Så, då kan jag mycket väl redan ha sett den, årets bästa film. Även om den kom förra året.
Filmen handlar om Alex som ska köra från Timmins till Winnipeg, Kanada. Han tar motvilligt upp Vivienne som behöver lift en bit på vägen. Men precis då han börjat fatta tycke för den unga och livskraftiga kvinnan omkommer hon i en kraftig kollision med en lastbil. Alex som känner sig skyldig för det inträffade, trots att han inte är det, väljer att söka upp Viviennes mor Linda för att överlämna en present hon som hon annars skulle fått av Vivienne. Men Linda är autistisk och hanterar sin sorg på ett helt unikt sätt, samtidigt som Alex bryskt inser vad det är att leva ihop med en autistisk person, även om det bara blir under veckan fram till begravningen.
Det här var något helt enastående, vilken otrolig överraskning. En riktigt snyggt uppbyggd film, i mycket lugnt och behagligt tempo med enormt utrymme för skådespelarna att berätta sina historier på. Och för att inte säga vilken fantastisk rollprestation Sigorney Weaver gör som autistisk. Hon inte bara spelade, hon formligen strålade ut som Linda.
Som alltid med smal film som fått rulla länge innan den når den egna duken, så var kopian inte helt i topptrim. Men det var inte långt ifrån. Några skarvar för mycket under första akten det var allt. Men vilket ytterst udda ljudspår, förutom vissa effekter i inledningen så var det extremt tyst, och för att över huvudtaget få dialogen att höras fick jag dra upp volymen mycket långt över det normala.
Snabbspola ett par veckor från det att jag körde filmen (och skrev texten ovan)...
Och nu så sitter jag med filmen på dvd och sliter med att få till en recension av densamma. Frågan är om inte detta blir min första 10/10 poängare nu när jag fått se om filmen, den har all potential att bli det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar