Dammigt värre

Så där, då har jag släppt ifrån mig filmen Från andra sidan. Det speciella är inte själva filmen, utan transporten den kom med. Eller jo, en rolig detalj finns i filmen. Alldeles efter inledningen och förtexterna finns en scen där karaktären Amy anländer till Isle of Wright, ombord på en Red Funnel-färja. Samma färja och exakt samma färjeläge som i filmen finns även i Ship Simulator 2008, som jag köpte nyligen.

Normalt sett skickas 35mm-kopior landet runt i trälådor med hyllor i, en akt på varje hylla. Vissa distributörer har gått över till att varje akt ligger i en rund plastlåda och alla lådor åker därefter ner i en kartong. Båda är ganska bra på att skydda filmen och hålla damm och smuts ute.

Men varför vissa distributörer envisas med att använda ett system av pappkartonger övergår mitt förstånd lite.

Det speciella med pappen som används är att den dammar ner allt i sin närhet så det står härliga till. Och eftersom tejp uppenbarligen inte är uppfunnen ännu så ligger alltid sladden ytterst på akten lös, och släpper därmed in dammet en bra bit in på filmen. Och vi pratar faktiskt mycket damm här.

Varje gång jag får en kopia på detta vis måste jag putsa den först, vilket gör att uppspolningen tar 2-2,5 gånger så lång tid som vanligt då jag måste dra stora delar av kopian genom en mjuk papperstrasa som tar upp dammet. Så får man göra om man inte har rengöringsvalsar att tillgå. Och skulle jag inte göra det så blir bilden på duken helt svartprickig och filmbanan i projektorn dammar igen fullständigt, eller värre, dammet lägger sig på bildfönsterkanten och skapar små berg, vilka syns väldigt tydligt på duken efter ett tag, som indentationer i ovankanten.

Och för att inte nästa biograf ska få en dammoln till filmkopia så får jag tulla på vårt förråd av platspåsar så att akterna inte läggs tillbaka i skiten igen.

Spegeln i Malmö överlever

Då var det visst klart att Folkets Hus och Parker tar över biograf Spegeln i Malmö. Ända sedan Triangelfilm kursade och Spegelfilm AB följde efter har det, åtminstonde i pressen, varit en lagom vild debatt om hur viktig Spegeln är för Malmös kulturliv.

Själv såg jag en del filmer där och lär väl fortsätta med det, men jag är lite skeptisk till Folkets Hus om de inte kommer att uppgradera maskinerna där. Ernemann 12 projektorer som innan Spegeln öppnade stod alla åren på DownTown i Malmö tills SF flyttade till då nybyggda Filmstaden. Jag har hört från fler att tekniken är i starkt behov av uppdatering på Spegeln, och som grädde på moset så stannade projektorn två gånger i förhandsvisningen av Sunshine i våras. Orsaken fick jag reda på var "nått med det elektriska". Öhm, varningsklocka någon?

Tillägg: Det är redan lite bråk om vem som fick uppdraget att driva Spegeln vidare...

Digital villervalla visas nu...

Liten statusrapport bara, sitter här i ett mörkt men spöklikt tyst maskinrum, och ändå pågår en föreställning.

Från en dvdspelare går en S-video kabel upp till scalern som förvandlar PAL 576i till HD 1080p för projektorn. Resultatet är inte speciellt bra bild, egentligen. Men komponentutgången fungerade inte då den gav, öhm, väldigt märkliga färger. Nåväl, det är inte vår dedikerade spelare för ändamålet så allt hopp om bättre bild är inte ute.

Från spelaren går en RGB-kabel, varav jag använder R och B som vänster och höger ljud till Dolbylådan som tar in dessa som Non-Sync 2. Slutstegen för allt utom fronten är avslagna. Hade ingen tillräckligt lång vanlig audiosladd så det fick bli videokabeln istället. Tja, allt går med vilja, våld och vaselin som de säger.

Som jag nämnt tidigare så har kortfilmspaketet flera olika aspect ratios, och dessa kompenserar jag för att vakta som en hök och i pauserna mellan filmerna byta format på scalern. Dessvärre uppenbarar sig en formatmeny mitt på duken när jag gör det. Men så får det gå när jag inte har en separat TV-monitor kopplad till systemet, annars hade jag kunnat stänga ljuset i projektorn tillfälligt.

Amatörmässig setup? Tja, bara om man tittar in i mitt allra heligaste. Publiken lär ju inte märka mycket av det, mer än formatmenyerna då alltså. Men jag lyckades med konststycket att dra ihop programmet på en skiva, istället för att behöva byta mitt i. Dvd-gurun i mig sade att det borde ju bara vara att ersätta den felaktiga filmfilen på skiva ett med den nya på ersättningsskivan och bränna ut på ny skiva. Och se, det gick hur bra som helst.

Digital villervalla

På lördag är det Kulturnatt här i stan, och då ska en mängd olika saker ske runt om på olika ställen. För egen del innebär det en visning av fem kortfilmer skapade av elever på folkhögskola i närheten. Visningen sker givetvis digitalt från dvd på vår digitalprojektor som vanligtvis kör digitalreklamen. Men där slutar de trevliga nyheterna.

För det är lite si och så med kunskapen om hur man bäst kodar en dvd.

Film 1 är anamorfisk widescreen (1.78:1) men inte flaggad som sådan, film 2 till 4 är icke anamorfisk widescreen och film 5 är fullscreen (1.33:1). Till råga på allt gick något fel med film 5 så den kommer på en separat skiva. Hur presenterar man en sådan formatröra snyggt?

Demo Reel

Precis hemkommen från ännu en dag i mörka maskinrummet. Idag lite gladare i humöret än annars, då yrkesstoltheten fått sig ett uppsving, nu när ljudet äntligen fungerar som tänkt.

Det lilla problemet jag haft sedan installationen var att monitorn var felkopplad, alla kanaler skulle kopplas på ett sätt, utom just basen. Dessutom upptäcktes ett tio år gammalt fel på just lågbasen där polerna var vända, något man sedan "korrigerat" i det gamla slutsteget genom att vända kablarna där istället.

Så dagen bjöd på Shrek den Tredje, Från andra sidan och slutligen såg jag själv om en samling trailers som jag fixat ihop till en "Demo Reel" för att kontrollera hur ljuduppgraderingen egentligen låter.

Trailers är kanske inte bästa testinstrumentet eftersom de ofta är hårt komprimerade för att låta högt och starkt utan finess. Men å andra sidan fanns en fördel med det, speciellt med trailern för The Island som river loss nått så otroligt mäktigt och högt. Men de nya slutstegen visade prov på precision och klarhet trots den kraftiga dynamiska komprimeringen. Men även vår gamla fina trailer för Dolbyljudet, Dolby Temple visade prov på en rejält mycket bättre anläggning nu än förr. Så bra som det lät har jag aldrig fått den trailern att låta ens på dvd.

I'm impressed. And proud.

Månadens bild, september 2007

Maglarps nya kyrka
Canon EOS 350D, EF 17-40mm f/4,0 L USM

Månadens bild är tillägnad Maglarps nya kyrka, byggd 1907, och idag den 3/9 2007 inleds rivningen av den. I över 30 år har man låtit den stå och förfalla.

Fotot är från 18/3 2006. Jag var där och fotograferade nyligen och kyrkan var än mer förfallen då. Usch.

Men den hann med och få lite sola sig lite i filmljuset, den kyra i vilken ett mord sker i Wallander: Innan frosten är just den här i Maglarp.

Mullrande felsökning

Så, vad kan det vara för fel på basen som jag nämnde förut?

Eftersom lokalen är en biografteater med riktig scen så har vi en scenmästare också, som nu också råkar vara väldigt väl insatt i ljud och ljus. Han tyckte att symptomen tydde på någon form av kortslutning på vägen mellan ljudracket och högtalaren.

Sagt och gjort, det var bara att rulla upp basen från scenen till bakersta raden i salongen, leta reda på en vanlig elsladd, montera av kontakterna i varje ände och ge sig in i leken att montera sladden direkt mellan slutsteg och baslåda. Och be ljudprocessorn att mata ut lite brus på referensnivå.

Och ser man på, då klarade slutsteget av mata basen utan minsta problem, även med gain på max. Alltså har något gått snett bland kablarna vid installationen. Morgondagen bjuder alltså på fortsatt pillande bland sladdarna i det lilla "ormboet"...

Up and running!

Så, då var den äntligen installerad, men inte helt färdig ändå. Digitalläsare kommer sen så än så länge är det fortfarande analogt ljud som gäller. Ovan syns skönheten tugga på Disturbias ljudspår.

Men under tiden finns ett större orosmoln, eftersom vi inte fick basen att fungera som den ska. Det första man får se när Dolbylådan kör brus till kalanerna är att slutsteget till basen varnar för "overload". Precis det jag ville undvika med nya slutsteg. Uppenbarligen försvinner kraften någonstans på vägen för i salongen hörs basen knappt. Märkligt. Felsökning fortsätter efter helgen...

Men övriga kanaler låter mycket trevligt. Det hörs verkligen att mer kraft har gett bättre ljud, klarare dialog och faktiskt en aningens bättre dynamik. Framförallt när det blir högljutt i filmerna orkar slutstegen äntligen med att leverera allt och inte gröta till det som förr.

Det lustigaste var dock att för att få "rätt" EQ var teknikern tvungen att dra ut de gamla equaliser-korten ut CP65-lådan och titta på hur de var inställda. Den gamla hederliga X-kurvan var helt enkelt inget för min salong, uppenbarligen. Men å andra sidan fick jag svar på varför vi alltid haft ett lite annorlunda ljud än andra biografer.

