Tillökning

Spenderade gårkvällen med att spola upp Patrik 1,5 samtidigt som jag körde sista föreställningen av Arn - Riket vid vägens slut.

Vi fick Patrik 1,5 två veckor efter Sverigepremiären, inte illa. Men det första som slår mig är att filmlådan kommer direkt från lagret, och redan på tisdagen vilket är mycket tidigt för filmstart fredag. När man så öppnar lådan blir man än mer förvånad, filmkopian är ny, och inte tidigare körd någonstans (vad jag vet i alla fall).

Sen idag dimper det ner följande i inboxen:

Publiksuccén PATRIK 1,5 – nu på fler biografer

Efter första veckornas publikframgångar för Ella Lemhagens kritikerrosade film PATRIK 1,5 går den nu upp på ytterligare tio biografer och ligger då ute med 52 kopior.
Nya orter är: Alingsås, Borlänge, Kalmar, Karlskrona, Köping, Motala, Trelleborg, Trollhättan, Uddevalla och Varberg.

(min kursivering).

Mycket trevligt, och jag ser att Ekorren också får en kopia att roa sig med där i Alingsås.

I övrigt får man hoppas att de lokala cineaster som frågat efter filmen en tid nu bemödar sig med att gå och se den också. Problemet har tidigare varit att det gått för lång tid mellan vågen av önskemål till att filmen dykt upp så de flesta glömt bort eller sett den någon annan stans under tiden. Vi får se...

Ghost in the Machine?

Är det något som jag inte tycker om så är det när maskinerna beter sig konstigt. Som idag, när det är ca 20 sekunder kvar innan eftertexterna på Barnhemmet ska börja. Vad händer? Jo, projektorn stannar! Bara sådär helt appropå. Det är andra kvällen som filmen rullar, men första gången som den stannar oförklarligt.

Däremot är det inte första gången filmen stannar mitt i, jag minns en serie föreställningar av Den lilla sjöjungfrun som repriserades när jag var rätt ny på jobbet. Vad som hände var att filmen stannade exakt på samma ställe varje föreställning. Vi blev inte kloka på varför, men när vi helt sonika tog bort en bit film, ca 20 bildrutor, så fungerade allt felfritt.

Men att ta till så drastiska metoder på en annars hel och ren kopia gör jag inte, speciellt inte när det ligger så nära slutet. Men återigen till mysteriet. Jag hittar inget på filmen som kan orsaka stopp. Inget kladd, inga skador, inga skarvar eller annat mög. Och än märkligare, jag hittar inga repor orsakade av svänghjulet framför ljudläsaren. Eftersom hjulet är tungt och ska hålla filmen i en konstant hastighet förbi ljudläsaren så stannar det inte i första taget. Så när filmen stannar så snurrar det vidare en stund och orsakar små repor. Men av dessa finner jag inte ett spår! Det är precis som om stoppet aldrig hänt.

Så nu sitter jag här, med 40 minuter film framför mig för att se om skiten händer igen. Lika bra att veta innan jag kör filmen igen imorgon kväll.

Panik i bygget

Jaha... då var vi där igen, fast värre. Inte en utan två filmer utgår från helgens schema då någon klantat sig. Men gissa vem som får städa upp skiten (ta bort föreställningar, ringa till kunder som bokat och i ilfart ändra programmet - tack och lov kan jag fjärrstyra bions datorer hemmifrån)? Å andra sidan gör jag hellre det själv eftersom jag nu råkar kunna systemet utifrån och in.

Men det är så jäkla onödigt att bolagen inte kan hålla reda på hur många kopior de har till sitt förfogande, och mer viktigt att de faktiskt var bokade på olika ställen. Eller att det första tecknet på att något är fel är att man får en filmsättningsorder som innehåller en annan film än den man fått bekräftad att man ska spela på fredag. Öhhh... liksom hur länge har ni vetat att filmen inte skulle nå oss?

Nej, nu ska jag återgå till att låta fingrarna glöda över programsättningen i kassaprogrammet igen.

Mamma Mia! - vilken film!

Idag körde jag föreställning nummer 60 av Mamma Mia!. Imorgon kör jag nr. 61. och på torsdag nr. 62. Den har sedan länge tillbaka slagit ett oerhört svårslaget rekord, bästa långköraren någonsin i Trelleborg. Tidigt stod det klart att det rör sig om en film i Titanic-kaliber, så internt har vi hela tiden jämfört med James Camerons mästerverk från 1997, som på vårkanten 1998 drog stora skaror till bion.


Diagrammet (skapat med pChart och data från mitt eget BioData-statistiksystem baserat på MySQL och PHP - okej, nog med skryt nu) visar hur Mamma Mia! kört chickenrace med Titanic och där Titanic gick på ett isberg vid 5910 besök och 44 föreställningar, så fortsätter Mamma Mia! att sjunga, däremot inte på sista versen.

Intresseklubben kanske också vill anteckna att Titanic blev dock omsprungen redan förra året, med Shrek den tredje som rullade hela 46 gånger, dock till betydligt färre besökare givetvis. Annars tar Mamma Mia! priset för bästa utsålda hus, hela fem(!) gånger har vi nått kapacitetstaket 201 besök. Innan frosten är god två med tre utsålda föreställningar.

Annars är det fortfarande en rolig film att köra. Sing-along i maskinrummet förekommer ofta, speciellt när man annars inte har något att göra mer än att ladda film. Det brukar bli att ta ton till Money, Money, Money när man står och spolar tillbaka första hjulet och laddar nästa hjul. Jag brukar faktiskt bli klar med det innan låten är slut och den ligger ändå först på akt 2. Sedan blir det allsång igen till Chiquitia när hjul två spolas tillbaka.

Kopian är finfin fortfarande, med reservation för vanligt "regn" (repor som gör att det ser ut som det regnar) precis i slutet av akt 1 trots försiktighetsåtgärder. Akt 2 som också rullar separat ser bättre ut och resten av filmen är som sagt finemang. Sen är det samma trailers som rullat hela tiden (Angus, Thongs and Full-Frontal Snoggings och Madagascar 2) plus min Dolby SR-trailer Perspectives. Och slutligen samma volyminställning hela vägen sedan premiären den 11/7; 6.0 (förhandsvisningen gick på 5.9).

Tillägg 2008-09-15: Jomenvisst. Det blir en föreställning nr. 63, 64 och 65 också! Sanslöst roligt!
Tillägg 2008-09-22: Jajamensan. Det blir en föreställning nr. 66, 67, 68 och 69 också! Makalöst!

Operation Fix It: Hörslinga

Då var det dags att börja göra ett och annat. Det här med ombyggnaden har återigen fastnat i ett dödläge, men vad kunde man egentligen förvänta sig. Så då inleder jag härmed operation "Fix It" eller vad man nu ska kalla den. Sådant som måste åtgärdas, och det helst i förrgår.

Först ut är: hörslingan.

Under sommaren har det kommit en hel del kunder som frågat om den fungerar, vartill de dessvärre alltid fått ett nekande svar. Den berömda sista droppen kom när två föräldrar på två föreställningar i rad till Wall·E frågade efter hörslinga. Problemet är inte att den är ur funktion , utan p.g.a. hur den fungerar som den är avstängd.

Nere på scenen står en s.k. slingförstärkare som driver själva hörslingan. Men där finns också tre mikrofoner utspridda på scenen, två mellan duk och högtalare fast ett par meter högre upp, och en sitter i orkesterdiket. Ljudet de tar upp går till en PA-förstärkare som matar det vidare till slingförstärkaren som som i sin tur förser eventuella hörapparater med ljudet. Det innebär alltså att allt ljud som fångas upp hörs, och det blir p.g.a. mikrofonernas placering en riktig soppa med ljud. Dessutom finns en limiter i systemet som effektivt klipper av ljud som understiger en viss nivå. Så under tysta dialogfilmer så stänger förstärkaren av sig då den inte får någon signal. Därtill är det just mikrofoner som tar upp ljudet, så sitter Olle på rad 2 och hostar så hör även Bertil på rad 14 det via sin hörapparat. Guuud så genomtänkt system.

Men så var det ju, när lokalen renoverades sist var teatern allt man hade för ögonen. Att det från början och även efteråt skulle vara en bio som huvudverksamhet i lokalen det glömdes liksom bort. Och nu över 11 år senare så används teaterscenen knappt alls. Men hörslingan är ändå anpassad för live teater. Väldigt irriterande. För att åter bekanta mig med systemet så slog jag på det för första gången på länge, och laddade vår övervakningsenhet till slingan, samt lyssnade på delar av Arn - Riket vid vägens slut, bara för att ha en koll på hur det låter. Och jag säger då det. Fy fan. Det gick över huvud taget inte att höra dialogen för andra ljudeffekter, och skarpt och jävligt var ljudet också. Det var värre än jag mindes det som.

Nu är det så att Dolby har tänkt på det här, och även vår gamla CP65 har en utgång för hörslingor, så även vår nya CP650. Eftersom jag har tjatat förr på att vi måste få igång vår hörslinga som det är tänkt utan att det hänt speciellt mycket så får man ju ta saken i egna händer.

Sagt och gjort. Jag har tittat i specifikationerna för CP650 vad gäller H/I utgången på baksidan. En trevlig liten sak med RCA-kontakt, 200mV signal. I andra änden finns en UniVox 650 (nej, jag skojar inte - samma modellnummer som ljudprocessorn - rätt läckert) med trenne XLR-ingångar och en himla massa inställningsmöjligheter för signalerna enligt en installationsmanual jag hittade på nätet. Därtill så har jag kollat upp hur jag måste dra kabeln, och det blir en mindre skärseld må jag lova. Igenom maskinrummsväggen på befintlig kabelstege, genom en nödugångspassage i taket, ner genom en ränna in till en ny kabelstege som löper längs ventilationen på vänstersidan i salongen. Det krävs där att "locket" på ventilationstrumman tas av hela vägen (20 meter) och därefter måste vi in genom en servicelucka, klättra tre meter bakom väggen för att trä kabeln igenom ett hål ut på ytterligare en kabelstege ut på scenen innan vi efter ett par meter igen kan dra ner den till golvnivå där ett apparatskåp står med alla ljudutrustning för scenen finns.

Kontakter finns eller går att skaffa på valfri butik som säljer sådant, kabeln kunde vara av ganska simpel typ enligt uppgift, så det enda större besväret är att dra sladden och givetivs ställa in nivåer och inställningar på slingförstärkaren. Och då kära vänner tänker jag ställa in den så det låter bra för filmljud. Inget annat.

Så om det är någon där ute med mera erfarenhet av att koppla ihop en CP650 med en Univox 650 så får ni gärna höra av er. Det är trots allt mitt första försök att fixa ljud till hörslinga, samt att all efterforskning har fått göras på egen hand med manualer som referens.

Att åka över bron för en film

Den här veckan hade Pixars senaste mästerverk Wall-E premiär i Sverige. Dock så hade jag redan sett den, fast i Danmark.



Jag struntar faktiskt i vad prognoser och målgrupper heter, om en film från en så stor producent som Pixar blir nedvärderad till att endast visas i sex kopior i originalversion i landet (på premiären utspridda i Umeå, Uppsala, Stockholm - 2 kopior, Göteborg och Lund) blir jag smått sur. Att upprepa den fenomenala känslan av Ratatouille på Royal i Malmö kunde man alltså glömma...

Så det blev att åka buss till Malmö, tåg över Öresund, hoppa av på Kastrup, ta Metron och stiga av i Fredriksberg. Mitt i smeten men ändå avsides i Köpenhamn. Och besöka den relativt nyöppnade Falkoner Biografen. Föreställning 16:30, salong 5 (av 5), beläget i källarplan. Hmmm... Och därtill se digitalprojektorns uppstart på duken... nja, roligare kan vi väl ha det? Förfilmen Presto avslöjade också lite mer än väntat, som hur svårt det är att lägga skärpan rätt i vissa salonger, bilden var skarp i ovan- och underkanten men inte i mitten. Aj aj. Däremot justerade maskinisten skärpan när huvudfilmen startade och la vikten vid mitten av bilden, och eftersom jag inte läser text så gjorde det inget att texten därmed blev det suddigaste jag annars sett på länge...

Men trots allt var duken lika stor som "hemma" och med ett kanonljud därtill så var ju magin komplett. Faktum är att Wall-E i mitt tycke är det absolut bästa Pixar har gjort, någonsin. Så fantastiskt snygg, så underbart berättad och så perfekt att man häpnar, och med ens var resan värd varenda sekund.

Dagen efter så provkörde jag akt 1 av en av de svenskdubbade kopiorna. Visst fanns magin där, även om det nu pratades nått obskyrt språk där på duken... usch. Och dagen efter det så spolade jag upp hela min kopia av filmen, färdig bara minuterna innan premiären dessutom.

Men jag säger då det. När man får hantera något som är så perfekt på alla sätt och vis, kryper verkligen yrkesstoltheten fram igen. Jag blir så obeskrivligt glad av att köra Wall-E, mer så än att (fortfarande) få köra Mamma Mia!.

Det enda jag tycker är synd är att jag egentligen vill köra filmen på en högre volym, sekvensen där Wall-E åker iväg ut i rymden bör nämligen spelas så att musiken av Thomas Newman ges den pondus och karaktär den ska ha, dock blir det lite i överkant för målgruppen med barn. Synd, de vet inte vad de går miste om...