Fick i veckan en kopia på den numera ett år gamla En Julsaga inför en hyrd visning imorgon. Men när man stod där med filmen på spolbordet så uppdagas lite märkliga ting...
T.ex. varför saknas 80% av Walt Disney Pictures-logon? Och varför satt de första 69 bildrutorna av akt 2 kvar på startsladden? Alltså, sladden var orörd utan första klippet med tejp var 69 bildrutor in i akten...
Det första var troligen filmskada som är borttagen, och DTS:en hoppade gladeligen med som om inget hade hänt.
Det andra var säkert att start av akt 2 var rätt mörk, men hur svårt är det att hålla upp filmen mot en lampa och kolla rutorna, som jag fick göra när jag nu "restaurerade" kopian. Dessutom var start av akt 3 om än mörkare men korrekt skarvad sedan tidigare... märkligt. Sen var alla aktskiften väldigt slitna och hade även skador i ljudspåret, så tack för att det ändå medföljde en dts-skiva.
Och apropå ljudet, det är underbart att få filmer som är så välmixade att de går att köra så högt som t.ex. 6,4. Var även uppe och vände på 7,0 men det gick inte; dialogen stack ut lite väl högt. Återstår att se vilken publik det blir imorgon, men jag kan nog utan problem köra på 6,0 för dem.
4 kommentarer:
Vill du uppleva underbart dynamiskt och välmixat ljud, ska du ta och åka till Malmö och se Tron 3D på Royal.
OMFG vilket ljud!
Mitten på rad 8-9 är en ren njutning i bild och ljud.
Det var meningen att jag skulle sett Tron i Alingsås men det fick man ju ta och skita i när ingen kan gå in och ta helgen... som vanligt. Frågan kvarstår om det öht går att ens ta sig till Malmö den närmaste tiden.
Annars är det rad 4 som gäller... ;-)
Jag är lite förundrad över alla kommentarer typ:"Hålla upp filmen mot en lampa och kolla rutorna" eller liknande när det gäller att skarva rätt vid mörka scener eller "fade out, fade in" vid aktskiften. Vad har hänt med äldsta tricket i gröngölingsboken för maskinister? På min tid tog man en bit rutsladd eller en gammal startsladd (vilket egentligen är samma sak) som var kapad i båda ändarna exakt vid helbild. Man lägger sladden mot filmen där helbild syns tydligt och följer perforeringshålen längs med sladden till slutet och kapar. Voilá! Idiotsäkert och garanterad helbild! Manövern tar endast ett par sekunder! Heder dock Kristoffer att du bemödar dig att få till det rätt även om du gör det på ett onödigt krångligt sätt! De 69 bildrutorna du nämner är bara ett tragiskt bevis på allt för många amatörer i maskinrummen, en följd av att SF med flera biografägare tror att man kan låta vaktmästaren gå in och ladda filmen i stället för att låta maskinisten gå ut och riva in. Attitydsproblem är ett annat ord.
Mitt gamla spolbord när jag körde skifte med 600/1800/2300m-hjul hade den smartheten med en lampa under en glasskiva mitt på bordet vilket var utmärkt att hitta skarvar, bilder etc. Så vanan att köra med lampa istället för rutsladdar sitter i, har helt enkelt mycket sällan tagit till just rutsladds-metoden. Och när jag väl gjorde det var det just så sällan att jag blev osäker på resultatet.
Har jag fade in/out till helsvart tar jag hellre till metoden att sätta prick mellan perforeringen motsatt sida SR-D:n varje bildruta från sist kända helbild. Vet att det tar duktigt mer tid men vad gör man inte för korrekt resultat.
Dessutom är ett problem nu att jag har bara tillgång till ett relativt litet Kinoton-spolbord för min non-rewind vilket definitivt inte har plats för både rutsladd, skarvapparat och allsköns start- och slutsladdar samtidigt. Tyvärr. Det är ärligt talat knappt både jag och spolbordet får plats bredvid stolpen, en del av bordet måste stå under lamphuset till projektor 1 när jag spolar upp...
Skicka en kommentar