Lägesrapport

Så, då vart årets sportlov över. Äntligen. Inte en sekund för tidigt. Men samtidigt har det varit smått mysigt emellanåt, det har känts som om man jobbat på en mindre filmstad även om det bara är en salong.

Veckan i siffror:

• 1 salong


• 1 samtal till digitalreklamssupporten


• 1 ventilationshaveri (kategori: totalt)


• 1 ljudformat (Dolby SR)


• 2 bildformat (Vidfilm och CinemaScope)


• 3 maskinister


• 6 gånger som reklamfilmsservern blivit avstängd p.g.a. den håller sånt fruktansvärt oväsen i värmen


• 8 filmer


• 15 filmhjul att hålla reda på


• 41° C - temperaturrekord maskinrummet


• 49 föreställningar


• 10:30 - det tidigaste jag varit på plats (halvtimme före filmstart)


• 02:35 - det senaste jag gått hem...


• 1442 besökare

Därtill kan jag rapportera 0 misstag, möjligen med undantag för ett mindre programmeringsfel som fick projektorn att byta bildformat fem sekunder för sent. Syntes knappt. Ja, det och en stängd brandlucka som jag glömt och öppna igen, det syntes ju lite mera.

I övrigt hann jag även med att ta mig till Malmö för att inte missa Sweeney Todd när den visades på Royal. Det var helt klart värt resan, då den redan kandiderar till titeln Årets musikal. Möjligen även titeln Årets snyggaste ljudmix på DTS.

Annars har dygnsrytmen vridit tillbaks till att man numera går upp på förmiddagen igen. Har haft bra hjälp av min väckarklocka av typen SleepTracker. Trevlig liten pryl. Men dessvärre så lär väl rytmen få sig en smäll igen, inatt är det ju Oscarsgalan. Och imorgon natt är det bokrean...

All things Tideland

Ja, det började med en dvd att recensera. Terry Gilliams mardrömslika skildring av Mitch Cullins bok Tideland. Musiken i filmen är riktigt bra: drömsk, storslagen men ändå minimalistisk och framför allt lika snårig och mångsidig som bilderna till vilka den spelas. Och på kommentarspåret till filmen pratades det rätt mycket om boken hit och boken dit.

Så nu under sportlovet då jag ändå inte har tid att se, än mindre skriva om film, så fick det gå lika bra med att läsa boken (på engelska dessutom) och lyssna på soundtracket på CD.

Lustigt nog är boken bara den andra skönlitterära boken på engelska som jag äger. Annars är det bara facklitteratur. Och den första romanen på engelska då? Mycket riktigt även den med filmtema, förlagan till filmen med samma namn The Last King of Scotland av Giles Foden.

(Do not) read my... subtitles

Visar nu Guldkompassen för tredje gången sedan premiären. Värt att notera är textningen på den här filmen.

Både första och andra gången fick jag en kopia där textningen var av modell XL, stor som ett hus och av komposittyp, alltså inte utbränd med laser som annars är standard. Men nu tredje gången har jag en kopia som är just lasertextad. Förutom akt 5, som är av den urpsrungliga typen. Snacka om kontraster, det ser ju inte klokt ut när 300 meter (10 minuter, 56 sekunder) är av en helt annan och större text, för att efteråt återgå till normal igen.

Misstänker att någonstans har en kopia gått hädan till repor och blivit ersatt av en otextad reservkopia som i all hast lasertextats. Men snälla, varför kunde inte akt 5 också blivit utbytt (även om den är av helt OK kvalitet)?

Ventilera mera...

Manöverpanel MP1 på väggen där, säg mig varför i helvete summalarm A-AS3 lyster rött och B-AS2 löser ut varje dag.

B-AS2 kan jag åtgärda, fast jag måste ner i källaren för att starta om hela ventilationen till foajén. Annars räcker det med en gryta popcorn eller så för att förvandla stället till filmstudion under inspelningen av Dimmornas bro, med skillnaden att vår dimma luktar popcorn.

Men A-AS3 var ett mysterium. Apparatskåp 1 (AS1) fungerar, AS2 fungerar efter omstart. Men var farao sitter AS3 då? Ja, det undrade flera av oss. Tills jag råkade komma ihåg en händelse för ett par år sedan, då ett svagt pipande ljud kunde höras i salongen mellan föreställningarna. Detta spårades då till en summer långt ner bland logerna under scenen, bakom två servicedörrar i musikerlogen. Där sitter värmepumparna till den delen av byggnaden. Och de hade stannat.

Vilket en av pumparna gjort även idag. Och där satt också något som bara kan beskrivas som AS3. Problemet identifierat, om än inte löst. Men tjatandet på berörda parter fortsätter. Och jag lär få starta om ventilationen även imorgon, och dagen därpå... och så vidare.

Härlig inledning på sportlovsveckan.

I *heart* pressmaterial

Jag gillar pressmaterial. Uppenbarligen. Eftersom på disken finns just nu hela 15,14 GB av pressbilder, filminfo, trailers, affischer, namnsnitt och liknande - om jag nu räknat rätt, det är utspritt på en hel del mappar. Och på 19 CD-R skivor samlas allt tidigare material från filmer 1,5 år tillbaka i tiden.

Det är inte speciellt svårt att samla på sig sådana mängder, jag har egna inloggningsuppgifter till flertalet pressidor eftersom jag fixar och donar med biografens hemsida. Dessutom kör jag eget race med en egen trailerdvd för foajé-TV:n. Filmbranschens egen trailerdvd är bra men för generell för vår del (jag menar, hade vi haft premiär på 20% av filmerna på de skivorna hade jag varit lycklig), dessutom har jag möjlighet att välja vilka trailers som visas vid vilken tidpunkt (slut på gnälliga föräldrar alltså).



Normalt sett är det lugna puckar att fixa och trixa ihop programmet, dels för att jag stortrivs med programmen men också för att projektfilen är färdig och det är bara att lägga till och ta bort trailers.

Men nu är det sportlov nästa vecka i den här delen av landet vilket ställer mera krav. Och så har jag fått en hel del nya titlar på kommande-listan. Så i stort sett hela torsdagen gick åt att koda trailers och bildspel, normalisera ljudet på alla trailers så de låter lika högt, planera ordningen på alla inslag i valfritt kalkylark, och slutligen mastra skivan. Jag lämnade inte datorn mer än för att gå och köra dagens matiné Asterix på olympiaden, typ.

Men så här mitt i natten är jag äntligen klar.

Now you see it, now you don't...

Igår var första gången på rätt många år som jag kört en förhandsvisning, och inte bara en vanlig "smygpremiär". Morgan Pålsson - väldigt kork... öhm, jag menar Världsreporter var kvällens begivenhet i en hyrd visning.

Kopian dök upp vid lunchtid, blev uppspolad och visad på kvällen. Och idag blev den nerspolad igen och transporterad till en annan ort för vanlig pressvisning... Det går undan ibland.

Det går så undan att jag glömde bort att återställa scalern till digitalprojektorn eftersom en PowerPoint-presentation låg på duken under insläppet till förhandsvisningen. Så reklamen idag började med den klassiskt blå "video mute" bilden. Hoppsan...

Ledig kväll!

Ahh... äntligen ledig. Kan inte riktigt komma ihåg när jag hade en kväll ledig sist. Skulle inte kört matinéerna i dag men fick köra en av dem iallafall. Och ändå dök jag upp efter den andra matinéen för att se över bygget. Det är visst en rejäl arbetsskada att jag... inte... kan... lämna... jobbet... ifred.

Men nu är den här. En ledig kväll. Och vad gör jag?

Bokar biljetter till Cloverfield i Malmö. Bussen går om 18 minuter.

Är jag inte underbart förutsägbar? Antingen jobbar jag på bion, eller så går jag på bio...

Sent ute?

Arn - Tempelriddaren fortsätter att rulla. Idag drog den överraskande många besök. Tills man tittar i kassan, då är det uppenbart varför.

Ungefär hälften av besökarna kom med SFs företagsbiljetter. Och alla utom två av dessa biljetter hade giltighetsdatum som gick ut... idag.

Censurera mera...

Det här med filmcensur tar sig rätt udda uttryck ibland. Du levande är i Sverige tillåten från 7 år med motiveringen:

Inslag av man som spänns fast i en elektrisk stol och en man som faller ihop inför sina arbetskamrater.

Nu har filmen blivit granskad av BBFC, den brittiska censuren och fått åldergränsen 15 år. Orsaken?

Contains strong comic sex scene

Håhåjaja... Men faktum är att den svenska censuren ändå inte förstås av en del föräldrar. Våld och obehagligheter driver upp åldergränsen här. Inte beskedligt filmsex. Titta på Ciao Bella som faktiskt är godkänd som barntillåten. Det var filmbolaget själva som satte 11 år för att gardera sig och biografägarna mot för mycket klagomål från föräldrar. Det trots att filmen riktar sig till ungdomar, och inte barn i allmännhet.

Månadens bild, januari 2008

Departure
Canon EOS 350D, EF 17-40mm f/4L USM

Inte mycket fotograferande utanför bion den här månaden, så arkivet får öppnas igen. Den här bilden kanske inte säger så mycket, förutom att för mig är ljuset och färgerna helt underbara här nere i underjorden.

Platsen har faktiskt filmanknytning. Det är på den här stationen Inspector Gesberg sitter och väntar på The Roller Skater och stiger på tåget samtidigt och griper honom strax därpå. Filmen är Luc Bessons fantastiska Subway och stationen är Concorde, i Paris Metró.

Hela veckan i Paris för två år sedan var emellanåt som att gå igenom filmkulisser. Hittade två ställen till i Metron som använts i just Subway och faktiskt även stationen Cité vars trappor upp till gatunivå snyggt används i The Bourne Identity med Richard Chamberlain från 1988.

Givetvis tittades det runt lite där Amelie från Montmartre också delvis spelades in. Men just Metron har jag inte sett så mycket på bild så därför väljer jag denna bilden istället för något mera "tursitvykortsaktigt".

Ute och cyklar... not!

Och så har vi det här med oförutsedda utgifter... Visserligen planerade jag redan för att skaffa ny cykel till våren, men lagen om alltings jävlighet slog till igår och satte käppar i hjulet (bildligt talat) på cykeln. Jag har ingen framdrivning alls eller ens fotbroms kvar. Pedalerna går bara runt och runt och jag kommer ingen vart. Lägg därtill två ekror som gått av på kort tid, ett skevt bakhjul och växlar som inte vill som jag vill. Eftersom åbäket är 19 år gammalt så blir det en ny istället för reparation.

Då jag ganska ofta far som ett jehu mellan hemmet och bion (idag har jag varit på jobb tre gånger under dagen) så måste jag göra en raid på sparkontot och i en cykelaffär redan imorgon.

If it's not broken, don't fix it...

Varför kan man som regel räkna med att efter ett besök av servicetekniker så är det något annat som strular än det som teknikern kom för att fixa?

Förra våren var ett rent rutinbesök för kontroll av maskinerna och inställningarna för ljudet. Föreställningen efteråt så låg ljudläsaren och läste perforeringen. Idag var det dags igen, den här gången för att undersöka den där ljudläsaren lite närmare eftersom den gett oss en del problem under hösten.



Inte speciellt kul besked, antingen är lasern kass eller så har en glasstav till fotocellen spruckit och ger ljud som får ljudprocessorn att spöka till det i kanalseparationen. Ny läsare? Nja, eftersom en Ernemann SR-D basement reader redan är beställd så vill man vänta till den dyker upp, då vi dessutom måste göra en helt ny kalibrering av salongen. Fram tills dess så var det bara att lappa ihop systemet efter bästa förmåga. Exakt hur det gick till kan jag ju berätta, but then I would have to kill you... eller nått.

Ja, och vad hände efter att teknikern åkt iväg till nästa ort. Jo, det börjar brusa i vänster surround. Tack och lov var det bara något som slutsteget satt i halsen över, för det försvann efter en omstart av systemet.

Ironi

Sedan slutet av December ligger det en speciell reklam/informationsfilm sist i reklamblocket. Ett litet servicemeddelande från "huvudrollsinnehavaren" i Kung Fu Panda som uppmanar publiken att lugna sig, inte prata och framförallt inte använda mobilerna. Rätt rolig liten film faktiskt. Det händer rätt ofta att mobiler dyker upp under tiden den visas och blir avstängda.

Jag brukar alltid se till att stå i salongen vid ingången för att se att 35mm-projektorn tar över som den ska efter digitalreklamen. Men ungefär tio sekunder efter herr Panda proklamerat "Ni är asgrymma... fast inte du, som SMS:ar. Jag har koll på dig du...", så ringer en mobiltelefon. Gissa vems? Jo min. Ooops. Glömt att slå över till ljudlöst som jag brukar.

Antik installation

Idag gjordes en lite annorlunda installation på bion. Den gamla Ernemann V projektorn som står utställd i foajén fick sitt lamphus utbytt. Det som satt på plats var från 1979 och användes ända fram till 1996 då bion byggdes om helt med nya maskiner som följd. I det satt fortfarande en 1 kW Xenon-kolv kvar.

Numera sitter där ett äldre lamphus, men tillika ett original Ernemann dito. Det saknas bara en liten tratt som ska sitta mellan lamphuset och själva projektorn. På tal är även att sätta dit en ljudläsare igen då den tidigare blev såld som reserdel.

I övrigt levererades fler surroundhögtalare, samt en fullständigt enorm subwoofer, dock helt nya (till skillnad från lamphuset alltså). Det var en mindre pers att bära den tillsammans med två andra personer 30-40 meter från lastbilen till lämplig förvaringsplats, då vi inte hade någon vagn till hjälp. Den ska installeras om ca. två veckor är det tänkt, vilket behövs för dagens baslåda är rätt trött. Precis som mina armar...

10 år

Så länge har jag nu jobbat som biografmaskinist. 10 hela år idag.

Fredagen den 16/1, 1998 spenderade jag kvällen i maskinrummet med Svensson, Svensson - Filmen. Idag, lustigt nog på exakt samma klockslag, körde jag American Gangster.

Vad har man åstadkommit på dessa år då?

Rent praktiskt har jag styrt upp presentationen av filmerna något. Före min tid kördes filmerna slut i projektorn utan vare sig att ridån drogs eller projektorn skiftade ur. Säger bara Ugh! I nuläget har jag nog maximerat komplexiteten i hur det går att programmera vår befintliga automation. Allt utom salongsbelysningen. Av någon märklig anledning är den fortfarande helt manuell (men snart blir det ändring på den punkten).

Har man gjort några misstag då? Oja! Värsta pinsamheten måste vara när en så gott som fullsatt salong ser på Saving Private Ryan och invasionen i Normande precis är igång. Jag får problem med den andra projektorn och filmen fastnar i en avtagningsarm. För att få loss den måste jag slå av strömmen till projektorn. Men tyvärr delar båda projektorerna - mig ovetandes - samma säkring och det säger bara *poff* och blir svart. Efter ett par sekunder så får jag igång filmen igen, och efteråt fick jag höra av en vän att någon lustigt nog uttalat sig med att "Oj, där sköt de nog maskinisten".

En av de mera udda minnena är att ha fått köra dagstagningar från Så vit som en snö för fotografen och några till ur produktionsteamet. Eftersom de dök upp samma dag som vi hade världspremiären av End of Days minns jag deras kommentar så tydligt. Att budgeten för enbart slutscenen i den filmen måste ha motsvarat hela deras produktionsbudget. Säger en hel del.

Annars har jag fått också fått fingra på en 35mm kopia av Ben-Hur. Oklart om det var en origialkopia från 1959 eller av senare årgång, men klart var att den var rejält gammal och sliten. En ren ära att ha haft filmen i mitt maskinrum med tanke på hur fantastisk den filmen är. Underbart.

Jag har räknat ut att jag måste ha laddat film långt över 10000 gånger på dessa år, fördelat på 528 visade filmer. Nice!

Konsten att ta det lugnt

Sist jag hade riktig semester var förra nyårshelgen som spenderades i Edinburgh. Sedan dess har jag velat återvända till Blackpool som jag besökte redan 2005, men av det blev det inget. Eftersom hösten i övrigt innebar en del jävelskap på och vid sidan av jobbet så har jag verkligen velat komma iväg någonstans, men icke.

Efter jul och nyårshelgen har jag helt enkelt gått ner i varv för att på sätt och vis "ladda batterierna" även om varje dag ändå innebär att jag måste iväg för att köra film. Därav så få texter på bloggen på sistonde.

När jag så tittar igenom en rad opublicerade bloggtexter finns här en samling riktigt syrliga inlägg skrivna i stundens hetta (som jag tack och lov väntat med tills jag återfått en viss kyla). Andra har jag inte vågat publicera då de rört privatlivet på ett sätt som jag inte riktigt hade förväntat mig att jag skulle kunna skriva.

Till saken hör att jag inte brukar hålla koll på hur gammal jag är. Kalendern säger sedan några dagar tillbaka 29, men jag har hela tiden kännt mig som 25. Men under hösten har den siffran långsamt reviderats upp till kalendervärdet. Jag har kännt mig så trött och direkt gammal ibland. Jag har kört i samma hjulspår i ett bra antal år nu (imorgon ska ni få reda på exakt hur många), och att inte känna sig uppskattad för det jag gör för företaget och andra omkring mig är direkt slitsamt för själen. Allt har varit äta, sova, jobba. Mer eller mindre.

Men som sagt, något hände där kring mitten av Oktober. En för mig ny bekantskap dyker upp i den mest underbara person jag någonsin träffat. Enda problemet är att jag är min vana trogen och faller pladask för en straight kille. Så typiskt. Men inget ont som inte för något gott med sig. Vi är goda vänner ändå. Och tack vare honom har jag återupptäckt konsten att ta det lugnt med ren "slacking". Att cykla hem kl. 7 på morgonen ger också sitt lilla perspektiv på tillvaron.

Så det är glädje jag noterar att jag är 29, men återigen känner mig som 25.

A(r)nstormningen!

Ja, premiärsugna var ni, Trelleborgare.

315 personer såg premiären av Arn - Tempelriddaren (kapacitetstak 402 för de två föreställningarna). Faktum är att Arn gått bäst sedan Hälsoresan av alla filmer som haft premiär på juldagen. Tillsammans med just Hälsoresan är Arn också de enda filmer som kommit över 1000 besök under december månad, med juldagspremiär.

Det är för övrigt inte första gången lokaltidningen "går på bio". För två år sedan var det lite mera stillsamt då King Kong visades, och även jag fastnade på bild. (Huga, vilken frisyr jag hade då, varning för extremrufs. Numera kör jag ju med korta, sköna, 9 mm.)

Sedda biofilmer 2007

Precis som förra året tycker jag det är dags att summera året genom att lista alla filmer sedda på bio. I år blev det riktigt många, hela 45 st. Inte riktigt rekord för egen del men inte alls långt ifrån. Här är listan.

• The Departed


• Déjà Vu


• Snow Cake - Årets film!


• Marie Antoinette


• Saw III


• Den svarta dahlian - Årets FLOPP!


• Rocky Balboa


• Babel


• Greece: Secrets of the Past (IMAX)


• Mystery of the Nile (IMAX) - Årets storformatsupplevelse!


• Hannibal Rising


• The Queen


• Sunshine


• 300


• Apocalypto


• Blood Diamond


• The Number 23


• Epic Movie


• Dreamgirls - Årets musikalupplevelse!


• My Fair Lady - Årets bioupplevelse! 70mm på Royal, Malmö! Kaffe i pausen! etc...


• Last King of Scotland


• Notes on a Scandal


• Den nya världen


• Deep Sea (IMAX)


• Ocean's Thirteen


• Pirates of the Caribbean: Vid världens ände - Årets långkörare


• Transformers


• Die Hard 4.0


• Harry Potter och Fenixorden


• Grindhouse: Death Proof - Årets WTF?


• The Simpsons - Filmen


• The Alps (IMAX)


• Disturbia


• Från andra sidan - Årets "oops, jag körde nog på för hög volym..."


• The Bourne Ultimatum


• Bristande bevis


• Råttatouille


• 1408


• Solstorm


• Stardust


• The Kingdom - Årets skräckupplevelse (rent filmtekniskt med skitkopia alltså)


• Elizabeth: The Golden Age


• Guldkompassen - Årets besvikelse


• Saw IV


• Arn - Tempelriddaren - Årets positiva lilla överraskning

5000

Högst troligen passeras en milstolpe idag, nämligen föreställning nummer 5000 sedan nyinvigningen den 7/2 1997.

Jag kan inte riktigt hitta "rätt" föreställning i min statistik eftersom den även rymmer slutna visningar och andra som ligger med för att redovisa antal besökare, men som ändå inte tillhör öppna visningar av ordinarie repetoar. Vi pratar som sagt över 5000 inmatade föreställningar i databasen spridda på tio år.

Men plus/minus ett par föreställningar så är det alltså idag som ser föreställning 5000.

Mellan den 23/1 1937 då Svenska Förenade Biograf AB invigde Grand med Söder om Landsvägen, och 31/12 1982 då SF valde att lägga ner driften, visades 2893 filmer och utöver det 949 matinéprogram. Beroende på hur man räknar hamnar mina uppskattningar på mellan 40000 och 45000 föreställningar mellan 1937 och 1982.

Och då har jag inte ens börjat titta på alla filmer efter den 3/1 1983 då det privata övertagandet startade med Hett guld fram till stängningen med Heat 9/4 1996.

I grund och botten är jag ändå väldigt stolt att få jobba på en biograf som nu varit öppen i drygt 70 år. Listan på filmer är hisnande (sida 130 till 152 i boken jag har som referens, Trelleborgs biografer - Deras historia och program, Karleric Liliedahl 1997). Vilken filmhistoria har inte passerat revy innanför dessa fyra väggar? Synd bara att det gamla maskinrummet inte finns kvar, där alla dessa 40K+ föreställningar kördes. Men det nya, trånga, och lätt bullriga rummet firar alltså nummer 5000 idag.

My drug of choice

Nyligen pantades hela fem flak burkar av denna energidryck. Drickes med fördel morgon, middag, kväll. Dock med egenhändigt beslutad maxdos av fem burkar per dygn. Och absolut ingen alkohol.

Sedan slutet av oktober har det alltså blivit över 120 burkar, men endast två öl.

Om de har någon effekt? Öhm... ja. Efter ett par burkar och därpå en cykeltur i en över en mil, i motvind och högt tempo var jag inte ens trött. Och vid två andra tillfällen har jag gått till sängs 8:40 på morgonen, efter en annars vanlig arbetsdag.

Men idag julafton klarar jag mig utan min Hustler.

Tror jag.

I övrigt en God Jul på er alla.

Uppdatering. Jo, givetvis är jag helt beroende av trimethylxanthine, C₈H₁₀N₄O₂, mera känt som koffein. Abstinenshuvudvärken satte in lagom till sillen... aj.