Limited editon... typ.

Jag fick ett intressant besked idag, att jag får Sverigepremiären på Jodie Fosters nya The Stranger Inside den 16/11. Men här kommer det intressanta: Filmen får visst en ganska begränsad release. Eller som filmsättaren sa i stil med att SF har "fullt i sina salonger".

Återstår att se huruvida det nu stämmer, eller kanske ändras på vägen. Men det vore onekligen kul med att visa en film i Trelleborg som kanske inte ens går upp från premiärdatumet i Malmö. Det är i alla fall en vinkel för marknadsföringen, en relativt exklusiv premiär.

Och jag har en viss erfarenhet av smala releaser, för några år sedan så visade jag en förhandsvisning på den bästa danska film jag någonsin sett Bornholms Stemme och därefter den vanliga premiären. Nu blev det en liten nischartad film och därmed väldigt kul att visa den. Och den gick inte upp på så många ställen i landet. Den finns inte ens på dvd i nuläget! Så nischad blev den rullen.

Sandrews älskar att ändra på saker...

Tidigare i somras ändrade de åldersgränsen på Ocean's Thirteen, vilket de faktiskt även gjorde med Ciao Bella (från barntillåten till 11 år).

Och nu har de uppdaterat filmaffischen för Solstorm.

Original till vänster, ny version till höger.

Mycket ska man se...

...innan ögonen trillar ut. Som den här bilen på bildäcket ombord på FS Sassnitz på väg hem från Rügen.

Och ja, bilen är knökfull av en gigantisk planta från bagageutrymmet till det främre passagerarsätet.

I övrigt en kul, men kort, resa över dagen till Bergen, Rügen. Fick sett biografen Kinowelt, Bergen från utsidan, alltid något.

Och det märks att det blåste kraftigt under båda överfarterna. Jag har så här, dagen efter resan, fortfarande spökimpulser till balanssinnet som säger mig att allt gungar på ett visst rytmiskt och våglikt sätt. Samma fenomen inträffade efter ett dygn ombord på färjan som gick till England för två år sedan.

Tillägg: Glömde nämna att det blev lite inköp också, givetvis. Två flak Harboe Dark, två flaskor Gordon's London Dry Gin, och en flaska Auchentoshan whiskey (en av de få låglands whiskeysorterna).

What's wrong with this picture?

Nu blir det en bildgåta för biografmaskinister, så jag får be om ursäkt till mina läsare som inte jobbar på bio, ni lär ju inte fatta mycket tyvärr. Men kanske är det intressant ändå.


Det finns ett fel på bilden. Vad är det som inte stämmer? Större bild fås om ni klickar på den.

Befinner mig i Tyskland under torsdagen, så rätt svar kommer tidigast på fredag förmiddag. Happy guessing!

Rätt svar finns i kommentarerna.

Sug på den här...

070763_RR_MTV_MtvSugerKuk_noje_60s.mpg heter en fil som dök upp i reklamdatorn häromdagen. Visst höjer man ett ögonbryn när man läser en sådan titel. Och i filmen sitter Johannes Brost och kverulerar över MTV i si sådär 50 sekunder.

Tänker inte återge vad han säger, bara att namnet på filen säger allt. Har upplevt att vissa andra i personalen tycker filmen är pinsam, själv tycker jag den är smårolig eftersom den fort blir så överdriven att man inte kan ta den på allvar. Men överhuvudtaget inget speciellt upprörande, egentligen. Dessutom har väl reklambyrån fått in en fullträff, när reklamfilmen blir bloggmaterial också...

Skulle dock inte förvåna mig om klagomålen kommer krypande snart, så i förebyggande syfte: Reklamfilm är undantaget granskningsplikten och får alltså ingen åldersgräns, som t.ex. i Storbrittannien. Men filmen läggs heller inte i alla block utan endast framför filmer med lite högre åldersgräns, i det här fallet framför en film med 11-årsgräns. Dessutom, vari ligger problemet om man reagerar på en reklamfilm där fellatio endast omnämns, men därefter kan man sitta i två timmar och se på en lönnmördares framfart, utan problem?

Game On!

Då var det dags att ta spelandet till en helt ny nivå. Kvar i PC:n och omkring den på originalskivorna finns en hel del spel som Flight Simulator X, Ship Simulator 2006/2008, Tomb Raider Anniversary etc.

Finns bara ett problem med det, och det är att datorn håller på att förvandlas till en riktig arbetsmaskin. Jag har video/audio/dvd/cd-mastring inlagt, tung bildbehandling, ett par olika webbläsare, två externa hårddiskar och ett (lätt trilskande) 4GB USB-minne. Samt att Windows kör IIS webserver och MySQL-server för mig att programmera på.

Samt det faktumet att jag tackat ja till ett jobb till, som kommer att innebära än mer tid framför datorn gjorde saken biff. Jag måste ifrån datorn mer och konsol måste det då bli. Men vilken konsol? Xbox 360 fick det bli då den är "framtidssäker" med HD format när man skaffar bättre TV. Och billigare än PS3, samt att den lokala spelbutiken hade ett ex inne av Elite-versionen. Så idag sitter jag med Guitar Hero II och BioShock. Och väntar på releasen av Alan Wake...

Camouflage

Har fått låten Camouflage av Stan Ridgway på hjärnan. Allt för att någon lyssnare önskade den i Vaken i P3 & P4 häromnatten. Normalt sett kan jag lyssna på radio utan problem, det mesta rinner av som vatten på teflon. Utom den här låten...

Det värsta är att jag vet med mig att om en låt fastnar är artisten ofta något att kolla upp, vilket kan bli dyrt. Det var så jag upptäckte Yes efter deras låt Homeworld (The Ladder) medverkade i spelet Homeworld. Det blev två CD-album och en konsertdvd snabbt därefter (och just albumet The Ladder är fortfarande en av de bästa skivorna i samlingen, soundtracken exluderade).

Men vad gör man inte för bra musik.

Äventyr på riktigt hög höjd med IMAX

Det är Draft Take away-week, eller rensning av texter som inte blivit publicerade än. Denna film sågs för ett tag sedan och först nu publicerar jag mitt omdömde av densamma. Snigelartat...


The Alps
Regi: Stephen Judson

En av de mest omtalade storformats- filmerna är dokumentären Everest där man för första (och än så länge enda) gången tog med sig en IMAX-kamera upp på toppen av världens högsta berg. Dessvärre har jag inte sett den filmen så jag kan inte uttala mig om dess kvaliteter, men det räcker med att syfta på Everest för att dra till sig uppmärksamheten. Och det märktes när den senaste MacGillivray-Freeman filmen fick Dansk premiär i Köpenhamn, med titlen Europas Everest.

Med berg endast hälften så höga som i Himalaya, kan det då gå att skapa en visuellt utmanande dokumentär? Jupp. Faktum är att kontrasterna mellan de snöklädda topparna, de kala bergsytorna och de lustra och gröna dalarna i Schweiz är det som gör den här filmen så vacker. Och inte bara det, de gör en del sinnrika val av inspelningsplatser, t.ex. ombord på ett tåg med panoramafönster ut över alpdalgången de passerar under tiden som huvudpersonerna diskuterar saker. Eller när den beryktade norrsidan på berget Eiger presenteras i bild, uppifrån och ner, fast upp och ner och samtidigt som bilden panorerar upp över duken. Svårt att förklara och känslan i magen är lika svår att beskriva, men det är så lyckat att man myser.

Finns det något att klaga över? Inte direkt, förutom att grundhistorien är lite tunn och sammanfattas lätt som en mans kamp mot berget, föga originellt. Bortsett från det är det en intressant film om just berg, och de som är starka nog att besegra dem.

Upplevelse: 8/10
Film: 8/10

Odeon, Dunfermline

Med anledning av gårdagens inlägg om besökta biografer så kom jag ihåg att jag hade ett utkast liggande, från den 13:e januari i år... ooops. Here goes, lätt redigerad:


Jag var som sagt på semester i Skottland under jul och nyårshelgen, och passade givetvis på att gå på bio. Detta var för mig första gången utomlands för traditionell film. Tidigare har det ju mest varit IMAX-film i Köpenhamn.

Men så, fredag 29/12 2006 ordnade jag biljetten (£6.50) till 12:30-föreställningen av Night at the Museum på Odeon, Dunfermline.

För att vara helt byggt efter den nya amerikanska standarden för "shopping mall cinemas" var den helt ok, om än lite opersonlig. Tio salonger längs en lång korridor varav foajé (med café och spelhörna) mitt på. Från insläppet var det bara att leta upp salong 2 för min del och kliva in. En liten miss var att det var första föreställningen för dagen i just den här salongen så belysningen var satt på film-läget så det tog en liten stund innan man kunde se var jag skulle sätta mig. Tur i oturen var att det var fri sittning just på den föreställningen, och givetvis tog jag bästa möjliga plats. Längst fram och i mitten då salongen hade Stadium Seating.

Något som verkligen imponerade härefter var två saker: Ridån var av plissémodell, dvs. den drogs rakt upp, något som är väldigt ovanligt annars. Sedan var duken välvd, dvs. svagt svängd. Dock är det bara logiskt då salongen är ganska kort p.g.a. den kraftiga graderingen. Ju kortare avstånd du har mellan projektor och duk ju svårare är det att få till en bild med skärpa över hela duken.Såvida du inte gör duken just lite svängd.

Det som dock verkligen skiljde sig mest från en svensk föreställning var filmstart och reklam. Föreställningen började prick 12:30, normalt förfarande i Sverige är att starta ungefär fem minuter före annonserad filmstart. Och sedan var det det här med reklam. Hela 24 minuter gick åt till trailers, reklam och informationsfilmer - som Odeons egen film om hur man uppför sig på bio och att det är förbjudet att filma av duken.

Just "anti-pirat filmen" var av hel annan kaliber än de beskedliga små textskyltar vi ibland ser framför de svenska premiärerna. Här var det högljutt och animerat med tydligt budskap "Ignorance is no excuse". Jag vet att många irriterar sig på dessa men i ärlighetens namn gör inte jag det. Dessutom, skulle någon bli ertappad med att filma av duken efter den trailern så är man både blind och döv.

Dessvärre led föreställningen av ljudproblem 1A vad gäller volyminställningen. Volymen var satt till vad filmen låter bäst på, och eftersom trailers och reklam är högre mixade så fick trailern för The Pursuit of Happiness det tveksamma priset för högsta volympeak under föreställningen. Shit vad Dolby Digital på hög volym kan göra med mina öron...

Slutligen så, filmen. Jo, här blev det en stor överraskning. Istället för att släcka helt som är standard i Sverige (såvitt jag vet) så stannar takbelysningen på minimum så att det går att hitta ut vid behov, ingen golvbelysning i gångarna alltså, och det tog ett tag att vänja sig vid. Men att se film utan text på bio var både exotiskt, och hemtamt. Jag ser alltid film på dvd utan textning om jag kan språket som talas.

Men det bästa med hela besöket var att jag fick sett filmen hela två månader innan Sverigepremiären, vilket i sin tur fick föreställningarna hemma i Sverige att kännas väldigt avslagna på något sätt. Seen It, Done That! ungefär. Men det var kul att teasa min maskinistlärling via SMS, "Gissa vad jag såg idag? :D"...

Besökta biografer

I dessa tider då biografer försvinner lite hur som helst började jag fundera på vilka ställen jag faktiskt har besök och i vilket sammanhang.

• Grand, Trelleborg - Den jag jobbar på - duh!


• Royal, Malmö - Den utomsocknes varande favoriten med enorm duk och flera 70mm visningar. Sett två maraton här, Dödligt Vapen 1-4 och Sagan om Ringen 1-3.


• BioPalatset, Malmö - har Malmös näst bästa salong efter Royal (Sal 1). Förbannat synd att den försvann med Astorias fall.


• Filmstaden, Malmö - Diverse filmer för flera år sedan. Har automatiskt undvikit den till förmån för Royal och BioPalatset


• DownTown, Malmö - för en herrans massa år sedan. Såg Space Jam i originalversion. Så länge sedan är det.


• Spegeln, Malmö - Faktiskt besökt även gamla spegeln som låg vid Triangeln, för en "double feature" med La Jetée och 12 Monkeys. Passade därefter på igen när nya spegeln öppnade på Stortorget med De sju samurajerna. Sedan har det rullat på med cinematek och smalare filmer. Vi får väl se hur Folkets Hus och Parker sköter sig.


• Panora, Malmö - Endast en film sedd där, den (ö)kända Baise Moi.


• Filmstaden, Helsingborg - Återigen för väldigt länge sedan. Lejonkungen var det som sågs.


• Royal, Göteborg - Hade tid över och Legally Blonde 2 sågs. Ville se biografen så det var att se vad som bjöds.


• Bio, Kristianstad - Passade på under mönstringen och såg en film. Faktum är att jag nästan förträngt dessa två dagar ur minnet. Undrar vad som hände egentligen... :-)


• Röda Kvarn, Stockholm - Fick "insidertips" av vår dåvarande filmsättare att besöka Röda Kvarn då den bara hade ett halvår kvar innan den stängde. Såg En långvarig förlovning i den lilla salongen men fick stiga in på balkongen i den stora salongen och titta in i maskinrummen. Fantastisk biografmiljö! Så otroligt sorgligt att den inte finns mera.


• Sollentuna Bio, Stockholm - När jag var i Stockholm senast fick jag ju passa på att besöka "huvudbiografen" för den kedja man numera jobbar för. Intressanta lösningar för filmförvaring...


• Skandia, Stockholm - Passade på att titta in i foajén. Tyvärr visades Göta Kanal 2 och jag avstod biljett då jag redan sett filmen.


• Fartygsbion på däck 1, MS Princess of Skandinavia, någonstans mellan Göteborg och Newcastle - Liftarens guide till galaxen på projektor från VHS kan ju alltid vara något? Tja, bra film i udda miljö är rätt kul, och för att överrösta sedvanligt fartygsbuller så var ljudet rätt högt, och bra på kuppen.


• Odeon, Dunfirmline, Skottland - Nybyggt multiplex i utkanten av orten. Såg Night at the Museum hela två månader innan Sverigepremiären.


• Tycho Brahe Planetariet (IMAX), Köpenhamn - För alla behov av 15/70mm-film på 1000 m² kupolduk. Nu har de även asball 3D-film i ny mindre salong.

Hoppas kunna lägga till åtminstonde Pictureville, Bradford, England till listan inom kort.

Bourne again...

Jag gillar framför allt två saker med The Bourne Ultimatum. Att den slutar som första filmen börjar (lagom kryptiskt så jag inte förstör för er som inte sett den), och remixen av Extreme Ways av Moby som återigen får inleda eftertexterna, precis som i föregångarna.

Det är faktiskt en ruggigt bra låt, och det är alltid ett nöje att träda in i salongen för att ta hand om utsläppet lagom i tid för att låten ska börja. Och stanna kvar då alla gått ut för att lyssna klart på mästerverket. Tillsammans med de snillrikt snygga eftertexterna har Bourne-trilogin alltid varit riktigt rolig att visa.

Arbetsnarkoman, nu igen?

Var "tvungen" att ta mig till bion sent på kvällen efter sista föreställningen för att testa nya lampor i salongen. Fick en idé om att dämpa belysningen ju längre fram lamporna satt mot duken för att dels förbättra bildkvaliteten under reklamen och trailers, men också för att skapa en optisk illusion som i bästa fall ger intrycket av ett större prosceneri.

Så det var jag, en trave glödlampor, en stege, filmmusik på bra volym via CD/non-sync, och en tom salong, mitt i natten. Glömde jag nämna att det var obetald arbetstid?

Nåväl, resultatet blev sublilt, men skapar ändå den effekt jag var ute efter. Salongen känns en aningens större genom att lura ögat med ljuset.

Givetvis kunde jag inte låta bli att kalibrera om digitalprojektorn för reklamen när jag ändå höll på, då den nu blivit så inkörd att det var dags att justera ljusstyrka och kontrast lite.

Dammigt värre

Så där, då har jag släppt ifrån mig filmen Från andra sidan. Det speciella är inte själva filmen, utan transporten den kom med. Eller jo, en rolig detalj finns i filmen. Alldeles efter inledningen och förtexterna finns en scen där karaktären Amy anländer till Isle of Wright, ombord på en Red Funnel-färja. Samma färja och exakt samma färjeläge som i filmen finns även i Ship Simulator 2008, som jag köpte nyligen.

Normalt sett skickas 35mm-kopior landet runt i trälådor med hyllor i, en akt på varje hylla. Vissa distributörer har gått över till att varje akt ligger i en rund plastlåda och alla lådor åker därefter ner i en kartong. Båda är ganska bra på att skydda filmen och hålla damm och smuts ute.

Men varför vissa distributörer envisas med att använda ett system av pappkartonger övergår mitt förstånd lite.

Det speciella med pappen som används är att den dammar ner allt i sin närhet så det står härliga till. Och eftersom tejp uppenbarligen inte är uppfunnen ännu så ligger alltid sladden ytterst på akten lös, och släpper därmed in dammet en bra bit in på filmen. Och vi pratar faktiskt mycket damm här.

Varje gång jag får en kopia på detta vis måste jag putsa den först, vilket gör att uppspolningen tar 2-2,5 gånger så lång tid som vanligt då jag måste dra stora delar av kopian genom en mjuk papperstrasa som tar upp dammet. Så får man göra om man inte har rengöringsvalsar att tillgå. Och skulle jag inte göra det så blir bilden på duken helt svartprickig och filmbanan i projektorn dammar igen fullständigt, eller värre, dammet lägger sig på bildfönsterkanten och skapar små berg, vilka syns väldigt tydligt på duken efter ett tag, som indentationer i ovankanten.

Och för att inte nästa biograf ska få en dammoln till filmkopia så får jag tulla på vårt förråd av platspåsar så att akterna inte läggs tillbaka i skiten igen.

Spegeln i Malmö överlever

Då var det visst klart att Folkets Hus och Parker tar över biograf Spegeln i Malmö. Ända sedan Triangelfilm kursade och Spegelfilm AB följde efter har det, åtminstonde i pressen, varit en lagom vild debatt om hur viktig Spegeln är för Malmös kulturliv.

Själv såg jag en del filmer där och lär väl fortsätta med det, men jag är lite skeptisk till Folkets Hus om de inte kommer att uppgradera maskinerna där. Ernemann 12 projektorer som innan Spegeln öppnade stod alla åren på DownTown i Malmö tills SF flyttade till då nybyggda Filmstaden. Jag har hört från fler att tekniken är i starkt behov av uppdatering på Spegeln, och som grädde på moset så stannade projektorn två gånger i förhandsvisningen av Sunshine i våras. Orsaken fick jag reda på var "nått med det elektriska". Öhm, varningsklocka någon?

Tillägg: Det är redan lite bråk om vem som fick uppdraget att driva Spegeln vidare...

Digital villervalla visas nu...

Liten statusrapport bara, sitter här i ett mörkt men spöklikt tyst maskinrum, och ändå pågår en föreställning.

Från en dvdspelare går en S-video kabel upp till scalern som förvandlar PAL 576i till HD 1080p för projektorn. Resultatet är inte speciellt bra bild, egentligen. Men komponentutgången fungerade inte då den gav, öhm, väldigt märkliga färger. Nåväl, det är inte vår dedikerade spelare för ändamålet så allt hopp om bättre bild är inte ute.

Från spelaren går en RGB-kabel, varav jag använder R och B som vänster och höger ljud till Dolbylådan som tar in dessa som Non-Sync 2. Slutstegen för allt utom fronten är avslagna. Hade ingen tillräckligt lång vanlig audiosladd så det fick bli videokabeln istället. Tja, allt går med vilja, våld och vaselin som de säger.

Som jag nämnt tidigare så har kortfilmspaketet flera olika aspect ratios, och dessa kompenserar jag för att vakta som en hök och i pauserna mellan filmerna byta format på scalern. Dessvärre uppenbarar sig en formatmeny mitt på duken när jag gör det. Men så får det gå när jag inte har en separat TV-monitor kopplad till systemet, annars hade jag kunnat stänga ljuset i projektorn tillfälligt.

Amatörmässig setup? Tja, bara om man tittar in i mitt allra heligaste. Publiken lär ju inte märka mycket av det, mer än formatmenyerna då alltså. Men jag lyckades med konststycket att dra ihop programmet på en skiva, istället för att behöva byta mitt i. Dvd-gurun i mig sade att det borde ju bara vara att ersätta den felaktiga filmfilen på skiva ett med den nya på ersättningsskivan och bränna ut på ny skiva. Och se, det gick hur bra som helst.

Digital villervalla

På lördag är det Kulturnatt här i stan, och då ska en mängd olika saker ske runt om på olika ställen. För egen del innebär det en visning av fem kortfilmer skapade av elever på folkhögskola i närheten. Visningen sker givetvis digitalt från dvd på vår digitalprojektor som vanligtvis kör digitalreklamen. Men där slutar de trevliga nyheterna.

För det är lite si och så med kunskapen om hur man bäst kodar en dvd.

Film 1 är anamorfisk widescreen (1.78:1) men inte flaggad som sådan, film 2 till 4 är icke anamorfisk widescreen och film 5 är fullscreen (1.33:1). Till råga på allt gick något fel med film 5 så den kommer på en separat skiva. Hur presenterar man en sådan formatröra snyggt?

Demo Reel

Precis hemkommen från ännu en dag i mörka maskinrummet. Idag lite gladare i humöret än annars, då yrkesstoltheten fått sig ett uppsving, nu när ljudet äntligen fungerar som tänkt.

Det lilla problemet jag haft sedan installationen var att monitorn var felkopplad, alla kanaler skulle kopplas på ett sätt, utom just basen. Dessutom upptäcktes ett tio år gammalt fel på just lågbasen där polerna var vända, något man sedan "korrigerat" i det gamla slutsteget genom att vända kablarna där istället.

Så dagen bjöd på Shrek den Tredje, Från andra sidan och slutligen såg jag själv om en samling trailers som jag fixat ihop till en "Demo Reel" för att kontrollera hur ljuduppgraderingen egentligen låter.

Trailers är kanske inte bästa testinstrumentet eftersom de ofta är hårt komprimerade för att låta högt och starkt utan finess. Men å andra sidan fanns en fördel med det, speciellt med trailern för The Island som river loss nått så otroligt mäktigt och högt. Men de nya slutstegen visade prov på precision och klarhet trots den kraftiga dynamiska komprimeringen. Men även vår gamla fina trailer för Dolbyljudet, Dolby Temple visade prov på en rejält mycket bättre anläggning nu än förr. Så bra som det lät har jag aldrig fått den trailern att låta ens på dvd.

I'm impressed. And proud.

Månadens bild, september 2007

Maglarps nya kyrka
Canon EOS 350D, EF 17-40mm f/4,0 L USM

Månadens bild är tillägnad Maglarps nya kyrka, byggd 1907, och idag den 3/9 2007 inleds rivningen av den. I över 30 år har man låtit den stå och förfalla.

Fotot är från 18/3 2006. Jag var där och fotograferade nyligen och kyrkan var än mer förfallen då. Usch.

Men den hann med och få lite sola sig lite i filmljuset, den kyra i vilken ett mord sker i Wallander: Innan frosten är just den här i Maglarp.

Mullrande felsökning

Så, vad kan det vara för fel på basen som jag nämnde förut?

Eftersom lokalen är en biografteater med riktig scen så har vi en scenmästare också, som nu också råkar vara väldigt väl insatt i ljud och ljus. Han tyckte att symptomen tydde på någon form av kortslutning på vägen mellan ljudracket och högtalaren.

Sagt och gjort, det var bara att rulla upp basen från scenen till bakersta raden i salongen, leta reda på en vanlig elsladd, montera av kontakterna i varje ände och ge sig in i leken att montera sladden direkt mellan slutsteg och baslåda. Och be ljudprocessorn att mata ut lite brus på referensnivå.

Och ser man på, då klarade slutsteget av mata basen utan minsta problem, även med gain på max. Alltså har något gått snett bland kablarna vid installationen. Morgondagen bjuder alltså på fortsatt pillande bland sladdarna i det lilla "ormboet"...