Digital Theater Systems - nu även i mitt maskinrum

Idag ägde en premiär rum, och inte av det vanliga slaget. Ingen speciellt inbjuden heller, det var bara jag och teknikern i salongen där vid runt halv två snåret då en CD-ROM gick loss på DTS-6D spelaren och startade The Buzz and Bill Show. Det var 12 minuter ljudmagi, och DTS-premiären på bion. Skivan som dessutom var i originalversion med en rejäl helikopterkrasch på slutet (som jag hörde var borttagen på senare versioner) utgjorde programmet. Det var sedvanligt demonstrationsmaterial som rejäla effekter, pang-pang, tyst hysch-hysch och lite mera pang-pang, och då avslutad med den "lilla" helikopterkraschen. WOW-faktorn var liksom bara skyhög.

För första gången var det alltså digitalt filmljud i salongen, alltså inte bara digitalljud från reklamen. Sedan stundade arbetet med att montera DTS-läsaren. Det var lite struligare men till slut satt den där och ser så fin ut så. Räkna bildrutor gick också bra (DTS-läsaren sitter 34 bildrutor före bildfönstret). Men då var det dags för extremt sen lunch, så testa hann vi aldrig göra. Så det var bara att ladda G-Force och stoppa in DTS-skivan för sagda film och hoppas på det bästa. Men det lät helt suveränt (minus dubbningen då alltså).

Därefter hade jag skiva även för The Ugly Truth och trots att det stod nej på lådan, så fanns även skiva med till Beck - I stormens öga. Tre filmer med DTS. Och ingen tappad tidskod, inga fallbacks till Dolby SR, bara pur ljudlig magi - fast en ur personalen som såg Beck rapporterade två korta sekundkorta bortfall av ljudet. Även om jag är trött så ska även Baksmällan upp på tallriken för en nattlig DTS-odyssé för egen del.



Uppdatering: Första föreställningen av Beck med DTS gav en rapport om två korta avbrott i ljudet som varade knappt en sekund. Och kontroll av uppgiften gav vid handen att om man blockerade lasern i DTS-läsaren så blev det efter sex sekunder knäpptyst, istället för en fallback till Dolby SR. Hoppsan...