Av alla 91 filmer visade i år, och 1341 föreställningar sticker en film ut med sina 54 föreställningar: Draktränaren / How to train your dragon med en fantastisk musik av John Powell.
Sådan lekfullhet, sådan storslagenhet och en sådan vild mix av traditionellt soundtrack, säckpipor, synth-voices och en lätt känsla av fornnordisk mytologi ger en helt enastående lyssning. Sen skadar det inte att orkestreringen ligger i linje med vad Hans Zimmer brukar göra. Det andas helt enkelt något helt unikt, och av alla soundtracks jag köpt i år faller Draktränaren i en helt egen kategori: Awesome. Inte ens Zimmers annars helt superba Inception når upp till samma musikaliska berättarglädje som Draktränaren.
Ska du bara lyssna på två spår ska det vara Forbidden friendship och Test drive. Dessa två spår sammanfattar precis allt med filmens extraordinära musik, och givetvis fungerar de musikaliskt även utan att man har sett filmen. Se dem som ett finfint exempel på att modern klassisk musik numera endast komponeras av filmkompositörer. Detta är vår tids Mozart, Brahms, Bach och Vivaldi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar