Det var med ganska stora förväntningar jag tog plats i salong 2, Odeon Dunfermline, Skottland i slutet av December 2006 för att se Natt på museet. Reklam för filmen hade tjatats rätt bra på radion och dessutom hade trailern framför Eragon hemma i Sverige varit rätt så intresseväckande.
Det som överraskade mest var musiken då jag var inte helt inställd på att en komedi - om än med så exotiska inslag som livs levande museiinventarier - skulle ha ett så levande och storslaget score. Men när jag tänker efter så är det inte så konstigt, Alan Silvestri lyckades även förmedla busigheten hos en liten mus genom sin musik till Mouse Hunt. Och visst kan man höra de två ytterligheterna här också: det mjuka och fina som liksom tassar fram, och det energiska som dånar fram för full orkester.
Det är en film med kontraster, och detta speglas alltså även i musiken. Det är snabbt, tungt och blandat lättsamt och mera smäktande toner. Silvestri drar även in elektroniska inslag på vissa partier som förhöjer känslan av exotism eftersom det skär sig en aningens mot symfoniorkestern.
Det enda som ligger själva skivan till last är den extrema uppdelningen, eftersom dryga 53 minuter musik fördelas på inte mindre än 37 spår. Men dessa munsbitar passar väl med hur de presenteras i filmen och jag tror således att vi för ovanlighetens skull serveras så gott som all musik från filmen i ganska oredigerad skick. Inga medleys eller förkortningar alltså. Känns tryggt att man fortfarande kan lita på score-fantasternas skivbolag nummer ett: Varèse Sarabande.
Måhända inte årets bästa soundtrack, inte heller årets mest energiska eller ens vackraste. Men ack så förtjusande lekfullt, sublimt och bedårande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar