Vad händer om man har två tre-timmarsfilmer (eller ja, de är egentligen 2:45 respektive 2:47 långa) med föreställningsstart tre timmar isär?
Jo, det kör i hop sig. Den här gången har jag inte orkat klaga på filmsättningen, men det är lite tråkigt i och med ombyggnaden att kunder får vänta i den just nu väldigt ogästvänliga foajén på insläppet. I onsdags så tog jag av sista hjulet av Australia från projektor 1 ungefär 45 sekunder innan jag skulle starta reklamen till Benjamin Buttons otroliga liv. Det blir ju så när reklamen äter upp en hel del av bufferten emellan filmerna.
Så i torsdags valde jag - eftersom vi var två maskinister just i överlappet mellan föreställningarna - att göra en improviserad "exit music". Jag lät helt enkelt Australia rulla klart med stängd ridå och stängt ljus, men ljudet på. Så de sista minuterna av eftertexterna kunde nästa filmpublik avlyssna i lugn och ro istället för att stå och vänta i en kall, betongdoftande låda. Och strax efter att jag skiftat ur maskinen manuellt, så startade jag reklamen till nästa föreställning.
Och för de som inte har det historiska perspektivet: Exit Music är musik som helt enkelt spelas efter det att man dragit ridån efter eftertexterna om filmen nu ens hade det. Musiken fanns oftast bara på de riktigt stora Road-Show-filmerna, som Oliver! och dylikt. Som namnet antyder var det musik att vandra ut från salongen till. I fallet Oliver! är låten faktiskt en instrumental version av musikalnumret Be back soon! från samma film.
Men jag har faktiskt haft moderna filmer som haft mer musik än text, den danska Bornholms Stemme. Och jag kan även komma ihåg en svensk film, vars namn nu undflyr mig. Nåja, seden är inte helt död. Om inte annat så får man improvisera fram den helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar