Nostalgi

Det må vara 240 dagar sedan jag blev av med filmen i salong 1, men den här sitter fortfarande kvar på sin plats. *mys*

Rekordformat!

Igår körde jag första visningen av Renoir. Då var det 87 dagar sedan jag sist visade en film i vidfilm.

Hela 2 månader, 3 veckor och 5 dagar sedan sista visningen av Yoko som också var i vidfilm, sedan har det bara varit CinemaScope för hela slanten. Otroligt.

Tror det största problemet nu är att komma ihåg att byta program i automatiken...

Koll på XML?

Nej. Uppenbarligen inte.

Och då menar jag de som kodar DCP:erna för diverse trailers. Det finns ju en liten flagga där du sätter typen av DCP du arbetar med, t.ex. långfilm, kortfilm, reklam, trailer, teaser, test, policy eller psa. Dessa blir ju sedan en guide för var på servern du hittar dem när du bygger föreställningar.

Därför blir det direkt irriterande när det uppenbarligen glöms bort innan vissa spikar trailern för distribution till biograferna.

Skarpögda noterar en viss kortfilm... Jupp. Jag har fått tag på "Tears of Steel" i 4K.

Det har hänt att jag tagit fel trailer mot vad jag hade tänkt mig när jag byggt föreställningar och i flykten bara tagit från trailer-sektionen på servern, när den trailer jag ville ha låg som "feature". Och det här med att trailers är felkodade har tidigare bara hänt då och då, men nu jäklar slarvas det duktigt. Bilden visar fyra av fem trailers som jag hade på servern häromdagen. *morr*

Och nej, det räcker inte att skriva TRL eller TSR i DCP-namnet eftersom namnet inte styr hur servern sorterar filerna, det är cpl-xmlen som gör det.

Nu har jag iofs. gjort samma misstag själv och glömt ändra den lilla punkten i OpenDCP, men så har jag ju alltid möjlighet att koda om dcp:n till dagen efter. Men å andra sidan skadar ju inte lite QC innan man zippar skiten och skickar ut den, eller hur?

Say what now?

I avdelningen "vad i hela fridens namn..." kommer vi idag fram till att städa efter Baksmällan - Del III och hitta *trumvirvel* ett par stringtrosor på rad 7.

Men... vad... hur... varför?

När jag tänker efter vill jag nog inte veta. Så får det bli.

Klassiker i digitalt format

En gammal sanning som jag kommit underfund med är att antingen jobbar man på bion eller så går man på bio.

Som nu nyligen, då det blev tur över sundet igen för femtioelfte gången för att uppleva bio när det är som bäst. CinemaxX Köpenhamn fortsätter nämligen sina klassikervisningar fast nu digitalt. Först ut var inget mindre än Baz Luhrmans enastående Moulin Rouge! och Romeo+Juliet. Lagom paketerat under premiärveckan på The Great Gatsby. Både smart och trevligt.

Hur trött man än är på ekorrhjulet som aldrig slutar snurra så orkar man ändå fortsätta efter en sådan här kväll. En salong med 17,95 meter bred duk, och jag sitter på rad T (3) i mitten. Snacka om att upplevelsen är fenomenal när du knappt ser något annat än duk framför dig. Speciellt med två så visuellt storslagna filmer som dessa två. Dessutom utan textning!

Men trots allt underbart kan man inte stänga av den delen av hjärnan som alltid jobbar och noterar en del intressanta saker. Som att CinemaxX som konsekvent installerat Sonys 4K maskiner överallt väljer att köra en 2D film med 3D-objektivet på, dvs. en hel del av ljuset försvinner och du kör bara bild på cirka halva SXRD-panelen.

Så, det i sin tur betyder att det bara var 2K kopior på filmerna och tyvärr syntes det direkt. Men å andra sidan i fallet med Moulin Rouge! så var restaureringen lidande av skicket på filmen. Eftersom man troligen inte har kvar något av de digitala mellanformaten eller effekterna så fick man gå tillbaka till det flera generationer gamla negativet som blev visningkopior, eller för den delen kanske till och med ett positiv (visningskopia). För det var rejält kornigt och led fruktansvärt av brus. Det brusade så hårt i vissa övergångar mellan färgerna att Jpeg2000 komprimeringen fick frispel på vissa ställen (något jag har sett i fler moderna Hollywood-filmer på kort tid faktiskt).

Utöver det avslöjade den digitala restaureringen hur extremt oskarpa filmerna faktiskt är i flera scener. I Moulin Rouge! var det övertydligt när det var scener som krävde mycket compositing då detaljrikedomen var som bortblåst. I Romeo+Juliet som var betydligt renare i bilden då den använde mycket färre effekter så var det helt enkelt klassisk oskärpa vid inspelning som avslöjade att focus-pullern inte var vaken den dagen...

Något jag också lagt märke till på sista tiden att varje gång jag har varit i Danmark så har det alltid strulat något med den digitala tekniken. Ett kort ljudbortfall på Moulin Rouge! och man kunde även lägga märke till aktskiftena i maskinen när servern inte orkade mata mediablocket med nästa del av DCP:n i tid, så det blev ett kort hack i uppspelningen.

Men ljudet då? Lite besviken på Moulin Rouge! som jag minns som en rejält spektakulär Dolby SR-mix. Det heldigitala ljudet var lite tamt även om dynamiken var strålande. Men Romeo+Juliet tar priset med sitt helt sanslösa ljud. Får gåshud bara jag tänker på hela anslaget med sitt "In fair Verona, where we lay our scene" varpå hela helvetet brakar loss... Kort sagt är jag djupt imponerad av både film och presentation.

På vägen hem räknade jag ut att det var 16 år sedan jag såg Romeo+Juliet sist på bio. Oj...

Larmhelvete!

Oh the joys of technology...

Eller vad sägs om ett inbrottslarm som mitt under film får för sig att nu jävlar är det nån som bryter sig in... Trots att stället är avlarmat eftersom det just pågår verksamhet i huset. Just jävla snyggt.

Ett jävla tutande, SOS alarm ringer och undrar vad som står på, kund kommer ut från salong 1 givetvis och där står man och kliar sig i huvudet. Till saken hör att vi inte har ett sånt där trevligt larm med kod, nej nej. Vi har ett stenålders jävlaåbäkeshelvete som är kopplat till ett nyckelvred i ytterdörren. Vilket säkert fungerar finfint i många sammanhang fortfarande - men INTE när det säkert är en glappkontakt i dörrfan som fått skiten till att larma på trots att inte en kotte varit i närheten av dörren och än mindre larmvredet med nyckel!

Standardrutinen vid falsklarm fungerade heller inte... och där stod man och pratade med larmoperatören och hade det förbannade tutandet i bakgrunden hela tiden. Till sist tystnade mongot och allt var lugnt, tills man var tvungen att passera IR-sensorn igen vid utsläpp av salong 2. Och smått pinsamt berätta för de som undrade vad det var frågan om att det är bara vårt stenålderslarm som skitit ner sig...

Än värre var det ju med de som såg film i salong 1, eftersom det sitter en vrålapa, jag menar siren, bakom duken också. Fy fan... Så det blev två fribiljetter till samtliga i den salongen. Det blir ju billigt och bra... not.

Till saken hör att larmhelvetet mer eller mindre dömdes ut redan för fyra år sedan när salong 2 byggdes, eftersom det falsklarmade hela tiden under slutet av byggtiden, men det fanns redan då inga reservdelar till det - så gammalt är det. Men ändå envisades man med att återställa det trots att jag vet att det fanns intresse att byta ut det mot ett nytt med koder (eftersom man då skulle kunna kontrollera vem som kommer och går).

Så nu sitter jag här och avslutar dagen i maskinrummet, och kommer göra en run-for-it genom kassan på väg ut för att hoppas att skiten inte börjar tjöta igen. Tack och lov kommer nån imorgon och tittar på det. För fortsätter det pipa kan vi inte hålla öppet, än mindre visa film.

Jag känner det rycker i Leather-face-tarmen. Skulle kunna göra ett och annat med det där larmet... medelst motorsåg... VRrrrrrrr!

Städdille

Det börjar med att man upptäcker lite väl mycket popcorn under värmeskåpet. Och fortsätter med att man irriterat sig länge nog på att popcornmaskinen och värmeskåpet sitter på samma säkring sedan någon varit för lat att sätta tillbaka värmeskåpet i rätt vägguttag sist vi hade problem med säkerhetstimern.

Och det ena leder alltid till det andra... Fram med arbetsstegen!

Här är det i ärlighetens namn fyra ÅR sedan någon rengjorde sist. Det syns med all oönskvärd tydlighet.

Popcornen under värmeskåpet var aningens svårare att få ut. Tack och lov fanns ett gammalt kvastskaft kvar i städskrubben och sen var den saken biff. Ca. 1,5 mellanpopcorn låg på golvet och att dömma av kvaliteten på popcornen så var de också ca 3-4 år gamla.

Det slutar inte där. Hur tror ni det såg ut ovanpå kylskåpet, värmeskåpet, popcornmaskinen, bakom popcornmaskinen? På väggen bakom skärmarna ovanför kassan? Dörrkarmar? Vissa hyllor i godisstället?

Listan äro lång och resultatet var en sörja till vatten/rengöringsmedel som heter duga och tvättsvamp som skriker efter att få begå seppuku...

En intressant detalj var vilken färg vattnet hade när jag hällde ut det? Gissa?

Inte?

Gult.

Lika gult som popcornfettet vi använder. Passande då det ju är påsk om inte annat...

No Connection? No Shit!

Det börjar med att någonting spårar ur i automatiken så att reklamen går ut tystad på ridån. Sen fortsätter det med att servern helt missar cues och kör trailers i bakgrunden och tokkraschar så fort den kommer fram till filmen, dvs. när jag manuellt försöker få igång skiten genom en seek-operation till filmens början så NOPE!

Då tappar den kontakten med mediablocket i projektorn. Och jag får lugnt och sansat informera folket om att nu blir filmen sen för jag ska starta om rubb och stubb...

Och därtill tar den en sån jävla tid på sig. Vet inte hur många gånger jag hade hunnit starta om datorn där hemma på samma tid... Åbäke!

Men, det blev en häftig filmstart trots allt, eftersom jag stängde ridån och tände ridåbelysningen under tiden som folk fick vänta med lite pausmusik på också. Sen blev det att sätta sökpositionen till Dolby 3D vinjetten, starta projektorn och sätta den i 3D Scope makrot, vänta till servern tuggat på licenshelvetet en gång till och slutligen trycka play, kasta sig till andra sidan projektorn där kontrollerna för ridån och belysning sitter och få till en snygg start manuellt.

Vem sa att man inte behöver maskinister när allt är digitalt?

Dagens citat: Ridå!

Oj, vilket fint draperi...

Nej, det heter ridå fröken. Men annars har du rätt, vår ridå är en av de inte alltför många skulle jag gissa på som är utsmyckad.

Long time, no see...

Ojdå... har det gått så lång tid sedan man skrev något här? Och jag som har gjort så mycket under tiden. Det får bli några veckors "catching up" då.

Royal, Malmö. Lördag 16/3 2013.

Vad är klockan?

Efter näst senaste serveromstarten så hade jag tre olika klockslag på datorerna i maskinrummet. Projektor 1 sa 16:10, Server 1 sa 16:17 och Reklamdator 1 sa 16:12. Men så lyckat...

Rätt tid? 16:12 faktiskt. Vilket är ju bra eftersom reklamdatorn är den som startar våra föreställningar.

Bloody hell...

Det tog en minut, sen hade Die Hard 5 orsakat första offret... mitt finger.

Skar mig i tummen när jag skulle öppna transportlådan till hårddisken.

Så det blev en blodig film.

Bokstavligen.

Aj.

Nån slags super-dvd då eller?

Från det opublicerade arkivet:

Nja, sist jag kollade har dvd bildformat 720x576 pixlar oavsett om det är anamorfiskt eller inte, och inte 1440x1080 som etiketten vill ha det till. Dessutom, "Dolby Stereo typ SR"? Pffft. Dvd har no such thing as Dolby Stereo. Enbart Dolby Digital eller PCM Wave (eller MPEG-Audio enligt den första standarden) är giltigt format på skiva (DTS går också bra men kan inte vara ensamt - vilket det kan på BD men det är en annan femma).

Mycket riktigt är det en vanlig anamorfisk dvd, med Dolby Digital 5.1-ljud. Mycket att gnälla över? Nej. Men jag kunde inte låta bli... :)

Home made HFR!

Från det opublicerade arkivet:
 
Jag fick äran att titta närmare på en original 3D-fil till en befintlig policy-trailer som redan rullar på några dukar här i landet. Syftet var att ta fram en HFR (48fps) version av samma vinjett. Vilket nu när man fått digitalbio och på kuppen HFR installerat (för Hobbit givetvis) var en lätt match.

Själva arbetet med vinjetten var skitlätt. Att dubblera antalet bildrutor tog 2 sekunder. Typ. Speciellt när man pratar Blender 3D, det var bara att markera alla keyframes, sätta referenspunkten till första bildrutan och sedan köra kommandot scale x 2 och vips! Vinjetten var dubbelt så lång i antal bilder. Sen att det tog 18+ timmar att rendera alla bildrutor är en annan historia...

Testet i videon var efter att vänster öga var färdigrenderat. Och det fungerade! Senare fick jag även 3D-versionen att fungera, intressant nog i både MXF Interop och SMPTE. Riktigt kul. Och vad som är mera intressant är att det verkar som "videoeffekten" som Hobbit led av i 48fps försvinner när man tittar på datorgrafik. Det verkar som om man är så van att se grafik i upp till 60Hz/fps (på dator och spelkonsoler)  att man inte reagerar nämnvärt. Men när spelfilm spelas i något högre än 25fps så reagerar man direkt och det ser ut som video.

Nästa projekt blir att designa, animera, rendera, ljudlägga och mastra en egen HFR-vinjett tills nästa film i 48fps dyker upp.

soundtest1_TST_S_SV-XX_SE_51-2K_20121209_DCP_OV

Från det opublicerade arkivet:
 
Musik i stereo är kul, men inte speciellt nyskapande precis. Men bara för man alltid gjort det i stereo betyder det inte att man inte ska prova och vidga vyerna lite. Som t.ex. från 2 till 6 kanaler. Från 44.1kHz/16bit till 48kHz/24bit.

Sagt och gjort. En av mina egna favoritlåtar blev soundtrack i December nämligen. På bio, och inte på någon av mina egna dukar till råga på allt. Så det var bara att börja experimentera med surroundmixning. Att byta från stereo till 5.1 i Sony Acid Pro 7 är lätt gjort. Att mixa det snyggt är en helt annan femma. För att inte tala om de olika surroundpanoreringsmodellerna som låter helt olika, Constant Power eller Film? Hmmm...

När alla ljudeffekter (jag skapar musik med s.k. loops; samplingar som är optimerade för repetitiv ljudläggning och pitch-korrektion) ska trängas i två kanaler måste man ta till vissa tricks för att få mixen att inte bli grötig när allt ska samsas om samma utrymme. Men när man har sex kanaler då kan man göra avsevärt mycket mer, om man nu inte råkar göra misstaget att centern får för mycket att göra kontra de andra front-kanalerna, vilket är lätt hänt.

Men det är i alla fall ett steg på vägen att faktiskt ha en komplett (nåja, igen bild att prata om) DCP att provköra med.

Det man har lärt sig genom att provköra ett par olika versioner är värdefullt att ta tillbaka till datorn och fila vidare på mixen. Som t.ex. att man har en ljudanläggning som obönhörligen avslöjar alla fel i mixen genom att spela så rent att man hör alla märkliga klipp och fade-outs som inte hörs på datorn i stereo. Samt att man inte ska underskatta surrounden. Hur rolig den är är att leka med så måste den hållas i schack för att inte helt köra över fronten.

Svårast var dock att lägga rätt information i LFE-kanalen. Där ska ju bara lågbas hamna vilket i musik egentligen inte är så mycket. Men i mitt fall fick en duplicerad basgång fritt utrymme och via mina dubbel-18" så lät och kändes det riktigt fint.

Tillägg långt efter inlägget egentligen skulle ha postats:

Musiken togs emot väldigt väl fick jag höra där den spelade nio dagar till ett bildspel som en digital fotoutställning. Och om ni står ut med stereomixen så finnes hela filmen/bildspelet/fotoutställningen på YouTube. Enjoy. Låten heter för övrigt "Late Night Screening (Extended mix)" och är direkt inspirerad av mina sena kvällar i maskin då man satt och väntade på att 35mm kopian skulle köra färdigt.

Men det var riktigt kul att få en kopia på DCP:n och köra för mig själv. Slutmixen blev jag också väldigt nöjd med.

Mer film att krama!

Tänkte följa upp tidigare post med lite mer info om hur det gick med filmkornen. Första försöket slutade i en liten oopsie, hade fel inställningar på input-filen så det brusade i 10 bildrutor, sen stod det still till nästa sekund påbörjades. Hmm, såg ut som en mpeg-2 encoder i desperat behov av semester hade gått över bilden. Alltså, tillbaka till compositorn och fixa felet och sen blev det perfekt.

Detalj, 500% förstoring.

Som det syns på bilden så är inställningarna väldigt subtila, det syns knappt att det finns filmkorn på bilden. Sitter man längre bak i salongen ser man det inte alls i de ljusa partierna, bara i de mörkare kan man ana det.

Varför då syssla med att lägga på filmkornen? Nu är jag ju partisk i det här fallet, men upplevelsen var ändå att bilden levde mycket mer med brus än utan brus. Speciellt när jag satte den på att loopa i två-tre minuter och man kunde inspektera den i lugn och ro i salongen upplevdes det behagligt att titta på.

I en tid då precis allt är/ska vara perfekt är det direkt kul att imitera en imperfektion som filmkorn faktiskt är. Om inte annat är det en fingervisning om var digitalbio har sitt ursprung. Ifrån filmens förlovade land.

Digitalt haveri

Så, då har man råkat ut för sitt första lilla digitalhaveri. Jomenvisst får Django Unchained för sig att stanna, inte en utan två gånger under gårdagens föreställning.

Tydligen ville inte medieblocket i projektorn fortsätta spela upp filmen utan sa upp bekantskapen med servern, för den i sin tur sa att den inte kunde hitta medieblocket. Och så helt plötsligt fick den kontakt igen och sen så började servern spela och allt återgick till det normala. Men en timme senare så gav fanskapet åter upp och då blev det Stora Rebooten.

Så det fick bli ett kort anförande till publiken att nu ska det startas om projektor och server och vi väntas åter vara i drift om tio minuter.

Vilket också var vad det tog, ungefär. Eftersom det är min stora B-maskin som ballat ur så fick jag vänta lite med att stänga av den så lampan fick kylas ut av utluftsfläkten först, annas kan man ju ge sig fan på att kolven är nästa sak som säger tack och godnatt på det här stället...

Och eftersom salong 2 stod still sedan Les Misérables var färdig sedan tidigare så fick även den servern se sig omstartad, lika bra att passa på.

Men mitt i allt så fick man ändå till det snyggt, stängde ridån, tände salong och ridåbelysning. Väntade, väntade lite till och väntade ytterligare tills det såg klart ut, kontrollerade i salongen att alla var kvar som ville se färdigt och sen så trycka start, snabbt pausa igen, köra Seek-kommando och leta upp någon minut före tidpunkten som skiten stannat på och öppna ridå, starta ljudet lite tystare och släcka salongen igen.

För första gången så var det helt ok att ta det lugnt under ett haveri, man kan ju inte jobba snabbare än en server startar om sig ändå. Till skillnad från om filmen gått av, eller nån spindel som inte längre vill eller nått hänt i projektorn som kräver handpåläggning. Väldigt udda känsla...

Men, nu sitter man här dagen efter och leker barnvakt åt systemet. Better work or I will reboot you to scrap metal heaven...

Dagens citat: Brukligt i musikaler...

Ursäkta, en fråga. Den filmen, *pekar på Les Misérables* sjunger de hela tiden i den?

Ja, det brukar man göra i musikaler.

Man har lärt sig känna igen signaler på när kunder inte riktigt uppfattar filmernas målgrupp. I det här fallet ett kompisgäng på tre killar och tre tjejer i 12-13 års åldern. Inte vad man förväntar sig på en riktig musikal. Och som brev på posten kom frågan tio minuter in i filmen.

Så nu sitter man och undrar om vederbörande kommer ut efter en kvart och vill göra återköp eller inte... Om inte så kan de garanterat bli lite kultiverade på kuppen. Och det är precis vad dagens ungdom behöver bli.

Ooooch där gav de tre killarna upp med 30 minuter kvar av filmen. Too bad.

 

Manusförfattaren fått hicka, eller?

Dagens roliga fakta:

"The N-word" förekommer 92 gånger i översättningen på Django Unchained.

Hur jag vet? Simpelt. Öppna alla textfiler till filmen som ju levereras som xml-filer, den här gången via epost separat (oftast ligger texten redan med på hårddisken och man ser den aldrig). Därefter gör en global sökning och svaret är givet.

Dels är jag intresserad och kollar upp hur textning görs eftersom nån dag ska man ju själv texta dcp:er, och dels är ju Tarantino inte känd för att väja för vare sig språkbruk eller våld på film (och filmen väjer inte för splatter... ja jävlar...).

Well, now you know.  92 gånger... undrar om man ser fram emot super-cut versionen på YouTube där bara dessa repliker förekommer, eller inte. För känner jag videoskaparna rätt så kommer den versionen, förr eller senare.

Due Date?

Aou Fan? (Som vi säger i Skåne)... Det har du sagt i en veckas tid nu! Att du har en dag kvar till service typ A. Trots en hel helg med låååånga filmer på kvällarna. Och inte fan kan jag trycka bort det heller, nej då. Confirm Maintenance är oklickbar.

Nåja. Dina filter är avdammade sedan några dagar tillbaka. Nu väntar jag bara på att du ska fatta det själv. Mongo Barco...

Uppdatering: Jodå. Nu så. Båda maskinerna fått sin service bekräftad...