Förr skrev man roliga titlar på tejpbiten som satt ytterst på filmkakan.
Nuförtiden döper man föreställningarna på servern istället.
Varför ge upp en fin tradition bara för att filerna är digitala?
Det mest jävulska man skulle kunna göra just nu är att döpa en film till Aptränaren och den andra till Drakarnas planet... om man vet vilka filmer som är aktuella på repertoaren just nu skulle det vara riktigt klurigt att ta rätt film. På filmtiden hade man fått lyfta på slutsladden och hoppas kunna utläsa sista aktens titelinfo. Digitalt är det ju bara att välja föreställningen och se vilken DCP som är programmerad att köras. Eller lita på att schemaläggningen funkar...
Texter från någon med tjugo års erfarenhet av triacetat-, polyester-, MPEG/AVC och DCP-baserad underhållning.
måndag, juli 28, 2014
torsdag, juli 10, 2014
Katt bland hermelinerna
Så... vilken hade du tagit bort?
På plastremsetiden gick det alltid att identifiera trailers kontra spelfilmer. Trailers var de där små gulliga rullarna man klippte in framför filmerna, som i sin tur var de många stora rullarna. Nåja.
Idag är det lite knivigare när distributörerna inte klarar av den enkla uppgiften att flagga trailers rätt. Alla DCP:er har en xml-flagga som identifierar om det är en reklamfilm, spelfilm, policy, psa, åldersgränstagg, kortfilm, teaser, trailer, test eller övergång. Att det står i namnet FTR eller TRL/TSR har inte med hur servern hanterar DCP:n, namnet är enbart för maskinisterna att identifiera, serven läser xml-filen och hanterar därefter.
Så om en trailer blir flaggad som spelfilm ser det ut som på bilden. Då är det också väldigt lätt att man tar bort fel DCP. Och bara sådär kan man stå utan film att visa om man inte har kvar distributionsdisken, eller om den finns på annan server i maskin.
Jag brukar av den här anledning låta trailers ligga kvar - oftast även om de är korrekt flaggade - tills filmen är färdigspelad för att undvika detta misstag. Än så länge har jag klarat mig... *phew*
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)