HiFi!

För en tid sedan (24 dagar för att vara exakt) ville jag se La Casa con La Scala nel Buio / A Blade in the Dark men inte störa någon annan så där mitt i natten. Så jag provade att se filmen med hörlurar istället för att dra ner volymen. Det passade ju rätt bra då filmljudet inte ens var surroundkodat. Och det blev en rätt intressant filmupplevelse, för sådan närhet till ljudet har jag inte haft tidigare.

Precis alla skavanker och missar i redigeringen hördes med all (o)önskvärd tydlighet. Dessutom gick det lätt att höra vad som sades även när man viskade. Och eftersom det var en skräckfilm passade det ju som hand i handsken att precis alla småljud gick att uppfatta. Rätt hyffsad film för den delen också (som till råga på allt handlar om produktionen av en skräckfilm som går lite snett...)

Nu är det så att jag anser att 5.1-ljud skall absolut höras med en korrekt 5.1-setup så valet av nästa film har varit svårt. Men inatt passade jag på att se om U.S. Marshals, vars dvd (åtminstonde på R2) har den märkliga omständigheten att 5.1-mixen inte kom med utan bara 2.0-versionen.

Stereoljud som klippt och skuret för hörlurar. Dock var det bra att jag hade en volymkontroll på sladden för att skona öronen något under den annars emminenta flygplanskraschen. Men även här upplevde jag till "höres" en helt ny film. Fantastiskt detaljerade ljudeffekter men framför allt, en underbar klarhet i Jerry Goldsmiths musik. Det kändes som att sitta i orkestern i styckena Nuggets & Bullets och Eyes on the City, vilket i sin tur höjde inlevelseförmågan i handlingen ytterligare.

Det kommer inte att gå 24 dagar till nästa tillfälle, det kan jag garantera.