Normalisera mera

 Förra våren hade vi en kortfilmsfestival anordnad av kommunen.

Personligen såg jag tyvärr inte någon av filmerna mer än några enstaka då vi provkörde filmerna över konferens input, dvs HDMI från dator till projektorn. Det var ett färdigt paket som rullade i salong 2 samtidigt som salong 1 hade modererad verksamhet med filmvisning och intervjuer etc.

Något som blev smärtsamt uppenbart var bristen på normalisering av ljudnivåer i kortfilmspaketet. Från normalt till tystnaden själv... till Rammstein på koks. 🙉

Såå..... när man får jobbet att omkoda 11 färdiga kortfilmspaket till annan ort och går igenom dessa. Och skådar sådant här...

Instant -7,5 dB for you buster...

Dessutom har jag en kompressor på master bus med tröskel på -10 dB med 4:1 ratio för att hålla nere de där spikarna som annars kan trilla igenom.

Samt att allt stereoljud konverteras till 3.0 med prio på centern så att ljudbilden blir mer behaglig i salongen, stereoljudet bevaras och centern är klar och tydlig för dialog.

Kids, a how to guide

Fick lite energi över och renderade ut en samling nya trailers till våra foajéskärmar. Vi kör med Incode-systemet och det funkar rätt hyfsat, lite strul med playern bara då och då men det fixar en omstart av datorn.

En bra funktion som jag använder hela tiden är möjligheten att använda spellistor baserat på olika tidpunkter. Så när det bara visas matinéer rullar en självcensurerad version med bara barnfilm eller trailers som inte kan ge klagomål what so ever. Resten av tiden är det anything goes som gäller.

Men tur då att listorna inte uppdateras automatiskt baserat på de flaggor man kan sätta per video/bild-fil...

...eftersom jag idag upptäckt att jag råkat lägga flaggan Kids på trailern för Fifty Shades Darker. Ooops.

Kodnamn "My Bad"

En sak som blir tråkigare med heldigital distribution av filmer över nätet är att man inte längre kan se vilka fantasifulla kodnamn filmerna har. Förr kunde det stå på start- och slutsladdar, filmlådan eller som de senaste åren, på hårddisken.

Som San Andreas... kort och gott benämnd som My Fault.

Riksförbundet för vitsiga geologer applåderar... (men ja, den är rätt lustig).

Nog för att eftertexterna kan vara långa ibland...

En sak man lärt sig är att filmbolagens information om var eftertexterna börjar aldrig går att lita på. Tydligen räknas inte eftertexter som eftertexter förrän man ser den klassiska credits crawl. Så när man har ett papper med disken så ska man alltid dra av ett par minuter på tiden angiven när man provkör för att hitta rätt tidpunkt.

Men det här måste nog ta priset.

1:19:25 låter ju onekligen som en kort film.

Om det inte vore för att filmen faktiskt är 2:23:35 lång...

64 minuter eftertexter. Är det här något avantgardistiskt experiment? :)

(Självklart är det nog bara en felskriven 2:a som blivit en 1:a på disken. Men ändå...)