Ja, julskyltningen verkar ju krypa framåt och bli tidigare och tidgare för varje år som går. Åtminstone känns det så.
Men faktum är att så här års planeras mycket av vad som skall visas på bio kring juletider. Filmbolagen sätter sina premiärdatum själva och nu är det upp till filmsättarna att pussla ihop vad de olika biograferna skall visa och när. Allt utifrån vad som kan tänkas fungera lokalt och hur många kopior det finns av varje film.
Den biografen jag jobbar på hade en väldigt lyckad mix förra året; Berättelsen om Narnia: Häxan och lejonet, Pettson och Findus: Tomtemaskinen, Wallander: Mastermind, samt King Kong. Ska bli kul och se om årets julfilmer blir lika bra.
torsdag, augusti 31, 2006
tisdag, augusti 29, 2006
Biocensuren och reklamfilm
Aftonbladet TV rapporterar idag att "SSU-film stoppas av biocensuren". (Länk direkt till klippet så länge det finns online). I Aftonbladets rapportering visar man ett utdrag ur propagandafilmen.
Nu är det bara så, att reklamfilm är undantagen granskningsplikten och förhandsgranskas alltså inte av Statens Biografbyrå i Sverige, den enda instans som kan och bör kallas för biocensuren. Vad det handlar om är att SF Media som distriburerar reklamjournaler till anslutna biografer anser att SSU:s film, samt även den aktuella reklamfilmen för "Rädda Barnen", är olämplig att visa framför filmer som har barn som målgrupp och är barntillåtna eller tillåtna från 7 år. Alla andra filmer, som t.ex. Offside eller filmer med högre åldersgräns är ok.
Dessutom visas inte själva propagandafilmen, utan det som visas på bio är helt enkelt en reklamfilm för valfilmen på Internet. Visserligen ingår klippet på självmordet men det är nertonat med en speakerröst ovanpå och försvinner i mängden av de andra scenerna. Inte alls i sin helhet som det visas i Aftonbladets nyhetsinslag. Uppmaningen av reportern att bedöma läpmligheten själv faller då det inte alls är samma sak som faktiskt visas på bio.
I nuläget berörs bara fyra filmer; Gustaf 2, Nicke Nyfiken, Asterix och Vikingarna och Bilar. Och med tanke på att föräldar ofta är väldigt känsliga för vad som visas framför en matinéfilm kan det vara ett klokt beslut för att undvika mycket klagomål. Varför det blir rubriker är enkelt. Det rör sig om en valfilm, och därmed en politisk åsikt som blir tystad. Vilket är fel, men som bara får en begränsad effekt på ett par barnfilmer. Och föräldrarna lär nog bli fullmatade med valfilmer via TV och affischering på stan ändå.
I sammanhanget kan nämnas att det har hänt att reklamfilmer fått en åldergräns på förhand men då har det handlat om realtivt grafiska filmer i en antidrogkampanj, som då bara fick visas framför 11- och 15-årsfilmer.
Uppdatering 2006-08-30: Korrigerade en liten faktamiss, indragningen gällde även barnfilm från 7 år också.
Nu är det bara så, att reklamfilm är undantagen granskningsplikten och förhandsgranskas alltså inte av Statens Biografbyrå i Sverige, den enda instans som kan och bör kallas för biocensuren. Vad det handlar om är att SF Media som distriburerar reklamjournaler till anslutna biografer anser att SSU:s film, samt även den aktuella reklamfilmen för "Rädda Barnen", är olämplig att visa framför filmer som har barn som målgrupp och är barntillåtna eller tillåtna från 7 år. Alla andra filmer, som t.ex. Offside eller filmer med högre åldersgräns är ok.
Dessutom visas inte själva propagandafilmen, utan det som visas på bio är helt enkelt en reklamfilm för valfilmen på Internet. Visserligen ingår klippet på självmordet men det är nertonat med en speakerröst ovanpå och försvinner i mängden av de andra scenerna. Inte alls i sin helhet som det visas i Aftonbladets nyhetsinslag. Uppmaningen av reportern att bedöma läpmligheten själv faller då det inte alls är samma sak som faktiskt visas på bio.
I nuläget berörs bara fyra filmer; Gustaf 2, Nicke Nyfiken, Asterix och Vikingarna och Bilar. Och med tanke på att föräldar ofta är väldigt känsliga för vad som visas framför en matinéfilm kan det vara ett klokt beslut för att undvika mycket klagomål. Varför det blir rubriker är enkelt. Det rör sig om en valfilm, och därmed en politisk åsikt som blir tystad. Vilket är fel, men som bara får en begränsad effekt på ett par barnfilmer. Och föräldrarna lär nog bli fullmatade med valfilmer via TV och affischering på stan ändå.
I sammanhanget kan nämnas att det har hänt att reklamfilmer fått en åldergräns på förhand men då har det handlat om realtivt grafiska filmer i en antidrogkampanj, som då bara fick visas framför 11- och 15-årsfilmer.
Uppdatering 2006-08-30: Korrigerade en liten faktamiss, indragningen gällde även barnfilm från 7 år också.
måndag, augusti 28, 2006
Upphittat (del 2)
Något jag glömde nämna förra gången var paraply. Men så hade inte den regniga hösten startat än.
Men nu då, så fort det blir lite regn och folk tar paraply med sig så är det alltid någon som glömmer sitt kvar. Som igår kväll, då stod ett paraply kvar lutat mot väggen bredvid ett par stolar i foajén. Fullt synliga för alla som sedan gick ut från föreställningen igen, det går inte att missa det. Därför lät jag det stå kvar, så att ägaren skulle se det på vägen ut och ta det med sig. Men icke. Det stod kvar när jag stängde för kvällen.
1-0 till glömskan.
Men nu då, så fort det blir lite regn och folk tar paraply med sig så är det alltid någon som glömmer sitt kvar. Som igår kväll, då stod ett paraply kvar lutat mot väggen bredvid ett par stolar i foajén. Fullt synliga för alla som sedan gick ut från föreställningen igen, det går inte att missa det. Därför lät jag det stå kvar, så att ägaren skulle se det på vägen ut och ta det med sig. Men icke. Det stod kvar när jag stängde för kvällen.
1-0 till glömskan.
lördag, augusti 26, 2006
Hög volym
Något som alltid förvånar mig är hur hög volymen alltid är på ambulerande tivolin. Nu när den årliga marknaden - eller festival som man så chickt vill kalla den nuförtiden - är här igen och stortorget fylls med karuseller så fylls det även med veritabla tinnitus-fällor.Nu vet jag en del som givetvis fäller kommentaren om att det alltid är så himla hög volym på bio. Men faktum är att det inte är det. Visst kan filmer dundra iväg med smällar och musik, men filmljud är mixat så att publiken faktiskt skall orka med det under hela speltiden. Dessutom är ljudet dynamiskt med toppar och dalar, med fler dalar än toppar. Ljudet på kringresande tivolin är satta på konstant maxvolym hela tiden.
Eftersom jag dras med en lättare hörselskada har jag alltid ett par öronproppar med mig var jag än går. Vilket är räddningen när jag vill åka sådana saker som på bilden. För det hade över huvudtaget inte gått annars, vilket är synd och skrämmande.
fredag, augusti 25, 2006
Förnyad prenumeration
Förnyade min prenumeration på EOS magazine idag. Inte speciellt mycket pengar, bara £21.95, och tidningen är verkligen kanonbra. Fastnade mest för att jag själv har en EOS kamera, modell 350D, och tidningen är givetvis helt inriktad på Canons kameror.
Under året som jag prenumererat så har de tagit upp ganska detaljerade guider, mängder med bra och inspirerande foton och reportage. Verkligen värd en förnyad prenumeration. Funderar fortfarande på om jag skall förlänga prenumerationen på tidningen DigitalFoto. Den har absolut levererat en del bra guider den med, men det är en viss klasskillnad mellan tidningarna.
Och när man ändå hade kreditkortet framme så köpte jag även en licens till RegexBuddy. För €29.95 har jag så äntligen hittat en kompass i regular-expression djungeln.
Under året som jag prenumererat så har de tagit upp ganska detaljerade guider, mängder med bra och inspirerande foton och reportage. Verkligen värd en förnyad prenumeration. Funderar fortfarande på om jag skall förlänga prenumerationen på tidningen DigitalFoto. Den har absolut levererat en del bra guider den med, men det är en viss klasskillnad mellan tidningarna.
Och när man ändå hade kreditkortet framme så köpte jag även en licens till RegexBuddy. För €29.95 har jag så äntligen hittat en kompass i regular-expression djungeln.
torsdag, augusti 24, 2006
HiFi!
För en tid sedan (24 dagar för att vara exakt) ville jag se La Casa con La Scala nel Buio / A Blade in the Dark men inte störa någon annan så där mitt i natten. Så jag provade att se filmen med hörlurar istället för att dra ner volymen. Det passade ju rätt bra då filmljudet inte ens var surroundkodat. Och det blev en rätt intressant filmupplevelse, för sådan närhet till ljudet har jag inte haft tidigare.
Precis alla skavanker och missar i redigeringen hördes med all (o)önskvärd tydlighet. Dessutom gick det lätt att höra vad som sades även när man viskade. Och eftersom det var en skräckfilm passade det ju som hand i handsken att precis alla småljud gick att uppfatta. Rätt hyffsad film för den delen också (som till råga på allt handlar om produktionen av en skräckfilm som går lite snett...)
Nu är det så att jag anser att 5.1-ljud skall absolut höras med en korrekt 5.1-setup så valet av nästa film har varit svårt. Men inatt passade jag på att se om U.S. Marshals, vars dvd (åtminstonde på R2) har den märkliga omständigheten att 5.1-mixen inte kom med utan bara 2.0-versionen.
Stereoljud som klippt och skuret för hörlurar. Dock var det bra att jag hade en volymkontroll på sladden för att skona öronen något under den annars emminenta flygplanskraschen. Men även här upplevde jag till "höres" en helt ny film. Fantastiskt detaljerade ljudeffekter men framför allt, en underbar klarhet i Jerry Goldsmiths musik. Det kändes som att sitta i orkestern i styckena Nuggets & Bullets och Eyes on the City, vilket i sin tur höjde inlevelseförmågan i handlingen ytterligare.
Det kommer inte att gå 24 dagar till nästa tillfälle, det kan jag garantera.
Precis alla skavanker och missar i redigeringen hördes med all (o)önskvärd tydlighet. Dessutom gick det lätt att höra vad som sades även när man viskade. Och eftersom det var en skräckfilm passade det ju som hand i handsken att precis alla småljud gick att uppfatta. Rätt hyffsad film för den delen också (som till råga på allt handlar om produktionen av en skräckfilm som går lite snett...)
Nu är det så att jag anser att 5.1-ljud skall absolut höras med en korrekt 5.1-setup så valet av nästa film har varit svårt. Men inatt passade jag på att se om U.S. Marshals, vars dvd (åtminstonde på R2) har den märkliga omständigheten att 5.1-mixen inte kom med utan bara 2.0-versionen.
Stereoljud som klippt och skuret för hörlurar. Dock var det bra att jag hade en volymkontroll på sladden för att skona öronen något under den annars emminenta flygplanskraschen. Men även här upplevde jag till "höres" en helt ny film. Fantastiskt detaljerade ljudeffekter men framför allt, en underbar klarhet i Jerry Goldsmiths musik. Det kändes som att sitta i orkestern i styckena Nuggets & Bullets och Eyes on the City, vilket i sin tur höjde inlevelseförmågan i handlingen ytterligare.
Det kommer inte att gå 24 dagar till nästa tillfälle, det kan jag garantera.
tisdag, augusti 22, 2006
söndag, augusti 20, 2006
Out of reach...
Brokeback Mountain är en av årets bästa filmer. Men soundtrack-CD:n är dessvärre årets besvikelse.
Gustavo Santaolallas musik har sina ljusa stunder, dessvärre är dessa inte inkluderade på den kommersiellt släppta skivan. De stycken som finns med är i det närmaste ljumma och uppvisar inte alls den intensitet och värme som just mitt favoritstycke Ending gör. Just Ending spelas mellan film och eftertexter och har alltjämt sedan första gången jag hörde det samma effekt på mig. Stark och emotionell i allt sitt vemod.
Men som sagt, inte fan ser man röken av det stycket på skivan. Istället trängs allsköns contry/western där istället, tillsammans med annat av Gustavos musik som tyvärr inte är av samma kaliber. Slutligen hittade jag stycket Ending - på en Oscar "For Your Consideration" Promo CD. Finns visserligen på Ebay såg jag, men snubben ville ha $499.
Är jag en sådan person som betalar över 3650 kr för en skiva? Svar nej, inte med nuvarande ekonomi. Men oj, vad jag önskar jag kunde skrapa fram ett par laxar på en trisslott...
Gustavo Santaolallas musik har sina ljusa stunder, dessvärre är dessa inte inkluderade på den kommersiellt släppta skivan. De stycken som finns med är i det närmaste ljumma och uppvisar inte alls den intensitet och värme som just mitt favoritstycke Ending gör. Just Ending spelas mellan film och eftertexter och har alltjämt sedan första gången jag hörde det samma effekt på mig. Stark och emotionell i allt sitt vemod.
Men som sagt, inte fan ser man röken av det stycket på skivan. Istället trängs allsköns contry/western där istället, tillsammans med annat av Gustavos musik som tyvärr inte är av samma kaliber. Slutligen hittade jag stycket Ending - på en Oscar "For Your Consideration" Promo CD. Finns visserligen på Ebay såg jag, men snubben ville ha $499.
Är jag en sådan person som betalar över 3650 kr för en skiva? Svar nej, inte med nuvarande ekonomi. Men oj, vad jag önskar jag kunde skrapa fram ett par laxar på en trisslott...
fredag, augusti 18, 2006
Mardrömmen - eller "var fan är akt 3?"
Det är sällan jag drömmer otäcka drömmar, men förra natten hände det.
Inte nog med att det var premiärdags på Offside, jag klantade mig också. När väl reklamfilmen var igång upptäckte jag att filmen var inte färdigspolad för visning. Lätt panik eftersom det tar ungefär 30-45 minuter att fixa till en film, nu hade jag bara 10. Hela filmen fanns på plats när jag började men efter ett tag försvann bit för bit av akt 3 mitt i filmen. Det slutade med att vi fick ställa in, för akt 3 fanns helt enkelt inte längre.
Där vaknade jag.
En vanlig Sverigepremiär är oftast inget att oroa sig för, men den här gången kom ett brev förra veckan från filmens regissör om lite att tänka på vad gäller bild och ljud. Det måste vara det som satt griller i huvudet på mig...
Och verklighetens premiär gick som förväntat bra. Så, nu hoppas jag kunna sova lugnt i natt istället.
Inte nog med att det var premiärdags på Offside, jag klantade mig också. När väl reklamfilmen var igång upptäckte jag att filmen var inte färdigspolad för visning. Lätt panik eftersom det tar ungefär 30-45 minuter att fixa till en film, nu hade jag bara 10. Hela filmen fanns på plats när jag började men efter ett tag försvann bit för bit av akt 3 mitt i filmen. Det slutade med att vi fick ställa in, för akt 3 fanns helt enkelt inte längre.
Där vaknade jag.
En vanlig Sverigepremiär är oftast inget att oroa sig för, men den här gången kom ett brev förra veckan från filmens regissör om lite att tänka på vad gäller bild och ljud. Det måste vara det som satt griller i huvudet på mig...
Och verklighetens premiär gick som förväntat bra. Så, nu hoppas jag kunna sova lugnt i natt istället.
tisdag, augusti 15, 2006
En grundkurs i (avancerad) panoramafotografering
Fotografering är kul. Jag vet inte om det är mitt fotointresse som fött filmintresset eller tvärtom, men det borde ju vara logiskt att de hänger ihop. Och när det kommer till fotografering finns det inget jag gillar mer än att skapa panoraman. Något tidskrävande visserligen, men ofta blir det spektakulära resultat.
Det var därför med ganska stort intresse som jag slog upp senaste numret av DigitalFoto, eftersom de skulle täcka ämnet panorama. Dock var de två artiklarna lite av en besvikelse eftersom de var riktigt grundläggande och använde en metodik som inte alls passar sig för t.ex. inomhuspanoraman. Så här är min alternativa grundkurs till (avancerad) panoramafotografering. Enjoy!
Utrustning
Grundutrustningen är ett gediget stativ eftersom varje delbild måste vara så skarp som möjligt. För att uppnå ett stort skärpedjup behöver vi en liten bländare, någonstans mellan f/16-f/20 eller högre. Slutartiden blir därav mellan 2,5 till 8 sekunder beroende på hur mycket ljus vi har tillgängligt.
Använd motljusskydd för att undanröja problem med lampor eller en lågt stående sol utanför bilden. Har du ett UV-filter monterat som yttre skydd på objektivet kan det vara lämpligt att ta av det när det förekommer starka ljuskällor som solen eller lampor, det bildas nämligen väldigt lätt flares mellan filtret och det yttre objektivglaset. Om du också har skarpa lampor som skiner direkt mot kameran uppstår också "ljusblommor" när bländaren är så liten som f/20. Prova därför ett par bilder tills du hittat en bländarinställning som är en kompromiss mellan stort skärpedjup och så små ljusblommor som möjligt. Men ibland kan även dessa ljusblommor vara dekoraktiva och efterlikna en stjärnhimmel om man så vill. Experimentera gärna här.
Om man bara fotograferar utomhus eller med en brännvidd på 35-40mm eller mer lär man sällan ha problem med parallaxfel, men för inhomhusbruk eller med ett vidvinkelobjektiv (generellt sett under 35mm) bör man använda ett för ändamålet avsett panoramahuvud som eliminerar alla parallaxfel efter en noggrann inställning. Sådan utrustning är oftast ganska dyr och riktar sig också till dem som är seriöst intresserade av panoramafotografering och vill uppnå perfektion, så gott som varje gång.
Fotograferingen
För att få rätt exponering av bilderna riktar du kameran mot den ljusaste punkten. Om det är svårt att avgöra vilken det är, så ljusmät varje bild för sig med kameran ställd i bländarprioriteringsläget. Den bild som anges ha den kortaste exponeringstiden av kamerans TTL-ljusmätning är rätt plats att ljusmäta på. Om du skall ta ett 360-graders panorama ställer du nu in det manuella läget med aktuell bländare och exponeringstid. Om du bara skall ta ett par bilder för ett partiellt panorama kan du använda exponeringslåset istället. Har du spegellåsning är det också att föredra för att än mer reducera rörelseoskärpa. Helst skall du även använda fjärrutlösare men det är inte ett krav om du är lätt på handen.
Om du har en kamera med sensor i APS-C format (1.50:1) och fotograferar i porträttformat, som jag alltid gör, bör varje bild tas med 24 graders mellanrum. Detta ger en överlappning på ca 45-50% vilket i sin tur minimerar bildförlust senare, vilket jag beskriver längre ner.
Efterbehandling / Stitching
Nu börjar vi närma oss efterbehandlingen i datorn. Tidningen DigitalFoto nämner här att man inte bör använda en brännvidd under 35 mm för att undvika vidvinkelstörningar. Men vill man skapa detaljrika och realistiska QuickTimeVR-panoraman eller helt enkelt komma nära sitt fotoobjekt (som man oftast är inomhus) behöver man absolut använda sig av ett vidvinkelobjektiv, gärna ett i klassen supervidvinkel. Men så behöver man också ett mera avancerat program än Photoshop Merge/CS/Elements som tidningen använder sig av i sin artikel. Det finns ett antal program om är specialiserade på just detta med panoraman, t.ex. The Panorama Factory eller PTGui, båda rimligt prissatta.
Själv använder jag just Panorama Factory (sedermera förkortat PF) som utifrån objektivets brännvid konverterar bilderna till det mellanformat som syns här till höger. Det kan se lustigt ut men i icke-tekniska termer är bilden helt enkelt en beskrivning av hur den skulle ha sett ut om den var ritad på insidan av en cylinder, där hela cylindern är det kompletta panoramat. Och det är just detta hela panorama, eller den hela cylindern, vi vill åt. Denna process att skapa ett panorama kallas på engelska stitching.
Om vi tittar på exemplet med de förvrängda bilderna till höger ser vi också varför överlappningen behöver vara nära 50%. Ju mer vertikal upplösning vi vill ha på slutresultatet desto närmare "topparna" behöver varje bildskarv ligga. För ett 360-graders panorama behövs just 15 bilder för att nå detta mål. Har du en kamera med sensor i 4:3 format kan det behövas några fler. Experimentera fram till vad du behöver för din kamera.
Själva stitching-processen är den som är mest tidskrävande. Även om bilderna som i mitt fall är fotograferade med hjälp av ett korrekt inställt panoramahuvud är knepet här att använda sig av det halvautomatiska läget (semi-automatic under wizard-mode) i PF. Detta gör att man får placera ut kontrollpunkter på varje bildpar så programmet vet exakt hur bilderna hänger ihop. Detta är perfekt eftersom vi inte alltid kan kontrollera lutningen, trots noggranna förberedelser. Det räcker med så lite som 1-2 graders lutning för att det skall uppstå problem vid finjusteringen och resulterar i onödiga skuggor i överlappningsområdet.
När PF är färdig med sin genomgång och har skapat den färdiga bildfilen kan, och bör, du gå tillbaka till själva "rå"-panoramat och granska alla skarvar noga i 1:1 förstoring, för att se efter så finjusteringen inte har missat vissa detaljer. Det är mer regel än undantag att den gör så i områden som är helfärgade eller med upprepande texturer, som tapeter med mönster och kakelplattor t.ex.
Slutresultatet kommer att ha böjda linjer i ovan och underkant, och ju kortare brännvidd objektivet hade desto mera böjda linjer får vi. Detta är helt normalt då vi återskapat en bild där alla inbördes proportioner är korrekta, precis som om vi fotograferat direkt med ett fisheye-objektiv. Och för att återgå till cylindern: det ser nu ut precis som om bilden vore tryckt på insidan av sagda cylinder. Det är mycket riktigt precis så QuickTime-VR hanterar panoramat i visningsfönstret.
Din färdiga panoramabild kan som sagt exporteras till QuickTime-VR film eller beskådas som den är. PF erbjuder även en funktion för att beskära en del av ditt panorama tillbaka till en raktecknande bild, men tänk här på att behålla bilden relativt smal, eftersom de yttersta kanterna till höger och vänster blir oproportionerligt breda och ser oftast väldigt konstiga ut om man inte är van eller vet hur man skall tolka perspektivet.
Slutligen
Detta var en kortare inblick i min favoritsysselsättning gällande fotografering. Det är en dyr hobby (stativ 975 kr, panoramahuvud ca 3700 kr, programvara $69) men utrustningen är en engångskostnad. Och i gengäld ger den absolut unika bilder som aldrig slutar att fascinera mig.
Det var därför med ganska stort intresse som jag slog upp senaste numret av DigitalFoto, eftersom de skulle täcka ämnet panorama. Dock var de två artiklarna lite av en besvikelse eftersom de var riktigt grundläggande och använde en metodik som inte alls passar sig för t.ex. inomhuspanoraman. Så här är min alternativa grundkurs till (avancerad) panoramafotografering. Enjoy!
Utrustning
Grundutrustningen är ett gediget stativ eftersom varje delbild måste vara så skarp som möjligt. För att uppnå ett stort skärpedjup behöver vi en liten bländare, någonstans mellan f/16-f/20 eller högre. Slutartiden blir därav mellan 2,5 till 8 sekunder beroende på hur mycket ljus vi har tillgängligt.
Använd motljusskydd för att undanröja problem med lampor eller en lågt stående sol utanför bilden. Har du ett UV-filter monterat som yttre skydd på objektivet kan det vara lämpligt att ta av det när det förekommer starka ljuskällor som solen eller lampor, det bildas nämligen väldigt lätt flares mellan filtret och det yttre objektivglaset. Om du också har skarpa lampor som skiner direkt mot kameran uppstår också "ljusblommor" när bländaren är så liten som f/20. Prova därför ett par bilder tills du hittat en bländarinställning som är en kompromiss mellan stort skärpedjup och så små ljusblommor som möjligt. Men ibland kan även dessa ljusblommor vara dekoraktiva och efterlikna en stjärnhimmel om man så vill. Experimentera gärna här.
Om man bara fotograferar utomhus eller med en brännvidd på 35-40mm eller mer lär man sällan ha problem med parallaxfel, men för inhomhusbruk eller med ett vidvinkelobjektiv (generellt sett under 35mm) bör man använda ett för ändamålet avsett panoramahuvud som eliminerar alla parallaxfel efter en noggrann inställning. Sådan utrustning är oftast ganska dyr och riktar sig också till dem som är seriöst intresserade av panoramafotografering och vill uppnå perfektion, så gott som varje gång.Fotograferingen
För att få rätt exponering av bilderna riktar du kameran mot den ljusaste punkten. Om det är svårt att avgöra vilken det är, så ljusmät varje bild för sig med kameran ställd i bländarprioriteringsläget. Den bild som anges ha den kortaste exponeringstiden av kamerans TTL-ljusmätning är rätt plats att ljusmäta på. Om du skall ta ett 360-graders panorama ställer du nu in det manuella läget med aktuell bländare och exponeringstid. Om du bara skall ta ett par bilder för ett partiellt panorama kan du använda exponeringslåset istället. Har du spegellåsning är det också att föredra för att än mer reducera rörelseoskärpa. Helst skall du även använda fjärrutlösare men det är inte ett krav om du är lätt på handen.
Om du har en kamera med sensor i APS-C format (1.50:1) och fotograferar i porträttformat, som jag alltid gör, bör varje bild tas med 24 graders mellanrum. Detta ger en överlappning på ca 45-50% vilket i sin tur minimerar bildförlust senare, vilket jag beskriver längre ner.
Efterbehandling / Stitching
Nu börjar vi närma oss efterbehandlingen i datorn. Tidningen DigitalFoto nämner här att man inte bör använda en brännvidd under 35 mm för att undvika vidvinkelstörningar. Men vill man skapa detaljrika och realistiska QuickTimeVR-panoraman eller helt enkelt komma nära sitt fotoobjekt (som man oftast är inomhus) behöver man absolut använda sig av ett vidvinkelobjektiv, gärna ett i klassen supervidvinkel. Men så behöver man också ett mera avancerat program än Photoshop Merge/CS/Elements som tidningen använder sig av i sin artikel. Det finns ett antal program om är specialiserade på just detta med panoraman, t.ex. The Panorama Factory eller PTGui, båda rimligt prissatta.
Själv använder jag just Panorama Factory (sedermera förkortat PF) som utifrån objektivets brännvid konverterar bilderna till det mellanformat som syns här till höger. Det kan se lustigt ut men i icke-tekniska termer är bilden helt enkelt en beskrivning av hur den skulle ha sett ut om den var ritad på insidan av en cylinder, där hela cylindern är det kompletta panoramat. Och det är just detta hela panorama, eller den hela cylindern, vi vill åt. Denna process att skapa ett panorama kallas på engelska stitching.Om vi tittar på exemplet med de förvrängda bilderna till höger ser vi också varför överlappningen behöver vara nära 50%. Ju mer vertikal upplösning vi vill ha på slutresultatet desto närmare "topparna" behöver varje bildskarv ligga. För ett 360-graders panorama behövs just 15 bilder för att nå detta mål. Har du en kamera med sensor i 4:3 format kan det behövas några fler. Experimentera fram till vad du behöver för din kamera.
Själva stitching-processen är den som är mest tidskrävande. Även om bilderna som i mitt fall är fotograferade med hjälp av ett korrekt inställt panoramahuvud är knepet här att använda sig av det halvautomatiska läget (semi-automatic under wizard-mode) i PF. Detta gör att man får placera ut kontrollpunkter på varje bildpar så programmet vet exakt hur bilderna hänger ihop. Detta är perfekt eftersom vi inte alltid kan kontrollera lutningen, trots noggranna förberedelser. Det räcker med så lite som 1-2 graders lutning för att det skall uppstå problem vid finjusteringen och resulterar i onödiga skuggor i överlappningsområdet.
När PF är färdig med sin genomgång och har skapat den färdiga bildfilen kan, och bör, du gå tillbaka till själva "rå"-panoramat och granska alla skarvar noga i 1:1 förstoring, för att se efter så finjusteringen inte har missat vissa detaljer. Det är mer regel än undantag att den gör så i områden som är helfärgade eller med upprepande texturer, som tapeter med mönster och kakelplattor t.ex.
Slutresultatet kommer att ha böjda linjer i ovan och underkant, och ju kortare brännvidd objektivet hade desto mera böjda linjer får vi. Detta är helt normalt då vi återskapat en bild där alla inbördes proportioner är korrekta, precis som om vi fotograferat direkt med ett fisheye-objektiv. Och för att återgå till cylindern: det ser nu ut precis som om bilden vore tryckt på insidan av sagda cylinder. Det är mycket riktigt precis så QuickTime-VR hanterar panoramat i visningsfönstret.Din färdiga panoramabild kan som sagt exporteras till QuickTime-VR film eller beskådas som den är. PF erbjuder även en funktion för att beskära en del av ditt panorama tillbaka till en raktecknande bild, men tänk här på att behålla bilden relativt smal, eftersom de yttersta kanterna till höger och vänster blir oproportionerligt breda och ser oftast väldigt konstiga ut om man inte är van eller vet hur man skall tolka perspektivet.
Slutligen
Detta var en kortare inblick i min favoritsysselsättning gällande fotografering. Det är en dyr hobby (stativ 975 kr, panoramahuvud ca 3700 kr, programvara $69) men utrustningen är en engångskostnad. Och i gengäld ger den absolut unika bilder som aldrig slutar att fascinera mig.
söndag, augusti 13, 2006
Varför så bråttom?
I dessa hektiska tidevarv uppmanas vi ofta att stressa mindre, vilket ju är helt rätt. Något som en vanlig biopublik borde ta till sig. För sällan är det mera stressigt än när filmen är "slut". Eftertexterna måste fan vara giftiga eller något för ut skall man fortare än kvickt, tydligen.
Det kanske kommer som en nyhet för er, men dessa texter bits inte. Och jag borde veta med drygt 3200 föreställningar under bältet. Tvärt om kan många filmer bjuda på något extra, som Pirates of the Caribbean: Död mans kista. Tji fick ni som sprang ut. Och många gånger bjuds på extremt bra musik, som t.ex. i Inside Man och Bourne Identity / Bourne Supremacy, där det visuella hjälper till att spegla musiken samt skapar en stunds avkoppling efter filmernas spännande berättelser.
Själv ser jag alltid hela filmer, inklusive eftertexterna. Även hemma på dvd. Dessutom är ett av mina trevligaste biominnen den gången jag gick iväg och såg Apocalypse Now Redux. Det faktum att inte en kotte i publiken reste sig förrän ridån drogs efter 3 timmar, 22 minuter och 13 sekunder - vilket är filmens kompletta speltid - bara förhöjde känslan av storhet och beundran för det absoluta mästerverk filmen faktiskt är.
Det kanske kommer som en nyhet för er, men dessa texter bits inte. Och jag borde veta med drygt 3200 föreställningar under bältet. Tvärt om kan många filmer bjuda på något extra, som Pirates of the Caribbean: Död mans kista. Tji fick ni som sprang ut. Och många gånger bjuds på extremt bra musik, som t.ex. i Inside Man och Bourne Identity / Bourne Supremacy, där det visuella hjälper till att spegla musiken samt skapar en stunds avkoppling efter filmernas spännande berättelser.
Själv ser jag alltid hela filmer, inklusive eftertexterna. Även hemma på dvd. Dessutom är ett av mina trevligaste biominnen den gången jag gick iväg och såg Apocalypse Now Redux. Det faktum att inte en kotte i publiken reste sig förrän ridån drogs efter 3 timmar, 22 minuter och 13 sekunder - vilket är filmens kompletta speltid - bara förhöjde känslan av storhet och beundran för det absoluta mästerverk filmen faktiskt är.
lördag, augusti 12, 2006
Skräckfilmsscenario för 2000-talet
Baserad på en verklig händelse, givetvis...
Tänk er ett tonårsrum med datorn mitt i blickfånget, endast skärmens blåa sken lyser upp rummet. Killen som bor här sätter sig ner och ska logga in för att läsa sin epost. Men skärmen blir bara vit. Inga email kommer in och befintliga brev är tomma. "Korrupt Index-fil" kommer upp i en illavarslande dialogruta. Snabba klipp på frenetiska fingrar på tangentbordet och vilda musmanövrar. Klipp till tidningsrubriker dagen efter, något om mordturné, blodiga tillhyggen och tillfällig sinnesförvirring.
Sedan kan vi ju tänka oss fortsättningen. Fler epostkonton blir mystiskt drabbade, hårddiskar kraschar, mobiltelefoner exploderar. Till och med den pålitliga faxen blir mordisk och käkar upp slipsen på folk. De som drabbats blir mordiska zombier, panik på gatorna, domedagsprofetior dyker som som svampar ur jorden. Allt hopp står till en liten skara nördar som på sedvanligt Hollywood-vis har alla odds emot sig men lyckas (med endast lite manfall på vägen) återställa vardagen med lite hackande, scripts och teknisk mumbo-jumbo. Allt kan förklaras med:
Öhm... eller kanske inte.
Dock upplevde jag en rätt skrämmande stund framför dator idag när ett av mina epostkonton inte ville ladda som vanligt. Alla brev var tomma och jag kunde heller inte få fram något som helst innehåll från dem. En epostlista med 1,5 års brevväxlning låg med i det här kontot. Paniken började komma krypandes, det skall erkännas. Men det hela löste sig efter lite googlande och orsaken var just ett korrupt index. Efter en total backup på alla mail, raderades indexet och en omstart av epostklienten gjorde susen (efter en stund, det var rätt många mail den fick indexera om).
Därav föddes den lilla filmpitchen ovan. Vad händer med oss om all härlig och "livsnödvändig" IT lägger av?
Tänk er ett tonårsrum med datorn mitt i blickfånget, endast skärmens blåa sken lyser upp rummet. Killen som bor här sätter sig ner och ska logga in för att läsa sin epost. Men skärmen blir bara vit. Inga email kommer in och befintliga brev är tomma. "Korrupt Index-fil" kommer upp i en illavarslande dialogruta. Snabba klipp på frenetiska fingrar på tangentbordet och vilda musmanövrar. Klipp till tidningsrubriker dagen efter, något om mordturné, blodiga tillhyggen och tillfällig sinnesförvirring.
Sedan kan vi ju tänka oss fortsättningen. Fler epostkonton blir mystiskt drabbade, hårddiskar kraschar, mobiltelefoner exploderar. Till och med den pålitliga faxen blir mordisk och käkar upp slipsen på folk. De som drabbats blir mordiska zombier, panik på gatorna, domedagsprofetior dyker som som svampar ur jorden. Allt hopp står till en liten skara nördar som på sedvanligt Hollywood-vis har alla odds emot sig men lyckas (med endast lite manfall på vägen) återställa vardagen med lite hackande, scripts och teknisk mumbo-jumbo. Allt kan förklaras med:
- En Y2.5K-bugg som ingen tänkt på tidigare
- Den onde doktor Bertil Grind som önskar sig världsherravälde genom att i hemlighet kontrollera all IT eller...
- En Aztekisk gud blir pissed off när hans namn används som titel på ett Open Source-program och återvänder som poltergeist.
Öhm... eller kanske inte.
Dock upplevde jag en rätt skrämmande stund framför dator idag när ett av mina epostkonton inte ville ladda som vanligt. Alla brev var tomma och jag kunde heller inte få fram något som helst innehåll från dem. En epostlista med 1,5 års brevväxlning låg med i det här kontot. Paniken började komma krypandes, det skall erkännas. Men det hela löste sig efter lite googlande och orsaken var just ett korrupt index. Efter en total backup på alla mail, raderades indexet och en omstart av epostklienten gjorde susen (efter en stund, det var rätt många mail den fick indexera om).
Därav föddes den lilla filmpitchen ovan. Vad händer med oss om all härlig och "livsnödvändig" IT lägger av?
fredag, augusti 11, 2006
Celebert besök
Usch, nu jag känner mig nästan som värsta skvallerjournalisten som skriver för Aftonblaskan eller Hänt i häcken... men det är inte ofta man träffar på kändisar - om man nu inte bor i t.ex. Stockholm. Men som sagt, det händer.
För ett par år sedan besökte Jan Troell bion för två specialvisningar av hans 92,8 MHz - drömmar i söder, vilket på det hela taget var en kul upplevelse, men den var planerad och vi visste när/var/hur på förhand. Men idag så dök ingen mindre än Povel Ramel upp oanmäld som vanlig besökare för att se en film. Utav respekt för hans privatliv, jag har hört att han ogillar att bli igenkänd, så tänker jag inte ens berätta vilken film han såg. Allt jag hoppas är att han, liksom resten av pubilken, uppskattade föreställningen. Den gick lika felfritt av stapeln som jag hade förväntat mig.
För ett par år sedan besökte Jan Troell bion för två specialvisningar av hans 92,8 MHz - drömmar i söder, vilket på det hela taget var en kul upplevelse, men den var planerad och vi visste när/var/hur på förhand. Men idag så dök ingen mindre än Povel Ramel upp oanmäld som vanlig besökare för att se en film. Utav respekt för hans privatliv, jag har hört att han ogillar att bli igenkänd, så tänker jag inte ens berätta vilken film han såg. Allt jag hoppas är att han, liksom resten av pubilken, uppskattade föreställningen. Den gick lika felfritt av stapeln som jag hade förväntat mig.
onsdag, augusti 09, 2006
Uppdrag: fotodokumentation
Så var det dags igen. De bilder jag har av min arbetsplats är i dagsläget drygt två år gamla. De enda nya bilder som blev tagna under tiden var av reklammaterial värt att dokumentera - filmbolagen och deras reklambyråer är rätt fiffiga på att skapa iögonfallande reklam att placera i foajéer.
Under tiden har jag dessutom bytt digitalkamera, från en liten kompakt sak till en systemkamera modell mycket bättre, dessutom med objektiv i absolut proffsklass. Den tekniska kvaliteten på bilderna skall alltså bli avsevärt mycket bättre, åtminstone i mina original. Förminskade versioner för Internet lär inte bli så mycket bättre dock.
Egentligen är det ett ganska lätt uppdrag, kameran står på stativ och jag fotograferar under dagtid då ingen annan är där. Men här kommer en liten joker in i leken - ljuset. På få andra platser finns så mycket blandad ljussättning. Vi pratar glödlampor, lysrör och i foajén även solljus. Vitbalansen är därefter all over the place. Det blir bara till att fotografera i RAW-format så jag har en chans att justera bilderna i efterhand i stället. Men nu pratar vi inte om ett tiotal bilder, utan faktiskt hundratals. Tidsödande är bara förnamnet.
Nåväl, jag ser dock fram emot slutresultatet som inte bara kommer att innebära en komplett dokumentation utan även ett stort antal panoraman, både partiella och hela 360-graders QuickTime-VR filmer.
Under tiden har jag dessutom bytt digitalkamera, från en liten kompakt sak till en systemkamera modell mycket bättre, dessutom med objektiv i absolut proffsklass. Den tekniska kvaliteten på bilderna skall alltså bli avsevärt mycket bättre, åtminstone i mina original. Förminskade versioner för Internet lär inte bli så mycket bättre dock.
Egentligen är det ett ganska lätt uppdrag, kameran står på stativ och jag fotograferar under dagtid då ingen annan är där. Men här kommer en liten joker in i leken - ljuset. På få andra platser finns så mycket blandad ljussättning. Vi pratar glödlampor, lysrör och i foajén även solljus. Vitbalansen är därefter all over the place. Det blir bara till att fotografera i RAW-format så jag har en chans att justera bilderna i efterhand i stället. Men nu pratar vi inte om ett tiotal bilder, utan faktiskt hundratals. Tidsödande är bara förnamnet.
Nåväl, jag ser dock fram emot slutresultatet som inte bara kommer att innebära en komplett dokumentation utan även ett stort antal panoraman, både partiella och hela 360-graders QuickTime-VR filmer.
lördag, augusti 05, 2006
Upphittat
Nu när matinésäsongen har startat så får "hittegodsavdelningen" fullt upp på en gång.
Plånböcker, mobiltelefoner, bil- och husnycklar, kepsar, tändare, ficklampor och ibland även leksaker. Under de kalla månaderna hittas regelbundet mössor, vantar och halsdukar utöver alla andra mobiltelefoner, plånböcker o.s.v.
"Städpengar" är också ganska vanligt, enkronor och femmor vanligast, men det har hänt att tjugor och t.o.m. en hundralapp hittats nerkörd i en biofåtölj.
Så, ett vänligt tips: Det är lätt hänt att du tappar din mobil eller plånbok efter ett biobesök. Eftertexter är inte giftiga och bits heller inte. Stanna gärna kvar lite och kolla alla dina fickor för att se att du har allt med dig. Har du tappat något, fråga gärna personalen om hjälp, de kan tända upp ljuset helt eller ta fram en ficklampa (på alla service-minded biografer, vilket jag personligen hoppas de flesta är).
Plånböcker, mobiltelefoner, bil- och husnycklar, kepsar, tändare, ficklampor och ibland även leksaker. Under de kalla månaderna hittas regelbundet mössor, vantar och halsdukar utöver alla andra mobiltelefoner, plånböcker o.s.v.
"Städpengar" är också ganska vanligt, enkronor och femmor vanligast, men det har hänt att tjugor och t.o.m. en hundralapp hittats nerkörd i en biofåtölj.
Så, ett vänligt tips: Det är lätt hänt att du tappar din mobil eller plånbok efter ett biobesök. Eftertexter är inte giftiga och bits heller inte. Stanna gärna kvar lite och kolla alla dina fickor för att se att du har allt med dig. Har du tappat något, fråga gärna personalen om hjälp, de kan tända upp ljuset helt eller ta fram en ficklampa (på alla service-minded biografer, vilket jag personligen hoppas de flesta är).
Zimmer dundrar på
Nu när jag kunnat lyssna in Hans Zimmers musik till sommarens braksuccé utan andra störiga ljudeffekter, står det klart att herr Zimmer gjort sitt bästa jobb sedan The Ring.Dynamiken i hans actionstycken är enorm. Det går från tysta slingor på orgel och klockspel till mastiga ljudmattor på en femöring. Något som också är kännetecknande för hans musik är den ständigt stegrande känslan av intensitet. Om, och om igen byggs musiken upp och den geniala variationen av slagverk och blåsinstrument gör mer för ljudtrycket än vad mixerbordet har gjort. Finalen på dessa stycken kan vara nästan öronbedövande, om man nu råkar ställa volymen lite för högt initialt.
I musiken till Pirates of the Caribbean: Död mans kista kan man ana den storslagenhet och själ som Gladiator hade, men med en tvist. Dels har Zimmer använt sig av kollegan Klaus Badelts teman från den första filmen, givetvis. Men så har han skapat en värdig motpol till detta huvudtema i musiken till The Kraken och Davy Jones. Det speciella med detta är att temat till stor del bygger på en mastig kyrkoorgel. Ironiskt nog går då tankarna till en annan Disneyattraktion, nämligen Phantom Manor på Disneyland Paris, som ingen mindre än John Debney fick skriva musiken till. Debney drog även där fram en enorm orgel för sin version av huset med de 999 spökena. Och som vi alla vet är ju Pirates of the Caribbean-filmerna baserad på attraktionen med samma namn från Disneyland-parkerna.
Men åter till Pirates 2 soundtracket. Intressant att notera är också att musiken är minst lika extrem i ren och skär energimängd som Zimmers tidigare musik till King Arthur. Det som skiljer dem åt är mängden finurlighet. Där Arhtur omgärdas av en aura av actionbetonad slagverksorgasm med endast ett tema (visserligen välspelat och emotionellt) har Pirates 2 en större mängd teman att tillgå. Det blir helt enkelt mera invecklat och därmed en roligare lyssning, framför allt när vi går in på detaljer där Davy Jones-temat är tudelat, ett tyst parti på klockspel och samma slinga för full orkester och orgel. Bara denna musikaliska spegling gör hela skivan köpvärd, och Davy Jones-spåret är ny personlig favorit i CD-spelaren.
fredag, augusti 04, 2006
Livets små glädjeämnen
Alla har vi väl våra små stunder när vi myser lite extra.
För mig kan det räcka med att stå längst bak i salongen och lyssna in förtexterna på t.ex. Superman Returns. Att höra den fina kanalseparationen när planeten Krypton exploderar och känna bastrycket som får dörren bakom mig att vibrera smått. Därpå går huvudtemat till Superman igång - John Williams makalöst bra fanfarliknande musikaliska presentation av superhjälten - på relativt hög, men ändock behaglig, volym i Dolby SR.
Ja, då mår jag bra.
För mig kan det räcka med att stå längst bak i salongen och lyssna in förtexterna på t.ex. Superman Returns. Att höra den fina kanalseparationen när planeten Krypton exploderar och känna bastrycket som får dörren bakom mig att vibrera smått. Därpå går huvudtemat till Superman igång - John Williams makalöst bra fanfarliknande musikaliska presentation av superhjälten - på relativt hög, men ändock behaglig, volym i Dolby SR.
Ja, då mår jag bra.
onsdag, augusti 02, 2006
Åskan går...
22:05 gick jag hem från bion ikväll. Då hade det precis börjat regna så smått. Hinner gå en liten bit innan jag inser att ett helt otroligt åskoväder är på väg in över Skåne. Lika vackert som skådespelet uppe i molnen är, lika skrämmande är det när man är ensam ute i natten och försöker hinna hem till fots.
Bara att hålla datorn avstängd till det passerat... och så kommer ett ännu jäkligare oväder in från havet bara två timmar senare. Och hemsidan till bion fick vänta lite på sin uppdatering tills man vågade slå på datorn igen, någon gång efter 2-tiden. Då hade det lugnat ner sig något. Blixtradarbilden ovan visar hur det dåg såg ut över Skåne. Och jag bor i den nedre delen av den innersta röda cirkeln, mitt i smeten alltså.
Bilden är tagen från Blixtvarning.se, en alldeles underbart cool tjänst i sådana här dagar.
tisdag, augusti 01, 2006
Effektivitetshöjande medel
Ny månad, nya tider och stundande förändringar.
Sitter och kodar XHTML, CSS och JavaScript så här långt in på småtimmarna. Lika kul som det är att se en både snygg och praktisk meny till en hemsida ta form, lika långtråkigt är det att jaga fel i koden när sådana väl dyker upp. Kaffe är inte att tänka på (jag vill gärna somna innan kl. 11:00 imorgon), så därför tar jag hjälp av ett annat stimuli - filmmusik.
Normalt sett struntar jag fullständigt i skivbolagens Inspired by-skräp med massa popartister vars låtar kan höras i bakgrunden under fem sekunder i någon liten, fullständigt ointressant scen, om ens det. Nej, jag lyssnar nästan uteslutande på musiken som specalskrevs till filmen, av giganter som John Williams, Jerry Goldsmith, James Horner, Hans Zimmer och liknande.
De få undantagen i skivsamlingen på detta tema är när filmen i fråga är hårt integrerad med på förhand producerad musik. Så nu har jag nyss avslutat en oavbruten lyssning (76 minuter) på Saturday Night Fever och diggat loss till Bee Gees och ett antal andra discohöjdpunkter.
Och jag fick gjort en hel del under den tiden, faktiskt. 70-tals beats är bra för effektiviteten tydligen.
Sitter och kodar XHTML, CSS och JavaScript så här långt in på småtimmarna. Lika kul som det är att se en både snygg och praktisk meny till en hemsida ta form, lika långtråkigt är det att jaga fel i koden när sådana väl dyker upp. Kaffe är inte att tänka på (jag vill gärna somna innan kl. 11:00 imorgon), så därför tar jag hjälp av ett annat stimuli - filmmusik.
Normalt sett struntar jag fullständigt i skivbolagens Inspired by-skräp med massa popartister vars låtar kan höras i bakgrunden under fem sekunder i någon liten, fullständigt ointressant scen, om ens det. Nej, jag lyssnar nästan uteslutande på musiken som specalskrevs till filmen, av giganter som John Williams, Jerry Goldsmith, James Horner, Hans Zimmer och liknande.
De få undantagen i skivsamlingen på detta tema är när filmen i fråga är hårt integrerad med på förhand producerad musik. Så nu har jag nyss avslutat en oavbruten lyssning (76 minuter) på Saturday Night Fever och diggat loss till Bee Gees och ett antal andra discohöjdpunkter.
Och jag fick gjort en hel del under den tiden, faktiskt. 70-tals beats är bra för effektiviteten tydligen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)