Månadens bild, augusti 2007

Weeeeeee!
Canon EOS 350D, EF 17-40mm f/4 L USM

En av åkattraktionerna vid årets Palmfestival här i staden. Överraskande häftig faktiskt. Åkte den kvällen innan och satt och skådade ut över vår fina hamn. Läckert att se en färja baxa sig ut ur färjeläget och sekunden senare så far man mot marken i ett rasande tempo.

Måste också berömma årets tivoliarrangör för att ni sänkt volymen på musiken. Förra året kunde jag inte ge mig upp i en åktur utan öronproppar. Det kunde jag faktiskt i år. Nice!

Underbemanning

Idag har jag lyckats med något som egentligen inte borde varit möjligt. Hur många personer behövs för att hålla en singelbiograf öppen? Fram till i dag har svaret varit två, en till kassa och en till maskin.

Men idag har jag fått göra rubbet själv. Det må ha varit en lokal festival i staden med väldigt låga publiksiffror som följd. Och det må ha varit oplanerat.

Men en sak är säker, det gör jag aldrig om.

892 dagar

Så länge håller en dvdspelare av billigt märke, när den spelat upp mina trailerskivor nästan dagligen i två till sex timmar per dag. Tills lasern gav upp och rapporterade "no disc" oavsett vad man stoppade i den.

Ganska imponerade ändå. Men ändå inte. Mina 35mm-projektorer har körts i 10,5 år nu och har först nyligen uppvisat de första små, små tecknen på slitage. Och så finns det ju biografer vars maskiner körts i 40 år utan minsta problem.

Godzilla klampar in på CD, äntligen!

Så äntligen har det lilla skivbolaget La-La Land Records fått släppa The soundtrack från 1998. David Arnolds monstruösa och alldeles underbara Godzilla.

Själv minns jag känslan av att se filmen första gången. Trevliga effekter, dunder och brak-ljud (tydligen var det fel på ljudet på biokopiorna i landet, men jag minns inte detaljerna kring det tyvärr), och så musiken. Faktum är att Godzilla är en av de filmer som fick mig att börja intressera mig för filmmusik på allvar. Så avsaknaden av en riktig score-release har varit svår att hantera. Tills nu då alltså. Det tog mig fem minuter från att jag läste om releasen i Film Music Weekly till skivan var beställd. Så efterlängtad är skivan. Och inte enbart av mig har jag förstått. Så det är lite synd att släppet är strikt begränsat till 3000 expemplar.

Här har vi nämligen i min mening allt vad David Arnold verkligen kan prestera, även utan de tunga synthmattor som han så gladeligen maskerar nästan all sin musik i senare filmer med (då oftast tillsammans med en viss agent). Det är massivt, tungt och så underbart fyllt med en musikalisk berättarglädje att jag blir direkt glad att lyssna på det. Godzillas förtexter måste gå till historien som en av de snyggare koncepten, och även om filmen som följer inte helt lever upp till just den stämningen som sätts här så håller åtminstone musiken måttet hela vägen till slutet.

Till skillnad från Arnolds annars eminenta Stargate så håller sig alla teman och stycken i luften mycket längre. Där Stargate bjuder på bra musik, men i för korta doser och spår så levererar Godzilla samma mustiga och storslagna verk i betydligt längre versioner och med flera repriser. Men framförallt lyfts här fram två versioner av Godzilla. Dels det okända och mystiska monster som jagar gömmer sig i skuggorna, och dels det underbara kreatur det nu faktiskt visar sig vara. Den absoluta musikaliska höjdpunkten kommer därför sig av Guess who's coming to dinner? där båda dessa teman lyfts fram så underbart. Gåshudsvarning utfärdas.

Och lyssnar man djupare hör man redan i Godzilla de korta passager och vissa teman som återanvändes lite senare i några av David Arnolds James Bond-soundtrack. Och likt det stora djurets ojämna konturer så är dessa stycken här mindre finslipade och raffinerades som i deras senare agentinkarnationer, men fullt användbara och lika finurliga som Arnolds övriga musik.

Det är synd att David Arnold inte komponerat någon musik för en film av Roland Emmerich sedan just Godzilla. Det skulle vara kul att höra hur han tacklade en sådan uppgift idag. För deras sammarbeten gav oss ju annars Stargate och Independence Day med sitt nästan legendariska End Credits-svit, den som inte kan nynna den melodin är ingen sann filmmusikfantast!

Work in progress...

Så här långt har installationen av den nya ljudanläggningen kommit. Ok, lite längre faktiskt, ska ta en nyare bild där kablarna är dragna på baksidan.

Men en lustig detalj; när teknikern kopplade upp sin dator mot CP650-burken så identifierade den sig som tillhörande Filmstaden Råsunda, Salong 2.

Haltandet fortsätter...

Sedan min högerfot svullnat upp mystiskt i söndags så har den heller inte blivit bättre. Gårdagen kunde jag knappt att använda foten. Så idag efter en hel svettig dag med att försöka få ihop ett rack med den nya ljudanläggningen så bar det av till akuten för att kolla upp vad som står på. Misstanke uppstod nämligen att det kunde vara en blodpropp.

Men enligt läkarutlåtandet så rör det sig om någon form av bett eller stick från insekt eller annat föremål som orsakat en infektion. Starka små piller skrevs ut och som ska knapras i tio dagar framåt. Sen var det bara att halta hemåt igen.

Läkarens inrådan om att ta ett par dagar fritt från jobbet önskar jag att jag kunde följa. Imorgon ska nämligen installationen av ljudet fortsätta, med elektriker som kommer in för att installera uttag för att mata våra nya monsterslutsteg med (eller som teknikern uttryckte det: "Så kraftiga slutsteg brukar man ha till basen, resterande kanaler brukar bli ett par storlekar mindre").

Jaja, det ska nog gå bra, bara jag får sitta ner så mycket som möjligt. Och så fick jag hem en trevlig bok med posten, The Advanced Projection Manual, något att lusläsa när man annars inte kan röra sig ur fläcken p.g.a. foten. Tack Mattias för ditt indirekta tips i en kommentar nyligen. De bästa 440 NKR jag spenderat någonsin.

The Rollercoaster continues....

Alltså det här är otroligt... jag skrev inatt om den en händelsefylld helg. Händelser som nu fortsätter med oförminskad styrka.

Under söndagen har något hänt med min högerfot. Som den vore kraftigt stukad eller något. Men svullnaden bara växer så smått så i morgon ska jag försöka få tag på en läkartid för att få den undersökt. Under tiden så får jag hoppa omkring på ett ben, för att gå klarar jag knappt av. Kryckor, vad är det för något?

Samtidigt fick jag idag besked om vad som händer med vår planerade ombyggnad till fler biosalonger. Beskedet tror jag inte jag får avslöja än, men låt säga att det var en rejäl liten överraskning. Och slutligen så kommer tekniker imorgon för att titta på vår väntande Dolby CP650 och börja installationen av densamma. Om det nu inte krockar med mitt eventuella läkarbesök.

Rörigt värre. Det skulle gå så mycket bättre om inte fothelevetet gjorde så förbannat ont hela tiden.

Rollercoaster Weekend

Ok, som tidigare rapporterat var torsdagen en bra dag. Därefter har det varit något av en bergochdalbana utan dess like.

Att på på Robert Wells Jubileums Rhapsody gick åt helvete, eftersom en i familjen just nu ligger på Neurologiska Kliniken i Lund. Även om det inte hade varit lika roligt att gå som annars så ångrar jag mig att jag inte gick ändå, eftersom tillståndet trots allt var stabilt och är så smått på bättringsvägen.

Dessutom börjar avsaknaden av en längre semester ta ut sin rätt rent mentalt efter olika, hur ska jag uttrycka det, "incidenter". Eftersom jag vet att vissa av dem kan hitta det här så skriver jag inte mer. Bara att ni i så fall ska tänka er jävligt noga för vad ni säger och hur ni säger detsamma. Det finns faktiskt folk som har lidit sig igenom högstadie- och gymnasietid för mindre ord och handlingar än vad ni har kastat ur er. Och gått i terapi för det.

Slutligen så fick jag ett mycket trevligt besök på bion, av ingen mindre än den som i våras anordnade med tidernas födelsedagsfest med My Fair Lady i 70mm på Royal i Malmö. Det är så underbart att prata med personer som är så väl insatta i vad biograflokalerna betyder för filmupplevelsen. Dina tips var högst välkomna och är redan vidarebefodrade som föreslagna förbättringar. Och ja, jag har redan bokat in 5/4 nästa år, och håller tummarna att du får loss den norska filmkopian till tillställningen!

Bonusmaterial på bio

Spolade upp min kopia av Familjen Robinson inför premiären och yttrade två saker när jag upptäckte vad som stod på censurkorten. Först Oh Wow! och sedan Oh Shit!.

Först så har Disney tagit efter Pixar och inkluderar en kortfilm före huvudfilmen. I detta fall Boat Builders från 1938, restaurerad och fin. Jättekul att kunna visa en klassiker för dagens unga publik. Men kortfilmen har en speltid på ungefär 7 minuter. Vilket föranledde det andra yttrandet.

För denna speltid är inte inräknad i huvudfilmens speltid, som för sig redan är 95 minuter. Problematiken infinner sig då direkt när vi har film: 95 minuter, kortfilm: 7 minuter, trailers: 4 minuter. I en tidsslot på 120 minuter ger det en tidsmarginal till nästa föreställning på endast tio minuter! (då reklamen startar fem minuter före utsatt tid). Helt klart var vår filmsättare inte medveten om inkluderandet av kortfilmen när han satte programtiderna...

En bra dag

En sån dag...

Åkte över till Köpenhamn igen för lite 15/70mm film (vad annars när jag ska till Köpenhamn?). Den här gången med sällskap av min IMAX-Padawan. Och så fick jag provat på Guitar Hero II Guitar Hero: Rock the 80's (var det visst), spelet som alla snackar om men som mig gått ganska obemärkt förbi. Tills nu då alltså. Inte helt min speltyp men mycket roande att försöka hinna med att spela dessa små prickarna på TV:n (och än mer roande att se andra försöka hinna med i Expert-läget, sjukt imponerad av hur fort vissa kan flytta på fingrarna). Tackar de andra som var där för en trevlig kväll.

Kort sagt en dag jag verkligen behövde, efter lite för mycket att tänka på omkring jobbet.

Men givetvis ringer mobilen när man står på ett knökfullt Öresundståg som står inne på station Kastrup, och det är från bion som har problem. Täckningen försvinner i tunnlen till Saltholm, och mobiljäveln hittar inte det svenska GSM-nätet på bron. Men när tåget kom in på Malmö C var problemet löst, och dagen fick åter sitt lugn.

Så här sitter man och dricker en Tuborg-öl, funderar på morgondagen som bjuder på en film som ska spolas upp och sedan... inget mer faktiskt. Jobbar inte alls mer än så så jag kan gå på kräftskiva. Och på lördagen har man biljett till Robert Wells Jubileums Rhapsody.

Äventyr på hög höjd... del 2

Sådärja, nu vart dukmasken fixad. För den här gången. Dessvärre är det inte första gången jag får laga den. Nåväl, det var en fröjd att se den dra sig rätt efter ingreppet. Nu slipper jag ju ta omvägen via scenen för att dra masken rätt manuellt, innan jag släpper in publiken.

Äventyr på hög höjd

Min dukmask har varit lite krasslig så idag fick jag utföra ett litet akut ingrepp på den.

En dukmask är oftast två svarta tygstycken som på var sin sida av duken anger bredden på bilden genom att flytta sig i sidled. Vissa salonger har även en dukmask som rör sig vertikalt. Normalt fungerar dukmasken som den ska, men på senare tid har den uppvisat problem att dra sig rakt, utan bildar ofta formen av en likbent parallelltrapets. Inte snyggt.

Så det är inte varje dag som man får rulla upp duken, montera ner högtalarna och dra fram den stora stegen för att sedan klättra upp och utföra lite sömnad med nål och tråd för hand, sisådär fyra meter över det svarta, hårda scengolvet. Jag är absolut inte höjdrädd, men det blir rätt nervöst när man står på en liten plattform så högt upp utan speciellt mycket skydd.

Problemet med dukmasken var att en liten reva som bildats för en tid sedan gått upp och nu var större än någonsin, och fick den blytyngda nederdelen att landa på golvet. Men lite sömnad senare så var den som bättre begagnad igen. Och det var bara på höger sida. Vänstersidans problem var tvärt om upptäckte jag. Där har någon dragit upp tyget för långt från golvet istället, så jag måste på hela proceduren igen snart efter att jag skaffat fram fler buntband och byta ut de som redan sitter där.

DTS Stereo - djävulens påfund

När DTS började dyka upp som ljudformat skapades även ett analogt format, som ett försök att konkurera med Dolbys analoga motsvarighet. Om jag har förstått turerna rätt så var det billigare att koda till DTS digitalt och analogt, utan att behöva gå via Dolby för en "riktig" Dolby-mix.

Men från början så var DTS Stereo inte alls kompatibelt med Dolby SR, utan skulle alltid köras i A. Jag gick själv på den minan på en visning av Ronin, så jag är naturligt misstänksam mot DTS Stereo. För oinvigda så låter en Dolby A-mix som körs som SR, *erhm* inte speciellt bra.

Men då kan man ju undra vem som idag vid sina sinnes fulla bruk använder ett sådant system idag. Svensk film är svaret. Nu senast med Ciao Bella

Nuförtiden så sägs det att DTS Stereo är Dolby SR-kompatibelt. Men det vette fan egentligen. Alla DTS Stereo-filmer har jag fått köra i A för att det låter något "off". Idag inleddes filmen med alldeles för mycket bas, i proportion med dialog och andra ljudeffekter. Så det var bara att i en tyst scen byta ner till Dolby A.

Gör det själv 5.1-ljud

Mitt ljudkort har stöd för upp till 7.1-ljud men i praktiken använder jag bara hörlurar (alltså 2.0-ljud). Men många QuickTime-trailers kommer med 5.1-ljud, så hur göra för att få lyssna på dem i originalutförande? Om jag nu vill det förstås, QuickTime är rätt bra på att mixa ner ljudet till en helt adekvat 2.0-mix.

Det är dags att ta fram det tunga artilleriet av program (eller; jag visste att det skulle löna sig att köpa/uppgradera de där programmen - trots att jag skaffat flera av dem på ren hobbybasis): Sound Forge 9.0, Sony Vegas Movie Studio 7.0, Sony DVD Architect 4.0 samt QuickTime 7.0 Pro givetvis.

1. Först ut måste vi extrahera ljudet från trailern eftersom Vegas Movie Studio inte kan läsa QuickTimes AAC-ljud om det har mer än två kanaler. Dessutom måste vi extrahera ljudet till AIFF format för att behålla 5.1-mixen intakt, och än mer viktigt är att vi väljer rätt kanalkonfiguration från början. I listan över möjliga exportformat väljer vi 5.1 (L R C LFE Ls Rs).

Så här ser 5.1-ljud ut. Från ovan och neråt: L, R, C, Sw, Ls, Rs.

2. I Sound Forge öppnar vi AIFF-filen och får se en härlig flerkanalsmix. Skulle kanalerna ligga på fel plats (ifall man valt fel exporttyp i QuickTime, eller sitter och mixar ett soundtrack själv från grunden) så kan man använda verktyget Channel Converter för att flytta på dem.

3. Exportera den nya mixen till Dolbys format, i en AC3-fil.

4. I Vegas Movie Studio lägger vi in trailern i ett tomt projekt och sätter de egenskaper vi vill ha på slutfilmen, som PAL eller NTSC, samt 4:3 eller 16:9 format på bilden. När vi har valt klart exporterar vi hela rasket till dvd-format via Make Movie och alternativet Burn it to DVD. Då kommer vi att få två filer, en filmfil och en separat ljudfil.

Trailern i Vegas Movie Studio, till synes utan ljudspår, men det fixar vi ju från annat håll.

5. Eftersom ljudfilen i det här fallet kommer att vara tyst som en mus så ersätter vi den helt enkelt med den fil som vi exporterade från Sound Forge. Ge den samma namn som filmfilen inför den sista biten.

6. Skapa nytt projekt i DVD Architect (eller öppna befintligt om du är en trailersamlare som jag) och importera trailern. Har filmfilen och ljudfilen samma namn hanteras dessa automatiskt av programmet. Sätt projektet till samma format som filmfilen, alltså NTSC/PAL och 4:3/16:9 och viktigare, sätt projektets ljudformat till 5.1. Slutligen så renderar du dvd-filerna och bränner dem till en skiva.

Beviset att ac3-filen fungerar, PowerDVD rapporterar Dolby Digital 5.1 audio vid uppspelning.

7. Avnjut i din hemmabioanläggning. I mitt fall rockar trailern för J.J. Abrams ännu ej namngivna projekt 01-18-08 riktigt fett, när alla kanalerna arbetar snyggt tillsammans.

Med den här tekniken föds givetvis nya idéer. Varför inte ta framtida semestervideos, ta stereoljudet och lägga det i L R och lägga på ett lagom bitskt kommentarspår på surrounden. Eller utmana konventionen av hur man använder LFE-kanalen... Det här är en guldgruva!

Det riktigt roliga är att det inte enbart är Dolbys bioljud man kan sitta och leka med. Sound Forge, som numera ägs av Sony, har även möjlighet att spara multikanalsfiler i ATRAC-formatet. Och ATRAC är grunden i SDDS (om nu någon mot förmodan kommer ihåg, än hört, detta ljudformat på bio).

Högljudd premiär

Fredagens premiär på The Simspons - Filmen bjöd på en sällsynt kombination, den av en stor filmpremiär och en rejält entusiastisk publik.

För vad kan man annars kalla publiken när eftertexterna startar och ett jubel bryter ut som utan tvekan låg nästan dubbelt så högt i ljudstyrka som filmen gjorde (och jag körde filmen ändå ganska högt - då jag fann ljudmixen i sig själv lite låg, samt för att inte några skämt skulle drunkna i publikens skratt). Jublet hördes även långt ut i foajén.

Och där stod jag utan hörselskydd i salongen för att öppna dörrarna. Aj, mina öron... Men kul att publiken älskade filmen.

Månadens bild, juli 2007

"Be Kind, Rewind"
Canon EOS 350D, EF 17-40mm f/4,0L USM

Ok, jag har inte kunnat fotografera så mycket som jag velat förra månaden, eller ens denna. Så för första gången kommer månadens bild inifrån maskinrumet (trots att jag redan publicerat mycket därifrån). Jag tror titeln säger allt, film under tillbakaspolning framför en skara trailers, som ser på i andlös spänning...

Death Proof - kul film

Grindhouse: Death Proof är en ytterst rolig film. Inte till innehållet, men rent tekniskt.

Akt 1 - 3 är medvetet manipulerade så att de ser fruktansvärt slitna ut, med repor, tejpskarvar, klipp, damm, inristade skiftmärken och allsköns problem med ljudet. Hade det varit på riktigt hade mitt block för filmskaderapporter varit slut vid det här laget. Det var så verkligt att jag blev lurad när jag spolade upp filmen. Först trodde jag att någon märkt ut skiftmärkena på akt 3 med krita (som trots allt förekommer), men då märket inte försvann när jag gnuggade på filmen (som det brukar göra) så insåg jag att det faktiskt skulle vara så...

Och så är akt 4 helt svart/vit. Och inte bara färgfilm med bilden justerad, nej, 175 meter av filmens totalt 3102 meter är kopierad på äkta svartvit filmbas. Hur jäkla läckert som helst. Se bilden intill, som visar skarven mellan akt 4 och 5.

