- Cykeldatorns odometer stannade idag på hela 70,3 km. Det blir i snitt 2,5 km/dag vilket i sig är mycket bra eftersom det "bara" är 870 meter mellan hemmet och bion.
- Maxhastigheten jag har nått är än så länge 33,6 km/h. Tror inte jag är i taget att slå det än. Dels för att det var ruggigt fort (har ingen cykelhjälm) och dels för att jag blev så trött efteråt. Snitthastigheten ligger på mer trevliga 14,9 km/h men marschhastigheten ligger på omkring 22 km/h.
- Problemen med knäna som jag trodde var relaterat till cyklingen är istället resultatet av att jag står så mycket på jobbet. Nu när jag snart är inne på mitt nionde år tar visst lederna ut sin rätt. Jag står upp när jag jobbar med filmen och projektorerna, står i insläppet, kiosken eller städar. Det har helt enkelt kommit krypandes och gjorde entré med riktiga uttalade smärtor samtidigt som jag annars fick den trevliga idén med att börja cykla igen. Fan.
onsdag, december 27, 2006
En lite längre cykeltur
Nu är det snart en månad sedan jag fick min cykel fixad. Och vad har jag åstadkommit tro...
fredag, december 22, 2006
Appropå skräckfilmer...
Hittade den här serien på hårddisken idag. Hittade den ursprungligen på Arizona Daily Wildcat för en tid sedan.
Och orsaken till att jag letat upp en studenttidning från andra sidan jorden beror just på serier. Jag följde en serie där dagligen för några år sedan, ända tills tecknaren flyttade till San Francisco.
tisdag, december 19, 2006
Rariteter
Dagen har varit mycket speciell, minst sagt. Jag har nämligen inspekterat och kört en riktig raritet för det lokala museet.
Det började när AV-Centralen här i staden valde att skicka gamla filmer till museet eftersom de inte längre behövde hålla film i lager, nuförtiden är all undervisningsfilm digital på dvd.
Och i de många små lådorna och filmburkarna fanns mycket intressanta saker. Två av dem öppnade vi dock aldrig, de stank av sönderfallen nitrat och var bortom all räddning. Men flera av de andra burkarna visade sig innehålla nästan perfekt bevarade kameranegativ från 1930 och 40-talet. Andra innehåll perfekta kopior av samma negativ, och av att döma på själva bildkvaliteten var det finkorniga positiv, och inte releasekopior för direkt visning. Rent arkivmaterial alltså. Dessutom var samtliga av dessa kortfilmer i stumfilmsformat, alltså de saknade helt ljudspår. Vilka underbara små filmpärlor!
På flera av filmerna stod det klart och tydligt Nitrate Film. Trots detta var rullarna i otroligt bra kondition och jag misstänker att det kan röra sig om säkerhetskopior men eftersom jag inte ville testa detta - dvs. klippa bort en bildruta och under kontrollerade förhållanden utomhus försöka sätta eld på den - nöjde vi oss med att studera filmerna på spolbordet. Ingen av rullarna kom i närheten av projektorn.
Förutom en. Porten mot kontinenten - Trelleborg av Sandrews Filmataljéer från 1958. Gjord på triacetat-filmbas och därför säker för en visning. Bildformatet är Normalbild (1.37:1) vilket jag kan installera på under fem minuter numera när jag lärt mig handgreppen.
Tyvärr hade filmen inte förvarats korrekt och bilden var fullständigt blekt, endast en helt röd bild återstod, med spår av blått i vissa enstaka sekvenser. Trots det var den mycket välbevarad och med ytterst få repor. Ljudet var det inte mycket med heller, traditionell mono men det lät bra och utan brus och knaster vilket återigen berodde på kopians strålande kondition. Den ska nästan absolut skickas till ett labb för att föras över till dvd innan kopian ska skickas till långtidsförvaring.
Angående nitratfilm: Fram till 1950-talet gjordes film traditionellt på en filmbas som innehöll nitrat. Men den var fruktansvärt eldfarlig. Idag byggs inte maskinrum för att klara att hålla inne en nitratbrand vilket gör att jag i mitt moderna maskinrum överhuvudtaget inte får lov att visa sådan film. Från 50-talet och framåt gjordes filmen istället på "säkerhetsfilm" av triacetat, kort och gott acetatfilm. Numera är filmen istället av polyester.
Väldigt logiskt
Det här med 1:a och 2:a klass vet vi ju vad det innebär. 1:a klass har oftast mer service, komfort etc. än 2:a klass och dras därmed med en högre prislapp.
Döm om min förvåning när jag skulle boka tågbiljett från Stockholm ner till Malmö i slutet av Januari när "Just nu"-priset på 1:a kl. faktiskt var 90 kr billigare än 2:a kl. Det behövdes inte många hjärnceller för att besluta om vilken klass jag ville åka med...
Men å andra sidan lär hemresan vara belöningen för sjäva ditresan. Då kommer jag nämligen att sitta på en buss från 22-tiden på kvällen i Malmö med ankomst 06:25 i Stockholm morgonen efter...
Döm om min förvåning när jag skulle boka tågbiljett från Stockholm ner till Malmö i slutet av Januari när "Just nu"-priset på 1:a kl. faktiskt var 90 kr billigare än 2:a kl. Det behövdes inte många hjärnceller för att besluta om vilken klass jag ville åka med...
Men å andra sidan lär hemresan vara belöningen för sjäva ditresan. Då kommer jag nämligen att sitta på en buss från 22-tiden på kvällen i Malmö med ankomst 06:25 i Stockholm morgonen efter...
söndag, december 17, 2006
Så passande...
...med tanke på att jag älskar filmen Paris, Je t'aime, har varit i Paris och vill lära mig franska.
| Your Inner European is French! |
 Smart and sophisticated. You have the best of everything - at least, *you* think so. |
lördag, december 16, 2006
Och så var det det här med att föregå med gott exempel...
Hade en specialvisning av Gustaf 2 för en idrottsförening idag. Bra filmval eftersom det var allt från knattar till A-lagspelare i publiken. Och själva föreställningen gick bra. Jag körde filmen även på det traditionella sättet med akt för akt, alltså projektorskifte ungefär var 15-20:e minut.
Men efteråt upptäcktes en mycket mindre trevlig sak. På golvet fanns massor av snusprillor. Vad folk utsätter sitt tandkött för struntar jag personligen i, men jag förstår inte vad de vuxna i publiken tänker på när man bara spottar ut sitt snus direkt på golvet. Det finns faktiskt papperskorgar.
Men än mer irriterande blev det när vi inspekterade just papperskorgarna. Överallt ölburkar. Och inte vanlig lättöl inte, nej, alla burkar var starköl! De äldsta ungdomarna satt alltså och drack öl under en matinéföreställning. Väldigt moget, för att inte tala om sådana fina signaler de skickade till knattespelarna i samma publik... NOT!
Men efteråt upptäcktes en mycket mindre trevlig sak. På golvet fanns massor av snusprillor. Vad folk utsätter sitt tandkött för struntar jag personligen i, men jag förstår inte vad de vuxna i publiken tänker på när man bara spottar ut sitt snus direkt på golvet. Det finns faktiskt papperskorgar.
Men än mer irriterande blev det när vi inspekterade just papperskorgarna. Överallt ölburkar. Och inte vanlig lättöl inte, nej, alla burkar var starköl! De äldsta ungdomarna satt alltså och drack öl under en matinéföreställning. Väldigt moget, för att inte tala om sådana fina signaler de skickade till knattespelarna i samma publik... NOT!
fredag, december 15, 2006
End of the line
Sådär, nu har jag tagit emot den sista reklamjournalen.
Nej, det är inte så att reklam skall sluta visas framför filmerna, utan att Sverige står inför ett litet teknikskifte. Samma som Norge har gjort före oss. Reklamen skall från årsskiftet vara digital, och inte komma på 35mm-journaler.
Det som talar för att det kommer bli en bra övergång är att digital reklam laddas ner via bredband automatiskt, ingen postgång av filmer till och från bion behövs. Man kan välja typ av reklam för vilken typ av film det är man ska visa, och så det övriga; inget slitage på vare sig bild och ljud.
Det som talar emot övergången på just min bio är att formuläret för undersökningen av de tekniska förutsättningarna skulle varit inskickad senast den 28 juli. Av någon anledning dök dessa upp först idag för mig att se över. Samt att mediaservern är en rejäl koloss som vi inte utan vidare kan dra in i maskinrummet. Var vi ska ställa den får bli en väl bevarad hemlighet, annars lär många lyfta både ett och ett annat ögonbryn (nej, det är inte på taket, källaren, salongen eller städskrubben... men nästan).
Vi lär absolut inte få något installerat i tid ändå, så efter den 28/12 blir det bara trailers och huvudfilm på duken. Åtminstonde tills mediaserver och digitalprojektor är installerade.
Nej, det är inte så att reklam skall sluta visas framför filmerna, utan att Sverige står inför ett litet teknikskifte. Samma som Norge har gjort före oss. Reklamen skall från årsskiftet vara digital, och inte komma på 35mm-journaler.
Det som talar för att det kommer bli en bra övergång är att digital reklam laddas ner via bredband automatiskt, ingen postgång av filmer till och från bion behövs. Man kan välja typ av reklam för vilken typ av film det är man ska visa, och så det övriga; inget slitage på vare sig bild och ljud.
Det som talar emot övergången på just min bio är att formuläret för undersökningen av de tekniska förutsättningarna skulle varit inskickad senast den 28 juli. Av någon anledning dök dessa upp först idag för mig att se över. Samt att mediaservern är en rejäl koloss som vi inte utan vidare kan dra in i maskinrummet. Var vi ska ställa den får bli en väl bevarad hemlighet, annars lär många lyfta både ett och ett annat ögonbryn (nej, det är inte på taket, källaren, salongen eller städskrubben... men nästan).
Vi lär absolut inte få något installerat i tid ändå, så efter den 28/12 blir det bara trailers och huvudfilm på duken. Åtminstonde tills mediaserver och digitalprojektor är installerade.
torsdag, december 14, 2006
Paris, Je T'aime - älskade stad
En ledig dag måste givetvis firas. Vad bättre då än att en biografmaskinist går på bio? Såg både Shortbus (tack till sällskapet!) och Paris, Je T'aime och likt en god liten kaptialstark konsument köpte jag soundtracket till Shortbus i närmaste skivbutik (vilket råkade vara eminenta Folk å Rock). Dessutom inhandlades en dubbelskiva med Harold Faltermeyers Greatest Hits, så nu har jag äntligen synthklassikern "Alex F" i skivsamlingen. Men det är en annan historia. Nu hade jag tänkt att ta en utflytkt till Paris...
Paris, Je T'aime
Regi: Olivier Assayas, Gérard Depardieu, Gurinder Chadha, Sylvain Chomet, Ethan och Joel Coen, Isabel Coixet, Wes Craven, Alfonso Cuarón, Christopher Doyle, Richard LaGravenese, Vincenzo Natali, Alexander Payne, Bruno Podalydès, Walter Salles, Oliver Schmitz, Nobuhiro Suwa, Daniela Thomas, Tom Tykwer och Gus Van Sant.
Skådespelare: Bruno Podalydès, Leïla Bekhti, Cyril Descours, Marianne Faithfull, Elias McConnell, Gaspard Ulliel, Steve Buscemi, Axel Kiener, Catalina Sandino Moreno, Sergio Castellitto, Emilie Ohana, Miranda Richardson, Leonor Watling, Juliette Binoche, Willem Dafoe, Paul Putner, Sara Martins, Nick Nolte, Ludivine Sagnier, Lionel Dray, Maggie Gyllenhaal, Seydou Boro, Aïssa Maïga, Fanny Ardant, Bob Hoskins, Wes Craven, Olga Kurylenko, Elijah Wood, Emily Mortimer, Alexander Payne, Natalie Portman, Gérard Depardieu, Ben Gazzara, Gena Rowlands
Paris är kärlekens stad sägs det. Jag borde veta eftersom jag var där i våras. Och även om jag inte kom därifrån med en livspartner så lämnade jag staden med 682 digitalbilder på kamerans minneskort och en svårslagen förälskelse i just staden Paris.
Genom 18 små kortfilmer regisserade av minst lika många regissörer, alla på temat kärlek i Paris, målas en fantastisk mångfacetterad bild av staden up. Metrón, Parkerna, Eiffeltornet, cetrum/förorterna och inte minst de mängder av människor som bor här.
Det skall erkännas att det tog ett litet tag att komma in i episodfilmens uppbyggnad. Själva formen av korta och lösrykta historier paketerad som en ny helhet strider så mot det sätt man är van vid att se film att det tog emot lita att greppa helheten. Men när jag väl kommit över Steve Buscemis äventyr på Metróstationen Tuileries gick det inte längre att stå emot den inneboende charmen av berättelserna.
En stort plus är blandningen av historier som berättas. Det är ömsom roligt, ömsom politiskt, och två av filmerna är starkt gripande drama om kärlek och död. Mixen blir komplett när Wes Craven levererar en skräckinspirerad film där Elijah Wood vampyrhånglar. Och allt detta levereras alltså i skuggan av Eiffeltornet. Kan det bli bättre?
Utöver detta väver filmerna in en stor mänsklighet i alla karaktärer, som trots sina korta uppträdanden är långt ifrån platta eller underspelade diton. Inget känns heller lämnat åt slumpen och slutligen visar det sig hur en del av berättelserna hänger samman. Det enda jag personligen håller emot filmen är att man inte direkt avslutade den absolut gulligaste delen, Le Marais / Maraiskvartern av Gus van Sant, då den var som upplagd för det i mitt tycke.
Jag kan heller inte låta bli att få Cinq fois deux / Kärlek tur och retur i åtanke, då den också delvis utspelar sig i Paris och är episodiskt uppbyggd. Men Paris Je T'aime är strået vassare eftersom den lever upp fortare med sina karaktärer och berättelser. Den andas kärlek, starka känslor och en väcker i mig en lust att själv finna kärleken. Och känslan jag får av den avslutande 14th arrondissement / 14:e arrondissementet är exakt densamma som jag fick personligen av att gå omkring på Paris gator. Paris är en kärlekens stad, och hittar du ingen där, så hittar staden dig, och du staden.
Paris, Je T'aime
Regi: Olivier Assayas, Gérard Depardieu, Gurinder Chadha, Sylvain Chomet, Ethan och Joel Coen, Isabel Coixet, Wes Craven, Alfonso Cuarón, Christopher Doyle, Richard LaGravenese, Vincenzo Natali, Alexander Payne, Bruno Podalydès, Walter Salles, Oliver Schmitz, Nobuhiro Suwa, Daniela Thomas, Tom Tykwer och Gus Van Sant.
Skådespelare: Bruno Podalydès, Leïla Bekhti, Cyril Descours, Marianne Faithfull, Elias McConnell, Gaspard Ulliel, Steve Buscemi, Axel Kiener, Catalina Sandino Moreno, Sergio Castellitto, Emilie Ohana, Miranda Richardson, Leonor Watling, Juliette Binoche, Willem Dafoe, Paul Putner, Sara Martins, Nick Nolte, Ludivine Sagnier, Lionel Dray, Maggie Gyllenhaal, Seydou Boro, Aïssa Maïga, Fanny Ardant, Bob Hoskins, Wes Craven, Olga Kurylenko, Elijah Wood, Emily Mortimer, Alexander Payne, Natalie Portman, Gérard Depardieu, Ben Gazzara, Gena Rowlands
Paris är kärlekens stad sägs det. Jag borde veta eftersom jag var där i våras. Och även om jag inte kom därifrån med en livspartner så lämnade jag staden med 682 digitalbilder på kamerans minneskort och en svårslagen förälskelse i just staden Paris.
Genom 18 små kortfilmer regisserade av minst lika många regissörer, alla på temat kärlek i Paris, målas en fantastisk mångfacetterad bild av staden up. Metrón, Parkerna, Eiffeltornet, cetrum/förorterna och inte minst de mängder av människor som bor här.
Det skall erkännas att det tog ett litet tag att komma in i episodfilmens uppbyggnad. Själva formen av korta och lösrykta historier paketerad som en ny helhet strider så mot det sätt man är van vid att se film att det tog emot lita att greppa helheten. Men när jag väl kommit över Steve Buscemis äventyr på Metróstationen Tuileries gick det inte längre att stå emot den inneboende charmen av berättelserna.
En stort plus är blandningen av historier som berättas. Det är ömsom roligt, ömsom politiskt, och två av filmerna är starkt gripande drama om kärlek och död. Mixen blir komplett när Wes Craven levererar en skräckinspirerad film där Elijah Wood vampyrhånglar. Och allt detta levereras alltså i skuggan av Eiffeltornet. Kan det bli bättre?
Utöver detta väver filmerna in en stor mänsklighet i alla karaktärer, som trots sina korta uppträdanden är långt ifrån platta eller underspelade diton. Inget känns heller lämnat åt slumpen och slutligen visar det sig hur en del av berättelserna hänger samman. Det enda jag personligen håller emot filmen är att man inte direkt avslutade den absolut gulligaste delen, Le Marais / Maraiskvartern av Gus van Sant, då den var som upplagd för det i mitt tycke.
Jag kan heller inte låta bli att få Cinq fois deux / Kärlek tur och retur i åtanke, då den också delvis utspelar sig i Paris och är episodiskt uppbyggd. Men Paris Je T'aime är strået vassare eftersom den lever upp fortare med sina karaktärer och berättelser. Den andas kärlek, starka känslor och en väcker i mig en lust att själv finna kärleken. Och känslan jag får av den avslutande 14th arrondissement / 14:e arrondissementet är exakt densamma som jag fick personligen av att gå omkring på Paris gator. Paris är en kärlekens stad, och hittar du ingen där, så hittar staden dig, och du staden.
måndag, december 11, 2006
Colan i mattan...
Och nu är det dags för en liten saga.
Det var en gång en biograf som stod att byggas om, från sliten lokal som knappt hade förändrats sedan invigningen för över 70 år sedan, skulle det nu bli stiligt och rent. Nu var det så att lokalen samtidigt byggdes om för att bli teaterlokal, och då tyckte ett speciellt kummunalråd att det inte var lämpligt med stolar som hade mugghållare - något som många andra biografer har. Nej, stilrent skulle det vara.
Nu var det bara så att lokalen utnyttjades till över 95% av tiden till bio. Och biobesökare älskar ju läsk och popcorn, över allt annat. Och även till de teaterstycken och revyer som sattes upp såldes det läsk och popcorn. Men var skulle man ställa sina muggar frågade sig besökarna. På golvet blev det logiska svaret.
Och lika logiskt som självklart hände det att man sparkade eller slog ut läsken när man fumlade efter muggen där i mörkret. Och det hände ofta. Mycket ofta. Städvagnen med vatten, golvmopp och rengöringsmedel av en kraftig typ rullade sig varm många gånger efter en föreställning.
Som sig bör lutade även golvet i salongen för att ge god sikt för de flesta (som nu inte råkade hamna bakom en Yeti). Enkel fysik sade att vätska på ett sådant golv rinner nedåt. Och längst ner i salongen framför scenkanten fanns inte det fina, platta golvet, utan en fin, blå och mjuk heltäckningsmatta.
Klart som korvspad sade maskinisten som upptäckte till sin fasa vad som hände med mattan... den var inte längre fint blå utan svart som natten. Och där kunde vår saga ha slutat, men inte då.
Nej, återigen har jag fått rycka ut med en till hälften fungerande mattvätt och akutstäda en heltäckningsmatta. Den senaste veckan har varit ganska intensiv, rena rama Niagarafallet vissa tider, så nu vart mattan så där mörk och grumlig igen. Och allt för att någon inte ville ha stolar som var ändamålsenliga, utan bara snygga. Tillåt mig sucka djupt.
Så efter kvällens föreställning fick jag stanna kvar. Vatten och mattvättsmedel i skurhinken, levang att ösa och skura med och så mattvätten att suga upp vattnet med igen. Och jag säger då det, hade det inte varit för lukten så hade man kunnat servera det uppsugna vattnet igen som ren cola, så svart var det!
Det var en gång en biograf som stod att byggas om, från sliten lokal som knappt hade förändrats sedan invigningen för över 70 år sedan, skulle det nu bli stiligt och rent. Nu var det så att lokalen samtidigt byggdes om för att bli teaterlokal, och då tyckte ett speciellt kummunalråd att det inte var lämpligt med stolar som hade mugghållare - något som många andra biografer har. Nej, stilrent skulle det vara.
Nu var det bara så att lokalen utnyttjades till över 95% av tiden till bio. Och biobesökare älskar ju läsk och popcorn, över allt annat. Och även till de teaterstycken och revyer som sattes upp såldes det läsk och popcorn. Men var skulle man ställa sina muggar frågade sig besökarna. På golvet blev det logiska svaret.
Och lika logiskt som självklart hände det att man sparkade eller slog ut läsken när man fumlade efter muggen där i mörkret. Och det hände ofta. Mycket ofta. Städvagnen med vatten, golvmopp och rengöringsmedel av en kraftig typ rullade sig varm många gånger efter en föreställning.
Som sig bör lutade även golvet i salongen för att ge god sikt för de flesta (som nu inte råkade hamna bakom en Yeti). Enkel fysik sade att vätska på ett sådant golv rinner nedåt. Och längst ner i salongen framför scenkanten fanns inte det fina, platta golvet, utan en fin, blå och mjuk heltäckningsmatta.
Klart som korvspad sade maskinisten som upptäckte till sin fasa vad som hände med mattan... den var inte längre fint blå utan svart som natten. Och där kunde vår saga ha slutat, men inte då.
Nej, återigen har jag fått rycka ut med en till hälften fungerande mattvätt och akutstäda en heltäckningsmatta. Den senaste veckan har varit ganska intensiv, rena rama Niagarafallet vissa tider, så nu vart mattan så där mörk och grumlig igen. Och allt för att någon inte ville ha stolar som var ändamålsenliga, utan bara snygga. Tillåt mig sucka djupt.
Så efter kvällens föreställning fick jag stanna kvar. Vatten och mattvättsmedel i skurhinken, levang att ösa och skura med och så mattvätten att suga upp vattnet med igen. Och jag säger då det, hade det inte varit för lukten så hade man kunnat servera det uppsugna vattnet igen som ren cola, så svart var det!
fredag, december 01, 2006
Månadens bild, december 2006
Juldekorerad spiraltrappa
Canon EOS 350D, EF 17-40mm f/4L USM
Istället för julgran i år så dekorerades stommen till en spiraltrappa med grönt och ljus. Nu har man ordentligt ledjus i trappan kvällstid.
Lång slutartid, 300 sekunder på f/16 krävdes för att fånga endast slingans små ljus i ett annars helt mörkt rum. Den lilla bländaren har gjort att ljusen också ser ut som stjärnor.
torsdag, november 30, 2006
Att stava som en kratta
Jag gillar Firefox som webbläsare. Och när jag uppgraderade till version 2 upptäckte jag att det finns ordlistor så att man kan rätstva... öh, rättstava, sina texter man skriver i formulär. Bra för bloggen och för forumsinlägg.
Men den svenska ordlistan är inte kompatibel med Firefox 2 så den får ligga inaktiverad tillsvidare. Istället blir den engelska ordlistan galen över min svenska och föreslår så konstiga saker som visas ovan... men vilken humor det blir av det ibland.
onsdag, november 29, 2006
Cyckeltur
Efter att ha stått i ett förråd i två års tid, kostade en komplett "renovering" av cykeln 790 kr efter vilket två nya däck och slangar, en ny sadel och belysning ingick. Och vilken trevlig frihet man får efteråt. Nu går det mycket snabbare att ta sig till och från bion varje dag, samt det går mycket enklare att ta sig till och från den nämraste livsmedelsbutiken när chips-suget blir för stort...
Idag provade jag att ta mig runt mer eller mindre halva staden på så mycket cykelbanor som möjligt, vilket för det första var mycket jobbigt. Det märktes att jag är mycket otränad. Långa, långa raksträckor längs nybyggda vägar i utkanterna av industriområden var särskilt jobbiga eftersom de är så inbjudande till att trampa på. Dock orkade jag oftast bara till hälften innan jag fick växla ner igen och snigla mig fram ett tag. Vet inte om jag ska skylla på konditionen eller motvinden...
Däremot fann jag en motivation att fortsätta ta timmeslånga turer när andan faller på, för det var skitkul att se ens egen hemstad från ett ganska nytt perspektiv. Jag återsåg det område i vilket jag delade ut reklam för en herrans massa år sedan. Inte mycket nytt där. Jag såg hur vackert havet ser ut när solen gått ner och ett mysigt dis vandrat in och beslöjat gatubelysningen. Jag såg hur magnifik staden såg ut på avstånd med all sin belysning och havet på min ena sida. Det var lätt att bli poetisk. Och framför allt fick jag en del trevliga bilduppslag tills nästa gång då jag kan ta kameran med också.
Och så fick man se en T44 in action, vilket alltid är trevligt när man står bredvid spåret och både hör och känner mullret från dessa diselelektriska lok. En "miljöskada" från den tiden jag pendlade till Lund via buss och just tåg.
Kort sagt en mycket trevlig tur, och jag ser fram emot att fortsätta träna mig på detta vis. Jag är definitivt inte en gym- eller sportpersonlighet, så det är kul att jag hittat något som fakiskt kan fungera för mig.
Men nu ska jag genast käka upp de förlorade kalorierna. Chips och en James Bond på dvd ska det bli samtidigt som mina stackars knän ska få vila ett tag...
Idag provade jag att ta mig runt mer eller mindre halva staden på så mycket cykelbanor som möjligt, vilket för det första var mycket jobbigt. Det märktes att jag är mycket otränad. Långa, långa raksträckor längs nybyggda vägar i utkanterna av industriområden var särskilt jobbiga eftersom de är så inbjudande till att trampa på. Dock orkade jag oftast bara till hälften innan jag fick växla ner igen och snigla mig fram ett tag. Vet inte om jag ska skylla på konditionen eller motvinden...
Däremot fann jag en motivation att fortsätta ta timmeslånga turer när andan faller på, för det var skitkul att se ens egen hemstad från ett ganska nytt perspektiv. Jag återsåg det område i vilket jag delade ut reklam för en herrans massa år sedan. Inte mycket nytt där. Jag såg hur vackert havet ser ut när solen gått ner och ett mysigt dis vandrat in och beslöjat gatubelysningen. Jag såg hur magnifik staden såg ut på avstånd med all sin belysning och havet på min ena sida. Det var lätt att bli poetisk. Och framför allt fick jag en del trevliga bilduppslag tills nästa gång då jag kan ta kameran med också.
Och så fick man se en T44 in action, vilket alltid är trevligt när man står bredvid spåret och både hör och känner mullret från dessa diselelektriska lok. En "miljöskada" från den tiden jag pendlade till Lund via buss och just tåg.
Kort sagt en mycket trevlig tur, och jag ser fram emot att fortsätta träna mig på detta vis. Jag är definitivt inte en gym- eller sportpersonlighet, så det är kul att jag hittat något som fakiskt kan fungera för mig.
Men nu ska jag genast käka upp de förlorade kalorierna. Chips och en James Bond på dvd ska det bli samtidigt som mina stackars knän ska få vila ett tag...
måndag, november 27, 2006
0,3076%
0,3076% av alla besökare i Sverige som i helgen såg Casino Royale valde att se filmen på min bio. Kan tyckas en otroligt låg siffra i procent men faktum är att filmen ligger ganska högt över vårt normala publiksnitt för varje föreställning. En succé med andra ord.
Dock ligger vi i lä om man tittar på antal besökare i snitt per bio, då ligger vi på ca 40% av snittet. Men det beror delvis på att den körs flera gånger per dag i de större multiplexen. Jag har bara kört den fem gånger på tre dagar.
Dock ligger vi i lä om man tittar på antal besökare i snitt per bio, då ligger vi på ca 40% av snittet. Men det beror delvis på att den körs flera gånger per dag i de större multiplexen. Jag har bara kört den fem gånger på tre dagar.
söndag, november 26, 2006
Totalt hjärnsläpp
Letade efter en skiva nyligen. Kunde inte hitta den bland mina andra skivor i hyllan. Hur jag än letade var jag tydligen av med soundtracket till I, Robot av Marco Beltrami.
Så slog det mig slutligen, har jag ens köpt skivan? Bäst att kontrollera detta, så det söktes och det kollades i alla sparade orderbekräftelser i mailboxen och online hos alla butiker jag köpt CD-skivor från.
Nej, inte ett spår av någon beställning. Hoppsan! Blev att lägga in en riktig beställning på den. Undrar bara hur fanken jag kunde vara så övertygad om att jag redan hade skivan?
Så slog det mig slutligen, har jag ens köpt skivan? Bäst att kontrollera detta, så det söktes och det kollades i alla sparade orderbekräftelser i mailboxen och online hos alla butiker jag köpt CD-skivor från.
Nej, inte ett spår av någon beställning. Hoppsan! Blev att lägga in en riktig beställning på den. Undrar bara hur fanken jag kunde vara så övertygad om att jag redan hade skivan?
fredag, november 24, 2006
My name is... well, you know my name.
Så var den igång. Den nattliga premiären av filmhöstens kanske mest efterlängtade film, Casino Royale.
Det kvittar hur mycket erfarenhet jag faktiskt har av att köra film, premiärer av den här magnituden är alltid lite spännande och en viss nervositet lyckas alltid hitta tillbaka. Vilket på sitt sätt är bra eftersom man då oftast skärper till sig och försöker prestera det där lilla extra.
Som nu då, startade föreställningen exakt 00:03 så att alla trailers skulle hinna klart innan klockan var sju minuter över midnatt (de var 3:34 långa totalt). Den sista halvminuten gick åt till min egen Dolby Temple trailer för ljudets skull. Och se, en Sverigepremiär på exakt utsatt tid.
Det kvittar hur mycket erfarenhet jag faktiskt har av att köra film, premiärer av den här magnituden är alltid lite spännande och en viss nervositet lyckas alltid hitta tillbaka. Vilket på sitt sätt är bra eftersom man då oftast skärper till sig och försöker prestera det där lilla extra.
Som nu då, startade föreställningen exakt 00:03 så att alla trailers skulle hinna klart innan klockan var sju minuter över midnatt (de var 3:34 långa totalt). Den sista halvminuten gick åt till min egen Dolby Temple trailer för ljudets skull. Och se, en Sverigepremiär på exakt utsatt tid.
tisdag, november 14, 2006
Tomhet efter filmerna
Den här posten skulle egentligen postats för nästan precis en vecka sedan, men låg kvar som draft ett tag då jag inte fick tid att skriva färdigt det. Istället för att kasta det så låter jag det fylla min - förhoppningsvis tillfälliga - skrivkramp.
Efter att gradvis ha trappat upp antalet visningar och filmer under hösten så är det en mycket märklig känsla som infinner sig när samtliga filmer den här filmveckan avslutas till förmån för två nya premiärer på fredag och en extra matinéfilm på söndag.
Alla filmer, två vuxenfilmer och fem matinéfilmer, utgår och är nerspolade i sina transportlådor. Alla elva stora filmhjul med total kapacitet på 23000 meter - eller 13 timmar, 58 minuter och 24 sekunder - gapar tomma. Där filmlådorna stod syns nu bara golvyta och en och annan dammråtta.
Känns som på den tiden vi hade sommarstängt. Men nu blir det bara två dagars vila istället för två månader. Lokalen används till teater onsdag och torsdag och så rullar det på redan på fredag igen.
Efter att gradvis ha trappat upp antalet visningar och filmer under hösten så är det en mycket märklig känsla som infinner sig när samtliga filmer den här filmveckan avslutas till förmån för två nya premiärer på fredag och en extra matinéfilm på söndag.
Alla filmer, två vuxenfilmer och fem matinéfilmer, utgår och är nerspolade i sina transportlådor. Alla elva stora filmhjul med total kapacitet på 23000 meter - eller 13 timmar, 58 minuter och 24 sekunder - gapar tomma. Där filmlådorna stod syns nu bara golvyta och en och annan dammråtta.
Känns som på den tiden vi hade sommarstängt. Men nu blir det bara två dagars vila istället för två månader. Lokalen används till teater onsdag och torsdag och så rullar det på redan på fredag igen.
lördag, november 11, 2006
Remembrance Day
You never knew me
as you grew up on that farm
watched the clouds roll by
dreamed of life and love.
You never knew me
when you swore to fight
and kissed your last goodbye
to those who waved and cried.
You never knew me
when they stormed in,
shards of dark metal
quivering as they cut.
You never knew me
as you huddled in the grime
cold and so alone
wishing for the sun.
You never knew me
baker that you were
carpenter or farmer
not a soldier born.
You never knew me
but you cried out for freedom
and defied the coming dark
even as you fell.
And as I kneel by your cross
I realize that I never knew you
but I know you did this for me
even though you never knew me.
J.D. Frazer
Idag är det Remembrance Day (Wikipedias artikel), något att komma ihåg bland alla krigsfilmer i dvdhyllan och alla faktaböcker om de två världskrigen i bokhyllan. Vem som faktiskt gjorde något så att du och jag inte behöver göra detsamma.
onsdag, november 08, 2006
The Omen Curse
Som jag tidigare nämnt så har jag sett The Omen (1976), Damien: The Omen II (1978), The Final Conflict (Omen III - 1981) samt även TV-filmen Omen IV: The Awakening. Även 2006-års remake skall ses vid tillfälle, men eftersom jag är rätt mätt på Omen just nu får den vänta lite.
Så filmerna ligger på skrivbordet och väntar på att jag ska mata in alla uppgifter om dem i min egen dvd-databas. Tror ni inte att fotodatabasen för Picasa2 blir korrupt och måste byggas om? Picasa2 har körts felfritt i 1,5 år på datorn och även om jag lyckats krascha programmet ett antal gånger har databasen aldrig dykt. Och sista gången jag körde programmet stängdes det ner korrekt.
Sammanträffande eller förbannelse? Skiter i vilket, det är bara jobbigt för det tar tid att bygga om 130 MB databas (programmet har kört i 45 minuter nu och bara lyckats återställa ca 33 Mb)...
Så filmerna ligger på skrivbordet och väntar på att jag ska mata in alla uppgifter om dem i min egen dvd-databas. Tror ni inte att fotodatabasen för Picasa2 blir korrupt och måste byggas om? Picasa2 har körts felfritt i 1,5 år på datorn och även om jag lyckats krascha programmet ett antal gånger har databasen aldrig dykt. Och sista gången jag körde programmet stängdes det ner korrekt.
Sammanträffande eller förbannelse? Skiter i vilket, det är bara jobbigt för det tar tid att bygga om 130 MB databas (programmet har kört i 45 minuter nu och bara lyckats återställa ca 33 Mb)...
tisdag, november 07, 2006
Ave Soundtrackus!
Jerry Goldsmith vann en Oscar för sitt score till The Omen (1976), men i mina öron är det bara den filmens huvudtema (Ave Satani) som är i närheten av hans musik till The Final Conflict: Omen III (1981). Men även Damien: The Omen II har sina mysiga stunder med en märkligt oortodox mix av elektroniska ljud och avantgardistisk orkestrering.
Eftersom filmernas soundtrack är så underbart presenterade på CD av Varèse Sarabande är jag väl bekant med musiken sedan flera år tillbaka. Just från Omen III är det Main Title och The Hunt som verkligen står ut från resten av alla andra soundtracks (även om Goldsmith kopierade rätt mycket från The Hunt för att lägga i Camel Race från The Mummy).
Men filmerna däremot har varit osedda, bortsett från originalfilmen på TV för en herrans massa år sedan. Tills nu då. Omen 1, 2 och 3 sedda på lika många dagar. Och det är verkligen musiken som får filmerna att lyfta, flyga en tur och slutligen smyga upp bakom dig och skrämma skiten ur dig. Eller fylla dig med vördnad tillsammans med bibelcitaten bland eftertexterna.
Det har utan tvekan varit högtidsstunder tillsammans med min favoritkompositör. Jaså, tittade jag på filmer samtidigt? Det märkte jag knappt...
Eftersom filmernas soundtrack är så underbart presenterade på CD av Varèse Sarabande är jag väl bekant med musiken sedan flera år tillbaka. Just från Omen III är det Main Title och The Hunt som verkligen står ut från resten av alla andra soundtracks (även om Goldsmith kopierade rätt mycket från The Hunt för att lägga i Camel Race från The Mummy).
Men filmerna däremot har varit osedda, bortsett från originalfilmen på TV för en herrans massa år sedan. Tills nu då. Omen 1, 2 och 3 sedda på lika många dagar. Och det är verkligen musiken som får filmerna att lyfta, flyga en tur och slutligen smyga upp bakom dig och skrämma skiten ur dig. Eller fylla dig med vördnad tillsammans med bibelcitaten bland eftertexterna.
Det har utan tvekan varit högtidsstunder tillsammans med min favoritkompositör. Jaså, tittade jag på filmer samtidigt? Det märkte jag knappt...
lördag, november 04, 2006
Ordning och reda
Det hör till varje professionellt maskinrum och seriösa maskinister att märka upp alla filmer tydligt så att alla som jobbar där lätt kan hitta rätt film i tid. Ofta är filmernas egen identifieringsinformation ett par varv in på filmhjulet så man måste alltid sätta en bit tejp ytterst och skriva på denna vilken film det är, och annan viktig information som bild/ljudformat.
Däremot inte sagt att man aldrig får ha lite kul ändå. Just nu har jag t.ex. filmer märkta som Kaninfilmen, Fet katt x 2 och King Kong Jr..
Den första heter egentligen Ville och Vilda kanin och "Kaninfilmen" var helt enkelt en förkortning. De två feta katterna är egentligen Gustaf 2 och "The Son of Kong" är ingen mindre än Nicke Nyfiken - filmen innehåller faktiskt även en King Kong referens. Hur kul som helst.
Men det roligaste jag har läst på en film var inte min egen skapelse, utan följde med Robert Redfords Mannen som kunde tala med hästar, där det kort och gott stod "Mannen som gör det med hästar..."
Däremot inte sagt att man aldrig får ha lite kul ändå. Just nu har jag t.ex. filmer märkta som Kaninfilmen, Fet katt x 2 och King Kong Jr..
Den första heter egentligen Ville och Vilda kanin och "Kaninfilmen" var helt enkelt en förkortning. De två feta katterna är egentligen Gustaf 2 och "The Son of Kong" är ingen mindre än Nicke Nyfiken - filmen innehåller faktiskt även en King Kong referens. Hur kul som helst.
Men det roligaste jag har läst på en film var inte min egen skapelse, utan följde med Robert Redfords Mannen som kunde tala med hästar, där det kort och gott stod "Mannen som gör det med hästar..."
fredag, november 03, 2006
Månadens bild, november 2006
"Anyone Out There?"
Canon EOS 350D, EF 17-4mm f/4L USM
Glömde bort månadsskiftet och publicerar bilden nu istället. Ett enkelt försök till s.k. Light Painting, där man med öppen slutare målar objekt med ljus. I det här fallet en parabolantenn som jag lyst på med ficklampa, samtidigt som månen lyst upp ett par moln på himmlen. Allt medan stjärnorna lyser klart bredvid.
Bilden har 30 sekunders slutartid men jag köpte under månaden som gick en fjärrutlösare så jag kan ta ännu längre exponeringar. Testade den snabbt i köket med en slutartid på över 4 minuter och en väldigt liten bländare (f/22) i nästan kompakt mörker och resultatet var väldigt spännande. Ska absolut testa mer av den här fotograferingstekniken.
torsdag, november 02, 2006
Arbetsnarkoman?
Jag trodde Halloween redan hade varit, men när jag såg arbetsschemat för imorgon första gången så var det rena rama Fredagen den 13:e. Sju föreställningar med en total arbetstid på över 14 timmar i sträck.
Vi är för närvarande tre personer som kan köra film på bion. Jag är den ende som inte har något annat jobb så jag kan allt som oftast köra dagtid under t.ex. skollov. Men jag hade ärligt talat väntat mig mer än ett vagt "Eh... nej, det blir svårt..." om varför ingen annan kunde ta och köra kvällstiderna.
Jag har förstått genom att jämföra med andra ställen att jag har väldigt bra betalt, men någon måtta får det nog allt vara. Jag har dessutom jobbat omkring tio timmar per dag sedan i söndags, lägg därtill skolfilmer förra veckan med allt vad det innebar. Så 14 timmar på ett bräde? Tack, men nej Tack!
Glädjande nog så kommer det en person till som jag ska lära upp som maskinist vilket absolut behövs. Inte bara när det är lov utan för vad som väntar biografen runt hörnet med fler salonger, som är under planering.
Hur gick det nu med arbetsschemat då? Jo, jag lyckades få ner mina tider till endast 9,5 timme istället.
Vi är för närvarande tre personer som kan köra film på bion. Jag är den ende som inte har något annat jobb så jag kan allt som oftast köra dagtid under t.ex. skollov. Men jag hade ärligt talat väntat mig mer än ett vagt "Eh... nej, det blir svårt..." om varför ingen annan kunde ta och köra kvällstiderna.
Jag har förstått genom att jämföra med andra ställen att jag har väldigt bra betalt, men någon måtta får det nog allt vara. Jag har dessutom jobbat omkring tio timmar per dag sedan i söndags, lägg därtill skolfilmer förra veckan med allt vad det innebar. Så 14 timmar på ett bräde? Tack, men nej Tack!
Glädjande nog så kommer det en person till som jag ska lära upp som maskinist vilket absolut behövs. Inte bara när det är lov utan för vad som väntar biografen runt hörnet med fler salonger, som är under planering.
Hur gick det nu med arbetsschemat då? Jo, jag lyckades få ner mina tider till endast 9,5 timme istället.
Pedant
Kom på mig själv häromdagen med hur seriöst jag tar maskinistyrket egentligen.
Det var nämligen så att jag städade lite i salongen samtidigt som de ca. tio minuter långa eftertexterna av Nicke Nyfiken rullade. Ungefär 45 sekunder från slutet flög en cementskarv* förbi ljudläsaren i projektorn vilket vid analogt ljud alltid ger ett ganska högljutt knäpp i ljudet.
Utan att tänka fixade jag problemet direkt när jag spolade tillbaka kopian några minuter senare. Det var först när allt var gjort som jag reflekterade över att jag faktiskt fixat ett problem som högst troligen inte någon skulle ha lagt märke till, eftersom eftertexterna är så extremt långa. Vilka barn sitter kvar och glor på text i tio minuter?
*) En cementskarv är en äldre typ av skarvning av film, där man istället för som idag med tejp, skrapar av en bit av emulsionen på båda ändarna. Därefter limmar man ihop dem med s.k. cement. Dessa skarvar är alltid delvis genomskinliga.
Eftersom analogt filmljud av idag läses optiskt ger en genomskinlig skarv full modulation, vilket oftast ter sig som ett kraftigt knäpp eller pop i det vanliga ljudet. Av just den anledningen fixar jag alltid cementskarvar genom att byta ut dem mot tejpskarvar eller med en finspetsig märkpenna försiktigt målar skarven mörkblått i ljudspåret.
Det var nämligen så att jag städade lite i salongen samtidigt som de ca. tio minuter långa eftertexterna av Nicke Nyfiken rullade. Ungefär 45 sekunder från slutet flög en cementskarv* förbi ljudläsaren i projektorn vilket vid analogt ljud alltid ger ett ganska högljutt knäpp i ljudet.
Utan att tänka fixade jag problemet direkt när jag spolade tillbaka kopian några minuter senare. Det var först när allt var gjort som jag reflekterade över att jag faktiskt fixat ett problem som högst troligen inte någon skulle ha lagt märke till, eftersom eftertexterna är så extremt långa. Vilka barn sitter kvar och glor på text i tio minuter?
*) En cementskarv är en äldre typ av skarvning av film, där man istället för som idag med tejp, skrapar av en bit av emulsionen på båda ändarna. Därefter limmar man ihop dem med s.k. cement. Dessa skarvar är alltid delvis genomskinliga.
Eftersom analogt filmljud av idag läses optiskt ger en genomskinlig skarv full modulation, vilket oftast ter sig som ett kraftigt knäpp eller pop i det vanliga ljudet. Av just den anledningen fixar jag alltid cementskarvar genom att byta ut dem mot tejpskarvar eller med en finspetsig märkpenna försiktigt målar skarven mörkblått i ljudspåret.
onsdag, november 01, 2006
Dagens citat - bitchin'...
Jag är nog en Miranda. Jag kände igen en del...
En besökare som precis sett Djävulen bär Prada.
Intressant att någon faktiskt identifierar sig med Miranda Priestly, spelad av Meryl Streep, som är filmhöstens absolut största bitch - karaktären då alltså.
Själv identifierar jag mig nog mera med karaktären Nigel som är smärtsamt medveten om hur mycket privatliv han gett upp till förmån för att avancera på jobbet.
söndag, oktober 29, 2006
En dag i filmmusikens tecken
Gårdagen bjöd som jag skrev på två filmer, Koyaanisqatsi och Pansarkryssaren Potemkin.
Koyaansiqatsi är fortfarande, trots världshistoriens kanske repigaste kopia, en helt lysande film. Dessutom blir den än aktuellare och fruktansvärt kuslig när man ser den på bio. Alla detaljer blir så mycket större och tydligare än på dvd, samt att musiken verkligen sätter sina klor i en.
Eftersom jag till och med recenserat filmen på dvd gick jag in för att bara se filmen, inte analysera eller dylikt. Men trots detta gick det rent meditativa kollaget hem och att lämna salongen efter 86 minuter var med inte helt lätta steg, trots att jag hade bråttom. Således en mycket bra film. Känner dock att jag måste se om den och resten av Qatsi-trilogin snarast (Powaqqatsi och Naqoyqatsi).
Men eventuellt vemod blev som bortblåst en halvtimme senare när Malmö Operaorkester stämde in i Dimitrij Sjostakovitjs symfonier sammanvävda till ett soundtrack för Pansarkryssaren Potemkin. Vilken underbar känsla att lyssna på ett live soundtrack tillsammans med filmen på duk. Som att lyssna på ett isolerat musikspår på dvd fast otroligt häftigare.
I vilket fall som helst har jag fått förnyad energi efter en full vecka med skolfilm så jag nu orkar köra en hel vecka med skollovsfilmer istället.
Koyaansiqatsi är fortfarande, trots världshistoriens kanske repigaste kopia, en helt lysande film. Dessutom blir den än aktuellare och fruktansvärt kuslig när man ser den på bio. Alla detaljer blir så mycket större och tydligare än på dvd, samt att musiken verkligen sätter sina klor i en.
Eftersom jag till och med recenserat filmen på dvd gick jag in för att bara se filmen, inte analysera eller dylikt. Men trots detta gick det rent meditativa kollaget hem och att lämna salongen efter 86 minuter var med inte helt lätta steg, trots att jag hade bråttom. Således en mycket bra film. Känner dock att jag måste se om den och resten av Qatsi-trilogin snarast (Powaqqatsi och Naqoyqatsi).
Men eventuellt vemod blev som bortblåst en halvtimme senare när Malmö Operaorkester stämde in i Dimitrij Sjostakovitjs symfonier sammanvävda till ett soundtrack för Pansarkryssaren Potemkin. Vilken underbar känsla att lyssna på ett live soundtrack tillsammans med filmen på duk. Som att lyssna på ett isolerat musikspår på dvd fast otroligt häftigare.
I vilket fall som helst har jag fått förnyad energi efter en full vecka med skolfilm så jag nu orkar köra en hel vecka med skollovsfilmer istället.
lördag, oktober 28, 2006
En ledig dag 2 - Biorusningen
Det blir inget maskinrum för mig idag, jag har tagit mig fri för att... (trumvirvel) gå på bio!
Köpte biljett till Pansarkryssaren Potemkin som man visar på Storan i Malmö med livemusik då det är en stumfilm. Ska bli intressant.
Men för någon vecka sedan upptäckte jag att man även ska visa Koyaanisqatsi på Spegeln idag. En chans man absolut inte bör missa. Tidsmarginalen är bara en halvtimme emellan filmerna.
Så om någon undrar vad det var som blixtrade till någonstans mellan Stortorget och Stadsteatern i Malmö så var det bara jag som försökte hinna med två filmer på en dag.
Köpte biljett till Pansarkryssaren Potemkin som man visar på Storan i Malmö med livemusik då det är en stumfilm. Ska bli intressant.
Men för någon vecka sedan upptäckte jag att man även ska visa Koyaanisqatsi på Spegeln idag. En chans man absolut inte bör missa. Tidsmarginalen är bara en halvtimme emellan filmerna.
Så om någon undrar vad det var som blixtrade till någonstans mellan Stortorget och Stadsteatern i Malmö så var det bara jag som försökte hinna med två filmer på en dag.
torsdag, oktober 26, 2006
Obekväm arbetstid
Klockan ringde redan kl. 8:00. Snooze-funktionen aktiverades ett par gånger så tidigast 8:42 orkade benen över sängkanten. Men strax efter nio var jag på bion, och 9:32 startade skolfilmsföreställningen av Ninas resa.
Har jobbat så länge på eftermiddag/kvällstid i så många år nu att min dygnsrytm mer eller mindre är permanent förskjuten. Men redan innan jag började jobba på bio var jag inte speciellt glad för att gå upp på morognen.
Och nästa vecka är det skollov med allt vad det innebär i tidiga matinéer... nej, tacka vet jag midnattspremiärer och annat kul.
Har jobbat så länge på eftermiddag/kvällstid i så många år nu att min dygnsrytm mer eller mindre är permanent förskjuten. Men redan innan jag började jobba på bio var jag inte speciellt glad för att gå upp på morognen.
Och nästa vecka är det skollov med allt vad det innebär i tidiga matinéer... nej, tacka vet jag midnattspremiärer och annat kul.
onsdag, oktober 25, 2006
Respektlöst
De antirasistiska filmdagarna fortsätter, och efter Zozo kom Ninas resa.
Personligen tycker jag att det är ganska respektlöst - att som vissa av eleverna gjorde - lämna salongen stup i kvarten för att antingen springa på toa, ut och röka eller gå till närmaste butik för att handla godis. Givetvis är nödvändiga toalettbesök helt acceptabla, men någon måtta får det allt vara på springandet.
Ninas resa är en dramadokumentär om Nina Einhorn och hennes överlevnad i Warsavagettot. Det är som väntat en mycket stark film, där en inspelad intervju med Nina ligger som berättarröst åt en filmatisering av händelserna med polska skådespelare.
Att som elev vara ointresserad av en skolfilm är väl en sak, men i det här fallet är berättelsen inte uppdiktad och jag hoppas (och tror) att de flesta ändå lämnade salongen med något att tänka på. Framför allt hoppas jag att Ninas egna ord på slutet sätter sig fast; att hon aldrig någonsin träffade på någon klasskamrat från hennes hemort Lodz i Polen, alla andra föll offer nazisterna.
Personligen tycker jag att det är ganska respektlöst - att som vissa av eleverna gjorde - lämna salongen stup i kvarten för att antingen springa på toa, ut och röka eller gå till närmaste butik för att handla godis. Givetvis är nödvändiga toalettbesök helt acceptabla, men någon måtta får det allt vara på springandet.
Ninas resa är en dramadokumentär om Nina Einhorn och hennes överlevnad i Warsavagettot. Det är som väntat en mycket stark film, där en inspelad intervju med Nina ligger som berättarröst åt en filmatisering av händelserna med polska skådespelare.
Att som elev vara ointresserad av en skolfilm är väl en sak, men i det här fallet är berättelsen inte uppdiktad och jag hoppas (och tror) att de flesta ändå lämnade salongen med något att tänka på. Framför allt hoppas jag att Ninas egna ord på slutet sätter sig fast; att hon aldrig någonsin träffade på någon klasskamrat från hennes hemort Lodz i Polen, alla andra föll offer nazisterna.
måndag, oktober 23, 2006
Dagens citat
Ska vi se en rasistisk film?
Från någon i kön vid inläppet till dagens första föreställning av Zozo, under de Antirasistiska filmdagarna.
torsdag, oktober 19, 2006
Käkkirurgi - eller tand 2 av 2 är ute
Och där har vi bov nummer två, fast utopererad. Nasty!
Lite värre än sist eftersom det inte fanns så mycket kvar av kronan, den bet jag sönder för över ett halvår sedan. Nu fick kirurgen splittra tanden allteftersom hon försökte dra ut den.
Överst i bilden syns resterna av tandläkarens tillfälliga täcklagning.
Och nu är det bara att knapra värktabletter i ett par dagar, skölja med bakteriedödande medel och undvika vissa typer av maträtter så ska det nog gå den här gången också. Nu har jag även fått hem två nya böcker att sätta mig in i, börjat läsa en roman och fått hem årets klart bästa soundtrack på CD att lyssna på. Nästan så jag blir irriterad över att behöva springa iväg på jobbet hela tiden, istället för att sitta hemma och kurera mig...
Och när jag tänker på det så kanske det är dags att bilda en stödförening för "käkkururgins offer" också.
tisdag, oktober 17, 2006
En himla massa musik
Noterade en liten bedrift i WinAmp för en stund sedan. En och samma låt har blivit spelat hela 100 gånger sedan jag laddade ner den, lagligt då alltså.
Vinnaren blev Synth Sample 1, av Mixer. Den bygger på ett gammalt låtdemo som fanns till Commodore 64. Trevligt nog äger jag en sådan dator och jag har även haft just det demot som låten är en remix på. Hög nostalgifaktor alltså.
Egentligen är WinAmps playlist lite haltande, eftersom jag lyssnar väldigt mycket på soundtracks också, men dessa kör jag direkt från CD-skivorna och då syns de bara på min Last.fm-profil. Har inte riktigt den hårddiskkapaciteten att lägga in min skivsamling än.
Vinnaren blev Synth Sample 1, av Mixer. Den bygger på ett gammalt låtdemo som fanns till Commodore 64. Trevligt nog äger jag en sådan dator och jag har även haft just det demot som låten är en remix på. Hög nostalgifaktor alltså.
Egentligen är WinAmps playlist lite haltande, eftersom jag lyssnar väldigt mycket på soundtracks också, men dessa kör jag direkt från CD-skivorna och då syns de bara på min Last.fm-profil. Har inte riktigt den hårddiskkapaciteten att lägga in min skivsamling än.
måndag, oktober 16, 2006
Point of no return
Noterade en rätt intressant detalj idag angående filmen Click.
Den för dramaturgin så viktiga "point of no return" ligger placerad strax efter aktskiftet på akt fyra (av sex akter) så det är nästan precis mitt i filmen. Och när jag tänker efter så ligger även den första vändpunkten strax innan aktskiftet redan på akt ett. Akt två och tre går alltså åt till fördjupning och akt ett var presentationen, samtidigt som fyra, fem och sex tar upp konfliktupptrappning och konfliktlösningen.
Normalt sett tänker jag inte på detta, mer än att jag kan tänka ut var och hur vändpunkterna är placerade, men just här blir det så tydligt när filmen är klippt så att punkterna hamnar så väldigt nära de fysiska aktskiftena.
Åtminstone känner jag att det blir intressant. Och så känns inköpet av Manus och dramaturgi för film av Thomas Granath som en lyckad investering när kunskaperna sitter kvar så här 1,5 år efter bokens första genomläsning.
Den för dramaturgin så viktiga "point of no return" ligger placerad strax efter aktskiftet på akt fyra (av sex akter) så det är nästan precis mitt i filmen. Och när jag tänker efter så ligger även den första vändpunkten strax innan aktskiftet redan på akt ett. Akt två och tre går alltså åt till fördjupning och akt ett var presentationen, samtidigt som fyra, fem och sex tar upp konfliktupptrappning och konfliktlösningen.
Normalt sett tänker jag inte på detta, mer än att jag kan tänka ut var och hur vändpunkterna är placerade, men just här blir det så tydligt när filmen är klippt så att punkterna hamnar så väldigt nära de fysiska aktskiftena.
Åtminstone känner jag att det blir intressant. Och så känns inköpet av Manus och dramaturgi för film av Thomas Granath som en lyckad investering när kunskaperna sitter kvar så här 1,5 år efter bokens första genomläsning.
söndag, oktober 15, 2006
Livets små glädjeämnen (del II)
Såg Lady in the Water igår. I mitt tycke en bra film, ytterst snygg och med fantastisk musik. Berättelsen var bitivs även mycket engagerande. En riktigt härlig godnattsaga med andra ord.
Det speciella med visningen var att jag var ensam. Ingen annan besökare dök upp så när resten av personalen gått hem så passade jag på att se filmen själv.
Jag och en tom salong, en sen lördagskväll. Med full kontroll över volymkontrollen på en riktig Dolby-anläggning. Hemmabios, släng er i väggen!
Det speciella med visningen var att jag var ensam. Ingen annan besökare dök upp så när resten av personalen gått hem så passade jag på att se filmen själv.
Jag och en tom salong, en sen lördagskväll. Med full kontroll över volymkontrollen på en riktig Dolby-anläggning. Hemmabios, släng er i väggen!
lördag, oktober 14, 2006
Fredagen den 13:e är över...
...och hur gick det?
Tja, jag brukar alltid göra något fel den här dagen. Det är som om min hjärna är programmerad att göra så.
Men idag (eller igår, då jag de facto skriver detta efter midnatt) så gick det mesta bra. Stressade med att få färdig kopiorna för Click och Lady in the Water för visning. Missade att jag stängt en skyddslucka så de första fem sekunderna av Casino Royale, Trailer 02, inte syntes. Och så var ljudet på Click mixad en jäkla bit högre än alla de andra filmerna, så den började med ett brak (nästan bokstavligen). Tur att jag stod i närheten av ljudprocessorn och därmed volymkontrollen.
Men i övrigt, en bra dag.
Tja, jag brukar alltid göra något fel den här dagen. Det är som om min hjärna är programmerad att göra så.
Men idag (eller igår, då jag de facto skriver detta efter midnatt) så gick det mesta bra. Stressade med att få färdig kopiorna för Click och Lady in the Water för visning. Missade att jag stängt en skyddslucka så de första fem sekunderna av Casino Royale, Trailer 02, inte syntes. Och så var ljudet på Click mixad en jäkla bit högre än alla de andra filmerna, så den började med ett brak (nästan bokstavligen). Tur att jag stod i närheten av ljudprocessorn och därmed volymkontrollen.
Men i övrigt, en bra dag.
fredag, oktober 13, 2006
Original Aspect Ratio (del 2)
Så, nu är de äntligen här: Mina normalbildsobjektiv! Skåda "skönheterna"...
Det kommer att bli lite pillgöra att montera dem eftersom mina projektorer bara har plats för två olika bildformat som standard. Så vid en visning i normalbild så måste jag montera av vidfilmsobjektiven helt. Har inget i NB liggande så jag får väl öva mig på reklamjournalen nästa vecka eller något sådant.
Men nu slipper jag åtminstone att skämmas för att köra filmer i fel bildformat.
Det kommer att bli lite pillgöra att montera dem eftersom mina projektorer bara har plats för två olika bildformat som standard. Så vid en visning i normalbild så måste jag montera av vidfilmsobjektiven helt. Har inget i NB liggande så jag får väl öva mig på reklamjournalen nästa vecka eller något sådant.
Men nu slipper jag åtminstone att skämmas för att köra filmer i fel bildformat.
söndag, oktober 08, 2006
fredag, oktober 06, 2006
Pondus går på bio
torsdag, oktober 05, 2006
Out of space!
Jahapp... Då har det äntligen hänt. Jag har officiellt slut på ordinarie filmhjul i mitt maskinrum. 7 miljonärer ockuperar två hjul, På andra sidan häcken 2, John Tucker must die 2, Alfons och pappa Åberg 1, Ninas resa 3. Varje hjul rymmer upp till 2000 meter (drygt 1 timme i speltid) så ni förstår att det här är rätt stort för en singelbiograf.
Problemet är bara det att imorgon dyker även Hotet inifrån upp. Just det, en film till och jag får som sagt inte plats med den... Hur löser man ett sådant problem?
Få se... Alfons skall rulla minst, bara två föreställningar. Dock har jag ju tillfälligt problem med bilden på den filmen så "fixen" med bildhöjden vill jag bara utföra på den ena projektorn. Den andra saknar för övrigt fortfarande ett fjärrstyrningskort p.g.a. någon som hade semester i Tyskland hos hårdvaruleverantören. Och utan kort är det en pina att justera bildhöjden manuellt.
Ninas resa så, den visas en gång till den här veckan och sedan en gång nästa vecka, problemet är att den var redan så sliten att jag inte vill röra den i onödan. Dessutom spolar jag inte upp och ner en kopia för en enda visning, och den är redan nu uppspolad.
Nästa film är 7 miljonärer som bara skall visas tre gånger till. Om jag bryter upp den kopian till de individuella akterna igen och lägger dem på mina små akthjul (som rymmer just bara en akt vardera, ca 600 meter) så kan jag köra den filmen manuellt, och därmed få hjul över till Hotet inifrån.
Så får det bli. Jag är ju inte certifierad biografmaskinist för ingenting...
Problemet är bara det att imorgon dyker även Hotet inifrån upp. Just det, en film till och jag får som sagt inte plats med den... Hur löser man ett sådant problem?
Få se... Alfons skall rulla minst, bara två föreställningar. Dock har jag ju tillfälligt problem med bilden på den filmen så "fixen" med bildhöjden vill jag bara utföra på den ena projektorn. Den andra saknar för övrigt fortfarande ett fjärrstyrningskort p.g.a. någon som hade semester i Tyskland hos hårdvaruleverantören. Och utan kort är det en pina att justera bildhöjden manuellt.
Ninas resa så, den visas en gång till den här veckan och sedan en gång nästa vecka, problemet är att den var redan så sliten att jag inte vill röra den i onödan. Dessutom spolar jag inte upp och ner en kopia för en enda visning, och den är redan nu uppspolad.
Nästa film är 7 miljonärer som bara skall visas tre gånger till. Om jag bryter upp den kopian till de individuella akterna igen och lägger dem på mina små akthjul (som rymmer just bara en akt vardera, ca 600 meter) så kan jag köra den filmen manuellt, och därmed få hjul över till Hotet inifrån.
Så får det bli. Jag är ju inte certifierad biografmaskinist för ingenting...
Städa din kopia innan du lämnar den ifrån dig!
Är det något jag hatar så är det när jag får en kopia där blänkmärken till automatiken sitter kvar. För icke insatta så är detta oftast små klistermärken med ett aluminiumskikt som kan läsas av en metalldetektor. När märket så passerar genom projektorn vet automatiseringsdatorn vad som händer och vad som skall göras, som att starta eller stanna projektor, byta bildformat, tända/släcka ljus eller öppna/stänga ridån.
Viktigt är att man alltid tar av alla märken när man spolar ner en kopia för att skicka vidare den till nästa biograf. Chansen är stor att de inte har samma typ av programmering som just du har. Jag har t.ex. ett märke på slutet som gör allt; stänger ridån och väntar fem sekunder och därefter stannar projektorn. Vissa biografer har två skilda märken för detta, osv.
Och vad händer då med märken som är kvarglömda, gömda mitt i eftertexterna någonstans. Jo, givetvis att de ställer till det med din egen programmering och avslutar filmen i förtid, för att ta det som hände ikväll. Mitt i eftertexterna till Ninas resa så stängs ridån och projektorn stannar. Med folk kvar i salongen dessutom. Det svors halvhögt och halvosande från min sida minst sagt. Och väl på spolbordet hittade jag det lilla jäkla blänkmärket efter en stunds letande (att veva film för hand för att hitta ett litet märke blir snabbt jobbigt).
Nåja, kvällen gick i övrigt riktigt bra. Jag var nöjd med skärpan och ljudvolymen - för att vara en dramadokumentär har Ninas resa riktigt dynamiskt ljud.
Viktigt är att man alltid tar av alla märken när man spolar ner en kopia för att skicka vidare den till nästa biograf. Chansen är stor att de inte har samma typ av programmering som just du har. Jag har t.ex. ett märke på slutet som gör allt; stänger ridån och väntar fem sekunder och därefter stannar projektorn. Vissa biografer har två skilda märken för detta, osv.
Och vad händer då med märken som är kvarglömda, gömda mitt i eftertexterna någonstans. Jo, givetvis att de ställer till det med din egen programmering och avslutar filmen i förtid, för att ta det som hände ikväll. Mitt i eftertexterna till Ninas resa så stängs ridån och projektorn stannar. Med folk kvar i salongen dessutom. Det svors halvhögt och halvosande från min sida minst sagt. Och väl på spolbordet hittade jag det lilla jäkla blänkmärket efter en stunds letande (att veva film för hand för att hitta ett litet märke blir snabbt jobbigt).
Nåja, kvällen gick i övrigt riktigt bra. Jag var nöjd med skärpan och ljudvolymen - för att vara en dramadokumentär har Ninas resa riktigt dynamiskt ljud.
tisdag, oktober 03, 2006
666, the number of the... film?
Jodå, det fanns alltså en film med denna talföljd som filmnummer. 79-666 för att vara exakt, och den är i administrationen förknippad med Sök. Vågar du se den?
söndag, oktober 01, 2006
Månadens bild, oktober 2006
Dimmig morgon
Canon EOS 350D, EF 200mm f/2.8L USM
Tänkte prova på att publicera en bild i månaden, som ett försök att få mig själv mera aktiv bakom kameran. Har ju för tusan en systemkamera med utbytbara objektiv i proffskvalitet som jag använder lite för sällan (ett par gånger i månaden). På det sättet blir man ju aldrig en bättre fotograf...
Första bilden är från just denna morgonen. Vaknar upp till underbar dimma som bara väntar på att förevigas. Synd att vädret blev bättre senare, det var verkligen mysiga morgontimmar i det vita.
Att visa en klassiker
Det är alltid något speciellt att visa film som man personligen tycker om. Jag blir glad över att få visa upp något speciellt, även om jag bara är sista länken mellan filmskaparen och publiken.
Jag har inte så många men dock fina minnen av diverse olika Alfons Åberg kortfilmer som jag sett på TV när jag var liten. Böckerna har jag nog också haft en gång i tiden. Så att få in en kopia av Alfons och pappa Åberg att visa under två matinéföreställningar var mycket roligt.
Tyvärr är kopian i ett bedrövligt skick; repig, skadad och smutsig. Och jag kunde inte köra den i rätt bildformat heller. Men resten gick fint efter att jag reparerat ett antal skarvar. En provkörning av första akten gav rätt ljudformat (vilket för ovanlighetens skull var 01-Mono).
Och nu efter två färdiga föreställningar står det än en gång klart att jag redan har mitt drömjobb...
Jag har inte så många men dock fina minnen av diverse olika Alfons Åberg kortfilmer som jag sett på TV när jag var liten. Böckerna har jag nog också haft en gång i tiden. Så att få in en kopia av Alfons och pappa Åberg att visa under två matinéföreställningar var mycket roligt.
Tyvärr är kopian i ett bedrövligt skick; repig, skadad och smutsig. Och jag kunde inte köra den i rätt bildformat heller. Men resten gick fint efter att jag reparerat ett antal skarvar. En provkörning av första akten gav rätt ljudformat (vilket för ovanlighetens skull var 01-Mono).
Och nu efter två färdiga föreställningar står det än en gång klart att jag redan har mitt drömjobb...
lördag, september 30, 2006
Original Aspect Ratio
När jag köper dvd-filmer eller fastnar för något på TV är jag alltid väldigt noga med att det skall vara originalformat på bilden. Är t.ex. filmen gjord i Cinemascope 2.35:1 så ska den visas så även på TV eller dvd. Många är de TV-filmer som jag klickat bort just p.g.a. fel bildformat.
Därför blir det extra pinsamt när jag får in en film i maskinrummet som har bildformatet Normalbild (1.33:1), eftersom det har jag inte installerat i mina projektorer, varken bildfönster eller objektiv. Jag har vidfilm 1.78:1 och Cinemascope dock. Så det blir till att visa filmen i vidfilm och hoppas det inte blir alltför mycket fel.
Innan jag gick hem idag var jag därför tvungen att provköra en akt av Alfons och pappa Åberg. Och mycket riktigt, det var avklippta huvuden till höger och vänster... Men knepet i den här situationen heter: dra ner bilden. Om man rullar ner tills alla personer i bild får acceptabelt med utrymme ovanför huvudet fungerar även resten av bilden tillfredställande, långt ifrån perfekt men så nära man kan komma. Detta gjorde man också på de första dvd-utgåvorna av de tidiga James Bond-filmerna.
Slutligen kan man ju undra varför man får en film i ett bildformat som man egentligen inte kan visa. Orsakerna är många. Filmen bokades av en filmsättare som sitter i Stockholm och kanske inte kände till att vi saknade just det här formatet. Dessutom görs alla filmer i dag i vidfilm eller Cinemascope så de flesta biografer har faktiskt inte Normalbild installerat eftersom det då har blivit en kostnadsfråga. Objektiv är definitivt inte billigt. Den här filmen är rätt gammal och producerades dessutom för TV ursprungligen.
Därför blir det extra pinsamt när jag får in en film i maskinrummet som har bildformatet Normalbild (1.33:1), eftersom det har jag inte installerat i mina projektorer, varken bildfönster eller objektiv. Jag har vidfilm 1.78:1 och Cinemascope dock. Så det blir till att visa filmen i vidfilm och hoppas det inte blir alltför mycket fel.
Innan jag gick hem idag var jag därför tvungen att provköra en akt av Alfons och pappa Åberg. Och mycket riktigt, det var avklippta huvuden till höger och vänster... Men knepet i den här situationen heter: dra ner bilden. Om man rullar ner tills alla personer i bild får acceptabelt med utrymme ovanför huvudet fungerar även resten av bilden tillfredställande, långt ifrån perfekt men så nära man kan komma. Detta gjorde man också på de första dvd-utgåvorna av de tidiga James Bond-filmerna.
Slutligen kan man ju undra varför man får en film i ett bildformat som man egentligen inte kan visa. Orsakerna är många. Filmen bokades av en filmsättare som sitter i Stockholm och kanske inte kände till att vi saknade just det här formatet. Dessutom görs alla filmer i dag i vidfilm eller Cinemascope så de flesta biografer har faktiskt inte Normalbild installerat eftersom det då har blivit en kostnadsfråga. Objektiv är definitivt inte billigt. Den här filmen är rätt gammal och producerades dessutom för TV ursprungligen.
torsdag, september 28, 2006
Super 8 på väg bort
Läste idag på DN.se att Super 8 är ett steg närmare att helt försvinna. Ett labb i Schwiez lägger ner och lämnar därmed endast ett annat laboratorium kvar i världen för framkallning av Super 8-film (åtminstone för vanliga konsumenter). Tråkigt.
Själv har jag aldrig filmat men äger trots allt en projektor för 8mm-film som klarar både med och utan ljudspår. Och på bion har jag möjlighet att köra 16mm-film förutom då standard 35mm. Och nu när det blivit än mindre möjligt att filma nytt så får jag väl hålla hårt på de gamla filmrullarna.
Själv har jag aldrig filmat men äger trots allt en projektor för 8mm-film som klarar både med och utan ljudspår. Och på bion har jag möjlighet att köra 16mm-film förutom då standard 35mm. Och nu när det blivit än mindre möjligt att filma nytt så får jag väl hålla hårt på de gamla filmrullarna.
tisdag, september 26, 2006
Walkouts
Det händer, om än ytterst sällan. Men ibland är filmer så dåliga att folk väljer att lämna föreställningen i förtid.
Idag var det dags, hela fyra personer gick ut från Den enskilde medborgaren efter ungefär en timme. Det var hela 66,67% av den totala publiksiffran för föreställningen. Och med ens förstår man varför filmen har tokfloppat...
Idag var det dags, hela fyra personer gick ut från Den enskilde medborgaren efter ungefär en timme. Det var hela 66,67% av den totala publiksiffran för föreställningen. Och med ens förstår man varför filmen har tokfloppat...
söndag, september 24, 2006
4K
Den här veckan hade På andra sidan häcken / Over the Hedge premiär. Det roligaste med filmen är något publiken aldrig lär lägga märke till. Det är den första bekräftade kopian printad i 4K upplösning (ca 4000 pixlar i bredd) jag sett sedan Bad Boys II för några år sedan. Jag misstänker dock att Madagascar också var en 4K print, men det fanns ingen information om detta på själva kopian så jag vet inte med säkerhet.
Är det något speciellt med en 4K kopia då? Ja, men säkerligen inte för den vanlige biobesökaren. Men för mig som ser film på film på samma duk och vet vad jag skall titta närmare på så är det faktiskt en viss skillnad. På redan nämnda häck-film går det t.ex. bra att studera även mycket små detaljer i perfekt klarhet. Bilar / Cars är dessvärre en 2K print, även om den har ett större bildformat och täcker mer av duken, och det syns emellanåt att vissa detaljer täcks av ett dis och eftertexterna på Bilar är t.ex. inte så skarp som den borde vara (även om jag ställer skärpan med kikare från maskinrummet).
Det är intressant att den typ av digitalprojektor som börjat få spridning i landet "bara" är en 2K maskin. Det lär ju se oerhört bra ut på små till medelstora dukar, men personligen hoppas jag att digitala 4K projektorer blir standard på de riktigt stora och finaste dukarna. Då tror jag att vi kan räkna med ett uppsving för biografer som riktiga filmpalats igen. Jag menar, rakt översatt ligger dvd på en si sådär 0,7 K och HD-DVD/Blu Ray på 1,9 K...
Är det något speciellt med en 4K kopia då? Ja, men säkerligen inte för den vanlige biobesökaren. Men för mig som ser film på film på samma duk och vet vad jag skall titta närmare på så är det faktiskt en viss skillnad. På redan nämnda häck-film går det t.ex. bra att studera även mycket små detaljer i perfekt klarhet. Bilar / Cars är dessvärre en 2K print, även om den har ett större bildformat och täcker mer av duken, och det syns emellanåt att vissa detaljer täcks av ett dis och eftertexterna på Bilar är t.ex. inte så skarp som den borde vara (även om jag ställer skärpan med kikare från maskinrummet).
Det är intressant att den typ av digitalprojektor som börjat få spridning i landet "bara" är en 2K maskin. Det lär ju se oerhört bra ut på små till medelstora dukar, men personligen hoppas jag att digitala 4K projektorer blir standard på de riktigt stora och finaste dukarna. Då tror jag att vi kan räkna med ett uppsving för biografer som riktiga filmpalats igen. Jag menar, rakt översatt ligger dvd på en si sådär 0,7 K och HD-DVD/Blu Ray på 1,9 K...
torsdag, september 21, 2006
Käkkirurgi - eller tand 1 av 2 är ute
Här är den, tand nummer ett att tas bort...
Om du mot formodan fortfarande läser det här och inte klickat bort sidan fortare än kvickt så kan jag tala om att så här ser en visdomstand ut efter lite väl mycket Coca Cola. En liten täcklagning i mitten av tandläkaren med bakteriedödande medel under fixade nerverna tills operationstid kunde ordnas. Infällt i bilden syns tandkronan upp och nervänd så man tydligt ser hur djupt hålet faktiskt gått.
Definitivt ingen vacker syn. Notera dock den krokformade roten på ena halvan av rötterna. Inte undra på att man oftast måste klyva tanden i småbitar för att få ut den.
Om du mot formodan fortfarande läser det här och inte klickat bort sidan fortare än kvickt så kan jag tala om att så här ser en visdomstand ut efter lite väl mycket Coca Cola. En liten täcklagning i mitten av tandläkaren med bakteriedödande medel under fixade nerverna tills operationstid kunde ordnas. Infällt i bilden syns tandkronan upp och nervänd så man tydligt ser hur djupt hålet faktiskt gått.
Definitivt ingen vacker syn. Notera dock den krokformade roten på ena halvan av rötterna. Inte undra på att man oftast måste klyva tanden i småbitar för att få ut den.
Detaljer
När blev du överraskad av något så litet som en tågbiljett senast? Det är inte svårare än att öppna ögonen och se de små tingen, och nu menar jag de fysiska sakerna. De finns överallt omkring oss, och oftast går de mesta oss förbi, men stannar vi upp och studerar dem närmare kanske vi får se något vi aldrig annars skulle fått se.
Idag när jag var på väg hem efter att ha sett Banankontakt på Malmö Opera och Musikteater tog jag mig en korv på Pölsemannen vid Centralstationen, eftersom jag var hungrig och det var en stund tills bussen gick.
Döm om min förvåning när jag ser vad som ligger på bordet bredvid korvkiosken, en Metróbiljett från Paris! Eftersom jag själv besökte Paris i våras och åkte rätt många turer med Metrón gick det inte att ta fel på RATP-logotypen.
Frågan är bara hur biljetten hamnat just där, vid en korvkiosk i Malmö, Sverige? När jag tänker efter vill jag nog inte veta, för det är ju underbart med sådana här detaljer som dyker upp och kittlar fantasin lite.
Idag när jag var på väg hem efter att ha sett Banankontakt på Malmö Opera och Musikteater tog jag mig en korv på Pölsemannen vid Centralstationen, eftersom jag var hungrig och det var en stund tills bussen gick.
Döm om min förvåning när jag ser vad som ligger på bordet bredvid korvkiosken, en Metróbiljett från Paris! Eftersom jag själv besökte Paris i våras och åkte rätt många turer med Metrón gick det inte att ta fel på RATP-logotypen.
Frågan är bara hur biljetten hamnat just där, vid en korvkiosk i Malmö, Sverige? När jag tänker efter vill jag nog inte veta, för det är ju underbart med sådana här detaljer som dyker upp och kittlar fantasin lite.
onsdag, september 20, 2006
Olika perspektiv
Lyssnade på soundtracket till Lord of the Rings: The Two Towers av Howard Shore. Magnifik musik, som perfekt speglar Rohan, Edoras och slaget vid Helm's Deep. Undrar varför jag inte lyssnar på den skivan oftare, det är nog ett par år sedan sist....
De flesta minns nog filmbilderna, äventyret och kanske även känslan att uppleva denna film, och de två övriga för den delen, på bio. Men jag minns även filmen på bio, fast ur en helt annan synvinkel.
Jag minns de till synes ändlösa föreställningarna på vardera drygt tre timmar. Jag minns ett allt varmare maskinrum ju längre dagen blev. Jag minns att publiktillströmningen var fenomenal och jätterolig, men det hav av popcorn, utspilld läsk och allsköns annat skräp efteråt i salongen var allt annat än roligt. Jag minns en otroligt liten tid att hinna städa undan (ok, vi var flera stycken som städade mellan föreställningarna, men ändå). Jag minns ett tekniskt problem som uppstod ett par dagar in på visningsperioden som ställde till det. Slutligen vill jag nog inte minnas att jag körde fansk... öhm, mästerverket hela 30 gånger.
Jag kommer nog aldrig att kunna se om trilogin om Ringarnas Herre, eller lyssna på musiken, utan att minnas de där hektiska dagarna vid juletid tre år i rad och allt vad det innebar. Så det är kanske inte så konstigt att det dröjer rejält mellan gångerna CD-skivorna eller dvd-filmerna plockas fram.
De flesta minns nog filmbilderna, äventyret och kanske även känslan att uppleva denna film, och de två övriga för den delen, på bio. Men jag minns även filmen på bio, fast ur en helt annan synvinkel.
Jag minns de till synes ändlösa föreställningarna på vardera drygt tre timmar. Jag minns ett allt varmare maskinrum ju längre dagen blev. Jag minns att publiktillströmningen var fenomenal och jätterolig, men det hav av popcorn, utspilld läsk och allsköns annat skräp efteråt i salongen var allt annat än roligt. Jag minns en otroligt liten tid att hinna städa undan (ok, vi var flera stycken som städade mellan föreställningarna, men ändå). Jag minns ett tekniskt problem som uppstod ett par dagar in på visningsperioden som ställde till det. Slutligen vill jag nog inte minnas att jag körde fansk... öhm, mästerverket hela 30 gånger.
Jag kommer nog aldrig att kunna se om trilogin om Ringarnas Herre, eller lyssna på musiken, utan att minnas de där hektiska dagarna vid juletid tre år i rad och allt vad det innebar. Så det är kanske inte så konstigt att det dröjer rejält mellan gångerna CD-skivorna eller dvd-filmerna plockas fram.
söndag, september 17, 2006
Dagen började ju bra...
Idag har jag hunnit rösta till kommun- och landstingsfullmäktige och riksdag, och upptäcka att mitt ID gick ut i Juli... Hoppsan!
lördag, september 16, 2006
En sån dag...
Ur säng vid niotiden (imponerande då jag somnade först efter 02:30). Frukost blev fyra skivor rostat bröd (faktiskt det jag bakade i torsdags). Ingen epost, bara spam. Ansiktskrämen tog slut, aj då.
På bion strax efter 11. Inget avancerat idag, bara Bilar som matiné. Första föreställning vid 12:00. Kunde gå ifrån strax därefter till Åhléns för mer ansiktskräm. Tillbaka 15 minuter senare. Nästa föreställning startade 14:30 och strax därefter inhandlades lunchen, en kebabtallrik från Sibyllaköket 20 meter från bion. I övrigt lungt och fint hela eftermiddagen.
Nästa film hade ett annat bildformat vilket startade dagens pillgöra. Eftersom den ena projektorn är sjuk fick bildfönstret (en metallplatta som definierar den bit av filmen som skall belysas) lossas från den fjäder och motor det normalt är monterat på. Först därefter går det att flytta bildfönstret för hand, och objektiven fick också roteras för hand. Men 17:00 kunde Den enskilde medborgaren starta utan problem. Därefter skulle bildformatet tillbaka till det ursprungliga för Miami Vice. Jahapp...
Men det blev en stund över mellan Den enskilde medborgaren och Miami Vice. Så jag passade på att koppla av lite med senaste skivköpet; soundtracket till Bilar. Det var jag, en tom salong och Randy Newmans musik. Fascinerade att höra musiken där den hör hemma, på bio.
Och så 19:30 startade Miami Vice på utsatt tid. Inga problem att vänta ut 2h, 13 minuter här heller. Under eftertexterna här spelas även One of these mornings av Moby. Kanonlåt som det är lätt att bli glad av. Synd att den är så lågt mixad på filmen bara.
22:00, eller däromkring, gick jag hem. Nu sitter jag här, skriver på bloggen, dricker en Falcon Bayerskt och lyssnar på Doctor Who Theme i remix av Orbital. Efter upp emot elva timmar brukar jag vara helt slut i kropp och själ. Dock inte idag. Kan inte riktigt sätta fingret på varför, men dagen har varit lyckad helt enkelt.
På bion strax efter 11. Inget avancerat idag, bara Bilar som matiné. Första föreställning vid 12:00. Kunde gå ifrån strax därefter till Åhléns för mer ansiktskräm. Tillbaka 15 minuter senare. Nästa föreställning startade 14:30 och strax därefter inhandlades lunchen, en kebabtallrik från Sibyllaköket 20 meter från bion. I övrigt lungt och fint hela eftermiddagen.
Nästa film hade ett annat bildformat vilket startade dagens pillgöra. Eftersom den ena projektorn är sjuk fick bildfönstret (en metallplatta som definierar den bit av filmen som skall belysas) lossas från den fjäder och motor det normalt är monterat på. Först därefter går det att flytta bildfönstret för hand, och objektiven fick också roteras för hand. Men 17:00 kunde Den enskilde medborgaren starta utan problem. Därefter skulle bildformatet tillbaka till det ursprungliga för Miami Vice. Jahapp...
Men det blev en stund över mellan Den enskilde medborgaren och Miami Vice. Så jag passade på att koppla av lite med senaste skivköpet; soundtracket till Bilar. Det var jag, en tom salong och Randy Newmans musik. Fascinerade att höra musiken där den hör hemma, på bio.
Och så 19:30 startade Miami Vice på utsatt tid. Inga problem att vänta ut 2h, 13 minuter här heller. Under eftertexterna här spelas även One of these mornings av Moby. Kanonlåt som det är lätt att bli glad av. Synd att den är så lågt mixad på filmen bara.
22:00, eller däromkring, gick jag hem. Nu sitter jag här, skriver på bloggen, dricker en Falcon Bayerskt och lyssnar på Doctor Who Theme i remix av Orbital. Efter upp emot elva timmar brukar jag vara helt slut i kropp och själ. Dock inte idag. Kan inte riktigt sätta fingret på varför, men dagen har varit lyckad helt enkelt.
fredag, september 15, 2006
Brödbak
Jag gillar att baka bröd. Vanligtvis inte någon manlig syssla i köket precis, men faktum är att det är jätteroligt att baka bröd. Speciellt när jag har hittat mitt egna lilla unika recept som blir svingott varje gång, en kombination av pizzadeg anpassad för matbröd. Och inget är väl godare än nybakat bröd som är varmt och smälter smöret direkt, gärna garnerad med en fet ostkiva ovanpå också.
Idag var dock första gången som jag lärde mig använda familjens lilla klenod, en Electrolux hushållsassistent från 1960-talet. Arbeta med avancerade 35mm-projektorer för biografbruk kan jag, men att fixa deg i den maskinen behövde jag hjälp med... Men till på köpet fick jag lite riktiga husmorstips också så nu lär brödbaken gå än lättare i framtiden. Farväl träslev och degbunke! Välkommen härliga hushållsassistent!
Idag var dock första gången som jag lärde mig använda familjens lilla klenod, en Electrolux hushållsassistent från 1960-talet. Arbeta med avancerade 35mm-projektorer för biografbruk kan jag, men att fixa deg i den maskinen behövde jag hjälp med... Men till på köpet fick jag lite riktiga husmorstips också så nu lär brödbaken gå än lättare i framtiden. Farväl träslev och degbunke! Välkommen härliga hushållsassistent!
onsdag, september 13, 2006
Gremlins?
Den fjärrkortslösa projektorn fortsätter att bråka med mig. Den fungerar så tillvida att den kör, men samtidigt är den lite märkligt seriekopplad med den andra projektorn. Så när en speciell situation uppstår så skiftar den ur, dvs. stänger för bild och ljus, även om den absolut inte skall göra så.
Nu råkar den här speciella situationen uppstå så gott som dagligen, nämligen när projektor 1 kört klart reklamen och bytar format från vidfilm till cinemascope. De senaste dagarnas föreställningar har varit lite svåra att starta utan problem, minst sagt. UIP-logotypen före Miami Vice har t.ex. blivit avbruten eller inte inte visats alls eftersom projektorn skiftat in först därefter.
Något pinsamt, men i det här fallet har jag alltid det gamla kretskortet att ta fram för att peka ut som den egentliga boven i dramat. Jag avskyr normalt sett att göra bort mig. Nåväl, kommande spelveckas 14 föreställningar ska absolut gå som en dans på rosor eftersom jag på förhand planerat in exakt hur jag kan köra maskinerna för att undvika problemen.
Nu råkar den här speciella situationen uppstå så gott som dagligen, nämligen när projektor 1 kört klart reklamen och bytar format från vidfilm till cinemascope. De senaste dagarnas föreställningar har varit lite svåra att starta utan problem, minst sagt. UIP-logotypen före Miami Vice har t.ex. blivit avbruten eller inte inte visats alls eftersom projektorn skiftat in först därefter.
Något pinsamt, men i det här fallet har jag alltid det gamla kretskortet att ta fram för att peka ut som den egentliga boven i dramat. Jag avskyr normalt sett att göra bort mig. Nåväl, kommande spelveckas 14 föreställningar ska absolut gå som en dans på rosor eftersom jag på förhand planerat in exakt hur jag kan köra maskinerna för att undvika problemen.
söndag, september 10, 2006
Maskinhaveriet uppklarat
Det är nu klart vad det var som gick sönder i gårdagens haveri.
Det var detta lilla kort som styr möjligheten att fjärrstyra projektorn som av någon anledning sagt god natt. Men det har hållt länge, drygt tio år gammalt är kortet, lika gammalt som projektorn i övrigt. Och titta på de sexiga reläerna, hur många sådana har du i din PC? Tyskarna kan bygga grejor de minsann.
Men säg mig någon annan maskin idag där du kan ta ut ett kretskort och maskinen fortfarande är funktionsduglig. För det är projektorn. Den tuffar på precis som vanligt fast jag måste sköta fokus/bildhöjd och formatbyte helt manuellt istället. Jag har en viss känsla av att den stundande digitalbion kommer vara lite svårare att hålla igång om ett kretskort väljer att lägga av.
Det var detta lilla kort som styr möjligheten att fjärrstyra projektorn som av någon anledning sagt god natt. Men det har hållt länge, drygt tio år gammalt är kortet, lika gammalt som projektorn i övrigt. Och titta på de sexiga reläerna, hur många sådana har du i din PC? Tyskarna kan bygga grejor de minsann.
Men säg mig någon annan maskin idag där du kan ta ut ett kretskort och maskinen fortfarande är funktionsduglig. För det är projektorn. Den tuffar på precis som vanligt fast jag måste sköta fokus/bildhöjd och formatbyte helt manuellt istället. Jag har en viss känsla av att den stundande digitalbion kommer vara lite svårare att hålla igång om ett kretskort väljer att lägga av.
lördag, september 09, 2006
Maskinhaveri
Det är aldrig kul med maskinhaveri, men nu har jag råkat ut för ett. Fan också!
Mitt maskinrum har två projektorer. Båda är inblandade i en vanlig föreställning, då vi kör film på hjul om upp till 2000 m (ungefär en timme i speltid). Och naturligtvis valde en komponent i en av projektorerna att säga upp bekantskapen med de andra normalt fungerande delarna. Efter en intensiv kvart med diverse försök till felhjälp var jag tvungen att ändra körschema för kvällens sista föreställning. Helvetes jälva skit!
Så nu sitter jag här och har precis laddat och startat om den fungerande projektorn med nästa hjul av Miami Vice. Om 45 minuter är det dags igen för byte till det tredje och sista hjulet. Det blir alltså en paus på ca 1-2 minuter medans jag laddar om. Irriterande!
Men, pratade med en servicetekniker som gav en del instruktioner på att åtminstone få igång projektorn igen även om en del delar måste bytas snarast.
Mitt maskinrum har två projektorer. Båda är inblandade i en vanlig föreställning, då vi kör film på hjul om upp till 2000 m (ungefär en timme i speltid). Och naturligtvis valde en komponent i en av projektorerna att säga upp bekantskapen med de andra normalt fungerande delarna. Efter en intensiv kvart med diverse försök till felhjälp var jag tvungen att ändra körschema för kvällens sista föreställning. Helvetes jälva skit!
Så nu sitter jag här och har precis laddat och startat om den fungerande projektorn med nästa hjul av Miami Vice. Om 45 minuter är det dags igen för byte till det tredje och sista hjulet. Det blir alltså en paus på ca 1-2 minuter medans jag laddar om. Irriterande!
Men, pratade med en servicetekniker som gav en del instruktioner på att åtminstone få igång projektorn igen även om en del delar måste bytas snarast.
fredag, september 08, 2006
(Kultur)hösten är här
Idag dök nämligen mina abonnemangsbiljetter till höstens uppsättningar på Malmö Opera och Musikteater upp. Banankontakt och Dead Man Walking för att vara exakt.
Det började förra hösten när jag tänkte unna mig en riktig musikal. Rodgers och Hammersteins South Pacific sattes nämligen upp i Båghallarna i Malmö. Hade inte sett den förr, inte ens filmversionen. Och uppsättningen imponerade faktiskt. Så jag tänkte att jag lika gärna kunde pröva på en opera också när Malmös operahus öppnade igen efter en renovering. Så det blev både Maskeradbalen och Figaros bröllop.
Och nu är det höst och säsongen börjar snart. Det ska bli kul med små kulturella utflykter. När man jobbar och ser så mycket film som jag gör blir det lätt tröttsamt i längden. Men som tur är räcker det med en teater/musikal/opera-föreställning för att bryta mönstret och pigga upp lite.
Det började förra hösten när jag tänkte unna mig en riktig musikal. Rodgers och Hammersteins South Pacific sattes nämligen upp i Båghallarna i Malmö. Hade inte sett den förr, inte ens filmversionen. Och uppsättningen imponerade faktiskt. Så jag tänkte att jag lika gärna kunde pröva på en opera också när Malmös operahus öppnade igen efter en renovering. Så det blev både Maskeradbalen och Figaros bröllop.
Och nu är det höst och säsongen börjar snart. Det ska bli kul med små kulturella utflykter. När man jobbar och ser så mycket film som jag gör blir det lätt tröttsamt i längden. Men som tur är räcker det med en teater/musikal/opera-föreställning för att bryta mönstret och pigga upp lite.
torsdag, september 07, 2006
Recension: Huset vid sjön
Huset vid sjön / The Lake House
Regi: Alejandro Agresti
Manus: David Auburn
Skådespelare: Keanu Reeves, Sandra Bullock, Christopher Plummer, Willeke Van Ammelrooy, Dylan Walsh, Shohreh Aghadashloo
Ända sedan jag såg trailern har jag tyckt att filmens grundidé verkat mycket intressant. Och håll med om att en brevlåda som separerar två personer inte i plats men tid, två år för att vara exakt, låter väldigt speciellt. Som tur är håller idén inte bara för stunden utan i hela 98 minuter.
Kate Forster är en ung läkare som får jobb på ett sjukhus i Chicago. Med ett förhållande som inte riktigt stämmer går hon mest omkring och väntar på att något bättre skall dyka upp runt hörnet. Hon flyttar ut från sitt vackert belägna hus vid en sjö för att bo i en lägenhet inne i stan istället. I brevlådan lägger hon ett brev till nästa hyresgäst där hon ber denne vidarebefordra eventuell post. Det är vintern 2006.
Alex Wyler är en frustrerad arkitekt, besviken på sin fars bristande engagemang för familjen. Nyligen hemkommen från ett par års vistelse på annan ort flyttar han in i ett hus vid en sjö. Det är tomt, dammigt och ingen har bott här på åratal. I brevlådan finner han brevet från Kate. Det är vintern 2004.
Det tar ett par brevväxlingar innan de båda konstaterar att brevlådan faktiskt fungerar och att de verkligen är åtskilda av två år. Undan för undan släpper de in varandra i sina liv genom breven.
Det här visade sig vara en mycket träffsäker film. Den mystiska brevlådan står inte alls i fokus utan människorna som finner varandra genom den. Och båda skådespelare – Keanu Reeves och Sandra Bullock – gör rollerna ytterst mänskliga. Deras personliga problem spelas ner till förmån för deras interaktion i breven. Vi i publiken lär känna dem samtidigt som de lär känna varandra, få detaljer dyker upp i förtid. Detta gör åtminstone för mig att filmen är njutbar som en riktigt bra bok. Jag försöker aldrig tänka i förväg själv, jag sitter heller aldrig och letar information, jag bara sitter och tar emot tacksamt när tid kommer.
Brevväxlingen börjar normalt men utvecklas snabbt till en konversation. Alex och Kates privatliv rullas upp samtidigt som vi hör dem prata med varandra. I vissa scener besöker de samma platser och ganska subtila specialeffekter skiljer dem åt i tid. Det är snyggt att se på och det skapar även en oväntad dynamik. Tid och rum sätts åtsidan för en stunds fantasi i vardagslivet. Min vilja att se dem tillsammans ”på riktigt” växer för varje scen. Jag inser att de är som gjorda för varandra men ödet vill visst annat och på så vis stegras spänningen.
Det blir än intressantare när Alex träffar Kate i hans nutid, då det är två år kvar innan Kate börjar deras brevväxling. Detta tillsammans med klippningen som tar oss fram och tillbaka mellan tiderna gör filmen till en liten orienteringsrunda för hjärnan också. Jag känner mig emellanåt lätt desorienterad, men på ett bra sätt. Samtidigt känner jag mig delaktig i handlingen i vissa speciella scener, när jag som tittare kan se hur saker och ting börjar hänga samman. Det känns aldrig som om filmen försöker lura tittaren med någon stor tvist, men själva avkodningen av vissa specifika händelser är nästan den största njutningen av filmkvällen. Och de sista minuterna är oerhört spännande och direkt engagerande.
Hela filmen var så engagerande faktiskt att jag inte gick ut för att rapportera ett fokusfel, och jag jobbar trots allt som biografmaskinist. Det ni!
Denna text postades även på dvdforum.nu.
Länge sedan sist...
Jag passade på och gick på bio. Det händer inte speciellt ofta, trots - eller kanske just därför - att jag jobbar på en. Men kvällen vigdes åt Huset vid sjön och Cars. Och till bilar fick jag även sällskap av en vän, alltid trevligt.
Det var ett bra tag sedan jag besökte en annan bio än min egen kom jag på. Det var faktiskt första biobesöket på över ett år. Förra sommaren gick jag på ett Sagan om ringen-maraton, och innan dess såg jag Million Dollar Baby när den visades reguljärt. Visserligen dök det upp två besök på en rejäl IMAX Dome/Planetarium under tiden men det är en helt annan upplevelsetyp.
Det var ett bra tag sedan jag besökte en annan bio än min egen kom jag på. Det var faktiskt första biobesöket på över ett år. Förra sommaren gick jag på ett Sagan om ringen-maraton, och innan dess såg jag Million Dollar Baby när den visades reguljärt. Visserligen dök det upp två besök på en rejäl IMAX Dome/Planetarium under tiden men det är en helt annan upplevelsetyp.
tisdag, september 05, 2006
Något att fira
Så, hur firar man att man nu klarat sig i ett halvår utan Coca-Cola? Tja, man kan slå upp en 200g påse med Estrella Hot Sweet Chili chips, nalla två Falcon Ale från kylskåpet och bänka sig med en av världens bästa filmer alla kategorier - Blade Runner - Director's Cut.
måndag, september 04, 2006
Ett halvår utan Coca-cola
Lördagen den 4/3 drack jag läsk, under ett möte i Skövde. Sedan dess har jag inte druckit en droppe, vare sig Coca-Cola, Fanta, Sprite eller liknande. Orsaken? 18-hålsbannan i munnen.Enligt vad jag räknat ut drack jag upp emot 1,2 - 2 liter per jobbkväll. I ett par års tid. Kombinerat med en otillräcklig tandhygien, och ni kan räkna ut resten själva.
Den första tiden var faktiskt inte rolig. Konstant huvudvärk i ett par dagar bekräftade misstanken om att det också rörde sig om ett sockerberoende. Därefter blev det än roligare (obs! ironi) när man så besökte en tandläkare. Hur många besök det blev där kommer jag inte ihåg, bara att jag inte längre är rädd för sprutor i munnen.
Sedan blev det ett besök hos tandhygienisten, där jag fick lära om hur man borstar tänderna. Lägg därtill byte av tandkräm till en dunder-och-brak-version kallad Duraphat med exceptionellt högt fluorinnehåll.
Men helvetet är inte över än, två visdomständer måste opereras ut. Men efter det så är det bara att fortsätta borsta och vara glad.
Och hittade jag någon annan last istället? Ja. Cola-maskinen på bion har även en tapp för vanligt kolsyrat vatten. Nu blir det 1,2 - 2 liter kolsyrat vatten istället varje kväll.
fredag, september 01, 2006
Rollercoasters!
Som det kanske framgick av min post förra veckan gillar jag att åka karuseller. Men favoritattraktionerna är alltid bergochdalbanor, i alla dess former och färger. Men eftersom jag åkt allt på Tivoli och Bakken i Köpenhamn, och nästa nöjesfält av rang är fyra timmars bilfärd bort (Liseberg, Göteborg) så är det tur att det finns bra simulatorer till datorn.
NoLimits Rollercoaster Simulator har jag funnit vara den bästa på marknaden. Otroligt realistisk med flera typer av banor, både i trä och stål. Och är man inte nöjd med de medföljande banorna kan man alltid designa egna. Bilden ovan visar min senaste skapelse som ännu inte har fått ett namn. Och det är inte helt lätt att designa bergochdalbanor kan jag tala om för er.
Eftersom NoLimits registrerar hur mycket g-krafter man utsätts för så måste man hålla i tyglarna ordentligt. Spåret kan heller inte ta vilka svängar som helst utan då råkar man ut för s.k. pumping - ryckiga svängar - vilket inte känns kul alls om man skulle åkt i verkligheten. Men det har blivit en utmaning att bygga bergochdalbanor som jag skulle vilja åka. De enda gränserna för fantasin är vad datorn och grafikkortet klarar av helt enkelt.
För de som har NoLimits har jag lagt upp mina egna bergochdalbanor på Coaster Corner.
Slutligen kan jag ju även tipsa om en film i ämnet: Rollercoaster (1977).
NoLimits Rollercoaster Simulator har jag funnit vara den bästa på marknaden. Otroligt realistisk med flera typer av banor, både i trä och stål. Och är man inte nöjd med de medföljande banorna kan man alltid designa egna. Bilden ovan visar min senaste skapelse som ännu inte har fått ett namn. Och det är inte helt lätt att designa bergochdalbanor kan jag tala om för er.
Eftersom NoLimits registrerar hur mycket g-krafter man utsätts för så måste man hålla i tyglarna ordentligt. Spåret kan heller inte ta vilka svängar som helst utan då råkar man ut för s.k. pumping - ryckiga svängar - vilket inte känns kul alls om man skulle åkt i verkligheten. Men det har blivit en utmaning att bygga bergochdalbanor som jag skulle vilja åka. De enda gränserna för fantasin är vad datorn och grafikkortet klarar av helt enkelt.
För de som har NoLimits har jag lagt upp mina egna bergochdalbanor på Coaster Corner.
Slutligen kan jag ju även tipsa om en film i ämnet: Rollercoaster (1977).
torsdag, augusti 31, 2006
Snart är det jul
Ja, julskyltningen verkar ju krypa framåt och bli tidigare och tidgare för varje år som går. Åtminstone känns det så.
Men faktum är att så här års planeras mycket av vad som skall visas på bio kring juletider. Filmbolagen sätter sina premiärdatum själva och nu är det upp till filmsättarna att pussla ihop vad de olika biograferna skall visa och när. Allt utifrån vad som kan tänkas fungera lokalt och hur många kopior det finns av varje film.
Den biografen jag jobbar på hade en väldigt lyckad mix förra året; Berättelsen om Narnia: Häxan och lejonet, Pettson och Findus: Tomtemaskinen, Wallander: Mastermind, samt King Kong. Ska bli kul och se om årets julfilmer blir lika bra.
Men faktum är att så här års planeras mycket av vad som skall visas på bio kring juletider. Filmbolagen sätter sina premiärdatum själva och nu är det upp till filmsättarna att pussla ihop vad de olika biograferna skall visa och när. Allt utifrån vad som kan tänkas fungera lokalt och hur många kopior det finns av varje film.
Den biografen jag jobbar på hade en väldigt lyckad mix förra året; Berättelsen om Narnia: Häxan och lejonet, Pettson och Findus: Tomtemaskinen, Wallander: Mastermind, samt King Kong. Ska bli kul och se om årets julfilmer blir lika bra.
tisdag, augusti 29, 2006
Biocensuren och reklamfilm
Aftonbladet TV rapporterar idag att "SSU-film stoppas av biocensuren". (Länk direkt till klippet så länge det finns online). I Aftonbladets rapportering visar man ett utdrag ur propagandafilmen.
Nu är det bara så, att reklamfilm är undantagen granskningsplikten och förhandsgranskas alltså inte av Statens Biografbyrå i Sverige, den enda instans som kan och bör kallas för biocensuren. Vad det handlar om är att SF Media som distriburerar reklamjournaler till anslutna biografer anser att SSU:s film, samt även den aktuella reklamfilmen för "Rädda Barnen", är olämplig att visa framför filmer som har barn som målgrupp och är barntillåtna eller tillåtna från 7 år. Alla andra filmer, som t.ex. Offside eller filmer med högre åldersgräns är ok.
Dessutom visas inte själva propagandafilmen, utan det som visas på bio är helt enkelt en reklamfilm för valfilmen på Internet. Visserligen ingår klippet på självmordet men det är nertonat med en speakerröst ovanpå och försvinner i mängden av de andra scenerna. Inte alls i sin helhet som det visas i Aftonbladets nyhetsinslag. Uppmaningen av reportern att bedöma läpmligheten själv faller då det inte alls är samma sak som faktiskt visas på bio.
I nuläget berörs bara fyra filmer; Gustaf 2, Nicke Nyfiken, Asterix och Vikingarna och Bilar. Och med tanke på att föräldar ofta är väldigt känsliga för vad som visas framför en matinéfilm kan det vara ett klokt beslut för att undvika mycket klagomål. Varför det blir rubriker är enkelt. Det rör sig om en valfilm, och därmed en politisk åsikt som blir tystad. Vilket är fel, men som bara får en begränsad effekt på ett par barnfilmer. Och föräldrarna lär nog bli fullmatade med valfilmer via TV och affischering på stan ändå.
I sammanhanget kan nämnas att det har hänt att reklamfilmer fått en åldergräns på förhand men då har det handlat om realtivt grafiska filmer i en antidrogkampanj, som då bara fick visas framför 11- och 15-årsfilmer.
Uppdatering 2006-08-30: Korrigerade en liten faktamiss, indragningen gällde även barnfilm från 7 år också.
Nu är det bara så, att reklamfilm är undantagen granskningsplikten och förhandsgranskas alltså inte av Statens Biografbyrå i Sverige, den enda instans som kan och bör kallas för biocensuren. Vad det handlar om är att SF Media som distriburerar reklamjournaler till anslutna biografer anser att SSU:s film, samt även den aktuella reklamfilmen för "Rädda Barnen", är olämplig att visa framför filmer som har barn som målgrupp och är barntillåtna eller tillåtna från 7 år. Alla andra filmer, som t.ex. Offside eller filmer med högre åldersgräns är ok.
Dessutom visas inte själva propagandafilmen, utan det som visas på bio är helt enkelt en reklamfilm för valfilmen på Internet. Visserligen ingår klippet på självmordet men det är nertonat med en speakerröst ovanpå och försvinner i mängden av de andra scenerna. Inte alls i sin helhet som det visas i Aftonbladets nyhetsinslag. Uppmaningen av reportern att bedöma läpmligheten själv faller då det inte alls är samma sak som faktiskt visas på bio.
I nuläget berörs bara fyra filmer; Gustaf 2, Nicke Nyfiken, Asterix och Vikingarna och Bilar. Och med tanke på att föräldar ofta är väldigt känsliga för vad som visas framför en matinéfilm kan det vara ett klokt beslut för att undvika mycket klagomål. Varför det blir rubriker är enkelt. Det rör sig om en valfilm, och därmed en politisk åsikt som blir tystad. Vilket är fel, men som bara får en begränsad effekt på ett par barnfilmer. Och föräldrarna lär nog bli fullmatade med valfilmer via TV och affischering på stan ändå.
I sammanhanget kan nämnas att det har hänt att reklamfilmer fått en åldergräns på förhand men då har det handlat om realtivt grafiska filmer i en antidrogkampanj, som då bara fick visas framför 11- och 15-årsfilmer.
Uppdatering 2006-08-30: Korrigerade en liten faktamiss, indragningen gällde även barnfilm från 7 år också.
måndag, augusti 28, 2006
Upphittat (del 2)
Något jag glömde nämna förra gången var paraply. Men så hade inte den regniga hösten startat än.
Men nu då, så fort det blir lite regn och folk tar paraply med sig så är det alltid någon som glömmer sitt kvar. Som igår kväll, då stod ett paraply kvar lutat mot väggen bredvid ett par stolar i foajén. Fullt synliga för alla som sedan gick ut från föreställningen igen, det går inte att missa det. Därför lät jag det stå kvar, så att ägaren skulle se det på vägen ut och ta det med sig. Men icke. Det stod kvar när jag stängde för kvällen.
1-0 till glömskan.
Men nu då, så fort det blir lite regn och folk tar paraply med sig så är det alltid någon som glömmer sitt kvar. Som igår kväll, då stod ett paraply kvar lutat mot väggen bredvid ett par stolar i foajén. Fullt synliga för alla som sedan gick ut från föreställningen igen, det går inte att missa det. Därför lät jag det stå kvar, så att ägaren skulle se det på vägen ut och ta det med sig. Men icke. Det stod kvar när jag stängde för kvällen.
1-0 till glömskan.
lördag, augusti 26, 2006
Hög volym
Något som alltid förvånar mig är hur hög volymen alltid är på ambulerande tivolin. Nu när den årliga marknaden - eller festival som man så chickt vill kalla den nuförtiden - är här igen och stortorget fylls med karuseller så fylls det även med veritabla tinnitus-fällor.Nu vet jag en del som givetvis fäller kommentaren om att det alltid är så himla hög volym på bio. Men faktum är att det inte är det. Visst kan filmer dundra iväg med smällar och musik, men filmljud är mixat så att publiken faktiskt skall orka med det under hela speltiden. Dessutom är ljudet dynamiskt med toppar och dalar, med fler dalar än toppar. Ljudet på kringresande tivolin är satta på konstant maxvolym hela tiden.
Eftersom jag dras med en lättare hörselskada har jag alltid ett par öronproppar med mig var jag än går. Vilket är räddningen när jag vill åka sådana saker som på bilden. För det hade över huvudtaget inte gått annars, vilket är synd och skrämmande.
fredag, augusti 25, 2006
Förnyad prenumeration
Förnyade min prenumeration på EOS magazine idag. Inte speciellt mycket pengar, bara £21.95, och tidningen är verkligen kanonbra. Fastnade mest för att jag själv har en EOS kamera, modell 350D, och tidningen är givetvis helt inriktad på Canons kameror.
Under året som jag prenumererat så har de tagit upp ganska detaljerade guider, mängder med bra och inspirerande foton och reportage. Verkligen värd en förnyad prenumeration. Funderar fortfarande på om jag skall förlänga prenumerationen på tidningen DigitalFoto. Den har absolut levererat en del bra guider den med, men det är en viss klasskillnad mellan tidningarna.
Och när man ändå hade kreditkortet framme så köpte jag även en licens till RegexBuddy. För €29.95 har jag så äntligen hittat en kompass i regular-expression djungeln.
Under året som jag prenumererat så har de tagit upp ganska detaljerade guider, mängder med bra och inspirerande foton och reportage. Verkligen värd en förnyad prenumeration. Funderar fortfarande på om jag skall förlänga prenumerationen på tidningen DigitalFoto. Den har absolut levererat en del bra guider den med, men det är en viss klasskillnad mellan tidningarna.
Och när man ändå hade kreditkortet framme så köpte jag även en licens till RegexBuddy. För €29.95 har jag så äntligen hittat en kompass i regular-expression djungeln.
torsdag, augusti 24, 2006
HiFi!
För en tid sedan (24 dagar för att vara exakt) ville jag se La Casa con La Scala nel Buio / A Blade in the Dark men inte störa någon annan så där mitt i natten. Så jag provade att se filmen med hörlurar istället för att dra ner volymen. Det passade ju rätt bra då filmljudet inte ens var surroundkodat. Och det blev en rätt intressant filmupplevelse, för sådan närhet till ljudet har jag inte haft tidigare.
Precis alla skavanker och missar i redigeringen hördes med all (o)önskvärd tydlighet. Dessutom gick det lätt att höra vad som sades även när man viskade. Och eftersom det var en skräckfilm passade det ju som hand i handsken att precis alla småljud gick att uppfatta. Rätt hyffsad film för den delen också (som till råga på allt handlar om produktionen av en skräckfilm som går lite snett...)
Nu är det så att jag anser att 5.1-ljud skall absolut höras med en korrekt 5.1-setup så valet av nästa film har varit svårt. Men inatt passade jag på att se om U.S. Marshals, vars dvd (åtminstonde på R2) har den märkliga omständigheten att 5.1-mixen inte kom med utan bara 2.0-versionen.
Stereoljud som klippt och skuret för hörlurar. Dock var det bra att jag hade en volymkontroll på sladden för att skona öronen något under den annars emminenta flygplanskraschen. Men även här upplevde jag till "höres" en helt ny film. Fantastiskt detaljerade ljudeffekter men framför allt, en underbar klarhet i Jerry Goldsmiths musik. Det kändes som att sitta i orkestern i styckena Nuggets & Bullets och Eyes on the City, vilket i sin tur höjde inlevelseförmågan i handlingen ytterligare.
Det kommer inte att gå 24 dagar till nästa tillfälle, det kan jag garantera.
Precis alla skavanker och missar i redigeringen hördes med all (o)önskvärd tydlighet. Dessutom gick det lätt att höra vad som sades även när man viskade. Och eftersom det var en skräckfilm passade det ju som hand i handsken att precis alla småljud gick att uppfatta. Rätt hyffsad film för den delen också (som till råga på allt handlar om produktionen av en skräckfilm som går lite snett...)
Nu är det så att jag anser att 5.1-ljud skall absolut höras med en korrekt 5.1-setup så valet av nästa film har varit svårt. Men inatt passade jag på att se om U.S. Marshals, vars dvd (åtminstonde på R2) har den märkliga omständigheten att 5.1-mixen inte kom med utan bara 2.0-versionen.
Stereoljud som klippt och skuret för hörlurar. Dock var det bra att jag hade en volymkontroll på sladden för att skona öronen något under den annars emminenta flygplanskraschen. Men även här upplevde jag till "höres" en helt ny film. Fantastiskt detaljerade ljudeffekter men framför allt, en underbar klarhet i Jerry Goldsmiths musik. Det kändes som att sitta i orkestern i styckena Nuggets & Bullets och Eyes on the City, vilket i sin tur höjde inlevelseförmågan i handlingen ytterligare.
Det kommer inte att gå 24 dagar till nästa tillfälle, det kan jag garantera.
tisdag, augusti 22, 2006
söndag, augusti 20, 2006
Out of reach...
Brokeback Mountain är en av årets bästa filmer. Men soundtrack-CD:n är dessvärre årets besvikelse.
Gustavo Santaolallas musik har sina ljusa stunder, dessvärre är dessa inte inkluderade på den kommersiellt släppta skivan. De stycken som finns med är i det närmaste ljumma och uppvisar inte alls den intensitet och värme som just mitt favoritstycke Ending gör. Just Ending spelas mellan film och eftertexter och har alltjämt sedan första gången jag hörde det samma effekt på mig. Stark och emotionell i allt sitt vemod.
Men som sagt, inte fan ser man röken av det stycket på skivan. Istället trängs allsköns contry/western där istället, tillsammans med annat av Gustavos musik som tyvärr inte är av samma kaliber. Slutligen hittade jag stycket Ending - på en Oscar "For Your Consideration" Promo CD. Finns visserligen på Ebay såg jag, men snubben ville ha $499.
Är jag en sådan person som betalar över 3650 kr för en skiva? Svar nej, inte med nuvarande ekonomi. Men oj, vad jag önskar jag kunde skrapa fram ett par laxar på en trisslott...
Gustavo Santaolallas musik har sina ljusa stunder, dessvärre är dessa inte inkluderade på den kommersiellt släppta skivan. De stycken som finns med är i det närmaste ljumma och uppvisar inte alls den intensitet och värme som just mitt favoritstycke Ending gör. Just Ending spelas mellan film och eftertexter och har alltjämt sedan första gången jag hörde det samma effekt på mig. Stark och emotionell i allt sitt vemod.
Men som sagt, inte fan ser man röken av det stycket på skivan. Istället trängs allsköns contry/western där istället, tillsammans med annat av Gustavos musik som tyvärr inte är av samma kaliber. Slutligen hittade jag stycket Ending - på en Oscar "For Your Consideration" Promo CD. Finns visserligen på Ebay såg jag, men snubben ville ha $499.
Är jag en sådan person som betalar över 3650 kr för en skiva? Svar nej, inte med nuvarande ekonomi. Men oj, vad jag önskar jag kunde skrapa fram ett par laxar på en trisslott...
fredag, augusti 18, 2006
Mardrömmen - eller "var fan är akt 3?"
Det är sällan jag drömmer otäcka drömmar, men förra natten hände det.
Inte nog med att det var premiärdags på Offside, jag klantade mig också. När väl reklamfilmen var igång upptäckte jag att filmen var inte färdigspolad för visning. Lätt panik eftersom det tar ungefär 30-45 minuter att fixa till en film, nu hade jag bara 10. Hela filmen fanns på plats när jag började men efter ett tag försvann bit för bit av akt 3 mitt i filmen. Det slutade med att vi fick ställa in, för akt 3 fanns helt enkelt inte längre.
Där vaknade jag.
En vanlig Sverigepremiär är oftast inget att oroa sig för, men den här gången kom ett brev förra veckan från filmens regissör om lite att tänka på vad gäller bild och ljud. Det måste vara det som satt griller i huvudet på mig...
Och verklighetens premiär gick som förväntat bra. Så, nu hoppas jag kunna sova lugnt i natt istället.
Inte nog med att det var premiärdags på Offside, jag klantade mig också. När väl reklamfilmen var igång upptäckte jag att filmen var inte färdigspolad för visning. Lätt panik eftersom det tar ungefär 30-45 minuter att fixa till en film, nu hade jag bara 10. Hela filmen fanns på plats när jag började men efter ett tag försvann bit för bit av akt 3 mitt i filmen. Det slutade med att vi fick ställa in, för akt 3 fanns helt enkelt inte längre.
Där vaknade jag.
En vanlig Sverigepremiär är oftast inget att oroa sig för, men den här gången kom ett brev förra veckan från filmens regissör om lite att tänka på vad gäller bild och ljud. Det måste vara det som satt griller i huvudet på mig...
Och verklighetens premiär gick som förväntat bra. Så, nu hoppas jag kunna sova lugnt i natt istället.
tisdag, augusti 15, 2006
En grundkurs i (avancerad) panoramafotografering
Fotografering är kul. Jag vet inte om det är mitt fotointresse som fött filmintresset eller tvärtom, men det borde ju vara logiskt att de hänger ihop. Och när det kommer till fotografering finns det inget jag gillar mer än att skapa panoraman. Något tidskrävande visserligen, men ofta blir det spektakulära resultat.
Det var därför med ganska stort intresse som jag slog upp senaste numret av DigitalFoto, eftersom de skulle täcka ämnet panorama. Dock var de två artiklarna lite av en besvikelse eftersom de var riktigt grundläggande och använde en metodik som inte alls passar sig för t.ex. inomhuspanoraman. Så här är min alternativa grundkurs till (avancerad) panoramafotografering. Enjoy!
Utrustning
Grundutrustningen är ett gediget stativ eftersom varje delbild måste vara så skarp som möjligt. För att uppnå ett stort skärpedjup behöver vi en liten bländare, någonstans mellan f/16-f/20 eller högre. Slutartiden blir därav mellan 2,5 till 8 sekunder beroende på hur mycket ljus vi har tillgängligt.
Använd motljusskydd för att undanröja problem med lampor eller en lågt stående sol utanför bilden. Har du ett UV-filter monterat som yttre skydd på objektivet kan det vara lämpligt att ta av det när det förekommer starka ljuskällor som solen eller lampor, det bildas nämligen väldigt lätt flares mellan filtret och det yttre objektivglaset. Om du också har skarpa lampor som skiner direkt mot kameran uppstår också "ljusblommor" när bländaren är så liten som f/20. Prova därför ett par bilder tills du hittat en bländarinställning som är en kompromiss mellan stort skärpedjup och så små ljusblommor som möjligt. Men ibland kan även dessa ljusblommor vara dekoraktiva och efterlikna en stjärnhimmel om man så vill. Experimentera gärna här.
Om man bara fotograferar utomhus eller med en brännvidd på 35-40mm eller mer lär man sällan ha problem med parallaxfel, men för inhomhusbruk eller med ett vidvinkelobjektiv (generellt sett under 35mm) bör man använda ett för ändamålet avsett panoramahuvud som eliminerar alla parallaxfel efter en noggrann inställning. Sådan utrustning är oftast ganska dyr och riktar sig också till dem som är seriöst intresserade av panoramafotografering och vill uppnå perfektion, så gott som varje gång.
Fotograferingen
För att få rätt exponering av bilderna riktar du kameran mot den ljusaste punkten. Om det är svårt att avgöra vilken det är, så ljusmät varje bild för sig med kameran ställd i bländarprioriteringsläget. Den bild som anges ha den kortaste exponeringstiden av kamerans TTL-ljusmätning är rätt plats att ljusmäta på. Om du skall ta ett 360-graders panorama ställer du nu in det manuella läget med aktuell bländare och exponeringstid. Om du bara skall ta ett par bilder för ett partiellt panorama kan du använda exponeringslåset istället. Har du spegellåsning är det också att föredra för att än mer reducera rörelseoskärpa. Helst skall du även använda fjärrutlösare men det är inte ett krav om du är lätt på handen.
Om du har en kamera med sensor i APS-C format (1.50:1) och fotograferar i porträttformat, som jag alltid gör, bör varje bild tas med 24 graders mellanrum. Detta ger en överlappning på ca 45-50% vilket i sin tur minimerar bildförlust senare, vilket jag beskriver längre ner.
Efterbehandling / Stitching
Nu börjar vi närma oss efterbehandlingen i datorn. Tidningen DigitalFoto nämner här att man inte bör använda en brännvidd under 35 mm för att undvika vidvinkelstörningar. Men vill man skapa detaljrika och realistiska QuickTimeVR-panoraman eller helt enkelt komma nära sitt fotoobjekt (som man oftast är inomhus) behöver man absolut använda sig av ett vidvinkelobjektiv, gärna ett i klassen supervidvinkel. Men så behöver man också ett mera avancerat program än Photoshop Merge/CS/Elements som tidningen använder sig av i sin artikel. Det finns ett antal program om är specialiserade på just detta med panoraman, t.ex. The Panorama Factory eller PTGui, båda rimligt prissatta.
Själv använder jag just Panorama Factory (sedermera förkortat PF) som utifrån objektivets brännvid konverterar bilderna till det mellanformat som syns här till höger. Det kan se lustigt ut men i icke-tekniska termer är bilden helt enkelt en beskrivning av hur den skulle ha sett ut om den var ritad på insidan av en cylinder, där hela cylindern är det kompletta panoramat. Och det är just detta hela panorama, eller den hela cylindern, vi vill åt. Denna process att skapa ett panorama kallas på engelska stitching.
Om vi tittar på exemplet med de förvrängda bilderna till höger ser vi också varför överlappningen behöver vara nära 50%. Ju mer vertikal upplösning vi vill ha på slutresultatet desto närmare "topparna" behöver varje bildskarv ligga. För ett 360-graders panorama behövs just 15 bilder för att nå detta mål. Har du en kamera med sensor i 4:3 format kan det behövas några fler. Experimentera fram till vad du behöver för din kamera.
Själva stitching-processen är den som är mest tidskrävande. Även om bilderna som i mitt fall är fotograferade med hjälp av ett korrekt inställt panoramahuvud är knepet här att använda sig av det halvautomatiska läget (semi-automatic under wizard-mode) i PF. Detta gör att man får placera ut kontrollpunkter på varje bildpar så programmet vet exakt hur bilderna hänger ihop. Detta är perfekt eftersom vi inte alltid kan kontrollera lutningen, trots noggranna förberedelser. Det räcker med så lite som 1-2 graders lutning för att det skall uppstå problem vid finjusteringen och resulterar i onödiga skuggor i överlappningsområdet.
När PF är färdig med sin genomgång och har skapat den färdiga bildfilen kan, och bör, du gå tillbaka till själva "rå"-panoramat och granska alla skarvar noga i 1:1 förstoring, för att se efter så finjusteringen inte har missat vissa detaljer. Det är mer regel än undantag att den gör så i områden som är helfärgade eller med upprepande texturer, som tapeter med mönster och kakelplattor t.ex.
Slutresultatet kommer att ha böjda linjer i ovan och underkant, och ju kortare brännvidd objektivet hade desto mera böjda linjer får vi. Detta är helt normalt då vi återskapat en bild där alla inbördes proportioner är korrekta, precis som om vi fotograferat direkt med ett fisheye-objektiv. Och för att återgå till cylindern: det ser nu ut precis som om bilden vore tryckt på insidan av sagda cylinder. Det är mycket riktigt precis så QuickTime-VR hanterar panoramat i visningsfönstret.
Din färdiga panoramabild kan som sagt exporteras till QuickTime-VR film eller beskådas som den är. PF erbjuder även en funktion för att beskära en del av ditt panorama tillbaka till en raktecknande bild, men tänk här på att behålla bilden relativt smal, eftersom de yttersta kanterna till höger och vänster blir oproportionerligt breda och ser oftast väldigt konstiga ut om man inte är van eller vet hur man skall tolka perspektivet.
Slutligen
Detta var en kortare inblick i min favoritsysselsättning gällande fotografering. Det är en dyr hobby (stativ 975 kr, panoramahuvud ca 3700 kr, programvara $69) men utrustningen är en engångskostnad. Och i gengäld ger den absolut unika bilder som aldrig slutar att fascinera mig.
Det var därför med ganska stort intresse som jag slog upp senaste numret av DigitalFoto, eftersom de skulle täcka ämnet panorama. Dock var de två artiklarna lite av en besvikelse eftersom de var riktigt grundläggande och använde en metodik som inte alls passar sig för t.ex. inomhuspanoraman. Så här är min alternativa grundkurs till (avancerad) panoramafotografering. Enjoy!
Utrustning
Grundutrustningen är ett gediget stativ eftersom varje delbild måste vara så skarp som möjligt. För att uppnå ett stort skärpedjup behöver vi en liten bländare, någonstans mellan f/16-f/20 eller högre. Slutartiden blir därav mellan 2,5 till 8 sekunder beroende på hur mycket ljus vi har tillgängligt.
Använd motljusskydd för att undanröja problem med lampor eller en lågt stående sol utanför bilden. Har du ett UV-filter monterat som yttre skydd på objektivet kan det vara lämpligt att ta av det när det förekommer starka ljuskällor som solen eller lampor, det bildas nämligen väldigt lätt flares mellan filtret och det yttre objektivglaset. Om du också har skarpa lampor som skiner direkt mot kameran uppstår också "ljusblommor" när bländaren är så liten som f/20. Prova därför ett par bilder tills du hittat en bländarinställning som är en kompromiss mellan stort skärpedjup och så små ljusblommor som möjligt. Men ibland kan även dessa ljusblommor vara dekoraktiva och efterlikna en stjärnhimmel om man så vill. Experimentera gärna här.
Om man bara fotograferar utomhus eller med en brännvidd på 35-40mm eller mer lär man sällan ha problem med parallaxfel, men för inhomhusbruk eller med ett vidvinkelobjektiv (generellt sett under 35mm) bör man använda ett för ändamålet avsett panoramahuvud som eliminerar alla parallaxfel efter en noggrann inställning. Sådan utrustning är oftast ganska dyr och riktar sig också till dem som är seriöst intresserade av panoramafotografering och vill uppnå perfektion, så gott som varje gång.Fotograferingen
För att få rätt exponering av bilderna riktar du kameran mot den ljusaste punkten. Om det är svårt att avgöra vilken det är, så ljusmät varje bild för sig med kameran ställd i bländarprioriteringsläget. Den bild som anges ha den kortaste exponeringstiden av kamerans TTL-ljusmätning är rätt plats att ljusmäta på. Om du skall ta ett 360-graders panorama ställer du nu in det manuella läget med aktuell bländare och exponeringstid. Om du bara skall ta ett par bilder för ett partiellt panorama kan du använda exponeringslåset istället. Har du spegellåsning är det också att föredra för att än mer reducera rörelseoskärpa. Helst skall du även använda fjärrutlösare men det är inte ett krav om du är lätt på handen.
Om du har en kamera med sensor i APS-C format (1.50:1) och fotograferar i porträttformat, som jag alltid gör, bör varje bild tas med 24 graders mellanrum. Detta ger en överlappning på ca 45-50% vilket i sin tur minimerar bildförlust senare, vilket jag beskriver längre ner.
Efterbehandling / Stitching
Nu börjar vi närma oss efterbehandlingen i datorn. Tidningen DigitalFoto nämner här att man inte bör använda en brännvidd under 35 mm för att undvika vidvinkelstörningar. Men vill man skapa detaljrika och realistiska QuickTimeVR-panoraman eller helt enkelt komma nära sitt fotoobjekt (som man oftast är inomhus) behöver man absolut använda sig av ett vidvinkelobjektiv, gärna ett i klassen supervidvinkel. Men så behöver man också ett mera avancerat program än Photoshop Merge/CS/Elements som tidningen använder sig av i sin artikel. Det finns ett antal program om är specialiserade på just detta med panoraman, t.ex. The Panorama Factory eller PTGui, båda rimligt prissatta.
Själv använder jag just Panorama Factory (sedermera förkortat PF) som utifrån objektivets brännvid konverterar bilderna till det mellanformat som syns här till höger. Det kan se lustigt ut men i icke-tekniska termer är bilden helt enkelt en beskrivning av hur den skulle ha sett ut om den var ritad på insidan av en cylinder, där hela cylindern är det kompletta panoramat. Och det är just detta hela panorama, eller den hela cylindern, vi vill åt. Denna process att skapa ett panorama kallas på engelska stitching.Om vi tittar på exemplet med de förvrängda bilderna till höger ser vi också varför överlappningen behöver vara nära 50%. Ju mer vertikal upplösning vi vill ha på slutresultatet desto närmare "topparna" behöver varje bildskarv ligga. För ett 360-graders panorama behövs just 15 bilder för att nå detta mål. Har du en kamera med sensor i 4:3 format kan det behövas några fler. Experimentera fram till vad du behöver för din kamera.
Själva stitching-processen är den som är mest tidskrävande. Även om bilderna som i mitt fall är fotograferade med hjälp av ett korrekt inställt panoramahuvud är knepet här att använda sig av det halvautomatiska läget (semi-automatic under wizard-mode) i PF. Detta gör att man får placera ut kontrollpunkter på varje bildpar så programmet vet exakt hur bilderna hänger ihop. Detta är perfekt eftersom vi inte alltid kan kontrollera lutningen, trots noggranna förberedelser. Det räcker med så lite som 1-2 graders lutning för att det skall uppstå problem vid finjusteringen och resulterar i onödiga skuggor i överlappningsområdet.
När PF är färdig med sin genomgång och har skapat den färdiga bildfilen kan, och bör, du gå tillbaka till själva "rå"-panoramat och granska alla skarvar noga i 1:1 förstoring, för att se efter så finjusteringen inte har missat vissa detaljer. Det är mer regel än undantag att den gör så i områden som är helfärgade eller med upprepande texturer, som tapeter med mönster och kakelplattor t.ex.
Slutresultatet kommer att ha böjda linjer i ovan och underkant, och ju kortare brännvidd objektivet hade desto mera böjda linjer får vi. Detta är helt normalt då vi återskapat en bild där alla inbördes proportioner är korrekta, precis som om vi fotograferat direkt med ett fisheye-objektiv. Och för att återgå till cylindern: det ser nu ut precis som om bilden vore tryckt på insidan av sagda cylinder. Det är mycket riktigt precis så QuickTime-VR hanterar panoramat i visningsfönstret.Din färdiga panoramabild kan som sagt exporteras till QuickTime-VR film eller beskådas som den är. PF erbjuder även en funktion för att beskära en del av ditt panorama tillbaka till en raktecknande bild, men tänk här på att behålla bilden relativt smal, eftersom de yttersta kanterna till höger och vänster blir oproportionerligt breda och ser oftast väldigt konstiga ut om man inte är van eller vet hur man skall tolka perspektivet.
Slutligen
Detta var en kortare inblick i min favoritsysselsättning gällande fotografering. Det är en dyr hobby (stativ 975 kr, panoramahuvud ca 3700 kr, programvara $69) men utrustningen är en engångskostnad. Och i gengäld ger den absolut unika bilder som aldrig slutar att fascinera mig.
söndag, augusti 13, 2006
Varför så bråttom?
I dessa hektiska tidevarv uppmanas vi ofta att stressa mindre, vilket ju är helt rätt. Något som en vanlig biopublik borde ta till sig. För sällan är det mera stressigt än när filmen är "slut". Eftertexterna måste fan vara giftiga eller något för ut skall man fortare än kvickt, tydligen.
Det kanske kommer som en nyhet för er, men dessa texter bits inte. Och jag borde veta med drygt 3200 föreställningar under bältet. Tvärt om kan många filmer bjuda på något extra, som Pirates of the Caribbean: Död mans kista. Tji fick ni som sprang ut. Och många gånger bjuds på extremt bra musik, som t.ex. i Inside Man och Bourne Identity / Bourne Supremacy, där det visuella hjälper till att spegla musiken samt skapar en stunds avkoppling efter filmernas spännande berättelser.
Själv ser jag alltid hela filmer, inklusive eftertexterna. Även hemma på dvd. Dessutom är ett av mina trevligaste biominnen den gången jag gick iväg och såg Apocalypse Now Redux. Det faktum att inte en kotte i publiken reste sig förrän ridån drogs efter 3 timmar, 22 minuter och 13 sekunder - vilket är filmens kompletta speltid - bara förhöjde känslan av storhet och beundran för det absoluta mästerverk filmen faktiskt är.
Det kanske kommer som en nyhet för er, men dessa texter bits inte. Och jag borde veta med drygt 3200 föreställningar under bältet. Tvärt om kan många filmer bjuda på något extra, som Pirates of the Caribbean: Död mans kista. Tji fick ni som sprang ut. Och många gånger bjuds på extremt bra musik, som t.ex. i Inside Man och Bourne Identity / Bourne Supremacy, där det visuella hjälper till att spegla musiken samt skapar en stunds avkoppling efter filmernas spännande berättelser.
Själv ser jag alltid hela filmer, inklusive eftertexterna. Även hemma på dvd. Dessutom är ett av mina trevligaste biominnen den gången jag gick iväg och såg Apocalypse Now Redux. Det faktum att inte en kotte i publiken reste sig förrän ridån drogs efter 3 timmar, 22 minuter och 13 sekunder - vilket är filmens kompletta speltid - bara förhöjde känslan av storhet och beundran för det absoluta mästerverk filmen faktiskt är.
lördag, augusti 12, 2006
Skräckfilmsscenario för 2000-talet
Baserad på en verklig händelse, givetvis...
Tänk er ett tonårsrum med datorn mitt i blickfånget, endast skärmens blåa sken lyser upp rummet. Killen som bor här sätter sig ner och ska logga in för att läsa sin epost. Men skärmen blir bara vit. Inga email kommer in och befintliga brev är tomma. "Korrupt Index-fil" kommer upp i en illavarslande dialogruta. Snabba klipp på frenetiska fingrar på tangentbordet och vilda musmanövrar. Klipp till tidningsrubriker dagen efter, något om mordturné, blodiga tillhyggen och tillfällig sinnesförvirring.
Sedan kan vi ju tänka oss fortsättningen. Fler epostkonton blir mystiskt drabbade, hårddiskar kraschar, mobiltelefoner exploderar. Till och med den pålitliga faxen blir mordisk och käkar upp slipsen på folk. De som drabbats blir mordiska zombier, panik på gatorna, domedagsprofetior dyker som som svampar ur jorden. Allt hopp står till en liten skara nördar som på sedvanligt Hollywood-vis har alla odds emot sig men lyckas (med endast lite manfall på vägen) återställa vardagen med lite hackande, scripts och teknisk mumbo-jumbo. Allt kan förklaras med:
Öhm... eller kanske inte.
Dock upplevde jag en rätt skrämmande stund framför dator idag när ett av mina epostkonton inte ville ladda som vanligt. Alla brev var tomma och jag kunde heller inte få fram något som helst innehåll från dem. En epostlista med 1,5 års brevväxlning låg med i det här kontot. Paniken började komma krypandes, det skall erkännas. Men det hela löste sig efter lite googlande och orsaken var just ett korrupt index. Efter en total backup på alla mail, raderades indexet och en omstart av epostklienten gjorde susen (efter en stund, det var rätt många mail den fick indexera om).
Därav föddes den lilla filmpitchen ovan. Vad händer med oss om all härlig och "livsnödvändig" IT lägger av?
Tänk er ett tonårsrum med datorn mitt i blickfånget, endast skärmens blåa sken lyser upp rummet. Killen som bor här sätter sig ner och ska logga in för att läsa sin epost. Men skärmen blir bara vit. Inga email kommer in och befintliga brev är tomma. "Korrupt Index-fil" kommer upp i en illavarslande dialogruta. Snabba klipp på frenetiska fingrar på tangentbordet och vilda musmanövrar. Klipp till tidningsrubriker dagen efter, något om mordturné, blodiga tillhyggen och tillfällig sinnesförvirring.
Sedan kan vi ju tänka oss fortsättningen. Fler epostkonton blir mystiskt drabbade, hårddiskar kraschar, mobiltelefoner exploderar. Till och med den pålitliga faxen blir mordisk och käkar upp slipsen på folk. De som drabbats blir mordiska zombier, panik på gatorna, domedagsprofetior dyker som som svampar ur jorden. Allt hopp står till en liten skara nördar som på sedvanligt Hollywood-vis har alla odds emot sig men lyckas (med endast lite manfall på vägen) återställa vardagen med lite hackande, scripts och teknisk mumbo-jumbo. Allt kan förklaras med:
- En Y2.5K-bugg som ingen tänkt på tidigare
- Den onde doktor Bertil Grind som önskar sig världsherravälde genom att i hemlighet kontrollera all IT eller...
- En Aztekisk gud blir pissed off när hans namn används som titel på ett Open Source-program och återvänder som poltergeist.
Öhm... eller kanske inte.
Dock upplevde jag en rätt skrämmande stund framför dator idag när ett av mina epostkonton inte ville ladda som vanligt. Alla brev var tomma och jag kunde heller inte få fram något som helst innehåll från dem. En epostlista med 1,5 års brevväxlning låg med i det här kontot. Paniken började komma krypandes, det skall erkännas. Men det hela löste sig efter lite googlande och orsaken var just ett korrupt index. Efter en total backup på alla mail, raderades indexet och en omstart av epostklienten gjorde susen (efter en stund, det var rätt många mail den fick indexera om).
Därav föddes den lilla filmpitchen ovan. Vad händer med oss om all härlig och "livsnödvändig" IT lägger av?
fredag, augusti 11, 2006
Celebert besök
Usch, nu jag känner mig nästan som värsta skvallerjournalisten som skriver för Aftonblaskan eller Hänt i häcken... men det är inte ofta man träffar på kändisar - om man nu inte bor i t.ex. Stockholm. Men som sagt, det händer.
För ett par år sedan besökte Jan Troell bion för två specialvisningar av hans 92,8 MHz - drömmar i söder, vilket på det hela taget var en kul upplevelse, men den var planerad och vi visste när/var/hur på förhand. Men idag så dök ingen mindre än Povel Ramel upp oanmäld som vanlig besökare för att se en film. Utav respekt för hans privatliv, jag har hört att han ogillar att bli igenkänd, så tänker jag inte ens berätta vilken film han såg. Allt jag hoppas är att han, liksom resten av pubilken, uppskattade föreställningen. Den gick lika felfritt av stapeln som jag hade förväntat mig.
För ett par år sedan besökte Jan Troell bion för två specialvisningar av hans 92,8 MHz - drömmar i söder, vilket på det hela taget var en kul upplevelse, men den var planerad och vi visste när/var/hur på förhand. Men idag så dök ingen mindre än Povel Ramel upp oanmäld som vanlig besökare för att se en film. Utav respekt för hans privatliv, jag har hört att han ogillar att bli igenkänd, så tänker jag inte ens berätta vilken film han såg. Allt jag hoppas är att han, liksom resten av pubilken, uppskattade föreställningen. Den gick lika felfritt av stapeln som jag hade förväntat mig.
onsdag, augusti 09, 2006
Uppdrag: fotodokumentation
Så var det dags igen. De bilder jag har av min arbetsplats är i dagsläget drygt två år gamla. De enda nya bilder som blev tagna under tiden var av reklammaterial värt att dokumentera - filmbolagen och deras reklambyråer är rätt fiffiga på att skapa iögonfallande reklam att placera i foajéer.
Under tiden har jag dessutom bytt digitalkamera, från en liten kompakt sak till en systemkamera modell mycket bättre, dessutom med objektiv i absolut proffsklass. Den tekniska kvaliteten på bilderna skall alltså bli avsevärt mycket bättre, åtminstone i mina original. Förminskade versioner för Internet lär inte bli så mycket bättre dock.
Egentligen är det ett ganska lätt uppdrag, kameran står på stativ och jag fotograferar under dagtid då ingen annan är där. Men här kommer en liten joker in i leken - ljuset. På få andra platser finns så mycket blandad ljussättning. Vi pratar glödlampor, lysrör och i foajén även solljus. Vitbalansen är därefter all over the place. Det blir bara till att fotografera i RAW-format så jag har en chans att justera bilderna i efterhand i stället. Men nu pratar vi inte om ett tiotal bilder, utan faktiskt hundratals. Tidsödande är bara förnamnet.
Nåväl, jag ser dock fram emot slutresultatet som inte bara kommer att innebära en komplett dokumentation utan även ett stort antal panoraman, både partiella och hela 360-graders QuickTime-VR filmer.
Under tiden har jag dessutom bytt digitalkamera, från en liten kompakt sak till en systemkamera modell mycket bättre, dessutom med objektiv i absolut proffsklass. Den tekniska kvaliteten på bilderna skall alltså bli avsevärt mycket bättre, åtminstone i mina original. Förminskade versioner för Internet lär inte bli så mycket bättre dock.
Egentligen är det ett ganska lätt uppdrag, kameran står på stativ och jag fotograferar under dagtid då ingen annan är där. Men här kommer en liten joker in i leken - ljuset. På få andra platser finns så mycket blandad ljussättning. Vi pratar glödlampor, lysrör och i foajén även solljus. Vitbalansen är därefter all over the place. Det blir bara till att fotografera i RAW-format så jag har en chans att justera bilderna i efterhand i stället. Men nu pratar vi inte om ett tiotal bilder, utan faktiskt hundratals. Tidsödande är bara förnamnet.
Nåväl, jag ser dock fram emot slutresultatet som inte bara kommer att innebära en komplett dokumentation utan även ett stort antal panoraman, både partiella och hela 360-graders QuickTime-VR filmer.
lördag, augusti 05, 2006
Upphittat
Nu när matinésäsongen har startat så får "hittegodsavdelningen" fullt upp på en gång.
Plånböcker, mobiltelefoner, bil- och husnycklar, kepsar, tändare, ficklampor och ibland även leksaker. Under de kalla månaderna hittas regelbundet mössor, vantar och halsdukar utöver alla andra mobiltelefoner, plånböcker o.s.v.
"Städpengar" är också ganska vanligt, enkronor och femmor vanligast, men det har hänt att tjugor och t.o.m. en hundralapp hittats nerkörd i en biofåtölj.
Så, ett vänligt tips: Det är lätt hänt att du tappar din mobil eller plånbok efter ett biobesök. Eftertexter är inte giftiga och bits heller inte. Stanna gärna kvar lite och kolla alla dina fickor för att se att du har allt med dig. Har du tappat något, fråga gärna personalen om hjälp, de kan tända upp ljuset helt eller ta fram en ficklampa (på alla service-minded biografer, vilket jag personligen hoppas de flesta är).
Plånböcker, mobiltelefoner, bil- och husnycklar, kepsar, tändare, ficklampor och ibland även leksaker. Under de kalla månaderna hittas regelbundet mössor, vantar och halsdukar utöver alla andra mobiltelefoner, plånböcker o.s.v.
"Städpengar" är också ganska vanligt, enkronor och femmor vanligast, men det har hänt att tjugor och t.o.m. en hundralapp hittats nerkörd i en biofåtölj.
Så, ett vänligt tips: Det är lätt hänt att du tappar din mobil eller plånbok efter ett biobesök. Eftertexter är inte giftiga och bits heller inte. Stanna gärna kvar lite och kolla alla dina fickor för att se att du har allt med dig. Har du tappat något, fråga gärna personalen om hjälp, de kan tända upp ljuset helt eller ta fram en ficklampa (på alla service-minded biografer, vilket jag personligen hoppas de flesta är).
Zimmer dundrar på
Nu när jag kunnat lyssna in Hans Zimmers musik till sommarens braksuccé utan andra störiga ljudeffekter, står det klart att herr Zimmer gjort sitt bästa jobb sedan The Ring.Dynamiken i hans actionstycken är enorm. Det går från tysta slingor på orgel och klockspel till mastiga ljudmattor på en femöring. Något som också är kännetecknande för hans musik är den ständigt stegrande känslan av intensitet. Om, och om igen byggs musiken upp och den geniala variationen av slagverk och blåsinstrument gör mer för ljudtrycket än vad mixerbordet har gjort. Finalen på dessa stycken kan vara nästan öronbedövande, om man nu råkar ställa volymen lite för högt initialt.
I musiken till Pirates of the Caribbean: Död mans kista kan man ana den storslagenhet och själ som Gladiator hade, men med en tvist. Dels har Zimmer använt sig av kollegan Klaus Badelts teman från den första filmen, givetvis. Men så har han skapat en värdig motpol till detta huvudtema i musiken till The Kraken och Davy Jones. Det speciella med detta är att temat till stor del bygger på en mastig kyrkoorgel. Ironiskt nog går då tankarna till en annan Disneyattraktion, nämligen Phantom Manor på Disneyland Paris, som ingen mindre än John Debney fick skriva musiken till. Debney drog även där fram en enorm orgel för sin version av huset med de 999 spökena. Och som vi alla vet är ju Pirates of the Caribbean-filmerna baserad på attraktionen med samma namn från Disneyland-parkerna.
Men åter till Pirates 2 soundtracket. Intressant att notera är också att musiken är minst lika extrem i ren och skär energimängd som Zimmers tidigare musik till King Arthur. Det som skiljer dem åt är mängden finurlighet. Där Arhtur omgärdas av en aura av actionbetonad slagverksorgasm med endast ett tema (visserligen välspelat och emotionellt) har Pirates 2 en större mängd teman att tillgå. Det blir helt enkelt mera invecklat och därmed en roligare lyssning, framför allt när vi går in på detaljer där Davy Jones-temat är tudelat, ett tyst parti på klockspel och samma slinga för full orkester och orgel. Bara denna musikaliska spegling gör hela skivan köpvärd, och Davy Jones-spåret är ny personlig favorit i CD-spelaren.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)