Väck inte nattdjuret...

Ugh! Jag är definitivt ett nattdjur. Inte nog med att man alltid jobbar sen eftermiddag och kvällar/nätter. Att går ur sängen innan kl. 12:00 anser jag är ogudaktigt tidigt.

Så att bli väckt redan kvart i tio av Stockholmskontoret var ju väldigt roande... och än bättre blir det när hela nätverkstrafiken på bion ligger nere, därav ärendet.

Snabbt en kopp kaffe och sedan fick man sätta fart till jobbet igen. Och där kommer nästa konstighet. För vad är det med våra elektriska saker nuförtiden, först scalern och nu routern som har problem med strömförsörjningen. Visade sig vara nätadaptern som inte längre kunde hålla spänningen uppe, vilket fick till följd att VPN-tunneln till huvudkontoret låg nere. Och det samtidigt som telefonen går varm med folk som vill boka till Mamma Mia!. Jättekul.

Nåväl, det löste sig med en annan adapter som fungerade. Men vad ska man göra nu när man ändå är uppe så här "tidigt"... tur att jag bara ska köra halva kvällen, annars lär jag nog somna i maskinrummet.

...nähä, där gick den åt helvete igen.

Jodå, säg den lycka som varar. Scalern är alltså kass. På riktigt.

Visar sig nu att den är defekt så till vida att den inte vill starta upp som den ska. Stand-by dioden tänder kort och släcks sedan, och därefter är den död. Det enda knep jag fick att prova av supporten var att dra ut sladden och låta den vara strömlös ett tag för att sedan prova igen. Och det är är det blir så smått lustigt.

För projektorn, scalern och skärmarna till reklamdatornerna sitter på ett eget grenuttag med strömbrytare, just för att jag ska kunna slå av strömmen helt till dessa saker över natten och dagarna när de ändå inte behövs.

Och om scalern är strömlös över ungefär 16 timmar varje dag och sedan inte vill starta så vad gör väl en 30-60-120 minuter till innan man trycker in sladden... mycket uppenbarligen, för ibland går den igång, ibland inte. Så nu sitter den där på ett annat uttag och är alltid igång eller i stand-by läge. Varken speciellt miljömedvetet eller bra. Men enda sättet för den jäkla burken att fungera dagligen.

Givetvis är den felanmäld, men hur lång tid det tar innan den åker på service, det vette fan...

Länge leve scalern!

I fredags valde scalern att inte vakna till liv, vilket omöjliggjorde reklamfilmsvisning (projektorn ska matas med 1080p, men mediaservern kan bara mata ut 1080i - vilket scalern lätt fixar). Hittade inget fel och provade flera vägguttag och drog ut och satte in sladden igen flera gånger.

Idag hittade jag felet. Gissa vad det var då? Jo, elsladden själv. När jag provade kablen som egentligen sitter i vår laserskrivare vaknade scalern omedelbart. Underbart. Men fråga mig inte hur en sladd som sitter still och över huvud taget inte rörs kan "lägga av" på det viset...

I vilket fall som helst bär det av till Clas Ohlson imorgon för en ny sladd, så vi inte behöver välja; skriva ut kassarapporter eller visa reklamfilm.

En van med släp kommer lastat med...

...106 biostolar. Mein Gott!





Som sagt, 2 timmar tog det att bära in med hjälp av en vagn. Över ett metriskt ton i stålet. Svettigt värre.

Stolsramarna har tidigare suttit i Falun fick jag reda på. Intressant.

Mamma Mia! vilken dag...

Det började ju lugnt kan man tycka, det skulle levereras lite biografstolar till salong 2. Men det var värsta fys-passet då antalet detaljer och säten vida översteg all min fantasi. Men två timmar tog det att bära in över ett metriskt ton av stolramar, sittdynor, ryggstöd och armstöd.

Och sedan har vi ju då dagens stora begivenhet, premiären av Mamma Mia!. Biljetterna har gått åt som smör i solsken och allt som allt blev bara fyra platser osålda. Enastående.

Mindre enastående var det faktum att en viss kritisk detalj i utrustningen inte ville vakna idag. Nämligen scalern till digitalreklamen, den var stendöd. Vilket i sin tur betydde återgång till de forna tiderna när jag trycker på start av projektorn istället för aktivering av reklamdatorn, lätt nostalgiskt.

Och hur blev volymen på filmen? Jo, jag provkörde den i veckan på 6,2 men fann att även om det fanns ett rejält tryck i musiken och dialogen inte blev för stark så kom vissa inslag av körsång att skapa en för skarp diskant. Jag nöjde mig med 6,0 vilket i alla fall var rekord för offentlig visning (jag har provkört anläggningen på referensvolym också nämligen).

Min favoritakt i filmen är annars akt 3, med Chiquitita, Dancing Queen, Our Last Summer, Lay All Your Love On Me och Super Trouper, allt inklämt på 554 meter film. Magiskt.

Och så slutligen var allt lugnt efteråt, och jag skulle ta bilder på biostolarna som levererats. Då ringer mobilen, en kund som varit och sett filmen hade tappat sin väska och på någon vänster fått tag i mitt nummer. Eftersom jag var kvar på bion var det inga problem att leta upp väskan och återlämna den till kunden som kört tillbaka. Det lustiga var att jag egentligen skulle fotograferat imorgon istället, men valde att ta med kameran redan idag. Där ser man...

Loud and Proud 2

Jag hoppades att ljudspåret på Mamma Mia! skulle vara minst lika välmixat som det till Dreamgirls, och det verkar vara så. Två akter provkördes tidigare idag inför kvällens förhandsvisning och resultatet pekade på att jag skulle kunna köra filmen på rekordvolym, utan att ha besökarna i upptryckta i bakre salongsväggen.

Och Cloverfields 5,7 såg sig slaget av Mamma Mia!s 5,9. Normalt sett håller sig filmerna med så stark mix att allt från 4,5 till 5,0 är vanliga volyminställningar. Men 5,9 lät bra, med riktigt bra ljudbild i musiken utan att det upplevdes som för högt, speciellt då det fanns en del äldre i publiken.

Och så fick jag en kommentar efter filmen ikväll. Att jag gärna kunde dra upp volymen lite till för "det där lilla extra"... Så jag får se var jag lägger volymen på den ordinarie premiären nästa fredag.

I övrigt var det första gången jag körde Dolby-trailern Perspective för publik (fast min trailer säger bara Dolby på slutet). Dubbel premiär alltså.

Dagens citat - Blind date?

Det här ska bli en upplevelse. Vi vet inte vad det är vi ska se...

Men det kan jag berätta. Biljetten sa Sex and the City och det är samma film laddad i projektorn. Det torde med all rimlighet vara Sex and the City ni ska se...

Tillägg: Efteråt var det de som fällde ovan citat som skrattade mest efteråt av besökare på väg ut från föreställningen. Riktigt roligt att kunna underhålla folk när filmer blir så uppskattade.

"Biograf utsatt för fräck stöld"

Jaha, det var ju ett snyggt sätt att sätta fart på bloggen igen efter lite (ofrivilligt) uppehåll. Med en tidningsrubrik. Som tyvärr handlar om min bio, och den är dagsfärsk.
Läs hela artikeln om ni så önskar.

Vill dock kommentera ett sakfel, vi började inte sälja biljetter förrän det stod klart att polisen inte bemödade sig ett besök på plats, och inte när polisen gett klartecken att fortsätta som det framstår i texten. Vilket i sin tur är irriterande, för igår kväll stals ett par cigarettlimpor från en butik bara ett litet stenkast från bion. Och då kom piké- och patrullbil till platsen. Möjligen är det så att butiksrån prioriteras, men det är ju märkligt att de inte ens kollar upp ett inbrott där långt mer pengar försvunnit än värdet av fyra cigarettlimpor.

Som sagt. Irriterande är bara förnamnet.

Men de som ville se Sex and the City fick givetvis göra det, allt kom igång med endast fem minuters fördröjning. Och den sista föreställningen av The Happening rullar även den felfritt.

Fredagen den trettonde var lite sen i år...

Det är jättekul (NOT!) att få telefonsamtal om att dukmasken gått sönder. Tack och lov tog jag inte samtalet igår kväll, för då spenderades ledig tid på Malmö Stadion med Dolly Parton på scen.

Nej, idag söndag fick man så höra att höger dukmask på bion inte var helt frisk. Och när man så tittar på fanskapet ser man att en 20 cm lång reva strax under fästet i skenan. Fem meter över golvet.

Så det var bara att ta ner hela tygstycket, och det är inte litet det, tre gånger fem meter. Väl nere på scengolvet fick jag så försöka sy ihop det igen, hade dock inte någon reservtyg att fästa på baksidan så jag kan bara hoppas att sömmen håller en tid till tills jag fått fixat lämpligt tyg i lämplig storlek. Och då måste hela härligheten ner igen.

Vilket betyder att det ska upp igen. Och upp är inte det lättaste minsann. Så nu sitter man här med trötta armar och ben (det blev ett par gånger upp och ner för stegen), och jag kan inte säga att jag ser fram emot att fixa masken igen...

Spoilervarning!

Kära medmaskinister som får visa The Happening. Läs vänligen inte filmens censurkort. Det gjorde jag. Stort misstag.

Efter att ha sett trailern dagligen i över en månad (på duken och på foajé-TV:n) kom så äntligen filmen till maskinrummet. Och vanan trogen ska ju kopian inspekteras, med en titt på det lilla A5-kortet.

Trailern och marknadsföringen har verkligen lyckats skapa ett intresse över vad som egentligen händer i filmen, allt är ju så mystiskt så... Och även om handlingsbeskrivningen på kortet inte avslöjar hur filmen slutar, så står det klart och tydligt vad som orsakar filmens hemskheter...

Så Aj. Där försvann månadens plot twist. Fan också.

Jodå, jag ska se filmen ändå, men det hade varit roligare om jag hållt mig till att läsa aktlängderna och inte längre ner på kortet.

Tillfälligt avbrott...

Och nu över till pinsamhetsrapporten: Det var en tejpbit som lossnade i all sin ensamhet i väntan på filmstart, medans maskinisten rev biljetter. När så projektorn startade vägrade avbrottskyddet att fungera det med, dvs. de första sju, åtta sekunderna av trailern till Kung Fu Panda åkte rätt ut på golvet... och automatiken hade inte aktiverats heller, så svart var det på duken.

Hoppsan... Det var bara att trycka på stopp, informera publiken om ett tekniskt fel och gå upp och snabbt dra upp filen på upptagningshjulet och starta mitt i trailern istället.

Som om inte det var nog upptäckte jag att spännbanden i filmbanan på projektor 1 måste bytas omgående. Och fixa avbrottskyddet... och putsa trailern på spolbordet. Gissa vem som kommer jobba sent ikväll?

Dagens citat - Ser jag fet ut med den här biljetten?

Jag har två biljetter för jag är överviktig...

Lustig kund som defintivt inte var fet. Istället var de två stycken som skulle in till 21 och den förste skulle skoja till det. Rätt roligt faktiskt. De skrattade båda två.

Ja, mycket ska man höra vid insläppet...

Vett och fucking-jävla-ettikett! Tack!

Hur var det nu man ska uppföra sig på bio? Gorma, gnissla med sätet bredvid, byta plats femtielva gånger under filmen och kasta barnkuddar på varandra? Nej, sannerligen inte, men vissa individer är helt enkelt för omogna för att inte göra annat.

Om du vill kasta 70 kr i sjön och förstöra för dig själv, så är det helt i sin ordning. Men när du sitter tillsammans med andra betalande i en biosalong på en film som dessutom kräver åtminstone lite hjärnceller får du fan i mig finna dig i att du inte ska störa de andra.

Det började med att det var ett jävla liv i salongen under reklamen. Jag fick gå in och säga till två olika grupper av tonåringar. Där kunde det ha slutat för min del, eftersom jag inte skulle köra aktuell föreställning av 21. Men man hinner inte två minuter in i filmen förrän första klagomålet dyker upp. De kastade visst kuddar på varandra...

Så det var ett evigt övervakande från maskinrummet och från salongen. Ögontjänare var de också. Så länge jag stod i salongen och glodde på dem var de tysta. Om jag så gick ut en stund så var det en annan femma efter en stund. Jävla ofog. Lyckades dock överlista dem lite till slut, genom att gå in på andra sidan salongen. Och vid nästa tillfälle de inte kunde hålla tyst (och nu menar jag inte småprat, utan riktigt högt och störande småskrikande), direkt lysa på dem med ficklampan av LED-typ (starkt ljus), och högt proklamera att "hur var det nu med att hålla sig lugn och tyst?".

Lite effekt hade det, eftersom fyra av dem gick i förtid. Och hade de inte gått så hade de åkt ut ändå. Men jag som skulle sluta vid 21-tiden gick nu hem istället vid 23:30. Ett par timmars obetald arbetstid där, jaha...

Månadens bild, april 2008

Fly By
Canon EOS 350D, EF 50mm f/1,2L USM

Oj då, april och maj har passerat utan en ny bild. Dags att reparera skadan med bilden för april då. En ledig kväll och en cykeltur på över milen resulterade i detta vid ett tillfälle. Hade jag varit snabbare på det hade jag fått planet och månen mer tillsammans. Men men...

Skolfilm i lätt sovande tillstånd...

Det tog inte ett år som jag trodde sist, utan bara 197 dagar (eller 6 månader och 15 dagar). Så idag satt jag där igen och körde This is England för skolklasser igen.

Dessvärre har jag fortfarande ingen mediaserver att köra från, så en dvdspelare med YPbPr-output fick duga. Scalern har säkert inget emot att få tugga på 576p50-material för omväxlings skull. Men spelaren var inte av helt top-notch kvalitet, bilden var lite mörk och blurrig. Fick ändra gamma i projektorn för att kompensera något. This is England såg bra ut, men Pans labyrint hade problem med sin generellt mörka bild.

Men sen är det någon som kan förklara varför det alltid blir fel på sovandet när jag ska jobba tidigt på dagarna? Dagen inleddes med rekordlåga två, tre timmars sömn! Följt av en kanna kaffe, jobb på bions hemsida, mail till huvudkontoret, för att sen cykla till bion och allt det där... därefter fanns nästan ingen tid att vila på. Sov ikapp bara 1,5 timme. Sen var det Indy 4 igen. Så jag har bara orkat spola upp två akter på morgondagens skolfilm I elfte timmen.

Dagens citat - komplex?

Oj, va liten biograf. Fan va' liten den är...

Hört av kund som steg in i salongen till dagens matinée av Indiana Jones och kristalldödskallens rike.

Nåja, så jäkla liten är den inte, med sina 201 platser är den så vitt jag förstår skånes tionde största salong till antalet platser. Har inte hittat definitiva uppgifter på detta faktum dock. Men det är klart, den kan inte mäta sig med Royal, Malmö eller Imperial, Köpenhamn.

Dock har den varit större, med 386 platser från 1937 till 1996, och är den sista kvarvarande biosalongen i Trelleborg.

Tight premiär

Är det inte typiskt? En lokal amatörteatergrupp har haft teaterscenen bokad sedan ett halvår. En av deras föreställningar var satt till 19:00 den 22/5. Gissa vilken högprofilfilm som skulle ha sin premiär samtidigt? Nåja, Indiana Jones och kristalldödskallens rike fick helt enkelt flytta på sig till 21:30.

Eftersom teatergruppen spelade även kvällen innan så var scenen inte återställd till film, så för att provköra akt 1 och 4 av kopian fick jag fixa scenen först. Och därefter ställa tillbaka allt för teatern. Mycket jobb för bara två akter om ca 18 minuter vardera. Men vad gör man inte för premiärpubliken. Men sen var det bara att dra ihop hela kopian på spolbordet och fixa tillbaka scenen till teatergruppen.

Så, snabbspola till kvällen. Teaterpjäsen drar då givetvis ut på tiden och slutar inte förrän 21:22... Och med foajén fylld med filmpublik är det verkligen full rulle som gäller. Scenen återställs rekordsnabbt, tack vare att jag fick hjälp av en annan maskinist som dök upp för kvällen. Jag kastade mig över filmen och laddade, och en stackars städare fick snabbsopa golvet för de popcorn som där fanns kvar efter teaterpubliken. Problemet är att jag inte kunnat ladda tidigare, eftersom jag måste ladda projektor 1 i vidfilm, vilket innebär att dukmasken drar sig in till det smalare formatet, inte så bra medans teaterpjäsen pågår...

Nåväl. Några intensiva minuter senare så var det klart för insläpp och strax därefter tryckte jag på Start maskin 1. Trots allt flöt det på väldigt smidigt måste jag säga. Teatergruppen visste om hur kort om tid det var och gjorde vad de kunde för att avsluta snabbt. Vi på bion var med på noterna och gjorde vad vi kunde, och publiken klagade inte. Tvärt om var det många som reagerade positivt när de såg att det var teater innan deras film.