Akt 5 - 7 är av ganska normala men i eftertexterna klipper herr Tarantino in massor utav bildrutor från diverse färgtester, som normalt sett syns på många startsladdar.

På sätt och vis känns hela filmen som ett enda stort insiderskämt för oss som jobbar med film, eftersom filmen medvetet är gjord att efterlikna hur det kan te sig om filmer får rulla för länge på ställen helt utan kvalitetstänkande.

Jag var dock tvungen att sätta en lapp i kassan om detta till de kunder som eventuellt inte är införstådda med vad herr Tarantino håller på med.

Finjusterad digitalreklam

Fick ett snabbt besök idag av en person från leverantören av det system som digitalreklamen använder. De två små återstående tekniska detaljerna som hindrar systemet från att vara top-notch fixades.

Först så ställes datorn om att mata ut filmerna i 1080i, istället för 576p. En stor skillnad, eftersom scalern ändå bearbetar upp bilden till 1080p så att projektorn blir nöjd.

Slutligen så finjusterades även tiden mellan reklamen och starten av 35mm-filmen, och i vårt test så var timingen helt perfekt på sekunden när.

Men så kom verkligheten och en riktig föreställning. Givetvis väljer då en av reklamfilmerna att frysa sig med ett irriterande Clip Freeze Error, vilket ställde till det rejält. Filmen frös för ca. 10 sekunder men räkneverket fortsatte att ticka, vilket fick det resultatet att trailern för Fantastic Four: Rise of the Silver Surfer totalt körde över reklamfilmen för MacDonalds. Way to go! Öh... jag menar; Fyyy, stygg reklam!

Tillägg lite senare på kvällen; och givetvis fuckar en helt annan reklamfilm upp sig och renderar i en asful övergång mellan Fanta och Fantastic Four-teasern. Har de ingen kvalitetskontroll alls på SF-Media?

Förkylt också...

Hatar att vara förkyld. Irriterande ont i huvudet, täppt näsa och oftast förbannat överflöd av tårvätska från ett eller båda ögonen. Som tur är finns fin-fina produkter som Panodil varmdryck och Otrivin nässprej. Det gör att man åtminstonde kan gå till jobbet som (nästan) vanligt.

Men helvetet på jorden är nog ett alldeles för varmt maskinrum, den där lätt unkna doften av snor i näsan, man är lätt lomhörd och det är en och en halv timme kvar av kvällens sista föreställning. De längsta 90 minutrarna någonsin, känns det som.

Har lyckats lösa personalproblemet så att det inte är jag som river biljetterna idag och imorgon, så jag har så lite kundkontakt som möjligt tills jag frisknar till ordentligt. Alltid något.

Så, om klockan kunde bli 23:30 så jag kunde gå hem... f*n, bara 22:25, och jag har till råga på allt ett skifte kvar av Transformers. Argh!

Litet körschema

Vår filmsättare gick på semester för ett litet tag sedan, så då fick vi en bra mängd föreställningar spikade för ett par veckor framöver.

Eftersom det bara är jag som kommer ihåg körschemat utan minneslappar så får jag fixa ut det på papper till de andra som kör filmer också. Om inte annat så för att se till att de laddar rätt film till rätt föreställning.

Nu över sommaren är det inte speciellt komplicerat heller, "bara" två föreställningar per dag. Men för att undvika pinsamma misstag så sitter alltid en akutell lista på elskåpet och med ett enkelt streck med en märkpenna över körd föreställning vet man lätt var man är någonstans i listan.

Jävla svin!

Det har varit några tacksamma år av uppehåll, men idag hittade vi bevis på att den - för oss ökände - påskissaren är tillbaka. Första gången var efter en föreställning av Titanic då vi hittade en påse med visst riskavfall. Idag var det dags igen efter Harry Potter och Fenixorden.

Jodå, istället för att gå på toa under filmen så kissar man i en påse och lägger den i papperskorgen på vägen ut. Den här gången i en spypåse. Det var nära att jag fick akut användning av samma påse till vad den egentligen är till för.

Så kära "påskissare", bara så du vet så finns det hjälp att få för urininkontinens.

Att jag aldrig lär mig...

Filmhjul snurrar snabbt. Speciellt när man spolar tillbaka filmen.

Då är det inte ett bra tillfälle att stoppa in ett finger eller två mellan ekrorna.

Aj min tumme... två dagar och det gör fortfarande ont.

Jag ser fram emot non-rewindinstallationen mer än någonsin nu. Då slipper man ju spola tillbaka efter varje föreställning...

Julafton kom tidigt i år

Monterat till vänster i bild är en Dolby CP65. I kartongen nere till höger väntar en Dolby CP650 på installation.

Manualen är redan uppackad och (mer eller mindre) lusläst. Dolby trailern Perspectives redan provkörd.

I'm in happy land!

Inspelat buller

Idag har jag samplat mina maskiner. Allt som behövdes var en PC, Sound Forge (min egen lagliga licens ifall ni undrar), ett par meter mikrofonsladd med tillhörande mikrofon och en testslinga laddad i projektorn.

Orsaken? Nja, det är ju alltid kul att höra detta härliga smatter, eller hur? I ärlighetens namn ville jag bara prova och spela in lite ljudeffekter. Nu när jag har ett kanonbra videoredigeringsprogram så kanske jag publicerar något på YouTube i framtiden. Med betoning på kanske.

En pall kommer lastad...

Vad var det i den småmystiska leveransen jag kort nämde i min förra post?

Jo, inte mindre än 14 nya surroundhögtalare, modell EAW CR72i. Nice! Som Borat skulle sagt.

Utkörd långkörare

Idag var det dags att säga hej då till piraterna (för den här gången). Och det var nära att den slog det tidigare rekordet i flest antal föreställningar, den nådde till 43 visningar. Endast Titanic har fler med 44 föreställningar.

Det här är rätt stort för en singelbiograf som för bara tio månader sedan gick över till att köra film hela veckan samt köra minst två föreställningar per dag, istället för bara en föreställning per kväll fredag till tisdag. Att Pirates of the Caribbean: Vid världens ände klarat sig kvar i sju veckor är förhoppningsvis ett tecken på att besökarna har lärt sig att vårt program är lite mer flexibelt nu än förr. Då gick filmerna oftast bara en vecka, ibland två, oavsett hur populära de var, långkörare som Titanic var ytterst sällsynta.

Imorgon är en annan stor dag, eller ja, åtminstone ska vi få en stor leverans. En hel pall med något ska dyka upp på förmiddagen. Jag vet inte exakt vad det rör sig om men jag har mina aningar...

Heltäckande

Så gott som alla filmer som visas nu eller kommer visas inom rimlig tid finns inlagda och kategoriserade i reklamdatorn efter vilken typ av reklamprogram filmerna ska ha visade framför sig.

Då är det rätt kul att upptäcka att även My Fair Lady är inlagd, även om den - mig veterligen - endast visades en enda gång i våras, och då som en specialföreställning på 70mm och då visades det ingen reklam.

De är alltså grundliga i sitt jobb på SF Media. Men ironiskt nog är de så grundliga att slutvinjetten efter alla reklamvisningar de senaste två veckorna har uteblivit, trots samtal till supporten...

Dagens citat - kinky!

Ska du ha en kudde? Ska du ha en ass pad?

Konversation mellan två unga män som fått syn på våra sittkuddar för barn och kortväxta, vid insläppet till Die Hard 4.0.

Read my... subtitles

Det är intressant att notera att den i Sverige så dominerande lasertextningen av våra biografkopior har fått konkurrens, av komposittext som ordnas redan i kopieringslabbet.

Istället för att skicka färdiga kopior till Sverige, eller någon annanstans, och där låta en laserprinter bränna bort bitar ur bilden som då bildar den vita texten, så läggs texten på digitalt redan på det negativ som sedan skapar visningskopiorna.

Fördelen med sådan text är att den lättare blir skarp tillsammans med bilden. Lasertext har den nackdelen att den kan bli suddig även om bilden är skarp eller tvärt om. Eller det ökända problemet med ljusa scener där texten direkt försvinner och man knappt kan se konturen av bokstäverna ens.

Spider-man 3 hade ett simpelt och trevligt typsnitt, Pirates of the Caribbean: Vid världens ände fortsatte trenden och använde sig även av text med en smidig liten svart skugga i en mycket ljus scen. Die Hard 4.0 (eller Rigor Mortis 4 som jag skämtsamt märkt kopian med i maskinrummet) har skugga på texten hela tiden, samt mycket mindre typsnitt än vanligt.

Det ska bli intressant att se vilken film som härnäst får sådan här textning, och om det är en bestående trend eller om det bara är något man reserverat för sommarfilmerna.

Och när vi ändå är inne på ämnet textning så litar visst filmbolaget på att folk kan engelska. Den nya trailern för Simpsons Filmen som ligger taggad på Die Hard saknar nämligen text. Men det är bara kul att kunna visa åtminstonde en trailer helt i originalutförande någon gång då och då.

Ingen rök utan falskt brandlarm

Ja, gårdagen blev lite väl intensiv eftersom det blev en oväntad premiär för något som mig veterligen inte hänt alls, någon gång. Brandlarmet gick.

Givetvis fick jag avbryta föreställningen av Pirates för att undersöka saken. Och det var ett jävla tjutande kan jag ju tala om. Tack och lov har jag alltid mina pålitliga öronproppar med mig, vilket var tur. Vissa områden bakom scenen gick inte att vistas i utan dessa skyddande små pluggar.

Men som sagt, ingen rök, ingen lukt, ingen värme, ingenting hittades. Och sensorn som utlöst larmet satt i salongen och där fanns absolut ingen rök eller ens lukt av rök. Larminstallatören trodde också att det kunde var damm i sensorn som utlöst falsklarmet.

Dagen slutade med fribiljetter till de som inte fick sett färdigt Pirates, samt beslut om att våra brandröksdetektorer måste bytas ut mot nya. Samt att man fått en ny arbetslivserfarenhet, om än en något obehaglig sådan.

Inte nu igen!

Det är verkligen turbulent på den svenska biomarknaden just nu. Triangelfilm i konkurs, Spegeln i Malmö letar ny ägare, Astoria höll på att gå under.

Och nu håller man på att sätta kaffet i halsen när man läser Sydsvenskan. Astoria har problem. Igen.

Den som lever får se hur det här går. Själv tror jag att jag bör ta mig till Malmö för ett stödbesök snart. Om inte annat för att se en film i Malmös näst bästa salong, BioPalatset 1.

Jag är fast i en annan tidszon...

...eftersom min dygnsrytm är helt ur balans för tillfället. Ända sedan nattpremiären av Pirates of the Caribbean: Vid världens ände har det blivit sena nätter och uppstigning har skett sent. Jag räknade ut att skulle min biologiska klocka få bestämma skulle jag i nuläget bo i Halifax, Canada.

Idag tog dock priset då jag enligt uträkning borde ha befunnit mig i Huston, Texas.

Nu är jag i och för sig en naturlig nattuggla, men det här håller inte längre. När mer och mer av dagen äts upp känns det som om jag inte gör annat än sover, äter och går till bion.

Att bara gå och lägga sig tidigare fungerar inte. Då blir bara taket studerat i vaket tillstånd i två eller tre timmar. Urkul! Ställa väckarklockan fungerar väl sådär, bara när jag absolut måste upp och jobba på förmiddagen går det. Annars håller jag på att slita sönder snooze-knappen istället.

Omskyltning

Vardagen fortsätter så här efter midsommar. Endast midsommarafton var en ledig dag för min del. Nåväl...

Upptäckte en lätt irriternade detalj på maskinrumsdörren idag. Från början fanns där en annan dörr som fick bytas ut. "Projektorrum / Ej obehöriga"-skylten flyttade man helt enkelt vid dörrbytet. Men den var fastklistrad och blev lite tillbucklad vid flytten för nio år sedan. Bokstäverna blev lite lösa därav och snabbt trillade ett o av. Så skylten sa helt enkelt "ej behöriga". Lustigt.

Men för ett tag sedan har fler detaljer börjat trilla av, och det är egentligen verkligen konstigt eftersom man kan peta och gnida rätt hårt med fingrarna utan att något händer. Men ändå så trillade prickarna över ö-et bort, snabbt följt av j-et. Nu upptäckte jag att skylten idag sade "E horiga".

Då fick jag nog och med kniv avlägsnade rubbet, så nu säger den bara "Projektorrum".

Posten får allt mindre att göra

För nu ska kassarapporter inte längre gå brevledes till filmbolagen, utan skickas digitalt via en portal som drivs av Filmägarnas Kontrollbyrå. Vilket är rätt läckert, eftersom nu syns repetoaren även på bioguiden.se.

Vad som är mindre läckert är att vårt kassasystem inte är helt färdigt för ändringen så tills dess får jag mata in uppgifterna manuellt på nätet. Det vill säga antalet biljetter, fribiljetter, rabatter, företagsbiljetter (och vilken kod de har) med mera. Till råga på allt så inleds det hela med att alla kassarapporter ska fyllas i från den 1/6. Idag är det 19/1. Det har rullat en hel del föreställningar under den tiden...

Stäng av mobilen, tack!

Råttan och grisen från Pearls Before Swine går på bio.

Nu tror jag personligen på betydligt mjukare sätt att få dessa mobiltelefoner att bli avstängda i salongen. På salongsdörren sitter numera ett anslag som uppmanar till att telefoner skall hållas avstängda, inte enbart på grund av ringsignaler eller samtal.

Det verkar nämligen vara så att många har mobilen igång ljudlöst för att kunna skicka SMS, problemet är bara då att displayerna är idag så ljusstarka att det direkt distraherar personer bredvid och på raderna bakom. Just displayljus har jag fått en del klagomål på och har själv gått in ett antal gånger under föreställning och bett vederbörande stänga av mobilerna.

Sök och du ska finna

Sitter och tittar igenom besöksstatistiken för hemsidan till bion. Den absoluta merparten av besökarna som sökt sig till sidan har använt söktermer som bions namn och ortnamnet i otaliga kombinationer.

Men man får sig ett litet skratt när någon faktiskt hittat till sidan med någon av följande sökfraser:

vilket år uppfanns televisionen?
bild,ekollon
bara bilder på bambi
4953454936140
"pontus är"
louvren+biljett

Vad som är roligare är att många träffar kommer från söktermer som är relaterade till bildformat och widescreen-filmernas historia. Detta är naturligt eftersom jag för två år sedan skrev en artikel för att fira att orten då haft en Cinemascopeinstallation i 50 år.

Serviceminded

Idag har varit en riktigt varm och solig dag. Det har verkligen märkts i biomörkret.

Först ut var Pirates of the Caribbean: Vid världens ände. Ingen dök upp innan reklamen startade. Ingen dök upp under reklamen heller, men 30 sekunder efter att reklamen var färdigkörd kom två besökare in genom ytterdörren. Då hade jag redan slagit av automatiken så att filmen inte automatiskt startade efter reklamen, men det var bara att vända mig om och trycka på start och skifta in manuellt.

Tre och en halv timme senare var det dags för Ocean's Thirteen. Här kom däremot en besökare ungefär tio minuter innan filmstart.

I båda fallen vet man att man gjorde rätt att visa filmerna när man får ett personligt tack efteråt.

Visst betyder tre besökare att kassan för dagen inte var speciellt givande, men vi har ärligt talat ingen policy på hur många besökare som "måste" dyka upp för att köra en föreställning. Sådant tycker jag även hör till det förgångna och det är väl bättre att bli känd som en biograf som sätter kundernas filmintresse först. Har en kund tagit sig tid att ta sig till biografen ska denne inte behöva bli besviken för filmen ställs in för något så oberäkneligt som publiksiffror.

Det låter ju bra...

Fick ett roligt besked igår, äntligen händer det nämligen saker med vår näst intill antika ljudanläggning.

Nu är den absolut inte dålig. En Dolby CP-65 är en väldigt bra låda med allt för den seriöse biografmaskinisten att sätta tänderna i vad gäller analogt ljud. Mono, Dolby A, Dolby SR, Non-sync (CD-ljud) och ingångar för analogt magnetljud samt även ingångar från ett valfritt digitalljud.

Men slutstegen har länge varit riktigt klena. Det är nästan så jag skäms när jag nu nämner att jag kört filmer som Sagan om Ringen trilogin, Titanic, Pearl Harbor och dylika filmer med extremt bra ljud... på bara 120 W per kanal, i en salong med 201 platser. Mycket riktigt så ligger slutstegen och kör på nästan full kapacitet hela tiden vilket inte är speciellt kul i längden.

Men inom en månad så bygger vi om maskinrummet igen. Knappt har vi avslutat digitalinstallationen så går vi alltså loss igen. Men den här gången blir det ett lite större ingrepp. Enligt de uppgifter jag fick igår så ska det bli en helt ny ljudanläggning med inte bara rejält kraftigare slutsteg, det ryktades även om nya högtalare samt viktigast av allt, digitalljud.

Enda lilla kruxet är att man uppenbarligen vaknat sent och gör installationen mitt i sommaren, bland alla storfilmer som kräver sina föreställningar.

Going up?

Idag höjde filmbolaget på egen begäran åldersgränsen på Ocean's Thirteen från barntillåten till 7 år.

Orsaken är inte filmen utan trailern för Harry Potter och Fenixorden är tillåten från 7 år. Och den vill de ha taggad framför (med all rätt, det är en riktigt bra trailer).

Det här är väldigt unikt, normalt sett brukar de snarare klippa ner filmer för att få ner åldersgränsen, som när Disney gjorde vissa klipp i Dinosaurier för att få den från 11 till 7 år, eller att Fox saxade bort lite ur The League of Extraordinary Gentlemen för att få ner den från 15 till 11 år.

Men i det här fallet är filmen lika beskedlig som vanligt, inget nytt och snaskigt. Bara en trailer framför har tillkommit.

Månadens bild, juni 2007

Mystic Light
Canon EOS 350D, EF 17-40mm f/4,0L USM

Egentligen inte speciellt mystiskt. Lite trädgårdsbelysning som blivit förbättrad av en slutartid på 30 sekunder och under tiden så har jag sprejat ner förgrunden med ett vanligt bevattningsmunstycke, satt till inställningen mist.

Under ytan med IMAX

Så var det dags igen för ett besök i Köpenhamn för lite 15/70mm film. För ett år sedan passade jag på när jag upptäckte att Tycho Brahe Planetariet visade Magnificent Desolation i originalversion utan dubbning. Nu kan man visserligen få originaldialogen i hörlurar om man vill, men det förtar lite av det magnifika surroundljud som IMAX erbjuder.

Men under året som gått har det blivit inte mindre än sex olika filmer i Köpenhamn, både i 2D och deras nya 3D-filmer. Och det här året bjuder de på en undervattensutflykt i originalversion med speakerröster av Johnny depp och Kate Winslet.


Deep Sea
Regi: Howard Hall

Ursprungligen gjord för IMAX 3D, men i Köpenhamn visad i standard 2D (IMAX 3D kan inte visas på kupolduk då det kräver två projektorer som samkör var sin filmremsa för vänster respektive höger öga). Tyvärr står det ganska fort klart att 3D-effekten var det som egentligen skapar tjusningen.

För fotot är snyggt och funktionellt, man blandar närbilder med större vidare bilder och gör det helt sömlöst. Däremot är tagningarna långa och emellanåt väldigt utdragna. Efter en stund inser man lätt att det är för att i 3D blir de mycket mera dynamiska när det händer saker.

Men oavsett hur filmen presenteras är det största problemet bristen på referenspunkter. Visst presenteras djuren av berättaren som si och så stora, men eftersom allt blir så extremt stort på en IMAX-duk blir en räka lika stor som en bläckfisk. Just denna blandning av storlekar gör att hela filmen tappar fokus och känns emellanåt direkt overklig.

Nu låter det kanske som jag totalsågar filmen, men den är inte helt dålig. Som vanlig dokumentär fungerar den ändå ganska bra och likaså finns en stor behållning i den lågmälda men engagerande uppläsningen av Johnny Depp och Kate Winslet.

Upplevelse: 6/10
Filmen: 5/10

Dagens citat - ont i huvudet?

Automatisk hållplatsuppläsning: Nästa uppehåll Malmö Syd, Svågertorp
-Magnecyl?
-Ja, det behöver man om man bor här ute...

Hört på öresundståget mot Köpenhamn.

Hur man identiferar en populär film, del 2

När vi ändå är inne på ämnet populära filmer så dök dett upp ett pressmeddelande från Sonet Film.

Uppenbarligen är den svenska filmen Så som i himmelen otroligt populär även utomlands. Nu meddelas nämligen att filmen lyckats med ett annars svårslaget rekord. På Cremorne Orpheum i Sydney har den spelat in mer pengar än Titanic sedan filmens premiär i November 2006, och är i nuläget den film som spelat bäst i biografens 72 åriga historia. 27 veckor har gått sedan premiären och den drar fortfarande publik.

Det är bara att applådera.

Hur man identiferar en populär film

Man finner att på nio föreställningar, så har Pirates of the Carribean: Vid världens ände dragit sju fler besök än vad Spider-man 3 gjorde på alla sina 24 föreställningar.

Livets små glädeämnen (del IV)

De senaste veckorna har varit lite av en musikalisk revolution. Jodå, filmmusiken flödar fortfarande i hörlurarna, men jag hade glädjen att upptäcka två - för mig - nya artister. Den ena av dessa var en ingen mindre än Nina Simone.

Det är alltid något speciellt att höra en låt och direkt fatta tycke för den. Och än mer så när den används som den kritiska ingrediensen i en filmscen, som i slutet på Den nya världen. Ur intet uppenbarar sig detta mästerverk;

Oh Sinnerman, where you gonna run to?
Sinnerman, where you gonna run to?
Where you gonna run to?
All on that day

Well I run to the rock
Please hide me, I run to the rock
Please hide me, I run to the rock
Please hide me Lord
All on that day

But the rock cried out
I can't hide you, the rock cried out
I can't hide you, the rock cried out
I ain't gonna hide you guy
All on that day

I said, Rock
What's the matter with you rock?
Don't you see I need you rock?
Lord, Lord, Lord
All on that day

So I run to the river
It was bleedin', I run to the sea
It was bleedin', I run to the sea
It was bleedin'
All on that day

So I run to the river
It was boilin', I run to the sea
It was boilin', I run to the sea
It was boilin'
All on that day

So I run to the Lord
Please hide me Lord
Don't you see me prayin'?
Don't you see me down here prayin'?

But the Lord said
Go to the devil, The Lord said
Go to the devil
He said go to the devil
All on that day

So I ran to the devil
He was waitin', I ran to the devil
He was waitin', I ran to the devil
He was waitin'
All on that day

Jag räknar mig inte som troende, men även om det i grund och botten är en traditionell låt som användes för att få syndare att bekänna sina synder i kyrkan finner jag något speciellt i den.

För mig säger den rakt ut att du kan inte gömma dig, allra minst för dig själv. Varför trodde du aldrig på dig själv? Varför gjorde du inte som du kände för när du hade chansen?

Gradvis har jag den senaste tiden upptäckt små nya, och trevliga, saker hos mig själv. Jag planerar mig tid på ett helt annat sätt än tidigare och har överkommit vissa kritiska steg i min tillvaro. Ironiskt nog behövde jag ett par filmer som på olika sätt belyst detta för mig. Så kan det gå.

Därför känns det här stycket som en ren bekräftelse på att jag tagit mig ur vissa negativa tankegångar. Och om inte annat så finns den nu där som en trogen påminnelse.

Och Nina fortsätter själv med;

Oh I run to the river
It was boilin', I run to the sea
It was boilin', I run to the sea
It was boilin'
All on that day

So I ran to the Lord
I said, Lord hide me
Please hide me
Please help me, all on that day

He said
Child
Where were you?
When you oughta been prayin'?

I said Lord, Lord
Hear me prayin' Lord, Lord
Hear me prayin' Lord, Lord
Hear me prayin'
All on that day

Sinnerman you oughta be prayin'
Oughta be prayin', Sinnerman
Oughta be prayin',
All on that day

Sinnerman - Nina Simone. Från albumet Pastel Blues (1965).

Vill du nu höra musiken, och framför allt den helt underbara rösten, så kan du ju alltid lita på duktiga YouTube. Förbered dig på tio minuter musikaliskt mästerverk. Alla kategorier.

13:16

...var vad klockan sade när jag vaknade idag.

Men så är det heller inte varje dag som man har en trevlig världspremiär 00:03 till 02:51 för 120 personer (inklusive ett kommunalråd såg jag) under natten.

Men, nu är klockan 14:18, och 15:30 är det dags att jobba igen. Dock är det lugnt idag, eftersom jag bara kör 16:30-föreställningen, inte 20:00.

Triangelfilm i konkurs

Enligt pressen (Sydsvenskan / DN) och en annan bloggpost så begär Triangelfilm sig i konkurs. Vilket ju är ytterst tråkigt, men inte helt förvånande även om jag personligen blev tagen på sängen av beskedet, i och med Astorias rekonstruktion räknade jag inte med det här.

Innan resten av filmbesökarsverige börjar gnälla alltför högt om hur SF bara kör "mainstream" och allt där kommer från Hollywood; tänk efter och svara ärligt: när såg du sist en så kallad "kvalitétsfilm" och då helst en som Triangelfilm importerat, alternativt sett den på någon av deras biografer?

Smalfilm drar inte speciellt mycket besökare. För att ge lite siffror så tittade jag i statistiken för min bio. Från årskiftet har jag kört tio filmer under ett Studio-koncept där syftet varit att visa just lite smalare film med lägre pris. Dessa visningarna uppgick till ungefär 9,4% av alla föreställningarna, men drog ändå bara 2,5% av besökarna för samma period, eller 7,4 personer i snitt per föreställning om man nu vill räkna så. Som jag tidigare rapporterat drog en av dem bara en enda besökare och den filmen var egentligen inte speciellt smal heller.

Bor du på en ort som har en biograf som valt att satsa på smalfilm vid sidan av (eller tillsammans med) de större Hollywood-filmerna, så gå så ofta du kan. Räkna inte med att andra gör det i ditt ställe. Annars kan du tyvärr inte komma och gnälla när visningarna eventuellt upphör p.g.a. svikande intresse. Kom ihåg det.

Vad som återstår i den här affären är att se vad som händer med den kommande repetoaren från Triangelfilm, som t.ex. Terry Gilliams Tideland. Själv hoppas jag att de kommer hit på något sätt ändå, som t.ex. via en annan distributör.

Ett välbekant dilemma

Usch... känner mig så kluven just nu. Spider-man 3 sjunger på sista versen (eller tredje spelveckan om man så vill). Om två dagar kommer nästa förväntade braksuccé Pirates of the Caribbean: Vid världens ände.

Men jag har ärligt talat inte sett spiderman filmen än. Å ena sidan har jag ju sett både ettan och tvåan på bio, och varför bryta en fin tradition. Å andra sidan är jag så trött på den nu, jag har sett teasern och trailern 10⁴³⁴ gånger (känns det som) och jag har kört filmen rätt många gånger, vilket gjort att jag sett vissa nyckebitar, om och om igen. Jag vet t.ex. exakt hur den börjar och slutar.

Därför känns det tyvärr som det kan kvitta om jag ser den eller inte. Filmvåren fick sig ändå en fin avslutning med Notes on a Scandal och imponerande Den nya världen.

Den här problematiken infinner sig oftare än vad man kan tro. Antingen ska jag se filmen så fort som möjligt, eller så tappar jag väldigt lätt intresset för den just eftersom jag får se för mycket av den.

Det förekommer undantag, men de är få. Titanic och Pearl Harbor var båda filmer jag älskade att köra, föreställning efter föreställning. Fråga mig inte varför de stod ut från mängden, men det gjorde de. Jag kan bara hoppas att kommande filmsommar innehåller minst en film till av den kalibern.

Wild and crazy...

...är jag uppenbarligen. Hmmm...

What Classic Movie Are You?
personality tests by similarminds.com

Värmebekämpning

Förra sommarens värmerekord är redan i farozonen då samma temperatur har uppnåtts under en föreställning av Spider-man 3.

Det som gör situationen värre nu är att vi har mer teknisk utrustning i maskinrummet som inte mår speciellt bra av sådan extrem värme. Som en digitalprojektor, scaler och två datorer. Varav den ena är en server och väsnas extra mycket när temperaturen går uppåt.

Ventilationen suger fortfarande, kl. 23:00 varje kväll är den dessutom programmerad att stänga av sig! Vilket är ju helfestligt när föreställningar inte är slut förrän 23:30, eller som kommande premiären av Pirates of the Caribbean: Vid världens ände som ska börja kl. 00:03.

Men lite hjälp har dykt upp, i form av en mobil luftkonditionering. Dock kan den ju bara köra emellan föreställningarna eftersom det krävs utblås som vi då lämpligt lägger via en öppen nödutgång. Men tack och lov så klarar maskinen av att kyla rummet ganska snabbt och annars fungerar som en bra fläkt också.

Jag fick en idé...

Jag har inte haft en semester sedan... öhm... nyår 2006/07. Så, dags att planera inför nästa. Och vad kan passa bättre än att återvända till ett trevligt ställe som det här:

Fast när alla ljusen är tända. Och det är de bara en gång om året; under Blackpool Illumination.

Blackpool rymmer så mycket mer än bara Ocean Boulevard (på bilden). Blackpool Tower and Cirkus, Zoo och Pleasure Beach som i år har en hel del nyheter. Ja, ett par dagar här skulle verkligen sitta fint.

Så nu går jag i planeringstankar. Flyg, tåg eller buss, hotell och returresa. Vad det skulle kosta och allt däromkring. Men om jag verkligen kommer iväg till hösten återstår att se. Men vilken otroligt kul liten upplevelse det skulle bli. För vilken annan svensk känner till Blackpool Illumination, Tower eller Pleasure Beach?

Den digitala domänen färdiginstallerad

Så ser den ut, digitalinstallationen för reklam och framtida dvd-filmer (främst skolfilmer och andra specialtillfällen). Takfästet för projektorn fick vi tyvärr montera ner igen, då det var alldeles för ostabilt för den tyngd som projektorn har. Så ett panikinköp på IKEA var lösningen på alla våra problem.

Från toppen och neråt:

• Scaler Crystalio II Omvandlar bilden från 720p till 1080p


• Cineo 3+ 1080p e-cinema DLP projektor


• Skärm och tangentbord för val av reklamprogram


• Själva datorn för uppspelning av vald reklam


• Tom hylla för framtida dvdspelare (beställd men ej levererad)


• Och på väggen underst kan servern för alla reklamfilmerna skymtas.

Hur är då den digitala bilden. Tja, precis som med alla andra DLP-projektorer som har ett färghjul så uppstår regnbågseffekten om man vet hur man ska titta (vissa reklamfilmer med snabba rörliga bilder i hög kontrast avslöjar effekten direkt utan att du behöver röra på blicken).

Nu har jag visst en finslipad syn efter ett par år i maskinrummet, för teknikern kunde inte se regnbågseffekten. Men trots allt är bilden bra, men i ärlighetens namn saknar den det där lilla extra i ren färgmättnad. Något som syns extra tydligt när reklamen är slut och våra trailers på 35mm tar vid. Det är ingen "natt och dag"-skillnad men fullt påtaglig om man vet vad man ska titta efter.

Vissa inkörningsproblem återstår dock, som två tunna vita linjer till höger om bilden, men det misstänker jag är scalern som introducerar, eller så är det bara att applicera ett par procent overscan så bör de försvinna. Ljudet körs också utan brumreducering eftersom den lilla lådan fungerade inte alls.

Trailerfrossa 2: Klipp och klistra

Ännu en intressant iaktagelse bland alla trailers. Dock måste jag erkänna att jag inte lade märke till den själv förrän jag lagt båda dessa trailers tillsammans i samma paket framför Spider-man 3.

Sommaren kommer att vara full av filmer med hot från yttre rymden. Eller vad sägs om Transformers:


När så alla Decepticon-robotar fått spö så dyker Silversurfaren upp i Fantastic Four: Rise of the Silver Surfer...


Rätt lustigt med en sådan extrem likhet mellan filmerna, trots de helt åtskilda berättelserna.

Båda bilderna är från filmernas respektive trailers, som kan skådas hos apple.com.

Eskapader i den digitala domänen

Installationen av digitalreklamen fortskrider nu i en rasande takt. Projektor, server, dator och scaler är fixade. Det som däremot tagit tid och resurser har varit ljudet.

Att få befintlig ljudanläggning att acceptera en vanlig PC som digital ljudkälla var inga problem. Med ett bra ljudkort är visst allt möjligt. Men att få rätt ljud var snårigare.

Än värre blir det när ljudanläggning och digitalanläggning ligger på två olika eluttag, med olika jordkällor. Datorn matar därför ut ljud som ger brum i salongen. Teknikern monterade då en liten "brumbox" som motverkade detta elektriska brum, men samtidigt verkar lådan vara byggd helt åt helve.... Den tar nämligen varje enskild kanal (vänster, center, höger, sub, left surround, right surround) och gör en "monomix" av allihopa där varje kanal i sin tur ger starkast signal, t.ex. att höger kanal läcker till samtliga andra kanaler - samtidigt som vänster gör det samma. Med det resultatet att var för sig låter de väl acceptabelt men totalt blir det en sju helvetes kakafoni. Definitivt inte föreställningsmannamässigt.

Så dagens eskapader i den digitala domänen var helt enkelt att försöka få rätt på den här brumlådan. Men det gick inte speciellt bra. Vad jumper J6 gör för något går liksom inte att ta reda på när fansk... *öhm* lådan inte kommer med någon manual.

Så med början i morgon så ska jag provköra digitalreklam med en aningens brum på ljudet. Och så får jag väl se hur publiken tar upplevelsen att få reklam igen framför filmerna. Det var ju ett tag sedan sist, 28 december 2006 körde jag sista reklamjournalen på 35mm. Nu är det den 6 maj 2007...

Månadens bild, maj 2007

Starry Night
Canon EOS 350D, EF 17-40mm f/4,0L USM

En bild mot en klar natthimmel med en viss känd stjärnbild i rätt läge. Att stjärnorna är lite långa beror på att slutartiden ligger på 30 sekunder.

Bland maskinister, tekniker och övriga entusiaster

Mina besök på Royal i Malmö blir allt färre, men när jag väl går dit så blir upplevelsen desto bättre. Som idag med My Fair Lady i 2,20:1 på 5/70mm format.

Att se en bild så enorm (omkring 18x8 meter) och i så hög upplösning är riktigt roligt, tillsammans med ett ganska välbevarat 6-track magnetiskt ljudspår. Speciellt om man, som jag, sitter på rad 4 (av 22). Magnifikt är bara förnamnet.

Tillställningen var dessutom mer eller mindre en födelsedagsfest anordnad av en riktig 70mm entusiast. Filmkopian kom dock från Norge då filmen inte fanns i Sverige på 70mm. Så att se Audrey Hepburn och Rex Harrison sjunga med textning på norska var rätt lustigt.

Och förutom en stor skara filmentusiaster förekom det också just biografmaskinister och biograftekniker i salongen. Vilket är ganska vanligt vid sådana här tillfällen. Ibland önskar jag att jag bodde i Los Angeles där det går att regelbundet få se nygjorda 70mm kopior av både ny och gammal film, för det är verkligen något utöver det vanliga att skåda på en stor duk.

Life's good...

Det här kan bli rena rama musikalåret för mig. Funderar starkt på att se både Chicago och Oliver! i Köpenhamn till hösten. Och så såg jag den alldeles fantastiskt underbara Dreamgirls i dagarna.

Lysande grepp att starta filmen med tystnad under filmbolagslogotyperna, för att sedan lägga på publikljud och ett starkt inbjudande intro. Har inte sett musikalen på scen eller hört musiken förr, men mixen av R&B, Soul, Disco och ett stänk Opera var underbar. Rejält sväng i många av låtarna, som första aktens Move, Cadillac Car och Steppin' To the Bad Side.

Och när man inte trodde det kunde bli bättre så river Jennifer Hudson av en sådan otrolig prestation som Effie i And I Am Telling You I'm Not Going., att man bara häpnar. Välförtjänt birolls-Oscar där. Tillsammans med det snygga fotot var första akten riktigt känslomässigt utömmande. Och misstanken att resten inte kunde leva upp till And I Am Telling You... sprack rätt fort efter de första balladerna i andra akten rullat förbi. Patience, One Night Only och Listen är alla riktigt bra låtar och tillsammans i samma film blir resulatet magiskt.

Likt filmversionen av Chicago låter man eftertexterna inledas av ett s.k. Curtain Call med ett snyggt montage av alla de stora rollerna i filmen. På så sätt varar filmens underbara stämning ytterligare ett par minuter innan de vanliga eftertexterna tar över. Och varje sekund av denna feel-good-känsla är guld värd.

I och för sig är jag inte förvånad över hur bra filmen är, regissör är ju Bill Condon som verkligen överraskade mig med sitt väldigt lyckade drama Gods and Monsters för ett par år sedan.

Ja, och som inte det var nog i musikalväg så ska jag se My Fair Lady imorgon i Malmö på 70mm. Life's good...

Celebert besök i städskrubben

Eller vad ska man annars kalla det här:



Kul att veta att man jobbar på en harmonisk arbetsplats där personalen tar sig tid att efterleva det filmen lär oss, att ta ut våra artistiska svängar när tillfälle ges.

23 ways to screw with your mind...

Har visat den småtrevliga thrillern The Number 23 i ett par dagar nu. Blir inte riktigt klok på filmen. Nog är den bra och spännande men voice-overn gör att berättelsens andra del tappar fart på och på slutet blir det lite för krystat för egen smak. För att inte tala om hur Jim Carreys fru (i filmberättelsen alltså) handlar när vissa detaljer kommer i dagen, inte speciellt troligt att man gör så om maken gräver upp diverse saker ur jorden efter 13 år. Dock innehåller filmen en mycket intressant iaktagelse; hur mycket talet 23 förekommer runt omkring oss (förutsatt att manusförfattaren gjort sin research ordentligt).

Lustigt nog har besökare vid två tillfällen iaktagit just 23 eller 32 direkt efter de kommit ut från filmen. Som när en såg affischen för 300, en trea och två nollor. Eller den som lade märke till att de kom ut vid 22:03 tiden. Lite krystade båda två.

Men när jag ikväll kom hem och satte på vattenkokaren för lite Earl Gray-tea så vart vattnet klart vid 22:33 tiden, enligt klockan på mikrovågsugnen... um... Får nog trösta mig med att filmen inte blev nummer 23 sedd på bio i år. Men vänta nu... om jag tar siffersumman av mitt fulla namn och modulus med min favoritsiffra så får jag ju 23...

Vilken (sköldpadds)soppa!

Inom branschen nog inte många missat att Nordisk Film valt att gå sin egen väg från Sony Pictures och startat egen distribution. Därför får man väl ha lite förståelse för att det brister lite i rutiner t.ex.

Men snälla nån! Tidigare har jag visat tre av deras filmer, Beck - den svaga länken, Hannibal Rising och Parfymen. Inte till någon av dessa filmer dök det upp affischer. Och ett tomt skyltfönster är ganska oproffsigt, samt just tomt och får inte någon att stanna upp och se efter vilken film som visas nu.

Men priset togs nog i fredags när Teenage Mutant Ninja Turtles inte behagade att dyka upp, vare sig som affisch eller filmkopia. Det sista beskedet jag fick var att det fanns nog en kopia i mellansverige som skulle kunna utgå. Tja, klockan var då 15:45 och jag hade filmstart 16:30... Innan någon undrar, ja, filmen var bokad och bekräftad att vi skulle visa den under helgen.

Nu vet jag inte exakt vad som sades, men jag förstod på föreståndaren att efter ett samtal till Stockholm så blev det lite uppröda känslor. Och se, lördag middag stod filmen i maskinrummet och affischen satt i fönstret.

Är du här nu igen?

Den senaste "långköraren" jag haft nöjet att visa var The Queen. En väldigt fin film, med en helt klart värdig Oscarsvinnare i Helen Mirrens porträtt av den Queen Elisabeth II. Emellanåt slår det direkt gnistor om hennes skådespel, speciellt tillsammans med Michael Sheen.

Långkörare blev den då den klarade sig kvar tre veckor i maskinrummet (bra för en singelbiograf med rätt så många andra filmer runtomkring). Till saken hör att jag fick hem filmen på dvd (import från England) dagen efter att jag skickat iväg filmkopian från bion. Så det är en ganska udda känsla att återigen få köra den på 35mm på bion ikväll, då filmen går i repris i form av en abonnerad föreställning.

Men allt som allt är det kul att filmer stannar kvar i mitt medvetande på det här sättet. Inte bara för att de kommer tillbaka och spökar för mig, utan för att de känns som gamla bekanta, som någon man håller av och därför är det kul att träffa dem igen.

Tyvärr blev kvällens återträff lite av en skräckfylld sådan. Återigen fick jag ta fram blocket med filmskaderapporter och fylla i en diger lista med fel på kopian. Det digital ljudspåret (Dolby Digital) var t.ex. sönderrepat så att det inte längre går att köra filmen med digitalt ljud. Och även i det analoga förekom skrapljud. Lägg därtill dammiga akter och inristade skiftmärken. Så det känns som om jag fått polisanmäla en misshandel av min kära vän.

Livets små glädjeämnen (del III)

Till och från den senaste tiden har jag känt mig ganska stressad. Om inte det har varit något att göra så har jag glömt saker och ting, gång på gång. Eller så behöver jag bara blicka framåt i kalendern för att bli smått blek av anstormningen av arbete...

Men då behöver man bara lyssna på rätt musik så brukar det ordna sig rent sinnesmässigt. Igår kväll körde jag Blood Diamond för en liten skara besökare. Fördelen med få besökare är att man har salongen för sig själv rätt fort efteråt. Och med långa eftertexter kan man ta och koppla av en stund innan man går hemåt.

Och återigen visar James Newton Howard upp sin genialitet med ett riktigt fint soundtrack. Just den låt som avslutar hela filmen är en riktigt underbar pärla, som likt t.ex. Leave No Man Behind av Hans Zimmer från Black Hawk Down bygger upp musiken i flera steg men med samma tema, lager på lager, tills slutet är så där emotionellt kraftigt och musikaliskt underbart.

Det räckte med dessa ca. 7 minuterna igår för att må bättre både under resten av kvällen och även idag. Det soundtracket står nu högt på inköpslistan.

Wings of Glory

Jag håller med att spel kan vara konstverk i sig själv. Men jag är personligen mycket mera förtjust i direkt praktiska spel. Såsom simulatorer.

På min hårddisk gömmer sig en liten men trevlig samling av just sådana spel, som Roller Coaster Tycoon 2 (bygg din egen nöjespark - och här snackar vi konstverk när allt i från attraktioner och matstånd, samt städning och planering av gångvägar klaffar!), NoLimits Rollercoaster Simulator (bygg och åk din egen bergochdalbana), Microsoft Train Simulator (kör tåg) och slutligen Ship Simulator (kör båt, eller RMS Titanic om du så vill!).

Men det senaste tillskottet är både det mest utmanande och mest uppslukande av alla sådana spel jag köpt. Microsoft Flight Simulator X (deluxe edition) tillsammans med en joystick med Force-feedback är det roligaste jag installerat på år och dar. På fem dagar har jag lyckats med 60 landningar (varav en med en Boeing 747-400) och totalt drygt tio flygtimmar (och ärligen inte så många krasher, bara ett par stycken faktiskt, och nästan samtliga orsakade av Robinson R22 Beta II-helikoptern - förbannat bångstyriga åbäke!)

På väg från Kastrup mot Sturup, det är Skåne i bakgrunden.

Med hela jordklotet inlagt (jupp, baserat på satelitfoton) och 24000 flygplatser och en rejäl mängd med lokala byggnationer (som Öresundsbron och Turning Torso) kommer simulatorn räcka länge. Har redan upprättat en del övningsrutter, t.ex. från Kastrup till Sturup, eller Stralsund till Maglarp. Och även om mina landningar suger (jag brukar få touchdown när det bara är en si sådär 30 meter kvar av landningsbanan, eller trimma trädtopparna strax före banan) så går det framåt.

Tyvärr känner jag direkt hur farligt det här spelet är. Har jag någon fritid går den direkt åt att sätta mig ner och läsa igenom nästa flyglektion för att bättra på mina kunskaper om höjdmätare, trim, flaps, lyftkraft, V-speed och så vidare... Så om jag inte bloggar på ett tag vet ni var jag befinner mig, någonstans mellan molnen, fast ändå inte.

Every day is Kebab day

Det blir lätt så när man jobbar mycket och gör misstaget att inte äta bättre hemma först (eller efteråt). Efter två, tre föreställningar suger magen och man känner att huvudvärken inte är långt borta.

Lägg därtill att det inom en radie på 30 meter från bion finns inte mindre än fyra ställen som säljer hamburgare, kebab, pizza eller thailändskt. Samt toppa med en personalstyrka som älskar just kebab. Då är det svårt att svara nej på frågan om man ska ha något från något av dessa matställen.

Märkligt nog måste jag säga att midjemåttet inte har vuxit, snarare krympt något på senaste tiden. Och så vill jag att det ska fortsätta, åtminstonde en liten tid framöver.

Så nu blir det att hålla igen lite. Från fem gånger i veckan till max en gång per vecka. Och det ska nog bli ett lätt löfte att hålla. Lyckades jag helt sluta med Coca Cola så lär jag nog lyckas bli så gott som kebabfri också.

Arbetsnarkoman? Igen?

Påskafton var egentligen en ledig dag. Ingen film, inga föreställningar, inget mer än en påskmiddag med familjen.

Tror ni inte att jag dyker upp på förmiddagen ändå för att testa en ny typ av programmering av skiftdatorn för projektorerna?

Jodå. Yours truly mer eller mindre bor på bion nuförtiden...

Det enda som är positivt med dagen är att de två testkörningarna av trailers fungerade fullständigt felfritt, så från och med i morgon har jag mycket bättre möjlighet att köra trailers och huvudfilm i skilda bildformat än tidigare.

Och så fick jag återse en gammal favorit jag har liggande, trailern till Michael Bays The Island, på hög volym i Dolby SR till råga på allt. Mysigt.

Dagens citat - sovit gott?

Eftertexterna är i alla fall jävligt bra... det var ungefär där jag vaknade.

En arbetskollega till mig om filmen 300. Hur man nu i hela friden kan sova under det pådrag som filmens ljudspår presterar...

Jag har skådat skärselden!

Och tro mig, det är ingen vacker syn.

Fan, inte ens Dantes inferno är i närheten av vad en till sista platsen utsåld föreställning, med målgruppen 7-12 år, varav samtliga tagit del av ett erbjudande om gratis liten popcorn och liten läsk, kan generera.

Krydda nämligen med en film som Mr. Beans semester och resultatet: Helvetet på jord... öh, jag menar en rejält skitig biosalong.

Jag fick ringa in extrapersonal när vi förstod åt vilket håll publiksiffrorna för dagen barkade, men trots vi var sex personer tog det oss 20 minuter att få ordning på stället innan vi vågade släppa in publiken till nästa film. Och den i sin tur blev omkring fem minuter sen istället.

Tyvärr har jag inga bilder på eländet, däremot på äldre föreställningar med liknande resultat, men de är i mångt och mycket för snälla mot dagens inferno av popcorn, popcornbägare, utspilld läsk och annat skräp på golvet, så jag låter bli att publicera någon bild. Om inte för att skona era näthinnor... jag tror inte de hade klarat av en sådan syn.

Månadens bild, april 2007

Gargoyle
Canon EOS 350D, EF 200mm f/2,8L USM

Har fortfarande inte hittat min Canon CD med Digital Photo Professional, och i ärlighetens namn har jag inte orkat bry mig heller då annat tagit upp min tid.

Bjuder därför på en bild från April förra året. Guldstjärna till den som listar ut var bilden är tagen. Som ledtråd kan jag säga att det tog mig 1,5 h timme i kö för att komma hit, och €7:50 i inträde.