Vi har ju blivit granne med Pinchos (inte bloggat på länge så det är läge för ett par inlägg om detta snart). Bygget av restaurangen fick inte riktigt till det med placeringen av toaletter. Så lösningen blev - då vi ju redan innan skulle ha samarbete med servering i vår nya salong 2 - att restauranggästerna helt enkelt lånar biografens toaletter via en ny dörr upptagen i väggen mellan verksamheterna.
Och på köpet så råkar vi ju ut för barn som inte riktigt kan hantera situationen om vi säger så, utan behandlar foajén som en lekplats. Speciellt som den in mot salong 1 har en ramp och två trappsteg och är rätt luftig.
Men när det är ett konstant skrikande och springande blir det en tillsägelse om föräldrarna inte är i närheten. Så också idag. Tre tjejer i ålder 9-12 år hade busat lite för mycket och jag bad dem lugnt och sansat att gå tillbaka till restaurangen då foajén inte är en lekplats.
Mindre än tio minuter senare kommer restaurangägaren, idag i tjänsten som hovmästare, och undrade vem som var "Haschtomten"?
Det visar sig då att han överhört gästerna i fråga beklaga sig på att de blivit tillsagda av en sådan. 🤣
Jojo. Den var ny må jag säga...
Och ytterligare mindre än tio minuter senare var det dags igen. Och precis när jag lämnar kassan för att be dem återvända till restaurangen, så hör man en betydligt större duns i golvet. Jomenvisst. Fröken Karma har varit i farten och den äldsta av dem hade snubblat i rampen och troligen stukat ena foten.
Ja, vad vad det vi sa... spring inte omkring som en vettvilling. Tack.
