Fredagen den trettonde var lite sen i år...

Det är jättekul (NOT!) att få telefonsamtal om att dukmasken gått sönder. Tack och lov tog jag inte samtalet igår kväll, för då spenderades ledig tid på Malmö Stadion med Dolly Parton på scen.

Nej, idag söndag fick man så höra att höger dukmask på bion inte var helt frisk. Och när man så tittar på fanskapet ser man att en 20 cm lång reva strax under fästet i skenan. Fem meter över golvet.

Så det var bara att ta ner hela tygstycket, och det är inte litet det, tre gånger fem meter. Väl nere på scengolvet fick jag så försöka sy ihop det igen, hade dock inte någon reservtyg att fästa på baksidan så jag kan bara hoppas att sömmen håller en tid till tills jag fått fixat lämpligt tyg i lämplig storlek. Och då måste hela härligheten ner igen.

Vilket betyder att det ska upp igen. Och upp är inte det lättaste minsann. Så nu sitter man här med trötta armar och ben (det blev ett par gånger upp och ner för stegen), och jag kan inte säga att jag ser fram emot att fixa masken igen...

Spoilervarning!

Kära medmaskinister som får visa The Happening. Läs vänligen inte filmens censurkort. Det gjorde jag. Stort misstag.

Efter att ha sett trailern dagligen i över en månad (på duken och på foajé-TV:n) kom så äntligen filmen till maskinrummet. Och vanan trogen ska ju kopian inspekteras, med en titt på det lilla A5-kortet.

Trailern och marknadsföringen har verkligen lyckats skapa ett intresse över vad som egentligen händer i filmen, allt är ju så mystiskt så... Och även om handlingsbeskrivningen på kortet inte avslöjar hur filmen slutar, så står det klart och tydligt vad som orsakar filmens hemskheter...

Så Aj. Där försvann månadens plot twist. Fan också.

Jodå, jag ska se filmen ändå, men det hade varit roligare om jag hållt mig till att läsa aktlängderna och inte längre ner på kortet.

Tillfälligt avbrott...

Och nu över till pinsamhetsrapporten: Det var en tejpbit som lossnade i all sin ensamhet i väntan på filmstart, medans maskinisten rev biljetter. När så projektorn startade vägrade avbrottskyddet att fungera det med, dvs. de första sju, åtta sekunderna av trailern till Kung Fu Panda åkte rätt ut på golvet... och automatiken hade inte aktiverats heller, så svart var det på duken.

Hoppsan... Det var bara att trycka på stopp, informera publiken om ett tekniskt fel och gå upp och snabbt dra upp filen på upptagningshjulet och starta mitt i trailern istället.

Som om inte det var nog upptäckte jag att spännbanden i filmbanan på projektor 1 måste bytas omgående. Och fixa avbrottskyddet... och putsa trailern på spolbordet. Gissa vem som kommer jobba sent ikväll?

Dagens citat - Ser jag fet ut med den här biljetten?

Jag har två biljetter för jag är överviktig...

Lustig kund som defintivt inte var fet. Istället var de två stycken som skulle in till 21 och den förste skulle skoja till det. Rätt roligt faktiskt. De skrattade båda två.

Ja, mycket ska man höra vid insläppet...

Vett och fucking-jävla-ettikett! Tack!

Hur var det nu man ska uppföra sig på bio? Gorma, gnissla med sätet bredvid, byta plats femtielva gånger under filmen och kasta barnkuddar på varandra? Nej, sannerligen inte, men vissa individer är helt enkelt för omogna för att inte göra annat.

Om du vill kasta 70 kr i sjön och förstöra för dig själv, så är det helt i sin ordning. Men när du sitter tillsammans med andra betalande i en biosalong på en film som dessutom kräver åtminstone lite hjärnceller får du fan i mig finna dig i att du inte ska störa de andra.

Det började med att det var ett jävla liv i salongen under reklamen. Jag fick gå in och säga till två olika grupper av tonåringar. Där kunde det ha slutat för min del, eftersom jag inte skulle köra aktuell föreställning av 21. Men man hinner inte två minuter in i filmen förrän första klagomålet dyker upp. De kastade visst kuddar på varandra...

Så det var ett evigt övervakande från maskinrummet och från salongen. Ögontjänare var de också. Så länge jag stod i salongen och glodde på dem var de tysta. Om jag så gick ut en stund så var det en annan femma efter en stund. Jävla ofog. Lyckades dock överlista dem lite till slut, genom att gå in på andra sidan salongen. Och vid nästa tillfälle de inte kunde hålla tyst (och nu menar jag inte småprat, utan riktigt högt och störande småskrikande), direkt lysa på dem med ficklampan av LED-typ (starkt ljus), och högt proklamera att "hur var det nu med att hålla sig lugn och tyst?".

Lite effekt hade det, eftersom fyra av dem gick i förtid. Och hade de inte gått så hade de åkt ut ändå. Men jag som skulle sluta vid 21-tiden gick nu hem istället vid 23:30. Ett par timmars obetald arbetstid där, jaha...

Månadens bild, april 2008

Fly By
Canon EOS 350D, EF 50mm f/1,2L USM

Oj då, april och maj har passerat utan en ny bild. Dags att reparera skadan med bilden för april då. En ledig kväll och en cykeltur på över milen resulterade i detta vid ett tillfälle. Hade jag varit snabbare på det hade jag fått planet och månen mer tillsammans. Men men...

Skolfilm i lätt sovande tillstånd...

Det tog inte ett år som jag trodde sist, utan bara 197 dagar (eller 6 månader och 15 dagar). Så idag satt jag där igen och körde This is England för skolklasser igen.

Dessvärre har jag fortfarande ingen mediaserver att köra från, så en dvdspelare med YPbPr-output fick duga. Scalern har säkert inget emot att få tugga på 576p50-material för omväxlings skull. Men spelaren var inte av helt top-notch kvalitet, bilden var lite mörk och blurrig. Fick ändra gamma i projektorn för att kompensera något. This is England såg bra ut, men Pans labyrint hade problem med sin generellt mörka bild.

Men sen är det någon som kan förklara varför det alltid blir fel på sovandet när jag ska jobba tidigt på dagarna? Dagen inleddes med rekordlåga två, tre timmars sömn! Följt av en kanna kaffe, jobb på bions hemsida, mail till huvudkontoret, för att sen cykla till bion och allt det där... därefter fanns nästan ingen tid att vila på. Sov ikapp bara 1,5 timme. Sen var det Indy 4 igen. Så jag har bara orkat spola upp två akter på morgondagens skolfilm I elfte timmen.

Dagens citat - komplex?

Oj, va liten biograf. Fan va' liten den är...

Hört av kund som steg in i salongen till dagens matinée av Indiana Jones och kristalldödskallens rike.

Nåja, så jäkla liten är den inte, med sina 201 platser är den så vitt jag förstår skånes tionde största salong till antalet platser. Har inte hittat definitiva uppgifter på detta faktum dock. Men det är klart, den kan inte mäta sig med Royal, Malmö eller Imperial, Köpenhamn.

Dock har den varit större, med 386 platser från 1937 till 1996, och är den sista kvarvarande biosalongen i Trelleborg.

Tight premiär

Är det inte typiskt? En lokal amatörteatergrupp har haft teaterscenen bokad sedan ett halvår. En av deras föreställningar var satt till 19:00 den 22/5. Gissa vilken högprofilfilm som skulle ha sin premiär samtidigt? Nåja, Indiana Jones och kristalldödskallens rike fick helt enkelt flytta på sig till 21:30.

Eftersom teatergruppen spelade även kvällen innan så var scenen inte återställd till film, så för att provköra akt 1 och 4 av kopian fick jag fixa scenen först. Och därefter ställa tillbaka allt för teatern. Mycket jobb för bara två akter om ca 18 minuter vardera. Men vad gör man inte för premiärpubliken. Men sen var det bara att dra ihop hela kopian på spolbordet och fixa tillbaka scenen till teatergruppen.

Så, snabbspola till kvällen. Teaterpjäsen drar då givetvis ut på tiden och slutar inte förrän 21:22... Och med foajén fylld med filmpublik är det verkligen full rulle som gäller. Scenen återställs rekordsnabbt, tack vare att jag fick hjälp av en annan maskinist som dök upp för kvällen. Jag kastade mig över filmen och laddade, och en stackars städare fick snabbsopa golvet för de popcorn som där fanns kvar efter teaterpubliken. Problemet är att jag inte kunnat ladda tidigare, eftersom jag måste ladda projektor 1 i vidfilm, vilket innebär att dukmasken drar sig in till det smalare formatet, inte så bra medans teaterpjäsen pågår...

Nåväl. Några intensiva minuter senare så var det klart för insläpp och strax därefter tryckte jag på Start maskin 1. Trots allt flöt det på väldigt smidigt måste jag säga. Teatergruppen visste om hur kort om tid det var och gjorde vad de kunde för att avsluta snabbt. Vi på bion var med på noterna och gjorde vad vi kunde, och publiken klagade inte. Tvärt om var det många som reagerade positivt när de såg att det var teater innan deras film.

Blade Runner i 2K

Det var ett tag sen sist, men tiden har gått åt till en hel del. Som i fredags, då jag var över i Köpenhamn igen, fast den här gången för en digitalvisning av Blade Runner i Final Cut-utförande.

Så nu har jag äntligen fått se en 2K-visning, alltså Digital Cinema.

Och vad ska jag säga? Med en Barco DP100, med 3-chip DLP, i maskinrummet borde det ju vara en mycket bra bild. Och det var det, bra färger, extremt bra återgivning av ursprungsfilmens kornighet, och detaljerna var mycket bra.

Men... jag kunde även se pixlarna från rad 5 där jag satt. Under rätt kontrastförhållanden såg jag alltså rutnätet med pixlar. Nu var i och för sig bilden hela 17*7,4 meter stor så det kanske inte var så konstigt. Men faktum kvarstår, för de riktigt stora dukarna måste alltså 4K-projektorer till.

Men filmen i övrigt var helt fantastisk att få se på bio. Tidigare har jag sett originalversionen från 1982 på 35mm på Cinemateket. Och cirkeln är sluten med den sista versionen av samma film, även den på bio.

Att köra film - The Movie!

I dessa tider restaureras många klassiker för att den framtida publiken ska kunna njuta av dem. Ibland måste man restaurera för att över huvudtaget ha kvar filmerna. Men man behöver inte alltid kopiera från film till ny film. Det kan räcka med att föra över från VHS till dvd.

Det var dags att rädda min VHS-kassett med Att köra film - The Movie. Så sagt och gjort. Så nu kan jag åter njuta av denna instruktionsvideo för maskinister. Har inte sett filmen på minst sju år så det är intressant att se hur mycket jag minns.

I övrigt en liten klassiker inom genren. Typ. Dock med en ytterst begränsad målgrupp, givetvis.

Lycka är 7 timmar i biomörkret med 70mm

Så, hur var nu de tre 70mm-filmerna jag såg i början av veckan? Framförallt, har livet en mening nu när jag äntligen fått se Titanic på 70mm?

Om vi säger så här... Titanic var en otroligt mycket större, och detaljrikare upplevelse på 70mm än på 35mm (och givetvis dvd). Jag tror heller inte att HD-releaser kommer ens vara i närheten, och då pratar jag inte bara om upplösningen. Sådana saker som färgmättnaden var helt otrolig att se, detaljer i färgskiftningar och ljussättningen som inte kunde ses tidigare. Det enda jag inte gillade med Titanic var att föreställningen hade paus, något som inte fanns på 35mm-kopiorna och som jag vet James Cameron själv ogillar (paus alltså).

Dock blev höjdpunkten faktiskt en annan film, nämligen Baraka. Jag har aldrig tidigare varit med om en film eller föreställning som kunnat försätta tid och rum på ett sådant fullständigt sätt. Mästerligt foto direkt på 65mm negativ gav en bild som var sanslöst högupplöst på duken. I kombination med en ljudanläggning som fick jobba hårt för att leverera Michael Sterns fantastiska soundtrack kunde man både se och känna filmen. Filmen i sig var också helt enastående, det är sällan man blir så rörd av bara bilder med musik.

På det hela taget var det tre helt otroliga filmupplevelser. 2001: A Space Odyssey var riktigt kul att se i så bra skick och den lyckades även med konsttycket att involvera publiken i berättelsen. Givetvis tänker jag på scnenen där monoliten skickar radiosignalen från månen. Ljudeffekten är så skarp att alla i publiken gör samma sak som skådespelarna, tar sig för öronen. Riktigt roligt att bli en del av filmen på det sättet (oavsett om det var medvetet eller omedvetet).

Vad jag tar med mig av två dagars pendlande till och från Köpenhamn, och 7 timmar, 11 minuter film i 70mm format är en känsla av - kan inte beskriva det annorlunda - lycka. Titanic var lika fantastisk som jag hoppats på, och så fick jag än ännu större upplevelse i Baraka (från vilken jag nog inte har hämtat mig från än).

Och så fick jag spanat in Nordisk Films flaggskepp till biograf, Imperial. Väldigt stilren fojé och salong och mycket hög "wow"-faktor på salongen. Dock med ett problem, den har mindre duk och sämre betrakningsvinkel mot duken än t.ex. Royal i Malmö. Royal förblir alltså favoriten.

Hur ledigt blir det idag då?

Så, då drar jag till Köpenhamn och spenderar ledig tid med lite 70mm-film.

Frågan är bara hur ledigt det kommer att bli. Sist jag var i Köpenhamn så fick jag sitta och hjälpa till med felsökning på bion när jag åkte Metron hela vägen från Nörrebro station ut till Kastrup (förvånansvärt bra mobiltäckning nere i tunneln).

I'll be Doomed

Lyckades med en trevlig bredrift för några timmar sedan. Att klå E4M2: Perfect Hatred i Ultimate Doom på Xbox 360. På Ultra Violence. Med 24% i Health från start. Phear my 1337 skillz u n00bs... eller nått.

Samtidigt som jag sitter och blir irriterad på BioShocks svårighetsgrad på normal, får spatt och spader av kontrollerna i Condemned 2, så sitter jag alltså och spöar fullständigt skiten ur demonerna i ett av alla tiders bästa spel - även om det är nästan 15 år gammalt.

Sen kan man ju undra varför jag hostat upp 400 Microsoft Points för att köpa en pixel-pefekt kopia av PC-versionen (som jag givetvis redan äger tillsammans med Doom II, Heretic och Hexen). Svaret på den frågan är att det är 1) Kult! 2) Askul! 3) Snabba 200 Gamerscore 4) Historia.

Alla andra 3D spel av idag har Doom att tacka för sin existens. Det var först, det blev störst och allt har egentligen varit en vidareutveckling därifrån. I min mening finns det inga spel som idag kan matcha Doom i ren och skär spelglädje. Visst älskar jag den mörka stämningen och den fantastiska arkitekturen i BioShock. Och jag älskar att bli skrämd av Condemned, men de kan ändå inte mäta sig med originalet. Trots att originalet har pixlar lika stora som tegelstenar och 2D monster.

Mer 70mm

Sådärja, nu har jag köpt mina biljetter till 70mm-festivalen i Köpenhamn den här veckan.

Väntade in i det sista, men så vet man inte ibland hur det blir med personal som kan jobba när jag själv ska se film. Alltid ett orosmoln.

Men nu har jag äntligen köpt dem. Det blev 2001: A Space Odyssey och Baraka på måndag. Sedan kommer min personliga höjdpunkt, Titanic på tisdagen. Vad jag har längtat efter att få se Titanic på 70mm enda sedan jag fick reda på att den även gjordes i ett fåtal kopior i det formatet.

Intresserade av film i det stora formatet kan spana in bilder som uppdateras under hela helgen på in70mm.com. Visst ser 2001 helt underbar ut på duken?

Har aldrig varit på Imperial tidigare, men min vana trogen så kan ni ju gissa var jag sitter... Just det, rad 4 mitten. (rad 5 på 2001 dock). Vi ses väl i biomörkret?

El Floppo II: Skitfilmens återkomst

Ett svårslaget rekord blev slaget förra veckan. Och sedan slaget igen den här veckan. Trodde inte det skulle gå att slå Den svarta Dahlians tre (av fyra) inställda föreställningar p.g.a. publikbrist.

Men nej, Meet the Spartans lyckades med bedriften att inte locka en enda kotte på fyra dagar i rad. Bara att slå av automatiken och ladda ur projektorn och sätta tillbaka filmhjulet på förvaringen igen. Och givetvis så skulle filmen visas en vecka till. Med följden att det tveksamma rekordet slogs ta mig fan omedelbart med fem inställda föreställningar på raken.

Och kom nu inte dragandes med tramset om vilket trams filmen är. Den var i alla fall mycket bättre än Epic Movie... Dessutom ska jag visa något som är ritkigt tramsigt så fort jag dragit ner bilden från kamerans minneskort.

Full rulle...

Det var en rejält tight fredag må jag säga. Spiderwick kom redan på torsdagen så 17-föreställningen kunde starta som vanligt.

Men var tog 27 Dresses vägen? Jo, den kom, fast äckligt sent. Det var bara att kasta sig på kopian och få upp den för att ens ha en chans på att starta den till 19:00. Jag var klar med hjul två (av två) när Spiderwick var inne på eftertexterna, och då hade jag låtit bli att spola tillbaka första hjulet av Spiderwick under tiden.

Så, därefter följde smått intensiva minuter av att backa två hjul fantasyfilm, ladda kvällens chick-flick och annat smått och gott som ska göras. Och när det var klart var det bara att släppa in direkt.

Och stressen var inte slut med det, för efteråt så slutade 27 Dresses med all eftertext ungefär 21:05 (reklamen och trailers flyttar ju filmens faktiska startid till en bit efter annonserad tid). 21:10 ska reklamen starta för Meet the Spartans med annonserad starttid 21:15...

Nåja, så extremt stressigt upplevdes det inte som. Blev rejält överraskad av James Horners musik i Spiderwick. Det är sällan jag hör nyskriven musik av en av mina favoritkompositörer. Så stressigt eller inte, så gick man med ett stort smil på läpparna hela kvällen.

Månadens bild, mars 2008

Hantverk
Canon EOS 350D, EF 17-40mm f/4L USM

Något manipulerad, ökad kontrast och justerat vitbalansen över "gränsen" för vad som får anses rimligt för en icke-manipulerad bild. Således mer konstbild än dokument över byte av takfönster.

Tillfälligheter?

Förra onsdagen var jag på en konsert i Köpenhamn. Det var Jean-Michel Jarre som spelade Oxygene live. Jean-Michel är son till Maurice Jarre som komponerade musik till bl.a. Doctor Zhivago, en film jag såg så sent som i lördags.

Inte nog med det. Innan konserten på onsdagen åt vi på en restaurang, mitt emot Rialto, en av Köpenhamns gamla fina biografer, där just Doctor Zhivago visades i två och ett halvt år på 1960-talet.

Det är inte slut än. Just nu rullar filmen 10.000 BC i mitt maskinrum. Vem gör berättarrösten i den filmen? Jo, Omar Sharif som ju spelade huvudrollen Yuri Zhivago...

För er som inte var där...

finns nu lite bilder på gårdagens 70mm-evenemang på in70mm.com. Tycker mig kunna skymta mig själv och mitt sällskap längst fram på bilden "During projection" lite längre ner i galleriet...