Imse vimse spindel...

Som jag nämnde i en kommentar till förra inlägget, så har vi inte en, utan tre "spindlar", centrumenheter eller brains (som de nu kallas på engelska).



Samtliga nu rengjorda ordentligt.

En bil kommer lastad med...

...lite akustikplattor:



samt en styck Kinoton ST-200, eller mer känd som non-rewind stolpe:



Spindeln ligger i tryggt förvar i maskinrummet...



...samt tallrikarna.



Installation om cirkus tre veckor.

Ursäkta röran, vi bygger om! - Dag 8

...eller kanske inte just dag åtta men någon ordning måste man ju ha bland inläggen här.

Det går framåt, om än lite trögt emellanåt. Nu har man i alla fall öppnat upp det som ska bli nya ingången till salong 1.


Nu fattas bara att flytta typ all ström till maskinrummet liiiite åt sidan så ska man nog kunna passera här också.

En liten detalj är ju att i och med att det är öppet på det här viset ut till foajén så läcker ju ljud igenom som ett såll. Så under filmen gäller det att vara lite tystare än vanligt, och samtidigt är det rätt underhållande att höra filmen ut i foajén. Av någon anledning går basen rakt ut i bygget, och har man dörrarna öppna till salongen så får man just en basresonans i kassan. Så det var rätt lustigt att sitta och slösurfa sent på kvällen tillammans med basgången från diverse kossor som dundrade loss på duken där inne i Australia.


Snart dags för dörren att prydas med något i stil med "Maskinrum - endast behörig personal".





Det märks att nödutgången inte besöks ofta, av någon...


Och slutligen så har man påbörjat arbetet med att fixa till området kring nya kassan. Alltid något.

Improvisation

Vad händer om man har två tre-timmarsfilmer (eller ja, de är egentligen 2:45 respektive 2:47 långa) med föreställningsstart tre timmar isär?

Jo, det kör i hop sig. Den här gången har jag inte orkat klaga på filmsättningen, men det är lite tråkigt i och med ombyggnaden att kunder får vänta i den just nu väldigt ogästvänliga foajén på insläppet. I onsdags så tog jag av sista hjulet av Australia från projektor 1 ungefär 45 sekunder innan jag skulle starta reklamen till Benjamin Buttons otroliga liv. Det blir ju så när reklamen äter upp en hel del av bufferten emellan filmerna.

Så i torsdags valde jag - eftersom vi var två maskinister just i överlappet mellan föreställningarna - att göra en improviserad "exit music". Jag lät helt enkelt Australia rulla klart med stängd ridå och stängt ljus, men ljudet på. Så de sista minuterna av eftertexterna kunde nästa filmpublik avlyssna i lugn och ro istället för att stå och vänta i en kall, betongdoftande låda. Och strax efter att jag skiftat ur maskinen manuellt, så startade jag reklamen till nästa föreställning.

Och för de som inte har det historiska perspektivet: Exit Music är musik som helt enkelt spelas efter det att man dragit ridån efter eftertexterna om filmen nu ens hade det. Musiken fanns oftast bara på de riktigt stora Road-Show-filmerna, som Oliver! och dylikt. Som namnet antyder var det musik att vandra ut från salongen till. I fallet Oliver! är låten faktiskt en instrumental version av musikalnumret Be back soon! från samma film.

Men jag har faktiskt haft moderna filmer som haft mer musik än text, den danska Bornholms Stemme. Och jag kan även komma ihåg en svensk film, vars namn nu undflyr mig. Nåja, seden är inte helt död. Om inte annat så får man improvisera fram den helt enkelt.

Ursäkta röran, vi bygger om! - Dag 7

Förrådsutrymmet är mera färdigt idag än det var igår. Trevligt.


Den forna entrén är nu helt igensatt.


Det är här, längst in i mörkret som nya ingången till salong 1 ska byggas. Historiskt är det eftersom teglet de river i här är faktiskt del av den gamla bakersta, välvda, salongsväggen. Till råga på allt är ju det en bärande vägg så att man måste...


...sätta in lite stödbalkar så småningom.

Ursäkta röran, vi bygger om! - Dag 6

Den här dagen markerade slutet för en era. Ända sedan Grand öppnade 1937 har samma portal i en vägg fungerat som in- och utgång, och fram till förra ombyggnaden 1996 så var det helt enkelt biografens huvudingång. Mot gatan fanns en passage in från trottoaren vilken ledde fram till dörren som i ovan bild nu är igensatt. Tanken svindlar på hur många miljoner besökare som gått igenom här genom alla dessa 72 år.




Eftersom den andra passagen in i foajén nu är enda in- och utgång så får vi "guida" besökarna rätt en tid framåt. Inom kort ska pilen på skylt nummer två ändra till att peka åt vänster istället.


Och i taket dyker det upp mer och mer roliga detaljer... ser t.ex. inte de här kablarna ut som en facehugger som kommer krypandes?

Men annars går här rätt mycket viktiga kablar också. Förutom belysning går här nätverkskabeln till maskinrummet i vilken all reklamfilm passerar till servern. Även vårt interna nätverk rymms i härvan.


I övrigt så påbörjades arbetet på hörnan där vår kassa ska hamna. Och först ut var stommen till ett förråd. En nyhet för mig. Och lite illa då det hamnar precis framför skyltfönstret. Men det ska nog gå att samordna skyltning med hämtning av fler popcornbägare... typ.


Och slutligen fick jag sätta dit lite lampor som jag tidigare haft i taket där hemma, sedermera förpassade till skyltfönstret för att lysa på vår gamla projektor. Och nu står de och lyser upp ett annars helt beckmörkt hörn av foajén sent på kvällen när sista filmen rullar.

Ursäkta röran, vi bygger om! - Dag 5

Det har varit lite lugnt ett tag, eftersom man väntar på att ventilationen ska rivas ut. Det skulle varit gjort redan förra fredagen. Lätt irriterande. Och vår nya kassadisk är heller inte helt hundra än, ritningen alltså.

Men idag kom lite temporär plast upp, för att skärma av ordentligt inför nästa vecka som kommer innebära lite rejäla ingrepp i en annars bärande vägg. Spännande.

Splice me up...

Igår hade jag kul med första nya filmen sedan veckan innan jul. Nu är det Benjamin Buttons otroliga liv som gästar maskinrummet. Men det var då helt otroligt vad kopian var proppfull med dessa förhatliga små cementskarvar.

Normalt brukar jag hitta och ta bort 1-3 stycken i en vanlig kopia, om ens det. Och längden spelar inte roll, jag hittade faktiskt inga cementskarvar i Australia. Men i Benjamin saxade jag bort hela åtta skarvar!



Varför jag gnäller är följande: Jag kör analogt ljud, Dolby SR för att vara exakt. Och en liten cementskarv är som synes på bilden ett kort avbrott i ljudspåret vilket yttrar sig som en ljudlig smäll. Och dessutom ser det för jävligt ut på duken också när en fet vit/grön linje blinkar förbi i en 1/24 sekund. Således gick tejpskarvaren varm igår.

Det är verkligen som P.T. Anderson har sagt, vi maskinister har verkligen "Final Cut" på filmerna ibland, speciellt när labben klantar sig...

Ursäkta röran, vi bygger om! - Dag 3 + 4

Städskrubben har nu flyttat in i en av de gamla herr-toaletterna. Och ska så förbli där, en ändring av planerna. Den passade ju helt utmärkt där.


Lamporna börjar plockas ner...


Och av garderoben återstår bara ett spöke...




Och dagen därpå försvann nästan all belysning. Spooky...


Tro det eller ej, men här ska nya ingången till salong 1 placeras. På andra sidan finns en nödutgång som blir huvudingång sen. Och lite el och vatten ska nog inte stoppa byggarna. Men vad som inte syns är strax utanför till höger, där går nämligen all el till maskinrummet. Även de till lamphusen (våra likriktare står i källaren nämligen).


Kontraster... men också rena rama lekplatsen. Numera kan man gå in till vänster i bild och komma ut genom den forna städsrkubben längst in i mörkret till höger. Gissa hur många varv jag gjorde igår under tristressen... många. Australia är en lååååång film.

Biomörkret expanderar ut i foajén...

Just nu är det mörkt. Ombyggnaden fortsätter med väggar och innertak som försvinner, städskrubbar som flyttar och idag även belysningen.

Så nu sitter jag här och har bara en ljusgrupp kvar, nämligen C. Och den täcker bara kassa och kiosk. Resten är ett ganska kompakt mörker. Tillsammans med det nu helt blottade betonggolvet och tillika taket skapar en spöklik känsla. Att det sedan rullar Maria Larssons eviga ögonblick där inne som vanligt är något man inte tänker på alls just nu.

Ursäkta röran, vi bygger om! - Dag 2

Dagen bjöd på Maria Larssons eviga ögonblick och Australia, samt dagen då innertaket delvis försvann...





