Dagen har varit en intressant sådan, eftersom jag uppdagade att det fanns en svag tendens till missljud fortfarnade, men bara på vissa kopior. Men som sådant är det ju oacceptabelt med brum som ackompanjemang i en stilla scen där Drotting Elisabeth och Tony Blair pratar med varandra i The Queen.
Sagt och gjort, det var bara att ringa serviceteknikern som slussade vidare ärendet till chefen som i sin tur slussade vidare mig till en tekniker som satt på verkstaden och kunde titta på en annan ljudläsare som guide. Men ibland känns det som jag kör film på reliker, för det var uppenbart att ljudläsarna av idag ser lite annorlunda ut än mina gör, som är tio år gamla. Efter en halvtimme på telefon fick vi ta en paus.
För det behövde jag verkligen, jag hade lossat på två skruvar som... *hrm* jag inte skulle ha lossat, typ. Hela den lilla armen med den ljuskänsliga cellen längst ut var, liksom... lös. Oops!
Men det var bara att rikta tillbaka armen mot lasern, placera den på rätt avstånd från filmplanet och skruva åt. Ordentligt. Och hoppas på det bästa. Men då vill man verkligen inte höra ett svagt gnissel när man vrider på valsen bredvid...
Men slutligen lyckades jag hitta rätt skruvar att lossa på och kunde justera ljudläsaren till ett bättre läge med hjälp av en s.k. Buzz-track testfilm. Så nu ligger den inte längre och läser perforeringen även på de lite knepigare kopiorna. Äntligen. Efter att ha provkört en akt ur The Queen och slutligen även lyssnat otroligt kritiskt på kvällens två ordinarie föreställningar så låter det precis som det ska göra. Tack och lov.
Erfarenhet är bra, men just i den stunden då jag råkat lossa på cellen så riktigt såg jag dollartecken svischa förbi i vad det skulle kosta med inställda föreställningar nytt besök av tekniker. Så efter dagens pers behöver jag lite vila, och det skall det bli med lite 15/70mm film i Köpenhamn imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar