Provkört

Eftersom det är dvd-film som gäller på onsdag och torsdag så var det dags att kolla så det fungerar som det ska. I båda salongerna.

I salong 2 som ska köra filmen i fråga fungerar det som det ska, fast jag har bara de tre frontkanalerna vänster/center/höger. Men dvdspelaren kan visst lägga basen i frontarna i stället, och surround lär inte vara ett bekymmer. Dessutom är hela härligheten inkopplat på CP-65:ans Mag/Aux ingång, dvs. där man en gång i tiden kopplade in t.ex. 70mm-ljud. Häftigt.

Och när vi ändå pratar 70mm-ljud, varför inte provköra ljudet i salong 1 via en komplett 5.1-uppsättning (se bilden ovan). Och i spelaren bara världens bästa film alla kategorier; Baraka. Bilden är det bästa som finns på SD dvd (576p) och ljudet är extremt i sin dynamik. Och ja, jag kom upp i samma ljudbild som på Imperial för två år sedan.

Däremot bilden... aj. En scaler som ger mig fingret med jämna mellanrum och tappar bilden, och som är ett helvete att ställa in, vägrar acceptera input från HDMI...? Nej du. Du åker ut ditt lilla fanskap. Och vi har därmed bara möjlighet till dvd i salong 2. SUCK!

Going up 2?

Det var länge sedan sist, men nu har det hänt igen. Dessutom av samma bolag och av samma orsak.

Sex and the City 2 är faktiskt barntillåten, men eftersom man vill visa trailern för Inception framför filmen så höjer man således åldersgränsen på hela paketet att matcha trailern.

Sist var det Ocean's Thirteen som gick från BT til 7 år p.g.a. en trailer för Harry Potter.

Sen kan man ju börja undra varför man nu väljer att så prompt visa trailern för Inception, kanske för att publiken sviker filmer med så uppenbara mind-fuck-historier som den här (Shutter Island någon?)

Men men, jag tar tillfället i akt och smäller på två av mina egna trailers, som också råkar vara från 11 år. Kan de kan jag. Så det så.

Månadens bild, maj 2010

Kväll vid strand
Canon EOS 5D mk II, EF 17-40mm f/4.0L USM

Minns ni att jag brukade publicera en bild i månaden (eller försökte trycka in en per månad)? Knappt jag gör det heller, för sist jag gjorde det var faktiskt April 2008. Det är ju drygt två år sedan.

Så det är dags igen.

Lycka är...

...att köra Draktränarens eftertexter på referensvolym 7,0 (mot ordinarie 4,7-5,0 beroende på publikmängd). Därtill med DTS no less...

Förutom ett trevligt tryck på ljudet som ger illusionen om en orkester som spelar live i salongen så är det så fantastiskt underbar musik av John Powell. Enormt hög mysfaktor således.

Yrkesskadad? Nä...

Vissa har säkert "normala" tankar när de går och lägger sig. Hur dagen har varit eller vad man ska göra imorgon - eller kanske tänker på någon speciell, vad vet jag.

Själv är man så yrkesskadad så det sista jag minns att jag tänkte på var hur jag skulle lägga kopiorna på ettans non-rewind så jag hade B-tallriken ledig söndag kväll för nerspolning av Änglavakt. Det vill säga att jag mentalt gick igenom hela helgens körschema i huvudet ett par gånger tills jag "hittade" rätt.

Hoppsan...

Gammal film?

Det är ju en gammal film...

Hört av kund i foajén för någon vecka sedan. Yttrat om trailern för Det vita bandet som just då rullade på skärmarna. Och trailern är precis som filmen - svart/vit.

Jovisst är det en gammal film, från 2009. Mindre än ett år sedan alltså. Jättegammalt... Möjligheten att man gör en svart/vit film idag som ett konstnärligt grepp är alltså helt uteslutet enligt den moderna biobesökaren.

Nä, nu ska jag inte vara elak, eftersom det är ju som sagt ovanligt. Så ovanligt att jag har aldrig haft en enda svartvit långfilm i mitt maskinrum, och det är ändå över tolv år jag har hållit på nu. Enda korta undantaget var ju att en av akterna på Quentin Tarantinos Death Proof var svart/vit.


Som bilden ovan avslöjar (s/v till vänster - färgfilm till höger), sådan film är udda även i maskinrummet och inte bara på duken. Och så fruktansvärt ljusstark den är! Rejält mycket mer ljus går igenom filmen än vanlig färgfilm. Något som jag lade märke till när jag synade filmen i salong 1, då min Ernemann 15 lyser rätt kraftigt snett nedåt vänster under objektivrevolvern. Nu hade jag flera rader stolar som var upplysta och dessutom hade reflektioner i taket. Och då pratar vi bara ljus från bildfönstret...

Men givetvis med film av den här kalibern så fick det bli en filmskaderapport. På den noterade jag ironiskt att det var ju jättelämpligt att märka upp skiftmärken med en röd spritpenna på just svart/vit film.

Och till råga på allt kom endast 11 personer på torsdagens visning. Onsdagen kom det inte en kotte på. Lär ju bli garantihyra på hela kalaset. Nåväl. Filmen ligger åter i sin låda och väntar på nya äventyr. Något den förtjänar för sevärd var det absolut.

Polyesterbrytarfunderingar

Någon som fattar vad jag är ute efter?

Problemet är att jag har bara en "bra" polyesterbrytare i maskinrummet. Salong 2 har nämligen en brytare från Cinemeccanica som tillåter ca 30-40 cm film att passera efter nödstopp, men det är inte tillräckligt för mina Ernemann 15 maskiner. Jag behöver uppskattningsvis ha en meter film tillgodo.

Värre är det i salong 1 för när jag öppnade upp Kinotons polyesterbrytare för att smörja valsen som tillhör så avslöjades att mikrobrytaren sitter längst in och ger nix komma noll(!) marginal när filmen nödstoppar. En centimeter typ...

Så därför funderar jag på att bygga en egen version av polyesterbrytare att sätta på stolpen, och i salong 2 behöver jag inte så stor version, bara att köpa mig själv en 40 cm till är nog. Salong 1 blir lite knivigare då jag måste ha hela metern direkt. Och det är trångt mot väggen där jag måste placera den.

Så tillvida jag inte kan få tag på en Ernemann original-polyesterbrytare, eller bygga en liknande själv, det skulle förenkla en del. Får se hur jag gör.

Under tiden blir det att absolut inte glömma ta av tejpen på slutet av filmerna och ladda rätt och riktigt, för att undvika bekymmer. Men det ska man ju alltid göra ändå så.

Inte nu igen...

Så här mycket ser jag fram emot nästa Beck-film...


Snälla... ta livet av den fiktiva polisen nån gång!

Pappröret innehåller filmaffischen för sagda film (som faktiskt heter Beck - Levande begravd ifall ni nu tvunget behöver veta det).

Skulle gissa på att sommarens polisparodi - Kommisarie Späck - drar fler besök än den "äkta" Beck.

Trippel dubbeldipp + Trippeldipp

Hoppsan... hur hände det här nu då?

Jo, den klassiska äventyrskatastroffilmen The Poseidon Adventure fick sin första soundtrackrelease på CD när Film Score Monthly satte tänderna i multitrack-magnetbanden från 1970-talet, bara för att finna att endast några få spår gick att använda på CD i acceptabel kvalitet. Resten var förstörda av dålig kvalitet, men tack vare en backup-inspelning i mono gick det att rädda en del, allt som allt 38 minuter. Tillsammans med The Paper Chase och ett spår från Conrack gjorde man ett CD släpp på 3000 kopior. Något för samlare alltså...

Idag har tekniken gått framåt och genom lite tursamma träffar i arkiven så gick det nu att rädda betydligt mer av musiken från The Poseidon Adventure. Så pålitliga La La Land Records släpper således en ny skiva, med 60 minuter material, och inkluderar en hel del alternativa versioner och s.k. source-music. Fantastiskt.

Independence Day borde vara en av hörnstenarna i varje seriös soundtrackaficionados samling, eftersom den är så ikonisk för just David Arnold; svulstigt, storslaget, med tunga effektmattor och bra mix mellan synth och orkester. Tyvärr led den ursprungliga releasen av det problemet att den långt ifrån var komplett, eller ens heltäckande. Bara 50 minuter från en film som är 145 minuter lång...

Och återigen, se till La La Land Records och här kommer det kompletta soundtracket. Två skivor med totalt 129 minuter musik, varav en bra bit av den andra skivan är bonusspår, med alternativa versioner av flera av spåren. Underbart.

James Newton Howards The Fugitive fick också en mindre än önskvärt komplett release första gången på CD. Flera av spåren var dessutom så kallade suites, sammanställningar av flera andra spår, som passar som framförande på skiva eller vid konserter.

Återigen... La La Land (jag vet, jag spammar lite nu) räddar dagen med en dubbeldisk, totalt över 120 minuter med ALLT! Filmens soundtrack, suite-versionerna från tidigare release, alternativa versioner och bonusspår som synth demo (som kompositören gjorde för filmens regissör). Liksom Wow! Suveränt.

Och så slutligen den lilla juvelen... Basil Poledouris' RoboCop. Denna ultimata 1980-tals vision av härligt, blodigt övervåld och rå, bitande och humoristisk satir fick ett helt perfekt och minnesvärt soundtrack av herr Poledouris (som annars gjorde sig känd för musiken till The Hunt for Red October).

Varesé Sarabandes ursprungliga skiva som sedan länge är out-of-print, var allt som fanns för musikvänner. Tills bolaget släppte om samma skiva, fast lade till fyra bonusspår, bakgrundsmusiken som användes i flera av "reklamfilmerna" i filmen. Skivan i övrigt var en fin och balanserad mix av ursprunglig musik och s.k. suites. Fast den var inte komplett. Och ordningen mellan spåren var inte kronologisk.

Men så kommer Intrada in på banan, och visar var skåpet ska stå. Komplett, i kronologisk ordning och med något restaurerad kvalitet. Flera av de små spåren som bara kunnat höras i filmen tidigare är med, inklusive det enda tillfället då RoboCop-marschen spelas med slagverk (som råkar vara en hammare som bankade på en brandsläckare!). Och den komletta mixen som rullar som eftertexterna.

Helt... vidunderligt välljudande!

Überstressigt

Två fredagar på kort tid har det nu varit lite rörigt och körigt. För två veckor sedan uteblev Green Zone eftersom den skickats från Visby på onsdagen men 45 minuter innan den skulle visas här i Trelleborg fortfarande låg kvar i sorteringen på terminalen i Stockholm. Liksom... wow...

Och idag hade vi besked om att En galen natt skulle dyka upp med bussgods i Malmö vid 17:53. Filmstart var satt till 19:30. Så en budbil fick köra i ilfart från Malmö och levererade kopian prick 18:35.

Nu tar det i runda slängar en timme att få upp en film som är mellan 1:30 och 1:45 lång, speciellt om man inte ska slarva. Men här fick jag använda alla knep i boken för att få upp kopian fort som attan. Dvs, att när en akt rullade upp på maxhastighet på tallriken så tog jag av startsladd och märkte upp nästa akt direkt. På så vis var det bara att stanna, ta av slutsladden från föregående akt, och skarva på direkt. Mindre än 60 sekunders paus per aktskifte om allt går smidigt.

Dessvärre komplicerades saken av att samtidigt skulle Iron Man 2 starta 19:00 i samma salong som jag nu spolade film till. Så det fick bli att snabbt rulla undan spolbordet, dra av Draktränaren som precis var färdig och ställa undan den, hämta Iron Man och slänga upp den på tallriken. Samt ladda filmhelvetet också. Och undan ska det gå. Och utan fel... helst.

Och sedan tillbaka till att spola, eftersom kassapersonalen ryckte in och även stod för insläppet, tack och lov. Så det var åter att hålla ögonen öppna för fel som felskarvade sladdar och annat skit så man vet att det inte dyker upp obehagliga överraskningar. Och så sätta det förbannade märket där man vill tända upp till eftertexterna. Jomenvisst, det blir till att rulla långsamt en bra bit av sista akten för att hitta var man ska göra det. Vid uppspolning är det den största tidsboven faktiskt.

Och sen ska man trycka in sig mellan tallrikarna och lossa kopian, samtidigt som man har en tallrik någon centimeter ovanför sig som roterar rätt fort, dra över kopian på en lös tallrik och så fort som möjligt flytta över den till andra salongen. Och trångt är det eftersom spolbordet står kvar i vägen... Känn ingen stess, nej då... för minsta misstag nu och kopian ligger i en hög på golvet... likt katastroffilmen från i höstas.

Men allt som allt blev jag inte så sen ändå. Några minuter efter utsatt starttid var filmen laddad och startade mer eller mindre direkt... och nu sitter jag svettig som fan i kassan och längtar hem till duschen... nåja.

DTS - Back in action

Vi har sedan premiären av Michael Jackson's This Is It dragits av ett mystiskt och irriterande fel på flera filmer, vars DTS-ljud plågats av ett störande "hackande". Helt enkelt har DTS-enheten stoppat digital playback och tvingat över ljudprocessorn i Dolby SR, som då direkt gått över till Dolby Digital; MEN direkt efteråt har DTS-lådan återfått digital playback och slagit över till format 11 igen.

Detta har gett ett hack i ljudet som låter ungefär som sprakande kontakter i en ljudanläggning. Och på alla filmer som man egentligen har velat ha DTS på har jag förlitat mig på Dolby Digital istället.

Knepen har funnits där, låta filmen gå över en vals extra, vrida filmen 180 och 360 grader innan den går in i DTS-läsaren. Och slutligen skulle vi byta ut själva läsaren och se om det var lasern som var kass.


DTS:en för salong 1 tuggar på Empirical Test Disc

Men så slog det mig helt plötsligt när jag stod med Iron Man 2 på spolbordet och skulle provköra filmen, att vid samtliga tillfällen av dåligt ljud har filmen haft två skivor, disk A och B. Vid korta filmer som bara har en skiva kör jag dem alltid numera i Drive C, som annars ser minst action.

Misstanken tog fart också av att hackandet fanns där när jag såg Up in the Air men då slutade det så fort halva filmen hade gått. Och med Iron Man uppstod exakt samma sak, det hackade som bara den i början av filmen. Men flyttade jag över Disk A till Drive C och lät lådan starta om sig själv så fungerade allt felfritt. Ett dubbeltest närmare slutet av filmen när jag flyttade över Disk B till Drive A bekräftade bara misstankarna när ljudet började få problem igen.

Men för att vara på den säkra sidan så lät vi Iron Man 2 rulla ett par gånger för att se vad som hände. Men nu har så pass många föreställningar med perfekt ljud rullat, att jag vågar påstå att det verkligen är CD-ROM:en i drive A som är helt enkelt början till att gå sönder. Den verkar inte kunna läsa av skivorna fort nog utan bufferten blir tömd regelbundet vilket får DTS:en att sluta spela upp ljudet.

I vilket fall som helst så återvänder nu mina DTS-vinjetter till rampljuset med full styrka. Underbart!

Ytterligare lite biografsafari

Spenderade torsdag och fredag med att resa till Stockholm för en kryssning till och från Åbo. Och vad spenderar man tiden med mellan 12:39 då tåget anländer till Centralstationen och 19:30 då båten går? Jo, man går på biografsafari.

Så utrustad med SL Accesskort giltigt i 72 timmar gick jag loss på tunnelbanan och åkte lite kors och tvärs. Fast den här gången hade jag inte många ställen att besöka, har snart betat av alla biografer i Stockholm känns det som. Även om flera stycken återstår. Och så gjorde jag reprisbesök på Sture.

Victoria på Söder.

Filmstaden Söder, f.d. BioPalatset.

Rio, f.d. Kvartersbiografen.




Tack till Uffe på Sture och Rio för titten.

Och nu finns snart ingen återvändo, nu måste jag hitta på en anledning att ta mig till Göteborg och Alingsås... och när man ändå är i krokarna kan man även göra Borås ju...