en hel biograf. Arbetsuppgifterna är mig dock inte främmande, eftersom jag under en tid fått göra flera små inhopp ditåt. Men det känns märkligt, eftersom jag kommer längre ifrån tekniken och mer åt det administrativa. Problemet är inte att jag ogillar det, snarare tvärt om. Nåväl, jag lär nog inte sluta köra film för det, och jag tar det just som en kortare exkursion som kan sätta de ordinarie uppgifterna i ny dager.

Limited editon... typ.

Jag fick ett intressant besked idag, att jag får Sverigepremiären på Jodie Fosters nya The Stranger Inside den 16/11. Men här kommer det intressanta: Filmen får visst en ganska begränsad release. Eller som filmsättaren sa i stil med att SF har "fullt i sina salonger".

Återstår att se huruvida det nu stämmer, eller kanske ändras på vägen. Men det vore onekligen kul med att visa en film i Trelleborg som kanske inte ens går upp från premiärdatumet i Malmö. Det är i alla fall en vinkel för marknadsföringen, en relativt exklusiv premiär.

Och jag har en viss erfarenhet av smala releaser, för några år sedan så visade jag en förhandsvisning på den bästa danska film jag någonsin sett Bornholms Stemme och därefter den vanliga premiären. Nu blev det en liten nischartad film och därmed väldigt kul att visa den. Och den gick inte upp på så många ställen i landet. Den finns inte ens på dvd i nuläget! Så nischad blev den rullen.

Sandrews älskar att ändra på saker...

Tidigare i somras ändrade de åldersgränsen på Ocean's Thirteen, vilket de faktiskt även gjorde med Ciao Bella (från barntillåten till 11 år).

Och nu har de uppdaterat filmaffischen för Solstorm.

Original till vänster, ny version till höger.

Mycket ska man se...

...innan ögonen trillar ut. Som den här bilen på bildäcket ombord på FS Sassnitz på väg hem från Rügen.

Och ja, bilen är knökfull av en gigantisk planta från bagageutrymmet till det främre passagerarsätet.

I övrigt en kul, men kort, resa över dagen till Bergen, Rügen. Fick sett biografen Kinowelt, Bergen från utsidan, alltid något.

Och det märks att det blåste kraftigt under båda överfarterna. Jag har så här, dagen efter resan, fortfarande spökimpulser till balanssinnet som säger mig att allt gungar på ett visst rytmiskt och våglikt sätt. Samma fenomen inträffade efter ett dygn ombord på färjan som gick till England för två år sedan.

Tillägg: Glömde nämna att det blev lite inköp också, givetvis. Två flak Harboe Dark, två flaskor Gordon's London Dry Gin, och en flaska Auchentoshan whiskey (en av de få låglands whiskeysorterna).

What's wrong with this picture?

Nu blir det en bildgåta för biografmaskinister, så jag får be om ursäkt till mina läsare som inte jobbar på bio, ni lär ju inte fatta mycket tyvärr. Men kanske är det intressant ändå.


Det finns ett fel på bilden. Vad är det som inte stämmer? Större bild fås om ni klickar på den.

Befinner mig i Tyskland under torsdagen, så rätt svar kommer tidigast på fredag förmiddag. Happy guessing!

Rätt svar finns i kommentarerna.

Sug på den här...

070763_RR_MTV_MtvSugerKuk_noje_60s.mpg heter en fil som dök upp i reklamdatorn häromdagen. Visst höjer man ett ögonbryn när man läser en sådan titel. Och i filmen sitter Johannes Brost och kverulerar över MTV i si sådär 50 sekunder.

Tänker inte återge vad han säger, bara att namnet på filen säger allt. Har upplevt att vissa andra i personalen tycker filmen är pinsam, själv tycker jag den är smårolig eftersom den fort blir så överdriven att man inte kan ta den på allvar. Men överhuvudtaget inget speciellt upprörande, egentligen. Dessutom har väl reklambyrån fått in en fullträff, när reklamfilmen blir bloggmaterial också...

Skulle dock inte förvåna mig om klagomålen kommer krypande snart, så i förebyggande syfte: Reklamfilm är undantaget granskningsplikten och får alltså ingen åldersgräns, som t.ex. i Storbrittannien. Men filmen läggs heller inte i alla block utan endast framför filmer med lite högre åldersgräns, i det här fallet framför en film med 11-årsgräns. Dessutom, vari ligger problemet om man reagerar på en reklamfilm där fellatio endast omnämns, men därefter kan man sitta i två timmar och se på en lönnmördares framfart, utan problem?

Game On!

Då var det dags att ta spelandet till en helt ny nivå. Kvar i PC:n och omkring den på originalskivorna finns en hel del spel som Flight Simulator X, Ship Simulator 2006/2008, Tomb Raider Anniversary etc.

Finns bara ett problem med det, och det är att datorn håller på att förvandlas till en riktig arbetsmaskin. Jag har video/audio/dvd/cd-mastring inlagt, tung bildbehandling, ett par olika webbläsare, två externa hårddiskar och ett (lätt trilskande) 4GB USB-minne. Samt att Windows kör IIS webserver och MySQL-server för mig att programmera på.

Samt det faktumet att jag tackat ja till ett jobb till, som kommer att innebära än mer tid framför datorn gjorde saken biff. Jag måste ifrån datorn mer och konsol måste det då bli. Men vilken konsol? Xbox 360 fick det bli då den är "framtidssäker" med HD format när man skaffar bättre TV. Och billigare än PS3, samt att den lokala spelbutiken hade ett ex inne av Elite-versionen. Så idag sitter jag med Guitar Hero II och BioShock. Och väntar på releasen av Alan Wake...

Camouflage

Har fått låten Camouflage av Stan Ridgway på hjärnan. Allt för att någon lyssnare önskade den i Vaken i P3 & P4 häromnatten. Normalt sett kan jag lyssna på radio utan problem, det mesta rinner av som vatten på teflon. Utom den här låten...

Det värsta är att jag vet med mig att om en låt fastnar är artisten ofta något att kolla upp, vilket kan bli dyrt. Det var så jag upptäckte Yes efter deras låt Homeworld (The Ladder) medverkade i spelet Homeworld. Det blev två CD-album och en konsertdvd snabbt därefter (och just albumet The Ladder är fortfarande en av de bästa skivorna i samlingen, soundtracken exluderade).

Men vad gör man inte för bra musik.

Äventyr på riktigt hög höjd med IMAX

Det är Draft Take away-week, eller rensning av texter som inte blivit publicerade än. Denna film sågs för ett tag sedan och först nu publicerar jag mitt omdömde av densamma. Snigelartat...


The Alps
Regi: Stephen Judson

En av de mest omtalade storformats- filmerna är dokumentären Everest där man för första (och än så länge enda) gången tog med sig en IMAX-kamera upp på toppen av världens högsta berg. Dessvärre har jag inte sett den filmen så jag kan inte uttala mig om dess kvaliteter, men det räcker med att syfta på Everest för att dra till sig uppmärksamheten. Och det märktes när den senaste MacGillivray-Freeman filmen fick Dansk premiär i Köpenhamn, med titlen Europas Everest.

Med berg endast hälften så höga som i Himalaya, kan det då gå att skapa en visuellt utmanande dokumentär? Jupp. Faktum är att kontrasterna mellan de snöklädda topparna, de kala bergsytorna och de lustra och gröna dalarna i Schweiz är det som gör den här filmen så vacker. Och inte bara det, de gör en del sinnrika val av inspelningsplatser, t.ex. ombord på ett tåg med panoramafönster ut över alpdalgången de passerar under tiden som huvudpersonerna diskuterar saker. Eller när den beryktade norrsidan på berget Eiger presenteras i bild, uppifrån och ner, fast upp och ner och samtidigt som bilden panorerar upp över duken. Svårt att förklara och känslan i magen är lika svår att beskriva, men det är så lyckat att man myser.

Finns det något att klaga över? Inte direkt, förutom att grundhistorien är lite tunn och sammanfattas lätt som en mans kamp mot berget, föga originellt. Bortsett från det är det en intressant film om just berg, och de som är starka nog att besegra dem.

Upplevelse: 8/10
Film: 8/10

Odeon, Dunfermline

Med anledning av gårdagens inlägg om besökta biografer så kom jag ihåg att jag hade ett utkast liggande, från den 13:e januari i år... ooops. Here goes, lätt redigerad:


Jag var som sagt på semester i Skottland under jul och nyårshelgen, och passade givetvis på att gå på bio. Detta var för mig första gången utomlands för traditionell film. Tidigare har det ju mest varit IMAX-film i Köpenhamn.

Men så, fredag 29/12 2006 ordnade jag biljetten (£6.50) till 12:30-föreställningen av Night at the Museum på Odeon, Dunfermline.

För att vara helt byggt efter den nya amerikanska standarden för "shopping mall cinemas" var den helt ok, om än lite opersonlig. Tio salonger längs en lång korridor varav foajé (med café och spelhörna) mitt på. Från insläppet var det bara att leta upp salong 2 för min del och kliva in. En liten miss var att det var första föreställningen för dagen i just den här salongen så belysningen var satt på film-läget så det tog en liten stund innan man kunde se var jag skulle sätta mig. Tur i oturen var att det var fri sittning just på den föreställningen, och givetvis tog jag bästa möjliga plats. Längst fram och i mitten då salongen hade Stadium Seating.

Något som verkligen imponerade härefter var två saker: Ridån var av plissémodell, dvs. den drogs rakt upp, något som är väldigt ovanligt annars. Sedan var duken välvd, dvs. svagt svängd. Dock är det bara logiskt då salongen är ganska kort p.g.a. den kraftiga graderingen. Ju kortare avstånd du har mellan projektor och duk ju svårare är det att få till en bild med skärpa över hela duken.Såvida du inte gör duken just lite svängd.

Det som dock verkligen skiljde sig mest från en svensk föreställning var filmstart och reklam. Föreställningen började prick 12:30, normalt förfarande i Sverige är att starta ungefär fem minuter före annonserad filmstart. Och sedan var det det här med reklam. Hela 24 minuter gick åt till trailers, reklam och informationsfilmer - som Odeons egen film om hur man uppför sig på bio och att det är förbjudet att filma av duken.

Just "anti-pirat filmen" var av hel annan kaliber än de beskedliga små textskyltar vi ibland ser framför de svenska premiärerna. Här var det högljutt och animerat med tydligt budskap "Ignorance is no excuse". Jag vet att många irriterar sig på dessa men i ärlighetens namn gör inte jag det. Dessutom, skulle någon bli ertappad med att filma av duken efter den trailern så är man både blind och döv.

Dessvärre led föreställningen av ljudproblem 1A vad gäller volyminställningen. Volymen var satt till vad filmen låter bäst på, och eftersom trailers och reklam är högre mixade så fick trailern för The Pursuit of Happiness det tveksamma priset för högsta volympeak under föreställningen. Shit vad Dolby Digital på hög volym kan göra med mina öron...

Slutligen så, filmen. Jo, här blev det en stor överraskning. Istället för att släcka helt som är standard i Sverige (såvitt jag vet) så stannar takbelysningen på minimum så att det går att hitta ut vid behov, ingen golvbelysning i gångarna alltså, och det tog ett tag att vänja sig vid. Men att se film utan text på bio var både exotiskt, och hemtamt. Jag ser alltid film på dvd utan textning om jag kan språket som talas.

Men det bästa med hela besöket var att jag fick sett filmen hela två månader innan Sverigepremiären, vilket i sin tur fick föreställningarna hemma i Sverige att kännas väldigt avslagna på något sätt. Seen It, Done That! ungefär. Men det var kul att teasa min maskinistlärling via SMS, "Gissa vad jag såg idag? :D"...

Besökta biografer

I dessa tider då biografer försvinner lite hur som helst började jag fundera på vilka ställen jag faktiskt har besök och i vilket sammanhang.

• Grand, Trelleborg - Den jag jobbar på - duh!


• Royal, Malmö - Den utomsocknes varande favoriten med enorm duk och flera 70mm visningar. Sett två maraton här, Dödligt Vapen 1-4 och Sagan om Ringen 1-3.


• BioPalatset, Malmö - har Malmös näst bästa salong efter Royal (Sal 1). Förbannat synd att den försvann med Astorias fall.


• Filmstaden, Malmö - Diverse filmer för flera år sedan. Har automatiskt undvikit den till förmån för Royal och BioPalatset


• DownTown, Malmö - för en herrans massa år sedan. Såg Space Jam i originalversion. Så länge sedan är det.


• Spegeln, Malmö - Faktiskt besökt även gamla spegeln som låg vid Triangeln, för en "double feature" med La Jetée och 12 Monkeys. Passade därefter på igen när nya spegeln öppnade på Stortorget med De sju samurajerna. Sedan har det rullat på med cinematek och smalare filmer. Vi får väl se hur Folkets Hus och Parker sköter sig.


• Panora, Malmö - Endast en film sedd där, den (ö)kända Baise Moi.


• Filmstaden, Helsingborg - Återigen för väldigt länge sedan. Lejonkungen var det som sågs.


• Royal, Göteborg - Hade tid över och Legally Blonde 2 sågs. Ville se biografen så det var att se vad som bjöds.


• Bio, Kristianstad - Passade på under mönstringen och såg en film. Faktum är att jag nästan förträngt dessa två dagar ur minnet. Undrar vad som hände egentligen... :-)


• Röda Kvarn, Stockholm - Fick "insidertips" av vår dåvarande filmsättare att besöka Röda Kvarn då den bara hade ett halvår kvar innan den stängde. Såg En långvarig förlovning i den lilla salongen men fick stiga in på balkongen i den stora salongen och titta in i maskinrummen. Fantastisk biografmiljö! Så otroligt sorgligt att den inte finns mera.


• Sollentuna Bio, Stockholm - När jag var i Stockholm senast fick jag ju passa på att besöka "huvudbiografen" för den kedja man numera jobbar för. Intressanta lösningar för filmförvaring...


• Skandia, Stockholm - Passade på att titta in i foajén. Tyvärr visades Göta Kanal 2 och jag avstod biljett då jag redan sett filmen.


• Fartygsbion på däck 1, MS Princess of Skandinavia, någonstans mellan Göteborg och Newcastle - Liftarens guide till galaxen på projektor från VHS kan ju alltid vara något? Tja, bra film i udda miljö är rätt kul, och för att överrösta sedvanligt fartygsbuller så var ljudet rätt högt, och bra på kuppen.


• Odeon, Dunfirmline, Skottland - Nybyggt multiplex i utkanten av orten. Såg Night at the Museum hela två månader innan Sverigepremiären.


• Tycho Brahe Planetariet (IMAX), Köpenhamn - För alla behov av 15/70mm-film på 1000 m² kupolduk. Nu har de även asball 3D-film i ny mindre salong.

Hoppas kunna lägga till åtminstonde Pictureville, Bradford, England till listan inom kort.

Bourne again...

Jag gillar framför allt två saker med The Bourne Ultimatum. Att den slutar som första filmen börjar (lagom kryptiskt så jag inte förstör för er som inte sett den), och remixen av Extreme Ways av Moby som återigen får inleda eftertexterna, precis som i föregångarna.

Det är faktiskt en ruggigt bra låt, och det är alltid ett nöje att träda in i salongen för att ta hand om utsläppet lagom i tid för att låten ska börja. Och stanna kvar då alla gått ut för att lyssna klart på mästerverket. Tillsammans med de snillrikt snygga eftertexterna har Bourne-trilogin alltid varit riktigt rolig att visa.

Arbetsnarkoman, nu igen?

Var "tvungen" att ta mig till bion sent på kvällen efter sista föreställningen för att testa nya lampor i salongen. Fick en idé om att dämpa belysningen ju längre fram lamporna satt mot duken för att dels förbättra bildkvaliteten under reklamen och trailers, men också för att skapa en optisk illusion som i bästa fall ger intrycket av ett större prosceneri.

Så det var jag, en trave glödlampor, en stege, filmmusik på bra volym via CD/non-sync, och en tom salong, mitt i natten. Glömde jag nämna att det var obetald arbetstid?

Nåväl, resultatet blev sublilt, men skapar ändå den effekt jag var ute efter. Salongen känns en aningens större genom att lura ögat med ljuset.

Givetvis kunde jag inte låta bli att kalibrera om digitalprojektorn för reklamen när jag ändå höll på, då den nu blivit så inkörd att det var dags att justera ljusstyrka och kontrast lite.

Dammigt värre

Så där, då har jag släppt ifrån mig filmen Från andra sidan. Det speciella är inte själva filmen, utan transporten den kom med. Eller jo, en rolig detalj finns i filmen. Alldeles efter inledningen och förtexterna finns en scen där karaktären Amy anländer till Isle of Wright, ombord på en Red Funnel-färja. Samma färja och exakt samma färjeläge som i filmen finns även i Ship Simulator 2008, som jag köpte nyligen.

Normalt sett skickas 35mm-kopior landet runt i trälådor med hyllor i, en akt på varje hylla. Vissa distributörer har gått över till att varje akt ligger i en rund plastlåda och alla lådor åker därefter ner i en kartong. Båda är ganska bra på att skydda filmen och hålla damm och smuts ute.

Men varför vissa distributörer envisas med att använda ett system av pappkartonger övergår mitt förstånd lite.

Det speciella med pappen som används är att den dammar ner allt i sin närhet så det står härliga till. Och eftersom tejp uppenbarligen inte är uppfunnen ännu så ligger alltid sladden ytterst på akten lös, och släpper därmed in dammet en bra bit in på filmen. Och vi pratar faktiskt mycket damm här.

Varje gång jag får en kopia på detta vis måste jag putsa den först, vilket gör att uppspolningen tar 2-2,5 gånger så lång tid som vanligt då jag måste dra stora delar av kopian genom en mjuk papperstrasa som tar upp dammet. Så får man göra om man inte har rengöringsvalsar att tillgå. Och skulle jag inte göra det så blir bilden på duken helt svartprickig och filmbanan i projektorn dammar igen fullständigt, eller värre, dammet lägger sig på bildfönsterkanten och skapar små berg, vilka syns väldigt tydligt på duken efter ett tag, som indentationer i ovankanten.

Och för att inte nästa biograf ska få en dammoln till filmkopia så får jag tulla på vårt förråd av platspåsar så att akterna inte läggs tillbaka i skiten igen.

Spegeln i Malmö överlever

Då var det visst klart att Folkets Hus och Parker tar över biograf Spegeln i Malmö. Ända sedan Triangelfilm kursade och Spegelfilm AB följde efter har det, åtminstonde i pressen, varit en lagom vild debatt om hur viktig Spegeln är för Malmös kulturliv.

Själv såg jag en del filmer där och lär väl fortsätta med det, men jag är lite skeptisk till Folkets Hus om de inte kommer att uppgradera maskinerna där. Ernemann 12 projektorer som innan Spegeln öppnade stod alla åren på DownTown i Malmö tills SF flyttade till då nybyggda Filmstaden. Jag har hört från fler att tekniken är i starkt behov av uppdatering på Spegeln, och som grädde på moset så stannade projektorn två gånger i förhandsvisningen av Sunshine i våras. Orsaken fick jag reda på var "nått med det elektriska". Öhm, varningsklocka någon?

Tillägg: Det är redan lite bråk om vem som fick uppdraget att driva Spegeln vidare...

Digital villervalla visas nu...

Liten statusrapport bara, sitter här i ett mörkt men spöklikt tyst maskinrum, och ändå pågår en föreställning.

Från en dvdspelare går en S-video kabel upp till scalern som förvandlar PAL 576i till HD 1080p för projektorn. Resultatet är inte speciellt bra bild, egentligen. Men komponentutgången fungerade inte då den gav, öhm, väldigt märkliga färger. Nåväl, det är inte vår dedikerade spelare för ändamålet så allt hopp om bättre bild är inte ute.

Från spelaren går en RGB-kabel, varav jag använder R och B som vänster och höger ljud till Dolbylådan som tar in dessa som Non-Sync 2. Slutstegen för allt utom fronten är avslagna. Hade ingen tillräckligt lång vanlig audiosladd så det fick bli videokabeln istället. Tja, allt går med vilja, våld och vaselin som de säger.

Som jag nämnt tidigare så har kortfilmspaketet flera olika aspect ratios, och dessa kompenserar jag för att vakta som en hök och i pauserna mellan filmerna byta format på scalern. Dessvärre uppenbarar sig en formatmeny mitt på duken när jag gör det. Men så får det gå när jag inte har en separat TV-monitor kopplad till systemet, annars hade jag kunnat stänga ljuset i projektorn tillfälligt.

Amatörmässig setup? Tja, bara om man tittar in i mitt allra heligaste. Publiken lär ju inte märka mycket av det, mer än formatmenyerna då alltså. Men jag lyckades med konststycket att dra ihop programmet på en skiva, istället för att behöva byta mitt i. Dvd-gurun i mig sade att det borde ju bara vara att ersätta den felaktiga filmfilen på skiva ett med den nya på ersättningsskivan och bränna ut på ny skiva. Och se, det gick hur bra som helst.

Digital villervalla

På lördag är det Kulturnatt här i stan, och då ska en mängd olika saker ske runt om på olika ställen. För egen del innebär det en visning av fem kortfilmer skapade av elever på folkhögskola i närheten. Visningen sker givetvis digitalt från dvd på vår digitalprojektor som vanligtvis kör digitalreklamen. Men där slutar de trevliga nyheterna.

För det är lite si och så med kunskapen om hur man bäst kodar en dvd.

Film 1 är anamorfisk widescreen (1.78:1) men inte flaggad som sådan, film 2 till 4 är icke anamorfisk widescreen och film 5 är fullscreen (1.33:1). Till råga på allt gick något fel med film 5 så den kommer på en separat skiva. Hur presenterar man en sådan formatröra snyggt?

Demo Reel

Precis hemkommen från ännu en dag i mörka maskinrummet. Idag lite gladare i humöret än annars, då yrkesstoltheten fått sig ett uppsving, nu när ljudet äntligen fungerar som tänkt.

Det lilla problemet jag haft sedan installationen var att monitorn var felkopplad, alla kanaler skulle kopplas på ett sätt, utom just basen. Dessutom upptäcktes ett tio år gammalt fel på just lågbasen där polerna var vända, något man sedan "korrigerat" i det gamla slutsteget genom att vända kablarna där istället.

Så dagen bjöd på Shrek den Tredje, Från andra sidan och slutligen såg jag själv om en samling trailers som jag fixat ihop till en "Demo Reel" för att kontrollera hur ljuduppgraderingen egentligen låter.

Trailers är kanske inte bästa testinstrumentet eftersom de ofta är hårt komprimerade för att låta högt och starkt utan finess. Men å andra sidan fanns en fördel med det, speciellt med trailern för The Island som river loss nått så otroligt mäktigt och högt. Men de nya slutstegen visade prov på precision och klarhet trots den kraftiga dynamiska komprimeringen. Men även vår gamla fina trailer för Dolbyljudet, Dolby Temple visade prov på en rejält mycket bättre anläggning nu än förr. Så bra som det lät har jag aldrig fått den trailern att låta ens på dvd.

I'm impressed. And proud.

Månadens bild, september 2007

Maglarps nya kyrka
Canon EOS 350D, EF 17-40mm f/4,0 L USM

Månadens bild är tillägnad Maglarps nya kyrka, byggd 1907, och idag den 3/9 2007 inleds rivningen av den. I över 30 år har man låtit den stå och förfalla.

Fotot är från 18/3 2006. Jag var där och fotograferade nyligen och kyrkan var än mer förfallen då. Usch.

Men den hann med och få lite sola sig lite i filmljuset, den kyra i vilken ett mord sker i Wallander: Innan frosten är just den här i Maglarp.

Mullrande felsökning

Så, vad kan det vara för fel på basen som jag nämnde förut?

Eftersom lokalen är en biografteater med riktig scen så har vi en scenmästare också, som nu också råkar vara väldigt väl insatt i ljud och ljus. Han tyckte att symptomen tydde på någon form av kortslutning på vägen mellan ljudracket och högtalaren.

Sagt och gjort, det var bara att rulla upp basen från scenen till bakersta raden i salongen, leta reda på en vanlig elsladd, montera av kontakterna i varje ände och ge sig in i leken att montera sladden direkt mellan slutsteg och baslåda. Och be ljudprocessorn att mata ut lite brus på referensnivå.

Och ser man på, då klarade slutsteget av mata basen utan minsta problem, även med gain på max. Alltså har något gått snett bland kablarna vid installationen. Morgondagen bjuder alltså på fortsatt pillande bland sladdarna i det lilla "ormboet"...

Up and running!

Så, då var den äntligen installerad, men inte helt färdig ändå. Digitalläsare kommer sen så än så länge är det fortfarande analogt ljud som gäller. Ovan syns skönheten tugga på Disturbias ljudspår.

Men under tiden finns ett större orosmoln, eftersom vi inte fick basen att fungera som den ska. Det första man får se när Dolbylådan kör brus till kalanerna är att slutsteget till basen varnar för "overload". Precis det jag ville undvika med nya slutsteg. Uppenbarligen försvinner kraften någonstans på vägen för i salongen hörs basen knappt. Märkligt. Felsökning fortsätter efter helgen...

Men övriga kanaler låter mycket trevligt. Det hörs verkligen att mer kraft har gett bättre ljud, klarare dialog och faktiskt en aningens bättre dynamik. Framförallt när det blir högljutt i filmerna orkar slutstegen äntligen med att leverera allt och inte gröta till det som förr.

Det lustigaste var dock att för att få "rätt" EQ var teknikern tvungen att dra ut de gamla equaliser-korten ut CP65-lådan och titta på hur de var inställda. Den gamla hederliga X-kurvan var helt enkelt inget för min salong, uppenbarligen. Men å andra sidan fick jag svar på varför vi alltid haft ett lite annorlunda ljud än andra biografer.

Månadens bild, augusti 2007

Weeeeeee!
Canon EOS 350D, EF 17-40mm f/4 L USM

En av åkattraktionerna vid årets Palmfestival här i staden. Överraskande häftig faktiskt. Åkte den kvällen innan och satt och skådade ut över vår fina hamn. Läckert att se en färja baxa sig ut ur färjeläget och sekunden senare så far man mot marken i ett rasande tempo.

Måste också berömma årets tivoliarrangör för att ni sänkt volymen på musiken. Förra året kunde jag inte ge mig upp i en åktur utan öronproppar. Det kunde jag faktiskt i år. Nice!

Underbemanning

Idag har jag lyckats med något som egentligen inte borde varit möjligt. Hur många personer behövs för att hålla en singelbiograf öppen? Fram till i dag har svaret varit två, en till kassa och en till maskin.

Men idag har jag fått göra rubbet själv. Det må ha varit en lokal festival i staden med väldigt låga publiksiffror som följd. Och det må ha varit oplanerat.

Men en sak är säker, det gör jag aldrig om.

892 dagar

Så länge håller en dvdspelare av billigt märke, när den spelat upp mina trailerskivor nästan dagligen i två till sex timmar per dag. Tills lasern gav upp och rapporterade "no disc" oavsett vad man stoppade i den.

Ganska imponerade ändå. Men ändå inte. Mina 35mm-projektorer har körts i 10,5 år nu och har först nyligen uppvisat de första små, små tecknen på slitage. Och så finns det ju biografer vars maskiner körts i 40 år utan minsta problem.

Godzilla klampar in på CD, äntligen!

Så äntligen har det lilla skivbolaget La-La Land Records fått släppa The soundtrack från 1998. David Arnolds monstruösa och alldeles underbara Godzilla.

Själv minns jag känslan av att se filmen första gången. Trevliga effekter, dunder och brak-ljud (tydligen var det fel på ljudet på biokopiorna i landet, men jag minns inte detaljerna kring det tyvärr), och så musiken. Faktum är att Godzilla är en av de filmer som fick mig att börja intressera mig för filmmusik på allvar. Så avsaknaden av en riktig score-release har varit svår att hantera. Tills nu då alltså. Det tog mig fem minuter från att jag läste om releasen i Film Music Weekly till skivan var beställd. Så efterlängtad är skivan. Och inte enbart av mig har jag förstått. Så det är lite synd att släppet är strikt begränsat till 3000 expemplar.

Här har vi nämligen i min mening allt vad David Arnold verkligen kan prestera, även utan de tunga synthmattor som han så gladeligen maskerar nästan all sin musik i senare filmer med (då oftast tillsammans med en viss agent). Det är massivt, tungt och så underbart fyllt med en musikalisk berättarglädje att jag blir direkt glad att lyssna på det. Godzillas förtexter måste gå till historien som en av de snyggare koncepten, och även om filmen som följer inte helt lever upp till just den stämningen som sätts här så håller åtminstone musiken måttet hela vägen till slutet.

Till skillnad från Arnolds annars eminenta Stargate så håller sig alla teman och stycken i luften mycket längre. Där Stargate bjuder på bra musik, men i för korta doser och spår så levererar Godzilla samma mustiga och storslagna verk i betydligt längre versioner och med flera repriser. Men framförallt lyfts här fram två versioner av Godzilla. Dels det okända och mystiska monster som jagar gömmer sig i skuggorna, och dels det underbara kreatur det nu faktiskt visar sig vara. Den absoluta musikaliska höjdpunkten kommer därför sig av Guess who's coming to dinner? där båda dessa teman lyfts fram så underbart. Gåshudsvarning utfärdas.

Och lyssnar man djupare hör man redan i Godzilla de korta passager och vissa teman som återanvändes lite senare i några av David Arnolds James Bond-soundtrack. Och likt det stora djurets ojämna konturer så är dessa stycken här mindre finslipade och raffinerades som i deras senare agentinkarnationer, men fullt användbara och lika finurliga som Arnolds övriga musik.

