När DTS började dyka upp som ljudformat skapades även ett analogt format, som ett försök att konkurera med Dolbys analoga motsvarighet. Om jag har förstått turerna rätt så var det billigare att koda till DTS digitalt och analogt, utan att behöva gå via Dolby för en "riktig" Dolby-mix.
Men från början så var DTS Stereo inte alls kompatibelt med Dolby SR, utan skulle alltid köras i A. Jag gick själv på den minan på en visning av Ronin, så jag är naturligt misstänksam mot DTS Stereo. För oinvigda så låter en Dolby A-mix som körs som SR, *erhm* inte speciellt bra.
Men då kan man ju undra vem som idag vid sina sinnes fulla bruk använder ett sådant system idag. Svensk film är svaret. Nu senast med Ciao Bella
Nuförtiden så sägs det att DTS Stereo är Dolby SR-kompatibelt. Men det vette fan egentligen. Alla DTS Stereo-filmer har jag fått köra i A för att det låter något "off". Idag inleddes filmen med alldeles för mycket bas, i proportion med dialog och andra ljudeffekter. Så det var bara att i en tyst scen byta ner till Dolby A.
1 kommentar:
Intressant!
Jag har inte noterat att analogljudet på Ciao Bella är DTS Stereo, har bara kört den med skivor.
Trodde också att det var något från förr som inte förekommer längre.
Steve Guttag skriver på Film-tech:
"(...) Ultra*Stereo and DTS Stereo are similar to Dolby-A...so similar that one uses the same format on the sound processor. They are not identical since the circuits used are not identical. DTS Stereo also uses more of the optical track, as I recall...they cheat the full dimensions of the optical track specs."
Och i The Advanced Projection Manual (2006)står:
"The most confusing situation is connected to the so-called DTS Stereo process. Unlike DTS, which is a digital sound system, DTS Stereo is an analogue SVA process, originally designed to offer a licence-free alternative to the Dolby Stereo analogue track for DTS prints without Dolby Digital. By employing the public domain Dolby A-type process, DTS Stereo could render a Dolby licensing agreement superfluous for studios utilising DTS exclusively (typically Universal and Paramount). For a few years from 1993 onwards, DTS Stereo was equivalent to Dolby A. However, more recently, it is increasingly common to find that DTS Stereo actually means SR. The SR encoding circuit is actually utilised for early stage mastering in the recording studio even though no licensing fee has been paid to Dolby. From a legal standpoint this is certainly a grey area, but the recording studios argue that they are using noise reduction for general recording purposes (which they can legally do since they have bought SR studio encoders for their facilities) and not for print purposes. The fact that the print which is credited as DTS Stereo happens to be SR-compatible is then, the studios argue, just a lucky coincidence (!). For the projectionist, it means that listening tests must be conducted whenever the trade name DTS Stereo appears!"
Skicka en kommentar