Snakker du norsk?

Morgonens övningar består i att överhuvudtaget komma ur sängen vid denna okristliga tidpunkt för att förevisa dvd-film på bioduk. Skivan till denna skolbio kom i förrgår och jag testade igår. Allt ok.

Så idag, startar och inser efter en kort stund att jag glömt bort textningen när det rullar norsk textning. Opsie.

No biggie, vi tar bara och pausar och ändrar subtitles on the fly (givetvis med stängd dowser, menyändringar ska inte ske för öppen ridå, ens om det är skolfilm). Ehm, nej, det tokvägrar skivan att tillåta oss att göra. Vad ända in i ...

Återstår bara att snabbt informera publiken att dvdskivan beter sig som en schizofren pungråtta (fast i snällare ordalag) och jag måste starta om den för att välja svensk text, samt spola fram dit vi kommit.

Jag behöver kaffe... Zzzzz....

What time is it?

Filmfest hela dagen, typ. Åtta föreställningar i två salonger. Insläpp, utsläpp, 3D glasögon hit och dit och städa lite här och var under tiden. Utöver det ingen fjärrstyrning av maskinrummet; val av reklamblock och schemalagda starter, samt eventuellt ändrade automatikprogram göres helt manuellt på plats i maskin. *myser*

Så hur håller man koll på åtta filmslut? Gårdagen blev ett jäkla hattande i mobilen och sätta nedräkningstimer på alla filmer. Men samtidigt skrev jag ner alla klockslag där eftertexterna började.

Så idag provar vi lite mer strukturerat. Ett larm per film, fem minuter före eftertexterna. Hela dagen... Let's do this!

Rendera mera

Det går så fort på duken att man alltid glömmer bort hur lång tid det kan ta att få ut färdigt foto till filmer/vinjetter/trailers och vad man nu vill visa.

Vid mindre projekt har jag färdiga mallar eller åtminstone s.k. "assets" att utgå ifrån i Sony Vegas Pro. På så sätt kan man snabbt göra färdiga textskyltar eller liknande, om man ibland behöver pusha ett premiärdatum mer än vad trailern själv gör, eller om filmen vunnit fina priser - där har jag en komplett mall för både Oscars och Golden Globes, och till nästa säsong även Guldbaggar.

Och i dessa sammanhang tar det ofta inte lång tid att omvandla idé till färdig exporterad bildsekvens. Några minuter till för color grading och XYZ-konvertering, några minuter utöver det för Jpeg2000-komprimeringen och slutlig DCP.

Men så ibland behöver man något helt annat. Fick en idé om att helt ändra presentationen på föreställningarna och behövde en snygg vinjett till detta. Och eftersom den ska visas i både 2D och 3D så behövdes den animeras från grunden i 3D.

Så det blev ett evigt testande fram och tillbaka, speciellt som det inte fanns en färdig vision om slutprodukten. Kanske inte det mest optimala sättet att arbeta, men så småningom började vissa saker sitta. Dessutom var det bara jag som väntade på slutresultatet så det fick ta den tiden det behövde.


Tre månader tog det. Hundratals test. Hundratals timmar med trial and error. Komponera för 2D och 3D samtidigt, justera 3D-kamera riggen fram och tillbaka etc. Animera rubb och stubb, som effekter, ljus, kamera...

Compositing i Blender - skitkul när det blir rätt, frustrerande när man inte hittar felen till varför alpha-kanalerna strular...

Men tidsåtgången är inte slut där... efter att ha satt alla reglage på maximal kvalitet och starta tuggandet kom det bara ut 36 bildrutor på en timme. Och det var i början där det knappt syns något... hmmm, den iden om att rendera i 4K "bara för att" tar vi och kastar för tillfället.

Men det är klassikern, sätt datorn på att rendera och gå och jobba och titta in på renderingen då och då på fjärranslutning. Men det tog ändå två arbetsdagar för datorn att rendera färdigt 2D versionen. Och därefter var det ännu mera redigering, pålagt en grain plate, justering av nivåer och color grading följt av export till DCP, för test, och vid det här laget var inte ljudet färdigt heller.

Sen blev det ännu roligare i 3D, då vänster och höger skulle renderas till layered EXR-format. Vilket visade sig smart eftersom första testet i 3D gav enorm ghosting p.g.a. för hög kontrast på svart bakgrund. Men eftersom renderingen bara behövdes göras om från EXR-filerna och inte från grunden så gick omrenderingen på bråkdelen av samma tid.

Och här upptäcker man en sak till, att Blender renderat fel i en av ljuskällorna i bilden. Fullt med buffer-fel på skuggningen. I alla tre renderingsomgångarna. Så det blev att ta fram traditionell bildbehandling och putsa upp dessa 30-talet bildrutor för hand, en och en.

Lights out

Det var på tiden att plocka ner lite lampor från taket i salong 2 för lite rengöring, eller hur?

Ewww... Lite väl dammig. På kuppen har vi upptäckt att en av transformatorerna har gett upp så vi är en spotlight kort i salongen. Självklart finns den här modellen inte på marknaden längre. Tillverkaren har dessutom bara en modell för halogen (allt är LED idag). Byta till LED då? Inte med de priserna...

Nåja. Halva salongen fixad ikväll. Ska ta resterande lampor imorgon. Alla får ny halogen oavsett status på tidigare lampor (varierande kvalitet ger märkliga fenomen hos dimmern, så nu kör vi samma modell rakt av i hela taket). Så jag ska även flytta om lamporna i skenan för att täcka upp för den lampa som gick helt sönder.

Påminn mig bara att ta ner och putsa lamporna oftare.... ewww.... *atjooo*

Vilken film var det nu jag skulle visa?

Förr skrev man roliga titlar på tejpbiten som satt ytterst på filmkakan.

Nuförtiden döper man föreställningarna på servern istället.

Varför ge upp en fin tradition bara för att filerna är digitala?

Det mest jävulska man skulle kunna göra just nu är att döpa en film till Aptränaren och den andra till Drakarnas planet... om man vet vilka filmer som är aktuella på repertoaren just nu skulle det vara riktigt klurigt att ta rätt film. På filmtiden hade man fått lyfta på slutsladden och hoppas kunna utläsa sista aktens titelinfo. Digitalt är det ju bara att välja föreställningen och se vilken DCP som är programmerad att köras. Eller lita på att schemaläggningen funkar...

Katt bland hermelinerna

Så... vilken hade du tagit bort?

På plastremsetiden gick det alltid att identifiera trailers kontra spelfilmer. Trailers var de där små gulliga rullarna man klippte in framför filmerna, som i sin tur var de många stora rullarna. Nåja.

Idag är det lite knivigare när distributörerna inte klarar av den enkla uppgiften att flagga trailers rätt. Alla DCP:er har en xml-flagga som identifierar om det är en reklamfilm, spelfilm, policy, psa, åldersgränstagg, kortfilm, teaser, trailer, test eller övergång. Att det står i namnet FTR eller TRL/TSR har inte med hur servern hanterar DCP:n, namnet är enbart för maskinisterna att identifiera, serven läser xml-filen och hanterar därefter.

Så om en trailer blir flaggad som spelfilm ser det ut som på bilden. Då är det också väldigt lätt att man tar bort fel DCP. Och bara sådär kan man stå utan film att visa om man inte har kvar distributionsdisken, eller om den finns på annan server i maskin.

Jag brukar av den här anledning låta trailers ligga kvar - oftast även om de är korrekt flaggade - tills filmen är färdigspelad för att undvika detta misstag. Än så länge har jag klarat mig... *phew*

Varsågod å sitt...

Det kom ett påpekande från en kund härförleden, stol 38 i salong 2 kändes "konstig". Minns det exakta uttrycket "som om någon för tung suttit där". Okeeeej... Nåja. Sprang in efter sista filmslut och provade och mjo, något var snett. Minst sagt. Ett par kontroller till med sätet avtaget och dra lite här och var kom vi fram till att stol 38 till och med 33 var lösa. Vrickade man på 38 följde hela raden med i gungandet fram och tillbaka. Not very good.

Så det var bara att kalla in lite förstärkning med rätt verktyg. Och börja dra åt allt som satt löst. Först var problemet att få av baksidan på stolarna, speciellt då rad 5 står precis framför bakre väggen. Det var ett extremt pillande för att få ut skruvarna och sedan lyfta av bakstyckena.

Först därefter kunde vi nå vissa av muttrarna som behövde dras åt. Och då hade vissa tappat greppet inuti fästet så det blev lite pill med att få den att fästa igen. Två säten fick lyftas av helt för att komma åt ordentligt.

Och därefter var det bara att börja montera ihop allt igen. Men då upptäcktes också ganska påtagligt slarv med monteringen 2009, flera av bakstyckena hade skruvarna så hårt åtdragna att skruvhuvudet gått igenom hårdplasten och därmed var det ett helvete att få ut dem igen, vilket behövdes för att montera bakstyckena rätt igen.

Men sju stolar på en och samma rad tog två hela timmar att åtgärda. Nu har vi bara resten av salongen kvar. Inget dåligt, bara vissa skruvar som inte skruvats i korrekt och måste åtgärdas. Men inget lika illa som rad 5 så det kan vänta lite... tack och lov.

D.I.Y. Filmlook

Mmm... graaaaiinnsss...

Eller rent tekniskt: en 2K grain plate applicerad på annars steril 3D renderad bild = något som påminner starkt om film. Det är inte första gången jag gör det heller, men här är det en äkta grain plate, scannad från 35mm negativ. Väl värd pengarna i min mening.

D.I.Y. Lågbas

Lördagmorgon... smuttar på kaffet och funderar. Kan det här vara för mycket lågbas måntro?

Tror det. Får nog dra ner kanalen en aning.

Det lät bra i hörlurarna i alla fall. Men med en dubbel-18" i den ena salongen och tillsammans med de andra frontkanalerna lär det där orsaka jordbävning. Men det börjar dra i hop sig till premiär av senaste DCP-projektet nu...

Det började med en trailer...

Det började med en trailer. Jag var på besök på Kino i Lund för att hämta en film, och råkade se en trailer i salong 2 för Dagarnas skum. Nu råkade det sig inte bättre än att jag själv fick filmen att visa en tid efter det, och med det körde jag trailern nästan dagligen framför andra filmer.

Och något klickade med låten som spelas i majoriteten av trailern. Vad var det här för underbar musik? Lite efterforskningar senare och svaret var givet...

"I Love You" av Woodkid.

I'm in heaven! Så underbart bra. Och det kunde ju sluta där, med att man letade upp alla EP och album som släppts. Vilket var några EPs och ett album. Men i letandet hittade jag även en liveinspelning från Lyon sommaren 2013. Och även om det var en lite iffy inspelning så var det så underbart att se låtarna live med orkester. Otrolig publikkontakt och musik som verkligen resonerade i mig.

Så det stod snabbt klart att den här artisten måste jag se live. Men uppenbarligen är han helt okänd i Sverige... dock inte Tyskland. En spelning dök fort upp i Hamburg.

Så dryga månaden senare satt jag där på tåget mot Hamburg. Allt var bokat och klart; resa, hotell, konsertbiljett och det som skulle visa sig vara den absolut bästa konserten jag någonsin upplevt live. Där precis allt funkade, där jag fullständigt sket i fulla, skräniga tjejer på raden bakom som spillde öl på mig (det var ju bara att byta plats och fortsätta njuta). Där precis allt var så mitt i prick att ja, det golvar allt jag sett live tidigare; Lady Gaga, NKOTBSB, Leonard Cohen, Aimee Mann, Mark Knopfler (x2) och så vidare. Woodkid: The Golden Age Tour 2014 Germany var fullständigt enastående. På alla sätt och vis.

Och tänka sig att allt detta tack vare en simpel trailer. (som jag dessutom aldrig kommer att ta bort från servern som tack för upptäckten).

Sportlovet i siffror

Det var ett bra tag sedan jag gjorde en sådan här genomgång av ett gånget skollov i siffror... så varför inte återuppta traditionen?

• 1 biograf
• 2 salonger

Och där slutar det lugna och fina...

• 10 filmer, eller ja - egentligen 8 titlar varav två av dem visades i både 2D och 3D
• 73 föreställningar (varav 83,6% av dem körde jag)
• 459 par 3D-glasögon diskade och handtorkade. Egentligen är de många fler eftersom glasögon som bytas före filmstart läggs i diskhögen med en gång - Dolbys glasögon är lätta att kladda ner med fingeravtryck...
• 1746 besökare

Samt klassikern när man blir distraherad eller är trött som en gnu, alternativt båda två:

• 2 haveri av typen satan, jag glömde byta automatikprogram mellan filmerna...

All-in-one

Nu när det mesta är digitalt är det lätt att glömma bort det historiska arvet. Alla bild- och ljudformat som passerat revy och som numera bara ligger i filmarkiv och samlar damm, eller på dvd och blu-ray skivor utan en publik som uppskattar varför det är olika mycket svart kring bilden på tv:n eller duken.

Och även om det är sant att länge regerade bara två bildformat på 35mm - vidfilm och cinemascope - så det fanns en uppsjö andra format och räknar vi in 70mm ännu flera. Vidfilm i sig kan ha flera olika format och det var upp till maskinisten att syna filmen för att avgöra vilken maskning man skulle använda.

Men att likställa digitalbio med att bara ha två eller tre bildformat är att göra det lätt för sig. Så jag påbörjade arbetet med att räkna ut alla pixeldimensioner för alla tänkbara och obskyra format jag kunde hitta. Det blev en rejäl lista med allt från Movietone till CineRama via båda IMAX-formaten. Idén var att skapa en komplett test DCP med alla format inkluderade så man vid behov kunde ställa zoom/maskning efter vilket format man än har behov av...

... men det blev en aningens rörigt med precis alla format i en och samma bild.

Så det får nog bli uppdelat i de format som ska ligga i en Full- respektive Scope-container. Med detaljerade DCP:er för varje format för finliret. Mer jobb, men ack så tydligare.

Schemalagt

Märks det att salong 1 är uthyrd till revyverksamhet i tre dagar?

Sedda biofilmer 2013

Som tradition numera kommer här listan på alla filmer sedda på bio under året.

1. Silver Linings Playbook
2. Django Unchained
3. Flight
4. The Master på 70mm!
5. Wreck-It Ralph, otextad originalversion i Köpenhamn - CinemaxX kan man lita på...
6. Nitro Circus - The Movie 3D första 3D filmen på egen duk 
7. Berättelsen om Pi 3D
8. Hitchcock 
9. Les Miserables
10. Oz: The Great and Powerful 3D
11. Star Trek: Into Darkness 3D
12. Samsara
13. Lincoln
14. Bäst före 
15. Anna Karenina
16. Milk på 35mm
17. Iron Man 3 3D
18. Great Gatsby 3D
19. Oblivion
20. Moulin Rouge! klassiker på CinemaxX, Köpenhamn
21. Romeo+Juliet klassiker på CinemaxX, Köpenhamn
22. Tears of Steel
23. Baksmällan - Del III
24. Scary Movie 5
25. Everything or Nothing, ingick i 007-dagen på CinemaxX
26. From Russia with Love klassiker på CinemaxX, Köpenhamn
27. Pacific Rim
28. Samsara på Nordens största duk, 25 meter bred Awesomeness!
29. Grown Ups 2
30. Rush
31. Gravity 3D
32. Bad Grandpa
33. Malavita
34. Sintel
35. Nymphomaniac
36. Samsara på kupolduk (Tycho Brahe Planetariet, Köpenhamn)

Skitigt värre...

Det dök upp en insändare i tidningen idag...

Mycket trevligt med folk som reagerar. Själv lyfter man inte ett ögonbryn längre. T.ex. det som inte nämns är det som inte syns: folks tendens till att inte dricka upp sin läsk och slänga rubbet (mugg, lock, sugrör och ibland upp till en liter totalt med läsk) rätt ner i papperskorgen. Skitkul när det läcker ut och rinner igenom eventuella hål i påsen. Vi går igenom en hel del plastsäckar av denna anledning. Mattorna tar stryk och man måste ta övertid att paniktvätta i och kring papperskorgarna. Ofta.

Trailerplanering

En trevlig sak med digitala trailers är att de ju kan visas hur som helst, bara man har lagt in den en gång och den finns på alla servrar i huset kan samma trailer framför alla lämpliga filmer.

Förr med 35mm var det ju att välja med omsorg var en viss trailer skulle taggas på. Minns att jag blev rätt duktig på att flytta och byta trailers när jag fått non-rewind, en mycket trevlig kunskap att få. Börja pilla på film längst in på en filmkaka på det viset kräver nerver...

Men tillbaka till nutiden. Inför jul- och nyårshelgen fick jag ny kommandelista och matchar upp vad jag ska spela för trailers därtill. Och här kommer verkligen mina anteckningar till pass, eftersom jag provkör alla trailers jag lägger in (för bildformat och vilken lämplig volym de har), så jag har lättare att välja om det finns flera versioner av samma trailer.

Som här, jag skippar trailer F på The Secret life of Walter Mitty eftersom den är alldeles för lång (3:12!! och avslöjar för mycket) men samma film trailer C är utmärkt (eftersom de säger bara tre repliker, är mystisk och fin, dock är den lite för ljus - men utmärkt att köra framför 3D film i 2D - dock är den bara i vidfilm).

Det här förfarandet att testa trailers är kul men det kan bli overkill också. Vid ett tillfälle hade jag laddat ner lite väl mycket nya trailers på ett bräde och vips blev det 45 minuter i salongen med surfplattan som anteckningsblock. Nåja. Det är rätt kul ändå att sitta och jämföra trailers med varandra. Vad man fastnar för själv, vad som innehåller vad och vilka trailers (trots åldergränsen) som man inte bör visa framför vissa målgrupper.

Sist av allt så uppskattar man självklart att jag har makten att bygga mina egna föreställningar, precis som på 35mm-tiden.

Made for television

Nån gång ska ju vara den första, och nu har jag för första gången sett ett nytt bildformat som inte är "standard", nämligen vanlig FullHD-vidfilm.

Man kan nämligen göra precis vad man vill i DCP:erna, och fylla ut resterande område med svarta kanter, precis som på DVD/BD. Normalt sett är det bara att tuta och köra, men är man samvetsgrann så är det bra att skriva ut vilket format man nu använder i DCP-namnet. Speciellt bra är det för de som kan justera sin dukmask till fler lägen än Vidfilm och CinemaScope.

Så här har jag första filmen i TV-vidfilm, 1.78:1 i en "Bio-vidfilm" 1.85:1-container. Lite mer roligt blir det eftersom formatet då blir exakt 1920x1080, dvs vanlig FullHD - som man fyllt ut med svart på sidorna för att matcha den normala vidfilmens 1998x1080. Inte en pixel mer på duken än en Blu-Ray således...

Internationell publik

Svensk film på duken, Vi är bäst.

Inte en svensk i publiken, bara danskar och norrmän.

That's a first...

Tidsresor äro möjliga...

...speciellt när man skickar film nuförtiden. Eller vad sägs om att få en filmavisering där det står att:

• Skickdatum: 2013-10-12
• Mottages: 2013-10-08

Filmen skulle alltså dykt upp idag tisdag, men den ska inte skickas förrän på lördag, som dessutom råkar vara dagen efter premiären som är på fredag.

Vojne vojne...

Snart på en bio nära dig: "Lördagen den 14: Dagen efter"

Inget är så roligt som att komma in till maskinrummet på en lördagseftermiddag, köra funktionstest för att se om server och projektor i salong 1 vill leka snällt för dagen - vilket de ville - och sedan starta första filmen och få ett "Error connecting to Cat. 745" kastat rätt i nyllet direkt.

Vad säger man? Förutom "skit ner dig barcojävel" då alltså? Jo, du var en dag sen, slöfock. Fredagen den 13:e var igår.

Omstart av projektorn, men inte servern för att spara lite tid och därefter få igång föreställning och film, men då lyder inte projektorn makro-cues från servern utan det fick skötas manuellt på projektorns sidopanel.  Inklusive tända lampan. Och pausa föreställningen igen. Och därefter springa och fixa med ljus och ridå på automatikpanelen på andra sidan projektorn och springa tillbaka till servern och trycka igång servern så att vinjetterna till 3D går igång snyggt när projektorns färghjul kommit igång ordentligt.

Fortsätter muttra nått om att jag behövde aldrig starta om mina Ernemann 15 när publiken satt och väntade på filmstart...

Skolbio med ettor och nollor

En viss fördel med att köra skolfilm digitalt är det är lättare. Som den zombie man är tidigt på morgonen behöver jag inte oroa mig för att ladda halvbild, glömma byta ljudformat, kolla skärpan (speciellt som jag ofta har problem med ett öga som gärna får problem med "grus" och därmed är skarp syn som bortblåst för den dagen...).

Samt att servern så snällt säger åt mig när filmen är slut (next cue countdown) så jag slipper kolla var på tallriken filmen tas upp och uppskatta avståndet till markeringen där eftertexterna börjar.

Något som däremot kvarstår är städningen efteråt... SUCK.

Bifångst

Ett av momenten vid att köra Dolby 3D är att glasögonen ska samlas in efter föreställningen. Än så länge får vi tillbaka allt, förutom vissa exemplar som vi får fiska upp ur papperskorgarna eller som folk slänger på golvet efter sig... hmmm....

Däremot hände det nyligen första gången att vi fick mer än bara våra egna glasögon. För när de åkte in i diskmaskinen noterade jag att insamlingskorgen även innehöll ett par solglasögon. Ojdå.

Plask...

Hur är det med motoriken småglin?

Nåja. Olyckor händer.

Däremot har jag märkt en viss trend, att föräldrar ber om ursäkt att de har spillt popcorn eller läsk i salongen när de går ut efter filmen. Och i 9 av 10 fall är spillet minimalt, de råkar bara tycka det är tråkigt att de har spillt. De värsta syndarna som lämnar bombnedslag efter sig säger aldrig någonting, naturligtvis.

Nostalgi

Det må vara 240 dagar sedan jag blev av med filmen i salong 1, men den här sitter fortfarande kvar på sin plats. *mys*

Rekordformat!

Igår körde jag första visningen av Renoir. Då var det 87 dagar sedan jag sist visade en film i vidfilm.

Hela 2 månader, 3 veckor och 5 dagar sedan sista visningen av Yoko som också var i vidfilm, sedan har det bara varit CinemaScope för hela slanten. Otroligt.

Tror det största problemet nu är att komma ihåg att byta program i automatiken...

Koll på XML?

Nej. Uppenbarligen inte.

Och då menar jag de som kodar DCP:erna för diverse trailers. Det finns ju en liten flagga där du sätter typen av DCP du arbetar med, t.ex. långfilm, kortfilm, reklam, trailer, teaser, test, policy eller psa. Dessa blir ju sedan en guide för var på servern du hittar dem när du bygger föreställningar.

Därför blir det direkt irriterande när det uppenbarligen glöms bort innan vissa spikar trailern för distribution till biograferna.

Skarpögda noterar en viss kortfilm... Jupp. Jag har fått tag på "Tears of Steel" i 4K.

Det har hänt att jag tagit fel trailer mot vad jag hade tänkt mig när jag byggt föreställningar och i flykten bara tagit från trailer-sektionen på servern, när den trailer jag ville ha låg som "feature". Och det här med att trailers är felkodade har tidigare bara hänt då och då, men nu jäklar slarvas det duktigt. Bilden visar fyra av fem trailers som jag hade på servern häromdagen. *morr*

Och nej, det räcker inte att skriva TRL eller TSR i DCP-namnet eftersom namnet inte styr hur servern sorterar filerna, det är cpl-xmlen som gör det.

Nu har jag iofs. gjort samma misstag själv och glömt ändra den lilla punkten i OpenDCP, men så har jag ju alltid möjlighet att koda om dcp:n till dagen efter. Men å andra sidan skadar ju inte lite QC innan man zippar skiten och skickar ut den, eller hur?

Say what now?

I avdelningen "vad i hela fridens namn..." kommer vi idag fram till att städa efter Baksmällan - Del III och hitta *trumvirvel* ett par stringtrosor på rad 7.

Men... vad... hur... varför?

När jag tänker efter vill jag nog inte veta. Så får det bli.

Klassiker i digitalt format

En gammal sanning som jag kommit underfund med är att antingen jobbar man på bion eller så går man på bio.

Som nu nyligen, då det blev tur över sundet igen för femtioelfte gången för att uppleva bio när det är som bäst. CinemaxX Köpenhamn fortsätter nämligen sina klassikervisningar fast nu digitalt. Först ut var inget mindre än Baz Luhrmans enastående Moulin Rouge! och Romeo+Juliet. Lagom paketerat under premiärveckan på The Great Gatsby. Både smart och trevligt.

Hur trött man än är på ekorrhjulet som aldrig slutar snurra så orkar man ändå fortsätta efter en sådan här kväll. En salong med 17,95 meter bred duk, och jag sitter på rad T (3) i mitten. Snacka om att upplevelsen är fenomenal när du knappt ser något annat än duk framför dig. Speciellt med två så visuellt storslagna filmer som dessa två. Dessutom utan textning!

Men trots allt underbart kan man inte stänga av den delen av hjärnan som alltid jobbar och noterar en del intressanta saker. Som att CinemaxX som konsekvent installerat Sonys 4K maskiner överallt väljer att köra en 2D film med 3D-objektivet på, dvs. en hel del av ljuset försvinner och du kör bara bild på cirka halva SXRD-panelen.

Så, det i sin tur betyder att det bara var 2K kopior på filmerna och tyvärr syntes det direkt. Men å andra sidan i fallet med Moulin Rouge! så var restaureringen lidande av skicket på filmen. Eftersom man troligen inte har kvar något av de digitala mellanformaten eller effekterna så fick man gå tillbaka till det flera generationer gamla negativet som blev visningkopior, eller för den delen kanske till och med ett positiv (visningskopia). För det var rejält kornigt och led fruktansvärt av brus. Det brusade så hårt i vissa övergångar mellan färgerna att Jpeg2000 komprimeringen fick frispel på vissa ställen (något jag har sett i fler moderna Hollywood-filmer på kort tid faktiskt).

Utöver det avslöjade den digitala restaureringen hur extremt oskarpa filmerna faktiskt är i flera scener. I Moulin Rouge! var det övertydligt när det var scener som krävde mycket compositing då detaljrikedomen var som bortblåst. I Romeo+Juliet som var betydligt renare i bilden då den använde mycket färre effekter så var det helt enkelt klassisk oskärpa vid inspelning som avslöjade att focus-pullern inte var vaken den dagen...

Något jag också lagt märke till på sista tiden att varje gång jag har varit i Danmark så har det alltid strulat något med den digitala tekniken. Ett kort ljudbortfall på Moulin Rouge! och man kunde även lägga märke till aktskiftena i maskinen när servern inte orkade mata mediablocket med nästa del av DCP:n i tid, så det blev ett kort hack i uppspelningen.

Men ljudet då? Lite besviken på Moulin Rouge! som jag minns som en rejält spektakulär Dolby SR-mix. Det heldigitala ljudet var lite tamt även om dynamiken var strålande. Men Romeo+Juliet tar priset med sitt helt sanslösa ljud. Får gåshud bara jag tänker på hela anslaget med sitt "In fair Verona, where we lay our scene" varpå hela helvetet brakar loss... Kort sagt är jag djupt imponerad av både film och presentation.

På vägen hem räknade jag ut att det var 16 år sedan jag såg Romeo+Juliet sist på bio. Oj...

Larmhelvete!

Oh the joys of technology...

Eller vad sägs om ett inbrottslarm som mitt under film får för sig att nu jävlar är det nån som bryter sig in... Trots att stället är avlarmat eftersom det just pågår verksamhet i huset. Just jävla snyggt.

Ett jävla tutande, SOS alarm ringer och undrar vad som står på, kund kommer ut från salong 1 givetvis och där står man och kliar sig i huvudet. Till saken hör att vi inte har ett sånt där trevligt larm med kod, nej nej. Vi har ett stenålders jävlaåbäkeshelvete som är kopplat till ett nyckelvred i ytterdörren. Vilket säkert fungerar finfint i många sammanhang fortfarande - men INTE när det säkert är en glappkontakt i dörrfan som fått skiten till att larma på trots att inte en kotte varit i närheten av dörren och än mindre larmvredet med nyckel!

Standardrutinen vid falsklarm fungerade heller inte... och där stod man och pratade med larmoperatören och hade det förbannade tutandet i bakgrunden hela tiden. Till sist tystnade mongot och allt var lugnt, tills man var tvungen att passera IR-sensorn igen vid utsläpp av salong 2. Och smått pinsamt berätta för de som undrade vad det var frågan om att det är bara vårt stenålderslarm som skitit ner sig...

Än värre var det ju med de som såg film i salong 1, eftersom det sitter en vrålapa, jag menar siren, bakom duken också. Fy fan... Så det blev två fribiljetter till samtliga i den salongen. Det blir ju billigt och bra... not.

Till saken hör att larmhelvetet mer eller mindre dömdes ut redan för fyra år sedan när salong 2 byggdes, eftersom det falsklarmade hela tiden under slutet av byggtiden, men det fanns redan då inga reservdelar till det - så gammalt är det. Men ändå envisades man med att återställa det trots att jag vet att det fanns intresse att byta ut det mot ett nytt med koder (eftersom man då skulle kunna kontrollera vem som kommer och går).

Så nu sitter jag här och avslutar dagen i maskinrummet, och kommer göra en run-for-it genom kassan på väg ut för att hoppas att skiten inte börjar tjöta igen. Tack och lov kommer nån imorgon och tittar på det. För fortsätter det pipa kan vi inte hålla öppet, än mindre visa film.

Jag känner det rycker i Leather-face-tarmen. Skulle kunna göra ett och annat med det där larmet... medelst motorsåg... VRrrrrrrr!

Städdille

Det börjar med att man upptäcker lite väl mycket popcorn under värmeskåpet. Och fortsätter med att man irriterat sig länge nog på att popcornmaskinen och värmeskåpet sitter på samma säkring sedan någon varit för lat att sätta tillbaka värmeskåpet i rätt vägguttag sist vi hade problem med säkerhetstimern.

Och det ena leder alltid till det andra... Fram med arbetsstegen!

Här är det i ärlighetens namn fyra ÅR sedan någon rengjorde sist. Det syns med all oönskvärd tydlighet.

Popcornen under värmeskåpet var aningens svårare att få ut. Tack och lov fanns ett gammalt kvastskaft kvar i städskrubben och sen var den saken biff. Ca. 1,5 mellanpopcorn låg på golvet och att dömma av kvaliteten på popcornen så var de också ca 3-4 år gamla.

Det slutar inte där. Hur tror ni det såg ut ovanpå kylskåpet, värmeskåpet, popcornmaskinen, bakom popcornmaskinen? På väggen bakom skärmarna ovanför kassan? Dörrkarmar? Vissa hyllor i godisstället?

Listan äro lång och resultatet var en sörja till vatten/rengöringsmedel som heter duga och tvättsvamp som skriker efter att få begå seppuku...

En intressant detalj var vilken färg vattnet hade när jag hällde ut det? Gissa?

Inte?

Gult.

Lika gult som popcornfettet vi använder. Passande då det ju är påsk om inte annat...

No Connection? No Shit!

Det börjar med att någonting spårar ur i automatiken så att reklamen går ut tystad på ridån. Sen fortsätter det med att servern helt missar cues och kör trailers i bakgrunden och tokkraschar så fort den kommer fram till filmen, dvs. när jag manuellt försöker få igång skiten genom en seek-operation till filmens början så NOPE!

Då tappar den kontakten med mediablocket i projektorn. Och jag får lugnt och sansat informera folket om att nu blir filmen sen för jag ska starta om rubb och stubb...

Och därtill tar den en sån jävla tid på sig. Vet inte hur många gånger jag hade hunnit starta om datorn där hemma på samma tid... Åbäke!

Men, det blev en häftig filmstart trots allt, eftersom jag stängde ridån och tände ridåbelysningen under tiden som folk fick vänta med lite pausmusik på också. Sen blev det att sätta sökpositionen till Dolby 3D vinjetten, starta projektorn och sätta den i 3D Scope makrot, vänta till servern tuggat på licenshelvetet en gång till och slutligen trycka play, kasta sig till andra sidan projektorn där kontrollerna för ridån och belysning sitter och få till en snygg start manuellt.

Vem sa att man inte behöver maskinister när allt är digitalt?

Dagens citat: Ridå!

Oj, vilket fint draperi...

Nej, det heter ridå fröken. Men annars har du rätt, vår ridå är en av de inte alltför många skulle jag gissa på som är utsmyckad.

Long time, no see...

Ojdå... har det gått så lång tid sedan man skrev något här? Och jag som har gjort så mycket under tiden. Det får bli några veckors "catching up" då.

Royal, Malmö. Lördag 16/3 2013.

Vad är klockan?

Efter näst senaste serveromstarten så hade jag tre olika klockslag på datorerna i maskinrummet. Projektor 1 sa 16:10, Server 1 sa 16:17 och Reklamdator 1 sa 16:12. Men så lyckat...

Rätt tid? 16:12 faktiskt. Vilket är ju bra eftersom reklamdatorn är den som startar våra föreställningar.

Bloody hell...

Det tog en minut, sen hade Die Hard 5 orsakat första offret... mitt finger.

Skar mig i tummen när jag skulle öppna transportlådan till hårddisken.

Så det blev en blodig film.

Bokstavligen.

Aj.

Nån slags super-dvd då eller?

Från det opublicerade arkivet:

Nja, sist jag kollade har dvd bildformat 720x576 pixlar oavsett om det är anamorfiskt eller inte, och inte 1440x1080 som etiketten vill ha det till. Dessutom, "Dolby Stereo typ SR"? Pffft. Dvd har no such thing as Dolby Stereo. Enbart Dolby Digital eller PCM Wave (eller MPEG-Audio enligt den första standarden) är giltigt format på skiva (DTS går också bra men kan inte vara ensamt - vilket det kan på BD men det är en annan femma).

Mycket riktigt är det en vanlig anamorfisk dvd, med Dolby Digital 5.1-ljud. Mycket att gnälla över? Nej. Men jag kunde inte låta bli... :)

Home made HFR!

Från det opublicerade arkivet:
 
Jag fick äran att titta närmare på en original 3D-fil till en befintlig policy-trailer som redan rullar på några dukar här i landet. Syftet var att ta fram en HFR (48fps) version av samma vinjett. Vilket nu när man fått digitalbio och på kuppen HFR installerat (för Hobbit givetvis) var en lätt match.

Själva arbetet med vinjetten var skitlätt. Att dubblera antalet bildrutor tog 2 sekunder. Typ. Speciellt när man pratar Blender 3D, det var bara att markera alla keyframes, sätta referenspunkten till första bildrutan och sedan köra kommandot scale x 2 och vips! Vinjetten var dubbelt så lång i antal bilder. Sen att det tog 18+ timmar att rendera alla bildrutor är en annan historia...

Testet i videon var efter att vänster öga var färdigrenderat. Och det fungerade! Senare fick jag även 3D-versionen att fungera, intressant nog i både MXF Interop och SMPTE. Riktigt kul. Och vad som är mera intressant är att det verkar som "videoeffekten" som Hobbit led av i 48fps försvinner när man tittar på datorgrafik. Det verkar som om man är så van att se grafik i upp till 60Hz/fps (på dator och spelkonsoler)  att man inte reagerar nämnvärt. Men när spelfilm spelas i något högre än 25fps så reagerar man direkt och det ser ut som video.

Nästa projekt blir att designa, animera, rendera, ljudlägga och mastra en egen HFR-vinjett tills nästa film i 48fps dyker upp.

soundtest1_TST_S_SV-XX_SE_51-2K_20121209_DCP_OV

Från det opublicerade arkivet:
 
Musik i stereo är kul, men inte speciellt nyskapande precis. Men bara för man alltid gjort det i stereo betyder det inte att man inte ska prova och vidga vyerna lite. Som t.ex. från 2 till 6 kanaler. Från 44.1kHz/16bit till 48kHz/24bit.

Sagt och gjort. En av mina egna favoritlåtar blev soundtrack i December nämligen. På bio, och inte på någon av mina egna dukar till råga på allt. Så det var bara att börja experimentera med surroundmixning. Att byta från stereo till 5.1 i Sony Acid Pro 7 är lätt gjort. Att mixa det snyggt är en helt annan femma. För att inte tala om de olika surroundpanoreringsmodellerna som låter helt olika, Constant Power eller Film? Hmmm...

När alla ljudeffekter (jag skapar musik med s.k. loops; samplingar som är optimerade för repetitiv ljudläggning och pitch-korrektion) ska trängas i två kanaler måste man ta till vissa tricks för att få mixen att inte bli grötig när allt ska samsas om samma utrymme. Men när man har sex kanaler då kan man göra avsevärt mycket mer, om man nu inte råkar göra misstaget att centern får för mycket att göra kontra de andra front-kanalerna, vilket är lätt hänt.

Men det är i alla fall ett steg på vägen att faktiskt ha en komplett (nåja, igen bild att prata om) DCP att provköra med.

Det man har lärt sig genom att provköra ett par olika versioner är värdefullt att ta tillbaka till datorn och fila vidare på mixen. Som t.ex. att man har en ljudanläggning som obönhörligen avslöjar alla fel i mixen genom att spela så rent att man hör alla märkliga klipp och fade-outs som inte hörs på datorn i stereo. Samt att man inte ska underskatta surrounden. Hur rolig den är är att leka med så måste den hållas i schack för att inte helt köra över fronten.

Svårast var dock att lägga rätt information i LFE-kanalen. Där ska ju bara lågbas hamna vilket i musik egentligen inte är så mycket. Men i mitt fall fick en duplicerad basgång fritt utrymme och via mina dubbel-18" så lät och kändes det riktigt fint.

Tillägg långt efter inlägget egentligen skulle ha postats:

Musiken togs emot väldigt väl fick jag höra där den spelade nio dagar till ett bildspel som en digital fotoutställning. Och om ni står ut med stereomixen så finnes hela filmen/bildspelet/fotoutställningen på YouTube. Enjoy. Låten heter för övrigt "Late Night Screening (Extended mix)" och är direkt inspirerad av mina sena kvällar i maskin då man satt och väntade på att 35mm kopian skulle köra färdigt.

Men det var riktigt kul att få en kopia på DCP:n och köra för mig själv. Slutmixen blev jag också väldigt nöjd med.

Mer film att krama!

Tänkte följa upp tidigare post med lite mer info om hur det gick med filmkornen. Första försöket slutade i en liten oopsie, hade fel inställningar på input-filen så det brusade i 10 bildrutor, sen stod det still till nästa sekund påbörjades. Hmm, såg ut som en mpeg-2 encoder i desperat behov av semester hade gått över bilden. Alltså, tillbaka till compositorn och fixa felet och sen blev det perfekt.

Detalj, 500% förstoring.

Som det syns på bilden så är inställningarna väldigt subtila, det syns knappt att det finns filmkorn på bilden. Sitter man längre bak i salongen ser man det inte alls i de ljusa partierna, bara i de mörkare kan man ana det.

Varför då syssla med att lägga på filmkornen? Nu är jag ju partisk i det här fallet, men upplevelsen var ändå att bilden levde mycket mer med brus än utan brus. Speciellt när jag satte den på att loopa i två-tre minuter och man kunde inspektera den i lugn och ro i salongen upplevdes det behagligt att titta på.

I en tid då precis allt är/ska vara perfekt är det direkt kul att imitera en imperfektion som filmkorn faktiskt är. Om inte annat är det en fingervisning om var digitalbio har sitt ursprung. Ifrån filmens förlovade land.

Digitalt haveri

Så, då har man råkat ut för sitt första lilla digitalhaveri. Jomenvisst får Django Unchained för sig att stanna, inte en utan två gånger under gårdagens föreställning.

Tydligen ville inte medieblocket i projektorn fortsätta spela upp filmen utan sa upp bekantskapen med servern, för den i sin tur sa att den inte kunde hitta medieblocket. Och så helt plötsligt fick den kontakt igen och sen så började servern spela och allt återgick till det normala. Men en timme senare så gav fanskapet åter upp och då blev det Stora Rebooten.

Så det fick bli ett kort anförande till publiken att nu ska det startas om projektor och server och vi väntas åter vara i drift om tio minuter.

Vilket också var vad det tog, ungefär. Eftersom det är min stora B-maskin som ballat ur så fick jag vänta lite med att stänga av den så lampan fick kylas ut av utluftsfläkten först, annas kan man ju ge sig fan på att kolven är nästa sak som säger tack och godnatt på det här stället...

Och eftersom salong 2 stod still sedan Les Misérables var färdig sedan tidigare så fick även den servern se sig omstartad, lika bra att passa på.

Men mitt i allt så fick man ändå till det snyggt, stängde ridån, tände salong och ridåbelysning. Väntade, väntade lite till och väntade ytterligare tills det såg klart ut, kontrollerade i salongen att alla var kvar som ville se färdigt och sen så trycka start, snabbt pausa igen, köra Seek-kommando och leta upp någon minut före tidpunkten som skiten stannat på och öppna ridå, starta ljudet lite tystare och släcka salongen igen.

För första gången så var det helt ok att ta det lugnt under ett haveri, man kan ju inte jobba snabbare än en server startar om sig ändå. Till skillnad från om filmen gått av, eller nån spindel som inte längre vill eller nått hänt i projektorn som kräver handpåläggning. Väldigt udda känsla...

Men, nu sitter man här dagen efter och leker barnvakt åt systemet. Better work or I will reboot you to scrap metal heaven...

Dagens citat: Brukligt i musikaler...

Ursäkta, en fråga. Den filmen, *pekar på Les Misérables* sjunger de hela tiden i den?

Ja, det brukar man göra i musikaler.

Man har lärt sig känna igen signaler på när kunder inte riktigt uppfattar filmernas målgrupp. I det här fallet ett kompisgäng på tre killar och tre tjejer i 12-13 års åldern. Inte vad man förväntar sig på en riktig musikal. Och som brev på posten kom frågan tio minuter in i filmen.

Så nu sitter man och undrar om vederbörande kommer ut efter en kvart och vill göra återköp eller inte... Om inte så kan de garanterat bli lite kultiverade på kuppen. Och det är precis vad dagens ungdom behöver bli.

Ooooch där gav de tre killarna upp med 30 minuter kvar av filmen. Too bad.

 

Manusförfattaren fått hicka, eller?

Dagens roliga fakta:

"The N-word" förekommer 92 gånger i översättningen på Django Unchained.

Hur jag vet? Simpelt. Öppna alla textfiler till filmen som ju levereras som xml-filer, den här gången via epost separat (oftast ligger texten redan med på hårddisken och man ser den aldrig). Därefter gör en global sökning och svaret är givet.

Dels är jag intresserad och kollar upp hur textning görs eftersom nån dag ska man ju själv texta dcp:er, och dels är ju Tarantino inte känd för att väja för vare sig språkbruk eller våld på film (och filmen väjer inte för splatter... ja jävlar...).

Well, now you know.  92 gånger... undrar om man ser fram emot super-cut versionen på YouTube där bara dessa repliker förekommer, eller inte. För känner jag videoskaparna rätt så kommer den versionen, förr eller senare.

Due Date?

Aou Fan? (Som vi säger i Skåne)... Det har du sagt i en veckas tid nu! Att du har en dag kvar till service typ A. Trots en hel helg med låååånga filmer på kvällarna. Och inte fan kan jag trycka bort det heller, nej då. Confirm Maintenance är oklickbar.

Nåja. Dina filter är avdammade sedan några dagar tillbaka. Nu väntar jag bara på att du ska fatta det själv. Mongo Barco...

Uppdatering: Jodå. Nu så. Båda maskinerna fått sin service bekräftad...

Filmkramare!

Man vet att man är en filmkramare när man kommer på sig själv med att lägga på filmkorn på sin nya DCP-policy trailer. Och då menar jag inte något random noise-pattern utan en trevlig grain-plate, korrekt inlagd med gammakorrigerad loopad filmfil, baserad på Kodak Vision 800T 35mm färgnegativ.

Kommer krävas en duktigt högre bitrate för att göra bruset rättvisa men det kan det faktiskt vara värt.

Dessutom sitter jag och experimenterar med OpenEXR och korrekt (proffs-) compositing för att maximera bildkvaliteten på ett 15s intro för matinéerna som kidsen kommer ha glömt lika fort som den är över.

Nåja, allt för konsten. Eller hur?

Nästa steg är i alla fall att hitta rätt inställningar och teknik för att skapa jitter i bildstilleståndet. Den dagen jag skapar min första riktiga film ska det fan se ut som äkta film också, även om den består av bits och byte istället för plastfilm, so help me...

I, Poweruser!

Men vad är det med mig och datorer. Jag pressar visst mina stackars datorer och system till det yttersta. i7 CPU med nVidia GPU:n här hemma går och jobbar rätt mycket men är stabil. Men att snabbt göra jobb på servern och att flytta lite trailers är visst för mycket begärt?

Lost connection with screen server? Weak!

Nåja. Inget som inte en reboot på skiten fixar...

Karma is a bitch

Jag har läst en del om positivt tänkande och/eller liknande teorier kring hur omgivningen reagerar på oss och vad vi sänder för "budskap". Kort sagt, what goes around, comes around; om du är positiv händer mer positivt omkring dig. Är du sur som en ättiksgurka så regnar det olägenheter som spön i backen.

Så, då kommer två kunder in på måfå och undrar vad som visas under kvällen, vilket i vårt fall bara var två filmer kvar. På vilket man då får höra att vederbörande "hatar den där salongen" (vår salong 2), och på uppmuntran att sitta längre fram eller vid sidorna för att se bättre bara snäser av kassan med att "nej, man kan absolut inte sitta nån annan stans än längst bak". Till det kommer ett frostigt "de där sittkuddarna är ju totalt värdelösa".

För det är ju fruktansvärt jobbigt om man vet med sig att man inte gillar salong 2 att kolla upp vad som visas och var, innan man stegar iväg till bion. Vår hemsida är faktiskt komplett med den informationen, samt att vi kan faktiskt svara i telefon på sådana frågor. Nej, men gnäll du till oss som absolut inte hört dessa klagomål från er gnällspikar till leda innan.

Men självklart tassar Karma omkring på bygget och klart som korvspad går vederbörande gnällspik till just den toalett där pappret råkar ha tagit slut strax innan...

Förlåt men jag finner det rätt lustigt. Så lustigt att man fick problem att hålla sig för skratt vid insläppet...

Ventilera mera!

Dagens lustigaste är när den lokala revyn har genrep. Och salongen är så gott som full. Och ventilationen har stannat. Totalt. Inte en fläktjävel snurrar.

Till saken hör att en av de som spelar i revyn är även lokalpolitiker och insatt i det mesta som försigår på kommunen. Och när ämnet ventilation togs upp så var det just så att i hela kommunen är de obligatoriska ventilationskontrollerna duktigt eftersatta... Jomenvisst är det så.

För hur många gånger har vi inte klagat på vår ventilation (bion är belägen i en kommunal fastighet). Antingen fungerar den inte, eller så fungerar inte uppvärmning/nerkylning av luften, eller så är den gravt underdimensionerad, eller så är det en koldioxidgivare som är sönder eller värre - felplacerad och gör inte sitt jobb alls..., eller så är det full pelle på skiten så att dörrarna till salongerna står och vibrerar av all luft som trycks ut... men tjena!

Det enda jag har kunnat göra är att kolla vad som spökar, i det här fallet en 16A automatsäkring som löst ut. Sen är jag inte behörig mer att rota i skiten. Vill inte heller. Not my bleeping job.

The sound of coming attractions

Det finns trailers, och så finns det Trailers, och slutligen så finns det TRAILERS. Sådana där man skiter i publiken, de visas bara för att jag vill se och höra dem om och om igen...

Under julhelgen har jag tagit bort alla trailers på alla filmer eftersom de åt upp alla marginaler mellan föreställningarna med råge. De är ju så glada i 2-2,5 minuters trailers nuförtiden. Men nu när publiken sinar något på vissa filmer, och jag får hjälp närmare kvällen så kan det vara bra att återinföra trailers on select shows.

Först ut min lilla favorit. "Iron Man 3" Trailer A. För att den är så fantastiskt snyggt mixad! Musik och ljudläggning är enastående. Det räcker att stå i slussen till salong 2 innan "Skyfall" ska börja för att få gåshud som räcker flera timmar... Ni kan ju tänka hur det lät när jag provkörde trailern i November i salong 1... på inte så publikvänlig volym om vi säger så... *får nått lyriskt i blicken*

Sedda biofilmer 2012

Without any further ado... alla filmer sedda på bio i år. En del godis och en del bitterljuva avsked till 35mm.

1. My Week With Marilyn
2. Sascha
3. Mission Impossible: Ghost Protocol
4. Järnladyn
5. Requiem for 35mm Jomenvisst. Min egen gulliga superkortfilm.
6. Tinker, Tailor, Soldier, Spy
7. This Means War
8. 50/50
9. Safe House
10. J. Edgar
11. John Carter 3D - På Nordens största duk! 25m! 
12. General Orders No. 9 
13. The Descendants 
14. Cinema Paradis
15. Carnage
16. Men in Black 3 (med fluga) 
17. Rock of Ages 
18. Prometheus - Vilken SOPPA! Jävla manusförfattare som förstör genren... Sov Ridley Scott genom hela preproduction?
19. The Dark Knight Rises 
20. Moonrise Kingdom 
21. The Bourne Legacy 
22. Nathalie
23. SF Jubileumsfilm (1989) (Sista 35mm på egen duk)
24. Skyfall (första digitala på egen duk) 
25. Ted
26. Searching for Sugar Man
27. Dom över död man
28. En oväntad vänskap

Jag vet att jag har varit ovanligt tyst på sista tiden sedan vi fick digitalprojektorer installerade. Det har hänt mycket där med, bytte server direkt i salong 1 och fick HFR, alla små misstag man lär sig fort av och allt annat. Sura kunder, irriterande personal och annat.

Har så mycket jag skulle velat skriva om, en del som jag vet att jag glömt bort vad det var också. Men det får liksom bli tyst när privatlivet är nerskruvat till nästan 0% av tiden. Annars skulle det bliva en bitter sörja som få orkat läsa.

Nåväl. Nyår och nya tag. Eller...?

Uppdaterad: Sedärja... glömde bort ett par filmer som jag glömt skriva upp. :)

Äntligen!

Årets Shite åker ut från servern. Bye bye! We will NOT miss you...

Ljuv musik

Nej, magen är inte 100% ännu. Troligen inte ens 75%. Så springa och städa efter fjortisar är inte roligt. (Ja, filmen är från 15 men det betyder inte att det är fjortisfritt dessvärre...).

Så man drar på cd-spelaren och drar upp volymen duktigt för att få det hela att gå fortare. Och så kommer ovanstående musik på... (i avsevärt mycket bättre återgivning, Tuben har rätt kasst ljud på gamla videos). Och det är så underbart!

Låten är inte desto mindre en av mina referenslåtar, den har precis allt. Basen är djup och exakt, diskanten likaså krävande av ljudanläggningen och mellanregistret är också fullproppat med godis, och således kan låten inte spelas perfekt hur som helst. Men en CP650 i format 75 och ljudanläggning i övrigt som kan försätta berg... då jäklar är det kul att stå med händerna i papperskorgarna och ösa ut mängder med läskbägare där folk inte haft vett nog att dricka ur först...

Pigg som en mört?

Troligen maginfluensa... guess who's working anyways?

Eller nja, kan även vara en släng av matförgiftning. Snarlika symtom, men jag vet inte vad jag skulle ha ätit som varit dåligt. Var är Sherlock Holmes när man behöver honom?

Dagens citat

Uppsnappat i kassan...

- Två biljetter till "Tingeling".
- Den filmen går inte här, tyvärr.
- Nähä, men... vad vad det nu den hette... hmmm, "Tingeling".
- Alltså, vi visar inte den här.
- Ok, men det var en film som ni visar ju, vänta, vad heter den nu... "Tingeling".
- Men... "Tingeling" visar vi ju inte, vi har "Modig" eller "Mada.."
- Ja just det, "Modig" var det ju!

Presented without comments...

Digital trycksvärta

Se där... framsidan av B-delen också.

Skrot

...fast jag har tagit mina souvenirer.

Sista filmen ut

...blev All Glory to the Hypno Toad, öhm, jag menar Hypnotisören.

So long, and thanks for all the fish...

Allt var inte bättre förr

Ironiskt nog är filmen som är tappad i bild 1 till vänster faktiskt 2012, ni vet den är pinsamma lilla katastroffilmen.

(Och ja, bild två är arrangerad. Här tappas inga hårddiskar i golvet inte...)

Hello, Nice to meet you Mr. Barco.

Yay!

Emlap? Nähä...

Uppenbarligen blev det för mycket för nerverna att få julafton redan i oktober.

Ooops.... :D

Julafton!

Dolby DSS200, CP750. Samt en del annat godis. Projektorn kommer senare.

Ghost in the Machine 3?

Alltså... här spökar det.

När man slår på strömmen inför en kväll så är all elektronik nollställd, inklusive automatiken. Således när automatiken startat upp är positionen i aktuellt program alltid punkt 1. Detta vet jag alltför väl eftersom jag vet inte hur många gånger som jag behövt starta om automatiken för salong 2 under föreställning, och då har jag fått stega fram till rätt punkt i programmet manuellt och sedan har det fungerat igen.

Ikväll inträffade en mycket märklig sak.

Jag startade upp allt, laddade film, kontrollerade automatiken - genom att titta på programmet och konstaterade att det var rätt program, positionen var då 1. Mmkay....

Sen blir det filmstart. Och då jävlar brakar det loss genom att jag hör att projektorn startar samtidigt som reklamen... öhh....

Så det blev raska steg upp till maskin och direkt avbryta reklamen, bort till projektorn och öppna ridån, och släcka ljus i salongen, eftersom filmen redan hade hunnit skifta in. Att avbryta 35mm här hade varit rätt förödande för filmen, hur bra Ernemann 15 är så ger de rätt omfattade repor vid nödstopp och uppstart igen.

Det roliga är alltså att automatiken hade hoppat över ett steg av sig själv. Jag hade inte rört den över huvudtaget från uppstart. Allt var perfekt före filmstart och ändå blev det totalt kaos... hmmmm...

Premiär!

Äntligen! Den är här!


Klicka vidare till youtube, dra upp till 1080 (eller 720 om du inte har FullHD) och upp till helskärm. Upp med volymen också när du ändå håller på.

Film nummero 1 av 4 (än så länge) där man varit med om finansiering som gett credits. Finns en film till fast där blir det inte credits, men den är så viktig ändå (dokumentär) att det gör inget. Nu blir det Whisky!

Snart...

Uppdatering: Pressrelease (PDF)

Det här är alltså filmen jag varit med att finansiera tillsammans med ett par tusen andra. Varför? För att den gjordes med Blender, ett 3D program som är oerhört kompetent och helt gratis.

Själv använder jag Blender då och då för att göra lite 3D när det behövs, och jag är så nördig att jag har skapat en mall för att rendera till Todd-AO 2.20:1 och använda en digital sensorstorlek som motsvarar ett 65mm negativ. Hihi...

Full House!

Det hände i våras vid två tillfällen, och har det hänt igen. Alla mina centrumringar var igår upptagna med film. Mysigt.

The Dark Knight Misaligned...

Jag har nämnt det en gång tidigare, men skåda vilket fel jag har dragits med i ca 25 föreställningar:

Har tydliggjort bildrutorna med de röda och gröna linjerna. Notera hur akt 7 ligger helt fel, bildskillnadsstrecket ska ligga mitt emellan två perforeringar, men icke. Akt 8 till höger är korrekt.

Detta är nog för att det ska dyka upp halvbild på duken, speciellt som jag har lite knepigt format i sammanhanget i sal 1 (exakt 2.35:1 när det ska vara 2.39:1 egentligen) och i sal 2 måste jag lägga textningen så högt upp att jag rider på bildskillnadsstrecket nere i dukmasken i vanliga fall.

Så när akt 7 går på så har det blivit lite halvbild nere på duken, vilket ju är så snyggt... eller just sagt inte. Så akt 7 var noga noterad när den går på och av så man ser till att vara i närheten av projektorn för att direkt flytta bilden en bit i höjdled, först ner och sen upp igen.

Men eftersom textningen är gjord i efterhand så har den ju åkt med, så i 20 minuter har texten legat farligt nära undre dukmask. Nåja, bättre det än irriterande halvbild.

Vem sa att film på non-rewind sköter sig själv?

Vad är oddsen...

För att jag har 1) film som har kopieringsfel på akt 7 som måste passas som en hök när akten går på och av för att inte ha halvbild på duken i 20 minuter. Vid filmstart 18:30 startar akt 7 20:38.

Och 2) att denna film rullar ikväll tillsammans med en film som är slut (eftertexter börjar) 20:38...

Men... men... GAH! Nåja. Lätt fixat genom att trolla med reklamstarterna. The Dark Knight Rises får starta en minut tidigare och The Expendables 2 startar en minut senare. Saken är biff och fixad.

Sinnesron återställd i maskin.

För den här gången...

Tur man har ögonen med sig

Eller snarare att man av erfarenhet vet att man ska kolla, kolla och åter kolla laddningen.

I övrigt laddar man som en kratta ibland. Dock bara på stolpen. Aldrig i projektorn.

För de som aldrig laddat stolpe/spindel av den här typen: Felet är att filmen hoppat av den stora röda valsen till vänster. I nuläget hade filmen gått att köra men den hade inte bromsat tallriken i tid utan filmen hade hela tiden legat efter spindeln som ovan och därmed repat mot den grå valsen som lyfter filmen ut mot stolpen (syns inte bakom handtaget).

Det har hänt att jag behövt "ladda om" filmen i det här läget efter filmstart. Genom att dra filmen rätt under drift. Trycka sig in mellan roterande tallrikar och hålla tungan rätt i mun och lyfta filmen rätt. Det du... är ett äventyr i sig själv.

Ormbo!

Vad händer när man efter flera år av för-snäll-syndrom får höra från utomstående att man i det närmaste blir utnyttjad, och från andra att man har lagen på sin sida. När man dessutom är så trött på skiten att man funderar att lägga av?

Jo, när man väl sätter ner foten är det som att kliva rakt ner i ett ormbo. Gud vad det slingrar sig och slemmar kring foten.

Tur man gillar grova skor.