Jag är inte direkt flygrädd, däremot känner jag ett visst obehag för att faktiskt ge mig upp i luften. Finns det andra alternativ som buss och tåg tar jag dem istället. Lyckades övertala resesällskapet att vi skulle ta båten från Göteborg till Newcastle för två år sedan istället för flyget. Tur var väl det, eftersom båtlinjen lades ner förra året.
Situationen blir väl heller inte bättre av att jag gärna tittar på Mayday som TV4 visar då och då. Nu senast om den alldeles horribla incidenten med United Airlines Flight 811. Nu skedde detta 1989 så jag hoppas verkligen att den tekniska säkerheten har förbättrats sedan dess (speciellt eftersom just det programmet även tog upp problemet med flygbolagens balansgång mellan profit och säkerhet).
Men så, in på arenan kom Embraer ERJ 145.
En ERJ-145, här under inflygning till Edinburgh Airport.
Väldigt litet plan med bara 50/49 platser i standardutförande. Det är så litet att det inte kan angöra en vanlig gate med landgång, utan på Kastrup får man vackert gå ombord på en buss som kör ut till planet på plattan. Därefter är det bara att vandra upp för planets egen trappa och försöka trycka in sig i kabinen.
När man väl tryckt in jackan i utrymmet för handbagage, lagt kameraväskan under sätet framför sig så kanske känslan av sardinburk lagt sig något (iofs. återkommer den känslan när man väl ska ta på sig jackan igen, det är definitivt inte det lättaste ombord på den här flygplansmodellen vill jag lova).
Mitt obehag till trots så hamnade jag på utresan givetvis bredvid nödutgången över vingen. Med speciella instruktioner enkom för den som sitter där till på köpet. Det blev till att läsa säkerhetsinstruktionerna både en och två gånger. Och sedan en gång till under taxifärden ut mot startbanan. Just in case...
Men här slutar olustkänslorna. Av någon orsak kändes resan mycket mindre obehaglig än flygturerna till och från Paris förra våren, då i ett betydligt större Airbus-plan. Det var något med den lilla storleken, den kompakta modellen som också gav intrycket av att man var närmare tekniken. Det var inte så stort och oöverblickbart längre.
Till saken kanske även hör skräckfilmen Final Destination, en av få filmer som fått mig att må fysiskt illa i biosalongen. Det faktum att vi bordade planet från marken och inte via en landgång (som i filmen) kan ha påverkat mig också. Det var inte krångligare än att ta bussen eller tåget för den delen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar