Sveriges dyraste biobiljett?

Nej, priset är inte 90 kr. Inte om man räknar in tåg ToR Stockholm från Malmö, plus buss från och till Trelleborg. Samt hotellrum i Stockholm city mitt i högsäsong, samt 72h SL kort.

Gone bat-shit loco? Troligen. Men jag har velat se Enter the Void enda sedan jag såg trailern på Apple för två år sedan. Och när jag så fick en notis från Rio via Facebook att de skulle öppna efter sommaruppehållet med just denna filmen var det som en liten dröm gått i uppfyllelse. Fast jag kunde inte hitta någon mer lokalt placerad bio som skulle ha samma smak för intressant film. Alltså...

Och var det värt det? Så in i helvete värt det...

Spoilervarning

Voldemort dör. Harry också, rena rama slakten.

Och just det ja, jag har en grönrepa i akt 3, i en färsk kopia från labbet/lasertextningen. Så det så. Men vad kunde man förvänta sig...

Långväga besökare

Hade precis besök från en Stockholmsmaskinist. Trevligt att återgälda lite gästfrihet. Fast mitt maskinrum kunde varit en aningens mera städat. *host* Nåja...

Met + QR = Awesome?

Nu när man själv har en smartare telefon än tidigare och börjar se QR-koder lite varstans så är det ju på tiden att man själv använder sig av tekniken. Så från och med idag sitter den här i vårt skyltfönster.

Nu lär ju inte den ordinarie operaintresserade publiken rent generellt veta vad en QR-kod är, eller ens ha en smartphone. Men väl de yngre. Och det är just det som är meningen här, att locka fler yngre att upptäcka opera. Sen är det inget som hindrar att dessa koder smittar av sig och hamnar på lite annat vanligt filmrelaterat.

Har även fler idéer att börja prova som är relaterat till mobiltelefoner, även om det kräver lite mer investeringar och jobb i form av programmering. Som om man inte hade nog att göra redan... nåväl.

Aw crap...

Det började med ett litet skärsår rakt igenom fingerblomman på lillfingret. 35mm film kan vara jävligt vass i kanterna när man hanterar den på spolbordet i hastigheter långt över 24fps. Nåväl.

Vad mer kan gå fel?

En totalkraschad livesändning... The Cherry Orchard, live från London fastnar i Kaknästornet av någon anledning och där står jag med publik som stirrar på en tom duk i 20 min innan något händer. Shiiii....

Och därtill ska man flytta ett monster till kopia av Transformers 3 till salong 2. Jomenvisst höll skiten på att glida mig ur händerna. Även om jag höll i den som den vore av guld. Lyckligtvis hade jag klämmor redo och small på för att över huvudtaget kunna gå med den säkert över till salong 2. Slemmig jävel.

Då kommer nästa smäll. DTS-läsaren i salong 2 har lagt av. Men för faaaa....

Jodå, läsaren lyder och dioden tänds och släcks när playback unit startar om, men lasern är kass. El crappo... Felanmäla och skriva ut rabatter till publiken för teaterpjäsen. Det var vad kvällen sen handlade om.

Det som räddade dagen lite var att de nämnde första pjäsen i nästa säsong från NT Live; One Man, Two Guvnors, som man hört mycket positivt om via sådana dära sociala nätverk. Alltid något.