Det är synd att David Arnold inte komponerat någon musik för en film av Roland Emmerich sedan just Godzilla. Det skulle vara kul att höra hur han tacklade en sådan uppgift idag. För deras sammarbeten gav oss ju annars Stargate och Independence Day med sitt nästan legendariska End Credits-svit, den som inte kan nynna den melodin är ingen sann filmmusikfantast!

Work in progress...

Så här långt har installationen av den nya ljudanläggningen kommit. Ok, lite längre faktiskt, ska ta en nyare bild där kablarna är dragna på baksidan.

Men en lustig detalj; när teknikern kopplade upp sin dator mot CP650-burken så identifierade den sig som tillhörande Filmstaden Råsunda, Salong 2.

Haltandet fortsätter...

Sedan min högerfot svullnat upp mystiskt i söndags så har den heller inte blivit bättre. Gårdagen kunde jag knappt att använda foten. Så idag efter en hel svettig dag med att försöka få ihop ett rack med den nya ljudanläggningen så bar det av till akuten för att kolla upp vad som står på. Misstanke uppstod nämligen att det kunde vara en blodpropp.

Men enligt läkarutlåtandet så rör det sig om någon form av bett eller stick från insekt eller annat föremål som orsakat en infektion. Starka små piller skrevs ut och som ska knapras i tio dagar framåt. Sen var det bara att halta hemåt igen.

Läkarens inrådan om att ta ett par dagar fritt från jobbet önskar jag att jag kunde följa. Imorgon ska nämligen installationen av ljudet fortsätta, med elektriker som kommer in för att installera uttag för att mata våra nya monsterslutsteg med (eller som teknikern uttryckte det: "Så kraftiga slutsteg brukar man ha till basen, resterande kanaler brukar bli ett par storlekar mindre").

Jaja, det ska nog gå bra, bara jag får sitta ner så mycket som möjligt. Och så fick jag hem en trevlig bok med posten, The Advanced Projection Manual, något att lusläsa när man annars inte kan röra sig ur fläcken p.g.a. foten. Tack Mattias för ditt indirekta tips i en kommentar nyligen. De bästa 440 NKR jag spenderat någonsin.

The Rollercoaster continues....

Alltså det här är otroligt... jag skrev inatt om den en händelsefylld helg. Händelser som nu fortsätter med oförminskad styrka.

Under söndagen har något hänt med min högerfot. Som den vore kraftigt stukad eller något. Men svullnaden bara växer så smått så i morgon ska jag försöka få tag på en läkartid för att få den undersökt. Under tiden så får jag hoppa omkring på ett ben, för att gå klarar jag knappt av. Kryckor, vad är det för något?

Samtidigt fick jag idag besked om vad som händer med vår planerade ombyggnad till fler biosalonger. Beskedet tror jag inte jag får avslöja än, men låt säga att det var en rejäl liten överraskning. Och slutligen så kommer tekniker imorgon för att titta på vår väntande Dolby CP650 och börja installationen av densamma. Om det nu inte krockar med mitt eventuella läkarbesök.

Rörigt värre. Det skulle gå så mycket bättre om inte fothelevetet gjorde så förbannat ont hela tiden.

Rollercoaster Weekend

Ok, som tidigare rapporterat var torsdagen en bra dag. Därefter har det varit något av en bergochdalbana utan dess like.

Att på på Robert Wells Jubileums Rhapsody gick åt helvete, eftersom en i familjen just nu ligger på Neurologiska Kliniken i Lund. Även om det inte hade varit lika roligt att gå som annars så ångrar jag mig att jag inte gick ändå, eftersom tillståndet trots allt var stabilt och är så smått på bättringsvägen.

Dessutom börjar avsaknaden av en längre semester ta ut sin rätt rent mentalt efter olika, hur ska jag uttrycka det, "incidenter". Eftersom jag vet att vissa av dem kan hitta det här så skriver jag inte mer. Bara att ni i så fall ska tänka er jävligt noga för vad ni säger och hur ni säger detsamma. Det finns faktiskt folk som har lidit sig igenom högstadie- och gymnasietid för mindre ord och handlingar än vad ni har kastat ur er. Och gått i terapi för det.

Slutligen så fick jag ett mycket trevligt besök på bion, av ingen mindre än den som i våras anordnade med tidernas födelsedagsfest med My Fair Lady i 70mm på Royal i Malmö. Det är så underbart att prata med personer som är så väl insatta i vad biograflokalerna betyder för filmupplevelsen. Dina tips var högst välkomna och är redan vidarebefodrade som föreslagna förbättringar. Och ja, jag har redan bokat in 5/4 nästa år, och håller tummarna att du får loss den norska filmkopian till tillställningen!

Bonusmaterial på bio

Spolade upp min kopia av Familjen Robinson inför premiären och yttrade två saker när jag upptäckte vad som stod på censurkorten. Först Oh Wow! och sedan Oh Shit!.

Först så har Disney tagit efter Pixar och inkluderar en kortfilm före huvudfilmen. I detta fall Boat Builders från 1938, restaurerad och fin. Jättekul att kunna visa en klassiker för dagens unga publik. Men kortfilmen har en speltid på ungefär 7 minuter. Vilket föranledde det andra yttrandet.

För denna speltid är inte inräknad i huvudfilmens speltid, som för sig redan är 95 minuter. Problematiken infinner sig då direkt när vi har film: 95 minuter, kortfilm: 7 minuter, trailers: 4 minuter. I en tidsslot på 120 minuter ger det en tidsmarginal till nästa föreställning på endast tio minuter! (då reklamen startar fem minuter före utsatt tid). Helt klart var vår filmsättare inte medveten om inkluderandet av kortfilmen när han satte programtiderna...

En bra dag

En sån dag...

Åkte över till Köpenhamn igen för lite 15/70mm film (vad annars när jag ska till Köpenhamn?). Den här gången med sällskap av min IMAX-Padawan. Och så fick jag provat på Guitar Hero II Guitar Hero: Rock the 80's (var det visst), spelet som alla snackar om men som mig gått ganska obemärkt förbi. Tills nu då alltså. Inte helt min speltyp men mycket roande att försöka hinna med att spela dessa små prickarna på TV:n (och än mer roande att se andra försöka hinna med i Expert-läget, sjukt imponerad av hur fort vissa kan flytta på fingrarna). Tackar de andra som var där för en trevlig kväll.

Kort sagt en dag jag verkligen behövde, efter lite för mycket att tänka på omkring jobbet.

Men givetvis ringer mobilen när man står på ett knökfullt Öresundståg som står inne på station Kastrup, och det är från bion som har problem. Täckningen försvinner i tunnlen till Saltholm, och mobiljäveln hittar inte det svenska GSM-nätet på bron. Men när tåget kom in på Malmö C var problemet löst, och dagen fick åter sitt lugn.

Så här sitter man och dricker en Tuborg-öl, funderar på morgondagen som bjuder på en film som ska spolas upp och sedan... inget mer faktiskt. Jobbar inte alls mer än så så jag kan gå på kräftskiva. Och på lördagen har man biljett till Robert Wells Jubileums Rhapsody.

Äventyr på hög höjd... del 2

Sådärja, nu vart dukmasken fixad. För den här gången. Dessvärre är det inte första gången jag får laga den. Nåväl, det var en fröjd att se den dra sig rätt efter ingreppet. Nu slipper jag ju ta omvägen via scenen för att dra masken rätt manuellt, innan jag släpper in publiken.

Äventyr på hög höjd

Min dukmask har varit lite krasslig så idag fick jag utföra ett litet akut ingrepp på den.

En dukmask är oftast två svarta tygstycken som på var sin sida av duken anger bredden på bilden genom att flytta sig i sidled. Vissa salonger har även en dukmask som rör sig vertikalt. Normalt fungerar dukmasken som den ska, men på senare tid har den uppvisat problem att dra sig rakt, utan bildar ofta formen av en likbent parallelltrapets. Inte snyggt.

Så det är inte varje dag som man får rulla upp duken, montera ner högtalarna och dra fram den stora stegen för att sedan klättra upp och utföra lite sömnad med nål och tråd för hand, sisådär fyra meter över det svarta, hårda scengolvet. Jag är absolut inte höjdrädd, men det blir rätt nervöst när man står på en liten plattform så högt upp utan speciellt mycket skydd.

Problemet med dukmasken var att en liten reva som bildats för en tid sedan gått upp och nu var större än någonsin, och fick den blytyngda nederdelen att landa på golvet. Men lite sömnad senare så var den som bättre begagnad igen. Och det var bara på höger sida. Vänstersidans problem var tvärt om upptäckte jag. Där har någon dragit upp tyget för långt från golvet istället, så jag måste på hela proceduren igen snart efter att jag skaffat fram fler buntband och byta ut de som redan sitter där.

DTS Stereo - djävulens påfund

När DTS började dyka upp som ljudformat skapades även ett analogt format, som ett försök att konkurera med Dolbys analoga motsvarighet. Om jag har förstått turerna rätt så var det billigare att koda till DTS digitalt och analogt, utan att behöva gå via Dolby för en "riktig" Dolby-mix.

Men från början så var DTS Stereo inte alls kompatibelt med Dolby SR, utan skulle alltid köras i A. Jag gick själv på den minan på en visning av Ronin, så jag är naturligt misstänksam mot DTS Stereo. För oinvigda så låter en Dolby A-mix som körs som SR, *erhm* inte speciellt bra.

Men då kan man ju undra vem som idag vid sina sinnes fulla bruk använder ett sådant system idag. Svensk film är svaret. Nu senast med Ciao Bella

Nuförtiden så sägs det att DTS Stereo är Dolby SR-kompatibelt. Men det vette fan egentligen. Alla DTS Stereo-filmer har jag fått köra i A för att det låter något "off". Idag inleddes filmen med alldeles för mycket bas, i proportion med dialog och andra ljudeffekter. Så det var bara att i en tyst scen byta ner till Dolby A.