Ett, tu, tre....

...så går det åt helvete.

Det här bloggen har på sista tiden mindre handlat om att köra film, utan mer åt diverse haverier. Ocn nu så har ett till inträffat. Vår scaler bråkar, router bråkade, och nu har ta mig fan läskmaskinen också havererat. Tre gånger!

Förra veckan slutade den nämligen att fungera och luktade bränt. Det "fixades" nästan omedelbart och servicekillen hittade tre fel på den; termostaten, fläkten och någonting till som jag glömt. Men maskinen fungerade bara i tio minuter från det att den skulle fungera igen. Och han fick återkomma två dagar senare och begrep ingenting. Därtill bytte han mer saker i den och maskinen var mer eller mindre totalt servad som han utryckte det.

Snabbspola till idag. Då det åter luktar bränt och sedan säger *poff*, gnistor slår ut från maskinen och säkringen löser ut (och drar med sig kassadatorn). Just lyckat mitt i försäljningen till Kung Fu Panda.

Vilket omen. Tre elektriska saker på kort tid, och den tredje grejen går sönder inte en, utan tre gånger till råga på allt.

Tillägg: Det kom en tekniker igår 4/8 och tittade på den. Men han mer eller mindre dödföklarade maskinen när han fick höra symptomen. Så nu är en ny maskin på väg. Jippi!

Väck inte nattdjuret...

Ugh! Jag är definitivt ett nattdjur. Inte nog med att man alltid jobbar sen eftermiddag och kvällar/nätter. Att går ur sängen innan kl. 12:00 anser jag är ogudaktigt tidigt.

Så att bli väckt redan kvart i tio av Stockholmskontoret var ju väldigt roande... och än bättre blir det när hela nätverkstrafiken på bion ligger nere, därav ärendet.

Snabbt en kopp kaffe och sedan fick man sätta fart till jobbet igen. Och där kommer nästa konstighet. För vad är det med våra elektriska saker nuförtiden, först scalern och nu routern som har problem med strömförsörjningen. Visade sig vara nätadaptern som inte längre kunde hålla spänningen uppe, vilket fick till följd att VPN-tunneln till huvudkontoret låg nere. Och det samtidigt som telefonen går varm med folk som vill boka till Mamma Mia!. Jättekul.

Nåväl, det löste sig med en annan adapter som fungerade. Men vad ska man göra nu när man ändå är uppe så här "tidigt"... tur att jag bara ska köra halva kvällen, annars lär jag nog somna i maskinrummet.

...nähä, där gick den åt helvete igen.

Jodå, säg den lycka som varar. Scalern är alltså kass. På riktigt.

Visar sig nu att den är defekt så till vida att den inte vill starta upp som den ska. Stand-by dioden tänder kort och släcks sedan, och därefter är den död. Det enda knep jag fick att prova av supporten var att dra ut sladden och låta den vara strömlös ett tag för att sedan prova igen. Och det är är det blir så smått lustigt.

För projektorn, scalern och skärmarna till reklamdatornerna sitter på ett eget grenuttag med strömbrytare, just för att jag ska kunna slå av strömmen helt till dessa saker över natten och dagarna när de ändå inte behövs.

Och om scalern är strömlös över ungefär 16 timmar varje dag och sedan inte vill starta så vad gör väl en 30-60-120 minuter till innan man trycker in sladden... mycket uppenbarligen, för ibland går den igång, ibland inte. Så nu sitter den där på ett annat uttag och är alltid igång eller i stand-by läge. Varken speciellt miljömedvetet eller bra. Men enda sättet för den jäkla burken att fungera dagligen.

Givetvis är den felanmäld, men hur lång tid det tar innan den åker på service, det vette fan...

Länge leve scalern!

I fredags valde scalern att inte vakna till liv, vilket omöjliggjorde reklamfilmsvisning (projektorn ska matas med 1080p, men mediaservern kan bara mata ut 1080i - vilket scalern lätt fixar). Hittade inget fel och provade flera vägguttag och drog ut och satte in sladden igen flera gånger.

Idag hittade jag felet. Gissa vad det var då? Jo, elsladden själv. När jag provade kablen som egentligen sitter i vår laserskrivare vaknade scalern omedelbart. Underbart. Men fråga mig inte hur en sladd som sitter still och över huvud taget inte rörs kan "lägga av" på det viset...

I vilket fall som helst bär det av till Clas Ohlson imorgon för en ny sladd, så vi inte behöver välja; skriva ut kassarapporter eller visa reklamfilm.

En van med släp kommer lastat med...

...106 biostolar. Mein Gott!





Som sagt, 2 timmar tog det att bära in med hjälp av en vagn. Över ett metriskt ton i stålet. Svettigt värre.

Stolsramarna har tidigare suttit i Falun fick jag reda på. Intressant.

Mamma Mia! vilken dag...

Det började ju lugnt kan man tycka, det skulle levereras lite biografstolar till salong 2. Men det var värsta fys-passet då antalet detaljer och säten vida översteg all min fantasi. Men två timmar tog det att bära in över ett metriskt ton av stolramar, sittdynor, ryggstöd och armstöd.

Och sedan har vi ju då dagens stora begivenhet, premiären av Mamma Mia!. Biljetterna har gått åt som smör i solsken och allt som allt blev bara fyra platser osålda. Enastående.

Mindre enastående var det faktum att en viss kritisk detalj i utrustningen inte ville vakna idag. Nämligen scalern till digitalreklamen, den var stendöd. Vilket i sin tur betydde återgång till de forna tiderna när jag trycker på start av projektorn istället för aktivering av reklamdatorn, lätt nostalgiskt.

Och hur blev volymen på filmen? Jo, jag provkörde den i veckan på 6,2 men fann att även om det fanns ett rejält tryck i musiken och dialogen inte blev för stark så kom vissa inslag av körsång att skapa en för skarp diskant. Jag nöjde mig med 6,0 vilket i alla fall var rekord för offentlig visning (jag har provkört anläggningen på referensvolym också nämligen).

Min favoritakt i filmen är annars akt 3, med Chiquitita, Dancing Queen, Our Last Summer, Lay All Your Love On Me och Super Trouper, allt inklämt på 554 meter film. Magiskt.

Och så slutligen var allt lugnt efteråt, och jag skulle ta bilder på biostolarna som levererats. Då ringer mobilen, en kund som varit och sett filmen hade tappat sin väska och på någon vänster fått tag i mitt nummer. Eftersom jag var kvar på bion var det inga problem att leta upp väskan och återlämna den till kunden som kört tillbaka. Det lustiga var att jag egentligen skulle fotograferat imorgon istället, men valde att ta med kameran redan idag. Där ser man...

Loud and Proud 2

Jag hoppades att ljudspåret på Mamma Mia! skulle vara minst lika välmixat som det till Dreamgirls, och det verkar vara så. Två akter provkördes tidigare idag inför kvällens förhandsvisning och resultatet pekade på att jag skulle kunna köra filmen på rekordvolym, utan att ha besökarna i upptryckta i bakre salongsväggen.

Och Cloverfields 5,7 såg sig slaget av Mamma Mia!s 5,9. Normalt sett håller sig filmerna med så stark mix att allt från 4,5 till 5,0 är vanliga volyminställningar. Men 5,9 lät bra, med riktigt bra ljudbild i musiken utan att det upplevdes som för högt, speciellt då det fanns en del äldre i publiken.

Och så fick jag en kommentar efter filmen ikväll. Att jag gärna kunde dra upp volymen lite till för "det där lilla extra"... Så jag får se var jag lägger volymen på den ordinarie premiären nästa fredag.

I övrigt var det första gången jag körde Dolby-trailern Perspective för publik (fast min trailer säger bara Dolby på slutet). Dubbel premiär alltså.