Jerry Goldsmith vann en Oscar för sitt score till The Omen (1976), men i mina öron är det bara den filmens huvudtema (Ave Satani) som är i närheten av hans musik till The Final Conflict: Omen III (1981). Men även Damien: The Omen II har sina mysiga stunder med en märkligt oortodox mix av elektroniska ljud och avantgardistisk orkestrering.
Eftersom filmernas soundtrack är så underbart presenterade på CD av Varèse Sarabande är jag väl bekant med musiken sedan flera år tillbaka. Just från Omen III är det Main Title och The Hunt som verkligen står ut från resten av alla andra soundtracks (även om Goldsmith kopierade rätt mycket från The Hunt för att lägga i Camel Race från The Mummy).
Men filmerna däremot har varit osedda, bortsett från originalfilmen på TV för en herrans massa år sedan. Tills nu då. Omen 1, 2 och 3 sedda på lika många dagar. Och det är verkligen musiken som får filmerna att lyfta, flyga en tur och slutligen smyga upp bakom dig och skrämma skiten ur dig. Eller fylla dig med vördnad tillsammans med bibelcitaten bland eftertexterna.
Det har utan tvekan varit högtidsstunder tillsammans med min favoritkompositör. Jaså, tittade jag på filmer samtidigt? Det märkte jag knappt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar