I afton: Glans

Ikväll var det ingen film på bion, däremot lite Stand Up Comedy. På scen Johan Glans, och bonuskomiker Håkan Jäder.

Det var riktigt kul att se Glans live, och intressant att notera att Trelleborg var den ort på hans turné som hade sålt slut fortast. Det tog ungefär tre minuter så var alla platser borta, eller nått i den stilen.

Men även om det inte var film idag så blir det lite jobb ändå, måste ner och återställa scenen så jag kan köra matinéerna imorgon som vanligt.

Mer dunder och brak

Jaha, så var man där igen, med en film som kräver inte så lite av ljudanläggningen. Sist var det Cloverfield som rev loss. Den här gången är det Sweeney Todd: The Demon Barber of Fleet Street. Med en liten skillnad, det är en musikal.

Eftersom jag har en ljudläsare som är lätt sinnesrubbad (läs kass, om än hjälpligt fixad) så klarar sig de flesta filmerna ändå. Men vad händer när man matar projektorn med ett ljudspår som kräver finess och finlir? Ja... distortion kanske?

Akt 1-4 rullar på projektor 1 som inte har några problem, men 5-7 ger mig gråa hår när de passerar igenom projektor 2. Så till den milda grad att jag kastat om fullständigt i körschemat. Från idag rullar 1-4 som de ska i projektor 1, sedan rullar akt 5 ensam i projektor 2 så jag har 380 meter på mig (drygt 13 minuter) att ladda om projektor 1 med akt 6-7. Att köra med film på tre hjul har inte hänt sedan förra sommaren då Transformers blev sist ut. Annars har jag bara tryckt in allt vi visat på endast två hjul. Även då det ibland har varit att utmana ödet. Ja, och enda undantaget var när jag körde Shrek den tredje manuellt.

Men ljudet då? Jodå, mycket bättre, nu är det bara styckena A Little Priest och Johanna som blir lite störda av ljudproblemen. Men då uppdagar sig ett annat problem med Dolby SR-mixen när jag hört finalen på "rätt" projektor. Att spåret saknar all form av riktigt finlir. Dynamiken är rent enorm, eftersom även volym 5,3 får dialogen att falla igenom emellanåt och bli för tyst, samtidigt som just musik och sång har ett otroligt tryck som tidvis blir nästan för bra. Det är lite antingen eller så att säga, vilket känns synd då jag sett filmen med DTS-ljud tidigare och då lät det minsann bra. Mer eller mindre det enda jag är helt nöjd med är inledningen på overtyren, med en kraftig orgel som får basen att jobba häcken av sig.

Tror jag ska börja tjata igen på var tusan min nya ljudläsare blir av...

Det är med kliande fingrar...

...jag skriver dessa rader, och nu ska ni få höra om mina eskapader.

Undrar för övrigt vem som kom på den underbara idén att plattorna till undertaket ska vara av isolering? Skulle byta en liten spotlight som gått sönder. Givetvis så sitter lamporna som berget och just den jag skulle byta ut var jag tvungen att helt montera ut armaturen från undertaket innan jag kunde byta lampan. Det innebar direktkontakt med en hel del av denna gula plåga.

Och givetvis upptäcker man att en ny lampa innebär att den lyser mer än dubbelt så starkt som resten som suttit där i ett par år. Jaha. Vilket givetvis innebär att man tar fram stegen igen och byter rubbet. Sex lampor bytta, två andra helt urkopplade då de lyser på saker som inte bör lysas på längre.

Så nu sitter man här och kliar sig om händerna. Men snyggt blev det.

Happy Factory...

Antingen händer absolut ingenting, eller så händer allt på en gång.

Gårdagen bjöd på bara fyra och en halv timmes sömn, en strulande kortterminal så fort jag steg innanför ytterdörren på bion. Blev försenad upp till maskinrummet och laddade inte filmen förrän två minuter innan reklamstarten (vilket i sig inte var någon panik eftersom det endast var två biljetter sålda till föreställningen).

Då strejkar givetvis digitalprojektorn, så när jag struntar i att få liv i den så skiftar jag över till 35mm direkt. Då har jag ju laddat halvbild, naturligtvis, så att trailern till Horton är tudelad med ett fett svart bildskillnadstreck mitt på duken. En timme senare vandrar diverse fingrar in i ett snabbt roterande filmhjul på spolbordet (har fortfarande ont i ett av dem så här dagen efter).

Slutligen idag så blev det fem timmar sovande innan jobb igen. Det första som möter en på bion idag är en stol som lossnat från golvet (hur i hela fridens namn man nu kan rucka på något som sitter förankrat i ett betongblock... möjligen med reservation för att betongen under salongsgolvet är i original från 1937).

Sur, irriterad, bitter eller lite smått förbannad? Inte det minsta. Ett stort smil på läpparna hela dagen igår, som i och för sig möjligen var introducerat av de mängder energidryck som gick åt för att hålla mig igång. Just i dag har samma glada humör kunnat rulla på som inget hade hänt.

Nej, jag knaprar inte piller. Däremot så fick jag lite glädje injicerat med musikalen Hairspray på dvd tidigare i veckan, och effekten sitter i än. Likaså kör jag nu själv musikal på duken med Sweeney Todd. Och som inte det vore nog så har jag börjat göra musik själv, men det är något för framtida blogposter.

Dagens citat - avancerad matematik

-Där har vi en plus två...
-Men var det inte tre?

Kort konversation mellan mig och tre tjejer som jag släppte in till en film häromdagen.

Många gånger kommer två biljetter som sitter ihop och personen efter den som hade biljetterna blir ibland konfunderad över om jag fått dennes biljett också, därav brukar jag bara kort bekräfta antalet biljetter när jag river två eller fler biljetter samtidigt.

I citatet hade jag alltså fått en separat biljett samt två biljetter som satt ihop strax därpå.

Tilläggas kan att de skrattade allihopa åt det roliga.

Vanliga biografiska massuppfittningar...

Nej, vi sänder inte en film. Vi visar den, eller kör som vi säger internt. Sänder gör Radio- och TV-kanaler.

Och snälla nån, skilj på att boka och att köpa biljetter. Hur många gånger har ni inte frågat om ni kan boka biljetter för att stunden senare hosta upp plånboken för att betala dem. Vis av erfarenhet har man ju lärt sig att alltid fråga "ska du boka eller köpa dem?" så missförstånd undviks.

Dessutom är det inte per automatik fri sittning om vi i kassan uttryckligen frågar var ni vill sitta i salongen och ni därefter får platsbestämda biljetter, eller för den delen att det blir fritt bara för det inte är så många andra som ska se filmen. Men tji får ni när platsen ni valt visar sig vara upptagen av någon annan med "rätt" biljett.

Det som göms i snö...

...kommer fram när man städar.

Storstädning här hemma. Vad hittar man under en hög med papper/räkningar/fakturor?

Jo, en hel månadslön från bion, kvitterad den 11/4 2007. Och inte alls oansenlig i storlek, ett stort antal 500-lappar.

Den stora frågan är hur farao jag har kunnat glömma bort att sätta in så mycket pengar på banken direkt. Och att jag aldrig saknat dem eller behövt pengarna? Undrar vad mer för märkliga fynd jag kommer att göra när jag gör en arkeologisk utgrävning bakom alla dammtussar stora som hamstrar i hörnen...

Månadens bild, februari 2008

Undre däck
Canon EOS 350D, EF 17-40mm f/4L USM
Ojdå, Februari passerade lite väl snabbt... dags för februaribilden i mars i stället.

Ett par däck ner från var de flesta befinner sig ombord på överfarten mellan Trelleborg och Sassnitz. Den konstanta lysrörsbelysningen och avsaknaden av kontakt med yttervärlden gör det nästan till en drömsk, om än smått bullrig, värld. Just M/S Trelleborg har även ett rätt komplicerat system av korridorer och lejdare.

Dunder och brak

Den här veckan bjuder på vad som känns som en gammal bekant vid det här laget, Cloverfield. Själv såg jag den på Royal i Malmö, Sveriges duk numero uno, med härligt mullrigt SDDS-ljud och trevligt sällskap må jag tillägga.

Nu gästar samma film mitt maskinrum och eftersom jag vet att min egen baslåda är lite trött så var det lämpligt att provköra delar ur filmen först, för att kontrollera hur det låter. Och jag säger då det...

Det är klart, både på pappret och i praktiken är det skillnad på analogt och digitalt ljud. Men när man blir så brutalt överkörd av ljudmixen går det knappast att höra skillnad. Nu vet jag i och för sig inte om ljudspåret är speciellt aggressivt eller om det var den något uppskruvade volyminställningen 5,7 som gjorde sitt till, men det lät extremt bra. Så till den milda grad att jag valde att dra fram min gamla fina Dolby SR Temple-trailer och taggade på. Som ren jämförelse ligger digitalreklamen på volym 3,7, trailers på 4,2 och filmer på allt från 4,5 till 5,0.

Även om det lät bra och basen klarade av filmen så har jag inte fullt så bra pådrag med publik, trots det så har har Cloverfield ändå rekord för bästa ljudtryck i salongen, än så länge i år.

Och ja, efter tips rullade de sista sekundrarna av eftertexterna baklänges efter avslutad föreställning (med endast personal kvar). Märklig känsla att ladda den del av filmen som heter Foot R5 och inte Head R4 (eller R1 för den delen).

Celebert besök

Just nu rullar Morgan Pålsson - Världsreporter, och det är en lite roligare föreställning än vanligt.

Ni förstår, orkestern som spelar i filmens första scen är Söderslätts Musikkår. Dessa statister råkar just nu sitta i salongen tittandes på filmen (och sig själva alltså). Och det är ju inte varje dag man får köra film för medverkande...

Tillägg: Givetvis utbröt ett mindre jubel under eftertexterna när Tack-listan rullade förbi. Härlig stämning helt klart.