Det här måste vara det grövsta kopieringsfel jag har sett på en filmkopia någonsin...
Någonstans mot slutet av akt 1 av Megamind uppstår en halvbild, två perforeringar för att vara exakt. Men jag har inte kunnat hitta exakt var felet uppstår. Inga skarvar finns, och skiftet över till akt 2 är korrekt gjort. Men idag så fick jag nog att sitta och lurpassa och justera bildhöjden under visning, och en och en halv timmes svärande vid spolbordet gav följande lilla censurklipp:
16 bildrutor som numera är bortklippta. Varför? Jo, titta här har vi början av sladden:
Notera att de blå prickarna är mina markeringar där bildrutorna ska vara. En prick var fjärde perforering. Och här stämmer bildskillnadsstrecket överens med verkligheten. Men en bit in i sladden så anar vi oråd...
Jomenvisst, bilden har "krympt" och missar nu helt min markering och för att slutligen avslutas med två perf. fel.
Vad säger man? FAIL!
Kan ju tillägga att skiten var så svårupptäckt att jag var tvungen att ladda slutet av akten i projektorn och dra igenom filmen manuellt och titta in i bildfönstret för att se hur och var felet uppstod, och med tejpbitar markera start och slut och tillbaka på spolbordet klipp och klistra.
3 kommentarer:
Så sjukt! Det torde ju också innebära att ljudet hamnar en halv bildruta efter, vilket kanske inte är något större problem när det är i slutet på en akt.
Men hamnar detta ändå inte tvåa efter den kopia du fick som var delvis koperad på negativbas? Det var ju surrealistiskt. :D
Du menar inte Death Proof?, den ska vara så där en akt är svart/vit.
Vad gäller ljudet på Megamind, så ja, det borde hamna efter men det rör sig om max 5-6 sekunder till akt 2 tar över ändå. Dessutom är dubbat redan svårare att upptäcka synk-fel på än spelfilm.
Det ser ut som nått har hänt vid kopieringen (duh!) eftersom någon minut innan felet uppstod så börjar vänster kant av bilden uppvisa nån form av defekt, och sedan blommar det ut över hela bilden den sista stunden i form av ett interferens-mönster. Definitivt inte snyggt.
Nej, jag menar ditt inlägg från september om Wall Street: Money Never Sleeps.
Det var ju synnerligen udda.
Skicka en kommentar