Det var på tiden att plocka ner lite lampor från taket i salong 2 för lite rengöring, eller hur?
Ewww... Lite väl dammig. På kuppen har vi upptäckt att en av transformatorerna har gett upp så vi är en spotlight kort i salongen. Självklart finns den här modellen inte på marknaden längre. Tillverkaren har dessutom bara en modell för halogen (allt är LED idag). Byta till LED då? Inte med de priserna...
Nåja. Halva salongen fixad ikväll. Ska ta resterande lampor imorgon. Alla får ny halogen oavsett status på tidigare lampor (varierande kvalitet ger märkliga fenomen hos dimmern, så nu kör vi samma modell rakt av i hela taket). Så jag ska även flytta om lamporna i skenan för att täcka upp för den lampa som gick helt sönder.
Påminn mig bara att ta ner och putsa lamporna oftare.... ewww.... *atjooo*
Förr skrev man roliga titlar på tejpbiten som satt ytterst på filmkakan.
Nuförtiden döper man föreställningarna på servern istället.
Varför ge upp en fin tradition bara för att filerna är digitala?
Det mest jävulska man skulle kunna göra just nu är att döpa en film till Aptränaren och den andra till Drakarnas planet... om man vet vilka filmer som är aktuella på repertoaren just nu skulle det vara riktigt klurigt att ta rätt film. På filmtiden hade man fått lyfta på slutsladden och hoppas kunna utläsa sista aktens titelinfo. Digitalt är det ju bara att välja föreställningen och se vilken DCP som är programmerad att köras. Eller lita på att schemaläggningen funkar...
På plastremsetiden gick det alltid att identifiera trailers kontra spelfilmer. Trailers var de där små gulliga rullarna man klippte in framför filmerna, som i sin tur var de många stora rullarna. Nåja.
Idag är det lite knivigare när distributörerna inte klarar av den enkla uppgiften att flagga trailers rätt. Alla DCP:er har en xml-flagga som identifierar om det är en reklamfilm, spelfilm, policy, psa, åldersgränstagg, kortfilm, teaser, trailer, test eller övergång. Att det står i namnet FTR eller TRL/TSR har inte med hur servern hanterar DCP:n, namnet är enbart för maskinisterna att identifiera, serven läser xml-filen och hanterar därefter.
Så om en trailer blir flaggad som spelfilm ser det ut som på bilden. Då är det också väldigt lätt att man tar bort fel DCP. Och bara sådär kan man stå utan film att visa om man inte har kvar distributionsdisken, eller om den finns på annan server i maskin.
Jag brukar av den här anledning låta trailers ligga kvar - oftast även om de är korrekt flaggade - tills filmen är färdigspelad för att undvika detta misstag. Än så länge har jag klarat mig... *phew*
Det kom ett påpekande från en kund härförleden, stol 38 i salong 2 kändes "konstig". Minns det exakta uttrycket "som om någon för tung suttit där". Okeeeej... Nåja. Sprang in efter sista filmslut och provade och mjo, något var snett. Minst sagt. Ett par kontroller till med sätet avtaget och dra lite här och var kom vi fram till att stol 38 till och med 33 var lösa. Vrickade man på 38 följde hela raden med i gungandet fram och tillbaka.
Not very good.
Så det var bara att kalla in lite förstärkning med rätt verktyg. Och börja dra åt allt som satt löst. Först var problemet att få av baksidan på stolarna, speciellt då rad 5 står precis framför bakre väggen. Det var ett extremt pillande för att få ut skruvarna och sedan lyfta av bakstyckena.
Först därefter kunde vi nå vissa av muttrarna som behövde dras åt. Och då hade vissa tappat greppet inuti fästet så det blev lite pill med att få den att fästa igen. Två säten fick lyftas av helt för att komma åt ordentligt.
Och därefter var det bara att börja montera ihop allt igen. Men då upptäcktes också ganska påtagligt slarv med monteringen 2009, flera av bakstyckena hade skruvarna så hårt åtdragna att skruvhuvudet gått igenom hårdplasten och därmed var det ett helvete att få ut dem igen, vilket behövdes för att montera bakstyckena rätt igen.
Men sju stolar på en och samma rad tog två hela timmar att åtgärda. Nu har vi bara resten av salongen kvar. Inget dåligt, bara vissa skruvar som inte skruvats i korrekt och måste åtgärdas. Men inget lika illa som rad 5 så det kan vänta lite... tack och lov.
Eller rent tekniskt: en 2K grain plate applicerad på annars steril 3D renderad bild = något som påminner starkt om film. Det är inte förstagången jag gör det heller, men här är det en äkta grain plate, scannad från 35mm negativ. Väl värd pengarna i min mening.
Lördagmorgon... smuttar på kaffet och funderar. Kan det här vara för mycket lågbas måntro?
Tror det. Får nog dra ner kanalen en aning.
Det lät bra i hörlurarna i alla fall. Men med en dubbel-18" i den ena salongen och tillsammans med de andra frontkanalerna lär det där orsaka jordbävning. Men det börjar dra i hop sig till premiär av senaste DCP-projektet nu...
Det började med en trailer. Jag var på besök på Kino i Lund för att hämta en film, och råkade se en trailer i salong 2 för Dagarnas skum. Nu råkade det sig inte bättre än att jag själv fick filmen att visa en tid efter det, och med det körde jag trailern nästan dagligen framför andra filmer.
Och något klickade med låten som spelas i majoriteten av trailern. Vad var det här för underbar musik? Lite efterforskningar senare och svaret var givet...
"I Love You" av Woodkid.
I'm in heaven! Så underbart bra. Och det kunde ju sluta där, med att man letade upp alla EP och album som släppts. Vilket var några EPs och ett album. Men i letandet hittade jag även en liveinspelning från Lyon sommaren 2013. Och även om det var en lite iffy inspelning så var det så underbart att se låtarna live med orkester. Otrolig publikkontakt och musik som verkligen resonerade i mig.
Så det stod snabbt klart att den här artisten måste jag se live. Men uppenbarligen är han helt okänd i Sverige... dock inte Tyskland. En spelning dök fort upp i Hamburg.
Så dryga månaden senare satt jag där på tåget mot Hamburg. Allt var bokat och klart; resa, hotell, konsertbiljett och det som skulle visa sig vara den absolut bästa konserten jag någonsin upplevt live. Där precis allt funkade, där jag fullständigt sket i fulla, skräniga tjejer på raden bakom som spillde öl på mig (det var ju bara att byta plats och fortsätta njuta). Där precis allt var så mitt i prick att ja, det golvar allt jag sett live tidigare; Lady Gaga, NKOTBSB, Leonard Cohen, Aimee Mann, Mark Knopfler (x2) och så vidare. Woodkid: The Golden Age Tour 2014 Germany var fullständigt enastående. På alla sätt och vis.
Och tänka sig att allt detta tack vare en simpel trailer. (som jag dessutom aldrig kommer att ta bort från servern som tack för upptäckten).
Det var ett bra tag sedan jag gjorde en sådan här genomgång av ett gånget skollov i siffror... så varför inte återuppta traditionen?
1 biograf
2 salonger
Och där slutar det lugna och fina...
10 filmer, eller ja - egentligen 8 titlar varav två av dem visades i både 2D och 3D
73 föreställningar (varav 83,6% av dem körde jag)
459 par 3D-glasögon diskade och handtorkade. Egentligen är de många fler eftersom glasögon som bytas före filmstart läggs i diskhögen med en gång - Dolbys glasögon är lätta att kladda ner med fingeravtryck...
1746 besökare
Samt klassikern när man blir distraherad eller är trött som en gnu, alternativt båda två:
2 haveri av typen satan, jag glömde byta automatikprogram mellan filmerna...
Nu när det mesta är digitalt är det lätt att glömma bort det historiska arvet. Alla bild- och ljudformat som passerat revy och som numera bara ligger i filmarkiv och samlar damm, eller på dvd och blu-ray skivor utan en publik som uppskattar varför det är olika mycket svart kring bilden på tv:n eller duken.
Och även om det är sant att länge regerade bara två bildformat på 35mm - vidfilm och cinemascope - så det fanns en uppsjö andra format och räknar vi in 70mm ännu flera. Vidfilm i sig kan ha flera olika format och det var upp till maskinisten att syna filmen för att avgöra vilken maskning man skulle använda.
Men att likställa digitalbio med att bara ha två eller tre bildformat är att göra det lätt för sig. Så jag påbörjade arbetet med att räkna ut alla pixeldimensioner för alla tänkbara och obskyra format jag kunde hitta. Det blev en rejäl lista med allt från Movietone till CineRama via båda IMAX-formaten. Idén var att skapa en komplett test DCP med alla format inkluderade så man vid behov kunde ställa zoom/maskning efter vilket format man än har behov av...
... men det blev en aningens rörigt med precis alla format i en och samma bild.
Så det får nog bli uppdelat i de format som ska ligga i en Full- respektive Scope-container. Med detaljerade DCP:er för varje format för finliret. Mer jobb, men ack så tydligare.
Mycket trevligt med folk som reagerar. Själv lyfter man inte ett ögonbryn längre. T.ex. det som inte nämns är det som inte syns: folks tendens till att inte dricka upp sin läsk och slänga rubbet (mugg, lock, sugrör och ibland upp till en liter totalt med läsk) rätt ner i papperskorgen. Skitkul när det läcker ut och rinner igenom eventuella hål i påsen. Vi går igenom en hel del plastsäckar av denna anledning. Mattorna tar stryk och man måste ta övertid att paniktvätta i och kring papperskorgarna. Ofta.
En trevlig sak med digitala trailers är att de ju kan visas hur som helst, bara man har lagt in den en gång och den finns på alla servrar i huset kan samma trailer framför alla lämpliga filmer.
Förr med 35mm var det ju att välja med omsorg var en viss trailer skulle taggas på. Minns att jag blev rätt duktig på att flytta och byta trailers när jag fått non-rewind, en mycket trevlig kunskap att få. Börja pilla på film längst in på en filmkaka på det viset kräver nerver...
Men tillbaka till nutiden. Inför jul- och nyårshelgen fick jag ny kommandelista och matchar upp vad jag ska spela för trailers därtill. Och här kommer verkligen mina anteckningar till pass, eftersom jag provkör alla trailers jag lägger in (för bildformat och vilken lämplig volym de har), så jag har lättare att välja om det finns flera versioner av samma trailer.
Som här, jag skippar trailer F på The Secret life of Walter Mitty eftersom den är alldeles för lång (3:12!! och avslöjar för mycket) men samma film trailer C är utmärkt (eftersom de säger bara tre repliker, är mystisk och fin, dock är den lite för ljus - men utmärkt att köra framför 3D film i 2D - dock är den bara i vidfilm).
Det här förfarandet att testa trailers är kul men det kan bli overkill också. Vid ett tillfälle hade jag laddat ner lite väl mycket nya trailers på ett bräde och vips blev det 45 minuter i salongen med surfplattan som anteckningsblock. Nåja. Det är rätt kul ändå att sitta och jämföra trailers med varandra. Vad man fastnar för själv, vad som innehåller vad och vilka trailers (trots åldergränsen) som man inte bör visa framför vissa målgrupper.
Sist av allt så uppskattar man självklart att jag har makten att bygga mina egna föreställningar, precis som på 35mm-tiden.
Nån gång ska ju vara den första, och nu har jag för första gången sett ett nytt bildformat som inte är "standard", nämligen vanlig FullHD-vidfilm.
Man kan nämligen göra precis vad man vill i DCP:erna, och fylla ut resterande område med svarta kanter, precis som på DVD/BD. Normalt sett är det bara att tuta och köra, men är man samvetsgrann så är det bra att skriva ut vilket format man nu använder i DCP-namnet. Speciellt bra är det för de som kan justera sin dukmask till fler lägen än Vidfilm och CinemaScope.
Så här har jag första filmen i TV-vidfilm, 1.78:1 i en "Bio-vidfilm" 1.85:1-container. Lite mer roligt blir det eftersom formatet då blir exakt 1920x1080, dvs vanlig FullHD - som man fyllt ut med svart på sidorna för att matcha den normala vidfilmens 1998x1080. Inte en pixel mer på duken än en Blu-Ray således...
Inget är så roligt som att komma in till maskinrummet på en lördagseftermiddag, köra funktionstest för att se om server och projektor i salong 1 vill leka snällt för dagen - vilket de ville - och sedan starta första filmen och få ett "Error connecting to Cat. 745" kastat rätt i nyllet direkt.
Vad säger man? Förutom "skit ner dig barcojävel" då alltså? Jo, du var en dag sen, slöfock. Fredagen den 13:e var igår.
Omstart av projektorn, men inte servern för att spara lite tid och därefter få igång föreställning och film, men då lyder inte projektorn makro-cues från servern utan det fick skötas manuellt på projektorns sidopanel. Inklusive tända lampan. Och pausa föreställningen igen. Och därefter springa och fixa med ljus och ridå på automatikpanelen på andra sidan projektorn och springa tillbaka till servern och trycka igång servern så att vinjetterna till 3D går igång snyggt när projektorns färghjul kommit igång ordentligt.
Fortsätter muttra nått om att jag behövde aldrig starta om mina Ernemann 15 när publiken satt och väntade på filmstart...
En viss fördel med att köra skolfilm digitalt är det är lättare. Som den zombie man är tidigt på morgonen behöver jag inte oroa mig för att ladda halvbild, glömma byta ljudformat, kolla skärpan (speciellt som jag ofta har problem med ett öga som gärna får problem med "grus" och därmed är skarp syn som bortblåst för den dagen...).
Samt att servern så snällt säger åt mig när filmen är slut (next cue countdown) så jag slipper kolla var på tallriken filmen tas upp och uppskatta avståndet till markeringen där eftertexterna börjar.
Något som däremot kvarstår är städningen efteråt... SUCK.
Ett av momenten vid att köra Dolby 3D är att glasögonen ska samlas in efter föreställningen. Än så länge får vi tillbaka allt, förutom vissa exemplar som vi får fiska upp ur papperskorgarna eller som folk slänger på golvet efter sig... hmmm....
Däremot hände det nyligen första gången att vi fick mer än bara våra egna glasögon. För när de åkte in i diskmaskinen noterade jag att insamlingskorgen även innehöll ett par solglasögon. Ojdå.
Däremot har jag märkt en viss trend, att föräldrar ber om ursäkt att de har spillt popcorn eller läsk i salongen när de går ut efter filmen. Och i 9 av 10 fall är spillet minimalt, de råkar bara tycka det är tråkigt att de har spillt. De värsta syndarna som lämnar bombnedslag efter sig säger aldrig någonting, naturligtvis.