Blade Runner i 2K

Det var ett tag sen sist, men tiden har gått åt till en hel del. Som i fredags, då jag var över i Köpenhamn igen, fast den här gången för en digitalvisning av Blade Runner i Final Cut-utförande.

Så nu har jag äntligen fått se en 2K-visning, alltså Digital Cinema.

Och vad ska jag säga? Med en Barco DP100, med 3-chip DLP, i maskinrummet borde det ju vara en mycket bra bild. Och det var det, bra färger, extremt bra återgivning av ursprungsfilmens kornighet, och detaljerna var mycket bra.

Men... jag kunde även se pixlarna från rad 5 där jag satt. Under rätt kontrastförhållanden såg jag alltså rutnätet med pixlar. Nu var i och för sig bilden hela 17*7,4 meter stor så det kanske inte var så konstigt. Men faktum kvarstår, för de riktigt stora dukarna måste alltså 4K-projektorer till.

Men filmen i övrigt var helt fantastisk att få se på bio. Tidigare har jag sett originalversionen från 1982 på 35mm på Cinemateket. Och cirkeln är sluten med den sista versionen av samma film, även den på bio.

Att köra film - The Movie!

I dessa tider restaureras många klassiker för att den framtida publiken ska kunna njuta av dem. Ibland måste man restaurera för att över huvudtaget ha kvar filmerna. Men man behöver inte alltid kopiera från film till ny film. Det kan räcka med att föra över från VHS till dvd.

Det var dags att rädda min VHS-kassett med Att köra film - The Movie. Så sagt och gjort. Så nu kan jag åter njuta av denna instruktionsvideo för maskinister. Har inte sett filmen på minst sju år så det är intressant att se hur mycket jag minns.

I övrigt en liten klassiker inom genren. Typ. Dock med en ytterst begränsad målgrupp, givetvis.

Lycka är 7 timmar i biomörkret med 70mm

Så, hur var nu de tre 70mm-filmerna jag såg i början av veckan? Framförallt, har livet en mening nu när jag äntligen fått se Titanic på 70mm?

Om vi säger så här... Titanic var en otroligt mycket större, och detaljrikare upplevelse på 70mm än på 35mm (och givetvis dvd). Jag tror heller inte att HD-releaser kommer ens vara i närheten, och då pratar jag inte bara om upplösningen. Sådana saker som färgmättnaden var helt otrolig att se, detaljer i färgskiftningar och ljussättningen som inte kunde ses tidigare. Det enda jag inte gillade med Titanic var att föreställningen hade paus, något som inte fanns på 35mm-kopiorna och som jag vet James Cameron själv ogillar (paus alltså).

Dock blev höjdpunkten faktiskt en annan film, nämligen Baraka. Jag har aldrig tidigare varit med om en film eller föreställning som kunnat försätta tid och rum på ett sådant fullständigt sätt. Mästerligt foto direkt på 65mm negativ gav en bild som var sanslöst högupplöst på duken. I kombination med en ljudanläggning som fick jobba hårt för att leverera Michael Sterns fantastiska soundtrack kunde man både se och känna filmen. Filmen i sig var också helt enastående, det är sällan man blir så rörd av bara bilder med musik.

På det hela taget var det tre helt otroliga filmupplevelser. 2001: A Space Odyssey var riktigt kul att se i så bra skick och den lyckades även med konsttycket att involvera publiken i berättelsen. Givetvis tänker jag på scnenen där monoliten skickar radiosignalen från månen. Ljudeffekten är så skarp att alla i publiken gör samma sak som skådespelarna, tar sig för öronen. Riktigt roligt att bli en del av filmen på det sättet (oavsett om det var medvetet eller omedvetet).

Vad jag tar med mig av två dagars pendlande till och från Köpenhamn, och 7 timmar, 11 minuter film i 70mm format är en känsla av - kan inte beskriva det annorlunda - lycka. Titanic var lika fantastisk som jag hoppats på, och så fick jag än ännu större upplevelse i Baraka (från vilken jag nog inte har hämtat mig från än).

Och så fick jag spanat in Nordisk Films flaggskepp till biograf, Imperial. Väldigt stilren fojé och salong och mycket hög "wow"-faktor på salongen. Dock med ett problem, den har mindre duk och sämre betrakningsvinkel mot duken än t.ex. Royal i Malmö. Royal förblir alltså favoriten.