Imse vimse spindel...

Som jag nämnde i en kommentar till förra inlägget, så har vi inte en, utan tre "spindlar", centrumenheter eller brains (som de nu kallas på engelska).



Samtliga nu rengjorda ordentligt.

En bil kommer lastad med...

...lite akustikplattor:



samt en styck Kinoton ST-200, eller mer känd som non-rewind stolpe:



Spindeln ligger i tryggt förvar i maskinrummet...



...samt tallrikarna.



Installation om cirkus tre veckor.

Ursäkta röran, vi bygger om! - Dag 8

...eller kanske inte just dag åtta men någon ordning måste man ju ha bland inläggen här.

Det går framåt, om än lite trögt emellanåt. Nu har man i alla fall öppnat upp det som ska bli nya ingången till salong 1.


Nu fattas bara att flytta typ all ström till maskinrummet liiiite åt sidan så ska man nog kunna passera här också.

En liten detalj är ju att i och med att det är öppet på det här viset ut till foajén så läcker ju ljud igenom som ett såll. Så under filmen gäller det att vara lite tystare än vanligt, och samtidigt är det rätt underhållande att höra filmen ut i foajén. Av någon anledning går basen rakt ut i bygget, och har man dörrarna öppna till salongen så får man just en basresonans i kassan. Så det var rätt lustigt att sitta och slösurfa sent på kvällen tillammans med basgången från diverse kossor som dundrade loss på duken där inne i Australia.


Snart dags för dörren att prydas med något i stil med "Maskinrum - endast behörig personal".





Det märks att nödutgången inte besöks ofta, av någon...


Och slutligen så har man påbörjat arbetet med att fixa till området kring nya kassan. Alltid något.

Improvisation

Vad händer om man har två tre-timmarsfilmer (eller ja, de är egentligen 2:45 respektive 2:47 långa) med föreställningsstart tre timmar isär?

Jo, det kör i hop sig. Den här gången har jag inte orkat klaga på filmsättningen, men det är lite tråkigt i och med ombyggnaden att kunder får vänta i den just nu väldigt ogästvänliga foajén på insläppet. I onsdags så tog jag av sista hjulet av Australia från projektor 1 ungefär 45 sekunder innan jag skulle starta reklamen till Benjamin Buttons otroliga liv. Det blir ju så när reklamen äter upp en hel del av bufferten emellan filmerna.

Så i torsdags valde jag - eftersom vi var två maskinister just i överlappet mellan föreställningarna - att göra en improviserad "exit music". Jag lät helt enkelt Australia rulla klart med stängd ridå och stängt ljus, men ljudet på. Så de sista minuterna av eftertexterna kunde nästa filmpublik avlyssna i lugn och ro istället för att stå och vänta i en kall, betongdoftande låda. Och strax efter att jag skiftat ur maskinen manuellt, så startade jag reklamen till nästa föreställning.

Och för de som inte har det historiska perspektivet: Exit Music är musik som helt enkelt spelas efter det att man dragit ridån efter eftertexterna om filmen nu ens hade det. Musiken fanns oftast bara på de riktigt stora Road-Show-filmerna, som Oliver! och dylikt. Som namnet antyder var det musik att vandra ut från salongen till. I fallet Oliver! är låten faktiskt en instrumental version av musikalnumret Be back soon! från samma film.

Men jag har faktiskt haft moderna filmer som haft mer musik än text, den danska Bornholms Stemme. Och jag kan även komma ihåg en svensk film, vars namn nu undflyr mig. Nåja, seden är inte helt död. Om inte annat så får man improvisera fram den helt enkelt.

Ursäkta röran, vi bygger om! - Dag 7

Förrådsutrymmet är mera färdigt idag än det var igår. Trevligt.


Den forna entrén är nu helt igensatt.


Det är här, längst in i mörkret som nya ingången till salong 1 ska byggas. Historiskt är det eftersom teglet de river i här är faktiskt del av den gamla bakersta, välvda, salongsväggen. Till råga på allt är ju det en bärande vägg så att man måste...


...sätta in lite stödbalkar så småningom.

Ursäkta röran, vi bygger om! - Dag 6

Den här dagen markerade slutet för en era. Ända sedan Grand öppnade 1937 har samma portal i en vägg fungerat som in- och utgång, och fram till förra ombyggnaden 1996 så var det helt enkelt biografens huvudingång. Mot gatan fanns en passage in från trottoaren vilken ledde fram till dörren som i ovan bild nu är igensatt. Tanken svindlar på hur många miljoner besökare som gått igenom här genom alla dessa 72 år.




Eftersom den andra passagen in i foajén nu är enda in- och utgång så får vi "guida" besökarna rätt en tid framåt. Inom kort ska pilen på skylt nummer två ändra till att peka åt vänster istället.


Och i taket dyker det upp mer och mer roliga detaljer... ser t.ex. inte de här kablarna ut som en facehugger som kommer krypandes?

Men annars går här rätt mycket viktiga kablar också. Förutom belysning går här nätverkskabeln till maskinrummet i vilken all reklamfilm passerar till servern. Även vårt interna nätverk rymms i härvan.


I övrigt så påbörjades arbetet på hörnan där vår kassa ska hamna. Och först ut var stommen till ett förråd. En nyhet för mig. Och lite illa då det hamnar precis framför skyltfönstret. Men det ska nog gå att samordna skyltning med hämtning av fler popcornbägare... typ.


Och slutligen fick jag sätta dit lite lampor som jag tidigare haft i taket där hemma, sedermera förpassade till skyltfönstret för att lysa på vår gamla projektor. Och nu står de och lyser upp ett annars helt beckmörkt hörn av foajén sent på kvällen när sista filmen rullar.

Ursäkta röran, vi bygger om! - Dag 5

Det har varit lite lugnt ett tag, eftersom man väntar på att ventilationen ska rivas ut. Det skulle varit gjort redan förra fredagen. Lätt irriterande. Och vår nya kassadisk är heller inte helt hundra än, ritningen alltså.

Men idag kom lite temporär plast upp, för att skärma av ordentligt inför nästa vecka som kommer innebära lite rejäla ingrepp i en annars bärande vägg. Spännande.

Splice me up...

Igår hade jag kul med första nya filmen sedan veckan innan jul. Nu är det Benjamin Buttons otroliga liv som gästar maskinrummet. Men det var då helt otroligt vad kopian var proppfull med dessa förhatliga små cementskarvar.

Normalt brukar jag hitta och ta bort 1-3 stycken i en vanlig kopia, om ens det. Och längden spelar inte roll, jag hittade faktiskt inga cementskarvar i Australia. Men i Benjamin saxade jag bort hela åtta skarvar!



Varför jag gnäller är följande: Jag kör analogt ljud, Dolby SR för att vara exakt. Och en liten cementskarv är som synes på bilden ett kort avbrott i ljudspåret vilket yttrar sig som en ljudlig smäll. Och dessutom ser det för jävligt ut på duken också när en fet vit/grön linje blinkar förbi i en 1/24 sekund. Således gick tejpskarvaren varm igår.

Det är verkligen som P.T. Anderson har sagt, vi maskinister har verkligen "Final Cut" på filmerna ibland, speciellt när labben klantar sig...

Ursäkta röran, vi bygger om! - Dag 3 + 4

Städskrubben har nu flyttat in i en av de gamla herr-toaletterna. Och ska så förbli där, en ändring av planerna. Den passade ju helt utmärkt där.


Lamporna börjar plockas ner...


Och av garderoben återstår bara ett spöke...




Och dagen därpå försvann nästan all belysning. Spooky...


Tro det eller ej, men här ska nya ingången till salong 1 placeras. På andra sidan finns en nödutgång som blir huvudingång sen. Och lite el och vatten ska nog inte stoppa byggarna. Men vad som inte syns är strax utanför till höger, där går nämligen all el till maskinrummet. Även de till lamphusen (våra likriktare står i källaren nämligen).


Kontraster... men också rena rama lekplatsen. Numera kan man gå in till vänster i bild och komma ut genom den forna städsrkubben längst in i mörkret till höger. Gissa hur många varv jag gjorde igår under tristressen... många. Australia är en lååååång film.

Biomörkret expanderar ut i foajén...

Just nu är det mörkt. Ombyggnaden fortsätter med väggar och innertak som försvinner, städskrubbar som flyttar och idag även belysningen.

Så nu sitter jag här och har bara en ljusgrupp kvar, nämligen C. Och den täcker bara kassa och kiosk. Resten är ett ganska kompakt mörker. Tillsammans med det nu helt blottade betonggolvet och tillika taket skapar en spöklik känsla. Att det sedan rullar Maria Larssons eviga ögonblick där inne som vanligt är något man inte tänker på alls just nu.

Ursäkta röran, vi bygger om! - Dag 2

Dagen bjöd på Maria Larssons eviga ögonblick och Australia, samt dagen då innertaket delvis försvann...





Det som göms bakom innertak kommer fram vid renovering/ombyggnad... Liksom Royal i Malmö som nyligen hittade gamla saker bakom innertaket så har även vi guldkorn. Fast där de i Malmö hittade bions original surround-högtalare så hittade vi rester av hur foajén ursprungligen har sett ut.

Här synes t.ex. ett av två igensatta takfönster från den gamla foajén. Har ingen uppgift på när dessa fönster försvann.



Men det här är lite häftigare, här synes ritat i taket hur den gamla biljettkassan var svängd i kanten. Samt två fästen som den satt fast i. Dessa är från 1937, likaså ritningen.

Pressarna går varma...

Det här är stort. Inte minst av att komma till bion igår för att köra sista visningen av The Day The Earth Stood Still och mötas av stället redan halvt rivet som synes på bilderna från gårdagens post.

Pressen har inte legat på latsidan. Först kom en insändare Allehanda (den lokala tidningen) som lästes av Sydsvenskan, som i sin tur lästes av Allehanda och blev en ny artikel. Och det slutar inte där. Nej, Skånskan läser också andra tidningar och resultatet är ytterligare en artikel.

Ursäkta röran, vi bygger om!

Lätt antiklimax

Idag är det dagen O. Som i ombyggnad.

Så hur går det? Jo, hantverkarna var här i morse kl. 07:00. Men det var inte ritningen...

Man tar sig för pannan.

Årets första haveri

Sådärja... sex dagar in på det nya året och vad händer? Jo, en korkskiva väljer att ge upp och delar på sig under matinén.

Nu sitter den där för att skapa friktion så att filmhjulen inte snurrar för fort. Så den funktionen får återskapas genom att hålla emot med handen de första sekunderna när projektorn startar. Annars ska det rulla på.

Men jag blir inte kvitt känslan av att precis allt håller på att gå sönder överallt, bara man tittar nära nog...