Lycka är 7 timmar i biomörkret med 70mm

Så, hur var nu de tre 70mm-filmerna jag såg i början av veckan? Framförallt, har livet en mening nu när jag äntligen fått se Titanic på 70mm?

Om vi säger så här... Titanic var en otroligt mycket större, och detaljrikare upplevelse på 70mm än på 35mm (och givetvis dvd). Jag tror heller inte att HD-releaser kommer ens vara i närheten, och då pratar jag inte bara om upplösningen. Sådana saker som färgmättnaden var helt otrolig att se, detaljer i färgskiftningar och ljussättningen som inte kunde ses tidigare. Det enda jag inte gillade med Titanic var att föreställningen hade paus, något som inte fanns på 35mm-kopiorna och som jag vet James Cameron själv ogillar (paus alltså).

Dock blev höjdpunkten faktiskt en annan film, nämligen Baraka. Jag har aldrig tidigare varit med om en film eller föreställning som kunnat försätta tid och rum på ett sådant fullständigt sätt. Mästerligt foto direkt på 65mm negativ gav en bild som var sanslöst högupplöst på duken. I kombination med en ljudanläggning som fick jobba hårt för att leverera Michael Sterns fantastiska soundtrack kunde man både se och känna filmen. Filmen i sig var också helt enastående, det är sällan man blir så rörd av bara bilder med musik.

På det hela taget var det tre helt otroliga filmupplevelser. 2001: A Space Odyssey var riktigt kul att se i så bra skick och den lyckades även med konsttycket att involvera publiken i berättelsen. Givetvis tänker jag på scnenen där monoliten skickar radiosignalen från månen. Ljudeffekten är så skarp att alla i publiken gör samma sak som skådespelarna, tar sig för öronen. Riktigt roligt att bli en del av filmen på det sättet (oavsett om det var medvetet eller omedvetet).

Vad jag tar med mig av två dagars pendlande till och från Köpenhamn, och 7 timmar, 11 minuter film i 70mm format är en känsla av - kan inte beskriva det annorlunda - lycka. Titanic var lika fantastisk som jag hoppats på, och så fick jag än ännu större upplevelse i Baraka (från vilken jag nog inte har hämtat mig från än).

Och så fick jag spanat in Nordisk Films flaggskepp till biograf, Imperial. Väldigt stilren fojé och salong och mycket hög "wow"-faktor på salongen. Dock med ett problem, den har mindre duk och sämre betrakningsvinkel mot duken än t.ex. Royal i Malmö. Royal förblir alltså favoriten.

Hur ledigt blir det idag då?

Så, då drar jag till Köpenhamn och spenderar ledig tid med lite 70mm-film.

Frågan är bara hur ledigt det kommer att bli. Sist jag var i Köpenhamn så fick jag sitta och hjälpa till med felsökning på bion när jag åkte Metron hela vägen från Nörrebro station ut till Kastrup (förvånansvärt bra mobiltäckning nere i tunneln).

I'll be Doomed

Lyckades med en trevlig bredrift för några timmar sedan. Att klå E4M2: Perfect Hatred i Ultimate Doom på Xbox 360. På Ultra Violence. Med 24% i Health från start. Phear my 1337 skillz u n00bs... eller nått.

Samtidigt som jag sitter och blir irriterad på BioShocks svårighetsgrad på normal, får spatt och spader av kontrollerna i Condemned 2, så sitter jag alltså och spöar fullständigt skiten ur demonerna i ett av alla tiders bästa spel - även om det är nästan 15 år gammalt.

Sen kan man ju undra varför jag hostat upp 400 Microsoft Points för att köpa en pixel-pefekt kopia av PC-versionen (som jag givetvis redan äger tillsammans med Doom II, Heretic och Hexen). Svaret på den frågan är att det är 1) Kult! 2) Askul! 3) Snabba 200 Gamerscore 4) Historia.

Alla andra 3D spel av idag har Doom att tacka för sin existens. Det var först, det blev störst och allt har egentligen varit en vidareutveckling därifrån. I min mening finns det inga spel som idag kan matcha Doom i ren och skär spelglädje. Visst älskar jag den mörka stämningen och den fantastiska arkitekturen i BioShock. Och jag älskar att bli skrämd av Condemned, men de kan ändå inte mäta sig med originalet. Trots att originalet har pixlar lika stora som tegelstenar och 2D monster.

Mer 70mm

Sådärja, nu har jag köpt mina biljetter till 70mm-festivalen i Köpenhamn den här veckan.

Väntade in i det sista, men så vet man inte ibland hur det blir med personal som kan jobba när jag själv ska se film. Alltid ett orosmoln.

Men nu har jag äntligen köpt dem. Det blev 2001: A Space Odyssey och Baraka på måndag. Sedan kommer min personliga höjdpunkt, Titanic på tisdagen. Vad jag har längtat efter att få se Titanic på 70mm enda sedan jag fick reda på att den även gjordes i ett fåtal kopior i det formatet.

Intresserade av film i det stora formatet kan spana in bilder som uppdateras under hela helgen på in70mm.com. Visst ser 2001 helt underbar ut på duken?

Har aldrig varit på Imperial tidigare, men min vana trogen så kan ni ju gissa var jag sitter... Just det, rad 4 mitten. (rad 5 på 2001 dock). Vi ses väl i biomörkret?

El Floppo II: Skitfilmens återkomst

Ett svårslaget rekord blev slaget förra veckan. Och sedan slaget igen den här veckan. Trodde inte det skulle gå att slå Den svarta Dahlians tre (av fyra) inställda föreställningar p.g.a. publikbrist.

Men nej, Meet the Spartans lyckades med bedriften att inte locka en enda kotte på fyra dagar i rad. Bara att slå av automatiken och ladda ur projektorn och sätta tillbaka filmhjulet på förvaringen igen. Och givetvis så skulle filmen visas en vecka till. Med följden att det tveksamma rekordet slogs ta mig fan omedelbart med fem inställda föreställningar på raken.

Och kom nu inte dragandes med tramset om vilket trams filmen är. Den var i alla fall mycket bättre än Epic Movie... Dessutom ska jag visa något som är ritkigt tramsigt så fort jag dragit ner bilden från kamerans minneskort.

Full rulle...

Det var en rejält tight fredag må jag säga. Spiderwick kom redan på torsdagen så 17-föreställningen kunde starta som vanligt.

Men var tog 27 Dresses vägen? Jo, den kom, fast äckligt sent. Det var bara att kasta sig på kopian och få upp den för att ens ha en chans på att starta den till 19:00. Jag var klar med hjul två (av två) när Spiderwick var inne på eftertexterna, och då hade jag låtit bli att spola tillbaka första hjulet av Spiderwick under tiden.

Så, därefter följde smått intensiva minuter av att backa två hjul fantasyfilm, ladda kvällens chick-flick och annat smått och gott som ska göras. Och när det var klart var det bara att släppa in direkt.

Och stressen var inte slut med det, för efteråt så slutade 27 Dresses med all eftertext ungefär 21:05 (reklamen och trailers flyttar ju filmens faktiska startid till en bit efter annonserad tid). 21:10 ska reklamen starta för Meet the Spartans med annonserad starttid 21:15...

Nåja, så extremt stressigt upplevdes det inte som. Blev rejält överraskad av James Horners musik i Spiderwick. Det är sällan jag hör nyskriven musik av en av mina favoritkompositörer. Så stressigt eller inte, så gick man med ett stort smil på läpparna hela kvällen.

Månadens bild, mars 2008

Hantverk
Canon EOS 350D, EF 17-40mm f/4L USM

Något manipulerad, ökad kontrast och justerat vitbalansen över "gränsen" för vad som får anses rimligt för en icke-manipulerad bild. Således mer konstbild än dokument över byte av takfönster.

Tillfälligheter?

Förra onsdagen var jag på en konsert i Köpenhamn. Det var Jean-Michel Jarre som spelade Oxygene live. Jean-Michel är son till Maurice Jarre som komponerade musik till bl.a. Doctor Zhivago, en film jag såg så sent som i lördags.

Inte nog med det. Innan konserten på onsdagen åt vi på en restaurang, mitt emot Rialto, en av Köpenhamns gamla fina biografer, där just Doctor Zhivago visades i två och ett halvt år på 1960-talet.

Det är inte slut än. Just nu rullar filmen 10.000 BC i mitt maskinrum. Vem gör berättarrösten i den filmen? Jo, Omar Sharif som ju spelade huvudrollen Yuri Zhivago...

För er som inte var där...

finns nu lite bilder på gårdagens 70mm-evenemang på in70mm.com. Tycker mig kunna skymta mig själv och mitt sällskap längst fram på bilden "During projection" lite längre ner i galleriet...

Bland maskinister, tekniker och övriga entusiaster... ett år senare.

Oj då, mer en en vecka utan något att skriva om? Nej då. Bara lite ont om tid att göra det på. Men nu så...

Vi börjar med dagens händelser. Vilket var fyra (!) timmars sömn följt av David Lean's Doctor Zhivago från 1965, i 70mm-format på Royal, Malmö. Ett helt år har gått sedan sist jag var där för samma grandiosa filmupplevelse.

Det är så underbart att höra Lara's Theme i diskret multikanalsstereo från det analoga magnetljudet på (enligt uppgift) Skandinaviens enda 70mm-kopia av filmen. Det och att återigen sitta på rad 4 i mitten - den här gången med mina andra medmaskinister och en stackars god vän som fick utstå en del nörderier och tekniska kommentarer (mest från min sida, de andra två maskinisterna fick se sitt livs första 70mm-visning) - gjorde dagen till en riktigt underbar sådan. Och så blev man kallad "Wikipedia" på kuppen. Bara för att jag är med och sprider The Knowledge om allt vad 70mm innebär i teknik, upplevelse och inlevelse.

Fick även beträda helig mark - det vill säga maskinrummet - där två DP-70 projektorer med var sin mastodont-akt rullade långt innan insläpp. Nu när jag skriver det här sitter jag 1,5 meter från mina egna 35mm Ernemann 15 projektorer som smattrar på i lugnt takt. Den egna duken och tekniken känns så... liten, i jämförelse med vad som krävs för en 70mm-föreställning.

Allt är så mycket större, maskinerna, filmen, duken, ljudet och upplösningen. Det är inte svårt att förstå varför formatet under sin storhetstid var filmens Rolls Royce på premiärpalatsen. I ren jämförelse kan ju nämnas att föreställningen inleddes med kuriosa, trailern för Doctor Zhivago visades digitalt, uppskalad till 720p. Det var absolut ingenting jämfört med vad som kom sen. Även om kopian var gammal, sliten, repig och väldigt färgblekt, spöar den forftfarande skiten ur det mesta (som till exempel mina öron... fan vad extremt vass diskanten var emellanåt. Öronpropparna var inte långt borta må jag lova).

Har funderat på att ta mig över till Imperials 70mm festival i Köpenhamn i slutet av den här månaden. Måste se flera av deras titlar (dock inte Zhivago igen, eftersom det dessutom är samma kopia som jag redan sett idag som ska visas då).

Slutligen, dags för lite skamlös namedropping. Stort tack till Sebastian, Martin, Robin och Alex. Ni vet vem ni är och varför ni ska ha tack! Om ni bara visste på hur bra humör jag blev idag tack vare er.

Tillägg: Kom på att nu är Doctor Zhivago med i den exklusiva klubb av klassiker som jag sett två gånger på bio, innan jag ens sett dem på dvd. Annars är det Ben-Hur som jag sett på 35mm + 70mm innan dvd:n. Jag köpte Zhivago på dvd efter den första gången, men hade alltså inte sett den innan gårdagens visning kom emellan...

I afton: Glans

Ikväll var det ingen film på bion, däremot lite Stand Up Comedy. På scen Johan Glans, och bonuskomiker Håkan Jäder.

Det var riktigt kul att se Glans live, och intressant att notera att Trelleborg var den ort på hans turné som hade sålt slut fortast. Det tog ungefär tre minuter så var alla platser borta, eller nått i den stilen.

Men även om det inte var film idag så blir det lite jobb ändå, måste ner och återställa scenen så jag kan köra matinéerna imorgon som vanligt.

Mer dunder och brak

Jaha, så var man där igen, med en film som kräver inte så lite av ljudanläggningen. Sist var det Cloverfield som rev loss. Den här gången är det Sweeney Todd: The Demon Barber of Fleet Street. Med en liten skillnad, det är en musikal.

Eftersom jag har en ljudläsare som är lätt sinnesrubbad (läs kass, om än hjälpligt fixad) så klarar sig de flesta filmerna ändå. Men vad händer när man matar projektorn med ett ljudspår som kräver finess och finlir? Ja... distortion kanske?

Akt 1-4 rullar på projektor 1 som inte har några problem, men 5-7 ger mig gråa hår när de passerar igenom projektor 2. Så till den milda grad att jag kastat om fullständigt i körschemat. Från idag rullar 1-4 som de ska i projektor 1, sedan rullar akt 5 ensam i projektor 2 så jag har 380 meter på mig (drygt 13 minuter) att ladda om projektor 1 med akt 6-7. Att köra med film på tre hjul har inte hänt sedan förra sommaren då Transformers blev sist ut. Annars har jag bara tryckt in allt vi visat på endast två hjul. Även då det ibland har varit att utmana ödet. Ja, och enda undantaget var när jag körde Shrek den tredje manuellt.

Men ljudet då? Jodå, mycket bättre, nu är det bara styckena A Little Priest och Johanna som blir lite störda av ljudproblemen. Men då uppdagar sig ett annat problem med Dolby SR-mixen när jag hört finalen på "rätt" projektor. Att spåret saknar all form av riktigt finlir. Dynamiken är rent enorm, eftersom även volym 5,3 får dialogen att falla igenom emellanåt och bli för tyst, samtidigt som just musik och sång har ett otroligt tryck som tidvis blir nästan för bra. Det är lite antingen eller så att säga, vilket känns synd då jag sett filmen med DTS-ljud tidigare och då lät det minsann bra. Mer eller mindre det enda jag är helt nöjd med är inledningen på overtyren, med en kraftig orgel som får basen att jobba häcken av sig.

Tror jag ska börja tjata igen på var tusan min nya ljudläsare blir av...

Det är med kliande fingrar...

...jag skriver dessa rader, och nu ska ni få höra om mina eskapader.

Undrar för övrigt vem som kom på den underbara idén att plattorna till undertaket ska vara av isolering? Skulle byta en liten spotlight som gått sönder. Givetvis så sitter lamporna som berget och just den jag skulle byta ut var jag tvungen att helt montera ut armaturen från undertaket innan jag kunde byta lampan. Det innebar direktkontakt med en hel del av denna gula plåga.

Och givetvis upptäcker man att en ny lampa innebär att den lyser mer än dubbelt så starkt som resten som suttit där i ett par år. Jaha. Vilket givetvis innebär att man tar fram stegen igen och byter rubbet. Sex lampor bytta, två andra helt urkopplade då de lyser på saker som inte bör lysas på längre.

Så nu sitter man här och kliar sig om händerna. Men snyggt blev det.

Happy Factory...

Antingen händer absolut ingenting, eller så händer allt på en gång.

Gårdagen bjöd på bara fyra och en halv timmes sömn, en strulande kortterminal så fort jag steg innanför ytterdörren på bion. Blev försenad upp till maskinrummet och laddade inte filmen förrän två minuter innan reklamstarten (vilket i sig inte var någon panik eftersom det endast var två biljetter sålda till föreställningen).

Då strejkar givetvis digitalprojektorn, så när jag struntar i att få liv i den så skiftar jag över till 35mm direkt. Då har jag ju laddat halvbild, naturligtvis, så att trailern till Horton är tudelad med ett fett svart bildskillnadstreck mitt på duken. En timme senare vandrar diverse fingrar in i ett snabbt roterande filmhjul på spolbordet (har fortfarande ont i ett av dem så här dagen efter).

Slutligen idag så blev det fem timmar sovande innan jobb igen. Det första som möter en på bion idag är en stol som lossnat från golvet (hur i hela fridens namn man nu kan rucka på något som sitter förankrat i ett betongblock... möjligen med reservation för att betongen under salongsgolvet är i original från 1937).

Sur, irriterad, bitter eller lite smått förbannad? Inte det minsta. Ett stort smil på läpparna hela dagen igår, som i och för sig möjligen var introducerat av de mängder energidryck som gick åt för att hålla mig igång. Just i dag har samma glada humör kunnat rulla på som inget hade hänt.

Nej, jag knaprar inte piller. Däremot så fick jag lite glädje injicerat med musikalen Hairspray på dvd tidigare i veckan, och effekten sitter i än. Likaså kör jag nu själv musikal på duken med Sweeney Todd. Och som inte det vore nog så har jag börjat göra musik själv, men det är något för framtida blogposter.

Dagens citat - avancerad matematik

-Där har vi en plus två...
-Men var det inte tre?

Kort konversation mellan mig och tre tjejer som jag släppte in till en film häromdagen.

Många gånger kommer två biljetter som sitter ihop och personen efter den som hade biljetterna blir ibland konfunderad över om jag fått dennes biljett också, därav brukar jag bara kort bekräfta antalet biljetter när jag river två eller fler biljetter samtidigt.

I citatet hade jag alltså fått en separat biljett samt två biljetter som satt ihop strax därpå.

Tilläggas kan att de skrattade allihopa åt det roliga.

Vanliga biografiska massuppfittningar...

Nej, vi sänder inte en film. Vi visar den, eller kör som vi säger internt. Sänder gör Radio- och TV-kanaler.

Och snälla nån, skilj på att boka och att köpa biljetter. Hur många gånger har ni inte frågat om ni kan boka biljetter för att stunden senare hosta upp plånboken för att betala dem. Vis av erfarenhet har man ju lärt sig att alltid fråga "ska du boka eller köpa dem?" så missförstånd undviks.

Dessutom är det inte per automatik fri sittning om vi i kassan uttryckligen frågar var ni vill sitta i salongen och ni därefter får platsbestämda biljetter, eller för den delen att det blir fritt bara för det inte är så många andra som ska se filmen. Men tji får ni när platsen ni valt visar sig vara upptagen av någon annan med "rätt" biljett.

Det som göms i snö...

...kommer fram när man städar.

Storstädning här hemma. Vad hittar man under en hög med papper/räkningar/fakturor?

Jo, en hel månadslön från bion, kvitterad den 11/4 2007. Och inte alls oansenlig i storlek, ett stort antal 500-lappar.

Den stora frågan är hur farao jag har kunnat glömma bort att sätta in så mycket pengar på banken direkt. Och att jag aldrig saknat dem eller behövt pengarna? Undrar vad mer för märkliga fynd jag kommer att göra när jag gör en arkeologisk utgrävning bakom alla dammtussar stora som hamstrar i hörnen...

Månadens bild, februari 2008

Undre däck
Canon EOS 350D, EF 17-40mm f/4L USM
Ojdå, Februari passerade lite väl snabbt... dags för februaribilden i mars i stället.

Ett par däck ner från var de flesta befinner sig ombord på överfarten mellan Trelleborg och Sassnitz. Den konstanta lysrörsbelysningen och avsaknaden av kontakt med yttervärlden gör det nästan till en drömsk, om än smått bullrig, värld. Just M/S Trelleborg har även ett rätt komplicerat system av korridorer och lejdare.

Dunder och brak

Den här veckan bjuder på vad som känns som en gammal bekant vid det här laget, Cloverfield. Själv såg jag den på Royal i Malmö, Sveriges duk numero uno, med härligt mullrigt SDDS-ljud och trevligt sällskap må jag tillägga.

Nu gästar samma film mitt maskinrum och eftersom jag vet att min egen baslåda är lite trött så var det lämpligt att provköra delar ur filmen först, för att kontrollera hur det låter. Och jag säger då det...

Det är klart, både på pappret och i praktiken är det skillnad på analogt och digitalt ljud. Men när man blir så brutalt överkörd av ljudmixen går det knappast att höra skillnad. Nu vet jag i och för sig inte om ljudspåret är speciellt aggressivt eller om det var den något uppskruvade volyminställningen 5,7 som gjorde sitt till, men det lät extremt bra. Så till den milda grad att jag valde att dra fram min gamla fina Dolby SR Temple-trailer och taggade på. Som ren jämförelse ligger digitalreklamen på volym 3,7, trailers på 4,2 och filmer på allt från 4,5 till 5,0.

Även om det lät bra och basen klarade av filmen så har jag inte fullt så bra pådrag med publik, trots det så har har Cloverfield ändå rekord för bästa ljudtryck i salongen, än så länge i år.

Och ja, efter tips rullade de sista sekundrarna av eftertexterna baklänges efter avslutad föreställning (med endast personal kvar). Märklig känsla att ladda den del av filmen som heter Foot R5 och inte Head R4 (eller R1 för den delen).

Celebert besök

Just nu rullar Morgan Pålsson - Världsreporter, och det är en lite roligare föreställning än vanligt.

Ni förstår, orkestern som spelar i filmens första scen är Söderslätts Musikkår. Dessa statister råkar just nu sitta i salongen tittandes på filmen (och sig själva alltså). Och det är ju inte varje dag man får köra film för medverkande...

Tillägg: Givetvis utbröt ett mindre jubel under eftertexterna när Tack-listan rullade förbi. Härlig stämning helt klart.