Det som göms bakom innertak kommer fram vid renovering/ombyggnad... Liksom Royal i Malmö som nyligen hittade gamla saker bakom innertaket så har även vi guldkorn. Fast där de i Malmö hittade bions original surround-högtalare så hittade vi rester av hur foajén ursprungligen har sett ut.

Här synes t.ex. ett av två igensatta takfönster från den gamla foajén. Har ingen uppgift på när dessa fönster försvann.



Men det här är lite häftigare, här synes ritat i taket hur den gamla biljettkassan var svängd i kanten. Samt två fästen som den satt fast i. Dessa är från 1937, likaså ritningen.

Pressarna går varma...

Det här är stort. Inte minst av att komma till bion igår för att köra sista visningen av The Day The Earth Stood Still och mötas av stället redan halvt rivet som synes på bilderna från gårdagens post.

Pressen har inte legat på latsidan. Först kom en insändare Allehanda (den lokala tidningen) som lästes av Sydsvenskan, som i sin tur lästes av Allehanda och blev en ny artikel. Och det slutar inte där. Nej, Skånskan läser också andra tidningar och resultatet är ytterligare en artikel.

Ursäkta röran, vi bygger om!

Lätt antiklimax

Idag är det dagen O. Som i ombyggnad.

Så hur går det? Jo, hantverkarna var här i morse kl. 07:00. Men det var inte ritningen...

Man tar sig för pannan.

Årets första haveri

Sådärja... sex dagar in på det nya året och vad händer? Jo, en korkskiva väljer att ge upp och delar på sig under matinén.

Nu sitter den där för att skapa friktion så att filmhjulen inte snurrar för fort. Så den funktionen får återskapas genom att hålla emot med handen de första sekunderna när projektorn startar. Annars ska det rulla på.

Men jag blir inte kvitt känslan av att precis allt håller på att gå sönder överallt, bara man tittar nära nog...

Sedda biofilmer 2008

Dags för årets sammanställning av filmer sedda där de hör hemma, på bio. I år på en väldigt traditionell samling ställen: Grand, Trelleborg; Royal och Spegeln, Malmö; Imperial, Falkoner och Tycho Brahe planetariet, Köpenhamn. Nästa år hoppas jag kunna lägga till mer exotiska ställen som Göteborg och Alingsås...

1. Förtrollad


2. American Gangster


3. I Am Legend


4. Cloverfield - Årets aktivaste LFE-kanal?


5. National Treasure - Hemligheternas bok


6. Sweeney Todd: Demon Barber of Fleet Street - Inte en gång, utan två gånger!


7. Morgan Pålsson - Världsreporter


8. I 11:e timmen


9. Jumper


10. Rambo


11. Doctor Zhivago - Årets biohändelse! 70mm, kaffe i pausen etc.


12. 10.000 BC


13. Meet the Spartans - Ja, jag tog mig tid att se filmen, och den var inte alls så überkass som alla säger, dock låååångt ifrån ett mästerverk, ens i komedigenren


14. Spiderwick


15. 2001: A Space Odyssey - mer 70mm!


16. Baraka - Årets 70mm-film!


17. Titanic - Årtiondets mest emotsedda filmhändelse... Titanic på 70mm


18. Flyga drake


19. Blade Runner - The Final Cut - Årets 2K-film


20. Indiana Jones och kristalldödskallens rike


21. 21


22. Iron Man


23. The Happening


24. Sex and the City - Tillsammans med en som inte gillar "Chick Flicks"... hehe


25. Berättelsen om Narnia: Prins Caspian - En av årets besvikelser


26. What Happens in Vegas


27. Mamma Mia! - Årets musikal!


28. The Dark Knight


29. Wall·E - Årets FILM!


30. Arn - Riket vid vägens slut


31. Barnhemmet (El Orfanato)


32. Rejsen til Saturn - Animerat, på danska och i Danmarks bästa biosalong Imperial, Köpenhamn. Premiären kl. 12:00 - Årets komediupplevelse!


33. Eagle Eye


34. Rallybrudar - Årets mest intetsägande film


35. Hellboy: The Golden Army


36. Blue Planet - IMAX


37. Everest - IMAX


38. Mysteries of Egypt - IMAX


39. Grand Canyon - IMAX


40. Tropic Thunder


41. Max Payne


42. Låt den rätte komma in


43. Die Welle - Årets klassiker "in the making"


44. Quantum of Solace


45. Vi hade i alla fall tur med vädret - igen!


46. Twilight


47. The Day The Earth Stood Still


48. U23D - Årets andra 2K film... den här gången i 3D


49. Australia - Årets näst bästa film

Ännu mera trycksvärta (men kul sådan)

Från Sydsvenskans söndagsupplaga 2008-12-28.


Eller läs onlineversionen.

Min föreståndare tackade även för uppmärksamheten att han blev omnämnd. Det är nämligen bara jag och han som är certifierade maskinister här i staden (och endast jag som är aktiv).

Nu väntar vi bara på att alla håller vad de lovar så att det börjar den 7/1 som det är sagt.

För andra artiklar som bion varit med i så är det bara att klicka på etiketten "tidningsartikel" nedan för hela listan.

Replik på insändare

Det dök upp en insändare i lokaltidningen som klagade på att vi inte visat Maria Larssons eviga ögonblick i Trelleborg, trots att regissören Jan Troell bor i kommunen. "Respektlöst" kallar man det.

Saken är den att vi har försökt hela hösten att få tag på en kopia att visa, men något som inte framgår i svaret av vår filmsättare är hur SF Bio styrt och delvis förhindrat en tidigare visning av filmen. Den kopia vi ska visa i januari kommer från Göteborg, där den visas till och med torsdagen. Och vi ska visa den på fredag – dagen efter. Inte ens där den visats i fyra månader från premiären kan man släppa den ifrån sig en dag tidigare för smidigare transport.

Spegeln i Malmö som annars visar allt av den här typen av filmer fick inte Maria Larsson förren nio dagar efter Filmstaden. Jag har även hört att Jan Troell själv varit och bråkat med SF om kopiorna, uppenbarligen utan resultat. Och när vi nu fick möjlighet att visa filmen så var hela december fullbokad med andra filmer. Typiskt.

Jag läser i kommentarerna att det tas som argument att om en film visats i Skurup, Ystad och Kristianstad så är det en garant för att den skulle kunna visats i Trelleborg. Tvyärr är det inte så lätt, vilket icke insatta i branschen lätt missar. Av 35mm film görs en begränsad upplaga kopior, i Maria Larssons fall tror jag att det ligger på ca 13-15 kopior (kan ha fel). Mer än så är det dock inte. Förutom de största städerna går kopiorna i första hand till städer där tidigare filmer av samma typ går bäst. Ystad och Kristianstad har bättre publiksiffror överlag och därför kan de också få filmerna tidigare.

Ett annat alternativ hade varit att betala för att få en ny kopia hit, en kostnad som omedelbart måste spelas in på besöken, vilket i vårt fall skulle betyda ungefär 1590 betalande besökare till ordinarie pris. Och det är efter att filmhyra, SFI-avgift och momsen är betald, men utan att vare sig personal och lokalhyra får ett öre. Och så många besökare hade Maria Larsson aldrig fått, inte ens om den varit premiärfilm. Tvyärr.

I kommentarerna till insändaren framgår också tydligt att man tycker att vår programsättning är för pengafixerad och bara satsar på de "säkra korten". Tvyärr är det så eftersom det knappt går runt i övrigt. Utan de säkra korten blir det inga filmer alls. De smalare filmerna som en del efterfrågar går i jämförelse inte alls bra, trots att alla tror att de skulle göra det. Det är inte ens ett år sedan det senast var rejält nattsvart, och det var heller inte första gången bion var direkt hotad av för hög hyra/lågt besökarantal. Hyran ligger kvar på samma höga nivå, men besökarna är lite fler nu. Men kommer en ny svacka så är det kört. Igen.

Vi hade säkert kunnat göra något bra av Maria Larsson om vi fått filmen tidigare, eller någon annan bra smal film för den delen. Men när det på två veckor kommer totalt 43 besökare på Låt den rätte komma in och 1801 på Quantum of Solace talar det sitt tydliga språk. Den smalare filmen ska få plats, och vi kommer absolut inte ge upp och sluta visa den. Men så länge vi har en salong måste vi prioritera, och det är därför som vi så desperat behöver salong 2 nu. Vår Studio Grand-satsning ska få nystart i salong 2 när den blir klar nån gång nu till våren, och andra koncept som dag/senior/bebis-bio kan vi också börja prova.

Personligen gillar jag att köra även de udda filmerna som är bra, men bara drar 2-10 besök per föreställning. Men ekonomiskt är det en katastrof.

Nu snöar det i helvetet...

Det dök upp en oväntad överraskning i programsättningen för vecka 1 nästa år. Det står två salonger på Trelleborg. Den här så in i bomben försenade och nästan mytomspunna ombyggnaden verkar alltså vara på gång. Det har varit så många turer och så tyst i omgångar så att det i det längsta verkat helt hopplöst.

Och så kom programlistan för 2:e januari och framåt. Med ett högst oväntat livstecken, även om raderna nu inte räckte till för "ettan" utan filmerna bara spiller över på "tvåan" tillsvidare.

Men idag kom nästa lilla chock. Det finns ett datum för det också! 7:e Januari startar det.

Den som lever får se...

Underhållande underhåll

Av allt underhåll på projektorerna så tycker jag faktiskt mest om att putsa och feja med filmbanan. Vet inte varför men det ligger nog lite i naturen, det är ju rena rama byggsatsen att få ihop det igen. Dessutom är det i ärlighetens namn ett område jag är självlärd på, det var bara att prova sig fram med attityden "hur svårt kan det vara?". Inte speciellt svårt visade det sig ju...


Dessutom händer det ju så sällan, men ibland måste man ta sig en titt. Speciellt när man upptäcker att vissa kopior får problem med bildstilleståndet och hoppar okontrollerat. Vilket i sin tur beror på slitna spännband och/eller för lågt tryck i filmbanan. Och när det händer tar jag mig en titt. I det här fallet var projektor 2 ok, även om spännbanden var lätt slitna nederst. Så det blev en grundlig rengöring och finjustering av glasblocken istället.


Däremot så var innersta skenan i filmbanan rejält sliten som synes här. Måste nog kontakta tekniker och höra mig för hur det här ska hanteras. Ytskiktet är helt bortslipat på flera ställen (notera mönstret efter perforeringen på filmen).


Och slutligen finliret med att justera tillbaka glasblocken på rätt ställe. De innersta blocken sitter löst och har en fjäder på baksidan som trycker filmen mot de fasta blocken ytterst. För tätt och man sliter på filmen och för löst så styr man inte upp filmen ordentligt.

Här fungerar en bit av starten på Nordisk Film-logotypen från Twilight som guide som man kan testa på (och de får skylla sig själva om de lämnar kvar just den biten av sladden som har synk-pipet - jag tycker inte det är speciellt chickt att varje föreställning startar med ett ljudligt 1 kHz-pip).

All work and no play...

För det mesta känns det som om allt jag gör är att jobba. Och no shit, tittar man på vad jag spenderar tiden med så rör nästan allt något som har med film och bio att göra.

Antingen sitter jag hemma och skyfflar pressmaterial hit och dit, eller programmerar och underhåller databaser med statistik och programsättningar, eller fjärransluter och lägger in sagda program i kassasystemet. Hemsidan och trailerdvd:n tar också sin beskärda tid, även om jag numera håller underhållet av de båda på ett minimum i väntan på att få igång ett bättre och databasdrivet publiceringsverktyg (som jag givetvis utvecklar själv). Påminn mig inte om hur många lösenord jag har i huvudet till alla möjliga hörn och vrår i systemen, routers, datorer admin/user etc...

Och eftersom jag inte har något annat jobb så får ju alltid jag rycka ut och öppna för hantverkare och tekniker när inte föreståndaren skulle vara i närheten. Som idag, när elektrikern dök upp för att kolla varför elen på scenen beter sig märkligt.

Och där var man ju fast. Tills jag kunde trycka in en liten paus för "lunch" strax innan jag skulle tillbaka för att köra kvällens program. Och därefter skulle vi vara två stycken att bära ner en jävla massa sittkuddar till utrymmen under scenen. Eftersom scenen är hyrd över nyår och en bit in i februari så måste alla biostolar som levererades i somras flyttas. Och återigen, gissa vem som får göra jobbet?

Det har snackats om att jag skulle få hjälp, men av den såg man fan inte röken. Imorgon kväll efter filmerna ska vi visst vara tre stycken, men jag tror det inte förrän de andra två dyker upp. Så enkelt är det.

Men man får sina belöningar ibland. Som idag när jag kunde köra delar av ABBAs Super Trouper album på referensvolym 7,0 via non-sync som ren underhållning när man slet som ett djur med dessa kuddar bakom scenen. Ja, det var livat även om man var ensam på bygget...

Och mer belöning kommer nästa vecka, eftersom jag är den enda från bion som har möjlighet att gå på studiebesök på Skånes enda digitala 3D-bio. Take that latmaskar!

Nu har man sett allt...

Minns att någon kommenterade ett inlägg på min blogg i somras, om att denne hittat häftklamrar i en startsladd. Nu har jag själv sett detta... ofog, med egna ögon.



Men herrejösses liksom...